Kategorier
Evenemang

Föredrag och film på India Däck 29/6

Jadå! Vi fixar bästa hänget i sommar! Vi tänkte visa film och snacka lite om stadsdelsorganisering på India Däck.

Det börjar med den klassiska spelfilmen ”Panther”, som handlar om hur Svarta pantrarna startade upp i USA som ett sätt att försvara ett svart arbetarklassområde under angrepp. Sedan visar vi en minidokumentär om deras försök att bygga upp oberoende mediekanaler för att sprida information mellan olika områden – något vi tror vi kan lära oss av använda idag.

Till slut blir det föredrag och diskussion om möjligheterna och begränsningar i stadsdelsorganisering. Om staden är en fabrik som producerar arbetskraft, hur kan man då kasta in lite grus i maskineriet?

Var är våra vapen, och vad vi vinna på kort och lång sikt genom att kämpa över kontroll av vår vardag i den kapitalistiska staden?

Lördag 29/6, 18.00, India Däck

Facebook

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Malmö

Bortskänkt till överklassen: Västra Hamnen

Bortskänkt till överklassen: Västra Hamnen
Bortskänkt till överklassen: Västra Hamnen

Under några veckor här på hemsidan rapporterar Förbundet Allt Åt Alla Malmö om hur politikerna tar det vi äger gemensamt och skänker bort det till överklassen. Vecka 1: Västra Hamnen.

Innan låg det industri i vår hamn. Det var vår största arbetsplats – tills överklassen flyttade varvet för att det fanns arbetare i Sydkorea som de knappt behövde betala. När arbetslösheten växte försökte politikerna lösa det genom att ge bort hela parken till Saab. En (1) krona betalade företaget för hela vår hamn. När Saabs startbidrag tog slut efter två år flyttade de, efter att ha producerat hela 30 bilar.

För att få tillbaka hamnen var politikerna villiga att ge 200 miljoner till Saab – pengar som Malmös invånare gett till kommunen. Men marken skulle inte vara till för alla. Här valde man att bygga fuskbyggen till bostadsrätter för att locka dit en köpkraftigare grupp än den som redan fanns.

Kategorier
Allmänt

Notis: om Ålidhems allmänningar

Sedan hösten 2011 experimenterar vi med att skapa, sprida och försvara allmänningar i våra kvarter på Ålidhem i Umeå. Vi har skapat rum för cykelverkstäder, kaféer, klädbytardagar, bokbytardagar, datorverkstäder och annat utifrån devisen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Deltagande är helt frivilligt, ingen profit görs och resultatet är tillgängligt för alla.

Eftersom allmänningsverksamheten är just något av ett experiment började vi med sporadiska ”mikroallmänningar”, enskilda tillfällen med olika typer av verksamhet för att se hur de idéer vi haft gick att omsätta i praktik. Med tiden har vi kunnat höja ambitionerna vilket under det senaste halvåret inneburit lite mer än en (1) mikroallmänning per månad. Populärast har förmodligen kläd- & bokbytardagarna varit som samlat flera hundra personer. Vi har också skapat flera mikrobibliotek i tvättstugor och andra gemensamma utrymmen, liksom en större bokbytarlåda på Kulturhuset Klossen som finns tillgänglig i entrén under husets öppettider för alla.

Under vårat halvårsmöte (där vi tar lite större och viktigare beslut) i december 2012 bildade vi också en ”allmänningsgrupp” som är relativt självständig från övriga lokalgruppen med egna möten och kontaktforum. Detta för att möjliggöra att så många boende som möjligt kan involvera sig själva inte bara på plats utan också i utformandet av Ålidhems allmänningar.  Den gruppen har de senaste månaderna diskuterat möjligheten att skapa mer permanenta platser och projekt. Något som efter sommaren börjar realiseras. Bland annat öppnar vi en lokal i Kulturhuset Klossens entré precis bredvid Ålidhems centrum där verkstadsbetonad verksamhet kan ske.

Vi hoppas att fler ska vilja involvera sig i experimenterandet med allmänningar på Ålidhem. Såväl genom att kontakta oss, delta i vår allmänningsgrupp, men också genom att helt oavhängigt oss starta upp egna allmänningar.

Vill du komma i kontakt med vår allmänningsgrupp? Maila umea@alltatalla.se

Vill du veta mer om allmänningar? Kolla in dessa lästips:

Vad är en allmänning?
Tankesmedjan Skapa Allmänningars manifest
Vårat eget flygblad
Nick Dyer-Withefords text ”Commonism” 

Kategorier
Evenemang

Allmänning: ”Gemensam cykelverkstad” 10/7

Nu är det dags för ännu en gratis cykelverkstad på Ålidhem! Onsdag den 10 juli möts vi upp i parken vid Klossen och Ålidhem centrum för att tillsammans hjälpas åt att fixa cyklar. Som vanligt är allmänningsprincipen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Oavsett om du kan hjälpa andra eller behöver hjälp själv så är det bara att dyka upp. Vi fixar verktyg men ta gärna med också! Frågor? Skriv på facebookeventets vägg, i kommentarerna här på hemsidan eller maila oss!

  • Onsdag 10 juli
  • 14.00 – 19.00
  • Parken vid Ålidhem centrum
Kategorier
Allmänt

Stöduttalande till Umeås strejkande bussförare

Detta stöduttalande skickades måndag den 24 juni 2013 till den lokala fackklubben för bussförare inom förbundet Kommunal. Bussförarna i Umeå (liksom i andra städer) gick natten mot torsdag ut i strejk för högre lön och bättre arbetsvillkor. Bland annat vill man komma åt problemen för de anställda vid byte av entreprenad. All kollektivtrafik i Umeås stadsnät står i skrivande stund stilla i och med strejken.

”Vi tycker att det är bra och viktigt att ni tar fighten för bra arbetsvillkor och en löneutveckling som följer övriga i LO-kollektivet. Vi stödjer er till 100% och hoppas ni kämpar ända fram tills dess att ni fått igenom samtliga av era krav. Arbetsköparnas prat om att ni kräver mer än andra är rent skitsnack, ni förtjänar allt ni kräver och mycket mer. När ni kämpar för era rättigheter så kämpar ni samtidigt för alla andra arbetares rättigheter. Stå på er!

// Allt åt Alla Umeå”

Kategorier
Allmänt

Sjukvårdskrisens skurkar del 1: Jan Eriksson

Sjukvårdskrisens skurkar

I förra Virvelvindsbladet (#33) skrev vi om ”Sjukvårdkrisens skurkar”: Sjukhuschefen Jan Eriksson,  Regionsdirektören Jonas Rastad och Regionsstyrelsens ordf. Pia Kinhult.

I den här serien har vi tittat närmare på just sjukhuschefen Jan Eriksson.

Hotfulla mail

Sedan den här serie gjordes så har  Jan Eriksson insett att personalen på SUS vill ta ut sin lagstadgade semester i sommar. Vilket innebar att det ”plötsligt” saknades minst 100 sjuksköterskor. Vad blev då Jan Erikssons lösning?  Att rekrytera flera sjuksköterskor? Att höja lönerna? Att återställa dom tjänster som försvunnit under anställningsstoppet? Nä, Jan Erikssons lösning blev att skicka ut hotfulla mail till de anställda om att det eventuellt kunde bli avbrutna semestrar och beordrad övertid. Eller för att använda Jan Erikssons egna ord jobba ”extra pass”.

Arbetsmiljöverkets kritik

I  januari 2013 kritiserade Arbetsmiljöverket sjukvårdsledningen på Skånes Universitetssjukhus för att stressen var omänsklig för personalen på  Akutmottagning i Lund. Bland annat sa Arbetsmiljöverket att: ”Hade det varit ett företag hade vi övervägt att stänga det.” Jan Eriksson och den övriga  sjukvårdsledningens svar den första kritiken från Arbetsmiljöverket var att starta ett  två veckors ”flödesprojekt”. Projektet gick ut på att man skulle öka ”genomströmningen” och ta bort ”flaskhalsar” – det vill säga skriva ut patienter snabbare. Jan Eriksson menade att akuten i Lund i sig var en så kallad ”flaskhals”. Detta är en terminologi som Jan Eriksson hämtat från den japanska bilindustrins LEAN production. Problemet med patientsäkerheten och den höga stressen för sjukvårdspersonalen på SUS hade alltså inte med överbeläggningen, de indragna vårdplatserna eller personalnedskärningarna att göra – det var att personalen inte jobba snabbt nog. I april 2013 skickade Arbetsmiljöverket en utförligare rapport om arbetssituationen för vårdpersonalen på akuten.  Vad svarade då Jan Erikssons på den rapporten? Jo, att till skillnad från hans eget “flaskhals”-projekt, så var Arbetsmiljöverks kritik  “flummig”. Regionstyrelsens ordf. Pia Kinhult besvarade i sin tur kritiken i en intervju med SVT. Det först hon sa var at hon hade fullt förtroende för Jan Eriksson, när SVT fortsatte att ställa frågor om personalnedskärningarna valde hon att helt lämna intervjun.

Från Sahlgrenska till SUS

Jan Eriksson tillträdde i maj 2012. Innan dess arbetade han som sjukhusdirektör på Sahlgrenska i Göteborg. Utöver att göra sig ovän med stora delar sjukvårdspersonalen på Sahlgrenska så drev Eriksson också ett större nedskärningsprojekt, som kulminerade i personalnedskärningar på uppemot 1000 tjänster 2011. En ganska speciell detalj personalnedskärningar på Sahlgrenska var att Jan hade räknat ut ett ratio för personaltätheten kontra patienter – hur lite personal det  skulle krävas per patient – oavsett vilket vårdbehov som patienten sökte  för. Samma siffra lär Jan ha tagit med sig till SUS, men när han började utvärdera personalbehovet på vissa avd. i Lund kom det fram att  siffran redan var lägre i Lund  än den hade varit i de hårdaste  besparingstiderna på Sahlgrenska. En av annan av Jans första prioriteringar som ny sjukhuschef på SUS var att betala en konsultbyrån 1 miljon kr för utvärdera styrelsens sammansättning. Det var för övrigt samma konsultbyrå som utvärderade akutens ”flödesprojekt” under februari 2013. Jan har sedan han tillträdde hela tiden sagt till medierna att sjukhuset inte behöver mer personalresurser – utan att personalen måste arbeta effektivare.

Han är inte ensam

Läser man den här serien eller texten kan man få intryck av att vi anser att Jan Eriksson skulle vara en särskilt ”ond” eller bedräglig chef som ha ren illvilja driver nedskärningarna. Tyvärr är det inte så enkelt.  Det verkar nämligen se ut på samma sätt på andra ställen runt om i Skåne, Sverige och i andra delar av Europa. I stora delar av världen står den offentliga sektorn i skottgluggen för nedskärningar och privatiseringar.  Det beror på den nyliberala vågen av skattesänkningar, nedskärningar, privatiseringar, Lean production och ”New public management”. Där görs allt till salu,  alla verksamheter ska vara vinstdrivande eller  marknadsanpassade och varje verksamhet ska ”bära sina egna  kostnader.” Detta tänker de ska gälla oavsett vad verksamheten verkligen kostar, eller vilka  vårdbehov verkligen patienter har. Vad som dock är synonymt för alla dessa nedskärnings- och privatiseringstorpeder är att de företräder ett klassintresse – ett klassintresse som inte är vårt. Där vårdpersonal ska arbeta hårdare, med allt lägre betalt, med kortare semestrar och sämre anställningstrygghet för att ”öka produktiviteten” eller ”effektiviteten”. Och där lösningen på kriser som t.ex. sjukvårdskrisen i Skåne eller finanskrisen i södra Europa, ska lösas med uppsägningar eller anställningsstopp.

Men vi är många fler

SUS (tidigare USiL och MAS) har nästan alltid varit kantat av konflikter – mellan ledningen och dom som direkt utfört vårdarbetet. Konflikter om löner, stress, resurser, arbetsmiljö och patientsäkerhet. Vad som dock hänt de senaste åren är att när sjukhusledningen och regionsledningen dragit åt tumskruvarna med alla nedskärningarna, så har konflikten skärpts. Ledningen har mötts av en våg av motstånd från vårdpersonalen och en uppretad och mobiliserad allmänhet. Det bästa exemplet är när BIVA-sjuksköterskorna hotade med massuppsägning under våren 2013 eftersom sjukvårdsledningen försökte tvinga på dom ett sämre avtal. Ett annat är när sjuksköterskestudenterna över hela Sverige gick ihop och började driva ”24 000 kr-upproret”. Vi har inte bara kunnat följa rapporteringen i tidningarna, utan också dagligen via t.ex. facebooksidor som ”Stöd våra sjuksköterskor” och facebookgrupper som ”Rädda Universitetssjukhuset i Lund”. Där vårdpersonal direkt rapporterat om vad som händer på sina avdelningar och tillsammans kunnat sammanlänka sina respektive erfarenheter, situationer och konflikter. Även de som inte jobbar i vården har fått en direkt inblick i hur motståndet organiserats och spridits, och det råder ingen som helst tvekan att de smidiga sätt att samordna kampen som vårdare själva skapat är ett effektivt vapen vi inte har sett det sista av. Av detta måste man dra slutsatsen att motstånd lönar sig! Att när vårdpersonal enar sig som kollektiv och tar strid, med stöd av en mobiliserad allmänhet – då kan man vinna!

Kampen om vården är något som vi tror många människor kan, och bör inspireras av. Tillsammans är det inte mycket vi inte kan åstadkomma.

Virvelvinden, Allt åt Alla Lund, juni 2013

 

Kategorier
Allmänt Malmö

Debatt: Antirasismen är inte en front

Antirasismen är inte en front

Efter att ha läst Ronny Åkebergs inlägg i debatten [om vår SDL-blockad, 23 mars 2013 i Malmö] känner vi oss tvungna att svara och att reda ut ett missförstånd om oss som får antas tillhöra det som i breda ordalag kallas ”den autonoma rörelsen” och våra antifascistiska metoder.

Det vi framför allt vänder oss emot i Ronnys text är att vi på något sätt skulle ha skapat en front och velat lura människor att delta i ett sammanhang de egentligen inte hade ställt upp på. Det går emot vår uppfattning om vad som driver människor till motstånd. Vi menar att de metoder som användes bland annat den 23 mars kommer ur arbetarklassen själv, och inte sprungna ur några abstrakta, ideologiska teorier från vänstern.

Vi förstår om alla deltagare inte lyckats fånga upp att syftet med demonstrationen var att stänga ner SDLs möte, men vi menar att vi har försökt på alla tänkbara sätt kommunicera detta: genom våra affischer, genom våra informationsmöten, genom våra tal och genom vår Facebook-grupp. Vi vill inte här debattera legalismens vara eller icke-vara. utan vill istället lyfta fram vad vi menar var segern lördagen den 23:e mars, samt ge en inblick kring hur vi ser på antifascism.

I motdemonstrationen mot SDL deltog många människor som tillsammans tog ett steg närmre att inte låsa sig i vad den borgerliga staten anser att man får göra och inte göra. Istället agerade de på sitt sätt för att påverka de problem de kunnat identifiera.

Vad är då antifascism för oss? Antifascism är arbetarkalssens självförsvar. Inget mer, och inget mindre. Antifascism är inte en debatt om åsikter. Det är inte utbildning mot rasism eller fördomar. Det är inte en kamp om hegemoni i arbetarklassen. Vi agerar för att vi vet att vi inte kan vänta. Om vi stilla lutar oss tillbaka och väntar kommer fascismen – som är en materiell inneboende tendens i kapitalismen och dess krisfaser – formeras som social rörelse.

Ifall vi låter detta hända kommer klassens självförsvar mot denna kraft blir desperat och svår att vinna. Då kommer vi vara tillbaka på nittiotalet med spridda och svaga motangrepp när HBT-personer mördas, flyktingförläggningar brinner och gatorna och skolgårdarna präglas av slumpmässig terror mot ”de svaga” och ”förrädarna”. Det är inte längre bort än att se på Grekland idag för att förstå. Vi måste redan idag länka samman de krafter som i vår klass formar sig för självförsvar: hjälpa dem att ta plats, stödja dem i att förstå sin roll, stärka dom på gatan.

Vi har ingen dold agenda när vi försöker balansera mellan massa och militans, mellan öppenhet och konfrontation. Vår uppgift idag är att foga samman en reda pågående antifascistisk impuls i arbetarklassen till en kraft att räkna med. Vi vill visa på möjligheten i kollektiv kamp. Vi vill öppet proklamera vår ståndpunkt. Bara då kan vi vara en del av en större materiell process, ur vilken en riktig antifascistisk massrörelse skapas som nyktert tar sig an den uppgift som ligger framför oss i den krisande kapitalismens skugga.

Detta sätt att betrakta antifascism kommer ur vår syn vår roll i kampen för socialismen, alltså att som aktivister delta i redan pågående motsättningar. Vi stärker klasskampen genom att vara en del av den, sprida den, bidra med perspektiv, länka samman förlopp och oroshärdar, och när vi har ett förtroende av de som kämpar utgöra en del av ett kollektivt ledarskap. Klassmotsättningen sker hela tiden. Den händer oavsett vad vi gör.

Att, som vi gör, börja bygga en massmilitant rörelse handlar inte på något sätt om att marknadsföra vårt politiska projekt. Att idag föra samman arbetarklassens mest engagerade skikt i ett gemensamt antifascistisk projekt är en nödvändighet för oss för att överleva, fortsätta kämpa. Metoderna är nödvändiga för att vinna idag, såväl som imorgon, och stärka en klassrörelse som måste vara en del av en grundläggande samhällsomvandling som tar oss bortom kapitalismen. Det är en fin linje mellan att lyckas med att generalisera militansen och att ta det för långt och därför exkludera människor. Vi menar att denna linje inte överträddes, utan vi istället gemensamt har förflyttat positionerna för vad som anses vara legitimt och riktigt i agerandet mot rasister.

Förbundet Allt åt Alla Malmö, en del av Skåne mot rasism

[Denna text är en lätt omarbetad version av ett debattinlägg publicerat i tidningen Internationalen vecka 14 2013″]

Kategorier
Klipp

Allt åt Alla firar Madde!

https://alltatalla.se Slavarbete för bidragstagare? Låt Kronan testa Landskronamodellen! Det pågår just nu ett krig mot människor som tvingats söka