Av: Kolla!/Direkt Aktion
Den här texten är tänkt som en introduktion till undersökningar som politisk metod, den gör inga anspråk på att vara heltäckande eller ens lyckas täcka det viktigaste men vår förhoppning är att den kan tjäna som en inspiration till att ni som läser den ska börja undersöka era egna liv. Det är nämligen både busenkelt och givande och dessutom har väl alla någon gång funderat över varför arbetet fungerar som det gör. På ett sätt är ju kunskapen om våra egna liv belöning och mening nog att starta en undersökning, men vi är övertygade om att undersökningen ger oss värdefulla insikter om vår egen kamp mot lönearbetet och är ett sätt att vässa våra vapen.
Textens utgångspunkt är arbete på en arbetsplats men det går bra att byta ordet och sammanhanget arbetsplats mot exempelvis skola, arbetsförmedling eller hem. I någon mening är ju alla delar av våra liv en del av en social fabrik där vi ständigt produceras som varor, samtidigt innebär det att vi ständigt har möjligheten (och dessutom utnyttjar den) att fly från eller göra motstånd mot vårat samhälleliga arbete.
Många av våra chefer, förmän och fackombud ser vårt undandragande som ett utslag av lättja, dålig arbetsmoral eller ren jävulskap. Och det är det såklart. Men samtidigt som vårt snattande på jobbet innebär att vi höjer vår lön är den längre rasten eller viljan att göra arbetsuppgifter bra och långsamt ett sätt för oss att ta kontrollen över vårt eget arbete. Det handlar alltså om klasskamp. Undersökningarna är ett bra sätt att komma djupare in i denna ständigt förekommande konflikt, ett sätt att se oss som en del av ett oändligt stort osynligt parti som hela tiden ifrågasätter och undergräver vårt löneslaveri. Det kan kännas svårt att komma igång med en undersökning. Å andra sidan undersöker vi ju vår egen vardag och utbyter erfarenheter av vår kamp när vi sitter ner och tar en kopp kaffe med våra arbetskamrater. Det är ju trots allt vi själva som vet mest om vårt eget arbete, undersök- ningen är alltså inget som kräver att man är expert på att samla in och behandla information som en forskare.
Fikarummet kan vara ett bra ställe att starta er undersökning, den enda skillnaden mot tidigare är att ni försöker samla och systematisera det ni redan pratar om när ni pratar om arbetet. Här är det viktigt att inte ta sej vatten över huvudet eller krångla till saker i onödan. Själva handlingen att samla ihop och sätta ord på våra egna erfarenheter är något som i sej själv ger upphov till en djupare förståelse för vår kamp och ger oss möjligheter att fördjupa den och därför vill vi ju sprida undersökningen till att inkludera alla på vår arbetsplats och nå en så total kunskap som möjligt. Men det är ofta väl svårt att direkt få med sej alla eller att gå in i minsta detalj. Ett bättre ställe att starta på är nog att prata med den grupp av vänner som ni har omkring er och att låta undersökningen ta sitt avstamp i sådana saker som ni redan pratar om. På vår hemsida finns några olika exempel på frågor som kan vara värda att prata om men det är viktigt att komma ihåg att det är er undersökning. Bara ni vet bäst vilka frågor som är intressanta och vilka svar ni vill ha, exempelfrågorna kan vara en hjälp men dom finns till för er skull – inte tvärt om.
Skillnaden mot det vanliga fikarumssnacket är bara att ni nu pratar om ert arbete med ett uttalat och ondskefullt (nåja) mål, att hitta dom kampformer där det är ni och inte era chefer som tar makten över er arbetstid och era arbetsuppgifter. Det kan handla om allt från hur långa raster ni tar, till hur ni utför vissa arbetsmoment, till vilka era möjligheter är att utvinna förmåner genom ert arbete och så vidare. Bara ni själva vet vilka gränser som finns för era möjligheter att bekämpa arbetet och förbättra er egen situation och genom att prata om gränserna kan ni sakta men säkert tänja på en del av dom, riva vissa murar och smyga in på helt nya områden.
Ni skriver ju inget skolarbete så det finns ingen som tvingar er att skriva ner era erfarenheter eller utgå från ett förutbestämt frågeformulär. Däremot kan det, om ni orkar, vara ett stöd i er undersökning om ni för nåt slags anteckningar. Det kan räcka att bara skriva en lista över dom olika moment och områden där ni tycker att ni har varit framgångsrika. Genom att skriva ner eller ordna era erfarenheter kan ni tillsammans se mönster som var och en av er kanske missar. Kanske är det så att chefen kör samma fula trix mot alla eller att ett visst moment är tar mer tid än vad ni får på er? Det viktiga är att själva uttalandet och nedtecknandet gör att ni tillsammans kan bli konkreta och ger er en möjlighet att tillsammans fundera kring vad som funkat, vad som funkat sämre och vad det kan bero på.
När ni tillsammans identifierat något eller några delar av ert arbete där ni tycker att era möjligheter till framgångsrik kamp är större kan det vara läge att inkludera andra av era arbetskamrater. Här är det viktigt att tänka på att vi inte är försäljare, vi vill inte få våra arbetskamrater att köpa ett åsiktspaket eller en produkt. Vi är intresserade av att ta reda på hur dom upplever sin situation som lönearbetare och hur dom i sin vardag gör det bästa av situationen. Eftersom ni ju jobbar på samma ställe med ganska liknande saker är det inte helt orimligt att ni har ungefär samma erfarenheter och ungefär samma strategier för att göra arbetet uthärdligare. Det är inte alltid helt enkelt att närma sej alla arbetskamrater, i dagens samhälle är flykten från arbetet en sak som dom flesta talar tyst eller inte alls om, men med rätt doser ödmjukhet och envishet kan det gå vägen. Väldigt få vill fylla i ett långt formulär med kluriga frågor, men dom flesta är beredda att dela med sej av hur dom får ett stressigt moment att bli mindre stressigt eller hur dom gör för att själv få styra över mer av sin arbetstid. I synnerhet om den som frågar gör det utifrån sin egen situation.
Tillsammans kommer ni förstå hur ert eget arbete fungerar och hur ni kan göra det så enkelt som möjligt. I förlängningen kan er kunskap ge er ett verktyg att ta allt mer makt över ert eget arbete, inte genom att rösta in rätt politiker eller genom att förlita er på experter, det är tillsammans vi förändrar vår situation till det bättre!
För att sammanfatta: Hitta en grupp av dina närmsta arbetskamrater. Prata ihop er kring ert arbete, hur gör ni för att få arbetsdagen att gå så smidigt och bekvämt som möjligt? Sammanfatta era erfarenheter av motstånd. Bredda er cirkel, inkludera fler av era arbetskamrater. Ta reda på vilka erfarenheter dom har av motstånd och dela med er av era egna. Tillsammans kan vi ta makten över vårt eget arbete!
Förhoppningsvis innebär ert insamlande av erfarenheter att ni tillsammans kan se var just ni kan bli som effektivast i er kamp för ett drägligare arbetsliv och själva insamlandet av kunskapen gör att ni sprider den över hela arbetsplatsen. Kom bara ihåg att vi inte är en upplyst elit som ska leda våra arbetskamrater med lögner och lurendrejeri! Istället lär vi oss av oss själva och av varandra.