Kategorier
Allmänt

Uppsala: Transgender Day of Visibility

Idag är det Transgender Day of Visibility, en dag som är till för att belysa transpersoners liv och verklighet och som har växt fram ur en transrörelse som är trött på att inte synas eller komma till tals. Vi i Allt åt Alla Uppsala tänkte uppmärksamma denna dag genom att prata lite om det som ofta kallas “transinkludering”. Vi vet alla att optimalfallet såklart är att vi transpersoner sätter vår egen agenda och för vår kamp med stöd av våra andra förbundskamrater, snarare än att vi “inkluderas” på någons nåder. Samtidigt är det svårt att ta plats i en rörelse som inte är en trygg miljö, och det är detta som den här texten ämnar hantera.

Att vara trans är på många sätt att förnekas rätten till sig själv av sin omgivning. Att vara trans är ofta att inte veta om ens närstående ens kommer att låta en vara kvar ibland dem, och om de gör det, ifall de kommer bry sig om ens namn och pronomen eller om de kommer envisas med sin rätt att inte respektera en. Att vara trans är att behöva leva med andras dumma frågor, dumma prioriteringar och dumma åsikter. Ibland är det att bli verbalt eller fysiskt trakasserad. Det här är problem som även existerar i vår rörelse.

Även om vi har byggt miljöer där våld mot transpersoner inte förekommer så finns det mängder av saker som gör ens varande som transperson i rörelsen svårt. Det går inte att hålla reda på hur många gånger vi har organiserat separatistiskt på olika sätt och det slentrianmässigt har blivit benämnt som “kvinnoseparatism”. Även när sådana rum har varit uttalat trans- och kvinnoseparatistiska händer det att personer framhärdat sin rätt att benämna gruppen som “vi kvinnor”, och en måste bråka sig till att ens få betraktas som en del av det sammanhang en själv varit med och skapat. Om en inte är öppen med att vara trans kan en mötas av resonemang av typen “ja det är ju bra att inkludera transpersoner i teorin men det är ju bara något en säger, det händer ju extremt sällan att en transperson faktiskt är med”. Vad svarar en ens på sådant?

Vi transpersoner vet såklart om att även ni som inte är trans är uppväxta i en cisnormativ värld. Vi vet att en behöver övning för att uppnå något sorts vana i hur en ska hantera detta. Vi skulle vilja föreslå att den övningen börjar äga rum nu. Rent statistiskt så känner alla minst en transperson. Rent statistiskt så innehåller din lokalgrupp redan någon som är trans, oavsett om den är öppen med det eller inte. För att vi ska kunna formulera en kamp där vi tar vad vi ska ha så behöver vår rörelse vara en plats där vi vet med säkerhet att vi kommer bli respekterade och inte råka illa ut om vi är öppna transpersoner. Den säkerheten kan inte komma ur vad en får anta ska föreställa en outtalad överrenskommelse om att vi är en transinkluderande rörelse. Den måste komma ur praktik.

Därför är här lite tips både till lokalgrupper och till privatpersoner:
Visa att ni bryr er mer än att bara slänga till ett pliktskyldigt “trans- och” före benämningen av era separatistiska grejer. Posta om transfrågor på era facebooksidor och dylikt ibland. Läs på om trans. Prata inte om kön som binära. Säg ditt eget pronomen och fråga om nya medlemmars pronomen i enrum (pronomenrundor i grupper som inte känns helt trygga kan vara jobbigt eftersom en antingen måste komma ut eller ljuga då). Alltså allas pronomen, det vill säga inte bara personer ni tror kan vara trans. Respektera folks pronomen och namn. Rätta andra när de säger fel. Säg åt andra när de pratar eller skämtar om transpersoner på ett respektlöst sätt.

Vi kan inte göra anspråk på att vara en feministisk rörelse som jobbar för arbetarklassens intressen om vi inte ens kan hantera att det finns delar av arbetarklassen som inte har eller identifierar med det kön de tillskrevs vid födseln. Vi har ännu inga konkreta svar på hur transkamp förs bäst, men vi vet med säkerhet att vi heller aldrig kan hitta några i en rörelse som inte är trygg för oss. Därför är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Kategorier
Evenemang Stockholm

Rapport från 8 mars-manifestation i Stockholm

8mars-2

Den 8 mars anordnade Allt Åt Alla Stockholm ihop med Feministas Migrantes Latinoamericanas, SUF Stockholm och Ingen Människa Är Illegal en manifestation på Sergels Torg i Stockholm under parollen ”Feminism <3 Socialism”.

Manifestationen öppnades av Feministas Acidas Rriotsamba, och talade gjorde Agnes från Allt Åt Allas Feministiska Arbetsgrupp, Liv Marend från SAC samt representanter från Feministas Migrantes och Ingen Människa Är Illegal. Athena Farrokhzad, som skulle ha talat som avslutning, fick tyvärr förhinder och kunde ej medverka själv – istället fick vi en specialskriven dikt som lästes upp av Johanna från Allt Åt Alla Stockholm.

Evenemanget drog över 1000 besökare och vår fantastiska banderoll fortsatte sedan sitt segertåg genom Stockholm i eftermiddagens stora demonstrationståg från Slussen till Medborgarplatsen.

8mars-1

Liv Marends tal finns publicerat i sin helhet på SAC:s hemsida.

Stort tack till alla som medverkade, hjälpte oss med utrustning och transporter och framför allt till alla som deltog! Vi har fått många förfrågningar om det tal som hölls, samt Athenas dikt – här får ni dem nu i sin helhet.

8mars-3

Allt Åt Alla Stockholm – 8 mars-tal

Kamrater, systrar, demonstranter!

Vi har samlats här idag för att uppmärksamma den internationella kvinnodagen, en dag som instiftades för 105 år sedan på initiativ av socialisten Clara Zetkin. Hennes kamp är samma kamp som vi för vidare idag och frågorna har inte tappat i betydelse. Det är heller inte mindre brådskande nu att genomföra genomgripande förändringar. För kamrater, det räcker inte att ett parti med ordet feministiskt i namnet får 3% i ett riksdagsval. Det räcker inte att nästan alla politiker kallar sig feminister.

För vad betyder feminism när politiska partier går till val under parollen ”feminism utan socialism”?
Vad betyder feminism när alkohol- och drogberoende kvinnor inte är välkomna på kvinnojourer?
Vad betyder feminism när polisen, som har som uppgift att skydda oss, för register över våldsutsatta kvinnor?
Vad betyder feminism när en kvinna med handväska är ett hot, men en man med ett svärd inte är det?
Vad betyder feminism när samhället inte kan garantera kvinnors möjlighet att befinna sig i offentligheten utan att behöva utstå hot, hat och våld?
Vad betyder feminism när överklassen kan köpa sig jämställdhet med skatteavdrag på arbetarkvinnors bekostnad?

Svaret på alla dessa frågor är förstås att under sådana förutsättningar så betyder feminism ingenting alls.

Det sägs att Sverige är bland de mest jämställda länderna i världen. Det sägs till och med att ”feminismen gått för långt”.
Det sägs att feminismen har gått för långt trots att män äger 99% av all egendom i världen.
Trots att det nästan bara är kvinnor som jobbar deltid.
Trots att kvinnor står för två tredjedelar av alla sjukskrivningsdagar.
Trots att män fortfarande får betydligt högre lön  medan det kvinnliga oavlönade omsorgsarbetet ökar.
Trots att kvinnor kroppar fortfarande är handelsvaror.
Trots att mäns våld mot kvinnor fortfarande är ett stort samhällsproblem.
Trots att det begås 700 våldtäkter varje vecka,  av vilka endast 120 anmäls, endast 28 leder till åtal och endast 18 blir dömda.

För så ser Sverige och världen ut, efter dessa 105 år. För att vi ska bli av med detta historiska bagage, för att feminism ska betyda någonting alls, måste den verka för reella förbättringar av kvinnors liv. Vi behöver  förbättringar som går på djupet och som inte tvingar kvar vissa kvinnor i fattigdom. Därför kan en feminism värd namnet inte fokusera på att få in vita kvinnor i styrelserummen bredvid de vita män som redan sitter där.
En feminism värd namnet måste fokusera på att avskaffa det privata ägandet och att stänga börsbolagens styrelserum helt och hållet. Feminism kan inte bedrivas inom ramen för ett system som i grunden är patriarkalt. För att sann jämlikhet skall kunna råda mellan alla människor måste vi skaffa oss demokratisk kontroll över alla delar av våra liv. Vi måste komma åt alla förtyckande strukturer i samhället. En feminism värd namnet behöver prata om klass, om funktionalitet, om reproduktiva rättigheter och om rasism. En feminism värd namnet måste vara intersektionell, kompromisslös och militant.

Det är fortfarande samma herrar som sitter på makten som när Clara Zetkin tog initiativ till den internationella kvinnodagen. Det kommer inte att vara möjligt att omkullkasta rådande världsorning om vi följer reglerna som den världsordningen satt upp. Vi måste verka utanför systemet för att bryta patriarkatets ryggrad. Vi kan inte acceptera att vänta ytterligare 105 år utan reella framsteg, inte när våra systrar sliter ut sina leder för att bära patriarkatet. Vi kräver ett rättvist samhälle här och nu och vi kommer inte vänta på tomma reformer som bara är till för att stävja vår ilska. Inte heller nöjer vi oss med mindre än fullständig frihet, vi måste nämligen kräva allt åt alla inte litegrann åt några. Ingen är fri förrän alla är fria!

Athena Farrokhzad – Till 8 mars-demon i Stockholm

Hej kamrater.
Här kommer en hälsning till er från Malmös gator, där vi just nu tågar och skanderar i solen:

Jag ville skriva en dikt till oss, en dikt om oss, en dikt om att vi överlever, fast det inte var meningen att vi skulle, en dikt om bröd och rosor och eld, en dikt som kunde bära oss, genom striderna och nederlagen, jag ville skriva en dikt om systrars sång i den mörkaste av nätter, i den hårdaste av nätter.

Jag ville skriva inga pigor åt överklassen, jag ville skriva klipp en kuk, släng den på en snut, jag ville skriva manliga poeter, glöm vad de heter, jag ville skriva att vi tar natten tillbaka, att vi vägrar leva på knä, att vi vill ha sex på vår arbetsplats, att vi vill ha hela jävla bageriet.

Jag ville att livet det här samhället i bästa fall är skittråkigt, och ingen aspekt av det överhuvudtaget är relevant för kvinnor, att det för civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor bara återstår att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, och förstöra det manliga könet.

Jag ville skriva att vi är krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar, att vi är de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar och stjärnor utan svindel.

Jag ville att vi ska förstöra det som förstör oss, jag ville skriva att ingen är fri förrän alla är fria, jag ville skriva att antifascism är självförsvar, jag ville skriva att kampen fortsätter, att framtiden tillhör oss, att kvinnokamp är klasskamp.

Jag ville skriva en dikt till oss, en dikt om oss, en dikt om att vi överlever, fast det inte var meningen att vi skulle, sen kom jag på att den dikten redan är skriven, att det är vi, och alla de som kom före oss, och alla de som kommer efter oss som har skrivit den, att det är för att den dikten finns som jag lever, som jag kämpar, som jag skriver.

Tack kamrater, för att jag får kämpa vid er sida, för en värld som är oss värdiga. You are my sisters and I love you, someday all our dreams will come true, and until that day and for ever, I’m proud to be associated with you.

All kärlek, solidaritet och systerskap!
Feministiska arbetsgruppen
Allt Åt Alla Stockholm

Kategorier
Allmänt International

Rapport från Blockupy Frankfurt

Rapport från Frankfurt, 18 mars.

De fick inte fira ifred. Vi kraschade invigningsfesten av Europeiska centralbankens nya skrytbygge genom blockader och demonstrationer. Vårt Europa, från etablerade parlamentariska vänsterpartier och fackföreningar till militanta anarkistiska celler, lyckades göra gemensam sak mot kapitalets Europa.

Alltsedan i höstas, sedan förberedelserna av den årliga Blockupyfestivalen i november, har Allt åt alla deltagit i Blockupys internationella koordineringsgrupp. I år försökte vi skapa en större svensk närvaro i mobiliseringen och arrangerade därför samtalskvällar om Blockupy samt bussresor till Frankfurt. Det internationella deltagandet har detta år varit häpnadsväckande. Busslaster sammanstrålade från Italien, Belgien, Danmark, Frankrike, Österrike och många andra länder.

Vad var det som hände?

På ett sätt hade vi redan vunnit: till följd av Blockupymobiliseringen hade invigningen reducerats från en storslagen gala till ett kafferep alla helst ville slippa. Mario Draghi fick anlända i helikopter till ECB och invigningstalet hölls för ett tiotal personer alltmedan ilskan kokade utanför glasbyggnadens väggar. Vi ville stänga ner centralbanken, men polisen insisterade på att stänga ner hela staden.

Redan innan soluppgången på onsdagen samlades tusentals människor på olika håll i Frankfurt. De fem blocken, eller ”fingrarna” som de också kallas, hade alla samma mål, men använde olika metoder. Tillsammans ville man stänga centralbankens verksamhet för en dag. Ostbanhof, blockerat. Flößerbrücke, blockerat. Hanauer Landstraße, blockerat. Därefter, den obligatoriska katt och råtta-leken mellan polis och aktivister. Det undantagstillstånd som alla fruktade uteblev i år. Istället, en massiv och total belägring av staden med hjälp av cirka tiotusen svart- och grönklädda, maskerade och tungt utrustade poliser. Förbundsrepublikens alla vattenkanoner uppställda runt fortet och en militariserad stad.

Vid niotiden på morgonen omringade polisen det blå blocket vid Uhlandstrasse. Hundratals italienska kamrater säckades av polisen och arresterades en masse – men utanför inhägnanden samlades inom kort en massiv solidaritetsblockad med krav på frigivning. Efter några timmar släpptes nästan alla – inklusive några av oss. I skrivande stund sitter en kamrat fortfarande häktad i Frankfurt.

På eftermiddagen gick IG Metall tillsammans med flera fackförbund i Tyskland och Europa (inklusive italienska FIOM) för första gången ut på gatorna i Blockupy. I den stora eftermiddagsparaden mellan Römer-torget  och Opernplatz deltog över 25 000 demonstranter. Demonstrationen bestod av många sektioner men för första gången någonsin frontades Blockupy av enbart kvinnor. Provocerande nog åtföljdes demonstrationen av två led tungt uniformerade poliser, som gick på vardera sidan om tåget.

Varför åkte Allt åt alla?

Att med fysiska medel stänga ner centralbanken är förstås nästintill omöjligt. Trojkans nyliberala åtstramningspolitik är mer än en stål- och glaskonstruktion i Frankfurts finanskvarter. Samtidigt är Blockupy mer än bara blockader. Det huvudsakliga målet med Blockupy är att forma en bredare och starkare vänster, som kan kämpa tillsammans på ett transnationellt fält av sociala kamper, och som har en egen idé om vad ett Europa bortom kvävande åtstramningspolitik kan vara. I år hade aktionen en särskild betydelse i och med Syrizas seger i det grekiska valet och andra framgångar runt om i Europa. Konflikten har skärpts mellan nedskärningspolitikens genomdrivare och motståndare.

Dagen efter mobiliseringen arrangerades ett möte om social strejk på universitetet i Bockenheim. Strejkmötet var förlagt i anslutning till blockaden för att visa på krispolitikens effekter på arbetsmarknaden och på våra liv – men också för att synliggöra att motstånd koordineras och att organiseringen fortgår runtom i Europa. Vid mötet var basfack och organisationer från hela Europa representerade. Här kan nämnas det autonoma basfacket ADL i Italien, OZZ Inicjatywa Pracownicza i Polen och arbetare från Angry Workers och Amazon i Tyskland. Allt åt alla deltog i mötet tillsammans med SAC och SUF.

Under Blockupyfestivalen i november initierades en workshop om social strejk – som en möjlighet till fortsatt koordinering av transnationella kamper. I Italien genomfördes den 14 november en social strejk då över 60 städer gick ut på gatorna – men aktioner genomfördes också i England och Tyskland. I januari i Rom hölls ett efterföljande internationellt möte angående den sociala strejken, då också Allt åt alla närvarade som organisation tillsammans med deltagare från hela Europa.

Paradoxalt nog kan vi säga att löftet som ligger i namnet Blockupy inte helt och hållet infriades. ECB:s huvudkontor stängdes inte igen. Når tårgasen gått ur luften och vattnet torkat på gatorna kunde ingångarna till byggnaden åter öppnas. Men det egentliga och större syftet var redan för början ett annat: att skapa en rörelse.

Vi vet att utmaningen nu inte enbart ligger i att producera symboliska ögonblick utan att på vardaglig basis organisera oss och knyta samman våra kamper. Blockupy utgör i sig inte en enskild händelse – ett nytt utrymme för sociala rörelser har öppnats. Framöver planeras en större diskussionshelg i september om den sociala strejken, men också kommande internationella möten under sommaren om hur vi på ett transnationellt plan kan organisera oss.

Den 18 mars var inte enbart invigningsdagen för ett skrytbygge, det var också årsdagen för Pariskommunen. Tillsammans visade vi vilka krafter vår rörelse besitter – tillsammans fortsätter vi kampen varje dag, direkt och bortom gränser.

demoblockupyBlockupybanderoll

Kategorier
Allmänt

Uppsala: För en transfeministisk klasskamp

En del av det åttonde mars-arrangemang som Allt åt Alla Uppsala deltog i var en anslagstavla där transpersoner kunde dela med sig av tips, lifehacks och erfarenheter. Vi vet att ”transinkludering” i sådana här sammanhang ofta betyder att en transperson får föreläsa för en grupp cispersoner om transfrågor. Därför är det viktigt för oss att skapa sammanhang där transpersoner ses som politiska subjekt i sin egen rätt och där en får möjlighet att kommunicera med varandra istället för att arbeta utåtriktat. Translagstavlan är skapad av transpersoner i Allt åt Alla Uppsala, som ett smidigt sätt att dela och samla erfarenheter som kan vara värdefulla.

Vi betraktar skapandet av detta utrymme som en del av en process för att utveckla vårt arbete med transfeministiska frågor. Nedan har vi sammanställt en del av de meddelanden som deltagare lämnade under dagen. Det finns hemsidor och grupper som arbetar mer fokuserat med transfrågor specifikt, och många av dessa tips står säkert att finna där, men vi vill ändå publicera det vi fått in. Detta eftersom vi tycker att det är orimligt att transfrågor har tenderat att vara isolerade från vår övriga kamp. Vi hoppas kunna nå ut till transpersoner som ännu inte är organiserade eller inte har tillgång till plattformar där den här typen av information delas.

Vi i Allt åt Alla Uppsala tror på en transkamp som bygger på att transpersoner kräver sin rätt och formar sin egen agenda. Vi tror på en transkamp där vi gemensamt skapar det vi behöver och tar det vi vill ha. Vi tror på en transkamp som kommer ur våra materiella behov och förutsättningar. Transkampen behöver vara förankrad i klassorganisering och klasskampen behöver vara för alla.

 

Några tips

”Om du har ont om cash och behöver en binder för att lindra din kroppsdyfori så finns det organisationer som ger bort binders gratis mot fraktkostnaden. Morf’s binderutbyte är den enda jag vet som postar till sverige. Ni som har pengar, överblivna binders eller båda kan donera till organisationer som håller på med detta – av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov som en brukar säga.”

”Det finns massa info om hur en tränar för att uppnå den sortens kropp en vill ha. Särskilt transpersoner som vill ha mer maskulint kodade drag kan få stora fördelar av rätt sorts träning. Googla på ftm traning guides så finns det skitmycket info. Det finns också en person i stockholm som jobbar med att lära transpersoner att träna på ett effektivt sätt för att uppnå den sortens kropp en vill ha.”

”Otroligt bra att slippa bli utsatt för fittkonst på 8mars eller i huvudtaget! Fittkonst tenderar ju att reproducera en biologisk könsbinär som många ickebinära och andra transpersoner är levande bevis på att den inte existerar. Plus att fittkonst i och med detta ger sjukt dåliga sunkvibbar.”

”Centrum för andrologi och sexualmedicin (CASM) på karolinska i stockholm har transutredningar som är gjorda för ickebinära, och en kan få behandling där oavsett var en bor. Det softa med den utredningen är att en slipper känna sig tvungen att lajva binär för att få behandling, vilket annars är en rätt vanlig grej. Vanliga läkare kan skriva en remiss dit eller så kan en kontakta dem på egen hand.”

transformering.se har en superbra guide till dina rättigheter som transperson i vården, värt att kolla på om du har känt dig felaktigt behandlad eller om du vill veta i förväg vad du har för rättigheter vid läkarbesök och sånt”

”Om du tycker det är jobbigt att komma ut själv men vill vara ute så kan du be en kompis du litar på att komma ut åt dig och rätta dina pronomen när vänner säger fel. Då kan din kompis sköta grovjobbet åt dig och du behöver inte ens vara närvarande om du inte vill! Tänk på att bestämma i förväg hur ni vill att det ska fungera i olika situationer så att ni inte råkar outa den andra för personer som den inte vill bli outad för. Skitbra att kunna ta fighten åt varandra istället för att behöva göra det själv.”

”min bästa grej har varit att snacka ihop mig med mina transkompisar om vilka problem vi har gemensamt och om vi kan hjälpa varandra för att göra något åt dem ihop. skitfint att bara veta att en kanske kan vara på väg till nånting bättre tillsammans och så” 

Kategorier
Evenemang

Stilla nyfikenheten! Vad är fAåA Umeå?

11062122_892260217462983_6443022772225921766_n

Har du funderat på vad Allt åt Alla Umeå är för nåt? Nu bjuder vi än en gång in till att träffa några av våra medlemmar och prata om vad Allt åt Alla Umeå är och gör.

Oavsett om du är intresserad av ett medlemskap, vill vara med under våra allmänningar, är orolig för hyreshöjningarna eller undrar vad tusan som händer med stan, så är detta tillfället för alla såna frågor.

Tisdagen den 24 mars sitter två av oss i vår lokal (på Klossen vid Ålidhems centrum) för att förutsättningslöst ta emot alla nyfikna och bjuda på fika. Ta med dina funderingar och ramla in genom dörren när som helst mellan klockan 18 och 21.

Välkommen!

==== ==== ==== ====

Have you been wondering what Allt åt Alla Umeå is? Now we’re once again giving you the opportunity to meet some of our members to talk about what the organisation is and does.

Whether you’re interested in membership, wanting to participate in our commons, worried of the rent increases or just want to discuss the city transformation, this is a time and place for that.

On Tuesday March 24th between 6 PM and 9 PM two of our members will be sitting in our space at Klossen (next to Ålidhem’s centre), ready for all you curious people. Just drop by any time with your questions!

Welcome!

Kategorier
Evenemang

Kvinnoseparatistisk cykelworkshop

IMG_3108

*For english, read further down.*

Nästa söndag (15/3-2015) anordnar vi en kvinnoseparatistisk cykelworkshop i våra lokaler. Öppen för alla som identifierar sig som kvinna/tjej.

Cykelworkshopen kommer främst inrikta sig på att lära ut enklare kunskap om cyklar och reparationer av desamma. Om du har möjlighet att ta med din egen cykel är det bra då tanken är att workshopen ska vara praktiskt inriktad och att deltagarna ska ha en egen cykel att meka med.

Workshopen kommer att hållas på engelska. Om behovet finns så försöker vi fixa en översättare.

Klossen är rullstolsanpassad och har hiss och handikapptoalett.

Women’s separatist bicycle workshop

Next sunday we will organize a women’s separatist bicycle workshop our facilities at Klossen. Open for everyone who identifies as female.

The bicycle workshop will focus on teaching basic knowledge about bicycles and reparations of bicycles. If you can bring your own bike it is recommended that you do since the workshop will be practical and the idea is the participants should all have an own bike to tinker with.

This workshop will be held in english primarily.
Klossen is wheelchair accessible and have an elevator and an accessible toilet.

  • 15 mars
    10.00 – 14.00
    Allt åt Alla-verkstaden, Kulturhuset Klossen på Ålidhem
Kategorier
Allmänt

Landet runt – kamper inom vården

Det kokar verkligen bland Sveriges vårdpersonal. I flera år har vårdpersonal demonstrerat, sagt ifrån, sagt upp sig, ockuperat sjukstugor, kommit överens om lägstalöner och inte minst delat sina erfarenheter med varandra över hela landet. Politiker och tjänstemän i region och stat har försökt intala oss att vården fungerar fint, att allt är i sin ordning. Men vårdpersonal och patienter har visat att den ordningen är byggd på sand. För vi vet att god vård inte byggs på nedskärningar, mindre resurser och underbetald personal. Vi i Allt åt alla har tillsammans med Facebook-sidan Stöd våra sjuksköterskor påbörjat en kartläggning av kamper och konflikter inom vården. Det har vi gjort för att visa omfånget av dessa kamper. Vi kan se att det kämpas mycket och bland många. Vi vill också sprida erfarenheter av konflikt och inte minst hylla alla kämpande sjuksköterskor, undersköterskor, barnmorskor, vårdbiträden, studenter och patienter där ute som kämpar för makten på sina arbetsplatser och för en värdig vård. Med den här kartan hoppas vi kunna skänka lite styrka till alla er som kämpar. Kartan är inte färdig och har du erfarenhet av konflikter eller kamper som du skulle vilja ha med på kartan så kan du maila eller pm:a Allt åt alla Malmö eller Uppsala eller Stöd våra sjuksköterskor.

Vårdpersonalen – Ni är hjältar!
För en sjukvård värd att tro på!

#FAÅAvård

Kategorier
Allmänt Malmö

Malmö- året 2014

Här kommer en liten sammanfattning över 2014 för Allt åt alla Malmö.

2014 har varit ett mycket händelserikt år med högt och lågt, där Allt åt Alla Malmö har varit en aktiv del i den vänsterpolitiska rörelsen i Malmö med omnejd. Vår grupp har inte bara växt till antalet utan även som politisk aktör i större sammanhang där vi inte bara är en styrka och tillgång, utan även en drivande och agendasättande kraft med stor potential att förändra och påverka. Vår verksamhet har varit bred och varierande, vi har under året verkat i diverse samarbeten och på såväl egna som andras arrangemang.

Verksamhet

Stadsdelskamp
häfte
Den 13-17 maj anordnade vi Stadskampsveckan.
Vi började veckan på tisdagen med ett föredrag i samband med folkkök på Kontrapunkt. En kamrat som tidigare varit aktiv i gruppen Autonomt Motstånd, som verkade innan Förbundet Allt åt Alla fanns berättade om de erfarenheter och strategier de hade. På torsdagen hölls ett föredrag av en professor från Umeå på ämnet anarkistisk arkitektur. På lördagen avslutades stadskampsveckan med en aktion mot köpcentret Entré på värnhem under parollen Vi öppnar upp staden. Vi ville visa på alternativ till vad det skulle kunna vara istället för köpcenter.

Vi har även hjälpt kamraterna i Allt åt Alla lund med deras kamp om Borgarparken som har pågått en tid. Vi var bland annat på skrammeldemonstration utanför kommunhuset i samband med ett kommunfullmäktigemöte, vi har även deltagit i andra arrangemang kring kampen om Borgarparken.
Roliga nyheter är också att två nybildade stadsdelsgrupper har växt fram i Malmö, en på Sofielund och en på Kirseberg.

Välfärd
Året började med en fortsättning på kampen om att rädda vården i Skåne. Vi deltog i en demonstration mot nedläggningen av ett antal psykvårdsplatser, vi har även varit med och finansierat de pins som trycktes upp för att stödja sjuksystrarna i Region Skåne. Den 7e mars höll Pia Kinhult, Regionråd i Region Skåne, en föreläsning Lund och runt denna anordnades en så kallad Die-in.

Ett annat upprop som vi medverkade i var ”Ockupera universitetet”.

tågstrejk

I somras slogs även en tågstrejk upp efter strandade förhandlingar. Vi gjorde så klart allt vi kunde för att stödja de strejkande, bland annat gjorde vi roliga skyltar, peppade dem, affischerade och uppmanade till stöd via våra olika informationskanaler.

En arbetsgrupp för solidaritet med EU-medborgarna i Malmö bildades i oktober 2014. 

Tidigt under hösten deltog några ur arbetsgruppen i en bygghelg i Sorgenfrilägret, (ödetomten korsningen Nobelvägen/Industrigatan). Idéer har lyfts om dokumentation med syfte att synliggöra den diskriminering som fortgår som ett svar på statens utredning ”Den mörka och okända historien, – vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet”. Även innehållande information om rättigheter, juridisk fakta och nödvändig samhällelig info m.m.

Under hösten har vi uppvaktat sociala resursnämnden vid deras månatliga sammanträden med syfte att kräva att humana förhållanden ska gälla alla oavsett medborgarskap. Inför dessa tillfällen har vi skapat event på sociala medier, försökt mobilisera allmänheten, folk från nätverket och EU-medborgarna. Trots den tidiga mötestiden har vi lyckats samla en grupp som delat ut flygblad, läst upp text ur megafon, pratat med politiker på väg in på mötet, bett om uttalanden i frågan m.m. 

En annan linje har varit den manifestation och demonstration som förbundet arrangerat i samarbete med Skåne Mot Rasism. Manifestationen den 12:e november anordnades efter en misstänkt anlagd brand i ett av lägren, den arrangerades på ett dygn och mobiliserade en stor grupp Malmöbor när den hölls på Möllevångstorget. En medlem från Allt åt Alla höll tal liksom representanter från nätverket i solidaritet med Eu-migranter, en från lägret, ung vänster m.fl. Det var ett stort medialt fokus.

13 december 2014 arrangerade förbundet i samarbete med Skåne Mot Rasism den demonstration som gick under parollen ”Ett Malmö för alla” I solidaritet med Eu-migranter. Ett par hundra samlades, dock färre än vi hoppats på. Vi höll tal liksom två hemlösa EU-medborgare, en från faktum samt en från Solidaritetsnätverket. Ingen media dök upp vid det här tillfället.

Stort fokus har ägnats åt att formulera och starta självundersökningar tillsammans med hemlösa EU-medborgare. Vi har diskuterat inom arbetsgruppen samt under en studiecirkel hur militanta undersökningar som metod kan vara intressant att inspireras av och hur vi i kan använda oss av metoden i vårt arbete. Vi har letat efter en lokal för mötesplatsen som ska hålla öppet en kväll i veckan. Under december har vi varit i två läger tillsammans med en tolk med syfte att samla in underlag så verksamheten ska utformas efter ett önskemål och faktiska behov. Vi kommer att tillhandahålla datorer, internet, fika, ev. enklare svensk- och engelskundervisning. Idéer finns om att juridisk rådgivning kan erbjudas vid något tillfälle eller annat relevant stöd som efterfrågas. Då situationen efter julen har förändrats och det i nuläget finns tre kvällsöppna lokaler (Stadsmissionen, Kontrapunkt och Sofielunds folketshus) har vi skickat ut förfrågningar till dem om att inleda undersökningarna i de här befintliga lokalerna.

Internationellt
I april var vi representerade på två europeiska antifascistiska konferenser samtidigt; en i Berlin och en i Aten. Vi har även varit på flera demonstrationer i Danmark och en demonstration till stöd för aktivitetshuset Rote Flora i Hamburg. Vi besökte våra vänner i Avanti Hamburg i slutet av september, som specialinbjudna gäster på deras 25-års fest.

Untitled-2

I mitten av oktober inledde Allt åt alla Malmö och Lund en pengainsamling till Rojavas och Kobanes försvarsstyrkor YPG/YPJ.  Våra kontakter med PYD, den politiska grenen av rörelsen inleddes i och med en rad demonstrationer som anordnades under hösten, till stöd för de som kämpar mot ISIS i Rojava. 
Vi deltog i demonstrationerna, höll tal vid två tillfällen och gjorde även en banderoll med texten ”Kämpa Kobane”, som en association till Kämpa Malmö-parollen, banderollen användes sen på demonstrationerna.

Förutom att samla in pengar med skrammelbössor så var målet med solidaritetsarbetet också att få kontakt med kurdiska kommunister i Malmö och Skåne. Vi ville skapa kontaktytor och på så sätt sätta solidaritetsarbetet med Rovaja i ett sammanhang där vi såg våra gemensamma konflikter också här, lokalt. Vi har knutit kontakter med individer som är aktiva inom den rörelsen och det har varit en väldigt positiv erfarenhet, vi har lyckats kommunicera till dem och deras organisationer vilka vi är och vad vi vill, målet är att fortsätta med den här kontakten även i framtiden. 

För att ge insamlingen en extra skjuts så tryckte vi också upp stödtröjor, som såldes slut på en vecka.

Vi anordnade en stödfest tillsammans med kulturcentret Kontrapunkt där vi bjöd in till fest för alla de som kämpar och slåss för en bättre värld, för en framtid värd att tro på. 
Kvällen inleddes med filmvisning, föredrag och mat. Livemusiken med sångerskan Cemile var väldigt uppskattad och kvällens inledande timmar lockade mer folk än vad vi hade vågat hoppas. Festen övergick senare till klubb med fler liveframträdanden. Vi lyckades göra en trevlig tillställning där vi fick träffa många kurdiska kamrater. 

Drygt 26000 överlämnades till PYD, för att vidarebefordras till YPG/YPJ i samband med en kurdisk stödfest i Göteborg den 20 december, där vi också höll ett kortare tal om vikten av solidaritet och att koppla ihop våra kamper.

I samband med insamlingens avslutande publicerade vi en text på förbundets hemsida med titeln ”Klassorganisering från Rojava till Skåne” som syftade till att förklara vår syn på solidaritetsarbetet och varför vi valt att aktivt stödja kampen i Rojava. De mål vi satt upp innan arbetet påbörjades, dels de monetära och dels de kring kontakter ansågs, med små revisioner vara uppfyllda när vi avslutade. Vi anser att projektet på det stora hela var väldigt lyckat.

Agitation
Under sommaren påbörjade vi en turné runt om på mindre orter i Skåne och som sedan fortsatt inom Malmö. Målet är att träffa människor och prata med dem om vad de vill förändra i samhället, men också öva oss själva på att möta folk på gatan i diskussion, att kunna peka på vad som kan göras för att förändra med vår analys.  Det har varit väldigt lyckat.

Vi har deltagit i flera externa arrangemang under året. Några av dessa är: en paneldebatt på universitetet om organisering, föreläsning på Vänsterns Studentförbunds sommarkurs, informationsföredrag under öppet hus på Kontrapunkt, deltagande i ett evenemang på Moderna Museet i Malmö på frågan ”Vad är den mest akuta frågan just nu?”. Vi talade där om vändningen till vardagen och hur alla frågor hänger ihop med sättet vi organiserar vårt samhälle på.

Som vanligt firades 1a maj med sedvanlig demo, häng i Jesusparken innan och fest på kvällen efter.

Vid halvårsmöte hösten 2014 var det tydligt att vi ville bli bättre på att kommunicera vad vi gör. För att kunskapsutjämna våra kommunikationskunskaper bestämde vi oss för att hålla ett par workshops för att lära oss skriva i olika slags forum: insändare, tal, på hemsida och i sociala medier. 
I början av december hade vi den första workshopen som fokuserade på att komma igång, på grundläggande retorik och på mottagaranalys. Det var inspirerande att öva tillsammans och lära sig något nytt av varandra.

Feminism
Vi deltog i en manifestation och en demonstration i somras då våldtäktsmål i olika rättsinstanser tydligt visat att mäns våld mot kvinnor fortfarande är ett stort samhällsproblem.

Helgen för internationella kvinnodagen, 7-8 mars, arrangerade vi två dagars samtal på Amalthea bokcafé. Den 7 mars bjöd vi in till ett föredrag med Diana Mulinari som talde om sin undersökning av kvinnor engagerade i Sverigedemokraterna.

Den 8 mars bjöd vi in till föreläsning med Irene Andersson, som skrivit boken ”För några kvinnor tycks aldrig ha bott i Malmö” där hon berör hur kvinnor är närvarande i historieskrivningen om Malmö. Vi modererade också ett panelsamtal där Tjejjouren, som då strejkade, och 24-tusenupproret deltog.

Helgen var mycket intressant och vi lyckades lyfta och diskutera aktuella feministiska frågor.

Den 6 december arrangerade vi en feministisk demonstration med aktioner, under parollen ”VÅR TID, VÅR KROPP, VÅR RÖST”. Parollen syftade på makten över arbetet (tid), över kropp och sexualitet och rätten till adekvat vård (kropp), och makten över att forma våra liv (röst).

vtvkvr-affisch-web

Vi samlade ca 250 personer, sjöng tillsammans med en kör, gick till Kvinnokliniken under talkören ”det gäller våra liv, det gäller våra barn, mera plats och mer personal” och stack ner skyltar med krav i rabatten utanför entrén. Vi dränktes i konfetti och glitter vid Stadshuset där vi pratade om arbetstidsförkortning, makten över arbetet och en fritid värd att tro på. Avslutningsvis gick vi till Tingsrätten och protesterade mot ett rättsväsende som legitimerar sexuellt våld. Där utfördes en aktion med röda handavtryck i målarfärg på mark och väggar med symboliken ”ni har blod på era händer”.

Tankarna bakom arret var flera; på halvårsmötet våren 2014 lyftes viljan att köra uttalat feministiska arr andra gånger på året än vid 8e mars. Vi ville göra anspråk på det nu väldigt populära begreppet feminism och visa vad vi menar är feministiska frågor. Vi ville flytta fram våra positioner och sätta agendan istället för att vara reaktiva. Vi ville testa att använda en ny estetik och nytt tilltal för att prata med fler än dom redan invigda, detta syntes på en lekfull affisch, epitetet ”storslagen demonstration” som ville ingjuta en känsla av massa och festlighet, och lite nya inslag i demonstrationståget som syftade till att aktivera deltagarna. Kort sammanfattat lyckades vi med vissa av våra aspirationer, missade andra och gjorde lärdomar att ta med oss.

Antifascism
Detta år har till stor del präglats av Antifascism i hela Sverige och framförallt i Malmö. Vi hade sedan december förra året attacken i Kärrtorp bakom oss och året fortsatte med flera stöddemonstrationer och en pågående diskussion om fascismen i Sverige.

På kvällen den 8e mars knivhöggs flera kamrater, varav två är medlemmar i Allt åt Alla, på Möllan av nazister från Svenskarnas Parti. De fick betydande skador och många av oss drabbades hårt av detta. Redan dagen efter drogs en manifestation ihop som samlade runt 2000 människor. Det bestämdes att vi veckan därpå skulle ha en större demonstration under parollen KÄMPA MALMÖ- Antifascism är självförsvar. Denna paroll har sedan hängt med under året och har varit en samlande kraft för flertalet organisationer. Demonstrationen samlade drygt 10,000 personer och är ett av de största tågen i Malmö i modern historia. Många organisationer och föreningar ställde sig bakom parollen.

kämpa-malmö

Demonstrationen avslutades med en konsert där flera kända artister uppträdde och visade sitt stöd, det här arrangerades av Skåne mot Rasism som vi också är en del av. Efter Kämpa Malmö-demonstrationen pågick ett flöde av olika stödaktioner, stödfester, stöduttalande och solidaritetsarbete och detta arbete pågår än idag.

Tryckfrihetssällskapet har varit mindre aktiva i år. Vid ett tillfälle höll de en manifestation utanför konsthallen i Malmö mot en nyligen fälld fängelsedom för en rasistisk utställning som satts upp där. Vi närvarade vid manifestationen och delade ut roliga foliehattar för att på ett avväpnande sätt bemöta deras inskränkthet.

I slutet av augusti höll Stefan Jacobsson från Svenskarnas Parti valtal på Limhamstorget. Skåne mot Rasism samlade till en demo vars syfte var att försöka blockera nazisterna och deras åhörare. Inga av deras åhörare dök upp och nazisterna var förutom Jacobsson tre stycken, men detta till trots hade polisen under dagen samlat en massiv styrka som med grovt våld från kravallpolis och beriden polis försökte stoppa motprotesterna. Flera demonstranter slogs blodiga och fick köras till sjukhus.

Vi arbetade mycket inför denna demonstration med kollektiva planeringar och diskussioner om syfte och mål. Detta förarbete visade sig, trots den kaotiska situationen som uppstod på plats, vara mycket bra. Vi arbete med inkludering, att alla skulle kunna delta och bidra på olika sätt, vi satte upp mål och delmål och försökte sprida dessa till alla.

Vi har under året dragit igång ett intressant projekt som heter ”Riv Rasisterna”. Det är en Facebooksida som samlar information om nazistisk och rasistisk propaganda, var den sitter uppsatt och samordnar nedrivandet av den samma, detta över hela Sverige. Projektet har varit mycket lyckat och fått stor spriding.

I och med valåret har aktiviteten från Sverigedemokraterna varit stor i Malmö. Vi har på egen hand eller inom samarbetet Skåne mot Rasism organiserat diverse motaktioner. Redan i våras hade Sverigedemoraterna en lokal turné på olika torg i Malmö och dessa möten möttes av motstånd. I april kom Jimmy Åkesson till Malmö för att besöka sjukhuset och brandförsvaret. Detta mötte stort motstånd såväl inne som utanför de olika arbetsplatserna. Jimmy Åkesson återkom även senare på ett valmöte på Gustav Adolf torg där han möttes av en improviserad konsert. Staden hade även besök av SDU och SD i september, vilket också bemöttes av motaktioner.

Den 15 november arrangerade vi föredrag och samtal på temat antifascism på Garaget i Malmö. Föredraget handlade om den antifascistiska kamp SSU bedrev i Skåne under 1930-talet och som på flera plan bär likheter med dagens antifascism, utan att det för den sakens skull går att dra alltför långtgående paralleller. Föreläsningen följdes av en öppen diskussion där flera av de grupper som varit aktiva i den utomparlamentariska antifascistiska kampen i Malmö under det senaste året deltog. Samtalet handlade både om vad som fungerat bra men också om hur det går att tänka framåt.

Publikationer
Vi har upparbetat ett så kallat ”Tjafsakort” som tar upp rättigheter och tips i kontakten med poliser under aktioner och demonstrationer.

Vi har under året skrivit och publicerat flertalet texter, flygblad, artiklar och debattartiklar. Oftast i sambad med saker vi har arrangerat men även allmänpolitiskt.

Ett nytryck av klistermärken har även kommit vår organisation till del.

Vi har deltagit i forskning kring vår syn på media.

Socialt
Vi har hållit två interna studiecirklar i Upploppsfaran Brand och ett kompendium om staten.
I somras var vi och besökte nystartade Allt åt Alla Hässleholm som också bjöd in till grillning i en av stadens parker.
Organisationen deltog även i Malmös Pride-tåg.

Organisationsutveckling
Under året har vi genomgått en del organisatoriska förändringar. Vi har på grund av vår possitiva medlemsutveckling, vi har växt till nästan det tredubbla under året, och med efterföljande platsbrist bytt möteslokal från Amalthea Bokkafé till Kulturföreningen Kontrapunkt. Vår medlemstillväxt är såklart jättekul men det ställer också nya krav på organisationen, vi har bland annant börjat arbeta mer i uppgiftsspecifika arbetsgrupper under mötestid, omorganiserat våra ansvarsposter och utvecklat vår mötesstruktur med bl.a. dubbla presidieposter under möten för att avlasta och kunskapsutjämna. Under den senaste tiden har vi även börjat kolla på möjligheter till stödmedlemskap.

Samarbeten
Vi har haft samarbete med många olika grupper som varit fruktbara och vilka vi är tacksamma för. Vi vill tacka Amalthea Bokkafé för den tiden de har upplåtit sin lokal till oss och vi ser fram emot ett fortsatt bra framtida samarbete med Kontrapunkt där vi numera huserar under våra möten och även har flera workshops och arrangemang. Systergruppen i Lund, som vi har ett mycket starkt samarbete med, vill vi fortsätta att arbeta och utvecklas tillsammans med. Övriga lokaler vi använt oss av är Revolt och Kvarnby Folkhögskola som vi hade vårt halvårsmöte på 2014.

Under året har samarbetet inom Skåne mot Rasism varit väldigt viktigt och utan kamraterna där hade aldrig Malmö varit den Antifascistiska stad det är, med en bred och stark rörelse som rör sig mot nya utmaningar tillsammans. Vi ser fram emot framtida arbeten ihop med bland annat Syndikalistiska Ungdomsförbundet, Support your local feminist, Mangla och IMET.

Vi vill även välkomna två nya grupper in i Förbundet; Allt åt Alla Hässleholm och Allt åt Alla Landskrona, vilka vi ser fram emot att ha många givande framtida samarbeten med här i Skåne.

Avslutning
Avslutningsvis ser vi fram emot ett aktivt nästkommande år där vi tar till vara på dels det tillskott som vår grupp har fått och det moment som finns i den vänsterpolitiska rörelsen i Skåne just nu. 
Vi hoppas att vårt arbete med stadskamp, välfärd och agitation får fortsätta att växa. Vi ser fram emot att träffa förbundskamraterna på kongressen i slutet av oktober och hoppas att vi tillsammans med dem kan skapa ett samhälle och en framtid värd att tro på.

Halvårsmötena 4 oktober 2014, Kvarnby Folkhögskola, Malmö och 18 januari 2015, Underverket, Malmö för Förbundet Allt Åt Alla Malmö

Kategorier
Malmö

Feminism underifrån- organisering är vår styrka

Feminism underifrån! välkomnar alla till en vecka full av kamplust, gemenskap och firande av internationella kvinnodagen 8 mars!

Som en del av Feminism underifrån! kan vi nu presentera hela veckans program. Programpunkterna återfinns efter texten.

Vi lever i en galen tid med högervindarna blåsande hårt kring knuten. Oavsett färg på sittande regering kan vi konstatera att de senaste åren inneburit en rad försämringar av kvinnors villkor. Vi har sett privatiseringar som tömt vår offentliga sektor på resurser. Idag går pengarna till vinst i privata företag istället för fler undersköterskor, mindre barngrupper eller en utjämning av löneklyftorna mellan olika yrkesgrupper. En politik där näringslivet får diktera villkoren kommer alltid betalas av kvinnor som får arbeta gratis i hemmen när det offentliga sviker.

Vi har sett skattesänkningar som resulterat i försämrad vård för alla, men i synnerhet för kvinnor. Vi har vridit tillbaka klockan när de som föder barn återigen riskerar sina liv, en situation som vi hoppades var död och begraven för hundra år sedan. Det är också en majoritet kvinnor som arbetar i den numer privat-offentliga sektorn som enligt högern varken är värda högre löner eller en minskad arbetsbelastning.

Vi har upplevt en ökande otrygghet i olika offentliga rum. Vi har tvingats se våldtäktsman efter våldtäktsman frias av det alltmer förvrängda rättsystemet. Det blåbruna hatet mot kvinnor och transpersoner i allmänhet, och feminister i synnerhet, har eskalerat. Vi trakasseras på nätet så fort vi uttrycker vår åsikt, eller bara i stort sett existerar. Vi attackeras på gatan för att vi kämpar för en rättvisa värd namnet.

Vi är alltmer rättslösa i ett samhällsklimat som är kallare än Malmös snålblåst.
Det finns en klick som tjänar på att splittra oss med hjälp av rasism, transfobi, homofobi och sexism. En revolutionär feminism står för allt som är dess motsats. Vi vet att den feministiska kampen är ett stort hot mot dem som tjänar pengar på vårt arbete och våra behov. En enad arbetarklass är den värsta mardrömmen för de som äger och har makt. Att vår feministiska kamp står som motpol till den fascistiska högervåg som sveper över Europa fick vi dyrt erfara förra året då kämpande feminister i Malmö blev attackerade av nazister.

Men vi sörjer inte – vi organiserar oss! Vi tänker inte gå som förlorare ur den kamp som pågår mellan ett å ena sidan alltmer konservativt, rasistiskt och sexistiskt samhälle, och å andra sidan en värld där vi står enade och bygger vårt samhälle på gemenskap och jämlikhet.
Ett system där staten ständigt skyddar kapitalet kommer aldrig någonsin kunna leverera någon förändring på riktigt. Regering, riksdag och näringsliv må kalla sig feminister när de pratar kvotering i bolagsstyrelser eller annat trams som gynnar ett fåtal individer på den stora arbetande massans bekostnad. Det är inte vad vi kallar feminism. Feminism är kamp och organisering – vi har vunnit segrar förr och vi kommer göra det igen. Det är vi som driver de feministiska frågorna framåt, på jobbet, i hemmet och i det offentliga rummet. Vi är feminism på riktigt – vi är Feminism underifrån!

Vi bjuder in er alla att delta i kampen! Nu är det tid att organisera sig. Vi har sett så många fantastiska exempel på feministisk klasskamp de senaste åren, låt oss fira ännu fler barnmorskeuppror, sjuksköterskeuppror, hemtjänstuppror! Låt oss fira fler antirasister på arbetsplatser runtom i landet som visar att vi håller ihop mot splittring och rädsla! Vi tänker kämpa för mer fritid och mindre arbete och för vår rätt till trygghet i det offentliga rummet. Vi tänker kämpa för kollektiva lösningar av det obetalda arbetet, vi kämpar för en socialistisk feminism.

Feminism underifrån! presenterar en vecka full av kamplust och framtidstro – nu kör vi!
Feminism underifrån! är en partipolitiskt och religiöst obunden samling av politiskt organiserade grupper. Vi tror på att förändring åstadkoms underifrån, av de som berörs av frågorna och genom lokal organisering.

VECKOSCHEMA

Tisdag 3 mars:
Välkomna på föreläsning om kämpande kvinnor före oss!
Föreläsaren är sociologen Eva Schmitz som har forskat om kvinnorörelsen i flera perioder och fokuserat på produktivt arbete, kvinnors arbetsförhållanden och strejker såväl som reproduktivt arbete och rättigheter. Efter föreläsningen finns det tid för frågor. Innan och under föreläsningen finns det riktigt gott kaffe från Amalthea. Kom och inspireras till kamp!
Amalthea bokkafé, Kristianstadsg. 41, kl. 19.00-21.00

Onsdag 4 mars:
HBTQ-panelen
Vi har samlat organiserade HBTQ-personer i den utomparlamentariska vänstern för ett samtal och debatt om hur vi kan föra kampen vidare och hur vi kan locka fler att organisera sig.
Klurar du också på hur vi kan bli bättre och utvecklas i framtiden?
Kom, lyssna och diskutera med oss!
På Kvarnby Folkhögskola, Industrigatan 4, kl. 19-21

Torsdag 5 mars:

Kampen söker kämpar! Organisationer söker aktivister!
Föreläsning, kl 18.00: Klasskamp och feminism. Malmögruppen Mangla blandar teori med praktiska exempel på hur vi kan föra en feministisk klasskamp.

Under kvällen kommer olika feministiska-socialistiska grupper i Malmö presentera sig själva. Grupperna kommer även att berätta om hur de arbetar feministiskt och hur de aktivt försöker främja feminismen i gruppen. Efter presentationerna kommer det att finnas möjlighet att prata, diskutera och få mer information av grupperna.

Kvällen kommer att avrundas med ett öppet samtal om Kvinnokliniken, kl 20.00
Förbundet Allt Åt Alla undersöker Malmöbornas erfarenheter av Kvinnokliniken med anledning av personal och patienters vittnesmål om hur resursbristen under lång tid försämrat arbetsmiljön och underminerat patientsäkerheten.
Vi bjuder på presentationer med utopiska och visionära inslag för att sedan följa upp av smågruppssamtal kring fikabord. Vi hoppas att många kontakter kommer att knytas samt att gemensamma mål och strategier kan formuleras.
För en vård värd att tro på!

Tillsammans vill vi skapa en kväll med plats för frågor och möten. Olika grupper kommer mellan föredragen presentera hur de jobbar feministiskt, tider är hålltider, men vi börjar kl 17.30 och avslutar ca 21.30

På Moriska Paviljongen från kl. 17.30 till ca 21.30

Fredag 6e mars:
FESTA MALMÖ!
Feminism underifrån presenterar stolt den stora feministfesten 2015!
365 dagar av kamp.
Nog förtjänar vi en ruskigt fenomenalt fantastisk fest!
Kom och njut av några av Malmös, Sveriges, ja till och med hela världens bästa akter. Kärlek, pepp, kamp och musik tills natten tar slut.
Den här kvällen äger vi! Klubben, scenen, golvet, natten.
Allt är vårt!

Med fötterna på jorden dansar vi mot himlen.
För kampen. Mot patriarkatet.
Moriska Paviljongen kl. 22-03
Förköp finns för 100 kr, i dörren 120 kr

Lineup:

LIVE:

♀♀FAM♀♀
DAM DUTCHESS: MC MELODEE, MC SHEDNEY RUFFIN, D-LUZION
FEMTASTIC: AYLA SHATZ, DAYDAY, DJ EKA SCRATCH

OLD

DJS:

JOHANNA RITSCHER (FEMTASTIC)
MAJA GOFFE
SUDOROSA SOUND
FRIDA IRAVE
CLUB MAMMA

VFX: TJACKIE SHAUN
fler DJ:s tillkommer!

Lördag 7 mars:
Vi stödjer och uppmuntrar:
Ta Natten Tillbaka!
Alla nätter och gator ska tillhöra oss.
Tillsammans blir vi ännu starkare och vi ger fan aldrig upp.
Denna natt för vi vår kamp gemensamt, i frånvaro av cis-män.
Det handlar om våra liv, vi gör det för oss och vi gör det tillsammans.
Håll ihop! Hårt mot hårt, vår vrede – er sorg!

Trans- och kvinnoseparatisk demonstration
Samling 22.00 Möllevångstorget

Nattcafe Glassfabriken
Bakom varje framgångsrik demo står en syjunta.
Feminism underifrån! bjuder in till en stillsam afton på café Glassfabriken där vi målar flaggor och peppar inför söndagens demonstration, en kan fixa till sin ansiktsbonad till Ta natten tillbaka-demonstrationen eller bara lyssna på bra musik.
Vi kommer att ha material till flaggor och basics till masker. Ta gärna med dig extra tyg, glitter, färger eller vad du nu vill ha!
Feministkarta utlovas samt Glassfabrikens bästa hamburgare och fika, så varmt välkomna på häng!
Vi ses!

ps: som vanligt är Glassfabriken drogfritt. Alla är välkomna! Kl. 20.00-00.00

Söndag 8e mars:
Demonstration – Organisering är vår styrka!
Vi vill tillsammans känna och visa vår styrka i en demonstration den 8:e mars. I en härlig blandning av feminism, konfetti, socialism och firande kommer vi att gå genom Malmö och uppmärksamma feministiska kamper. Demonstrationen är en avslutning på Feminism underifrån’s vecka och en återstart på en feministisk tradition!
Samling 11.30 Möllevångstorget

femunder-affisch-a2