Kategorier
Allmänt

Politikernas lögner om byggplanerna i Borgareparken avslöjade

Byggplanerna för Borgarparken i Lund går i sommar in i ny fas med ”samråd” kring ett färdigt förslag. Politikerna bakom förtätningsplanerna har från början slängt sig med lögner i hopp om att komma undan kritik – men nu när det finns en konkret plan att jämföra deras löften med kommer de inte längre undan. I lokaltidningen Sydsvenskan såväl som på deras nämnd-möten har Allt åt alla Lund och Rör inte Borgareparken ställt dem till svars för sina brustna löften!

Läs detaljplanen här.

Debatt i Sydsvenskan:


Förtäta glesa villamattor istället
(2013-07-21 Sydsvenska Dagbladet)

Moderata ordförande för byggnadsnämnden i Lund, Christer Wallin, har ett antal gånger yttrat sig kring planerna på att bebygga Borgareparken och Svenshögsskolans gård. På det hela taget framstår hans uttalande ofta som en diger blandning av förvirring, okunskap och spelad oförståelse. Hans senaste påhopp, denna gång mot socialdemokraten Per Almén, slår dock rekord.

Till att börja med ljuger Wallin om planens innehåll. Han påstår att planen ska ta 3 000 kvadratmeter parkmark i anspråk, men att planen tillför drygt 7 000 kvadratmeter till Borgareparken. Det gör den inte. Planen tar mycket riktigt 3 000 kvadratmeter parkmark i anspråk. Men vad gäller de 7 000 kvadratmetrarna föreslår detaljplanen bara att en sådan möjlighet ska utredas i framtiden. Det kommer alltså gå utmärkt att först bebygga skolgården och parken, och i efterhand inse att det inte finns någon mark att tillföra parken.

Mer upprörande är hur Wallin slänger sig med Nimby-begreppet (”Not in my back yard”). Gång på gång de senaste 18 månaderna har vi i Rör inte Borgareparken förklarat att det inte är bostadsbyggande vi motsätter oss, utan dess orättvisa konsekvenser. Vi försöker inte skydda vår bakgård, vi vill värna en park och en skolgård. Vi representerar inte ett smalt egenintresse, utan den kollektiva rätten till stadens gröna allmänningar. Wallins försök att utmåla oss som egoister säger mer om honom själv än om oss.

Ska staden förtätas ska det ske rättvist. Vi som bor i studentkorridorerna, LKF-lägenheterna, bostadsrätterna och radhusen i stadens täta och välplanerade miljonprogram är beredda att bära en del av förtätningsbördan. Men bara när de glesa villamattorna som byggts de senaste årtiondena och skrytbyggena i Professorsstaden har omgestaltas.

Det kommer dock inte att hända med dagens politik. För våra kollektivt nyttjade gröna ytor kommer aldrig att värderas lika högt som kvadratmeterpriset på villamattornas verkliga bakgårdar. Trots det kommer vi att fortsätta att kämpa för Borgareparken, Svenshögsskolans gård och stadens alla allmänna ytor. Och vi kommer att vinna, för till skillnad från Wallin har vi en politik för morgondagens rättvisa stadsutveckling.

Ett annat Lund är möjligt!

Erik Andersson, Förbundet Allt åt Alla och Rör inte Borgareparken

____________________________________________________________

Replik från Christer Wallin (M) (2013-07-21 Sydsvenska Dagbladet)

Erik Andersson företräder tydligen ett antal rörelser som alla har som enda mål att stoppa förtätning kring Fäladstorget. Tyvärr är han förblindad av det faktum att han enbart ser det som ett mål, det vill säga ”inga nya bostadsrätter i min närhet”.

Jag har emellertid respekt för Eriks åsikter och värdesätter dem. Men att vägra minsta förändring är ett misstag, torget behöver vitaliseras för att passa in i moderna och attraktiva stadsmiljöer.

Tydligen har jag varit otydlig eller gett fel budskap kring ytornas matematik, för där har Erik i sin insändare dessvärre en felaktig uppgift (ledsen om den härrör från mig).

I planen som nu är på väg till samråd tas mycket riktigt 3 000 kvadratmeter i anspråk av dagens park, 1 300 kvadratmeter är så kallad ”lågvärdig parkmark” det vill säga gräsremsor och smala buskage längs med dagens bebyggelse, 1 700 kvadratmeter är en inhägnad hundrastgård som föreslås flyttas.

Erik har helt rätt i att de 7 000 kvadratmeter högvärdig parkmark som vi i Alliansen föreslår tillförs Borgareparken är utanför planområdet. Det är nämligen den yta som vi tillför i parkens sydöstra hörn då vi avser att flytta Humleboskolan till en lämpligare plats. Det är ett politiskt beslut som vi avser att fullfölja, så allvaret bakom Alliansens intentioner behöver Erik inte oroa sig för.

Jag utgår från att när just den detaljplanen kommer upp på samråd blir inte protesterna lika stora. Eriks och alla andras synpunkter kommer att beaktas igen i det samråd som planeras efter sommaren.

Till sist måste jag kommentera protest-organisationernas (eller är det Eriks egna?) uttalande om att förtätningar i Lunds stad inte kan bli aktuellt förrän alla villaområden och Professorstaden har omgestaltats.

Det kan ju låta som en vacker politisk ambition, men förtätning kräver tillgänglig mark, och om villaägare, bostadsrättsinnehavare och fastighetsägare inte vill bygga på den mark de äger, då kan vi från byggnadsnämnden inte tvinga fram det.

Christer Wallin
____________________________________________________________

Nyliberal stadsplanering ett problem för hela Lund (Sydsvenska Dagbladet 2013-07-31)

För att vara en topp-politiker har Christer Wallin förvånansvärt få strängar på sin lyra (SDS den 21 juli). Istället för att faktiskt kontra några av de argument som vi i Allt åt alla eller Rör inte Borgareparken för fram, inleder han sin insändare med en ytterligare tillspetsad lögn. Givetvis är inte vårt enda mål att stoppa förtätning kring Borgareparken, som Wallin påstår.

Vi har sedan vi började cirkulera Rör inte Borgareparkens upprop för ett år sedan samlats kring tre punkter: det finns ett akut bostadsbehov i Lund, men byggandet måste belasta hela stadens befolkning på ett rättvist sätt och urbana allmänningar så som Borgareparken (eller Folkparken) får inte offras utan lokalbefolkningens samtycke. För oss är planerna för Borgareparken bara ett, om än ett alldeles extremt, uttryck för en vansinnig, nyliberal syn på stadsutveckling. Vad vi kräver är rättvisa, inte den typ av särbehandling som de finare kvarteren får.

Den nyliberala bostadspolitiken är ett akut problem för hela staden. Den är beredd att offra stadens gröna platser var helst det finns en kortsiktig ekonomisk eller politisk vinst att göra. Denna politik skyr inte att pressa upp hyresnivåerna i stadens kommunala lägenheter genom standardhöjningar och riggade förhandlingar, och den tvekar inte i att pressa samman arbetarklassen i förtätning efter förtätning.

Eftersom minnet för männen vid makten ofta inte är längre än en mandatperiod är det kanske läge för en kort historielektion. Det krävdes husockupationsvågen 2008-2009 för att föra upp bostadsbyggandet på den politiska agendan. Efter ett år av debatt var olydnad, demonstrationer, ockupationer och konfrontationer det som fick igång bostadsbyggandet i Lund till de rekordnivåer som det nu är på väg mot.

Om inte stadens makthavare lyssnar på folket och tar hänsyn till våra gemensamma behov i form av parker, skolgårdar och offentliga miljöer kommer motsättningarna i detta bostadsbyggande att växa och en ny våg bryta fram. Hur denna kommer att se ut får framtiden utvisa. Att den kommer kan jag garantera, eftersom svallet redan hörs för alla som vill lyssna. Frågan är vad flodvågen kommer att lämna efter sig sedan nyliberalismens stadsplaneringsdogmer svepts undan

Erik Andersson, Förbundet Allt åt alla Lund, samt Rör inte Borgareparken.

 

Kategorier
Allmänt Malmö

Bortskänkt till överklassen: kollektivtrafiken

Bortskänkt till överklassen: kollektivtrafiken
Bortskänkt till överklassen: kollektivtrafiken

Under några veckor här på hemsidan rapporterar Förbundet Allt Åt Alla Malmö om hur politikerna tar det vi äger gemensamt och skänker bort det till överklassen. Vecka 6: kollektivtrafiken.

Varför skänker vi bort verksamhetsområden till privata aktörer – för att de sedan ska tjäna pengar på att dra ner budgeten för reparationer och underhåll av fordon?

Nu har man även öppnat för att ge bort enskilda turer och sträckor, så företag kan plocka russinen ur kakan och bara driva de mest lönsamma linjerna, medan andra mindre nyttjade linjer bortprioriteras eller blir kvar hos en allt mer ansträngd offentlig ekonomi. Att det görs privata vinster på en kollektiv angelägenhet som kollektivtrafiken gynnar bara aktieägarna. Att man oftast skänker bort hela fordonsparker och depåer i ett köpekontrakt är också galet då dessa är inköpta av det allmänna – och försvinner i en handvändning med lösa korttidskontrakt.

Och med privatiseringen följer osäkra anställningar och en sämre arbetsmiljö.

Kategorier
Malmö

Bortskänkt till överklassen: Kvarteret Bageriet

 Bortskänkt till överklassen: Kvarteret Bageriet
Bortskänkt till överklassen: Kvarteret Bageriet

Under några veckor här på hemsidan rapporterar Förbundet Allt Åt Alla Malmö om hur politikerna tar det vi äger gemensamt och skänker bort det till överklassen. Vecka 5: Kvarteret Bageriet.

I början av 1900-talet låg det ett bageri precis vid Folkets park som drevs av arbeterna där. Vid varje strejk delade de ut bröd till de strejkande. Bageriet revs och tomten stod tom i många år. Det var en ödetomt som låg brevid Möllevångsskolan, ett område som gjorde sig bra till grönyta för barnen på skolan då de idag har mindre yta än vad kommunen tillåter.

Här valde man att bygga bostäder, men inte för vem som helst. Istället för hyresätter till vanligt folk byggde PEAB lägenheter till rika mitt i ett av Malmös fattigaste område. Var så god, borgarjävlar, hoppas ni trivs.

Kategorier
Malmö

Bortskänkt till överklassen: Malmö Arena

Bortskänkt till överklassen: Malmö Arena
Bortskänkt till överklassen: Malmö Arena

Under några veckor här på hemsidan rapporterar Förbundet Allt Åt Alla Malmö om hur politikerna tar det vi äger gemensamt och skänker bort det till överklassen. Vecka 4: Malmö Arena.

Kapitalisten Percy Nilsson köpte marken till sin nya arena ute i Hyllie av staden för en billig peng och fick en tågstation på köpet. Han ska även få fem miljoner kronor per år – i upp till tio år – av Malmö stad för att döpa sin kassako till just ”Malmö Arena”.

För våra politker är det alltså viktigare att ha en arena för melodifestival och företagsevent som bär stadens namn – än att lägga dessa femtio miljoner kronor på ungdomsidrott, kommunala musikskolor eller lärarlöner.

Kategorier
Allmänt

Sjukvårdskrisens skurkar del 2: Jonas Rastad.

 

Runtom i Skåne kräver demonstranter, vårdpersonal och patienter att dom ansvariga för den skånska vårdkrisen ska avgå. Men vilka är egentligen dom ansvariga? Allt åt Alla fortsätter chefs- och politikersafarin för att besvara frågan. Den här gången möter vi Regionsdirektören Jonas Rastad. Jonas är tidigare känd från en film som Allt åt Alla producerade under våren 2013.

Flyttkaoset
Jonas har under våren varit i blåsväder på grund av ett ”omstruktureringsprogram”. Omstruktureringsprogrammet innebär att ett flertal förvaltningar slåss ihop. Vilket skulle underlätta för att tusentals operationer ska flyttas mellan sjukhusen, från bland annat Landskrona till Trelleborg och Kristianstad. Efter att mängder av protester från vårdpersonal och privatpersoner har Förvaltningsrätten beslutat att Jonas och produktionsutskottet inte får fatta såna här beslutet helt själva. Despoten Jonas som alltid vet bäst själv hävdar dock att dom visst borde få fatta de här besluten själva.

Rastad – den kringresande torpeden
Jonas Rastad var landstingschef i Västerbotten 2011-2012. Precis som i Skåne var Jonas uppgift i Västerbotten att skära ner. I Västerbotten rörde det sig om 150 miljoner. Under Jonas tid som landstingschef skar han ner 10% av alla vårdplatser i länet. Framförallt var det landsbygden i Västerbottens inland som blev drabbat. För dom boende på orten Dorothea blev ”effektiviseringarna” till ett stålbad när man insåg att Jonas ville ”effektivisera” bort ortens akutvårdsplatser och ambulansvård. Tills sist gick det så långt de boende på orten gick ut och ockuperade sin egen vårdstation i protest mot besluten. En ockupation som pågår än idag, och som är på god väg att lyckas pressa fram en folkomröstning i frågan. Om protesterna säger Jonas att: ”– Det är en livserfarenhet att möta en uppretad medborgararmé. Det var sjuhundra personer som var unisont aggressiva och negativa.” Efter bara ett års tid lämnade Jonas Västerbotten för nytt spännande erbjudande.

Rastad gör entré: ”Jag har redan fått torpedstatus!”
Under hösten 2012 klubbade den borgerliga majoriteten igenom ett nytt sparpaket för SUS – 390 miljoner kr. Pia Kinhult menade ju så klart man inte skulle ”spara” bort 390 miljoner – utan ”effektivisera bort 390 miljoner. Emellertid verkade det inte som att den dåvarande Regionsdirektören Sören Olofsson, som hade en lön på hela 175 000 kr i månaden, var tillräckligt effektiv för uppgiften. Efter en märkligt tyst mediedebatt tog Kinhult till sist bladet från munnen och sa att: ”Vi skiljs som vänner” när Olofsson slutade. Vem var då tillräckligt orädd, handlingskraftig och ”effektiv” för att sättas på platsen? Jo erbjudandet gick till Jonas Rastad.  Bland det första Jonas gjorde var att skämta i medierna om att han hade torpedstatus. Till tidningen Sydsvenskan sa han att ”Så jag har redan fått torpedstatus.” För det nya jobbet fick Jonas en rejäl löneförhöjning. I Västerbotten hade han bara 120,000 kr i månaden men som Regionsdirektör i Skåne skulle han nu få 160,000 kr i månaden. Plus en fallskärm värd 2,8 miljoner kr. På det nya jobbet i Skåne lyckades Jonas snabbt göra sig ovän med stora delar av den skånska vårdpersonal med kommentarer som: ”Av sjuksköterskans åttatimmarspass används tre timmar till onödiga åtgärder.”


I huvudet på Jonas Rastad 

Angående torpedryktet så sa också Jonas Rastad till tidningen Skånskan: ”I princip ska jag genomföra andra personers idéer och göra vad jag blir tillsagd.” Det stämmer ju visserligen in på arbetsbeskrivningen för en torped. Men Rastad har också visat sig vara en mycket ”kreativ” och väl uppdaterad torped. Jonas är nämligen väl insatt i ”LEAN”-production, eftersom han varit faktagranskare i ämnet. Jonas är dessutom något av en ”New public management”-profet. När Jonas tillträdde som Regionsdirektör var han helt övertygad om att det skulle gå att spara in de 390 miljonerna på SUS om bara sjukvårdspersonalen arbetade ”effektivare” och inte spenderade tre timmar av sin arbetsdag till ”onödiga” sysslor. En av dessa onödiga uppgifter menar Jonas är att ”Personal ägnar för mycket tid åt onödor, som att leta efter dokument.” Jonas ”kreativa lösning” på problemet var att göra samma sak som han hade gjort i Västerbotten: Nämligen starta ett flyttkaos. En av de nya ”strukturomvandlingarna” i Skåne gick ut på att specialisera ett antal avdelningar och sjukhus, och slå ihop 13 sjukhusförvaltningar till 4. I samma process förväntas också flera hundra tjänster försvinna inom Region Skåne. Specialiseringarna kommer att innebära att man flyttar och slår ihop avdelningar men det kommer inte att innebära tjänsterna eller bemanningsgraderna flyttar med.

Rastad & Co
Rastad och hans kumpaner är representanter för ett system där människor bara ses som pinnar i en statistik och där patienter ses som tärande kostnader. Ett ekonomiskt system som tappat bort att samhället faktiskt är till för människan och vården är till för oss alla. Ett ekonomiskt system där det inte är en självklarhet att vi ska kunna lita på att vi får bästa tänkbara vård om vi blir sjuka. Förutom Rastad och Pia Kinhult är det två andra skumraskfigurer som dyker i sammanhanget: Michael Sandin (m) och Yngve Petersson (mp) som utgör femklöverns majoritet i produktionsutskottet. Det är dom som har fattat beslutet om de stora flyttarna av operationerna från Landskrona. Och om man ska förstå flyttkaoset och ”strukturomvandlingarna” så måste förstå att det handlar om ett (borgar)klassintresse av så kallade ”effektiviseringar” . ”Effektiviseringarna” är ett försök att kräma ur så mycket ”produktivitet” och ”lönsamhet” ur varje vårdpersonal och patient som möjligt – till ett så lågt pris som möjligt – oavsett de verkliga kostnaderna för patienter och vårdpersonal.  Medan vårt klassintresse är det motsatta: bättre arbetsmiljö, högre löner, patientsäkerhet, verklig tillgänglighet och en vård värd namnet. Vad vi däremot inte behöver är att det delas ut miljonbonusar och fantasilöner till direktörer. Därför är det rätt att göra motstånd. Ockupera sjukstugan som i Dorotea, hota med massuppsägningar som på BIVA och protestera på alla möjliga tänkbara sätt. Vi är många som har fått nog! För en framtid värd att tro på.

Virvelvinden, Allt åt Alla Lund, juli 2013.

 

Kategorier
Allmänt Malmö

Bortskänkt till överklassen: busshållplatserna

Bortskänkt till överklassen: busshållplatserna
Bortskänkt till överklassen: busshållplatserna

Under några veckor här på hemsidan rapporterar Förbundet Allt Åt Alla Malmö om hur politikerna tar det vi äger gemensamt och skänker bort det till överklassen. Vecka 3: busshållplatserna.

Kommunen skänker bort mark till det franska företaget JCDecaux i utbyte mot papperskorgar, toaletter, och väderskydd vid busshållplatser. Där sätter företaget upp reklam som de tjänar pengar på. Vårt offentliga utrymme skänks bort och förfulas så att kommunen slipper omkostnader och så att ett privat företag kan göra profit.

Det borde ligga i kommunens natur att sköta det gemensamma själv. Och om vi ska ha reklamprydda busshållplatser – varför står då inte kommunen för det själva och använder eventuellt överskott till minskade avgifter i kollektivtrafiken?

Detta kan tyckas vara ett mindre problem och en bra lösning då tak över huvudet är trevligt när det regnar och man väntar på bussen. Men det är vi som åker kollektivtrafik som betalar – kommunen säljer ut oss till olika företag som reklammottagare. Varthän går utvecklingen? Kommer vi snart se liknande lösningar med sponsrade parkeringsplatser och körbanor?

Kategorier
Allmänt

Solidaritet med Taksim-revolten!

Sedan en dryg månad har den reaktionära turkiska nationalistregimen befunnit sig i gungning. Orsakerna är komplexa, men kampen som sprungit upp kring striden om Takism Gezi parken är en viktig orsak. Det ”turkiska ekonomiska miraklet” har inte bara inneburit att miljontals människor har tvingats in i nya ”konkurrenskraftiga” låglönejobb. Finanskapital har också strömmat in i stadsmiljön i form av lyxrenoveringar, massvräkningar och tusentals byggen av kontorskomplex, turisthotell och bostadsrätter tänkta att köpas av en nyrik elit med miljoner i kredit. När fattiga områden – som historiskt ofta präglats av små ekonomiska resurser men vars lokalbefolkning ändå utövat kontroll i sina områden genom ockupationer eller press på hyresvärdar eller övertagande av den offentliga miljön – har raserats för att modernisera städerna för andra, rikare grupper har tusentals motståndshärdar blossat upp. 

Kampen för att bevara Taksim Geziparken i Istanbul från att bebyggas blev en symbol för alla dessa kamper. Stödet för denna kamp i andra kvarter tvingade fram en redan pågående konflikt i det öppna. Inte bara i Taksim utan i tusentals bostadsområden skärptes en kamp som tidigare varit smygande, dold och lågintensiv. En heterogen massa – som drog in grupper som tidigare varit lojala med nationalistpartiet – uppstod och konfronterade statsmakten i händelserna, och visade på möjligheterna för arbetarklassen att enas i konkreta kamper. 

Samtidigt har det Kurdiska väpnade motståndet genomgått en intressant utveckling. PKK har sedan i våras ensidigt lagt ner sina vapen. Istället har en serie sociala oroligheter blossat upp kring de Kurdiska områdena. Med det decennielånga dödläget mellan staten och det väpnade motståndet brutit, och med en höjd nivå av social konflikt finns det igen en möjlighet för ett folkligt social uppror i regionen. 

Den Turkiska staten alltså hotas på flera fronter. Staten pressas av kamper på de många nya arbetsplatserna, krav på rätt till staden i de utsatta stadsdelarna, och krav på rättigheter och självstyre i de Kurdiska områdena. Kan dessa fronter samordnas, generaliseras och stärka varandra kan maktbalansen i Turkiet såväl som hela Främre Orienten förändras. I gatans massrörelser och den hastigt uppkomna, men alltid sårbara, enigheten kring Takism-revolten ser vi ett hopp tändas för en ny utveckling i Palestina-Isreal såväl som i Syrien. Möjligheten som att Den Arabiska Våren kan få en fortsättning med en Taksim-revolt i hela regionen är liten, men ändå det just nu mest realistiska hoppet för arbetarmakt, verklig demokrati och en socialistisk utveckling underifrån i regionen.

För att symboliskt visa vårt stöd till upprorsmakarna, och visa att även här hemma skapar politikernas krypande inför kapitalister i stadsplaneringen motstånd, genomförde Allt åt alla-Lund en mindre solidaritetsaktion med Taksimrevolten. Vi hängde upp en banderoll med rörelsens slagord ”Her yer Taksim, her yer direnis” på en bro vid infarten till Borgarparken – en kamp som just som Taksim Gezi och de tusentals andra områdesbaserade kamperna i Turkiet handlar om att de boendes allmänningar och inflytande offras för att slumpa bort attraktivt mark till privata byggherrar. Precis som i Turkiet hoppas vi att varje sådan smygande kamp är ett frö som kan blomma ut i en fullskalig revolt med det inhumana, kapitalistiska sättet som våra städer byggs på, där arbetarklassens intressen alltid sätts i sista rummet. 

Internationell solidaritet är inte en fråga om välgörenhet eller stöd till förtryckta grupper. Det är ett sätt att hitta gemensamma beröringspunkter mellan olika kamper över statsgränserna. I kampen för våra parker som allmän mark ser vi sådana beröringspunkter. Taksimrevolten har visat på ett lysande exempel på sprängkraften i kampen om staden. Med vår symboliska gest vill vi tacka kamraterna som kämpar och offrat så mycket i den kampen för allt de har lärt oss. Vi hoppas kunna lära oss mer av varandra i framtiden genom att studera varandras kamper och hitta beröringspunkter…

Takism är överallt,
motståndet är överallt!

Allt åt alla Lund

Kategorier
Allmänt Malmö

Bortskänkt till överklassen: ambulanserna

Bortskänkt till överklassen: Ambulanserna
Bortskänkt till överklassen: Ambulanserna

Under några veckor här på hemsidan rapporterar Förbundet Allt Åt Alla Malmö om hur politikerna tar det vi äger gemensamt och skänker bort det till överklassen. Vecka 2: Ambulanserna.

När bolaget Sirius Humanum gick i konkurs i mars 2012 tog Falck över driften av ambulanssjukvården i Malmö. Ambulanserna som hade använts av Sirius Humanum parkerades i väntan på att säljas av konkursförvaltaren.

Ambulanser som tidigare ägdes av oss, som politikerna gett bort till överklassen. Personalen fick nu istället köra med gamla och undermåliga bilar, som samlats ihop från olika delar av landet. Pengar som politikerna skulle förvalta har getts bort till företag efter företag, alla lika oförmögna att göra det enda de skulle göra – att hålla våra ambulanser rullande. Det är lätt att känna sig maktlös när ens egen arbetsplats eller ens eget behov säljs ut till några man fullständigt saknar inflytande över.

Deras enda svar på varför detta vansinne ska fortgå, är att ”budgeten ska vara i balans”. Vilka tokiga nedskärningar och utförsäljningar som helst går att motivera med något så intetsägande som att ”budget ska vara i balans”. Bolagsform är tydligen mer intressant än att folk får den vård de behöver. Marknaden går framför människor.

Falck, som tidigare inte kunnat utföra denna simpla tjänst, har nu fått ta över Sirius Humanums kontrakt. Nu råder det monopol igen – när monopol var det vi offrade vår sjukvård för att undvika.