Krypto. Självkörande bilar. Metaversum. VR. Med jämna mellanrum dyker det upp en ny teknologi som förutspås förändra världen. Men efter att ha blivit överöst med storslagna förutsägelser (som på sin höjd får utstå försiktig kritik i media) är den vanligaste utkomsten att teknologin ifråga visar sig vara opraktisk utanför en ganska specifik nisch eller rent av helt irrelevant.

Den senaste nya teknologin som det pratas flitigt om just nu är generativ AI. Man kan lätt känna igen mönstret för diskussionen från ovanstående exempel även om det är för tidigt att säga exakt vilken roll generativ AI kommer spela i framtiden.

Denna cykel av stor optimism – hype – kring en ny teknologi som sedan inte klarar av att leva upp till förväntningarna är viktig att känna till så att man kan parera för den och på så sätt bättre kunna förutsäga vilka effekter en ny teknologi faktiskt kommer ha för samhället. I denna text tänker jag diskutera vad jag ser som ett par huvudanledningar till denna teknikoptimism och föreslå en ansats till ett rimligare förhållningssätt till teknologi.

Teknologins avtagande revolution

Hypen hos teknikoptimister är sällan enbart till en specifik ny teknologi. I stället har de en optimistisk inställning till ny teknologi i allmänhet. För dessa människor är revolutionerande tekniska framsteg inte bara troliga, utan oundvikliga, och den teknologi de råkar vara intresserade av för stunden är bara den senaste kandidaten för vad som kommer att vara nästa framsteg.

Jag skulle vilja hävda att den tekniska utvecklingen de senaste decennierna inte stödjer denna generella optimism. Det har naturligtvis skett många teknologiska framsteg framförallt sett ur ett längre historiskt perspektiv. Samtidigt har teknologiska framsteg inom många områden dramatiskt saktat ned jämfört med utvecklingen som skedde under slutet av 1800-talet och stora delar av 1900-talet. Vi har på senaste tiden framförallt gjort tekniska framsteg som rör datorer men det glöms lätt bort hur mycket av teknisk utveckling som i princip har avstannat.

Det är viktigt att komma ihåg att de som kraftigare och mer avancerade datorer kan påverka är begränsade. Ofta hör man förutsägelser om att datorer kommer att ersätta mänskligt arbete. Men den generella trenden har varit att produktivitetsökningen – ett nationalekonomiskt mått på ökning av produktion per arbetad timme i ett samhälle – i själva verket minskar. Detta tyder snarare på att tekniska framsteg ersätter färre jobb än förr.

Även utvecklingen inom området datorer är långsammare än förr. Den exponentiella tillväxten i processorkraft som skett i flera decennier avtar, samtidigt som det egentliga värde snabbare och mindre datorer tillför blir mindre betydelsefullt efter en viss gräns.

Att vara teknikoptimist förr – då teknologi genuint omvandlade stora delar av samhället – var mer motiverat än idag. Ett uttryck för teknikoptimismen från mitten på förra seklet som man kan se spår av i dagens teknikdiskussion är Science Fiction. Många av troperna i denna genre etablerades under en period av dramatisk teknologisk utveckling och lever kvar idag som otillfredsställda löften. Elon Musks utlovade marsexpedition, Mark Zuckerbergs Metaverse, föreställningen om självkörande bilar eller den samtida AI-diskursen har alla tydliga spår av Science Fiction i sig trots att Science Fiction utgör en dålig guide till framtiden.

En viktig observation att göra om tekniska framsteg inom ett område är att de ofta inte sker i en jämn takt. Periodvis kan det ske häftiga framsteg inom ett område som sen lugnar ned sig. Det är alltså inte givet att vi bara kommer få tekniska framsteg på tekniska framsteg. Inte sällan kan dessa framsteg också bero på ändrade förutsättningar för hur samhället fungerar – det är nog ingen slump att vi såg snabbare teknologiska framsteg i takt med större politiska och sociala framsteg under stora delar av 1900-talet.

Vill man ha realistiska förväntningar på tekniska framsteg är det en bra idé att i första hand kalibrera sig efter det som faktiskt har hänt de senaste decennierna, något som teknikoptimister sällan är bra på.

Spekulationsmaskinen

En anledning till att potentialen inom en ny teknologi kan överskattas är att det ofta existerar direkta finansiella incitament till att göra detta. Det kanske tydligaste tänkbara exemplet på detta är kryptovalutor.

Priset på en kryptovaluta avgörs av hur många som vill köpa valutan i relation till hur mycket det finns tillgängligt att köpa. Har man själv investerat pengar i en kryptovaluta vill man alltså att så många som möjligt ska vilja köpa den så att värdet stiger. Detta ger en ett incitament att sprida påståenden som framställer valutan i sig eller kryptovalutor som koncept i ett positivt ljus och att inte öppet kritisera eller ifrågasätta liknande påståenden. Som många minns blev konsekvenserna en miljö där påståenden om krypto som var frånkopplade från verkligheten frodades och spreds med stor entusiasm.

Att nya teknologiska koncept överhypas är inte bara begränsat till krypto. I början av 2022 dömdes Theranos tidigare VD Elizabeth Holmes för bedrägeri. Theranos hade en produkt som påstods klara att ta allehanda blodprover från endast en droppe blod, vilket på många sätt skulle kunna underlätta diagnostiseringen av en mängd olika sjukdomar. Produkten hade en modern och snygg design som var framtagen bland annat av flera före detta anställda på Apple. Problemet var bara att Theranos inte var i närheten av att ha teknologin att göra detta. Under rättegången försvarade sig Holmes med att de visserligen inte hade teknologin ännu, men att de hade som plan att utveckla den längs vägen som hon hävdade var ett vanligt tillvägagångssätt i Silicon Valley. Även om rätten inte köpte argumentet så hade hon rätt i att det är ett utbrett fenomen i världen av startups att presentera en väldigt optimistisk bild av sig själv, eller rentav ljuga. Tech-startups gör ofta detta för att få investeringspengar, men så fort någon har investerat i företaget så får den personen också incitament att själva delta i charaden, på samma sätt som en bitcoinköpare får incitament i att delta i den verklighetsfrånkopplade diskursen kring kryptovalutor. Till skillnad från kryptovalutornas fotsoldater, som ofta framstår som smått galna för den oinvigde, så har tech-investerare inte sällan direkt makt över exempelvis tech-media och åtnjuter också för det mesta en större grad av respekt från allmänheten.

Elizabeth Holmes blev dömd för att ha bedragit Theranos investerare, men för den som han sälja sina aktier vid rätt tillfälle var det inte alls ett problem att deras affärsmodell byggde på en idé som aldrig skulle bli verklighet: köpte man aktier tidigt och sålde dem innan det började gå upp för allmänheten att Theranos inte kunde hålla det de lovat eller antytt, kunde man tjäna stora pengar.

Ett mer väletablerat exempel på detta fenomen är taxiföretaget Uber. Ursprungligen marknadsförde sig Uber till investerare med idén om att de på sikt skulle byta ut sina mänskliga förare mot självkörande bilar – en teknologi som än idag inte är tillräckligt utvecklad för att detta ska vara genomförbart. Uber har sålt sin avdelning för självkörande bilar sedan flera år tillbaka men hade vid det laget fått tillräckligt mycket momentum för att helt enkelt fungera som ett taxiföretag med en app istället. Utan att marknadsföra sig med förhoppningen om att vara det första stora företaget med självkörande bilar hade Uber kanske inte haft det kapital som krävts för att kunna växa snabbt samtidigt som man år efter år går med förlust.

Framtidshopp för den postpolitiske

Slutet av 1900-talet har karaktäriserats av en politisk utveckling där den upplevda möjligheten att förändra samhället till det bättre har krympt. Under 1900-talet har Sovietunion mindre och mindre framstått som ett seriöst alternativ till liberal kapitalism, för att slutligen kollapsa. Socialdemokratin har helt övergett sina mer radikala anspråk på ett icke-kapitalistiskt samhälle och också skalat tillbaka sina ambitioner på att genomföra en progressiv politik. Nyliberalismen dominerar visserligen politiken fortfarande, men har tappat sin trovärdighet som ett system som kan förbättra världen, framförallt på senare år.

Trots att allt färre tror på politikens förmåga att förbättra världen har många fortfarande ett behov av att tro att världen kommer bli bättre, eftersom att man på goda grunder är missnöjd med hur världen ser ut idag. Här spelar tron på teknologi en viktig roll. Är man orolig för klimatförstörelse men har korrekt observerat att politiken hittills varit oförmögen att lösa de problemen kan man sätta sitt hopp till teknisk utveckling. Vill man ha arbetstidsförkortning eller basinkomst men har svårt att hitta en arbetarrörelse som kan genomdriva detta så är det bara att hoppas på att automatisering gör så att alla jobb försvinner. Och så vidare.

Det finns flera anledningar till att vi är så dåliga på att genomskåda tech-entreprenörers påståenden om sina egna produkter men jag tror att en viktig anledning till detta är att vi helt enkelt är många som vill tro på dem.

Mot en annan teknologisyn

Hur bör man förhålla sig till en diskurs om teknologi som domineras av optimister?

Ett vanligt sätt att bemöta hype-cykeln kring nya teknologier är att i första hand angripa påståendet om att den nya teknologin i fråga skulle vara positiv. Detta grundar sig i en delvis välmotiverad cynism kring vilka effekter teknologi har på samhället. Kapitalism har trots allt en tendens att göra så att nya teknologier används för att inhägna, övervaka och underordna oss olika abstrakta system. Som exempel på detta kan vi ta internet – i takt med att sociala medier tar en större plats i livet känner allt fler sig isolerade och frustrerade med dom typer av sociala interaktioner som premieras på internet, samtidigt som många saknar arenor för social interaktion i verkligheten som tynat bort som följd av sociala mediers framväxt.

Det finns enligt mig två problem med att ensidigt ha detta förhållningssätt till ny teknologi. För det första har, som jag argumenterar i denna artikel, nya teknologier ofta en betydligt mindre effekt på samhället än vad hype-cykeln gör gällande. För det andra missar man ofta de positiva aspekterna av en ny teknologi. Internet har också lätt till väldigt många positiva interaktioner och upplevelser som inte hade varit möjliga innan och kan vara ett oerhört kraftfullt verktyg. Trots att dagens internet domineras av ett litet antal plattformar som ägnar sig åt övervakning och inhägning så finns det många delar av internet som aldrig helt kan underordnas denna logik både på och utanför dessa plattformar.
Ett annat sätt att förhålla sig till tech-hypen som man kan lockas till är att tvivla på varje påstådda tekniska framsteg och istället utgå ifrån att inget kommer att förändras. Detta skulle enligt mig också vara ett misstag. Faktum är nya teknologier i många fall faktiskt lyckas slå igenom och påverka världen. Vi kan återvända till exemplet internet, något som på vissa håll avfärdades som en fluga när det först kom.

Det jag tror krävs för att förstå ny teknologi är att undvika att förhålla sig till teknikoptimisterna så långt som möjligt och istället försöka förstå ny teknologi på sin egna meriter. Precis som med mycket annat finns det inga genvägar till förståelse utan det som krävs är att man har den kunskap och tid som krävs för att sätta sig in i ämnet. Har man inte möjlighet till detta är det bättre att ha ett öppet sinne för att det finns flera sätt något kan komma att utvecklas snarare än att rakt av köpa teknikoptimism eller någon av dess motsatser.

Teknologi har en genuin potential att förändra och det är viktigt att kunna förstå hur den utvecklas utan att fastna i orealistisk hype eller avfärdande cynism.

2023/10