Kategorier
Allmänt Stockholm

Best of polisen 2014

Under året som gått har polisen och rättsväsendet utmärkt sig genom en ovanligt intensiv uppvisning i klantighet, brutalt våld och utstuderad repression. Vi har samlat ett par av de mest hårresande bottennappen från 2014.

Vill du dela tidslinjen kan du använda den här länken:http://goo.gl/HNW97q

Tagna var för sig kan dessa händelser tyckas bisarra, men betraktade som en helhet träder ett  mönster fram. Det är ett, delvis självpåtaget och delvis beordrat, politiskt uppdrag vi ser — maskerat som brottsbekämpning. När polisen genomföra utvidgade kontroller av flyktingar eller slår till mot demonstranter som visar sin avsky mot nazistmöten agerar de politiskt. Med sitt juridiska våldsmonopol och sina rutinmässigt nedlagda internutredningar har de ett ansenligt inflytande.

Vi är trötta på att möta våldsamma politiska motståndare. 2015 hoppas vi på ett år utan batonger, hästar och knivar. Men oavsett hur det blir kommer vi fortsätta kämpa. Vi låter oss inte kuvas eller skrämmas till tystnad. Vi vägrar att leva på knä.


 

Kategorier
Malmö

Klassorganisering från Rojava till Skåne

Vårt vapen är solidaritet. Makten över våra egna liv är vårt gemensamma intresse, som vi bara kan nå om vi kämpar tillsammans. Där deras vapen är gränser, etnicitet, religion och nationalitet, så är vårt vapen klassorganisering. Solidaritet och klassorganisering är våra vapen mot de som vill begränsa, splittra, förstöra eller i värsta fall ta våra liv. Sedan den 16:e oktober har Allt åt alla Malmö och Lund samlat in pengar till Rojavas och Kobanes försvarsstyrkor YPG/YPJ. Igår överlämnade vi 26 278 kr till dem.

Det finns flera anledningar till att vi agerar i solidaritet. Låt oss börja med att säga att vi inspireras av de socialister som står upp mot fascism och religiös fundamentalism. Vi menar att konflikten i Rojava har visat en vänster förmögen att blicka bortom etnicitet och religion. En vänster som utifrån klassorganisering experimentera med lokal autonomi och som ökat makten över sin vardag. Även om vår vardag i Skåne och den akuta situationen i Rojava inte kan jämföras ser vi alltså den grundläggande utmaningen som den samma: Att organisera oss som klass för att ta makten över våra egna liv.

Allt sedan kriget mot terrorism blivit en global agenda har vi sett hur politiska och ekonomiska konflikter fått en religiös prägel. Vi ser hur olika stater och kapitalistiska maktgrupperingar exploaterar social, politisk och ekonomisk misär och hur de med religion och etnicitet som vapen försöker splittra oss. Vi ser det i Sverige och vi ser det i Kurdistan. Vi menar att en stor utmaning ligger i att beröva fascister sin rekryteringsbas. Vi är övertygade om att det görs genom att vi organiserar oss i emancipatoriska projekt, bortom misär och maktlöshet. Oavsett om det rör sunnimuslimsk arbetarklass i ett sönderbombat Irak eller i Londons förorter eller om det rör svenskfödda arbetare på Sveriges landsbygd. Den dag vi tror att konflikten står mellan araber och kurder eller mellan kristna och muslimer eller för den delen mellan svenskar och invandrare, så har vi misslyckats. Då har fascisterna vunnit. Oavsett om de kallar sig ISIS eller något annat

I sammanhanget är det extra intressant att följa den kursändring vi ser bland kurdiska socialister som börjat experimentera med andra sätt att organisera samhället på än nationalstaten. Denna kursändring sätter inte längre den suveräna nationen i formen av en stat som ett mål överställt alla andra. Oavsett om det är en strategisk eller en genuin ideologisk förskjutning är den värd att uppmärksammas. Oavsett om det regerande partiet kallar sig arbetarparti eller inte, så vet vi att nationalstaten i bästa fall administrerar kapitalismen och det leder alltid till splittring av gemensakaper byggda på klassolidaritet. På samma sätt som religion och etnicitet utgör falska gemenskaper, så gör också nationen det.

Vi i Allt åt alla Malmö tror alltså att solidaritetsarbete handlar om att förstå hur våra intressen hänger samman. Vi agerar i solidaritet, inte bara för någon annans skull, utan också för vår egen. Vi gör det för att vi tror att den andres styrka även kommer att bli vår styrka. Vi vill föra klassen samman här, i vår vardag. En av våra kurdiska kamrater sa under vår stödfest för Kobane att ”kapitalismen är lika hård och patriarkatet kanske till och med är ännu hårdare här, i Sverige, än i Rojava”. När konflikten i Rojava eskalerat och de gemensamma erfarenheterna av att kämpa tillsammans gjorts allmänna öppnas säkert nya möjligheter. Inte minst tillsammans med en förståelse för att vi delar gemensamma intressen trots att vi inte nödvändigtvis delar samma erfarenheter av kön, etnicitet, hudfärg eller religion. Nämligen intresset att själva ha makten över våra egna liv!

Vi har arbetat under parollen Kämpa Kobane! Nu säger vi också:
Kämpa tillsammans — No Pasaran!

Kategorier
Allmänt

Umeå: Insamling avslutad

10846645_10152501865633016_43469751_n

Fredag den 28 november utlyste vi i Allt åt Alla Umeå en insamling för att få tillbaka utlägg på 14 447 kr. Pengarna har gått i synnerhet till sjukvårdsinsatser för EU-migranter i Umeå, vilket ni kan läsa mer om här.

Idag, tisdag 16 december, avslutar vi insamlingen då vi nu fått in 20 800 kr.
Vi kommer använda överskottet samt göra nya utlägg, och åter samla in pengar när vi åter nått vårt tak på 15 000 kr i utlägg.

Vi vill tacka alla som bidragit, hjälpt till att sprida information samt på andra sätt deltagit i solidaritetsarbetet.

Vill ni bidra fram till dess att vi åter öppnar vår insamling går det utmärkt att istället sätta in pengar till Föreningen RUNG, bankgiro 371-0704 (märk med ”HVT”), då vi samarbetar ingående med dem.

Kategorier
Malmö

Fotoreportage och tal från storslagen feministisk demonstration

Den 6 december gick ungefär 250 feminister genom Malmö under parollen ”VÅR TID, VÅR KROPP, VÅR RÖST” i en demonstration som vi i Förbundet Allt Åt Alla Malmö arrangerade. Vi gick sjöng tillsammans, gick till Kvinnokliniken under talkören ”det gäller våra liv, det gäller våra barn, mera plats och mer personal” och stack ner skyltar med krav i rabatten utanför entrén. Vi dränktes i konfetti och glitter vid Stadshuset där vi pratade om arbetstidsförkortning, makten över arbetet och en fritid värd att tro på. Avslutningsvis gick vi till Tingsrätten och protesterade mot ett rättsväsende som legitimerar sexuellt våld. Där utfördes en aktion med röda handavtryck i målarfärg på mark och väggar med symboliken ”ni har blod på era händer”. Det hela var storslaget.

Här följer talen i sin helhet och bilder från demonstrationen.

6 dec 1 6 dec 2 6 dec 3 6 dec 4

Talet som hölls vid Kvinnokliniken

Min mamma har berättat att när jag föddes, för 35 år sedan, så fick nyblivna mödrar vara kvar på bb en vecka efter förlossningen. När jag födde mitt första barn för 6 år sedan fick vi stanna två och ett halvt dygn. När mitt andra barn föddes var vi kvar 24 timmar. När min syster födde sitt tredje barn fick de åka hem efter 6 timmar. På tåget hem började hon störtblöda och fick åka ambulans tillbaka till sjukhuset. Många kvinnor kan berätta liknande historier från tiden före, under eller efter sin förlossning.

Region Skåne har de senaste åren kontinuerligt dragit in resurserna till vården. Detta gäller inte bara Kvinnokliniken. Sedan 2012 har mer än 300 vårdplatser försvunnit på de skånska sjukhusen. Nedskärningar drabbar alla men det är framförallt redan nedvärderade grupper som drabbas värst. För kvinnokliniken har detta lett till färre vårdplatser, förlossningskador och ökad stress för de anställda. Ett ord som ofta har beskrivit vardagen för patienter och vårdarbetare på Kvinnokliniken är kaos. Orimlig stress för personalen går ut över patienterna i form av otrygghet, ökade komplikationer och dödsfall. Sluta marginalisera hälften av befolkningen.

6 dec 5 6 dec 6 6 dec 7 6 dec 8

Talet som hölls vid Stadshuset

Äntligen lördag! Ända sen i måndags har jag räknat ner! Så mycket som inte hunnits med under 40-timmarsveckan, ärenden och åtaganden staplas på hög. Istället för att njuta av min lediga dag stressar jag mig igenom den. Jag tror inte jag är ensam.

För snart hundra år sedan krävde arbetarklassen i Sverige 8 timmars arbetsdag – hur länge ska vi vänta med nästa steg?! Produktiviteten ökar hela tiden, i samma takt som vi slits ut. Det är en ekvation som inte går ihop! Varför ska vi jobba mer och mer under ett högre och högre tempo, när arbetslösheten stadigt stiger och teknologiska utvecklingar gör att arbetsuppgifter inte längre behöver utföras av människor?!

Arbetstiden är en klasskampsfråga, en folkhälsofråga och inte minst är den en kvinnofråga. Vi kvinnor arbetar i hög utsträckning ofrivillig deltid, men fortsätter jobba gratis när vi kommer hem, med barn, hushåll, familj, relationer… Inte nog med att vi blir bestulna på vår tid, vår ekonomi är radikalt mycket sämre än männens. En arbetstidförkortning hade gett oss betalt för den heltid vi redan jobbar, gratisarbetet inräknat. Vi står här tillsammans vid stadshuset där Malmös politiker sitter och bestämmer över våra liv. Vi utmanar er Malmö stad! Inför halverad arbetstid med bibehållen lön i alla era verksamheter! Vi har råd med detta, vi ser hur resurserna samlas på hög i företagsledarnas, riskkapitalisternas och toppolitikernas fickor. Vi har råd med detta, för vi har inte råd med den modell vi är slavar under idag. Utbrändhet, stress, depressioner, självmord är fenomen som stadigt ökar i arbetslinjens Sverige. Malmöpolitiker, visa att ni menar allvar med att ni vill skapa ett jämställt och jämlikt Malmö!

Vi vill ha en radikal arbetstidsförkortning, men det är inte nog. Framförallt vill vi ha ett samhälle där allas arbete värderas lika. Ett samhälle där arbetet inte måste stå i motsats till fritid, utan där arbete är något vi gör tillsammans och som vi äger både makten över och resultatet av! Vi tänker kämpa för en fritid som är värd att tro på; en fritid som inte behöver stå i motsats till arbetet. En arbetstidförkortning är ett nödvändigt steg i rätt riktning, mot en värld som präglas av solidaritet och gemenskap, en värld där vi delar på tiden, arbetet och frukterna utav det. För en värld där vi får lov att vara hela människor, både under arbetet och efter. För en framtid och en fritid värd att tro på!

6 dec 9 6 dec 10 6 dec 11 6 dec 12

Talet som hölls vid Tingsrätten

Det är tidigt 90-tal och jag går på lågstadiet. Jag hör på radion om en man som fått sin dom mildrad eftersom hans våldtäktsoffer, en 3-årig flicka, inte gjort tillräckligt med motstånd. Jag vill spränga världen i bitar, för vad fan förväntar sig dessa högutbildade vuxna domarna att en 3-årig flicka ska göra för motstånd mot en 5 gånger så tung man? Och vad skulle motsatsen betyda? Att hon ville? Jag trodde lagen var tydlig, sex med barn är förbjudet.

Det är sent 90-tal och jag går på högstadiet. Min kompis blir våldtagen. Och när hon någon dag senare kommer till fritidsgården. När hon väljer att inte låta förövaren begränsa hennes utrymme, att inte bli rädd för natten. När hon vill helas ibland vänner, då börjar illvilliga röster höras. Att inte kan väl hon ha blivit våldtagen, hon som inte rädd stannar hemma, isolerar sig och låter depressionen ta henne?

Det är 2014 och det känns som 1804. Domstolarna slår rekord i fantasifulla tolkningar och bisarra domstolsbeslut gällande sexualbrott. De premierar fantasifulla förklaringar: de friar mannen som själv erkänner att kvinnan han våldtog upprepade gånger sa nej och sluta, eftersom han förklarar det med att han trodde de lekte tvärtomleken, lite BDSM-style.

Lagman Ralf G Larsson har förkunnat och försvarat domstolsbeslutet i media med att om tanken inte slog mannen att kvinnan inte ville bli våldtagen, då är han ingen förövare.

Så nu vill jag fråga lagman Ralf G Larsson, att om tanken inte slår mig, att affärsinnehavaren tvärs över gatan inte vill ge bort sina grejer, då är det ok för mig att ta?

Fortsätter vi jämförelsen med andra brott, så har de senaste åren friande domar för våldtäkt ökat till 36%, att jämföra med i genomsnitt 5% för andra brottstyper. Och då får vi inte ens med alla förundersökningar som läggs ned och alla som inte anmäler våldtäkt för att de inte litar på att rättsväsendet kan förvalta deras historia – en traumatiserad, förnedrad människa i kris, vill inte bli mer förnedrad.

Vi vill idag säga, till alla lagmän och domare som varit med och fattat dessa idiotiska domstolsbeslut, att ni har blod på era händer. Ni är personligt ansvariga för att återtraumatisera offrena och ni sanktionerar genomförandet av framtida våldtäkter. Ni sprider de attityder som min 13-åriga kompis fick möta på fritidsgården.

Åh andra sidan, om vi tolkar lagen på ert sätt, så kan vi väl tryggt förlita oss på att gå fria den dag vi sparkar en förövare i skrevet – för vi hade inte förstånd att förstå att han ville ha sina pungkulor kvar?

Till alla domare och lagmän därute, ni ska veta att vi har en okränkbar rätt till våra egna kroppar, vårat jag. Skärpning domare! Ge oss en framtid att tro på, ett rättsväsende att lita på. Där en våldtäkt är en våldtäkt och en förövare är en förövare.

Kategorier
Evenemang Stockholm

”VI VET VILKA ARBETSMOMENT VI SKITER I” – Arbetsplatskamp och adventsfika med Frances Tuuloskorpi & Allt åt Alla

arbetsmoment

 

I OKTOBER 2014 arrangerade vi i gruppen för arbetarkamp inom förbundet Allt åt alla en diskussionskväll på kafé Marx. Tillsammans med det tvärfackliga initiativet Hemtjänstupproret, Föreningen pedagogiskt arbete som fört en mångårig kamp för demokrati på sitt LSS boende i Partille, samt det italienska icke-meldemsbaserade facket ADL, samtalade vi om ny former för arbetarorganisering, bortom den konventionella fackliga.

Under kvällen delade vi även ut en enkät bland besökarna. Enkäten innehöll frågor om arbetssituationen och relationen till facket på arbetsplatsen, om vilka problem folk upplevde och vilka typer av motstånd som fanns.

Vi har nu tittat på svaren och det framgår tydligt att situationen skiljer sig mycket åt. På vissa arbetsplatser pratar vi inte ens med varandra, medan på andra finns mer eller mindre uttalade överenskommelser om vilka arbetsmoment som ska göras och inte. På några arbetsplatser har personalen inget inflytande alls och på andra är det snarare så att det är upp till personalen – snarare än chefen – att lösa alla problem.

MEN VISSA SAKER ÄR OCKSÅ GEMENSAMMA.

Oavsett var vi jobbar verkar de flesta av oss uppleva en mycket stor stress. Detta tolkar vi som att det handlar om att vi ofta SAKNAR MAKT ÖVER SITUATIONEN, över vad som ska göras, hur det ska göras och hur lång tid det ska ta. Kort sagt, att det handlar om makten över hur arbetet är organiserat.

Men för att kunna ta makten över hur arbetet är organiserat behöver vi till att börja med gå samman med våra arbetskamrater, något som de allra flesta som svarat på enkäten upplevde inte var helt enkelt.

Därför har vi tänkt att nästa träff ska handla om just det. Alltså om hur vi RENT PRAKTISKT kan göra för att GÅ SAMMAN mer våra arbetskamrater.

Till kvällen har vi bjudit in Frances Tuuloskorpi, som har lång erfarenhet av arbetarkamp, och även har samlat erfarenheter från olika kamper i antologierna Hopsnackat och Hopskrivet. (Snart även Slutsnackat, som kommer ut en bit in på nästa år.)

Tillsammans med henne vill vi diskutera och pröva olika metoder för att gå ihop på jobbet. För att lära av varandra, skapa förståelse för våra sinsemellan rätt olika arbetssituationer och titta på vilka erfarenheter som finns av att bryta den tystnad som ofta råder runt problemen på våra arbetsplatser.

Kvällen är gratis och vi bjuder på glögg och adventsfika såhär i juletid.

Alla är välkomna!

Allt åt Alla Stockholm – gruppen för arbetarkamp
Medarr: CMS – Centrum för marxistiska samhällsstudier
14 december kl. 14:00
Kafé Marx (Kungsgatan 84)
FB-event

Kategorier
Malmö

Vår tid, vår kropp, vår röst

vtvkvr-affisch-webFölj med Förbundet Allt Åt Alla på en storslagen feministisk demonstration genom Malmö den 6:e december!

 

Vi tar makten över VÅR TID!
Psykisk ohälsa kopplat till stress och otillräcklighetskänslor skjuter i höjden. Är det så konstigt, frågar vi oss, när vi måste lönearbeta eller  befinna oss i nån arbetsmarknadsåtgärd hela dagarna och sen fortsätta arbeta med barn och hushåll när vi kommer hem? När ska vi njuta av livet, leka och vårda våra relationer? När ska vi ta det lugnt, när ska vi slappa och sova? Vi vill se arbetstidsförkortning på jobbet, skrotade tvångsåtgärder och kollektiviserade former för arbete med barn och hem. Vi vill se robotar som gör allt tungt och tråkigt jobb och att tiden som det frigör tillfaller oss själva! Malmö stad, varför inte visa att ni kan bättre än Göteborg – inför halverad arbetstid i hela er verksamhet!

Vi tar makten över VÅR KROPP!
Politiker och myndigheter skiter i våra kroppar. Region Skånes vårdslakt har drabbat vårdarbetare och patienter oerhört hårt, och friande våldtäktsdomar har hela året sagt till oss att det är vårt eget fel när vi blir utsatta för sexuellt våld. Vi vill inte tveka inför att bli gravida och föda i staden där vi bor för att förlossningsskadorna ökar lavinartat och barn måste födas i bilar, skrubbar och korridorer! Vi accepterar inte fler dödsfall till följd av platsbrist på sjukhusen! Och vi bestämmer själva när, hur och om vi vill ha sex!

Vi tar makten över VÅR RÖST!
Splittrade och tystade hörs vi inte. Våra vardagar skildras aldrig på teve. Våra nej är inte riktigt nej, och beslut som påverkar våra liv fattas hela tiden ovanför våra huvuden. Men när vi går samman blir vi en dånande stämma som hörs över hela Malmö!

Vi samlas vid station Triangelns södra uppgång kl 14 den 6e december och tillsammans går vi till Kvinnokliniken, Stadshuset och Tingsrätten. Vi håller en symbolisk manifestation på var och en av dessa tre platser i vår stad som är arenor för konflikter om vår tid, vår kropp och vår röst.