En sen augustikväll på Hedmanska gården och moderatorn från Malmös Feministiska nätverk ger en känsloladdad beskrivning av Malmö som en krävande kärleksrelation. Allt åt alla plockar upp tråden och tillägger att det är ett förhållande som andra, antagligen riktigt dåliga föräldrar, bestämmer villkoren för.
Titeln på samtalet är ”Vi måste prata om Malmö”. Det hade kunnat tilläggas: Men inte på det sätt som politiker och massmedia gjort hitintills. Malmös Feministiska nätverk har samlat folk som i sin vardag inte bara ser konsekvenserna av politikernas beslut utan också måste tampas med dem. Det är socionomer, socialarbetare och ”aktivister” (En parentes om att urskiljas som det till skillnad från att vara medborgare…).
Flera av deltagarna sa att de ville se fler konflikter lyftas fram. Vi håller med om att Malmöborna inte behöver fler ”gulliga och kramiga arrangemang” för att hantera det negativa i stan. Riktigt vad som är dåligt i Malmö var dock deltagarna inte lika överens om. Frågorna om vems röst som egentligen hörs och om fördelningspolitik går ofta hand i hand. En del av det skeva i berättelsen är dock inte bara vem som hörs utan vad som sägs. Paneldeltagarna var inte helt överens om vad som måste sägas och hur.
Allt åt allas käpphäst är (naturligtvis) att segregationsproblematiken identifieras bäst när vi tittar på västra Malmö istället för det som normalt beskrivs som ”utanför”, till exempel Rosengård och Lindängen. Malmös politiker bygger faktiskt en stad för människor som inte bor här nu, utan för en köpstark, ”kreativ”, välutbildad klass som börjat tränga undan den befintliga befolkningen. Det såg vi i bygget av Västra hamnen när pengar togs från Kroksbäck, Lindängen och Södra innerstan. Och budskapet studsar nästan ut från mellan raderna i nya översiktsplanen. (Läs mer om vad Allt åt alla tycker om den här: https://alltatalla.se/malmo/yttrande-over-planstrategi-for-malmo-stad)
I panelen fanns en skala från starkt politikerförakt (ni vet vilka vi är) till misstro till politikertilltro, representerat. Många bra exempel från respektive paneldeltagares verklighet togs upp som konkret illustrerade detta. Det är information om hur Malmö stad fungerar som inte helt enkelt låter sig googlas fram: Hur kommunen bestämt att inget av socialtjänsten ska läggas på entreprenad men hur den regelmässigt ändå gör det, hur Malmö tog 20 miljoner från projektet Välfärd för alla för att finansiera en semifinal av America’s cup, vetskap hos socialtjänsten om hur många ungdomar som är papperslösa och utan bostad men som socialtjänsten inte arbetar med, etc.
Från publiken kom ett vittnesmål som berörde nästan allt som panelen tagit upp och rev ner applådåskor: En kvinna boende på Seved som för 13 år sedan började påtala för politiker (”herrar över 45”) var utvecklingen av området var på väg. Hon fick rätt men de, som hon sa ”ryggdunkargänget”, nonchalerade henne förstås och kallade henne för ”hysterisk mamma”. Med personlig koppling till 30- och 40-talets Tyskland kunde hon också se hur det rasistiska trynet sticker upp i Malmö. Arbetarklassen i Malmö är välutbildad men får inga jobb: ”Vi på Seved hade kunnat vara självförsörjande om vi fick arbeta med de jobb vi var utbildade för”. Hon var tvungen gå hem för att hennes son var rullstolsburen och hissen i hyreshuset än en gång var trasig…
Jo, vi måste prata om Malmö. Vi måste prata om de konflikter som politiker skapat, om var pengarna tas ifrån och till vad de går, om vem som räknas som Malmöbo, om vilka ideologiska viljor som faktiskt driver utvecklingen. Vi måste prata om vad vi vill att Malmö ska vara och börja dra gränser för vad vi tolererar att politiker gör.
Tack till Malmös Feministiska nätverk som arrangerade!
———————————
Eftersom vi inte frågat paneldeltagarna publicerar vi inte deras namn här. Om du vill läsa mer relaterat till panelsamtalet kan vi tipsa om
http://malmosfeministiska.wordpress.com/