Kategorier
Malmö

Det gemensamma – Fröet till en annan framtid?

Imorgon (söndagen 12/1) är vi med i Filosofiska rummet på P1 och diskuterar det gemensamma. Den här texten skriver vi för att utveckla några av de teman som kommer komma upp i programmet och hur vi som Allt åt alla arbetar utifrån det gemensammas politik. Det gemensamma är allt som finns bortom det privata och offentliga och handlar om ett annorlunda sätt att styra och förvalta samhällets resurser.
Det gemensamma har funnits så länge samhället funnits. Det har varit en central beståndsdel i alla samhällen, i all tid. Det gemensamma har alltid fungerat som ett kitt som håller ihop samhället, och har under ytan löst de problem som samhällets generella logik inte kunnat. Historiskt har arbetet med att producera det gemensamma ofta skett på bekostnad av kvinnor som genomfört osynligt och obetalt arbete. Det gemensamma har dock förändrats över tid, och har i olika delar av mänsklighetens historia haft olika funktioner. Innan kapitalismen och industrialiseringen så var det gemensamma en viktig beståndsdel i hur bondeklassen reproducerade sig själv. Man hade kollektivt ägda och förvaltade marker (allmänningar) där alla djur fick beta, skogar som ingen ägde, och många av de verktyg som användes ägdes inte sällan kollektivt av byns invånare.
Under industrialiseringens och kapitalismens intåg så avskaffades många av de gemenskaper som tidigare hade funnits. Allmänningarna och skogarna inhägnades (privatiserades), och ansvar över stora delar av det som tidigare skötts kollektivt lades istället över på det offentliga i form av den moderna nationalstaten. Men det gemensamma fanns kvar, fast i mindre skala och på andra sätt, och framförallt började nya gemensamma nyttor skapas underifrån såsom folkbibliotek. I en svensk kontext så kan vi förstå folkets hus och park-rörelsen och kooperativ-rörelsen utifrån det gemensamma.
Idag så är det gemensamma fortfarande viktigt, fast återigen på ett annat sätt än förr. Det gemensamma har i högre utsträckning än innan blivit själva motorn i modern kapitalistisk produktion. När man under industrikapitalismen producerade värde genom att omvandla råvaror till komplexa varor såsom bilar, så ser vi nu att allt större delar av världens globala kapital skapar sitt värde genom att privatisera det gemensamma. Vi kan se detta i hur det sätts patent på uråldrig odlingskunskap kring fröer men även annan typ av kunskapsproduktion eller det som benämns som immateriell produktion¹.
För att förstå varför det gemensamma är intressant politiskt så måste vi dock gå bortom förståelsen av det gemensamma som en del i att reproducera kapitalismen, vi måste istället också förstå de sätt som det gemensamma även utmanar och går bortom själva kapitalismen. Då det gemensammas främsta drivkraft är ömsesidighet och kollektivitet så följer det en annan logik än det privata vars drivkraft är att exploatera och ackumulera värde åt ett fåtal. Att det privata är beroende av men också ständigt inhägnar det gemensamma skapar en dynamisk konfliktsituation där det finns politiska möjligheter att frigöra det gemensamma, genom att låta det expandera och finnas på sina egna villkor.
Idag finns det lokala och globala exempel på hur resurser förvaltas gemensamt. Det mest klassiska exemplet är Wikipedia där vem som helst kan bidra med kunskap och där innehållet administreras demokratiskt utifrån gemensamt uppsatta regler. Ett annat exempel på hur det gemensamma går bortom den privata egendomen är den numera insomnade sidan Piratebay. Genom att piratkopiera och lägga upp immateriella produkter som alla sedan delade genom peer to peer-teknik skapades en global allmänning där immateriell produktion fördelas och förvaltas gemensamt.
Utöver detta finns det en rad exempel på hur vår tids mest intressanta politiska projekt utgår från det gemensamma för att skapa politisk makt men också förvalta och fördela resurser. Vi ser i kurdiska städer i Turkiet ett medvetet politiskt projekt att ta kontroll över lokala parlament för att sedan förflytta makt ut i kvarteren för att omforma hela städer utifrån det gemensamma, och hur man i det autonoma självstyret i nordöstra Syrien (även känt som Rojava) byggt upp nya demokratiska institutioner utifrån det gemensamma i spillrorna av det syriska inbördeskriget. Vi ser i Barcelona hur en allmännings- och rätten till staden-rörelse tog makten över det kommunala parlamentet i syfte att utvidga de boende i Barcelonas makt över sina gemensamma nyttor, och hindra dem från att inhägnas. I Neapel har den lokala sociala center-rörelsen ockuperat tomma hus som lämnats i de ekonomiska krisens svallvågor för att skapa nya sociala institutioner utifrån det gemensamma, och att de även lyckats få igenom ett lokalt lagförslag som garanterar rätten att skapa gemensamma nyttor på platser som lämnats tomma av privata intressen i spekulationssyfte. Även vi i Allt åt alla Malmö arbetar ständigt utifrån det gemensamma. Vi är med och driver det Sociala Centret Solidar på Monbijougatan 13a för att skapa en gemensam plats och resurs på Möllevången, och i de politiska konflikter vi deltar i så har vi alltid perspektivet om att vi måste utvidga det gemensamma snarare än att förlita oss på kortsiktiga och reaktiva lösningar inom ramarna för det privata och offentliga.
Det gemensamma kan vi således konstatera vara något som vi måste försvara mot kapitalismens inhängningar men också något som vi kan skapa tillsammans här och nu. Framtiden för det gemensamma och de möjligheter det bär på är således upp till oss som vill ha en annan typ av organisering av samhället som bryter med exploatering och bygger på riktigt demokrati. För en stad formad efter våra hjärtans begär: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

¹ Immateriell produktion är ett brett begrepp som åsyftar produktionen av känslor, erfarenheter och kunskaper. Detta har historiskt skett inom det gemensamma i mellanmänskliga möten, eller i det offentliga inom exempelvis skolan och sjukvården. Vi ser mer och mer att det privata inhägnar denna form av produktion genom exempelvis privata vårdbolag och privata skolor; men framförallt så sker denna inhängning genom en privatisering av själva det mellanmänskliga mötet där en stor del av våra interaktioner numera sker på privata sociala medier-plattformar. Andra exempel på inhängning av immateriell produktion är gentrifiering, copyright, och patent.

Vill du veta mer om det gemensamma?
 
Podcasts:
 
Filosofiska rummet: Det gemensamma – Tragedi eller möjlighet?
 
Apans Anatomi: Det gemensamma
 
OBS Sveriges Radio: Mår jorden verkligen bra av att ägas?
 
OBS Sveriges Radio: En demokrati som bygger på gemensamt ägande
 
Texter:
 
David Harvey: Skapandet av de urbana allmänningarna
 
Silvia Federici: Feminism and the politics of the commons
 
Böcker:
 
Ugo Mattei: Gemensam nytta
Michael Hardt & Antonio Negri: Commonwealth
 
Peter Fase: Fyra Framtider
 
Silvia Federici: Caliban and the witch