Kategorier
Allmänt

Möte om renoveringar i Gränby

Konflikterna kring hyreshöjningar i samband med renoveringar i Kvarngärdet och Gränby i nordöstra Uppsala har nu pågått i åtta år och ser inte ut att vara på väg att mattas av. Medlemmar i Allt åt Alla Uppsala deltog kvällen den 26 mars i ett öppet möte på Gränbyskolan. Mötet arrangerades av en mängd lokala hyresgästföreningar med anledning av de omfattande renoveringar som Rikshem håller på att genomföra i Gränby och de kraftiga hyreshöjningar de passar på att införa i samband med det. Uppemot hundra personer kom på mötet, de flesta boende i Gränby eller Kvarngärdet men även några från andra områden i staden.

Mötet inleddes med ett anförande av stadsforskaren Sara Westin, som bland annat forskat om hur sådana här renoveringsprojekt blir för hyresgäster. Hon menade att de ofta kännetecknas av skendemokratiska processer. Ansvaret läggs i praktiken på individuella hyresgäster som efter alla avregleringar på hyresmarknaden blivit alltmer utelämnade och sårbara. Därefter berättade en diakon vid Vaksala församling om de sociala konsekvenserna som hyreshöjningarna får i området. När människor drivs från sina hem i samband med dramatiskt höjda hyror skapar det väldigt mycket oro, inte minst då människor ofta bott i området i årtionden och är djupt rotade. Goda grannrelationer bryts, barn måste byta skola eller dagis, äldre har ibland svårt att genomföra själva flytten. Höjningarna påverkar även det sociala livet för de som blir kvar, då goda grannar försvinner och samhörigheten i kvarteret med dem.

En representant från den ideella föreningen Barnombudsmannen i Uppsala pratade om bristen på analys av konsekvenser för barn i samband med den här sortens projekt. Barn kan inte göra sina röster hörda på samma sätt som vuxna, men är ofta de som drabbas särskilt hårt då den sociala miljön byts ut. Vuxnas oro förs även över på deras barn, till exempel om man tvingas byta bostad. Det borde enligt Barnombudsmannen alltid göras barnkonsekvensanalyser i samband med större förändringar i staden.

Därefter öppnades mötet upp för inlägg från besökarna. Många tog tillfället i akt att berätta om hur de drabbas av hyreshöjningarna. Det berättades bland annat att i de första husen som renoverats i Gränby, etapp 1 av hela projektet, har ungefär hälften av de boende behövt flytta. Många som bor i etapp 2 och 3 redan har nu börjat flytta ut i förväg, då de vet att de inte kommer att ha råd att bo kvar. ”Jag har blivit erbjuden bostad i Enköping istället, men jag känner ingen där. Det är här jag hör hemma, det är här mina vänner bor” berättade en person. ”Jag och min dotter jobbar båda två, men efter renoveringen går hela min lön går till hyran. Vi lever bara på en lön egentligen”, berättade en annan. ”Jag flyttade in nu nyligen och min man som är målare upptäckte direkt en massa fel på lägenheten, det blev en lång lista”, berättade en person som också sa att hon ”kände sig blåst”.

Vissa undrade hur det fungerar när hyresvärden vill att de ska godkänna renoveringarna och de nya hyrorna. Går det att vägra att skriva på? ”Det Rikshem gör är rena utpressningen, de som vägrar skriva på får högre hyra”, berättade en representant för hyresgästföreningen Gränby. De protester som de boende genomfört hittills har gjort att det nu finns flera nivåer av renoveringar att välja på, med olika stora hyreshöjningar, men de som inte skriver på ett godkännande av renovering får en högre nivå när Rikshem driver igenom beslut i hyresnämnden. På så sätt får de det att se ut som att de boende själva valt renoveringarna, när det i praktiken inte finns något val eftersom hyresnämnden i princip alltid står på fastighetsägarens sida.

Andra pratade om motstånd mot höjningarna. ”Vårt mål måste vara att alla som vill ska få bo kvar”, menade en annan representant för den lokala hyresgästföreningen i Gränby. ”Jag var med 2006 när det började på Kvarngärdet, det har bara varit samma skit, om och om igen. Inget har hänt. Vi måste göra något större om vi ska få stopp på det!” menade en mötesdeltagare och fick kraftiga applåder till svar. En annan person frågade vilken sida hyresgästföreningens tjänstemän var på egentligen, ”på ett möte i Kvarngärdet menade en av er att hyrorna i Kvarngärdet var för låga tidigare! Ska inte ni stå på hyresgästernas sida?”

Vi i Allt åt Alla Uppsala känner oss inspirerade av att ha sett glöden i Gränbyskolans aula, både bland gränbybor och folk från andra områden. Det är vår övertygelse att andra områden i Uppsala står på tur för hyreshöjningar och att vi uppsalabor har ett gemensamt intresse i att sätta stopp för detta. En segregerad stad med höga boendekostnader drabbar oss alla, vare sig det är vi själva, våra anhöriga eller våra grannar som måste flytta, bo för trångt eller rent av inte få någon bostad alls. Attacken på de boende i Kvarngärdet och Gränby är en attack på oss alla. När kommunfullmäktige inte skyddar oss från giriga hyresvärdar, utan tvärtom säljer oss till dem, blir det upp till oss själva att stå upp för vår rätt till bostad och vår rätt till kvarteren vi bebor.

Läs mer: Var ska vi bo när staden blir ett varumärke?

Bakgrund: Dyra renoveringar tvingar många att flytta

 

 

 

Kategorier
Allmänt

”Lögnen”

Den här korta texten är ett försök att skapa en vandrande berättelse. En historia som sprids över staden för att hindra lögnen från att etablera sig som sanning. Sprid den på facebook, twitter, skicka in den i en modifierad form som insändare, skriv ut den och lägg på fikabordet på ditt jobb, häng upp den i ditt trapphus. Kort och gott: Hjälp till att sprida den.

Vad händer på sikt med demokratin i en kommun där politiker och tjänstemän taktiskt försöker upprepa en lögn så många gånger att den blir en sanning?
Vi står med denna elefant i kommunhuset som ingen vill låtsas om:

Man sa att Apberget aldrig varit en del av planeringsarbetet för Rådhusesplanadens omgestaltning. Vi frågade gång på gång på gång om fastighetsägarna och handlarna haft något att säga till om, om de fått tycka till om just Apberget, om man haft möten med dom. Vi frågade om det fanns ritningar och skisser framtagna för hur esplanaden skulle komma att se ut.

De svarade; Nej. Inget av detta existerar. Dialogen är förutsättningslös. Arbetet som påbörjats handlar om trottoarstråken medan mittenstråket är en ”blank page”. Även Balticgruppen sa: ”Vi har inte yttrat en åsikt om Apberget och har inget med dess rivning att göra”. Tekniska nämnden arrangerade en dialog till en kostnad av 200 000 kronor vars kärna var att konsekvent undanhålla information. Inte av misstag, utan med stor medvetenhet eftersom den specifikt efterfrågades gång på gång, på gång.

Sen kom grävet. Grävet som avslöjade lögnen. Vi fick se skisserna som funnits i månader på en öppen esplanad mot torget. Ritningar och protokoll från möte efter möte med fastighetsägare vars uttryckliga syfte varit att diskutera Apberget. Bilden trädde fram av månader av arbete med mittstråkets gestaltning, förberedelser för Apbergets rivning.

Men ingenting hände. Lögnen fortsätter upprepas, som om ingenting har hänt. Som om dokumenten och skisserna inte existerade. Inga tjänstemän fick repressalier, inga politiker avgick från sina uppdrag. Hur är det möjligt? Vi återupprepar detta faktum, för att lögnen inte ska få bli en historisk sanning.

Kategorier
Allmänt Stockholm

Femfrontskrig mot nyfascismen

 

Knivhuggen i ryggarna på våra kamrater i Malmö är inte enbart ett fysiskt angrepp på lokala antirasister och feminister. De svartklädda och maskerade nazister som stormade Linje17 mot rasisms manifestation är inte ensamma i sitt angrepp på den lokala stadsorganiseringen i Kärrtorp. Attackerna är större än så. Hotet från nyfascismen ligger inte enbart i gatuvåldet, utan i den bredare reaktion som dessa angrepp kommer att ingå i. Då attackerna görs till redskap för mäktigare krafter att slå mot vänstern, får små våldsamma högersekter ett oproportionerligt stort handlingsutrymme att påverka samhällsutvecklingen. Gatuvåldet utgör bara en liten komponent i ett frontalangrepp på många nivåer.

Utifrån Kärrtorp och Möllevången går det att identifiera fem parallella nivåer av angrepp mot vänstern. Fem nivåer som hämtar kraft ur varandra och samverkar. Ett antifascistiskt försvar och en offensiv vänsterpolitik måste kunna svara på alla plan samtidigt. Och varje nivå kräver olika taktiker och metoder. Detta är utmaningen för oss: att kunna föra ett femfrontskrig efter nazistattacker som den vi råkade ut för efter 8 mars.

1. Gatufascismen

Den första nivån är det fysiska angreppet från nynazistiska våldsgrupper. De försöker genom små nattliga aktioner injaga fruktan och skapa rädsla i vänsterns strukturer. Vi ska känna oss osäkra inför att röra oss i staden och våra förorter, vara rädda när vi lämnar våra lokaler på kvällarna och titta oss en extra gång genom fönstret innan vi går hemifrån. Det kräver inte mycket resurser för att terrorisera stadsdelar eller utsätta lokaler för påfrestning. En liten dedikerad grupp slagskämpar kan lätt få även en massdemonstration att skingras genom att angripa med brutalitet, sammanhållning och överraskning. Sådana attacker har varit fascismens kännetecken ända sedan 1920-talet och de syftar till att slå sönder strukturer och sammanhang där vänstern (i dess breda bemärkelse, som emancipativa rörelser och sociala kamper) blir kollektiv. Terrorns syfte är att atomisera och splittra, göra oss isolerade och utelämnade. I brist på mötesplatser, torg, kvarter, strukturer och lokaler kan vi inte vara en rörelse, eller ens en klass, utan blir till ensamma individer.

Därför är antifascism självförsvar. Men vilken form av självförsvar? Specialiserade antifascistiska aktionsgrupper kan svara med samma mynt och skapa samma osäkerhet i extremhögerns strukturer – men de aktionerna kommer inte återskapa den gemenskapsförlust eller återupprätta en trygghet och självtillit i våra strukturer. Därför är de breda manifestationerna, både snabba spontana och stora massdemonstrationerna, så viktiga för oss. Då kommer vi återigen tillsammans och bryter isoleringen. Varje antifascistisk samling, kulturfestival, minnesstund, social aktivitet eller manifestation hjälper oss att återknyta till varandra och känna styrkan i vår mångfald. De antifascistiska manifestationerna är därför en nödvändighet och ska inte tolkas som några symboliska feelgood-jippon. De kan förvisso inte ersätta organisering i vår vardag, men de är livsnödvändiga för oss efter varje angrepp.

2. Nätmobben

Den andra nivån av attack sätts in direkt efter den första. Denna nivå handlar om hela den propagandaapparat dagens extremhöger byggt upp, främst via sociala alternativmedia. Direkt efter angreppen börjar de pumpa ut sin version av händelserna för att rama in och tolka det som skett. Artiklarna på extremhögerns sidor, från Realisten och Nordfront över till Fria Tider, Nya Tider, Exponerat, Dispatch International och Flashbacks underforum, använder sig av historierevisionismens metoder – överflyttade från förintelseförnekelse till att sättas in mot nutida händelserna. Om det finns en svag punkt i de angripnas berättelse byggs hela angreppet kring den: så blev vittnesuppgifter om att ett 20-tal personer setts springa mot knivnazisterna i Malmö ett bevis för att mordförsöket i själva verket var en vänsterattack. De undergräver offren genom karaktärsmord. De utsattas vittnesmål döms ut som partiska och avfärdas, oberoende vittnen tillskrivs politiska åsikter och avfärdas och medias granskningar tillskrivs en politisk agenda och avfärdas. Den person som hamnade i koma efter mordförsöken i Malmö fick sin Facebooksida genomkammad efter citat som kunde användas mot honom för att ”bevisa” att han själv var våldsverkare. Ett foto på Ta natten tillbaka-demonstrationens affisch användes som ”bevis” på att feminister inte är fredliga. En länk på Linje17s hemsida till organisationen Forix ”bevisade” att de var en frontorganisation för Muslimska brödraskapet. Genom lösryckta citat, halmgubbar, antydningar, överdrifter och halvsanningar kan en annan bild målas upp som stämmer in i en övergripande konspirativ berättelse om mainstreammedias maskopi med en ”våldsvänster” riktad mot ”vanliga svenskar”. Den högerextrema attacken slutar därför inte med en aktion – aktionen är dess startpunkt.

Utspelen inriktas framför allt mot att undergräva legitimiteten i de breda manifestationerna. De förklarar att det verkliga problemet är denna antirasistiska samhällsreaktion, på grund av de ”krafter” som finns bakom dem, verkar i dess ”skugga” – de antirasistiska protesterna blir ett större samhällshot än det nazistvåld de reagerar mot. Det vi såg efter mordförsöken i Malmö var hur enkelt nazisternas rapportering kan få fäste i etablerad media. Därför är det viktigt att efter attackerna snabbt samla in vittnesuppgifter och annat material som visar vad som verkligen hände. Information som vi internt inom vänstern tar för självklar kan mycket väl vara okänd för journalister. Vi står alltså inför den otacksamma uppgiften att efter att själva ha blivit angripna göra journalisternas jobb för att få en objektiv nyhetsrapportering. I detta spelar både pr-arbete och våra egna informationskanaler en viktig roll. Annars riskerar vi en situation där poliser och nazister bestämmer bilden av attackerna.

3. Gudfadern i Riksdagen

Här tar det tredje angreppet vid. På den tredje nivån verkar Sverigedemokraterna. Formellt tar de avstånd från våld och nazism. Men de kan aldrig nämna extremhögern i en enda mening utan att avsluta med att det är ”extremvänstern som är det egentliga problemet”. Sverigedemokraterna är blinda på höger öga och tiger om det högerextrema våldet – och börjar först yttra sig när det sker antirasistiska motreaktioner, genom att kritisera dessa. De använder gärna sig själva som slagträ, säger att de gärna skulle delta i manifestationerna om de var ”konsekventa och fördömde allt politiskt våld och extremism”. Nazismens särart förringas, istället används den urvattnade kålsuparteorin för att Sverigedemokraterna ska kunna rentvå sig själva – utan att tappa sin målgrupp. Återigen är måltavlan vänstern, att slå fast att de antirasistiska manifestationerna är de verkliga intoleranta tillställningarna. Det bidrar aktivit till att bagatellisera och avpolitisera de högerextrema våldsdåden, från Peter Mangs seriemord och Anders Breiviks massmord till Svenska motståndsrörelsens och Svenskarnas partis attacker. Dessa våldsdåd är gjorda av ”psykiskt sjuka individer” eller skedde som ”svar på vänstervåld”. Sverigedemokraterna försöker i varenda diskussion därför göra ett lappkast och rikta om strålkastarna mot vänstern som problemet och hotet.

4. Kålsuparliberalerna

Sverigedemokraterna är inte ensamma i denna manöver. Här sker den fjärde nivån av angrepp – även den riktad mot de antirasistiska manifestationerna. Denna nivå handlar om den offentliga debatten på de borgerliga ledarsidorna. Efter både Kärrtorp och Malmö ägnades stor ledarplats åt att marknadsföra kålsuparteorin och ställa krav på arrangörerna att hålla de antirasistiska manifestationerna ”opolitiska” och isolera den radikala vänstern ifrån dem. På så vis försöker de mästrande sätta upp ramarna för hur ett antirasistiskt arbete ska få bedrivas, avgränsa vilka som får ingå och smeta ner vänstern med extremismstämpeln. Även på denna nivå får alltså de nazistiska våldsdåden, efter det pliktskyldiga fördömandet, fungera som en anledning att angripa vänstern. Det verkliga syftet med de liberala ledarartiklarna och kålsuparteorin är att skapa en uppdelning mellan ”goda” och ”onda” antirasister, en splittring in i de antirasistiska manifestationerna. Varje organisatör ska avkrävas förklaringar och tvingas till avståndstaganden. När antirasistiska organisationer vägrar spela med i detta spel riktas elden mot den etablerade partivänstern för att den ska lämna besmittade” sammankomster, manifestationer och antirasistiska forum.

De tidigare nivåerna lägger grunden för denna. Men här handlar det om ett mer utpräglat åsiktskrig. För att bemöta det måste vi undergräva deras argument. Men lika viktigt är det att vi har en förankring i lokala antirasistiska arbeten – där kan vi bygga en organisatorisk bas som gör det omöjligt att exkludera oss.

5. Avståndstagarvänstern

Detta leder oss till den femte nivån. Med dessa krav från borgerligt håll på den antirasistiska rörelsen faller delar av partivänstern i den fälla som gillrats för dem. De försöker förekomma kritiken genom själv vara först och mest högljutt fördöma, utesluta eller utestänga. Detta kräver att de tar initiativ och skaffar sig hegemoni över den antirasistiska rörelsen, för att ha möjlighet att avgöra vilka som får ingå och vilka som ska uteslutas. Men de stora manifestationer som nu hållits, från REVA-protesterna och manifestationerna mot SD:s inträde i Riksdagen till dagens massmöten efter nynazisternas gatuaktioner i Umeå, Kärrtorp och Malmö, har inte organiserats av partivänstern. Detta förstärker deras ängslighet och de vet inte vilket ben de ska stå på: om de ska ansluta sig till manifestationerna för att inte lämnas utanför en massrörelse eller om de ska föregå den borgerliga kritiken genom att vara först i sina avståndstaganden och inleda utrensningar. Ofta spelar de med i det borgerliga projektet att skapa den falska uppdelningen av goda/onda antirasister. Samtidigt har de radikala antifascisterna oftast inte förstått hur de själva används som slagträ av borgerliga politiker mot partivänstern och bortsett från det skruvstäd partivänstern placerats i.

Varje nazistiskt angrepp har följs av attacker på de fyra andra nivåerna – samtliga riktas mot den antirasistiska rörelsen. Vi får därför inte stirra oss  blinda på nazistvåldet, utan måste se hur våldsdåden blir en kugge i  ett större maskineri som sätts i verket för att skada vänstern. Att som efter Kärrtorp och Möllevången  fokusera allt för mycket på att nazisterna bemöttes fysiskt kan i  värsta fall innebära att vi står försvarslösa mot attacker på andra  plan. Antifascistisk kamp kräver att vi verkar på samtliga  nivåer. Och även om alla kräver sin speciella taktik måste vi ha en  strategi som svarar mot hur de interagerar med varandra. Vårt slagfält är ett femfrontskrig.

/ Förbundet Allt åt alla Stockholm

Kategorier
Göteborg Media

Tusentals samlades i Göteborg: Antifascism är självförsvar

 

Pressmeddelande från arrangörsgruppen för manifestationen ”Antifascism är självförsvar” i Göteborg.

I söndagsmorse nåddes vi att det fruktansvärda beskedet att fyra av våra kamrater i Malmö hade blivit brutalt misshandlade och knivhuggna av fascister. En så svårt att han svävade mellan liv och död. Vi samlades 16:00 samma dag och hade en manifestation i solidaritet på Järntorget. Den 16 mars samlades vi återigen på Järntorget för att visa att vi är många och kommer kämpa vidare mot fascism.

Mellan 4000 och 5000 slöt upp i demonstrationen under parollen: Antifascism är självförsvar. Demonstrationståget gick till Masthuggstorget där Vic VemMaktskiftet och Obnouxiousuppträdde. Ett flertal tal hölls, bland annat lästes ett meddelande upp från en av de skadade kamraterna där det poängterades att han inte såg sig som ett offer;

”Men jag måste också säga att jag, Showan och mina andra kamrater som blev knivhuggna inte blev det för att vi var lätta offer. Det var den direkta motsatsen, för det finns inget som fascister hatar så djupt som människor som vägrar böja sig, fly undan och vägrar vara tysta. Dom hatar människor som vägrar lyda. Jag vägrar, och jag vet inte hur mycket jag kan understryka detta, jag vägrar låta mig bli rädd, hunsad, tystad och undflyende gentemot fascisterna”

Vidare poängterade Anna från Allt åt Alla att det nazistiska våldet måste sättas i ett sammanhang och att vi måste fortsätta kämpa för jämlikt samhälle. ”Det handlar om att den ständiga konkurrens vi påtvingas, som ger klassklyftor, osäkra anställningar och ständig rädsla att komma efter, skapar grogrunden för fascismen. Det handlar om att lösningen på detta grundläggande systemfel aldrig kan vara liberal. Därför handlar det om att vi tillsammans måste organisera oss för ett annat samhälle, där fascismen aldrig kan gro.” Övriga tal hölls av Göteborgs feministiska nätverk, Rättvisepartiet socialisterna, Revolutionära fronten, Kommunistiska partiet, Föreningen Pedagogiskt arbete samt Syndikalistiska ungdomsförbundet. Avslutningsvis vill vi tacka alla som slöt upp med oss idag!

Kämpa Showan!

Antifascism är alltid självförsvar!

 

 

Kategorier
Allmänt

Allt åt Alla Jönköping

Vi kan med glädje konstatera att Förbundet Allt åt alla numera finns även i Jönköping.

Vill du komma i kontakt med lokalgruppen i Jönköping?

Maila jonkoping@alltatalla.se

Allt åt alla Jönköping på facebook.

 

Kategorier
Allmänt

Vad vi menar när vi säger att antifascism är självförsvar.

Vad vi menar när vi säger att ”antifascism är självförsvar”.

”Antifascism är självförsvar” är en paroll som har använts i ganska stor utsträckning i Sverige i knappt 10 år. Däremot är det inte ett speciellt vanligt slagord i de av våra grannländer som har stora utomparlamentariska rörelser. Istället är ”antifascism betyder angrepp” eller ”nazism är ett brott, inte en åsikt” standardfraser i den tyskspråkiga radikala vänstern, som är den tongivande kraften inom europeisk antifascism. När liberala tidningar försöker plocka isär vår paroll som på något sätt våldsglorifierande förstår de inte att det är i relation till dessa två fraser, och som en del av en större diskussion socialister emellan, som slagordet måste förstås.

Nazism är varken en ”åsikt” eller ett ”brott”.

På ett plan har förstås upprörda liberaler rätt. Att säga ”antifascism är självförsvar” är att vända på en liberal problemformulering. Det är en kritik av deras demokratisyn där polisen är en oproblematisk och neutral aktör. Vår analys utgår istället från fascism som ett praktiskt och taktiskt politiskt problem. Vi ser inte nazism som ett ”åsiktspaket” som kan bekämpas genom ”upplysning”, ett åsiktspaket som när den inte bekämpas tenderar att leda till ”brott” som i sin tur ska lagföras och bestraffas av staten som på så sätt skipar ”rättvisa”.

Istället är fascism en verklig rörelse vi måste bemöta för att kunna fortsätta vara politiska aktivister. Vi är antifascister för att slippa bli offer, och för att slippa lämna över rättsskipning till staten. Vi vill inte ha rättvisa, vi vill inte ha upprättelse. Vi vill ha möjlighet att bedriva politisk aktivism och förändra samhället. Därför försvarar vi oss. Ibland med våld och ibland inte. Ibland slår vi tillbaka när vi blivit angripna och ibland slår vi första slaget när vi identifierar ett pågående angrepp. Grundsatsen är att undvika att angripa och att undvika bli brottsoffer – inte att bestraffa brott som har begåtts. Att kollektivt freda vår rörelse på ett sätt som påverkar oss negativt i så liten utsträckning som möjligt. På detta sätt är antifascism självförsvar rent konkret, eftersom vi inte är beredda att sätta vår liv på att liberala upplysningskampanjer funkar, att polisen kan skydda oss eller att rättsväsendet kommer att stoppa en nazistisk rörelse.

Antifascism betyder inte angrepp.

”Antifascism är självförsvar” har dock en betydelse till som istället för det taktiska läget utgår från en strategisk, politisk samhällsanalys. Vi som revolutionära socialister har nämligen inga illusioner om varför fascisterna angriper oss så hårt. De är förvisso rasister, och vi är antirasister. De har förvisso en reaktionär syn på kön och sexualitet, medan vi kämpar feministiskt. Men det handlar inte bara om värderingsfrågor. Vi måste istället se sätta detta i ett samhälleligt perspektiv av hur kapitalismen fungerar och bevaras.

Nazism och fascism uppstår som en reaktion när människor kämpar för förändring, när de vägrar huka sig och buga för överheten. Nazism och fascism vill alltid bevara och förstärka strukturer som de upplever som hotade av människor i rörelse, strukturer som samhällets elit är beroende av för att upprätthålla sin makt i en kapitalistisk värld. Nazister betonar konformitet, underordning, lydnad. De ser massans självständiga kamp som ett hot mot nationens och rasens enighet, när sådan kamp för oss är själva grunden för social förändring.

Fascism är alltså ett sätt att radikalisera en konservativ mittenposition och att angripa all kamp som inte underordnar sig deras egna strukturer, ledarskap och nationsbygge. Nazism och fascism är inget annat än att omvandla de exkluderingsmekanismer som redan finns, och som med nödvändighet skapas i dagens samhälle, till en våldsam gaturörelse. Att slå ner på alla försök att bryta dessa uppdelningar när arbetarklassens olika skiktningar vägrar inordna sig i dessa fack.

Vi kommer alltså aldrig att bli av med fascism så länge samhället bygger på exploatering. Dagens system både skapar de exkluderingsmekanismer som ger fascismen kraft och de revolter som fascismen i sin auktoritetstro angriper. Eftersom vi aldrig kan krossa fascismen en gång för alla förrän en större samhällsomvandling är genomförd återstår bara en sak. Vi måste försvara oss medan vi organiserar en större masskamp mot systemet!

Vi som revolutionärer har ett ansvar att ställa oss i första ledet, att organisera utbytet av teoretisk och praktisk kunskap, understödja och länka samman alla de olika grupper som redan vägrar underordna sig samhällets uppdelningar och därmed drar på sig nazisternas vrede. Vi försvarar oss alltså själva genom att organisera oss antifascistiskt, men vi ser inte antifascism som en liten grupps ansvar. Vi måste också vara del i att bygga en större antifascistisk solidaritet. När de grupper som självständigt och för sin egen skull redan redan kämpar antirasistiskt, feministiskt och på en mängd andra sätt tillsammans organiserar sitt självförsvar kommer viljan att förändra samhället alltid att övervinna fascismens rädsla för uppror och rättvisa.

När vi säger att antifascism är självförsvar vägrar vi alltså att vänta på att bli utsatta för nazistiskt våld, för att sedan låta staten sköta ”rättskipning” eller upprört ta fram ”upplysningskampanjer” där vi får illustrera hur ”synd” det är om ”nazismens offer”. När vi säger att antifascism är självförsvar handlar det om vad vi tvingas till som revolutionärer, men det är också en uppmaning till alla andra att sluta se sig som måltavlor för nazismen, att organisera sig själva i ett brett, kollektivt och spretigt självförsvar och solidarisera sig med varandra.

Därför säger vi att antifascism är inte en fråga om angrepp som kan krossa våra fiender om vi inte samtidigt förändrar systemet.

Antifascism är inte endast en kamp om åsikter, eller ett ansvar som vilar i statens händer.

Antifascism är att vägra buga sig för nazisterna, oavsett vem man är och var.

Antifascism är självförsvar!

Gör det för klassen!

 

Förbundet Allt åt alla Lund

Kategorier
Allmänt Evenemang

En antifascistisk kris? Internationell konferens 11-13 april 2014, Berlin.

Detta är en inbjudan till en internationell antifascistisk konferens som vi kommer att delta i, förhoppningsvis representerade med flera punkter. Översättning AÅA-Lund.

 En antifascistisk kris? Europas högermarsch

Marine Le Pens antisemitiska och högerextrema Front National och de holländska högerpopulisterna under ledning av Geert Wilders är i full fart med att bilda en allians mot Europa. I Storbritannien agiterar UK Independence Party mot migranter och kräver landets utträde ur EU. I Polen ser vi en ny fascistisk rörelse ta form, i ett försök att ta efter ungerska Jobbik, med huliganer och högerextrema som bas. Grekiska Gyllene Gryning har länge varit det tredje största partiet i landets oppinionsundersökningar. Och i februari genomfördes en folkomröstning i Schweiz där man, med en knapp majoritet av rösterna, tog ställning mot ”massmigration” .

Det står klart att nationalism och rasism växer sig allt starkare efter Eurokrisens utbrott. Högerextrem omgruppering Även i Tyskland hörs samma melodi. Landets största nazistparti, NPD, försöker att ta sig ur sin strategiska återvändsgränd genom att driva kampanjer mot flyktinförläggningar. Det nya ”Alternativ för Tyskland” är ett parti som samlar både radikaler, nyliberala motståndare till Euron och högerextrema krafter. Visserligen har inget parti till höger om kristdemokraterna ännu blivit starkt nog att stabilisera sig på delstatsnivå, men vi ser gång på gång försök att kanalisera rädslor för en tysk kis i en rasistisk och nationalistisk riktning. Det finns ingen hejd på de öppet rasistiska uttalande som förekommer i allt från debatter om vägtullar för utlandsregistrerade bilar till kommunpolitikers ständiga ängslan för att dränkas i en ström och bulgariska och romska migranter, även om Bayerns konservativa krafter framstår som speciellt drivande i detta projekt. Antifascismens nya utmaningar I Tyskland och andra länder gör nyfascister och högerpopulistiska partier sig redo. Överallt i Europa använder de krisen för att omgruppera sig.

Med tanke på Eurokrisen, och den sociala ödeläggelse som följt i dess spår, utgår dessa grupperingar från att de har bra förutsättningar för att stärka det nationalistiska och xenofoba diskussionsklimat som råder. Den antifascistiska rörelsen har haft svårt att analysera denna europeiska högervridning. Hur kan vi tolka en extremhöger i förändring? Vilka effekter får den sociala situation som krisen skapat? Var ska vi fokusera vårt arbete? Vilka fungerande motstrategier finns? I Tyskland har dessa frågor i huvudsak diskuterats på en lokal och regional nivå. Nu ser vi fram emot ett upplivande och produktivt utbyte med antifascister från andra europeiska länder! Konferensen i Berlin Konferensen “Antifa in der Kriese?!” (En antifascistisk kris?) ger oss tillfälle för ett sådant utbyte. Tillsammans med er och aktivister från andra europeiska länder diskuterar vi det rådande läget för den antifascistiska rörelsen och krisens effekter. Vi börjar under fredagskvällen med en internationell paneldebatt om rasistisk mobilisering och olika antifascistiska erfarenheter i Europa, med deltagare från Grekland, Ungern, Sverige och Frankrike.

På lördagskvällen ligger fokus på situationen i Tyskland. Under rubriken ”En antifascistisk kris?” samtalar representanter från olika grupper, inklusive NGOs och fackföreningar, om vilka utmaningar som finns för den antifascistiska rörelsen. På lördags- och söndagsförmiddagarna hålls mer detaljerade workshops om en rad frågor. Aktivister från bland annat Balkan, Grekland, Polen, Spanien och Skandinavien rapporterar om läget i deras respektive land. Det kommer att hållas workshop om ”Nationalsocialistisch Untergrund och antifascismen”, ”Alternativ för Deutschland”, ”Antifascism på landsbygden: mellan flykt och överlevnad”, ”Antifascistisk historieskrivning”, ”Protester mot flyktingförläggningar”, ”Ungdomar i antifascismen”, ”Antifascism som arbete eller aktivism”, ”Historiska segrar för antifa-rörelsen” och ”Antifascism och feminism”.

Mer info kommer efter hand på www.antifa-kongress.org 

Kategorier
Allmänt Evenemang Malmö

KÄMPA MALMÖ—Antifascism är självförsvar

Demonstration den 16/3 klockan 14:00 från Möllevångstorget med anledning av nazistattacken på internationella kvinnodagen. Vi låter oss inte skrämmas till tystnad utan står upp mot nazisterna. Kom! Alla behövs! #kämpashowan
(mer info kommer efter hand)

Kommande demonstrationer/manifestationer i kronologisk ordning
HELSINGBORG onsdag 12 mars kl. 18 Gustav Adolfs torg
HAMBURG fredag 14 mars kl. 19 S-Bahn Sternschanze (Vorplatz des SC Sternschanze)
ÄLMHULT lördag 15 mars kl. 13 Torget
VÄSTERÅS lördag 15 mars kl 13 Bäckby fotbollsplan
STOCKHOLM lördag 15 mars kl 15 Medborgarplatsen
GÖTEBORG söndag 16 mars kl. 14 Järntorget
MALMÖ söndag 16 mars kl 14 Möllevångstorget

Kategorier
Klipp

Allt åt Alla Stockholms tal vid La Mano

KämpaShowan.

Kategorier
Allmänt

Kämpa Showan! (sve/eng)

(Se english version below)

Sent igår kväll attackerades ett flertal personer i centrala Malmö av nazister från Svenskarnas parti. Detta skedde just efter en nattlig manifestation mot kvinnovåld avslutades vid tolvslaget på Möllenvångstorget på Internationella kvinnodagen. En person vårdas nu på intensiven med svåra skallskador och ytterligare tre personer har ådragit sig knivskador i armar och lunga, bland annat en medlem i förbundet Allt åt Alla. Nazisterna hade hela kvällen letat efter offer i närheten av 8 marsfesten på Moriska paviljongen i Folkets park. Attacken var med andra ord ingen slump.

Angreppet mot demonstranterna kan inte heller ses som en isolerad händelse. Den anlagda branden mot Kvarnby folkhögskola i oktober 2013 var startskottet för en upptrappning av det nazistiska våldet i Malmö. Vänsterlokaler har utsattas för klotter och fönsterkross och en 16-årig SSU-medlem attackerades i januari av två män som varnade henne för att sprida sina åsikter. På ett flertal andra orter har nazister identifierats när de registrerat demonstrationsdeltagare under Internationella kvinnordagen.

Den svårt skadade 25-åring som nu vårdas nedsövd på sjukhus är en ledande gestalt i kampen mot homofobi och rasism inom fotbollsvärlden, och hängiven Malmö FF-supporter. Han har bland annat varit med och grundat “Fotbollssupportrar mot homofobi”. På grund av det hängdes han ut av den till Svenskarnas parti knutna hemsidan Realisten för en tid sedan.

Enligt uppgifter från personer på plats var Andreas Carlsson, en högt uppsatt medlem i Svenskarnas parti, delaktig i mordförsöket. Han sågs attackera feministerna med kniv. Andreas Carlsson är en av medlemmarna från Svenskarnas parti som reste ner till Kiev som “Ukrainafrivillig” för att stödja partiet Svobodas insatser i maktövertagandet. På Realisten har han rapporterat från den svenska nationalistdelegationens insats. Några av delegationsdeltagarna har stannat för att enligt egna uppgifter “ta värvning av ukrainska armén”, medan Carlssons grupp återvände till Sverige bara någon dag innan 8 mars.

Säkerhetspolisen chefsanalytiker Ahn-Za Hagström hävdade den 8 mars att ”ser ingen ökad avsikt eller förmåga att begå politiskt motiverade brott när de kommer hem”. (SR.se 8 mars) Samma kväll attackerade nazisterna. Utrikesminister Carl Bildt förklarade i P1:s torsdagsintervju att Svenskarnas partis systerparti Svoboda är ”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”. Detta bagatelliserande och normaliserande av fascistiska partier har fått Svenskarnas parti och deras “Ukrainafrivilliga” att tro de har frikort i sitt våldsutövande.

Inte bara Säkerhetspolisen, utan även den ordinära polisen har ignorerat det högerextrema våldet, genom att utmåla mordförsöket som ett “gängbråk” mellan “motståndare på respektive ytterkant”. Det här sker mindre än ett halvår efter att Polisen ignorerat varningar om att ett annat nazistiskt parti, Svernska Motståndsrörelsen, planerade att attackera den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp.

Det framgår med all önskvärd tydlighet att det fascistiska hotet mot Sverige och Europa, mot enskilda individer och sociala rörelser, inte tas på allvar. Varken regeringen, SÄPO eller Polisen har kunnat presentera en tydlig eller sammanhängande strategi mot detta.
Fascistisk våld får aldrig reduceras till ungdomsbråk eller ytterlighetsfenomen, som i exempelvis Birgitta Ohlssons statliga extremistutredning. Då missar man det politiska maktfaktor fascistiska partier blivit i Europa, den skjuts det ger motsvarande partier på hemmaplan och bortser från allvaret i de vapenträningar och gatukampsfärdighet svenska högerextremister fått under sina resor och besök hos Jobbik i Ungern, Svoboda i Ukraina och Gyllene Gryning i Grekland de senaste månaderna.

Idag står de för våldet på gatorna. I september ställer de upp i riksdagsvalet.

/ Förbundet Allt åt alla

IN ENGLISH

Late last night several people were attacked in central Malmö by members of the fascist Svenskarnas Parti (Swedes Party). They were on their way home after having taken part in celebrations for International Women’s Day.

The incident occurred just after a nighttime demonstration against violence against women finished up at around midnight on Möllenvångstorget (a square in the heart of a multicultural and left wing district of Malmö). One person is now in intensive care with serious head injuries and a further three have suffered knife wounds to the arms and lung, amongst which was a member of Allt åt Alla Malmö. The nazis had been searching for potential victims the entire evening in the vicinity of the March 8th Festival at Moriska pavilion in Folketspark. The attack was, in other words, no coincidence.

The attack on the 8th of March demonstrators can’t be seen as an isolated incident. The arson attack on Kvarnby peoples high school in October 2013 was only the beginning of an escalation in nazi violence around Malmö. Left wing locales and premises have been exposed to graffiti and broken windows. In January a 16 year old member of SSU (Sweden’s Socialdemocratic Youth organisation) was attacked by two men, warning her about spreading her views. In several other places and cities nazis have been identified registering participants in demonstrations during International Women’s Day.

The seriously injured 25 year old, who is currently being cared for in a sedated state in hospital, is a leading figure in the fight against racism and homophobia in the football world, a SAC member and devoted supporter of Malmö FF. He also helped to found ”Football fans against homophobia”. Based on this, he has been recently hung out on the Swedes Party linked website ‘Realisten’.

According to witnesses at the scene, a high ranking member of the Swedes Party – Andreas Carlsson, was involved in the attempted murder. He was seen attacking feminists with a knife. Andreas Carlsson is one of the members of the Swedes Party who travelled down to Kiev as ”Ukrainafrivilliga” (Ukraine Volunteers) to support the Svoboda party’s efforts in taking power. On Realisten he has reported on the Swedish Nationalist delegation’s operation.Some of the delegations participants have stayed, according to their own reports, ”to enlist in the Ukrainian army”, while Carlsson’s group returned to Sweden only a few days before the 8th of March.

The Security Services’ (Säpo) chief analyst Ahn-Za Hagström claimed on the 8th of March that they ”see no increased intention or capability of committing politically motivated crimes when they get home.” (SR.se March 8th) That same evening the nazis attacked. Foreign Minister Carl Bildt said in a recent interview on Swedish Radio’s P1 channel that the Swedes Party’s sister party Svoboda are ”European democrats who work for values that are ours”. This minimization and normalization of fascist parties has given the Swedes Party and their ”Ukraine Volunteers” the belief that they have a free pass for their violent acts.

Not only the Security Service, but also the ordinary police have ignored the far-right violence, by depicting the murder attempt as a ”gang war” between ”opponents on opposite fringes”. This comes less than half a year after police ignored warnings that a similar nazi party, Svernska Motståndsrörelsen (The Swedish Resistance Movement), planned to attack the anti-racist demonstration in Kärrtorp.

It is abundantly clear that the fascist threat against Sweden and Europe, against individuals and social movements, is not taken seriously. Neither the government, the security services nor the police have been able to present a clear and coherent approach towards this. Fascist violence should never be reduced to youth fights or extreme phenomena, such as, Birgitta Ohlsson’s government extremist investigation. Then one misses the powerful political force that the fascist parties in Europe have become, the impetus it gives the corresponding parties at home in Sweden and ignores the seriousness of the weapons training and street fighting skills Swedish right-wing extremists have gained during his travels and visits with Jobbik in Hungary, Svoboda in Ukraine and the Golden Dawn in Greece these last few months.

Today, they stand for violence in the streets. In September, they stand for parliamentary elections.

/ Förbundet Allt åt Alla

Kategorier
Allmänt

Guide: Fyll på ditt eget SJ-kort

Tusentals människor pendlar mellan Uppsala och Stockholm varje dag. Pendlingsmöjligheterna ses av politikerna och näringslivet som en viktig tillväxtmotor i en region där båda städerna dessutom präglas av bostadskris.

Tågen körs av både SL och SJ. Vi har tidigare berättat om hur pendlare kan minska sina resekostnader på SL-pendeln genom att planka och gå med i p-kassan. Nu tänkte vi beskriva ett trick som de som föredrar SJ kan använda för att resa gratis.

SJ, likt många andra som kollektivtrafikbolag i Sverige, använder sig av kortet Mifare Classic i sina biljettsystem. Mifare Classic har stora säkerhetsbrister som varit kända länge. Därför är det möjligt att själv fylla på sitt eget SJ-kort med pengar, utan att betala en krona.

Detta behöver du:

  • En telefon med Android och stöd för NFC.
  • Appen Mifare Classic Tool (finns att hämta här)
  • Ett SJ Reginal-kort med reskassa.

1. Fyll på SJ-kortet

Fyll på ditt kort med pengar (minsta tillåtna belopp är 300 kr). Det är viktigt att du väljer reskassa och inte exempelvis en månads fritt resande.

2. Säkerhetskopiera ditt saldo

Använd Mifare Classic Tool till att ta en kopia av informationen på ditt SJ-kort.

Starta Mifare Classic Tool. Håll ditt SJ-kort mot telefonen. Välj ”Read tag”.

Välj alla inbyggda nyckelfiler.

Kortet läses in.

Spara informationen.

3. Köp en biljett

Köp en tågbiljett antingen genom att blippa kortet mot SJs läsare på perrongen eller genom att köpa en pappersbiljett i någon av automaterna.

4. Återskapa det ursprungliga saldot

Använd Mifare Classic Tool till att få tillbaka ditt ursprungliga saldo på kortet.

Håll kortet mot mobilen. Välj ”Write tag”.

Välj ”Write Dump (Clone)”.

Välj ditt sparade saldo.

Välj alla sektorer.

Välj alla inbyggda nyckelfiler. Tryck på ”Start mapping and write dump”.

Saldot återställs…

Trevlig resa!

Att fylla på sitt eget kort är troligen olagligt, och allt resande sker på egen risk. Det är även möjligt att liknande knep fungerar även för andra resekort runt om i landet. Istället för att nöja oss med dyra, krångliga och osäkra biljettsystem måste vi kämpa för ett samhälle där resande ses som rättighet och finansieras gemensamt.

För en avgiftsfri kollektivtrafik!