Kategorier
Malmö

Klassorganisering från Rojava till Skåne

Vårt vapen är solidaritet. Makten över våra egna liv är vårt gemensamma intresse, som vi bara kan nå om vi kämpar tillsammans. Där deras vapen är gränser, etnicitet, religion och nationalitet, så är vårt vapen klassorganisering. Solidaritet och klassorganisering är våra vapen mot de som vill begränsa, splittra, förstöra eller i värsta fall ta våra liv. Sedan den 16:e oktober har Allt åt alla Malmö och Lund samlat in pengar till Rojavas och Kobanes försvarsstyrkor YPG/YPJ. Igår överlämnade vi 26 278 kr till dem.

Det finns flera anledningar till att vi agerar i solidaritet. Låt oss börja med att säga att vi inspireras av de socialister som står upp mot fascism och religiös fundamentalism. Vi menar att konflikten i Rojava har visat en vänster förmögen att blicka bortom etnicitet och religion. En vänster som utifrån klassorganisering experimentera med lokal autonomi och som ökat makten över sin vardag. Även om vår vardag i Skåne och den akuta situationen i Rojava inte kan jämföras ser vi alltså den grundläggande utmaningen som den samma: Att organisera oss som klass för att ta makten över våra egna liv.

Allt sedan kriget mot terrorism blivit en global agenda har vi sett hur politiska och ekonomiska konflikter fått en religiös prägel. Vi ser hur olika stater och kapitalistiska maktgrupperingar exploaterar social, politisk och ekonomisk misär och hur de med religion och etnicitet som vapen försöker splittra oss. Vi ser det i Sverige och vi ser det i Kurdistan. Vi menar att en stor utmaning ligger i att beröva fascister sin rekryteringsbas. Vi är övertygade om att det görs genom att vi organiserar oss i emancipatoriska projekt, bortom misär och maktlöshet. Oavsett om det rör sunnimuslimsk arbetarklass i ett sönderbombat Irak eller i Londons förorter eller om det rör svenskfödda arbetare på Sveriges landsbygd. Den dag vi tror att konflikten står mellan araber och kurder eller mellan kristna och muslimer eller för den delen mellan svenskar och invandrare, så har vi misslyckats. Då har fascisterna vunnit. Oavsett om de kallar sig ISIS eller något annat

I sammanhanget är det extra intressant att följa den kursändring vi ser bland kurdiska socialister som börjat experimentera med andra sätt att organisera samhället på än nationalstaten. Denna kursändring sätter inte längre den suveräna nationen i formen av en stat som ett mål överställt alla andra. Oavsett om det är en strategisk eller en genuin ideologisk förskjutning är den värd att uppmärksammas. Oavsett om det regerande partiet kallar sig arbetarparti eller inte, så vet vi att nationalstaten i bästa fall administrerar kapitalismen och det leder alltid till splittring av gemensakaper byggda på klassolidaritet. På samma sätt som religion och etnicitet utgör falska gemenskaper, så gör också nationen det.

Vi i Allt åt alla Malmö tror alltså att solidaritetsarbete handlar om att förstå hur våra intressen hänger samman. Vi agerar i solidaritet, inte bara för någon annans skull, utan också för vår egen. Vi gör det för att vi tror att den andres styrka även kommer att bli vår styrka. Vi vill föra klassen samman här, i vår vardag. En av våra kurdiska kamrater sa under vår stödfest för Kobane att ”kapitalismen är lika hård och patriarkatet kanske till och med är ännu hårdare här, i Sverige, än i Rojava”. När konflikten i Rojava eskalerat och de gemensamma erfarenheterna av att kämpa tillsammans gjorts allmänna öppnas säkert nya möjligheter. Inte minst tillsammans med en förståelse för att vi delar gemensamma intressen trots att vi inte nödvändigtvis delar samma erfarenheter av kön, etnicitet, hudfärg eller religion. Nämligen intresset att själva ha makten över våra egna liv!

Vi har arbetat under parollen Kämpa Kobane! Nu säger vi också:
Kämpa tillsammans — No Pasaran!