När vi organiserar oss tillsammans gör vi det på grund av våra gemensamma intressen. Vi har samma kamper att ta, samma mål att uppnå. Detta är någonting som borde vara självklart. Men det finns gruppdynamik och beteenden som är skadliga för kollektivets intressen. Ett exempel på detta är patriarkalt beteende, då män tar sig utrymme på icke-mäns bekostnad. Det händer när män avbryter icke-män på möten, presenterar icke-mäns idéer som sina egna och beter sig allmänt svinigt. Att detta uppstår i våra sammanhang är inte konstigt eftersom samhället är genomsyrat av detta. Vissa grupper har mer livsutrymme än andra för att de har möjlighet att ta av livsutrymme och egendom som egentligen är andras. Denna mekanism är grundläggande för patriarkatet. Därför måste detta problem hanteras. Att upplysa män om att de ägnar sig åt ett okamratligt beteende är sällan en lösning som fungerar. Patriarkalt maktutövande har ingenting med kunskapsbrist att göra. Det går därför inte lösa med att informera män om att de beter sig dåligt och borde ändra sig. Att män ägnar sig åt patriarkalt bettende är på grund av att detta beteende premieras. Män vinner på att bete sig patriarkalt. Därför är det av yttersta vikt att skapa en dynamik där patriarkalt beteende inte premieras utan sanktioneras.

I patriarkatet är icke-män försatta i en skuldrelation. Skuldrelationen baseras i en mekanism där icke-män ska vara kvar i en position där de ska anpassa sig efter mäns liv och leverne. Premisserna för skuldrelationen är att det anses självklart att män ska kunna leva sina liv på icke-mäns bekostnad och att icke-män ska vara kvar i skuldrelationen för det anses självklart att de ska ge av sitt eget livsutrymme för att män ska kunna utvidga sina livsutrymmen. Icke-män hamnar i skuld för i skuldrelationen kommer de alltid behöva ge av sitt livsutrymme (och sina kroppar) vilket leder till att de aldrig kommer kunna ge nog eftersom att män alltid ska kunna ta. Skuldrelationen som patriarkatet försätter ickemän i upprätthålls av män och icke-män så länge de agerar inom ramarna för de mekanismer och premisser som skuldrelationen baseras på. Vi vägrar upprätthålla den här skuldrelationen. Den patriarkala skuldrelationen är rutten och destruktiv och således blir alla försök att upplösa skuldrelationen inom ramarna för den – ruttna och destruktiva.

Skuldrelationen skapar ett behov av upprättelse, att vilja ha en ursäkt. Men denna upprättelse är inget värd, en ursäkt är ingenting som leder framåt.

Om ens strävan är att vara en del av den kraft som bidrar till att upphäva patriarkatet så behöver en agera utanför den skuldrelation som patriarkatet skapar. Det duger inte att försöka söka upprättelse i ett system vars mekanismer är uppbyggda på att försätta en i evig skuld. Vi vill inte få någonting av patriarkatet. Det går inte att bli skuldfri genom att följa patriarkatets logik. Det vi måste göra upp med är en relation där män ständigt upprepar ett okamratligt beteende. Okamratligt beteende är att agera och leva på andra människors bekostnad.  Denna relation av dåligt beteende och tron på att någon from av upprättelse skulle bryta skuldrelationen och det okamratliga beteendet – måste brytas. Problemet är inte bristen på medvetenhet, det är att okamratligt beteende överhuvudtaget uppkommer. Vi vill inte ha en ursäkt. Vi vill inte ha upprättelse. Vi vill vinna. Vi vet att vi bara kan vinna om vi gör det tillsammans.

Att skapa en dynamik där patriarkalt beteende sanktioneras handlar inte om att påpeka detta beteende och förklara att det bör upphöra. Det måste till en dynamik där män inte vinner på patriarkalt beteende utan förlorar på det. Vi låter inte män orera på som om vi inte redan har fattat deras poäng, vi avbryter dem. Vi låter inte män uttrycka sina sexistiska åsikter, vi får dem att börja svettas av nervositet tills de stammar till tystnad.

Sanktionering innebär att missgynna särskilda beteenden. Det handlar om att personer som utför handlingar på andra människors bekostnad inte ska kunna göra detta och om de gör det ska vi se till att de inte kommer göra det igen. Det handlar om att vi ska skapa utrymmen där ingen ska vinna på att bete sig okamratligt. Det handlar om att när vi organiserar oss tillsammans ska en endast vinna på att vara en god kamrat. Det är en svår uppgift, svårare än att göra listor på icke-önskvärt patriarkalt beteende. Det innebär framförallt att en måste sätta sig i sammanhang där patriarkalt beteende utövas. Det innebär att vi tillsammans sanktionerar detta beteende. Detta är inte endast upp till icke-män. Män som fattat att ett patriarkalt beteende sabbar vår gemensamma kamp kan effektivt sanktionera andra män som utövar patriarkalt beteende. 

Vi tänker inte hantera personer vars ego och personliga självförverklingsprojekt är viktigare än kollektivets styrka och seger mot klassfienden. Om deras klassintressen inte gynnar kollektivet då är de inte kamrater med samma klassintressen som oss. Vår metod är en samverkan mellan att följa vår vilja, skapa vår egen agenda samtidigt som vi aktivt sanktionerar allt som tenderar att skada kollektivet. Vi bygger upp ett starkt kollektiv som baserar sig på  kamratskap och solidaritet. Vi är inte längre rädda för vi står inte ensamma, vi är starka när vi står tillsammans och tillsammans står vi genom allt.

Det måste finnas sätt att göra rätt på. Att ständigt belysa på vilket sätt män gör fel och att de måste upphöra med detta beteende skapar passivitet. Vi låter inte män sitta passiva i sin rädsla för att göra fel, när vi lämnar skuldrelationen kommer de som kan göra rätt prioriteringar fatta att de måste göra något konkret praktiskt för att kunna fortsätta legitimera sin närvaro i klasskampen. Vi sanktionerar allt beteende som skadar kollektivet och vi bekräftar allt beteende som gynnar det.

Det finns såklart inget egenvärde i sig att samarbeta med personer som kan skada kollektivet. Värdet ligger dock i att samarbeta med personer på klasskampsbaserad grund, för att vi då står  enade mot vår gemensamma klassfiende. När vårt mål är att krossa kapitalismen vinner vi på att vara så brett organiserade som möjligt. Ur bred klasskampsbaserad organisering kommer den dynamik som skapar den kraft som är nödvändig för att segra över klassfienden. Vi förändras när vi organiserar oss tillsammans. Att tillsammans bli bättre, mer kamratliga förbättrar våra chanser att vinna.  En rörelse som kan organisera och innesluta alla är en stark rörelse.  Konsekvensen av att samarbeta med män utifrån dessa premisser är att vi får möjlighet att  bryta skuldrelationen och inte låta deras kris gå ut över oss. Vi skapar utrymme för oss och andra kamrater att sanktionera mäns pajaskonster till den grand att de inte längre vinner på att göra dem (eftersom att det så uppenbart skadar klasskampskollektivets mål och drömmar).

När vi i klasskampen står upp mot personer som kan skada oss gör vi det tillslut omöjligt för dem att skada oss. Vi dirigerar vårt fokus till att vi står upp för våra viljor och skapar vår egen agenda. Värdet när vi möts i könsblandad klasskamp är att vi aktivt inte låter patriarkatet och skuldrelationen sätta premisserna för våra mål och drömmar.

Vi vill bygga en bred klasskampsrörelse. 
Vi vill att våra metoder ska göra kollektivet starkare. 
Vi vill lära oss att hantera varandra på ett sätt som gynnar kollektivet och vår kamp oavsett från vilka materiella förutsättningar vi kommer ifrån. Vi vill skapa utrymme där våra materiella förutsättningar i patriarkatet inte ska styra våra metoder utan där våra metoder är gemensamt överenskomna och teoretiskt förankrade för att leda oss till seger mot vår klassfiende. 
Radikal förändring sker när vi står öga mot öga med det vi vill förinta. Ett starkt klasskampskollektiv är vårt medel och kommunismen är vårt mål.