Kvinna. Liv. Frihet. Plötsligt hördes de tre orden, sprungna ur den kurdiska frihetskampen, från allas munnar. Det är lätt att se hur de snabbt kunde tömmas på revolutionärt innehåll och upprepas av borgerliga och reformistiska ”feminister”. Kvinna, Liv, Frihet, på Kurdiska “Jin, Jiyan, Azadî”. Slagord som populariserades av den Kurdiska Självständighetsrörelsen på slutet av 90-talet, i kampen mot förföljelser av kurder från regeringarna i Iran, Irak, Turkiet och Syrien. Slagordet har kommit att bli ett inslag i kampen för frigörelse och har använts både inom och utanför den kurdiska frihetsrörelsen.

Vi i Allt åt Alla Kvinnofront har funderat på vad kvinna, liv, frihet betyder för vår feministiska kamp.

Kvinna. Det är inte betydelselöst att ordet ”kvinna” kommer först i parollen. Ingen kamp kan vara sant frigörande om inte kvinnors frigörelse och livsvillkor sätts i centrum. I verkligheten har vi dock genom historien inte sällan fått höra av våra kamrater att vi ska vänta på ”vår tur”, att våra krav splittrar kampen. Detta är en av anledningarna till att vi heter Kvinnofront, och att vi bildades som en separatistisk grupp för kvinnor och transpersoner. ”Kvinna” är ett stort och viktigt ord. Men det är för oss en politisk kategori och inte en biologisk essens. Tyvärr ser vi idag ökade tendenser att använda ordet ”kvinna” för att exkludera våra transsyskon. Därför är det ännu viktigare att som revolutionära feministiska rörelser inkludera alla som förtrycks och exploateras av patriarkatet. Vi måste alltid vara observanta på vilka kvinnor som räknas. En rörelse som bara är relevant för vita medelklasskvinnor är inte en sant feministisk rörelse, på samma sätt som en klasskamp som inte centrerar kvinnors villkor inte kan vara sant radikal. Tyvärr vet vi att vår egen organisation är alltför vit och homogen. Vi måste fråga oss hur vi kan bli en grupp som känns relevant för andra än vita. Vi måste söka upp allianser och kamper som tar sikte på det klassförtryck och det rasistiska, homofoba och transfoba förtryck som så många kvinnor lever under. Detta är av högsta vikt med tanke på den aggressiva högerpolitik som förs nu, med en regering som tagit bort begreppet “feministisk” från sin utrikespolitik och med tjänstemän på riksdagskansliet som sprider hat mot transpersoner.

Och här kommer vi in på livet i Kvinna Liv Frihet. En feministisk och antirasistisk klasskamp måste utgå från hur klass, rasism och sexism begränsar och hotar våra liv. Det kapitalistiska patriarkatet exploaterar dessutom på ett särskilt sätt kvinnors reproduktiva arbete (om man så vill livgivande arbete). Vi förväntas föda barn trots ständiga nedskärningar i vården som hotar våra liv och vår hälsa. Sedan förväntas vi ta huvudansvaret för dessa barn och genom vårt reproduktiva arbete i hemmet skapa nya arbetare åt kapitalismen. Aborträtten är under attack globalt vilket utgör ett akut hot mot kvinnors liv och frihet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det i den rasistiska nationalstaten inte anses önskvärt att alla kvinnor skaffar barn. Vi har hört ministrar i sann rashygienisk anda tala om att begränsa fattiga rasifierade kvinnors barnafödande. Vad de däremot ser som önskvärt är att fattiga, ofta rasifierade kvinnor i andra länder tillhandahåller barn åt västerlänningar genom adoption och, i ökande grad, genom surrogatmödraskap.

Hotet mot våra liv är också akut i en annan rent bokstavlig bemärkelse: vi mördas av män. Män som ofta står oss nära. För transkvinnor och andra transpersoner är hotet om våld ständigt överhängande och alltmer påhejat av en höger som misstänkliggör transpersoner och utmålar dem som hot. Som feminister måste vi se hela denna bild för att kunna bekämpa hoten mot och begränsningar av kvinnors liv.

Fria blir vi först när vi krossat detta förtryck. Men ”frihet” är också det ord som lättast och mest skamlöst har kidnappats av borgerligheten. De har tömt det på innehåll tills det kommit att handla om ”friheten” att välja en av alla marknadsskolor eller ”välja” att som kvinna exploateras av surrogatindustrin. Därför måste vi ta tillbaka ordet, och med inspiration från våra systrar i den kurdiska och iranska kvinnokampen visa vad sann frihet betyder. Vi måste i vår kamp visa att den ”frihet” som bara är marknadens frihet att exploatera oss dinglas framför våra ögon som en distraktion. Men vi låter oss inte distraheras.

Vi behöver en rörelse som sträcker sig bortom rätten till individuella val. Kampen för rätten till abort, god mödra- och föräldravård, transpersoners rättigheter och rätten att inte diskrimineras kräver aktivt arbete. Som Angela Davis föreslog i sina föreläsningar om befrielse på slutet av 1960-talet bör vi istället för att betrakta frihet som en statisk given princip rikta våra ögon mot befrielsen, den aktiva kampen för frihet. I den kurdiska kampen ser man att inget samhälle kan vara fritt om kvinnor inte är fria. Inte heller i den svenska, europeiska eller västerländska kontexten kan man tala om att kvinnor är fria. När vi lever i ett kapitalistiskt system som reser sig upp ur fundamentala orättvisor är ingen fri, den som tror sig vara det inser inte hur beroende den är av andras ofrihet.