För att utöva kollektiv makt i samhället, med andra ord bedriva politik, måste vi använda oss av metoder som visat sig fungera. Oskar drar en skarp skiljelinje mellan den politiska och den materiella nivån i sin artikel (Svärm 14/5-2025), där han beskriver Allt åt allas uppgift som att intervenera i Malmö Socialt Center snarare än att organisera dess verksamhet. Vi ser istället politiken och det sociala facket som två oskiljaktiga delar av en och samma process.
Valet står inte mellan en radikal aktivism å ena sidan och en ”vardagslivets reformism” å den andra sidan, utan mellan en inåtvänd eller utåtriktad politik. Vi vill inte att Allt åt alla ska bli ett renodlat fackförbund. Idén om det sociala facket går ut på att använda fackliga metoder för organisering, med vilka vi kan nå fram till människor som inte tillhör vänstern och som inte följer oss på sociala medier. Den självvalda organiseringen omfattar förbundets medlemmar, men vår utåtriktade politik bör grunda sig i en strukturbaserad organisering av bland annat hyresgäster, arbetare och resenärer i kollektivtrafiken.
Det går inte att bygga broar utan brofästen. Om vi ska politisera missnöjet måste vi först organisera det. Annars fortsätter människor söka individuella lösningar på sina kollektiva problem. Hyresgästerna vet redan att hyran höjs varje år, och de ser själva hur underhållet av deras hem försummas. Vår uppgift är att stärka dem i tron på deras kollektiva förmåga, och i tron på att en annan värld är möjlig.
AG Starthilfe säger i en intervju att kampen för att expropriera Deutsche Wohnen utkämpas på tre fronter: folkomröstning, aktioner och organisering; varav organiseringen är viktigast. Som förbund har vi inspirerats av bostadskampen i Berlin, men misslyckats med att ta efter deras metoder.
Det vill vi ändra på med våra gårdsfikor i Rosengård. Precis som i Berlin knackar vi dörr, bygger relationer med hyresgäster och formulerar politiska mål utifrån problem och konflikter de möter i sin vardag. Nu senast samlade vi grannar för en massanmälan av den undermåliga trappstädningen hos fastighetsägaren Contentus.
Det krävs inga expertkunskaper för att knacka dörr eller anordna en gårdsfika, inte heller en outsinlig källa av aktivister. Den största tröskeln är bristande erfarenhet. Men med rätt stöd kan alla lokalgrupper i förbundet tillägna sig fackliga metoder och använda dem för utåtriktad organisering. Det sociala facket fungerar i såväl stora som små städer, med såväl ett fåtal som mängder av medlemmar.
Våra visioner sträcker sig såklart längre än till underhåll av fastigheter, men om vi ska utöva kollektiv makt måste våra politiska krav vara förankrade i en social bas. Detta har också kännetecknat Allt åt allas mest framgångsrika projekt genom åren. Samtidigt behöver vi rannsaka oss själva och erkänna att förbundet många gånger börjat i fel ände, med politiska kampanjer utan materiell förankring. Det innefattar även våra egna försök att frysa hyran.
Vi delar Oskars uppfattning om att Allt åt alla ska radikalisera människors missnöje och lyfta fram samhällets underliggande klasskonflikter. Men ifall vi menar allvar med att nå utanför våra egna led måste vi börja där människor möter konflikterna: i deras hem, i deras bostadsområden – i vardagen. Vill vi ha något gjort får vi göra det själva.
Lästips:
