Det amerikanska företaget Amazon är en av USA:s största privata arbetsgivare. 2019 lanserade de projektet Workingwell för att göra Amazon till den tryggaste och hälsosammaste arbetsplatsen i USA. Initiativet sågs av många som ett svar på anklagelserna om slavliknande arbetsförhållanden, där arbetsplatsolyckorna hade blivit både fler och allvarligare. Larmrapporterna från personalen beskrev stressen som skapades av att försöka hinna packa, lyfta och flytta sin dagliga ranson med varor.

Det är i sig inget unikt i att företag lanserar initiativ för att förbättra arbetstagarnas hälsa, men det intressanta med Workingwell-projektet är hur det kombinerar bolagets långtgående algoritmiska övervakningsteknik med kampanjer för att förbättra arbetsmiljön.

Workingwell-projektet är numera ökänt, något som borde ha varit ett Black mirror avsnitt snarare än verklighet på ett av världens största företag. En av de mest ifrågasatta idéerna var att installera övervakningskameror i leveransbilar. Kamerorna användes för permanent övervakning och krävde att förarna signerade ett ”biometriskt samtyckesformulär”. Informationen bearbetades i realtid av en algoritm, och varje förare fick sedan ett ”safety-score” baserat på hur bra de uppfyllde företagets säkerhetsföreskrifter. Det enda problemet var att förarna med höga ”safety-score” tenderade att ha låga ”performance-score”. Det var helt enkelt inte möjligt att både följa säkerhetsföreskrifterna och prestera enligt företagets förväntningar. Amazon insåg snabbt sitt misstag (att göra något som skulle kunna störa arbetarnas produktivitet) och vände i stället sina ansträngningar mot att maximera arbetarnas ”välmående och potential för återhämtning”.

Genom att använda ett program som övervakar arbetarnas rörelser kunde en algoritm räkna ut när arbetarna var som mest mottagliga för meddelanden som ”guidar dem genom en serie vetenskapligt beprövade fysiska och mentala aktiviteter för att hjälpa dem att ladda om och få ny energi, och i slutändan minska risken för skador”. Detta kombineras med tillgången till de så kallade ”AmaZen”, som erbjuder arbetarna möjligheten (men dock inte tiden) att sätta sig i garderobs-liknande kuber och ”titta på korta videor med enkla välbefinnandeaktiviteter, inklusive guidade meditationer, positiva affirmationer, lugnande scener med ljud och mycket mer”. Genom dessa initiativ skulle arbetsplatsanmälningarna halveras till 2025.

Exemplen ovan visar hur två samtida trender sammanstrålar i det moderna arbetslivet: för det första en form av digital övervakning vars omfattning vi tidigare inte kunnat drömma om, och för det andra en hyperindividualiserad syn på hälsa som något individen kan (och bör) prestera själv, och som kan förbättras med hjälp av expertkunskaper (om man nu kan kalla en animerad film om mindfulness expertkunskap).

Detta sätter också fingret på vår samtida besatthet av hälsa där välmående ska presteras snarare än skapas kollektivt. Den brittiska sociologen Nikolas Rose beskriver självhjälp, psykisk hälsa och välbefinnande som centrala element i samtida styrning och disciplin där makt inte främst utövas genom förbud utan genom individers medverkan i att reglera sina egna liv. Arbetsmarknaden kräver arbetare som inte bara är produktiva vid det löpande bandet, den tiden är förbi; för att kunna manövrera på den flexibla arbetsmarknaden ställs hela tiden högre krav på individens kapacitet. Du förväntas kunna lösa den strida ström av skitjobbiga situationer som krävs för att fungera i samhället och du ska helst göra det med ett leende.

I vissa extrema fall, som på Amazons lager, kommer påbuden faktiskt utifrån (din chef skickade just ett meddelande med en positiv affirmation till dig, kan din dag bli värre?). I andra fall är kraven mer implicita. Discipliner som psykologi och medicin har gett oss tolkningsramar och ett språk där vi förhåller oss till vårt mående och våra känslor som ett projekt för förbättring. Hälsa och välbefinnande framträder därmed inte enbart som medicinska tillstånd, utan som moraliskt laddade praktiker kopplade till ansvar, rationalitet och självkontroll. Att ta hand om sin psykiska hälsa blir ett uttryck för gott medborgarskap, medan misslyckanden att leva upp till ideal om balans, resiliens och självreglering riskerar att framstå som personliga tillkortakommanden snarare än som effekter av sociala, ekonomiska eller institutionella villkor.

Rose betonar samtidigt att denna form av makt inte verkar genom att reducera individers handlingsutrymme, utan genom att producera subjekt som upplever sig som fria och engagerade i sitt eget självförverkligande. Just i mötet mellan frihet och ansvar finner han en central paradox i samtida kapitalistiska samhällen: desto mer individer uppmanas att styra sig själva, desto mer blir deras innersta liv en central arena för politisk och moralisk reglering. Vi människor verkar helt enkelt vara lite för dåliga för att räcka till i det liberala samhället. För många människor misslyckas med att undvika fallgroparna det moderna samhället skapat, och de som lyckas verkar i högre och högre grad lida psykiskt av oron balansgången skapar. Alla blev inte superentreprenörer, däremot blir fler och fler utbrända. Detta belastar inte bara de offentliga finanserna, utan utmanar också en av grundbultarna i den liberala samhällssynen.

Fria marknader var inte bara ett nationalekonomiskt projekt, utan också ett frigörelseprojekt för individen. Genom konkurrens och incitament skulle det sovande folket vakna, kasta av sig socialismens våta filt och träda ut i världen, ensamma, rationella och fria. Men så blev det inte riktigt. Förklaringen hittades i psykologin. Vi har inte ännu hittat nycklarna till vår fulla potential. Tursamt nog svämmar internet över av experter som kan hjälpa dig. Hur du blir bättre, smartare, lyckligare. Kapitalismens intresse i självförbättring är därför dubbelt, Arbetare som själva putsar på sin ”återhämtningspotential” är produktivare. Men det är också en nödvändig förklaring till varför människor vantrivs i systemet. Det är inte produktionen, det är du. Därför bör Amazonarbetaren som befinner sig på bristningsgränsen själv lära sig att reglera sin stress och ångest, och företaget är omtänksamma nog att erbjuda verktyg för arbetaren att göra detta. Till exempel kan man sätta sig i AmaZen-skrubben och titta på en informativ video om mindfulness.

Hur gick det då för Amazons arbete att bli USAs tryggaste arbetsplats? I en oberoende granskning av företaget från 2024 fann man att arbetsplatsanmälningarna ökat med 80 procent.

Psykologi och medicin har alltid varit politiskt. Detta uttrycktes redan i mitten av 1800-talet av den tyske läkaren och politikern Rudolf Virchow: ”Medicin är en samhällsvetenskap, och politik är inget annat än medicin i större skala”. Citatet kan förstås som ett tidigt uttryck för ett strukturellt hälsoperspektiv där sjukdom förstås som ett uttryck för hur samhället organiserar saker som arbete, resurser, risk och omsorg. I kontrast till detta synsätt tenderar den samtida hälsodiskursen att lokalisera både orsaker och lösningar till ohälsa på individnivå. I denna kontext blir politiska och ekonomiska villkor inte irrelevanta, men sekundära: de fungerar som bakgrund snarare än som primära förklaringar till lidande. Stress, otrygghet och utmattning kan därmed beskrivas som effekter av individuella sår, snarare än som konsekvenser av arbetsvillkor, ojämlikhet eller politiska prioriteringar. På så sätt verkar självhjälpsnarrativet dubbelt: det synliggör lidande genom att avpolitisera dess orsaker.

I relation till folkhälsa innebär detta en förskjutning från kollektiva interventioner till individfokuserade strategier. I stället för att förändra de strukturer som producerar ohälsa – exempelvis arbetsintensitet, boendesegregation eller ekonomisk osäkerhet – satsas resurser ofta på att stärka individers resiliens, copingförmåga och psykiska självreglering. Folkhälsa blir därmed inte bara en fråga om befolkningens levnadsvillkor, utan om befolkningens förmåga att anpassa sig till dessa villkor.

Amazonarbetarna behöver inte organisera sig. Liberalismens löfte om marknadens frigörande kraft är sann. Du måste bara jobba tillräckligt mycket med dig själv för att förstå det.

– 2026-01-28