Kategorier
Allmänt Göteborg

Dags att kartlägga extremismen!

Vi lever i en tid då begreppet extremism är på modet. Det finns knappast en viljeyttring eller politisk åsikt åt varken det ena eller andra hållet som är för obetydlig för att benämnas som extremism av politiker, akademiker, media, opinionsbildare och representanter för näringslivet. Ja, förutom den idag alltigenom dominerande och rådande politiska åskådningen och […]

Vi lever i en tid då begreppet extremism är på modet. Det finns knappast en viljeyttring eller politisk åsikt åt varken det ena eller andra hållet som är för obetydlig för att benämnas som extremism av politiker, akademiker, media, opinionsbildare och representanter för näringslivet. Ja, förutom den idag alltigenom dominerande och rådande politiska åskådningen och praktiken vill säga.
I den av regeringen beställda så kallade ”extremistutredningen” som presenterades i december år 2013 lanserades kålsuparteorin med full kraft. Alla åsikter som inte klassas som liberala och kapitalismkramande kan enligt rapporten leda till ”våldsbejakande extremism”. Det kvittar om man som ungdom på ett högljutt sätt torgför åsikten att klassamhället dödar eller om man hyser åsikten att människor med en viss hudfärg inte borde tillåtas existera. Båda dessa åsikter är enligt rapporten lika bekymmersamma. De är båda uttryck för extremism och på så vis likställda.
Som  bekant både föregrep och hakade massmedia på denna beskrivning. Att aktivt motarbeta nazism är lika, om inte mer, oroande som nazism. Båda sidor är odemokratiska och våldsbejakande. Den enda önskvärda och tillåtna protesten – om man nu ens skall protestera i den påstått paradislika liberalismen – skall skötas diskret och med respekten för privategendomen intakt. Ett exempel på detta var DN:s ledarredaktion som i november år 2013 hävdade att den enda legitima demonstranten mot Sverigedemokraterna är den som ”står tyst med plakat på anvisat avstånd för att visa att man har en annan uppfattning”. Att agera demokratiskt innebär enligt denna syn att sitta still i båten och acceptera läget. Kan man inte göra det  är det myndigheternas ansvar att leda in en på den rätta vägen. Ett av förslagen i extremistutredningen är att ungdomar som hyser åsikter som avviker från de liberala skall kallas till så kallade bekymringssamtal. I rapporten står att läsa vad denna metod går ut på:
”Våldsbejakande  extremistiska ideologier kännetecknas gemensamt av en sekteristisk, polariserande världssyn: det finns en sanning, en väg, ett förhållningssätt. Därför är det viktigt att i samtal identifiera tvivlet hos en ung individ med riskbeteende. Tvivlet kan innebära en öppning för att tänka och välja annorlunda”.
Det är tydligt att motstånd mot det rådande systemet ses som en sjukdom som det är upp till samhällets goda krafter att bota. Målet med bekymringssamtalen är att man efter dessa skall ”tänka och välja annorlunda”. Att exempelvis vara rasande över att högutbildade i Danderyd i genomsnitt lever 18 år längre än lågutbildade i Vårberg kan vara ett tecken på vänsterextremism. Likaså kan ett ifrågasättande av vinstuttag i välfärdstjänster ge upphov till frågan om inte detta är ett första steg till våldsbejakande. Men frågan man bör ställa sig är vad som är mest extremt: att vilja förändra detta samhälle eller att försvara detta samhälle?
Allt åt alla Göteborg har identifierat en sekteristisk och våldsbejakande världssyn som inte nämns i rapporten. Tvärtom är den beställd av personer som ingår i denna sekt. Den identifierade sekten har dock i dagsläget klart större makt än de grupper som nämns i rapporten. Dess handlingar skövlar dessutom offer i en skala som är närmast omätbar.
Vi har givit denna sekt ett namn som rimmar med det språkbruk som den själv vill använda när den beställer utredningar om grupper vars politiska ståndpunkter inte är överensstämmande med deras egna: borgarextremismen. Vi har kartlagt den inre kärnan av borgarextremismen, en form av extremism som nästan ingen talar om trots att deras praktik påverkar alla i Sverige. Alla som vi har kartlagt kommer från ordnade familjeförhållanden och har höga inkomster, de flesta är män mitt i livet. Även om det finns en del skillnader mellan de personer som vi har kartlagt förenas de i att deras politiska övertygelse samt i det faktum att besluten de tar inte drabbar dem själva utan snarast gagnar deras redan höga inkomster.
När borgarextremisterna tillåts härja närmast fritt med och när varje kritisk ansats till dess ödesdigra konsekvenser får extremiststämpel och väcker myndigheternas intresse är det inte tillräckligt att kalla dem för våldsbejakande. Borgarextremismen är snarast dödligt våldsam och för varje dag den tillåts verka innebär den ett hot mot varje verkligt uttryck för demokrati. Av dessa och ett flertal andra anledningar anser vi oss inte ha något annat val än att kalla de yttersta representanterna för denna sekt till bekymringssamtal.