I en debattartikel som publicerades strax innan Rysslands invasion av Ukraina argumenterar ledarna för SD, M, L och KD för kärnkraft som en ren och fossilfri energikälla, och för utvecklandet av denna som Sveriges enda realistiska väg framåt.1 De senaste åren har kärnkraften återigen varit på agendan, i synnerhet har högern gjort det till sin lösning på klimatkrisen medan delar av vänstern mjuknat i sitt kärnkraftsmotstånd. Efter vinterns skenande elpriser och Rysslands invasion av Ukraina som satte det europeiska beroendet av ryska fossila bränslen under lupp kommer kärnkraften med största sannolikhet spela en större roll för politiken än den gjort på länge. I denna artikel kommer jag visa på att kärnkraften inte är så ren som högern vill ge sken av och varför deras tal om kärnkraft i själva verket bara syftar till att skjuta upp en verklig klimatomställning.
Varför är kärnkraft dåligt?
Den första anledningen till att kärnkraft är dåligt är att det mänskliga priset är alldeles för högt. Precis som med all annan gruvdrift leder brytningen av uran till att bi- och restprodukter läcker ut i närmiljön och ofta även in i grundvattnet. Vid dagbrottsdrift förekommer liknande problem med skillnaden att dessa även sprids i luften. Här särskiljer sig uran från andra ämnen genom att vara radioaktivt. Uranbrytning innebär alltså att radioaktiva ämnen sipprar in i närområdets jordmån och/eller flyger omkring i luften
I sin debattartikel beskriver högerledarna kärnkraften som fossilfri. Det stämmer inte. Uranets karaktär gör att det förmodligen aldrig kommer kunna bli fossilfritt. Även om själva förbränningen tekniskt sätt är fossilfri kräver framställningsprocessen nu och inom en överskådlig framtid förbränning av fossila bränslen. Hur mycket växthusgas som produceras per kilowattimme varierar beroende på (bland annat) uranets kvalitet, vilken bara kommer sänkas med tiden. Framförallt betyder dock en utbyggd kärnkraft enorma utsläpp under det cirka tio år långa bygget av nya reaktorer.2
Kärnkraften kan inte heller betraktas som ren. I Kazakstan, som är världens största producent av uran och producerar nästan 40% av världens uran, identifierade WHO år 2009 exponering för radon som den näst vanligaste källan till lungcancer3 efter rökning.
Kazakstan är även en diktatur som vid flertalet tillfällen begått massakrer4 mot sitt folk.5 I Kanada, världens andra största producent av Uran har ursprungsbefolkningen6 protesterat mot att gruvorna ligger på deras heliga mark, som förstörs permanent av urangruvorna. Att ursprungsbefolkning på olika sätt fått sin mark förstörd av urangruvorna har även varit vanligt i USA7 och Australien.8
Vare sig uranet bryts i diktaturer eller demokratier kan det alltså inte anses vara ett rent bränsle, varken på medicinsk eller humanitär grund.
År 2021 aktualiserades frågan om slutförvar av uran då Oskarshamns mellanförvar blivit fullt, då blev det uppenbart att det i realiteten inte finns någon plan för att göra sig av med kärnavfallet. Regeringen menar att man ska klara av att förvara avfallet i 100.000 år. För att få lite perspektiv på hur lång tid det faktiskt är kan man påpeka att Stonehenge är cirka 5000 år gammalt, Pyramiderna i Giza 4500 år och den neolitiska revolutionen 12 000 år gammal. Hur säkert man än gör det är det direkt vansinnigt att räkna med att det ska gå att förvara något säkert under så lång tid. Särskilt när regeringen själva medger att teknologin ännu inte finns.9
Hur är det förresten med tekniken kring kärnkraft? Är den så utvecklad som högern vill ge sken av?
När det kommer till klimatfrågan brukar högerdebattörer ofta peka på olika teknologiska framsteg som argument för en klimatomställning som inte bryter med den rådande ordningen, så även med kärnkraft. Det senaste högern lyft fram är så kallade minireaktorer som lösning på ett problem som förföljt kärnkraften sen dess ursprung, det vill säga kostnaden. Med mindre reaktorer kan varje stad ha sitt eget kärnkraftverk, menar de. Problemet är bara att teknologin är i ett experimentellt stadium och det kommer ta många år innan man kommer kunna använda den i någon större skala. Det nuvarande målet är att börja bygget innan 2030.10 Samtidigt lyfts de enorma teknologiska framsteg som görs inom förnybar energi sällan fram, trots att den hela tiden blir mycket billigare och mer effektiv.
Till skillnad från förnybar energi är kärnkraft dyrt och har de senaste åren blivit dyrare. Sett till pris per kWh är kärnkraft det dyraste sättet att få sin el på, efter förnybar energi. Den höga kostnaden beror till stora delar på hur dyra kärnkraftverk är att bygga. Exakt vad en reaktor kostar att uppföra är svårt att säga då det varierar stort runtom i världen – Kinas senaste reaktorer uppskattas kosta så lite som 2000 dollar per kWh medan den reaktor som just färdigställdes i Finland kostade 11 miljarder euro över tio år11 att bygga. Det blir cirka 12 000 dollar per kWh, samma siffra12 gäller även för de nyss färdigställda reaktorerna i Nederländerna. Den näringslivs-anknutna tankesmedjan Analysgruppen använder sig av bygget av den senaste svenska reaktorn Oskarshamn 3 år 1983 som exempel för att lägga fram siffran 47 miljarder kronor per 1100 mwh-reaktor. Med tanke på de annars ganska uniforma kostnaden för reaktorer i västvärlden, såväl som förändringar i vårt ekonomiska system och påståendets avsändare, bör denna siffra tas med en nypa salt.
Kriget mellan Ukraina och Ryssland ger oss även tillfälle att betänka de säkerhetspolitiska aspekterna: kärnkraft är centraliserat och kan därför enkelt slås ut vid en invasion. Vid slaget om Tjernobyl i våras spreds en oro över hela europa att kraftverket skulle skadas och sprida kärnavfall till inte bara närområdet utan även resten av kontinenten. Inget av detta gäller för förnybar energi. Vidare är kärnkraften till högre grad beroende av globala produktionskedjor för att fungera, vilka kan bli svåra att upprätthålla vid en eventuell invasion.
En utbyggnad av den svenska kärnkraften tillräcklig för att befria oss från olja och kol skulle innebära en sällan skådad satsning på ett bränsle som inte bara är farligt utan också dyrt. En riktigt dålig investering med andra ord.
Vore det inte bättre att lägga pengarna på förnybar energi som inte gör oss beroende av diktaturer? Med förnybar energi behöver vi inte hoppas på teknologiska framsteg för att göra den säker. Teknologin finns redan, det är bara att börja bygga. I sin bok This changes everything listar Klein13 flera studier som visar hur samhällen på kort tid skulle kunna ställa om till förnybar energi. Kanske allra mest intressant är en plan för att ställa om hela världens energiproduktion till helt och hållet förnybar energi.14 Sådana15 planer finns även i Sverige. Enligt uppskattningarna som görs där hade en sådan omställning kostat 177 miljarder16 mindre än en utbyggd kärnkraft.
Högern vill inte bygga ut kärnkraften
De flesta kärnkraftverk i västvärlden byggdes under en sorts hög-keynesianism när statens muskler och investeringsutrymme var större än de någonsin varit. Vi är inte där längre. Den nyliberala ekonomin kräver balans och låga lånenivåer, vidare har nyliberala ekonomer uppmuntrat staten att privatisera sina företag vilket sänker det kapital staten har att låna emot. En utbyggnad av kärnkraften skulle ofrånkomligen innebära ett brott med det svenska överskottsmålet som alla riksdagspartier förutom Vänsterpartiet står bakom. Överskottsmålet är på många sätt grunden till den nyliberala ekonomin och högern i Sverige vill inte, kommer inte, vara de som byter riktning på svensk ekonomi.
Högern håller sig medvetet vaga om vad de faktiskt menar med att man ska “utveckla kärnkraften”. Förslagen i debattartikeln kan på sin höjd sägas underlätta byggandet av nya reaktorer, men det står inget om att faktiskt bygga nytt. Inte heller i något av partiernas partiprogram står det något om det. De säger sig vilja lägga pengar på forskning för att utveckla ny kärnkraft. Moderaterna skriver på sin hemsida att de vill lägga 400 miljarder på tio nya reaktorer, förutsatt att privata aktörer själva skjuter till 100 miljarder kronor.17 Tanken verkar således vara att underlätta för privata aktörer att bygga reaktorer i Sverige (i synnerhet så kallade “minireaktorer”) men vem, om inte staten, skulle vilja investera 100 miljarder kronor i kärnkraft? Här fungerar deras ideologiska nyliberalism även som en flyktväg.
Minireaktorerna får antas vara billigare att bygga än konventionella kärnkraftverk, men teknologin är experimentell och väntas även den vara dyrare än förnybara alternativ.18 Detta betyder att kärnkraften skulle behöva subventioneras i mycket stor utsträckning för att ge tillräckliga incitament för privata aktörer att etablera sig. Varför ska vi göra det när teknologin att driva i princip hela samhället på förnybar energi redan finns?
Det är uppenbart att högerns utspel om kärnkraft inte bör ses som seriösa förslag för att lösa klimatkrisen, effekterna skulle snarare bli att förvärra den. Istället bör högerns vurmande för kärnkraften förstås som ett inlägg i kulturkriget. Eftersom nyliberalismens ideologi tappat sin kraft behöver högern låna kraft från 1970-talets hög-keynesianism då stora infrastrukturella projekt fortfarande var möjliga. Genom att lyfta upp kärnkraften som lösning på klimatkrisen gestikulerar man mot denna tid, vilket får deras (icke-)lösningar att framstå som mer möjliga än en politik byggd på förnybar energi, som i själva verket är bättre anpassad att möta marknadens krav, där teknologin redan finns.
Paradoxen syns kanske som allra tydligast i högerns säregna teknikoptimism. I debatten lyfts experimentella teknologier konstant fram som ett argument för kärnkraft men när samma sak görs med förnybar energi där utvecklingen i själva verket går snabbare uteblir ofta entusiasmen. Det beror i alla fall till viss del på att kärnkraften omgärdas av en retrofuturistisk air som man i övrigt associerar med laserpistoler och metallicfärgade sparkdräkter: efterkrigstidens framtidstro och framåtanda som gav oss den science fiction som än idag bestämmer vår bild av framtiden. Mark Fisher använder sig av begreppet hauntology för att beskriva hur det postmoderna samhällets oförmåga till framåtskridande leder till att gamla kulturella uttryck med jämna mellanrum återanvänds. Dessa innehåller lost futures, försvunna framtider, som gläntar på dörren till en annan tid. Den kärnkraftsvurmande teknikoptimismen är ett exempel på en sådan, men den har tömts på all potential till överskridande. Kvar finns bara det förruttnande liket av något som aldrig kan bli.
Med andra ord är högerns tal om kärnkraft ett utslag av kapitalistisk realism. I en tid som kräver att vi får tåget att spåra ur, för att låna en formulering av Walter Benjamin, insisterar högern på att det inte finns några alternativ. Det är fel. Högern ljuger för att tjäna sina egna (och sina väljares) kortsiktiga intressen som är uppbundna i den fossila kapitalismen, precis som framtidsdrömmarna.
Den förnybara energin är inte utan sina problem, även den är till exempel beroende av mineraler från konfliktzoner. Men till skillnad från en satsning på kärnkraft är den förnybara vägen inte bara den mest realistiska, utan även en öppning mot nya drömmar, en ny framtid.
Det är möjligt att kärnkraften behövs under en kort övergångsfas, men högerns utspel syftar bara till att skjuta upp den förändring som krävs av oss: en fullständig övergång till förnybar energi. Pengar som läggs på att utveckla kärnkraften är pengar som inte läggs på förnybar energi, men kanske än värre leder politiken in oss i en återvändsgränd där vi fördöms till att drömma samma gamla uttömda drömmar, istället för att skapa något nytt som släpper lös mänsklighetens kreativa energi.
2022-06-20
1. Bush, E. Et al. Utveckla kärnkraften – den har en nyckelroll. Svenska Dagbladet 2022-02-06.
2. Se exempelvis Klein, N. (2014). This Changes Everything pp. 120.
4. Kazakhstan curfew on oil town Zhanaozen after fatal clashes. BBC 2011–12-17.
5. Kazakhstan: Killings, Excessive Use of Force in Almaty. Human rights watch 2022-01-26.
8. Green, J. The nuclear war against Australia’s Aboriginal people. The Ecologist 2014-07-14.
9. “De tekniska frågor och detaljer som behöver utredas vidare är inte något hinder för att påbörja slutförvaret, men det behövs fortsatt mer forskning och utveckling. Ett exempel på detta är hur kunskaps- och informationsöverföring ska ske till kommande generationer. Det kommer också behövas viss vidareutveckling av själva metoden för slutförvaret.”
Slutförvaret för använt kärnbränsle. Regeringen.se 2022-01-27
10. Hjerpe, A. De vill bygga flyttbara minireaktorer i Sverige DagensPS 2022-01-11.
11. Froggatt, A., Schneider, M. (2019). The World Nuclear Industry Status Report 2019, pp. 66.
12. Stora möjligheter att sänka kostnaden för ny kärnkraft. Energiforsk. Läst 2022-06-17.
13. Klein, N. (2014). pp. 89.
15. Krönert, F. et al. (2019). 100% förnybart.
16. Söder, L. “Ny kärnkraft är vare sig ekonomiskt eller nödvändigt” NyTeknik 2019-02-25.
17. Kärnkraft. Moderaterna.se Läst 2022-06-17.
18. Wickström, J. Stora förhoppningar på småskalig kärnkraft Tidningen Energi 2021-05-11.
