Situationen vi befinner oss i idag liknar på många sätt den så kallade IT-bubblan i slutet av 90-talet. I stort sett hela IT-branschen övervärderades systematiskt, stora finansiella aktörer agerade för att övervärdera den ytterligare och korthuset föll till slut ihop när det upptäcktes att många av dessa bolag inte hade någon som helst möjlighet att någonsin bli lönsamma. Som i alla finanskriser så är inte alla förlorare i dessa dynamiker. Tvärtom skapades ett stort och välmående segment i den amerikanska – men även svenska – tech-branschen som på olika sätt kom segrande på andra sidan bubblan. Många sålde av sina bolag innan kraschen och gjorde därav oerhörda vinster på ren luft, och när kraschen var ett faktum köpte de upp spillrorna av branschen för småpengar. Många av de viktiga aktörerna i dagens situation har just denna typ av origin story gemensamt. Vi hittar dem bland AI-evangelister, hedgefond-ödlor, 𝕏-entusiaster och Bitcoin-maximalister.

Perioden efter IT-bubblan är vad många brukar, med ett visst skimmer av nostalgi, beskriva som internets guldålder. En parentes är att detta även är en period som bland många i svensk vänster beskrivs som en gyllene tidsålder med alter-globaliseringsrörelser och autonoma nätverk så det räcker och blir över. I efterhand har ofta den dåtida vänsterns färdigheter i att manövrera sig på sin tids internet lyfts fram som något som utmärker eran, med exempel som Yelah, Piratbyrån med mera. Efter IT-bubblan utgjordes internet av mängder av mindre noder, separerade internetforum om olika teman som modererades av community-medlemmar själva, IRC-kanaler, fildelning, och en hel del inte helt rumsrent innehåll. De delar av internet som vid tillfället var definierande var i mångt och mycket inte vinstdrivande. Användarna tvingades utstå lite annonser men det var i huvudsak för att betala för serverkostnader. Dessa projekt löpte parallellt med 90-talets IT-bransch och dess explosionsartade bubbelbildning, men kom först i och med att bubblan sprack få möjlighet att blomma ut. Villkorslösa och kreativa sätt att organisera gemenskaper fick plötsligt utrymme att växa fram i en tid då internet redan hade i snabb följd bedömts som framtidsindustri och helt utan potentiell ekonomisk bäring.

Det vakuum som IT-bubblan lämnade efter sig öppnade även upp för privata intressen att börja sluka plats och marknadsandelar i de mer direkt vinstdrivande delarna av internet. Det är under samma era som giganter som Ebay, Amazon, Paypal och Google börjar etablera sig. Dessa tjänster tillhandahöll tjänster som redan fanns i köttvärlden, men med den sömlösa enkelhet som bara den digitala världen kan erbjuda. Istället för att gå till köpcentret kunde du surfa på the worldwide web, och istället för att läsa i uppslagsverk så fanns all världens information redan indexerad i din webbläsare.

Det finns mycket att säga om denna era som inte har sagts tillräckligt, inte minst om fildelningens olika ofta komplexa relationer till hur dessa jättar växer sig starka, för att inte tala om hur till exempel det proto-kommunistiska Wikipedia på många sätt varit en förutsättning för framförallt sökmotorernas framväxt. Dessvärre tror vi inte att vi är de människor som bäst kan berätta denna berättelse. Vi är istället i huvudsak intresserade av vad som hände sen.
När massiva centraliserade köpcenter etablerats på internet för att inhägna delar av värdet som byter händer i transaktioner så väcktes på många håll en tanke om inte även den funktion som de småskaliga och separerade chattrummen och diskussionsforumen fyllde i människors vardag kunde gå genom samma behandling. Det var utifrån denna hypotes som dagens sociala medier skapades och gavs utrymme. Där Amazon var ett digitalt substitut för köttvärldens köpcenter blev Facebook ett substitut för, eller kanske snarare komplement till köttvärldens möten med en kompis eller främling på gatan. Genomgående var fortfarande att internet i första hand var en möjliggörare för mänsklig aktivitet. Vare sig det var ekonomiska transaktioner eller socialt utbyte.

Ingenstans hittar vi några långsiktiga lösningar på det centrala problemet att människors sociala relationer sinsemellan inte kan inhägnas i det konkreta.

I transaktionella aktiviteter blir det enkelt att urskönja hur lönsamhet ska skapas. Den är enkelt reglerad och enkel att säkerställa. Varje gång en transaktion sker på plattformen ska det tas en avgift. När det gällde socialt utbyte blev lönsamhet istället ett ständigt olösligt problem. Hur skulle den sociala praktiken att kommunicera med vänner Och främlingar kunna inhägnas? Detta problem har i huvudsak mötts med två otillräckliga lösningar. Den ena lösningen har varit annonsintäkter. Precis som mötet på gatan kantas av reklampelare fick din post om att din mormor gått bort en tillhörande annons för dickpills. Likt annonsering i köttvärlden är detta inte en stor vinstindrivare utan kan, i regel, på sin höjd täcka upp en del av kostnaderna för att upprätthålla plattformen. Den andra lösningen var att samla in stora mängder data om plattformens användare, för att sedan sälja vidare eller göras vinstindrivande direkt på plattformen. Denna lösning är inte heller någon stor vinstindrivare, utan är i mångt och mycket ett komplement till annonsering, och ett sätt att göra annonseringen mer effektivt riktad. Insamlandet, köpandet och säljandet av data har sedan flera år själv gått in i en ekonomisk kris lite under ytan, och de som fortfarande evangeliserar dess potentiella lönsamheter har i mångt och mycket helt integrerats i AI-bubblan vi ser idag.

Ingenstans hittar vi några långsiktiga lösningar på det centrala problemet att människors sociala relationer sinsemellan inte kan inhägnas i det konkreta. När Marx i första kapitlet av Kapitalets första band talar om varans dubbelnatur, det av bruksvärde och bytesvärde, kunde han inte anat att vi mer än 150 år senare skulle vara mer fångade av dessa motsättningar än någonsin innan. En vara som majoriteten av världens befolkning använder dagligen, och stora delar av världen globalt lever majoriteten av sin vardag genom, kan inte göras lönsam.

I kombination med den nu rådande ekonomiska lågkonjunkturen har problemet blivit akut. Lösningen verkar bli att omvandla de sociala medierna till att mer och mer likna de digitala köpcentren. Elon Musk vill exempelvis i mångt och mycket bara backa bandet i sitt eget liv (inte bara till ett liv innan hans tre skilsmässor och innan han blev gjord till allmänt åtlöje) till att göra Twitter till en lite mer sofistikerad form av hans gamla företag x.com som i sin tur blev en del av det vi idag känner som Paypal. Den sociala plattformen blir till ett bihang till en regelrätt möjliggörare för ekonomiska transaktioner. Ekonomiska transaktioner är något vi vet hur vi kan tjäna pengar på. För Elon Musk verkar denna resa inte gå särskilt bra, men det finns exempel på vissa framgångar. Meta har exempelvis sedan en tid tillbaka integrerat köpcenterlogiken i alla sina plattformar med Facebook Marketplace, Meta Business-lösningar och algoritmer som allt mer riktas åt dessa funktioner.

Så vad bör göras? Vart bör du, som dygdig cyber-kommunist, lägga din tid? Överallt ser vi hur privata marknadsintressen inkräktar i vår digitala vardag och försöker inhägna våra sociala gemenskaper. Ditt vardagsrum byggs om till marknadsplats för AI-flickvänner och meme-kläder sydda på sweatshops! Många har lanserat olika alternativa plattformslösningar som mer liknar internets guldålder som möjliga vägar att fly undan marknadskrafterna. Detta är en enkel lösning som lätt går att romantisera. Att bara packa ihop och flytta in i en kravmärkt gemenskap på en Twitter-klon. Vi tror att det vi möter är för omfattande för att kunna lösas så enkelt.
Det vi ser är inte bara att existerande plattformar blir mer inhägnade och för användarna fientliga, utan även att användarna själva reagerar och gjort sig redo att flytta på sig. Inte till en ny plattform, utan mellan plattformar. Den nya tillvaron på internet är inte att ha sina sociala relationer på en plats och göra sina transaktioner på en annan, utan att göra allt och inget på flera ställen samtidigt. Att ha en samling chattar av en typ på Signal, en annan på Messenger. Ta in och producera innehåll av en typ på Tiktok och en annan på Bluesky. I förlängningen möjliggör detta även för människor att i högre utsträckning utveckla sina egna personas på dessa olika plattformar, frigjorda från plattformsjättarnas hårda grepp om deras identiteter. Det nya tillståndet möjliggör kreativitet och lekfullhet.

Den italienska post-operaistiska marxisten Paolo Virno skriver i boken Multitudens grammatik om en ny typ av dygdighet för vår samtid. Han skriver om att den dygdiga människan är den som är flexibel och pragmatisk inför sin omvärld, men även gör sin omvärld flexibel och pragmatisk inför människan. En människa som i samma rörelse både låter sig förändras och förändrar världen runt sig. Vi ser denna dygd hos tech-entreprenörernas förmåga att styra våra beteenden genom att närstudera våra praktiker på deras plattformar. Deras sätt att designa sina appar uppmuntrar och villkorar olika typer av sätt att vara. Men även vi människor har möjlighet att styra, kontrollera och villkora. Vi kan skapa egna plattformar med egna logiker. Men framförallt, de sociala medierna är i sin kärna sociala produkter, och våra sociala beteenden på plattformarna villkorar och styr andra människors beteenden. Paolo Virno ger oss verktyg för att adaptivt förhålla oss till situationen på plattformsmarknaden. Vi talar här inte nödvändigtvis om ett individualistiskt perspektiv. Även organisationer, kollektiv, gemenskaper, personas, grupp-DM, eller varför inte cybernetiska konstellationer av människor och maskiner, bör använda detta förhållningssätt för att navigera sig i samtiden. Istället för att tänka kring vart du ska befinna dig, tänk istället kring vad du kan göra. Kan du bygga en nyskapande och spännande nod i Mastodons fediversum? Gör det. Kan du vara roligast i Twitch-chatten, snyggast på Instagram, fulast på BeReal, dummast på TikTok och mest woke på Bluesky? Gör det då också, och överallt: erbjud en annan och bättre värld. IT-bubblans krasch banade inte bara vägen för den plattformsekologi vi nu tvingas röra oss genom, den öppnade även upp för mängder av nya och spännande sociala beteenden och plattformar där sociala beteenden faciliterades. Allting talar för att även vår nuvarande krasch kommer öppna upp samma möjligheter.

Vi blev, i egenskap av Förbundet Allt åt allas mest online killar, frågade om vi till detta nummer av Svärm kunde komma med ett enkelt svar på vart människor borde fly under rådande omständigheter. Vi kunde inte ta den bollen. Vi hade kunnat skriva oändligt om hur vi i arbetet med Förbundet Allt åt allas egen infrastruktur hittat mängder av vägar in i att skapa nya sätt att mötas och bygga organisation digitalt, eller om hoppingivande projekt inom det breda fediversumet. Vi kommer säkert få skäl att återkomma till dessa, men då internet inte är så mycket mer än människor och deras sociala praktiker vill vi att det är människan vi utgår ifrån i diskussionen om vart internet är på väg. När vi kommit överens om denna utgångspunkt kan vi staka ut vägar framåt, bortom det mördande alienerande internet de flesta av oss lever sin vardag genom. Därför lämnar vi er vid Virnos dygd och en uppmaning om att inte bara vara digitala nomader, utan att även bejaka er egen nomadism.

2023/10