Kategorier
Allmänt

Stadskampsveckan 2012: En sammanfattning

Mellan den 7-13 maj genomfördes Stadskampsveckan för tredje året i rad. Över 40 aktiviteter genomfördes i Stockholm, Umeå, Malmö, Lund, Göteborg, Nyköping och Uppsala; stadsvandringar, filmvisningar, debatter, studieträffar, möten mellan grupper som organiserar sig i sina bostadsområden, aktioner, mikroallmänningar, demonstrationer, massplankningar och mycket mycket mer. Här sammanfattar vi de aktiviteter som genomfördes under årets vecka stad för stad. Nästa år är vi förhoppningsvis ännu fler städer, nätverk, organisationer och kvarter som deltar!

Umeå

I Umeå planerades och genomfördes stadskampsveckan för andra året i rad. Vår ambition var att sammankoppla och anhopa de praktiska aktiviteter och teoretiska diskussioner som följer vår verksamhet under resten av året.
Veckan började med första delen i en två dagars diskussionsträff om Umeås pågående stadsomvandling under titeln: ”Umeå under omvandling till kreativ stad – men för vem?”. Som diskussionsunderlag användes en text av geografen David Harvey med titeln ”Från storskalighet till entreprenörskap”, men på plats fanns även en lokal akademiker – Madeleine Eriksson, för att hålla ett kort inledningsföredrag om textens bärande teser. Efter föredraget delades de cirka femton närvarande upp i tre mindre grupper för att diskutera hur vi kan förstå Umeås stadsutveckling utifrån de beskrivna förklaringsmodellerna för den idag dominerande stadsplaneringen. Vi pratade om hur människor trängs undan när stadsdelar rustas upp (gentrifiering), hur vi kan förstå funktionen bakom prestigeprojekt som Kulturväven, vad stora fastighetsägare som Balticgruppen spelar för roll och liknande. Träffen hölls på Kulturhuset Klossen, beläget mitt i miljonprogramsstadsdelen Ålidhem där många av våra egna medlemmar är bosatta.

Under tisdagskvällen fortsatte måndagens diskussionstema med lite större fokus på begrepp som ”kreativa städer”, ”gentrifiering” och Umeås stundande Kulturhuvudstadsår 2014. Vi använde en text av italineraren Matteo Pasquinelli – ”Kreativa ruiner” som nyligen publicerades i svensk översättning av Tidningen Brand (nr 2/2012). De tio deltagarna diskuterade uppdelade på två mindre grupper kring försöken att göra städer till moderna tjänsteekonomier, vad kultur innebär, varför Umeå helt plötsligt börjat värdesätta kulturen och vill marknadsföra sig som ”kulturstad”, hur inlandet påverkas av stadsutvecklingen, hur uppdelningen mellan fin- & fulkultur ser ut i vår samtid och mycket mer. Även denna träff skedde på Kulturhuset Klossen på Ålidhem.

På onsdagen hade vi ingen faktisk aktivitet. Istället passade vi på att släppa en granskande rapport om Umeås stadsomvandling, som uppföljning på studieträffarna dagarna innan. Rapporten är en genomgripande granskning av Umeås stadsplanering via styrdokument, översiktsplaner, fördjupningsplaner, uttalanden från politiker och liknande under namnet ”Umeå under omdaning – en granskning av Umeås planerade framtid”. Texten fungerar lite som en fortsättning på den granskning av biblioteksflytten som vi släppte under hösten 2011 och ett försök att koppla samman olika processer och tendenser i en helhetsbild, och därtill diskutera skeden av kamp och möjligheter till framtida kamp för en rättvisare stad. Vi skickade också ut ett pressmeddelande till lokala medier vilket genererade reportage i SR P4 Västerbotten (länk).

Torsdagskvällen tillbringades även den på kulturhuset Klossen. Tanken var att sitta tillsammans, samtala och under avslappnade former tillverka olika affischer att sätta upp i vårt närområde. Idag präglas våra offentliga utrymmen i allt högre grad av kommersiella budskap, i synnerhet platser vi är tvugna att spendera passiv tid på som busshållplatser och på kollektivtrafik. Vårt syfte med torsdagens praktiska träff var i första hand inte att kritisera denna kommersiella utbredning i sig, utan snarare att diskutera hur dessa platser rent praktiskt skulle kunna användas för en gemensam kommunikation, horisontellt mellan t ex grannar i ett bostadsområde. Hur kan vi använda det offentliga rummet för att folkbilda, sprida idéer och kunskap mellan oss? Den praktiska delen av träffen bestod alltså i att konkretisera detta genom att skapa olika former av bildlig kommunikation för att sätta upp på platser som busskurer, och på så vis exemplifiera alternativ till reklamen. En hel bunt affischer gjordes med allt från roliga/trevliga bilder till mer folkbildande texter med t ex lokal kvartershistoria.

På lördagen och söndagen avslutades årets vecka med att vi slog upp vårt partytält i en park utanför centrum i stadsdelen Ålidhem. Där erbjöd vi, i vad som får godtas som bra väder på våra breddgrader i tidigt maj, hjälp med att fixa sin cykel. Tillsammans med boende i området så byttes det däck, lagades punkteringar, justerades styren med mera. Sammanlagt så var vi kring 75 personer som kom och gick under de två dagarna. En del kom för att skruva på sin cykel, andra kom för att bara hänga ut och fika det gratisfika som vi i Allt åt Alla, och andra boende i området, tagit med. Vi fick också möjligheten att lyssna på musik då en av kvarterets boende tog med sig en hemmabyggd bärbar musikanläggning. Video från cykelverkstaden: http://vimeo.com/42091705

Sammanfattningsvis så är vi väldigt nöjda med årets stadskampsvecka. Vi har fått mer energi trots att vi jobbat en hel del för att få det här att gå ihop och bli så bra som det blev.

Är du intresserad av att veta mer om oss och vad vi har planerat att göra i Umeå härnäst så skickar du ett mail till umea@alltatalla.se eller kontaktar oss via twitter eller Facebook.

Stockholm

Det sammanhållande temat för Stadskampsveckan i Stockholm blev gentrifiering. Staden ska växa med 800 000 invånare – ett helt Göteborg – till år 2030. Detta kommer innebära en enorm stadsomvandling, som kommer förändra hela stadens struktur och sammansättning. Vi ägnade veckan med att försöka få ett grepp kring denna förändring.

På måndagen på Hemliga Trädgården hade vi en öppen studiecirkel där vi läste Stockholms olika dokument, den nya regionalplanen och Stockholmsvisionen 2030. Fram trädde en bild av hur central de nya infrastruktursatsningarna (motorleden Förbifart Stockholm samt spårvägen Citybanan) är för att öppna upp nya ytor där staden kan växa. Målet är att skapa ett flerkärnigt Stockholm och dessutom få större delar av Mälardalsregionen att bli nya pendlarorter till Stockholm. För att locka kapitalinvesteringar till Stockholm krävs ett långtgående offentligt-privat partnerskap, dvs att staten/staden genom skattepengar underlättar företagsetablering genom forskningssamarbeten, utbygd infrastruktur, låga arbetsgivaravgifter och skapandet av ”klusterzoner” för olika företagsgrenar eller industrier (datakluster i Kista, medicinsk forskning och ”life science” i Solna, designcentrum i Telefonplan/Liljeholmen).

På tisdagen höll Brand i ett välbesökt panelsamtal på Konsthall C i Hökarängen, där nya numret om gentrifering presenterades. Paneldeltagarna betonade att det var viktigt att lyfta gentrifieringsdiskussionen ur en självspäkande identitetspolitik, gentrifiering handlar inte om hur vi genom kultur och gemenskap gör områden attraktiva, utan om hur byggbolag, markägare och stadsplaneringen medvetet omvandlar staden för att kunna öka kapitalackumulationen, få ut mer ränta ur områden genom nybyggnationer, kvarterslyft, renoveringar eller ombildningar. Det är först när vi har dessa politiska och ekonomiska drivkrafter klara för oss, som vi kan börja diskutera hur vi vänder kultursatsningar, stadens dialogsamtal och mötesplatser till redskap för motstånd. Samtalet finns upplagt här: http://soundcloud.com/motkraft/brand-p-konsthall-c

Diskussionen om kulturens politiska ekonomi fortsatte på onsdagen med Rasmus Fleischers föredrag på Teater Tribunalen i Centrum för Marxistiska Samhällsstudiers (CMS) regi. Föredraget finns upplagt här: http://soundcloud.com/marionettfilm/fleischer

På söndagen togs stadsomvandlingen och stadsexpansionen upp utifrån bostadssituationen. Linje17s kampanj Rätt att bo och CMS höll ett panelsamtal på TUR-teatern i Kärrtorp om de olika vågorna av ombildningar och utförsäljningar av allmännyttan (först i innerstan, sedan förstaden och till sist ytterförorten) som skett de senaste tio åren, hur det har ökat bostadsbristen och klassegregationen i staden. När ombildningarna nu börjar mattas av har istället allmännyttan börjat sälja av stora delar av sitt bestånd till privatvärdar, i områden där ombildningarna röstats ned. Diskussionen handlade även om den dubbla beskattning boende i allmännyttan utsätts för, i och med att de allt mer marknadsanpassade hyrorna drar in stora vinster som sedan plöjs in i den vanliga kommunala budgetten istället för att återinvesteras i allmännyttan. Det är genom vinsterna i allmännyttan som infrastruktursatsningarna i staden ska bekostas.

Diskussion i all ära, men ett mer pedagogiskt sätt att visa på stadsomvandlingarna är att ge sig ut i staden och faktiskt studera dem på plats. Detta gjordes i form av en stadsvandring på Södermalm – den innerstadsdel som i det längsta gjorde motstånd mot gentrifieringen. Genom att vandra mellan de olika hus som varit ockuperade mellan 1977-1990 berättade guiderna om hur Söder såg ut på den tiden och vilken stadsomvandling som man då lyckades stoppa. Stadens dolda motståndshistoria trädde fram för våra ögon, vi fick en inblick i att stadens utseende inte bara är format av stadsomvandlingsplanerna från ovan utan även av motståndskamperna underifrån. Om Ockupationsstadsvandringen visade på en annan stad genom dess historia, gjorde Mossutställningar det motsatta med sin busstur runt Stockholms nya produktiva klusterzoner. Bussturen genomfördes som ett event, en framtidsresa till 2090, där deltagarna fick visionera om en annan sorts stad och andra mellanmänskliga relationer i staden och föreställa sig hur 2012 blev en brytpunkt – och vilka tendenser i staden som ledde fram till denna stadsutopi 2090. Ett kreativt och lekfullt sätt att börja granska staden och stadsrörelser med andra glasögon.

Viktigast under stadskampsveckan var självklart aktionerna, de konkreta återtagandena av det offentliga rummet – stadsrörelsens förmåga att fylla stadens ickeplatser, ockupera dem och göra dem till gemensamma platser. Stadskampsveckan inleddes med Utopikarnevalen – där hundratals ungdomar tog gatorna i besittning i ett karnevalsupptåg som ringlade sig fram genom innerstaden. Veckan avslutades med en annan karnevalisk parad, Linje17-paraden – där utklädda och skramlande barn och vuxna från de olika tunnelbanestationerna på sydlinjen vandrade från sina stationer för att sammanstråla i den hotade Bagisskogen. Se DNs fotoreportage här. Under veckan tog nätverket Linje19 tillbaka Högdalens centrum och förvandlade till ett vardagsrum, med soffor, tébjudning och samtal. Och Allt åt alla Stockholm genomförde en flygbladsutdelning och aktion utanför vårdcentralen Serafen, som reats bort av borgarna. Är det inte bisarrt när det kostar mindre att köpa en vårdcentral än en etta på samma plats i innerstan? Se video här. http://www.youtube.com/watch?v=hWE3hB3ruvs

Stadskampsveckan var inte ensam om att diskutera staden. Även på andra aktiviteter utanför veckans program skedde en febril verksamhet med rätten till staden som gemensamt tema: de olika linje- och förortsnätverken hade en träff för förortssamordning, Planka.nu deltog i ett samtal om den feministiska staden på Feministiskt forum, Tribunal12 hölls på Kulturhuset och Folkets hus & parker höll tillsammans med Folkrörelsernas kulturfrämjande en bussresa där Allt åt alla fick vara värdar.

Årets Stadskampsvecka hade det mest omfattande programmet sedan starten och en större bredd av deltagande organisationer än tidigare år. Men det finns mycket som går att förbättra till nästa år. Framför allt vill vi få ett tätare samarbete med de nya rörelserna i miljonprogrammen, förortsorganiseringens andra ben. Gentrifieringsdiskussionen missar en viktig bit om vi inte väger in inte bara de områden som staden satsar på, utan även de som staden låter förfalla. Till nästa år måste vi lyfta detta perspektiv på den delade staden (dual city) och ytterligare stärka motståndet mot den klassegregerade staden.

Uppsala

Vi bestämde oss för att delta i stadskampsveckan relativt sent, men fick ändå ihop ett program. Bokcafé Projektil är alltså ett socialistiskt bokcafé som varit öppet i en dryg månad. Mitt i stan, insprängd bland nyöppnade shoppinggallerior, finns alltså numera ett embryo till ett socialt center och en utgångspunkt för motstånd. Hela vår existens är i någon mening ett brott med inriktningen på Uppsalas stadsutveckling.

Veckan inleddes på onsdagkvällen med en visning av ”behandla oss inte som djur”, dokumentärfilmen om Pantrarna i Göteborg. Publiken kunde även donera pengar till den insamling som Motkraft startat för att kunna mastra ljudet på filmen och distriburera den.

På torsdagen berättade en av de aktiva i Hyresgästföreningen i Gränby om lyxrenoveringarna och de kraftiga hyreshöjningar som drabbat de boende där. Fenomenet är inte isolerat till Gränby utan kommer förmodligen drabba andra delar av Uppsala. Avslutningsvis, på söndagen, hölls ett öppet möte med  gruppdiskussioner med en inledning om gentrifieringens orsaker och en presentation om Uppsalas utveckling i sin helhet.

Vi är nöjda med veckan och vi tror att att vi sått frön till fortsatt organisering kring kamper i staden. Nästa år hoppas vi ha ett större program!

Göteborg

Under statskampveckan 2012 intog Allt åt alla Göteborg en rent organisatorisk roll och genomförde själva inte några aktioner eller föredrag. Istället var vårt mål att koppla samman stadens pågående kamper. Detta skedde antingen genom att vi lät aktionsnätverk inom olika delar av staden komma i kontakt med varandra eller genom att påvisa sambanden mellan olika typer av problem som bidrar till städernas ojämlikhet.

Vi inledde stadskampveckan med ett föredrag av sociologen Helena Holgersson som pratade om gentrifiering och hur det ter sig i Göteborg. Holgersson pratade om begreppets historia och om hur det ursprungligen var en del av ett kritiskt perspektiv men med tiden har det kommit att bli något som vissa röster talar om i positiv ton. I Göteborg blir detta tydligt när kommunpolitiker talar om den kommande stadsdelen Kvillebäcken som ett försök att ändra social karaktär på området runt omkring Ramberget genom att låta centrum röra sig över bron. Vidare diskuterades det koloniala Älvstranden Kvillebäckens reklamfilm för nya Kvillebäcken och HSBs hemsida www.hisingenftw.se. Bägge försök att på ett reklamaktigt sätt lansera stadsdelen som något som kan få en annan samhällsklass att flytta dit. En viktigt poäng att ta med sig från föredraget är att kritiskt granska begrepp som ”social hållbarhet” och ”blandstad”. Odefinierad begrepp som ofta blir verktyg för att försöka hävda att det går att driva en bostadspolitik som alla tjänar på men som allt som oftast är en bostadspolitik där centrala delar av stan förändras och endast blir tillgängliga för rika invånare medan dem fattiga måste flytta längre och längre ut.

Stadskampsveckans andra punkt ägde rum under torsdagen och handlade om kamper mot bostadsbolag som på olika sätt missbrukar sin verksamhet till de boendes förtret. Hit hade vi bjudit in Aktion mot Bovista som är verksamma i en av Göteborgs mer segregerade förorter Bergsjön, där bostadsbolaget Bovista, som ägs av en bank i Luxemburg, systematiskt låter lägenheter förfalla (mögel, fuktskador, dysfunktionella badrum och så vidare) utan att några avdrag ges på hyrorna för den befolkning som har en hög grad av analfabetism (och därmed kan antas vara ovetande om sina rättigheter som boende). Vi hade också bjudit in Nätverket Pennygången som bor och är verksamma i närförorten Högsbo, där bostadsbolaget Stena fastigheter, del av Stenakoncernen, stegvis meddelat om upprustningar av lägenheter och senare om chockhöjning av hyrorna. Efter insamlade enkätundersökningar har det framkommit att närmare 75 % av de boende inte kommer att ha råd att bo kvar om renoveringarna går igenom. De båda nätverken har planer på att efter vår stadskampvecka fortsätta att arbeta tillsammans för att utbyta möjliga strategier och erfarenheter i sina kamper, som ändock skiljer sig radikalt vad gäller så väl plats i staden, faktiska problem och organisationsformer.

Under fredagen visade vi dokumentärfilmen ”Behandla oss inte som djur” som skildrar organisationen Pantrarnas kamp i och för Biskopsgården på Norra Hisingen. Filmen skildrar å ena sidan hur socialdemokratiska och moderata kommunpolitiker i samförstånd omfördelar resurser som missgynnar ungdomar i Biskopsgården (konkret genom nedlagda fritidsgårdar), men också på repression i form av en förhöjd närvaro av polisiära insatser och övervakningskameror som installerats på godtyckligt vis (genom åberopande av ansökningstillstånd för helt andra platser inom stadsdelen). Pantrarna trycker hårt på att en omorientering måste komma till stånd, från dessa reaktiva åtgärder till förebyggande åtgärder i form av ett återinförande av välfärdsinstitutioner. Men filmen skildrar också den organisatoriska verksamhet som Pantrarna driver för ungdomarna genom att anordna olika aktiviteter i de fall där kommunen kommer till korta. Detta öppnad vidare för en intressant diskussion och konflikt som gäller engagemangets och det ideella arbetets komplementerande funktion, där verksamheter som egentligen ska skötas kommunalt nu sker som ett slags gratisarbete. Denna typ av frågor diskuterades i ett efterföljande samtal mellan Pantrarna och Allt åt alla.

Vi avslutade veckan med att ta oss utanför vår föredragslokal. Tillsammans med planka.nu genomförde en massplankning från Centralstationen till Gamlestaden. Syftet med detta är att belysa att stadskamp och rätten även handlar om hur vi rör oss mellan olika stadsdelar. Allt eftersom staden växer och människor och funktioner sprids över en större yta så blir det allt viktigare att kollektivtrafiken tillgängliggörs för alla. Planka.nu driver frågan om en gemensamt ägd och skött kollektivtrafik där alla resurser används för att göra resan så bra som möjligt för dem som arbetar med resan och den som reser. Det ställer vi oss helt bakom.

Väl i Gamlestaden hade vi anordnat en stadsvandring i området. Många kom till vandringen och en övervägande del av dem som deltog bodde i området (eller närliggande områden). Höll i stadsvandringen gjorde Anders som berättade om områdets ursprung och historia och därefter hur det planeras förändras över dem kommande åren. Vandringen tog inledningsvis upp dem viktigaste grundläggande begreppen som gentrifiering och bortträngning för att förstå förutsättningarna för stadskamp. Det här är begrepp som så klart följt med oss hela veckan men dem fick ännu konkretare betydelse då dem tog upp i miljöer där dem verkligen är aktuella i. Gamlestaden har likt många andra gentrifierade stadsdelar sitt ursprung som en arbetarstadsdel som präglats av stark social tillhörighet och misär. För kommunen har Gamlestadens rykte som ett ruffigt område tidigare varit ett problem, man försökte bygga om området till något som inte skulle se ut som en del av den centrala staden, till en förort helt enkelt. Idag har man dock en annan syn på stadsdelen, nu skall det centrala läget exploateras och en blandstad (också ett begrepp som förekommit tidigare i veckan) med centrumkänsla skall etableras. I den här centrumkänslan får dock inte alla samhällsmedborgareplats. Föreningen Fastighetsägare i Gamlestaden har bildats och dem trycker hårt på att området skall kännas tryggt, detta innebär i förlängningen att vissa typer av människor inte längre skall verka i området. Anders visar statistik på tydlig minskning i antalet socialbidragstagare minskat i området, något som nog inte skall förklaras med att färre får bidrag utan istället att dem tvingas flytta från sina tidigare hem. Även antalet invandrare har minskat i området. Tydliga exempel på bortträngning av vissa grupper till förmån för andra.

Sammanfattningsvis är vi i stort nöjda med uppslutning, slutsatser och frågor, men satsar på att själva ha en centralare funktion nästa år. Är du intresserad av att verka inom de områden som Allt åt Alla Göteborg är aktiva inom, tveka inte på att kontakta oss via gbg@alltatalla.se

Malmö

Lördag 5:e maj:
Folkets Parks framtid. Månadsdemonstration och samtal.
Vi tjuvstartade Stadskampsveckan med diskussion kring Folkets Park som vi lät sammanfalla med vår månatliga demonstration mot nedskärningar i, och utförsäljning av det gemensamt ägda. En person i Allt åt alla Malmö höll i en enklare föreläsning för att ge en kort historieskrivning av Folkets Park och om situationen i dagsläget. Bland annat talades det om det kommersiella övertagandet av markyta som vi anser har skadat parkens traditionella funktioner – det är inte längre en öppen och tillgänglig plats för alla. Vi mötesdeltagare samtalade sedan vidare om vad vi vill att parken ska vara och vad den ska inrymma. Detta ledde till intressanta diskussioner, vilket i sin tur gav idéer och uppslag kring hur vi kan och hur vi vill utveckla Folkets Park till att bli just en ännu mer tillgänglig plats för alla. Det lyftes upp flera vettiga idéer såsom bättre grillmöjligheter och att gå från nuvarande fokus som främjar vinstdrivande verksamhet. Vi kom även fram till att det är bra att följa upp tidigare kamper: Vilka frågor har lyfts? Har vi vunnit något? En del av det vi i Allt åt alla Malmö kritiserade med parkens skötsel förra året har förändrats till det bättre. Den stora frågan kvarstår dock: Vem är parken till för?

Måndag 7:e maj:
Älska kollektivtrafiken!
Planka.nu och Allt åt alla samlades på centralstationen i Malmö för en mindre manifestation och flygbladsutdelning. Vi ville med denna dags aktivitet lyfta fram fördelarna med en avgiftsfri kollektivtrafik. Samtidigt fick vi ut information om de negativa konsekvenser som fortsatt utförsäljning av kollektivtrafiken får för oss pendlare och resenärer: Då dessa förändringar har vinstsyfte som primärt mål och inte en skyldighet gentemot folket att tillgodose behovet av en om inte gratis, så billig och välfungerande, kollektivtrafik, leder det dessvärre både till försämringar och dyrare priser. Dagen ansågs som lyckad då väldigt många flygblad delades ut, och gav upphov till många givande samtal och diskussioner. Vissa som vi mötte blev till och med eggade till att ta egna initiativ för att arbeta vidare med frågan. Många ville ha med sig fler än ett flygblad för att kunna dela vidare själva.

Tisdag 8:e maj:
Stadsvandring på Möllevången.
Med Marcelo Olivares i spetsen begav vi oss på en resa genom ”Möllan”. Under en promenad ackompanjerad av Marcelos nyanserade berättande fick vi ett historiskt perspektiv att implementera på dagens situation i samma område. Vi informerades både om folkförflyttningar inom området sedan 1900-talets början och om Malmös tid som industristad. Dessutom så fick vi veta hur röstande i olika val reflekterades i var på Möllevången de bodde! I vissa fall var skillnaden i röstandet stort, trots att det kan vara bara en enda gata som skiljer människorna åt. Ett tydligt exempel är vid korsningen Sofielundsvägen/Claesgatan, där vi kan se att på ena sidan av vägen, som utgörs av hyresrätter, röstade betydligt fler rött än på andra sidan gatan där det istället bara är bostadsrätter. I bostadsrätterna bor i hög utsträckning äldre etniska svenskar med pension från ett sammanhållet yrkesliv. I hyresrätterna på andra sidan gatan däremot, bor fler unga vuxna, studenter och socialt utsatta personer och med större etnisk och kulturell mångfald. Både SD och den övriga högern är påtagligt mer representerade bland de som bor i bostadsrätter på Möllevången. Mycket mer berättades under vandringen, som upplevdes likt en härlig berättelse, och som öppnade ögonen för nya sätt att uppleva och se på Möllan. Det var oundvikligt, till sist, att konstatera att Möllan har lidit, och tyvärr fortfarande genomlider, stora förluster i och med den gentrifierings-politik som bedrivs. Vi stannade till på ett antal platser där invånarnas engagemang lett till konkreta resultat, bl.a. hur kampen för en ny park ledde till uppstarten utav Möllevångsgruppen. Utöver allt detta så kunde vi inte undgå den vackra arkitekturen i området faktiskt en gång byggdes för arbetare att hyra men nu börjat trängas undan av nya, dessutom väldigt fula, bostadsrätter. Ungefär ett trettiotal personer medverkade i promenaden. Mycket lyckat och givande tycker vi i Allt åt alla Malmö, som återigen vill framföra ett stort tack till Marcelo!

Onsdag 9:e maj:
Klassmotsättningar i staden. Aktionsdag!
Detta arrangemang lever ännu och arbetas fortfarande med. Tanken är att alla som vill berätta om en klassmotsättning de upplever i staden, ska få ett utrymme för att nå ut med sin berättelse. Konflikten illustreras med en bild och tillhörande kortfattad skriven eller inläst text. Alla uttrycksformer går bra så länge vi kan göra dem tillgängliga via internet! Det går fortfarande att skicka in bidrag så sammanställer vi så småningom. Sitter du och trycker på en klassmotsättning som du behöver eller vill få ur dig?
Maila oss på: malmo@alltatalla.se

Filmkollektivet RåFILM var också med och arbetade på samma tema. RåFILM undersökte både i intervju-form och teckning hur gentrifieringen upplevs och hur vi själva eventuellt har en roll i den. Svaren som RåFILM samlat på sig kommer att publiceras som en kortfilm baserad på intervju-materialet. Detta görs i samband med att vi i Allt åt alla publicerar våra egna och andras subjektivt upplevda klassmotsättningar. Stort tack till RåFILM för ert medverkande!

Torsdag 10:e maj:
Om hyresrätten.
Pål Brunnström gav oss denna afton en givande inblick i hur bostadspolitiken har sett ut sen slutet av 60-talet fram till idag. Med bl.a. statistik över byggnadstakt styrktes tesen om att en försämrad bostadspolitik ökar klassklyftorna: Sedan 70-talet har byggandet av hyresrätter i princip helt upphört. Samtalet kretsade kring bostadspolitiken generellt och hur det blivit svårare att påverka den. Vi pratade även mycket om hur den lett till en mer otrygg boendesituation för många och gett utrymme för en svart bostadsmarknad att växa fram jämte den lagliga. Bostad är, tack och lov, en social rättighet i Sverige men med dagens bostadspolitik uppstår dilemman: När kommunala hyresrätter inte finns att tillgå så vänder sig de sociala myndigheterna till den privatägda marknaden. Det leder till att vi skattebetalare får betala hyresvärdarnas ockerpriser. Många fler problem väcktes: Papperslösa utnyttjas, vi har sämre påverkanskraft och en sämre möjlighet för oss som individer att driva vår rätt gentemot hyresvärdar. Vi tackar Pål för hans kunskapsutjämning på området!

Lördag 12:e maj:
Tribunal 12.
Vi närvarade på Tribunal 12, en slags sken-rättegång som ställde den politiska och ekonomiska makten inför rätta för alla brott mot människor i Europa. Dessa brott består främst i hur vi behandlar flyktingar och andra migranter som utsätts för systematiska kränkningar och lever under sämsta tänkbara levnadsförhållanden. I ”rättegången” deltog många kända personer, som författaren Henning Mankell, framstående forskare och läkare med insikt i frågorna. Det står mer om bakgrunden till detta event på Tribunal12.org.

Vi i Allt åt alla Malmö var i alla fall på plats i Malmö där livesändningen från den riktiga tribunalen på Kulturhuset i Stockholm visades på bioduk.

Vi passade på att dela ut flygblad om skjutningarna i Malmö ur ett klassperspektiv som motvikt till den populistiska linjen som bara ser det som ett resultat av ”misslyckad invandrings-politik”. Flygbladet handlade även om hur det kan vara att leva som papperslös.

Söndag 13:e maj:
Stadsvandring i papperslösas Malmö
Stadskampsveckan avslutades med att Aktion Mot Deportation bjöd på stadsvandring till platser som illustrerar livet för människor som lever gömda och otrygga i Malmö. Vandringen gick från Möllevångstorget via bland annat sjukhuset, tågstationen Triangeln och Davidshalls torg för att avslutas i Folkets Park. Det pratades bland annat om situationen för papperslösa i akutvården, som i Malmö är något bättre än på andra ställen där det inte alls är självklart att alla ska ha tillgång till akutvård men även här går det inte alltid smärtfritt. När det kommer till psykvården kan det paradoxalt bli så att man får sitt faktiska behov uppfyllt (uppehållstillstånd) först när man är totalt nedbruten som människa. Det talades om flyktingförvaren som finns över hela Europa, där människor stängs in i väntan på att kunna deporteras, om den ökande kriminaliseringen genom polisens praktik och medias retorik och farorna med det. Det gavs exempel på hur sexism och partiarkala strukturer hakar i den extra prekära situation det innebär att leva som gömd i landet. Men det talades också om positivt motstånd: om hur papperslösa organiserar sig fackligt med registermetoden inom SAC i Stockholmsområdet; eller hur ett fall löste sig genom att en gränspolis hjälpte en avvisad man att korsa gränserna för att kunna rädda sitt barn. Polisen sade sedan upp sig.

Vi passade på att sätta upp affischer som efterfrågade Tobias Billströms hemliga adress i Malmö. Det hela avslutades i Folkets Park, en plats där många samlas för att fira med vänner och familj i de fall de till slut fått uppehållstillstånd.

Till sist ett stort tack till alla som hjälpt till, medverkat och närvarat under Stadskampsveckan. Även tack till alla er som stannat upp i er egen vandring i staden och pratat vitt och brett om allt möjligt. Både om innehållet i respektive flygblad och om annat i stort. Framförallt era egna berättelser och funderingar. Vi ses!

Allt åt alla Malmö 

Nyköping

I Nyköping höll allaktivitetshuset Magasinet öppet hus två dagar. Det deltagardrivna och icke-kommersiella aktivitetshuset är resultatet av två ockupationer i staden. Det hölls även en uppskattad förhandsvisning av ”Behandla inte oss som djur” om Pantrarna i Göteborg. Veckan avslutades med en stadsfest på Stora Torget.

Vi gjorde torget mer färgglatt med hjälp av vimplar, gatukritor, såpbubblor och glitter. Vi hade även en fiskedamm som var väldigt uppskattad av förbipasserande barn. Vi bjöd på kaffe, mackor och chokladbollar. Vi tog oss rätten att sätta vår kreativitet och prägel på torget.

Tanken var väl helt enkelt att det var dags att vi tog vårt utrymme. Torget är allas och vi ska utnyttja det. Det är en offentlig plats. Det behöver inte vara ett stelt ställe där man bara passerar. En kan faktiskt umgås och hänga på det. Låta det skapas av alla som brukar det.

Lund

I år arrangerade Förbundet Allt åt Alla Lund (tidigare Virvelvinden) för första gången någonsin stadskampsveckan här i staden. Vi började veckan med att hålla ett infomöte på norra Fäladen om kommunens utförsäljning av Borgareparken som för tillfället är en fråga som berör många som bor uppe på norra Fäladen, och som vi i Allt åt Alla Lund valt att arbeta med. Vi arrangerade även ett föredrag med Eric Clark, professor i kulturgeografi, med titeln ”Social polarisering och plundringen av den urbana allmänningen”.

Nästa dag visade vi en dokumentär om Detroit, ”Requiem for Detroit”, och en medlem i Allt åt Alla höll ett föredrag om Detroits utveckling i anslutning till dokumentären. Vi visade också en trailer för en kommande film om Grace Lee Boggs. Veckans sista aktivitet, grillfesten i Borgareparken blev dessvärre inställd på grund av att det regnade.

Kategorier
Allmänt Stockholm

fAåA Sthlm: Glastorn & stålburar


Mäktigt, så mäktigt. Frankfurt är en stad i Malmös storlek, men med en skyline som snarare liknar Manhattans. Mainhattan kallas också bankdistriktet, beläget mitt i stadskärnan, där alla större europeiska banker har kontor. Och mitt i allt ligger Europeiska centralbankens euroskrapa. Frankfurt är Europas ekonomiska huvudstad. Med i den europeiska krisen kanske vi även borde benämna den som Europas politiska huvudstad. Det är härifrån Trojkan – Europeiska centralbanken, Internationella valutafonden och Europeiska unionen – skickar ut sina styrdirektiv om åtstramningar och krispolitik. Det är från dessa glastorn de nyliberala teknokraterna blickar ut över Europa. Deras Europa från ovan.

Revoltvågen mot krispolitik och åtstramningar svepte över världen 2011, fick ut människomassor på gatorna och svepte bort diktatorer. De spanska Indignados och amerikanska Occupy-rörelsen ockuperade torg, satte upp tältläger och började samla ett socialt alternativ och försöka artikulera ett motstånd, förankrat i kvartersorganisering, antivräkningskommittéer och generalstrejker. Rörelsen har bitit sig fast, förankrats. Dess lokalitet, trögrörlighet och vardagsförankring har varit dess styrka. Men dess förmåga att nätverka och kommunicera på ett internationellt och europeiskt plan har än så länge varit begränsad – förutom genom kampernas tydligaste symboler (tältlägren, stormötena, slagorden, aktionsdagarna).

En allians av vänsterorganisationer, med Interventionistische Linke i spetsen, kallade till en internationell samling den 16-19 maj. Uppmaningen var att blockera ECB och bankdistriktet, Blockupy Frankfurt, och visa att grekerna, spanjorerna, italienarna och de andra europeerna som kämpade lokalt inte stod ensamma. Att sända en tydlig signal mitt inifrån Tyskland, från det europeiska kapitalets huvudstad, mitt ifrån bestens hjärta – att teknokraternas krispolitik inte var oomstridd ens i deras egna högborg. Vi i Förbundet Allt åt alla hörsammade kallelsen och mobiliserade till protesterna.

Tajmingen i protesten förstärktes även av de nationella och regionala val som hölls i Europa veckorna innan, där medborgarna i land efter land (Grekland, Frankrike, Tyskland, Italien) straffade de politiska partier som hölls ansvariga för krispolitiken. Blockaden av Frankfurt kunde inte genomförts i ett mer laddat läge. Så de lokala myndigheterna tog till extraordinära metoder för att stoppa oss.

Den kristdemokratiska överborgmästaren Petra Roth hade nyligen förlorat regionalvalen, men kommer inte lämna över makten i staden förrän i juni. Så detta var hennes sista åtgärd vid makten. Hon hade dessutom stöd i ryggen inte bara av tyska staten, utan även den lokala borgarklassen. Den 31 mars hade nämligen en autonom svartablocketdemonstration med 6 000 deltagare hållits i staden, som efter polisangrepp hade övergått i kravaller och flera lyxbutiker i stan hade fått sina skyltfönster krossade – vilket resulterade i en stor medial hets mot de autonoma.

Roth och polismyndigheten såg därför till att förbjuda alla offentliga aktiviteter under Blockupy-dagarna. Inga folksamlingar fler än fyra personer skulle tillåtas, större samlingar än så skulle räknas som olaglig demonstration. Till och med Blockupys tältläger och rejvfest förbjöds. Till och med demonstrationen mot demonstrationsförbudet förbjöds. Först i delstatens högsta domstol gavs ett (!) arrangemang tillstånd: den stora lördagsdemonstrationen. Runt 5000 poliser var hela tiden i tjänst under Blockupydagarna, sammanlagt var ca 15 000 utkommenderade. Tunnelbanestationerna i centrum stängdes av, hela bankkvarteret spärrades av med kravallstaket och piketbussar. Europeiska centralbanken förvandlades till ett fort. All bankpersonal gavs ledigt och stan stannade helt upp. Occupy Frankfurts tältläger, som pågått i ett halvår utanför ECBs huvudkontor, stormades och tömdes på folk.

Som motiv för de särskilda åtgärderna angavs att i tyska statens avtal med EU om att husera ECB i Frankfurt ingick att staten skulle garantera att vissa essentiella funktioner skulle upprätthållas så ECBs verksamhet där skulle vara möjlig. De hänvisade därigenom till att skyddet av ECB var en fråga om internationell lag, inte tysk – och krävde därför att få gå utanför den tyska författningens rättigheter.

Det var alltså en redan nedstängd stad som alla vi tillresta europeiska aktivister mötte när vi kom till Frankfurt på onsdagkvällen och torsdagmorgonen. All Blockupys infrastruktur hade slagits sönder eller förbjudits, ett femtiotal föredrag, möten och workshops fick ställas in. Det var oklart var vi skulle

sova eller samlas. Men steg för steg organiserades allt upp igen. På torsdagmorgonensamlades vi med ca 200 aktivister till ett stormöte på universitetscampuset i Bockenheim. Vi fick höra att bussarna från Rom,Hamburg och Berlin var stoppade och genomsöktes. Alla aktivister i bussarna identifierades, filmades, vissa togs in på polisstationer och några av bussarna eskorterades tillbaka till sina städer av polisen. På Paulsplatz samlades 1500 personer, mycket Frankfurtbor, medlemmar från facket Ver.di och vänsterpartiet Die Linke, i en spontan manifestation mot demonstrationsförbudet. De höll upp tyska konstitutionen mot polisen, den konstituerade makten blev därigenom konstituerande igen – när dessa frankfurtbor tog sin självklara rätt att samlas på gatorna. Vi beslöt oss att ansluta oss till deras manifestation, men hann gå tio meter från universitetet innan polisen säckade in oss. Vi hade förklarats vara en ”olaglig demonstration”. Därefter fick vi sitta på gatan i den stekheta solen i tre timmar innan vi togs in till polisstationen och föstes in i stålburar – 30-40 personer i varje. Samma sak skedde med alla andra samlingar på stan. Varje folksamling inringades av poliser och bussades till häkte. Sedan gavs vi alla invidiuellt ett tillträdesförbud mot att vistas i Frankfurts innerstad de närmaste dagarna.Några av oss blev tillsammans med många andra stoppade i bussarna på vägen in till Frankfurt. Utan misstanke om brott genomsöktes fordon, packningar och människor. Mängder av föremål beslagtogs, framför allt tälten vi skulle bo i. Detta skedde dock godtyckligt, några fick behålla tält, men blev av med byxor, andra blev av med kepsar och solglasögon. Efter flera timmar i polisens checkpoint utfärdades ovan nämnda generella förbud mot att vistas i Frankfurt till samtliga stoppade utan att de styrkte beslutet med annat än att vi ”misstänks planera att delta i olagliga demonstrationer”.

Totalt under dessa dagar delades 1430 sådana tillträdesförbud ut till personer som omhändertagits – trots att ingen är brottsmisstänkt och inga förundersökningar inletts.

På fredagen, dagen då bankkvarteren skulle blockeras, hade polisen satt upp checkpoints vid centralstationen och alla större vägar. Återigen greps folksamlingar på fler än fem personer och bussades iväg. Ändå lyckades mängder av aktivister samlas runt avspärrningarna. Det blev en katt-och-råtta-lek hela dagen. Ett slagord spred sig som en löpeld, alla skanderade det sjungandes mot polisen. ”Ihr habt euch selbst blockiert”, ni har blockerat allt själva. Bankkvarteren stod ju helt still, all verksamhet låg ju helt nere i tre dagar. Utan att vi ens behövde blockera dem.

Vi var många som inte lät oss begränsas av polisens illegitima tillträdesförbud, på fredagen greps vi för att ha brutit mot det grundlösa tillträdesförbudet. Under nio timmar blev vi förhörda, tvingade att klä av oss nakna och fick sitta i en kall cell med knäckebröd och vatten. Allt utan att en enda gång få veta vilket brott vi var gripna för. När vi släpptes fick vi nya grundlösa platsförbud för att skrämma oss att inte delta i den stora demonstrationen på lördagen.

Repressionen var tänkt att knäcka motståndet, att få oss att vilja ge upp, inte våga oss in i innerstan, att undvika den stora demonstrationen och göra våra röster hörda. Det misslyckades fundamentalt, från statens sida. Det fina med olydnadsaktioner är ju att de räknar in polisens agerande och repressionen i aktionen, gör den till en del av händelsen. Syftet med att offentligt utmana en lag, regel eller norm är ju att påvisa skillnaden mellan en legitim handling och statens våldsamma reaktion. En olydnadsaktion som inte väcker en reaktion har misslyckats. I den bemärkelsen var Blockupy Frankfurt en framgång. Den bild som förmedlades och sändes ut globalt var på en europeisk rörelse som fredligt samlades och utmanade bankkvarteren, och en stat som reagerade i panik och desperation, upphävandes alla medborgliga rättigheter för att garantera finanselitens intressen.

De ville skrämma oss. Men vi blev inte rädda. 30 000 personer samlades på lördagen i en bred och massiv manifestation mot krispolitiken. Polisen försökte vid upprepade tillfällen provocera fram bråk men misslyckades. Vi kunde tåga rakt in i bankkvarteren och visa upp ett annat Europa, ett Europa beståendes av sociala rörelser, konstruerat underifrån.

Det nätverk som bildades under Blockupydagarna kommer att fortsätta hålla kontakten. Ett framtida möte är inplanerat till hösten i Spanien. Vi i Förbundet Allt åt alla kommer givetvis att delta.

 

Kategorier
Allmänt

Insändare i Sydsvenskan 16/5

Stoppa utförsäljningen av parken!

Borgareparken på Norra Fäladen är ett av Lunds mest använda grönområden. Det ligger inklämt mellan det stora studentområdet Delphi, hyresrätterna på Magistratsvägen och Sankt Hans Gränd, de stora bostadsrättsområdena på Skarpskyttevägen och Fredslyckan och ett fint, men tätbebyggt radhusområde från Miljonprograms-epoken. Borgareparken är alltså inte bara en viktig oas i ett en tätbebyggd del av staden – det är också en viktig mötesplats där olika människor som bor på olika vis i norra Lund kan träffas och använda parken tillsammans.

Kommunen håller nu, med de borgerliga partierna i spetsen, på att försöka sälja ut delar av vår park. På några års sikt vill de höja ”tätheten”, alltså antalet invånare per kvadratmeter, på norra Fäladen med runt 10%. Det innebär att mycket måste byggas. En del av dessa planer är bra och kommer att bidra till att göra Lund och Norra Fäladen bättre för alla oss som bor här. Det behövs mer billiga bostäder i Lund för att minska trycket på stadens kaotiska bostadsmarknad, men inte till vilket pris som helst.

En del av byggplanerna är alltså inte bra för alla. Att ”öka tätheten” på platser där folk redan har gott om plats – områden som präglas av stora villor med stora trädgårdar – är en sak. Men att ”öka tätheten” i områden som redan präglas av trångboddhet och där grönytor blir en avlastning för de som bor där på liten yta och med trånga gårdar, är inte bra. Att det dessutom handlar om att slumpa bort kommunens mark till privata aktörer som sedan säljer den vidare som svindyra bostadsrätter nischade mot ett fåtal rika pensionärer – servicelägenheter som enligt byggherren kan komma att kosta så mycket som 2.5-3 miljoner – är inte vägen framåt för Lund eller Norr.

Byggplanerna är än så länge inte långt gånga, högerpolitikerna måste få igenom både detaljplan och bygglov innan något kan hända. Dessutom måste de vinna ett val om två år, vilket säkert kan bli svårt om dessa galenskaper kommer upp på agendan. Det är därför det borde gå att stoppa plundringen och utförsäljningen av Borgareparken. Det kräver att folk går samma och sätter sig på tvären, bygger allianser och jobbar förutsättningslöst för att uppnå detta mål. Men det är möjligt. Om vi kämpar tillsammans kan vi vinna över byggplanerna och kommunen. Men då är det dags att vi sätter igång nu direkt.

Johan Lundgren,
Boende på Norra Fäladen och medlem i Allt åt alla

Kategorier
Material

Podcast från Eric Clark’s föreläsning under stadskampsveckan

Eric Clark, professor i kulturgeografi vid Lunds Universitet, höll en föreläsning om den ojämlika utvecklingen i svenska städer. Föreläsningen gick igenom hur nyliberalismen de senast 20-30 åren tillåtits att gå bärsärkagång genom våra gemensamma institutioner och med våra gemensamma tillgångar. Vidare diskuterades hur aspekter av våra städer som helt tillåtits stå utanför penning-relationer, så som stadens offentliga rum har gått från att vara ”allmänningar” som skapats och fritt använts av stadsinvånarna till att bli en handelsvara på en marknad.

Föreläsningen hölls på ABF Lunds lokal den 9e maj 2012 som en del av Förbundet Allt åt allas stadskampsvecka.

[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/tracks/46831008″ iframe=”true” /]

Kategorier
Evenemang

Intresserad av Allt åt Alla Umeå?

Är du intresserad av att veta mer om Allt åt Alla Umeå? Kanske har du funderat på att bli medlem, eller på hur du kan få tag på våra kvartersblad och annat material? Du kanske rent av står inför konflikter (t ex om boendet eller på din arbetsplats) i din vardag och vill snacka några timmar om vad som går att göra?

Vad det än må vara: Tisdagen den 22 maj finns några få av våra medlemmar på Klossen, Ålidhem med fika och material. Mellan 17.00 och 22.00 är det bara att komma förbi, ta en kaffe och prata en stund. Varmt välkomna!


Kategorier
Klipp

Stadskampsveckan 2012: Cykelverkstad på Ålidhem

Helgen vecka 19 genomförde vi två cykelverkstadsallmänningar där vi tillsammans med boende i bostadsområdet Ålidhem fixade cyklar. Utöver cykelfixandet så

Kategorier
Klipp

Stadskampsveckan 2012: Cykelverkstad på Ålidhem

Helgen vecka 19 genomförde vi två cykelverkstadsallmänningar där vi tillsammans med boende i bostadsområdet Ålidhem fixade cyklar. Utöver cykelfixandet så

Kategorier
Klipp

Stadskampsveckan 2012: Cykelverkstad på Ålidhem

Helgen vecka 19 genomförde vi två cykelverkstadsallmänningar där vi tillsammans med boende i bostadsområdet Ålidhem fixade cyklar. Utöver cykelfixandet så

Kategorier
Allmänt

Borgarparken på Norra Fäladen – Dess betydelse för närboende

Jag har bott intill parkens västra ända sen 1995. Läget intill parken var livsavgörande, jag är ett naturbarn, född i skogen, måste ha grönt och frisk luft. Sen flytten har jag varit i parken så gott som dagligen, ibland flera gånger. Jag utforskade den västra delen främst till fots, men cyklade också till östra änden och kors och tvärs.

På den tiden var parken väldigt vildvuxen, mycket klängrosor, nästan ogenomtränglig sly och trädallér. (som är kvar). Samt byggis, stor plaskdamm, hundrastplats, tennisbana, enorma gräsmattor, fårhagar, ankdamm m m, Höns gick och sprätte i buskagen, en gris fanns och fågellivet var enormt. När fågelinfluensan kom, krympte hönsens och ankornas ytor till det minimala. Mitt bästa minne från djurlivet är en gång då några blåmesungar nyss lärt sig flyga, de badade i lite lervatten på Svenshögskolans gård, upp i buskarna för att torka lite och ner igen, allt under ett kvittrande som sade: Detta är livet för en blåmes. Kalla vintrar kom alltid domherrparen, rödhaken, nötväckan, sidensvansen, björktrasten m fl. Fåglarna är mycket färre nu. Men koltrastarna sjunger hela sommaren och t o m näktergal har hörts.

Så för ca två år sen skulle parken renoveras, det rensades bort en massa sly, grenar klipptes, träd fälldes, parken blev mer öppen, folk vågade vara där mer. Hundrastplatsen fick nytt staket. Vi som bor här fick önska hur vi ville ha det, och jag skrev om lökväxter och vitsippor bl a. Framåt hösten det året gick två män med en borr och petade ner något i gräset under träden. Jag undrade: -Vad gör Ni? -Vi sätter lökar. -Vad då för lökar? -Det vet vi inte. Det blev vintergäck och scilla/vårstjärnor, snödroppar, påskliljor, hyacinter Och vitsippor, men dem är det nog ingen mer än jag som sett. Men – de sattes ibland på sluttningar, där folk hade sina genvägar (hur kan man?) och det var som att plantera på hälleberget. De sattes ej heller i små grupper utan en och en. Vilken sämre effekt! Vintergäck och den blå vårstjärnan sprider sig ju själva, men de andra!
Sen fanns det en riktig örtagård intill hundrastplatsen, Den var vildvuxen, även om det verkligen funnits ambitioner för den – med namnbrickor och allt. Där snyggades det upp, gjordes en boulebana som ser så fin ut, men inga spelare. Intressanta kantväxter vid gärdesgården och ett fält med gula tulpaner och höstanemoner. Just nu blommar tulpanerna för andra året. Dock, i fjor hade de knappt hunnit slå ut förrän någon vem? klippte ner dem precis under blomman, (där fanns mer än hundra blommor, så sorgligt). Man kan bara tycka att de kunde blandat in lite andra färger i den rabatten.
Plaskdammen, den längtar många efter. Det är rent vatten med ett par sprutande pelare, flotte och mycket bänkar runt, skugga och sol. Eftersom det bor många invandrade på Norr så är detta deras paradis om sommaren. Här är små och stora barn, här sitter föräldrarna och där stannar de hela dagen. De skulle inte vilja åka till utomhusbaden i stan, det kan jag nog garantera. När jag kunde vadade jag själv några rundor, skönt för benen. Byggispersonalen sköter, där finns fika och glass. På vintern är det ibland isbana intill och basketkorgarna på planen intill används ofta. Nu i maj, med invigning den 26, enligt pressen, blir sex beachvolleybollbanor klara för spel på den gamla fotbollsplanen intill dammen. Det blir Beach Arena Lund. Så kul!
Så har de tänkt bygga höga hus här, på Skolgården, på hundrastplatsen, vad jag hört. De gamla fårhagarna är ju inte för vackra, de kan ju göras något åt. Förskolan ihop med Byggis kunde båda få en gladare färgsättning, de är SVARTA. Stora byggen – NEJ! Det blir mycket parkmark som går förlorad, mycket bilkörning, oren luft, slammer och långvariga störningar.
Vi behöver parken, vi mår bättre nu som den är, gärna mer möjligheter till utevistelse och aktiviteter, tävlingar i boule, kubb och badminton, musik (förekommer redan) osv.

Insänt till Allt åt alla Lund av Inga Andersson, boende på Norra Fäladen

Kategorier
Klipp Media Stockholm

Video: Flygbladsutdelning vid Serafens husläkarmottagning

Fredagen den 11 maj genomförde Allt åt Alla Stockholm en flygbladsutdelning vid Serafens husläkarmottagning och på Kungsholmstorg. Privatiseringen av Serafen slutade i att man lurade Stockholmarna på minst 20 miljoner kronor – och en vårdcentral som drivs utan vinstintresse. I videon förklarar Shabane från Allt åt Alla hur det gick till, och vad man kan göra åt det.

Rättelse: I videon och i några av våra texter har vi felaktigt hänvisat till Serafens vårdcentral. Rätt ska vara Serafens husläkarmottagning. Vi beklagar misstaget.

Kategorier
Stockholm

Inte råd med en lägenhet? Köp en läkarmottagning!

Serafens husläkarmottagning ägs sedan nyår av Capio och Nordic Capital.

Serafimerlassarettet grundadas 1752, främst för fattiga sjuka i Stockholm och fungerade som forsknings- och utbildningssjukhus. Det drevs genom stadens allmänna medel och tillskott av enkilda donationer fram till 1937, då det förstatligades. Efter att ha tagits över av landstinget 1980 fungerade det som bl a kvartersakut och barnavårdscentral.

2007 såldes den landstingsdrivna Serafen till några av mottagningens egna läkare. Priset de betalade var 694.500 kronor. Vinsten bara under det första året var 2,25 miljoner kr.

Under 2009 fick Capio 4 miljarder kr i skattepengar och ur dessa togs en vinst ut på 262 miljoner kr.

Högsta ansvariga för utförsäljningen av Serafen var sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) och dåvarande finanslandstingsrådet Chris Heister (M), numera landshövding i Stockholm.

Den 2/1 2012 såldes Serafen vidare till jättekoncernen Capio, för minst 20 miljoner kronor.

Capio ägs efter ett fientligt uppköp 2006 av riskkapitalbolaget Nordic Capital som är registrerat på skatteparadisön Jersey. Skattepengarna från Capios vårdverksamheter skickas via holdingbolag i Luxemburg till Jersey och ner i riskkapitalbolagets ägares fickor, som inte oväntat består av några av Sveriges rikaste miljardärer.

En av bolagets grundare äger nu enl. E24 tre våningar på Strandvägen, en på Värmdö, en i London som köptes för drygt 43 miljoner kr. En annan av grundarna köpte 2008 en villa på Djursholm för 24 miljoner. Det är ungefär 15-20 personer som ligger bakom hela bolaget, samtliga med hundratals miljoner var i (registrerade) förmögenheter.

Nordic Capital är det största riskkapitalbolaget i Norden, och inom topp 50 i världen.

Vad är då affärsidén?

  • Ta ett lån och köpa upp ett företag, skära ner och samla skattepengar på hög, köpa upp fler företag, med det uppköpta företaget som säkerhet.
  • Föra över varumärkesrättigheter och liknande till ägarbolaget, och ta ut höga avgifter av det uppköpta bolagen (för att dölja vinster och undvika skatt).
  • Pumpa de uppköpta bolagen på intäkter, sedan lånar riskkapitalbolaget ut pengar till de uppköpta företaget, och tar ut en hög ränta för det, en bra bit över marknadsräntan (för att dölja vinster och undvika skatt).
  • Slå ihop de uppköpta bolagen och sälja vidare.
  • Alla dessa vinster läggs på hög, räntan på det ursprungliga lånet är avdragsgill och reavinsten plockas ut i ett skatteparadis.

Det hindrade dock inte Nordic Capital att när flera av dess bolag gick i konkurs under krisen 2008, kräva statliga undsättningslån.

Företaget som i det här fallet köptes upp heter alltså Capio, och verksamheten som nu kommer att pumpas på skattepengar och resurser och drabbas av nedskärningar är Serafens husläkarmottagning. Pengarna kommer från våra, vårdtagandes inbetalda skatter och patientavgifter.

Hur kommer då vården att bli här i framtiden, så fort som Nordic Capitals fonder ska börja tillgodose sina aktieägare? När kraven på utdelningar och vinst ska implementeras inför nästa kvartal? Vågar man gå hit för en undersökning eller vård? Eller ta hit sitt barn, eller sin mamma eller pappa?

Capio, Carema, Attendo, Aleris, Humana, Förenade Care. Och så vidare. Ägs av Nordic Capital, Triton, KKR, IK, EQT, HG Capital, Procuritas, Brigdepoint. Och så vidare.

Vad ska man välja?

Här finner du en lista på icke-privata vårdcentraler.

REFERENSER/LÄNKAR:

Stockholmsrean – klicka på Serafen

Den nya välfärdsindustrin

Reinfeldt vägrar prata om Serafen-skandalen

Läkare gjorde jätteklipp på avknoppad vårdcentral

Blir rika på skattepengar utan att skatta

Mannen bakom Nordic Capital

Nu lyxrenoverar han TVÅ lägenheter på strandvägen

Robert Andreen gör allvar av flytthot

EQT och Nordic bland de största

Kategorier
Stockholm

Flygbladsutdelning vid Serafen

2007 såldes Serafens husläkarmottagning till fyra läkare som arbetade där för ca 700 000 kronor. Vid årsskiftet sålde de Serafen vidare till det privata vårdbolaget Capio, ägt av riskkapitalbolaget Nordic Capital, för 20 000 000 kronor. En ekonomisk förlust för Stockholmarna på dryga 19 000 000 kronor.

Fredag 11/5 kl. 15.00 kommer vi från Allt åt Alla Stockholm att stå utanför Serafen och dela flygblad och uppmana besökare att lista sig någon annanstans, på någon av de få kvarvarande icke-privata vårdcentralerna i stan. Kom och hjälp till att dela eller kom och visa ditt stöd!

Adress: Kvartersakuten Serafen, Hantverkargatan 2 D på Kungsholmen.
Facebook-event.