Kategorier
Stockholm

Polisen försöker dela oss

Kärrtorp, lördag förmiddag: Nätverket Linje 17 har bjudit in till funktionärsmöte inför söndagens stora demonstration. Runt ett bord sitter ett tjugotal personer och lyssnar till polisen, som är där för att informera och svara på frågor. Många av deltagarna känner oro: kommer nazisterna att attackera igen? Överraskande nog börjar polisen varna för en helt annan grupp […]

Kärrtorp, lördag förmiddag: Nätverket Linje 17 har bjudit in till funktionärsmöte inför söndagens stora demonstration. Runt ett bord sitter ett tjugotal personer och lyssnar till polisen, som är där för att informera och svara på frågor. Många av deltagarna känner oro: kommer nazisterna att attackera igen?

Överraskande nog börjar polisen varna för en helt annan grupp som väntas komma. ”Förortskids” kallar han dem. ”Om man ser till vilka artister som ska spela förstår ni kanske vad jag menar. Det är mycket hiphop som attraherar de här kidsen”. Tydligen finns uppgifter om ungdomar “utifrån” som vill “bränna bilar och sånt”. Polisen är noggrann med att understryka att det inte rör sig om några meningsmotståndare, utan bråkstakar som attraheras av hiphop och våld.

Problemet enligt Polisen är att skivbolaget Redline hjälpt till att arrangera en gratis lineup med Sveriges största hiphopartister. Detta ger manifestationen ytterligare styrka och förhoppningsvis drar det ännu fler deltagare. Varför skulle det vara ett problem? Och varför kände sig polisen så säker, att han utan att blinka kunde göra kopplingen hiphop – förort – bråkiga ungdomar och brända bilar? Att Polisen öppet pekar ut hiphopen, en till stor del ickevit subkultur, som en samhällsfara är kanske inte förvånande, givet de rasistiska skandaler som skakat poliskåren på sistone. I deras värld är steget inte långt från “invandrarkultur” till våldsamt upplopp.

Polisens sätt att uttrycka sig var alltså ingen felsägning. I somras publicerades Metodhandbok för samverkan mot social oro, en manual för att engagera civilsamhället i polisarbete som syftar till att slå ner oroligheter. Här talar man ogenerat i termer av goda och onda krafter. De goda är de som hjälper till att hålla ordning, alltså de som väljer att kuva sig för polisen. De onda är mer svårdefinierade, eftersom att de utgörs av alla okontrollerbara element. Exempelvis artisterna kring Redline Recordings faller, enligt rapporten, under den senare kategorin. Inte för att de vill ha kaos, men för att de kritiserar samhället och ordningsmakten och därför kan ge legitimitet åt ”bråkmakare”.  Målet med polisens varningar är att få nätverk som Linje 17 att isolera grupper som polisen inte gillar.

Alla förortsbor behövs. Om vi splittrar oss förhandlar vi bort den bredd som är nödvändig i en antirasistisk rörelse. Sedan i söndags har något tagit form som Polisen vill hänga in och kontrollera, genom att försöka definiera ett yttre hot, så kallade ”förortskids”. För dem är Redline ett hot, för oss är det ett samhällskritiskt skivbolag som samlar flera av Sverige idag största artister och därmed en självklar del av kampen.

Vi kan varken låta antirasismen vara en exklusiv kamp, tillskriven vissa men inte andra, eller låta Polisen uppställa formerna i vilka den får föras.

Tomik, Alija, Amina 

Allt åt alla Stockholm – En del av funktionärsgruppen på lördagens demonstration i Kärrtorp. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *