I dag deltog vi i en demonstration på Norrmalmstorg som samlade circa 3 500 personer i protest mot SD’s människofientliga reklam på tunnelbanestationen Östermalms torg. Direkt efter demonstrationen gick en uppretad folkmassa till tunnelbanestationen och rev ned reklamen.
Från Allt åt alla Stockholm talade Agnes och höll detta tal:
Kamrater, demonstranter.
Fattiga människor förföljs på olika håll i Europa och tvingas åka till Sverige för att undkomma trakasserier och för att kunna samla ihop tillräckligt mycket pengar för att ge sina barn mat. Samtidigt skärs välfärden ned i Sverige, a-kassan är så låg att den inte går att leva på, bara tjänstemän med extra inkomstförsäkringar har någon som helst trygghet om de skulle bli av med jobbet. Blir du sjuk under en längre tid kastas du ut ur sjukförsäkringen. Dessa förändringar har gjorts medvetet inom ramen för det som kallas ”arbetslinjen”. Förre arbetsmarknadsministern Hillevi Engström erkände rakt ut i ekots lördagsintervju att syftet var att tvinga arbetare att ta jobb till lägre löner. Jag säger det igen: avsikten var att sänka lönerna för arbetare. Att göra framtidsutsikterna så horribla för den som blir sjuk eller arbetslös att löner som inte går att leva på är ett bättre alternativ.
Det är i det här klimatet som fascisterna i SD ser sin stora chans. Under 8 år har en alliansregering förstört mycket av det manöverutrymme som arbetarrörelsen byggt upp under hundra år, det som arbetare strejkat för, det som arbetare demonstrerat för, det som arbetare blödigt och dött för. Men alliansen ska inte ensamma stå med hundhuvudet, socialdemokraterna gjorde mycket skada de också, de som under Göran Person genomförde hårda åtstramningar och visade att det gick att beröva arbetarklassen det som rättmätigt tillkommer dem under förevändning att ha ordning i statsfinanserna. Det som Sverige fick smaka på under 90-talet får nu arbetare i Grekland, Storbritannien, Portugal och hela resten av Europa känna på i ännu större mått. Det som gör att SD framgångsrikt kan utnyttja denna situation är att alla politiska partier som varit delaktiga är i stort behov av att peka på en syndabock, vem som helst som gör att de själva inte behöver ta ansvar för den politik som försatt oss i den situation vi är i dag. Så länge vi pratar om tiggare pratar vi inte om angreppet på hela arbetarklassen som nu pågått under lång tid.
Det står också helt klart att det inte hjälper att välja andra politiker inom ramen för det kapitalistiska systemet. I Grekland håller det vänsterradikala Syriza att implementera trojkans senaste åtstramningar, i Sverige sitter Vänsterpartiet på ordförandeposten i Svenska bostäder som vräker fattiga barnfamiljer i Tensta. Politikerna byts ut, men politiken för blir den samma.
Det enda vi kan göra är att organisera oss på klassgemenskapens grund, att själva bekämpa rasism, fascism, sexism och kapitalism på alla de sätt vi kan. Vi måste skaffa oss utrymme att leva i en värd som inte vill göra något annat än att utnyttja vår arbetskraft för att berika sig själva, oavsett om vi är arbetare med bakgrund i Sverige, eller fattiga människor från Rumänien som används för att skrämmas oss andra med. Arbetarklassen har ingen nation och vårt enda vapen är solidaritet. Det vapnet ska vi använda så fort vi får tillfälle. Vi håller i hop och organiserar oss.
Arbetare från alla länder, förena er!