Kategorier
International Stockholm

Transnationell social strejk 1a mars – vi flyttar in på IKEA

Skattesmitare har åter kommit på tapeten i samband med medial granskning. Den 1 mars i år genomförde vi en aktion inne på Ikea för att belysa några av de stora förbrytarna. Kamprad-koncernen för systematiskt undan stora belopp till skatteparadis för att undvika att de pengar som dess anställda jobbat ihop ska gå till det gemensamma.

Även som arbetsgivare ute i världen är Ikea giriga och skoningslösa. De har snabbt dragit nytta av krisen i Grekland. Så fort arbetsrättsliga lagar ändrats har de varit snabba med att minska löner och försämra villkor för sina anställda.

I Sverige har koncernens bostadsbolag Ikano köpt upp bostadsområden och renoverat dem till den grad att vanligt folk inte har råd att bo kvar.

I en tid då det börjat talas om vad människor i nöd ”kostar” är det viktigt att vi vrider perspektivet och belyser det verkliga problemet: hur de resurser som skulle vara allmänhetens istället hamnat i fickorna hos de som redan är miljardärer.

Kamprad-koncernens verksamhet är bara en av flera. Problemet ligger inte enbart hos enskilda aktörer, problemet ligger i de strukturer som möjliggör att den aggressiva skatteplaneringen kan fortgå.

Tillsammans kan vi vända utvecklingen. Organisera och kräv det som borde vara allas:
Resurserna och makten!

(Aktionen var en del av en samordnad aktionsdag i Europa, se http://www.transnational-strike.info/ för mer information)
#TransnationalSocialStrike #1M

Kategorier
International

Rapport från Beyond Europes camping i Halkidiki 18/8-25/8

I mitten av augusti arrangerade nätverket Beyond Europe ett camp i grekiska Halkidiki utanför Thessaloniki. Två medlemmar från förbundet Allt åt Alla närvarade under veckan, tillsammans med kamrater från många europeiska länder. Campet hade inga krav på organisationstillhörighet utan hade som mål att samla den breda vänsterradikala rörelsen i Europa, vilket ledde till en bredd i deltagarnas tidigare arbete och erfarenheter. Några av de närvarande organisationerna som deltog var: Plan C (en), Alfa Kappa (gr), Intervenchionistiche linke (ty), Global project (it) och Allt åt Alla. Under en vecka pågick diskussioner om teori, och organisering, aktioner och utbyte av praktiker med de lokala rörelserna. Varje dag fanns möjligheten att delta i flera workshops för att sedan avsluta med en större assembly på kvällen. Dessa workshops kunde exempelvis handla om feminism, ekologi förenat med antikapitalism, rivandet av Fort Europa, praktisk solidaritet med Rojava eller självorganisering och allmänningar.

Anledningen till att arrangörerna valt just Halkidiki i norra Grekland som plats för campet var det mångåriga motstånd som lokalbefolkningen fört mot Eldorados byggande av guldgruvor i bergen. En rörelse som de senaste åren fört en ständig kamp mitt i eurokrisen, mot såväl gruvbolaget som myndigheterna. Dessa berättelser om rörelsens struktur och historia var något som inspirerade många. Under veckan kunde vi bistå med vårt engagemang och deltagande för att slutligen genomföra en demonstration tillsammans. Kampen mot Eldorados utplundring i Halkidiki är ett av många exempel på lokalt förankrade sociala rörelser i Grekland som kämpar för ett annat samhälle. Rörelsens struktur grundar sig i lokalkommittéer i byarna där direkt demokrati tillämpas och beslutskapande kommer till genom assambleas och generalförsamlingar på gräsrotsnivå.

Ett exempel på rörelsens förmåga att inkludera en stor del av invånarna i närområdet var att många seminarier under veckan hölls i byarna runt campet. I den kanske för motståndet viktigaste orten, Megali Panagia, hölls under torsdagskvällen ett välbesökt samtal mellan representanter från flera kooperativa verksamheter i norra Grekland. Detta med utgångspunkt i självorgansering. Ett lokalt intiativ som togs upp var t.ex. kampen mot ökade energipriser. Genom att tillsammans framställa pellets, i direktdemokratiska fabriker, skulle man kunna tillgodose behoven i området. Signifikant för dessa seminarier var den höga närvaron av personer som inte deltog i campet.

Rörelsens förmåga att samla människor har också gjort den till ett stort hot och genom åren har repressionen från grekiska staten och polisen därför varit svår. Långa fängelsestraff har utfärdats, och polisen har vid demonstrationerna gått hårt till attack mot rörelsen med tårgas och massarresteringar. Detta skedde också vid demonstrationen den 24/8 då en buss stoppades och 78 personer arresterades i ett slag. Några timmar senare samlades en solidaritetsblockad utanför polishuset och senare under natten kunde alla utom fyra kamrater släppas. Den 27 september hölls ytterligare en demonstration utanför polishuset i Megali Panagia för att belysa det polisvåld som brukats.

Veckan visade på en bred europeisk organisering, som väljer att se bortom organisationstillhörigheter och istället sätter fokus på en variation av praktiker. Vi tar med oss berättelserna från den lokala rörelsen, erfarenheter från kamper över hela Europa och ett hopp om ett nära och i klassen transnationellt samarbete. Att sammankoppla kamper och samarbeta är viktigare nu än någonsin, i kampen för flyktingars rätt till fristad och emot en allt mer destruktiv kapitalism.

Kämpa Halkidiki!

Allt åt Alla, September 2015

http://camp.beyondeurope.net/program/

IMG_2820

IMG_2904

Kategorier
Allmänt International

Rapport från Blockupy Frankfurt

Rapport från Frankfurt, 18 mars.

De fick inte fira ifred. Vi kraschade invigningsfesten av Europeiska centralbankens nya skrytbygge genom blockader och demonstrationer. Vårt Europa, från etablerade parlamentariska vänsterpartier och fackföreningar till militanta anarkistiska celler, lyckades göra gemensam sak mot kapitalets Europa.

Alltsedan i höstas, sedan förberedelserna av den årliga Blockupyfestivalen i november, har Allt åt alla deltagit i Blockupys internationella koordineringsgrupp. I år försökte vi skapa en större svensk närvaro i mobiliseringen och arrangerade därför samtalskvällar om Blockupy samt bussresor till Frankfurt. Det internationella deltagandet har detta år varit häpnadsväckande. Busslaster sammanstrålade från Italien, Belgien, Danmark, Frankrike, Österrike och många andra länder.

Vad var det som hände?

På ett sätt hade vi redan vunnit: till följd av Blockupymobiliseringen hade invigningen reducerats från en storslagen gala till ett kafferep alla helst ville slippa. Mario Draghi fick anlända i helikopter till ECB och invigningstalet hölls för ett tiotal personer alltmedan ilskan kokade utanför glasbyggnadens väggar. Vi ville stänga ner centralbanken, men polisen insisterade på att stänga ner hela staden.

Redan innan soluppgången på onsdagen samlades tusentals människor på olika håll i Frankfurt. De fem blocken, eller ”fingrarna” som de också kallas, hade alla samma mål, men använde olika metoder. Tillsammans ville man stänga centralbankens verksamhet för en dag. Ostbanhof, blockerat. Flößerbrücke, blockerat. Hanauer Landstraße, blockerat. Därefter, den obligatoriska katt och råtta-leken mellan polis och aktivister. Det undantagstillstånd som alla fruktade uteblev i år. Istället, en massiv och total belägring av staden med hjälp av cirka tiotusen svart- och grönklädda, maskerade och tungt utrustade poliser. Förbundsrepublikens alla vattenkanoner uppställda runt fortet och en militariserad stad.

Vid niotiden på morgonen omringade polisen det blå blocket vid Uhlandstrasse. Hundratals italienska kamrater säckades av polisen och arresterades en masse – men utanför inhägnanden samlades inom kort en massiv solidaritetsblockad med krav på frigivning. Efter några timmar släpptes nästan alla – inklusive några av oss. I skrivande stund sitter en kamrat fortfarande häktad i Frankfurt.

På eftermiddagen gick IG Metall tillsammans med flera fackförbund i Tyskland och Europa (inklusive italienska FIOM) för första gången ut på gatorna i Blockupy. I den stora eftermiddagsparaden mellan Römer-torget  och Opernplatz deltog över 25 000 demonstranter. Demonstrationen bestod av många sektioner men för första gången någonsin frontades Blockupy av enbart kvinnor. Provocerande nog åtföljdes demonstrationen av två led tungt uniformerade poliser, som gick på vardera sidan om tåget.

Varför åkte Allt åt alla?

Att med fysiska medel stänga ner centralbanken är förstås nästintill omöjligt. Trojkans nyliberala åtstramningspolitik är mer än en stål- och glaskonstruktion i Frankfurts finanskvarter. Samtidigt är Blockupy mer än bara blockader. Det huvudsakliga målet med Blockupy är att forma en bredare och starkare vänster, som kan kämpa tillsammans på ett transnationellt fält av sociala kamper, och som har en egen idé om vad ett Europa bortom kvävande åtstramningspolitik kan vara. I år hade aktionen en särskild betydelse i och med Syrizas seger i det grekiska valet och andra framgångar runt om i Europa. Konflikten har skärpts mellan nedskärningspolitikens genomdrivare och motståndare.

Dagen efter mobiliseringen arrangerades ett möte om social strejk på universitetet i Bockenheim. Strejkmötet var förlagt i anslutning till blockaden för att visa på krispolitikens effekter på arbetsmarknaden och på våra liv – men också för att synliggöra att motstånd koordineras och att organiseringen fortgår runtom i Europa. Vid mötet var basfack och organisationer från hela Europa representerade. Här kan nämnas det autonoma basfacket ADL i Italien, OZZ Inicjatywa Pracownicza i Polen och arbetare från Angry Workers och Amazon i Tyskland. Allt åt alla deltog i mötet tillsammans med SAC och SUF.

Under Blockupyfestivalen i november initierades en workshop om social strejk – som en möjlighet till fortsatt koordinering av transnationella kamper. I Italien genomfördes den 14 november en social strejk då över 60 städer gick ut på gatorna – men aktioner genomfördes också i England och Tyskland. I januari i Rom hölls ett efterföljande internationellt möte angående den sociala strejken, då också Allt åt alla närvarade som organisation tillsammans med deltagare från hela Europa.

Paradoxalt nog kan vi säga att löftet som ligger i namnet Blockupy inte helt och hållet infriades. ECB:s huvudkontor stängdes inte igen. Når tårgasen gått ur luften och vattnet torkat på gatorna kunde ingångarna till byggnaden åter öppnas. Men det egentliga och större syftet var redan för början ett annat: att skapa en rörelse.

Vi vet att utmaningen nu inte enbart ligger i att producera symboliska ögonblick utan att på vardaglig basis organisera oss och knyta samman våra kamper. Blockupy utgör i sig inte en enskild händelse – ett nytt utrymme för sociala rörelser har öppnats. Framöver planeras en större diskussionshelg i september om den sociala strejken, men också kommande internationella möten under sommaren om hur vi på ett transnationellt plan kan organisera oss.

Den 18 mars var inte enbart invigningsdagen för ett skrytbygge, det var också årsdagen för Pariskommunen. Tillsammans visade vi vilka krafter vår rörelse besitter – tillsammans fortsätter vi kampen varje dag, direkt och bortom gränser.

demoblockupyBlockupybanderoll

Kategorier
International Stockholm

Upprop Blockupy Frankfurt 2015

Den 18 mars kommer Blockupy 2015 gå av stapeln i Frankfurt. Tusentals människor från hela Europa väntar på att blockera öppnandet av ECB. Under året har Allt åt Alla har varit med i Blockupykoordineringen tillsammans med många andra organisationer, utomparlamentariska nätverk, fackföreningar och partier runtom Europa. Nu närmar sig 18 mars med stormsteg och bussar håller på att fyllas. Här kommer en översättning av det upprop som nyligen publicerats på Blockupys hemsida. För mer information och för att följa Blockupymobiliseringen i Sverige finns också en blogg – https://blockupysverige.wordpress.com, eller kolla in den internationella hemsidan http://blockupy.org

 

Blockupy2015

Vår tid för handling är inne!
Transnationella aktioner mot öppnandet av Europeiska centralbanken: 18 mars 2015 i Frankfurt

2015 började med något helt nytt. Folket i Grekland stod emot alla hot från Europa och valde en ny vänsterregering. Detta, efter 5 års av utarmande av landet Grekland, där folket levde i ständig kamp mot den humanitära krisen och den sociala förstörelsen. En regering valdes med syfte att stå emot de europeiska institutionerna, snarare än att acceptera fler åtstramningsåtgärder riktade mot befolkningen. Vi stödjer det grekiska folkets beslut att förkasta den nyliberala doktrinen om ”no alternative.” Vi känner oss stärkta och ser möjligheten till en annan framtid. Just eftersom den är kopplad till andra viktiga pågående sociala rörelser, såsom i Spanien. Alldeles nyligen på gatorna i Madrid ropade hundratusentals människor högt och tydligt: Vi kan och vi kommer att vinna igen! Strax därefter, den 11 februari fylldes gatorna i Grekland och över hela Europa av folk, samma dag som Eurogruppen påbörjade en omförhandling av den grekiska skulden. En transnationell våg av solidaritetsaktioner vällde fram.

Denna känsla av egenmakt ingjuter hopp i miljontals människor i Europa och uppmuntrar motståndet mot krisregimen. Solidaritet med folket i Grekland och deras demokratiska beslut är inte enbart en skyldighet för oss, det ligger också i vårt gemensamma intresse: intresset för alla oss som runtom hela Europa kämpar mot åtstramningarnas logik och kämpar för att förbättra våra levnads- och arbetsvillkor.

Därför säger vi: Tiden för handling är inne! Därför uppmanar vi alla från hela Europa att ansluta sig till de transnationella aktionerna mot invigningen av ECB den 18 mars i Frankfurt!

Det är sant, den europeiska krisregimen har över tid förändrats – EU:s akutmöten tycks ha stoppats, länder lämnar euroräddningsfonden. Ändå, när vi ser trycket som Grekland utsätts för just nu, måste vi inse att detta inte innebär att EU:s och ECB:s krispolitik är över. Utpressningen har inte stoppats – tvärtom. Närhelst de europeiska institutionerna hotas, reagerar de, de bedriver utpressning och tvekar inte att återgå till hårda åtstramningsåtgärder. Samtidigt står vi inför något som nästan känns normalt nu: en fruktansvärd ny normalitet av prekaritet, osäkerhet och fattigdom har blivit verklighet genom den nyliberala politik som implementerats under krisen. Denna politik är tryggt inbäddad i statliga institutioner och var aldrig tänkt att vara tillfällig. Åtstramningsåtgärder främjar auktoritärt styre, den fortsatta nedmonteringen av demokratiskt deltagande, attacken på arbetsvillkoren, och drar nytta av de hierarkier som byggts upp på gränsernas regim. De är kopplade till militariseringen av staten och utrikespolitiken, till växande rasism och högerextremism. De senaste åren med den ökända trojkan och nyliberalt styre har banat väg för en ny fas i Europa: en prekär modell av mycket begränsade sociala rättigheter. En modell bestående av kontroll och konkurrens som vi vägrar att vänja oss vid!

Och vi hör dem nu, eliten och regeringarna gråter högt – med Tyskland i spetsen – mot folkets krav i Grekland att stoppa och vända privatiseringarna, krav på sociala rättigheter och på att beskatta de rika, på att slippa betala en skuld och ränta de själva inte har orsakat. Eliten fruktar dominoeffekten som sveper genom Europa; de fruktar att deras ”program” av konkurrenskraft och nyliberal kontroll som framtvingats i den europeiska modellen kommer att falla sönder nu.

En av huvudaktörerna i utpressningen och normaliseringen av åtstramningarna, för morot och piska, är ECB. En avgörande del av den ökända trojkan (EU-kommissionen, ECB och IMF), som tillsammans med EU-rådet främjat åtstramning och privatisering, vilket resulterat i utarmning och otrygghet för stora delar av Europas befolkning. Genom att inte acceptera grekiska obligationer som säkerhet för centrala banklån, framtvingar ECB direkt ett fortsatt pågående av åtstramningspolitiken och tar tydligt ställning för den tyska regeringen.

Blockupy åberopar därför breda gränsöverskridande åtgärder mot ECB när den inviger sitt nya huvudkontor i Frankfurt den 18 mars. Ett torn som är 185 meter högt, som liknar en fästning med sitt säkerhetsstängsel och vallgrav, en maktsymbol som kostar en svindlande summa på 1,3 miljarder euro. Vårt upprop till starka, breda och livliga europeiska protester några månader sedan, har redan lämnat avtryck: ECB har meddelat att de reducerar sin stora gala till ett kafferep. Men vi brydde oss aldrig om antalet gäster. Vår protest är den radikala kritiken av deras arbete – planeringen, genomförandet, normaliseringen av åtstramningsåtgärder.

Vi vet att Frankfurt är rätt plats att vara på för oss alla – otrygga som migranter, industriarbetare som socialt aktiva – hela den frigörande kraftansamlingen. Naturligtvis vet vi att inte ens vänsterregeringar kan lösa alla problem. Den verkliga dynamiken utgår från gatorna och på torgen, från församlingarna och föreningarna, inom och utanför arbetsplatser som en social dynamik. Mer än bara visa vår solidaritet med folket i Grekland och deras demokratiska beslut, kommer vi att klargöra att detta inte är en intressekonflikt mellan människor i Europa. Det är vår kamp för alla människor i Europa! Kampen i Grekland och på andra håll har banat väg för oss alla.

Om inte nu, så när!? Högre och starkare än någonsin, kallar vi för transnationella aktioner den 18 mars vid ECB i Frankfurt! 18 mars är rätt ögonblick för oss alla att vara i Frankfurt. Nu är det dags att intensifiera våra ansträngningar och nå ut för att alla ska gå med i kampen. Nu, är tiden för gränsöverskridande kamp inuti och mot magen på odjuret. Nu är det rätta tillfället att ställa ECB ansvarigt för deras politik och att kraftfullt kräva en annan politisk inriktning. 18 mars är vår avgörande chans liksom vårt ansvar att bygga en gemensam, effektiv kraft underifrån – om de vill ha kapitalism utan demokrati, säger vi att vi vill ha demokrati utan kapitalism.

Den 18 mars kommer vi att ta över gatorna och torgen i Frankfurt, runtomkring den nya ECB-byggnaden och i innerstaden tillsammans med tusentals människor från hela Europa. Vi kommer att göra det tidigt på morgonen runtomkring ECB med civila olydnadsaktioner för att hindra ECB att fira sig själva och avbryta deras normala arbetsdag. Alla bör och är välkomna att följa med – dessa är aktiviteter är avsedda för massdeltagande med en gemensam agenda. Vi kommer sedan samlas i en stark, mångsidig, livlig manifestation på eftermiddagen.

Följ med oss i aktionen! Följ med på blockaderna av ECB vid 07:00 på morgonen; på rallyt vid 14:00 på eftermiddagen och i demonstrationen genom innerstaden Frankfurt vid 17:00. Först tog vi Aten, nu Frankfurt!

För mer info, besök vår hemsida på följande adress: http://blockupy.org/en/; ju mer vi närmar oss den 18 mars desto mer detaljerad info hittar du – om aktiviteterna, buss-samordning och logi, programmet för rallyt och marschen och mycket mer. Om du har några frågor, berätta för oss på: international@blockupy-frankfurt.org eller håll dig uppdaterad via twitter:blockupy /#18M och facebook.com/blockupy.europe.

Vilka är vi: Blockupy är del av ett brett europeiskt nätverk bestående av aktivister från olika sociala rörelser, migranter, arbetslösa, prekära och lönearbetare, partimedlemmar och fackföreningar och många fler från Italien, Spanien, Grekland, Belgien, Nederländerna, Danmark, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Irland, Portugal, Sverige och andra länder. Tillsammans vill vi knyta samman våra kamper och krafter bortom nationsgränser. Tillsammans vill vi skapa en gemensam europeisk rörelse, förenade i mångfald, som klarar att bryta åtstramningsregimen och istället bygga demokrati och solidaritet underifrån. Blockupy och åtgärderna i Frankfurt är bara ett steg på den vägen. Som en gränsöverskridande rörelse motsätter vi oss uttryckligen varje försök till rasistiska, nationalistiska eller antisemitiska divisioner såväl som konspirationsteorier för att tolka världen.

Det är därför vi säger: Vår tid för handling är inne! Det är därför vi kallar alla från hela Europa att ansluta sig till de transnationella aktionerna mot invigningen av ECB den 18 mars i Frankfurt!

Kategorier
International Stockholm

UPPROP TILL STREJKMÖTE 13-14-15 FEBRUARI I ROM

Den 14 november i år skedde en social strejk runtom hela Italien – i över sextio städer gick människor ut på gatorna. På fredag åker Allt åt Alla Stockholm till Rom för att diskutera hur en social strejk skulle kunna koordineras och ta sig i uttryck i en vidare transnationell bemärkelse, som ett sätt att sammanfoga kamper och göra motstånd i det nyliberala laboratorium som utgör Europa idag. Här kan ni läsa en översättning av det internationella call vi fick tillsammans med vår inbjudan:

strikemeeting

Den sociala strejken 14 november 2014 arrangerades av en bred sammanslutning som valt att placera strejken i centrum av de italienska rörelsernas politiska initiativ. Strejken lyftes upp som medel för att organisera sig och kämpa mot prekaritet i arbetslivet och livet utanför arbetet. Initiativet togs inte enbart för att bekämpa ännu en nyliberal reform av den italienska arbetsmarknaden; vi har varit väl medvetna från första början om att vi står inför en europeisk utmaning. Det är tydligt att åtstramningspolitiken, såväl som det nya ”tillväxtmantrat”, utgör en del av ett transnationellt system för produktion, valorisering och tillika angrepp på sociala rättigheter, samt kontroll över förflyttning av arbetskraft inom och över gränserna i den Europeiska Unionen.

Processen som kulminerade i den sociala strejken 14 november byggde på tre huvudkrav, som också sammankopplar flera sorters kamper: 1) Europeisk minimilön; 2) Europeisk basinkomst och välfärd 3) inget mer obetalt arbete. Vi känner nu att vi måste ta ytterligare ett steg, och börja lägga grunden för att organisera kampen för fastanställda, otryggt anställda, prekariserade och arbetslösa utöver den nationella nivån. Detta genom att också ansluta sådana kamper till de som redan pågår inom sfären för tillgång till och hantering av tjänster, med de formerande praktikerna som byggts upp i kampen för allmänningar i staden, med erfarenheter från arbetarnas självorganisering och ny ömsesidighet, med kampen mot spekulation och privatisering.

Europa är ett mångfaldigt område men också ett där centraliserad politik och globala produktionskedjor alltjämt gör att politisk respons begränsad till nationell eller institutionell nivå förblir ineffektivt. Att vidta åtgärder och agera på ett sätt som kan hålla samman dessa olika parametrar är utmaningen vi står inför. De nya xenofobiska högerkrafterna har redan ett projekt för Europa, baserat på rasism och en återgång till småaktiga envälden. Vi tror dock att en ny vind kan börja blåsa i Europa – de grekiska valen talar om det. Men vi tror dock inte att något val i sig kan vara tillräcklig för att samla den styrka som behövs som motpol till den europeiska inställningen till konkurrens och överstatligt organiserad produktion.

Europa är den minsta horisonten inom vilken vi bör föreställa våra kamper och deras expansiva potential. Det är därför, på grundval av den sociala strejkens erfarenheter och de debatter som redan pågår inom europeiska rörelser, som vi vill diskutera svårigheter och möjligheter i en transnationell strejk. En strejk som skulle artikulera krav och organisationsformer bortom de nationella gränserna, så att vi kan ackumulera den kraft vi behöver för att attackera dem som använder gränser för att göra vinster. Inte för att vi vill ”exportera” modellen med den sociala strejken; Europa är naturligtvis ett utrymme präglat av skillnader, präglat av många olika organiseringsupplevelser. Ändå vill vi diskutera hur vi kan forma redskap som utmanar vårt samtida ramverk. Som kan hjälpa oss att bygga politiska initiativ av verkligt gränsöverskridande karaktär, med utgångspunkt i den mobilisering mot ECB som organiseras i Frankfurt i samband med Blockupy 18 mars 2015.

Cross your arms to cross the struggles! Unite in the strike!

Låt oss förenas i strejken!


Se också det generella uppropet för strejken:

http://blog.scioperosociale.it/strike-meeting-act-ii-131415-february-in-rome/