“Om vi inte står upp nu, kommer vi alla vara i fara. Vi riskerar att ersättas av maskiner.” Det sa skådespelarfacket SAG-AFTRAs ordförande Fran Drescher när fackföreningen utlyste sin strejk i Hollywood. Strejken, där både SAG-AFTRA och manusförfattarnas fack WGA deltar, sätter fingret på en brännande fråga – den om artificiell intelligens och arbete.1
Detta blir utgångspunkten i följande text om AI, arbetets organisering och konturerna av en ny klassammansättning. Frågan om den eventuella uppkomsten av ett Skynet-medvetande faller utanför ramen för den här diskussionen. Värt att notera här är dock AI-forskaren Meredith Whittaker som häller kallt vatten på den överhettade alarmismen. Hon menar att den riktiga faran med AI inte är om den kommer utveckla ett eget medvetande, det finns inget som tyder på det, utan ägandestrukturen där ett fåtal stora bolag äger de flesta av dagens AI-system.2
Produktionens utdöda dronter
Frågan kring teknologiska innovationer och kapitalets strävan att ersätta människor med maskiner är allt annat än ny. Ny teknik har genom historien utvecklats för att dra ner produktionskostnader och ersätta både fysiskt och intellektuellt arbete, samt splittra upp kämpande klassammansättningar.3 Här är ett framträdande exempel den standardiserade containern, som från 1970-talet och framåt minskade behovet av mänskligt arbete vid omlastning. Detta underminerade makten hos de militanta, fackligt organiserade hamnarbetarna och gjorde den kapitalistiska logistiken mindre sårbar.4
Så på många sätt kan ny teknik vara jobbdödare, vilket var fallet för de belgiska vävarna som på 1800-talet uppfann begreppet sabotage med sina träskor eller grafiker som fick se sig ersatta av minidatorer för 40 år sen. Andra exempel är flyerskor, flottare, mjölkbud och rallare. Historiens väg är kantad med produktionens utdöda dronter, där de flesta är bortglömda.
Raniero Panzieri, aktiv inom den politiska strömning som lite slarvigt kan kallas autonom marxism, eller operaismo, skrev att teknologi inte utvecklas på en objektivt vetenskaplig grund utan för att säkerställa utvinningen av värde. Teknologisk rationalitet, förkroppsligad i maskinen, är ett uttryck för kapitalistisk maktutövning och kontroll. Med andra ord menar han, till skillnad från ortodoxa marxister, att produktivkrafter innesluter kapitalistiska relationer; de är inte politiskt neutrala utan bär på en mix av teknik och despotism. Han skriver: “Den kapitalistiska objektiviteten inom produktionens arbetsgång finner sitt optimala utlopp i maskinens tekniska princip: den teknologiskt givna takten, koordinationen mellan olika faser och det oavbrutna flödet i produktionen tvingas på arbetarna som en “vetenskaplig nödvändighet”. (…) Kapitalismens sociala relation är dold inom maskinens tekniska krav”.5 De skarpa hjärnor som utvecklar AI tvingas alltså utgå från vissa givna premisser i sitt arbete, med andra ord techbolagens profithets och rationalitet. Det finns ingen objektiv, teknologisk naturlag utan detta genomsyrar arbetet från början till slut. Att tro att problemet enbart är privategendomen, och förorda ett okomplicerat övertagande av AI-tekniken där algoritmerna arbetar för oss, är en farlig förenkling. Istället måste det ske ett slags teknologiskt détournement där AI förändras, får en ny mening och sätts i ett helt nytt produktivt sammanhang.
En helautomatiserad lyxkapitalism
Det är viktigt att förstå att AI är ett mångfacetterat begrepp, där det finns fyra olika typer av AI som implementeras.
- Automatiserad intelligens
En AI som gör standardiserade arbetsuppgifter, som att transkribera en text eller sortera dokument. - Assisterad intelligens
Ett AI-system som hjälper människor genom att effektivisera uppgifter, t.ex. genom att översätta texter, och sammanställa beslutsunderlag. - Förstärkt intelligens
På engelska augmented intelligence. Gör analyser, presenterar insikter och mönster, som att till exempel föreslå hur en butik ska vara uppbyggd utifrån hur människor rör sig i lokalen, eller använda bildanalys för att hålla koll på grödor i jordbruket. Hit räknas även digitala assistenter som Alexa och Siri samt ChatGPT. - Autonom intelligens
Tar egna, självständiga beslut och utför på egen hand uppgifter. Hit räknas exempelvis självkörande bilar och automatisk lagerhantering.
Om vi istället skiftar fokus till den svenska arbetsmarknaden och hur den tekniska klassammansättningen påverkas av AI och automatisering kan vi börja med att tugga lite siffror.
Enligt vissa beräkningar kan totalt nära hälften av dagens arbeten i Sverige utföras av robotar och automatiserade processer. Siffrorna skiljer sig mellan olika branscher – högsta andelen är 65% inom transport och lager, 62% i den svenska tillverkningsindustrin, 61% av jobben inom hotell- och restaurang och 60% inom gruvdriften. Även om detta är de branscher som påverkas mest kommer automatiseringen beröra alla.6 Hur stor påverkan det kommer bli råder det delade meningar om, men Fredrik Heintz, professor i datavetenskap vid Linköpings universitet, menar att i stort sett alla yrken kommer förändras av AI, mer eller mindre. Inom till exempel textilindustrin har robotar haft svårt att hantera mjuka material men AI förändrar detta. Resultatet kan bli att H&M och andra klädjättar flyttar hem produktionen från sina slavfabriker i låglöneländer. Lastbilschaufförer, Foodora-bud och taxibilar hänger även de löst i en framtid av självkörande bilar och drönare. Kort sagt, arbeten med repetitiva, standardiserade uppgifter har sämst framtidsutsikter. Det som går att definiera är möjligt att programmera och i förlängningen automatisera.
Men AI-tekniken slår inte bara mot okvalificerade arbetare utan även kreativa medelklassyrken befinner sig i farozonen, vilket strejken i Hollywood vittnar om. Här är siktet även inställt på symbolanalytiska tjänster och arbete med kommunikation. Redan idag kan ett AI-system skriva texter som tidigare krävde en kommunikatör, copywriter eller journalist; bilder skapas av verktyg som Midjourney vilket gör fotografer och illustratörer överflödiga. Inom juridiken kan rättsliga dokument analyseras automatiskt och AI hjälpa till att förbereda rättsliga strategier.
Kvalificerade arbetsuppgifter kommer att tas över av AI och människor reduceras till “blott ett bihang till maskinerna” (Marx), där det gäller att kontrollera resultat snarare än att stå för skapandeprocessen. Denna typ av avprofessionalisering går exempelvis att se hos översättare där det blir mer felsökning och korrigering än det kreativa elementet av själva översättningen, eller hos programmerare där uppgifterna övergår från skrivande till kontroll av kod. I Göteborg pågår en debatt om att AI kan förstöra folkbiblioteken, där bibliotekarier övergår till att bli ett okvalificerat serviceyrke.7
Exemplen goes on and on. Eller för att sammanfatta och uttrycka det mer teoretiskt: delar av det allmänna intellektet är på väg att amputeras. Nödvändigheten av mänskligt arbete vid skapandet av många varor blir nästan obefintligt.
Det är inte svårt att måla upp en dystopisk bild av en helautomatiserad lyxkapitalism, med en smidig produktionsloop där maskiner kommunicerar sinsemellan och bygger andra maskiner, medan en liten rik överklass tronar över ett AI-styrt övervakningssamhälle.8
Vad gäller AI och övervakning finns det verkligen en hel del att oroa sig över. Zoom arbetar med en AI som via röstanalys och ansiktsuttryck ska kunna mäta mötesdeltagares känslor. Om chefen kommer med dåliga nyheter, till exempel en organisationsförändring med nedskärningar, kan AI:n notera vem som uttrycker missnöje genom att rynka på ögonbrynen. Och i Sverige användes ansiktsigenkänningsprogram efter påskupploppen 2022 för att lokalisera misstänkta, via polisens bodycams, mobilfilmer och övervakningskameror.
Nita Farahany, professor i neuroteknik vid Dukes universitet, höll på World Economic Forum 2023 en föreläsning om mätning av hjärnvågor, eller “hjärntransparens”. Med hjälp av bärbara sensorer kan arbetsköparna övervaka hur koncentrerad och effektiv en arbetare är; om personen är trött, disträ och tänker på annat. Enligt Farahany testas sådana sensorer redan idag på allt från tunnelbaneförare till gruvarbetare.
Arbete är social kontroll
Ändå kommer aldrig en helautomatiserad lyxkapitalism bli verklighet. Svaret finns i en gammal truism: arbete är social kontroll. Kapitalismen är nämligen “ett samhällssystem som är baserat på att påföra arbete genom varuformen” (Cleaver). För att överleva måste människor sälja sin tid, sitt intellekt och sina kroppar i form av varan “arbetskraft”. Denna tvångssituation upprätthålls genom att kapitalistklassen äger produktionsmedlen och har total kontroll över produktionen av samhällelig rikedom. Så, du vill inte jobba? Too bad, då kan du inte betala hyran eller köpa mat. Här inträder en social kontroll som disciplinerar och skapar en politisk foglighet, speciellt i dessa tider av arbetslinje och välfärdsslakt. Att bli av med jobbet innebär misär; alla vill kunna äta, klä sig och bo nånstans. Och dessutom exploateras och dräneras ens tid och energi av kapitalet, vilket försvårar organisering och politisk kamp. En extra dimension till detta finns i framväxten av smslåne-marknaden, där rena rovdjurslån riskerar att kasta ner en i ett räntehelvete av ökande skuldsättning. Hit går även att addera bolånen, när hyresrätterna försvinner och ersätts med bostadsrätter. Bär man den dubbla bördan av lönearbete och skuldsättning är lönen än viktigare, för att hålla kronofogden borta.
En viktig inflikning här är att understryka den reella underordningen, där produktionen tagit steget ut från fabrikerna och trängt in i samhällets alla porer. Med andra ord, den reella underordningen är kapital av en sådan ackumulationsgrad att det blir till liv, där mänsklighet på ett samhälleligt plan omvandlas till varor. Vi lever i en värld av individualistisk självförbättring och självförverkligande skitdrömmar, i ett digitalt övervakat flöde där man aldrig kan bli färdig eller nöjd. Här råder ett ständigt behov av att uppdatera sig, eller bättre, producera säljbarhet, genom ett eget varumärkesbyggande, ständig tillgänglighet och socialt nätverkande. Hit räknas också reproduktivt arbete för jaget, som gym och terapi, samt det oavlönade hemarbetet.
Arbetsdagens gränser suddas ut när jobbmailen droppar in på kvällstid eller man förväntas kunna bli inringd närsomhelst och i realiteten arbetar en obetald jour. Skitsamma om du har kronisk värk eller dör en själslig död varje gång du går till jobbet, the grind never stops. Har du tur grillas planeten innan fattigpensionen. Kort sagt, vi lever i ett evigt nu där det är enklare att föreställa sig världens undergång än kapitalismens avskaffande.
Här är the unnecesseriat den perfekta sporren; de överflödiga som historien sprungit ifrån. Kort sagt, de som fastnat mellan den informella sektorn, arbetslöshet och kriminalitet: de fattiga och skuldsatta i nedslitna, rasifierade förorter och gamla bruksorter, pundarna, de hemlösa. Se hur jävla illa det kan gå. Och är du där och vill ta dig därifrån är det bara att försöka ta vilket skitjobb som helst, helst flera på samma gång. Eller bli yrkeskriminell, med risken att bli skjuten, inlåst på långa straff.9
Arbete som politisk nödvändighet
När tvånget att sälja sin arbetskraft försvinner ökar risken för social och politisk instabilitet, kriminalitet, upplopp, kaos. Det ligger en samhällsfara i utbredd sysslolöshet. Ett fattigt unecesseriat kan sluta ge det enda de har: sin medgörlighet. Som i Frankrike när polisen mördade 17-årige Nahel och franska städer sattes i brand.
Utan tvånget att jobba, med mer okontrollerad tid och energi, kan folk få för sig att ändra på saker och ställa världen på huvudet. Redan den romerska kejsaren Vespasianus oroade sig år 69 över vad som skulle hända när pelarna till Capitolium levererades med maskiner istället för bärare. Vidare är det ingen slump att Black Lives Matter exploderade på gatorna under covid-pandemin, när många inte kunde jobba. Eller att det ofta blir upplopp när det är skollov, och kidsen inte behöver skolas till arbetskraft. Den osynliga kommittén har helt rätt när de skriver: “Idag är arbete mindre knutet till den ekonomiska nödvändigheten att producera varor än till den politiska nödvändigheten att bevara producenter och konsumenter samt att bevara arbetets ordning med vilka medel som helst.”
Så, även om produktionen sker på en samhällsnivå, både avlönat och oavlönat, är det essentiellt för kapitalet att bevara lönearbetet som ett disciplinerande verktyg och därför är det självklart att många av de jobb och arbetsuppgifter som försvinner ersätts på andra sätt. Frågan är vad kan vi förvänta oss i en AI-dominerad värld?
Inom kapitalismen finns det olika slags arbete som existerar parallellt, men det finns alltid en kategori som dominerar, en hegemoni som agerar gravitationscentrum och förändrar de andra. Denna kategori är inte kvantitativt störst, utan vägledande i sin förmåga att på ett genomgripande plan överföra sina centrala egenskaper till andra typer av arbete. Industrisektorn var i kvantitativa termer i minoritet under 1800- och 1900-talet men var ändå hegemonisk i den meningen att alla andra sektorer tvingades industrialiseras, såsom jordbruket, gruvdriften etc.
Inom dagens kapitalism är det immateriella arbetet dominerande, alltså arbete som producerar tjänster, affekter, kulturella produkter, kunskap eller kommunikation. Det finns enligt Michael Hardt och Antonio Negri två grundläggande former av immateriellt arbete.
- Den första formen har fokus på intellektet och språket, till exempel problemlösning, symbolhantering, analytiskt arbete etc. Alltså, skapandet av idéer, bilder, koder, texter etc. Hit räknas exempelvis programmering och annat IT-relaterat arbete.
- Den andra formen är affektivt arbete; arbete som skapar eller manipulerar affekter såsom känslor av välbehag, välbefinnande, trygghet, tillfredsställelse, spänning etc. Hit räknas till exempel vård- och omsorgsarbete, upplevelseindustri, service med ett leende etc. Ofta lågavlönat, prekärt och enligt den rådande könsmaktsordningens arbetsdelning dominerat av kvinnor.
Här är det lätt att konstatera att AI, oavsett om det rör sig om automatiserad, assisterad, förstärkt eller autonom intelligens, kommer kunna effektivisera eller själv sköta mycket inom kommunikation, problemlösning och symbolanalys medan det arbete som gör oss mänskliga kommer bli än mer framträdande. Med andra ord, arbeten som kräver originalitet, nytänkande, social kompetens, förhandling, övertalningsförmåga, medkänsla, omtanke kring andra, etc.
Alltså kommer det bli ännu viktigare att kunna producera och manipulera affekter på olika sätt. En kvalificerad killgissning är att en tilltagande, prekär gig-ekonomi är synnerligen väl lämpad att bidra med distribution och kontaktytor för denna typ av arbete. Med gig-ekonomi avses arbete där det saknas en formell relation mellan arbetsköpare och arbetare. Arbetaren utför korta uppdrag förmedlat via plattformar som Foodora, och får ersättning utifrån det specifika uppdraget. Således rör det sig om en utbredd utsatthet, utan heltid och fast lön, där det är omöjligt att veta om lönen kommer räcka till räkningarna.
I en nära framtid kommer Foodora-jobs med leveranser och persontransporter fortfarande vara utbredda men i ett något längre perspektiv är andra typer av gigjobb mer livskraftiga, som pig-tjänster i hemmet, NPC-lives, service med ett leende, olika typer av terapi, massage, omsorg om kroppen via diverse hygieniska ingrepp, brainstorming och rådgivning in person, sexuell exploatering genom en onlyfansiering av porren, personliga ärenden, samtalspartners, you name it. Alltså, jobb där den mänskliga kontakten är central och en AI-styrd robot inte kan träda in. Extrema exempel som redan finns är professionella kramare som säljer en stunds gos, inhyrda familjemedlemmar eller folk som säljer sina köplatser. Kanske gråterskor kan göra comeback? Sky’s the limit!
Ett annat exempel finns inom vård och omsorg, där mänsklig kontakt blir svår att helt bortrationalisera. Inom hemtjänsten kan appars algoritmer ta över arbetsledande funktioner men de äldre behöver fortfarande vård, även om den blir strikt kontrollerad och standardiserad.10 Undersköterskor ligger bättre till än läkare, då AI kan överta ansvaret att ställa diagnoser. Men inga regler som inte har undantag, som fallet med de japanska vårdrobotarna inom äldrevården.11
Värt att notera är att mycket av det som något stereotypt kodats som ”kvinnligt” arbete, kring känslor, relationer och omsorg, kommer klara sig bättre än det mer datatekniskt, ”manligt” kodade immateriella arbetet.
Det sociala facket
Om den nya tekniska klassammansättningen i en allt högre grad kommer att domineras av affektivt arbete, förmedlat via diverse appar, är frågan hur den nya politiska klassammansättningen kan formera sig. Hardt och Negri har helt rätt i att när själva livet varufieras och produktionen inte går att avgränsa, måste kampen föras socialt via ett socialt fack för att säkerställa tillgången till det vi behöver. Kort sagt, om det affektiva arbetet blir mer framträdande blir det allt viktigare att i kampen bryta ner barriärer mellan det som klassiskt kallas produktion och reproduktion, bas och överbyggnad.
Det sociala facket understryker behovet av att mer traditionell arbetarkamp på arbetsplatser kring lön och arbetsvillkor (där införande av ny teknik och rationaliseringar är en viktig del) förenar sig med kamp kring hyror, skuldsättning och matpriser, integritet och anonymitet på nätet, antifascism och kamp mot den blåbruna rasistiska hetsen, stöd för den radikala HBTQI-rörelsen, miljöaktivisternas kamp mot klimatkrisen, fredsrörelsens kamp mot NATO, militarism och krig etc. Här ligger Allt åt alla precis rätt i tiden, aktivt i kampen mot matbaroner, varufiering av bostäder, praktisk solidaritet med den kurdiska frihetskampen etc.
Det sociala facket kan sägas kämpa för en social lön, en sammantagen nivå för behovstillfredsställelse som en ackumulation av de olika kamperna; med andra ord en ofta indirekt social inkomst som inte enbart går att reducera till lönearbetets ersättning. Hit kan räknas trygghet, omsorg, vård, mat, boende, kollektivtrafik, konsumtionsvaror etc. Är denna nivå hög minskar lönearbetets sociala kontroll, och intensiteten i kampen mot denna kontroll är en av klasskampens viktigaste värdemätare.
2023/10
1. Oron handlar i första hand om hur filmbolagen i framtiden kommer att använda AI-producerade manus och skådespelares datorgenererade avbilder utan ersättning.
2. Slate: What the President of Signal Wishes You Knew About A.I. Panic
3. Allt åt alla: Klassammansättning
4. Containern är helt grundläggande för kapitalismens varuflöden, då 90% av all frakt sker via containerfartyg. Thomas Reifer skriver, något överdrivet, att om Marx levt idag hade han börjat med en analys av containern, inte varan.
5. Min översättning, citat från Nicholas Thoburn, Deleuze, Marx and politics, s.77.
6. Computer Sweden: Svenska jobb automatiseras
7. Göteborgsposten: Bibliotekarierna ryter ifrån – byt inte ut oss mot AI
8. Se till exempel Nick Dyer-Witheford, Cyber-proletariat, s.192-193.
10. Arbetaren: App app inte dra benen efter sig
11. Vårdfokus: Se vårdrobotarna som hjälper till i äldrevården
