Kategorier
Evenemang Stockholm

Rapport från 8 mars-manifestation i Stockholm

Den 8 mars anordnade Allt Åt Alla Stockholm ihop med Feministas Migrantes Latinoamericanas, SUF Stockholm och Ingen Människa Är Illegal en manifestation på Sergels Torg i Stockholm under parollen ”Feminism <3 Socialism”. Manifestationen öppnades av Feministas Acidas Rriotsamba, och talade gjorde Agnes från Allt Åt Allas Feministiska Arbetsgrupp, Liv Marend från SAC samt representanter från […]

8mars-2

Den 8 mars anordnade Allt Åt Alla Stockholm ihop med Feministas Migrantes Latinoamericanas, SUF Stockholm och Ingen Människa Är Illegal en manifestation på Sergels Torg i Stockholm under parollen ”Feminism <3 Socialism”.

Manifestationen öppnades av Feministas Acidas Rriotsamba, och talade gjorde Agnes från Allt Åt Allas Feministiska Arbetsgrupp, Liv Marend från SAC samt representanter från Feministas Migrantes och Ingen Människa Är Illegal. Athena Farrokhzad, som skulle ha talat som avslutning, fick tyvärr förhinder och kunde ej medverka själv – istället fick vi en specialskriven dikt som lästes upp av Johanna från Allt Åt Alla Stockholm.

Evenemanget drog över 1000 besökare och vår fantastiska banderoll fortsatte sedan sitt segertåg genom Stockholm i eftermiddagens stora demonstrationståg från Slussen till Medborgarplatsen.

8mars-1

Liv Marends tal finns publicerat i sin helhet på SAC:s hemsida.

Stort tack till alla som medverkade, hjälpte oss med utrustning och transporter och framför allt till alla som deltog! Vi har fått många förfrågningar om det tal som hölls, samt Athenas dikt – här får ni dem nu i sin helhet.

8mars-3

Allt Åt Alla Stockholm – 8 mars-tal

Kamrater, systrar, demonstranter!

Vi har samlats här idag för att uppmärksamma den internationella kvinnodagen, en dag som instiftades för 105 år sedan på initiativ av socialisten Clara Zetkin. Hennes kamp är samma kamp som vi för vidare idag och frågorna har inte tappat i betydelse. Det är heller inte mindre brådskande nu att genomföra genomgripande förändringar. För kamrater, det räcker inte att ett parti med ordet feministiskt i namnet får 3% i ett riksdagsval. Det räcker inte att nästan alla politiker kallar sig feminister.

För vad betyder feminism när politiska partier går till val under parollen ”feminism utan socialism”?
Vad betyder feminism när alkohol- och drogberoende kvinnor inte är välkomna på kvinnojourer?
Vad betyder feminism när polisen, som har som uppgift att skydda oss, för register över våldsutsatta kvinnor?
Vad betyder feminism när en kvinna med handväska är ett hot, men en man med ett svärd inte är det?
Vad betyder feminism när samhället inte kan garantera kvinnors möjlighet att befinna sig i offentligheten utan att behöva utstå hot, hat och våld?
Vad betyder feminism när överklassen kan köpa sig jämställdhet med skatteavdrag på arbetarkvinnors bekostnad?

Svaret på alla dessa frågor är förstås att under sådana förutsättningar så betyder feminism ingenting alls.

Det sägs att Sverige är bland de mest jämställda länderna i världen. Det sägs till och med att ”feminismen gått för långt”.
Det sägs att feminismen har gått för långt trots att män äger 99% av all egendom i världen.
Trots att det nästan bara är kvinnor som jobbar deltid.
Trots att kvinnor står för två tredjedelar av alla sjukskrivningsdagar.
Trots att män fortfarande får betydligt högre lön  medan det kvinnliga oavlönade omsorgsarbetet ökar.
Trots att kvinnor kroppar fortfarande är handelsvaror.
Trots att mäns våld mot kvinnor fortfarande är ett stort samhällsproblem.
Trots att det begås 700 våldtäkter varje vecka,  av vilka endast 120 anmäls, endast 28 leder till åtal och endast 18 blir dömda.

För så ser Sverige och världen ut, efter dessa 105 år. För att vi ska bli av med detta historiska bagage, för att feminism ska betyda någonting alls, måste den verka för reella förbättringar av kvinnors liv. Vi behöver  förbättringar som går på djupet och som inte tvingar kvar vissa kvinnor i fattigdom. Därför kan en feminism värd namnet inte fokusera på att få in vita kvinnor i styrelserummen bredvid de vita män som redan sitter där.
En feminism värd namnet måste fokusera på att avskaffa det privata ägandet och att stänga börsbolagens styrelserum helt och hållet. Feminism kan inte bedrivas inom ramen för ett system som i grunden är patriarkalt. För att sann jämlikhet skall kunna råda mellan alla människor måste vi skaffa oss demokratisk kontroll över alla delar av våra liv. Vi måste komma åt alla förtyckande strukturer i samhället. En feminism värd namnet behöver prata om klass, om funktionalitet, om reproduktiva rättigheter och om rasism. En feminism värd namnet måste vara intersektionell, kompromisslös och militant.

Det är fortfarande samma herrar som sitter på makten som när Clara Zetkin tog initiativ till den internationella kvinnodagen. Det kommer inte att vara möjligt att omkullkasta rådande världsorning om vi följer reglerna som den världsordningen satt upp. Vi måste verka utanför systemet för att bryta patriarkatets ryggrad. Vi kan inte acceptera att vänta ytterligare 105 år utan reella framsteg, inte när våra systrar sliter ut sina leder för att bära patriarkatet. Vi kräver ett rättvist samhälle här och nu och vi kommer inte vänta på tomma reformer som bara är till för att stävja vår ilska. Inte heller nöjer vi oss med mindre än fullständig frihet, vi måste nämligen kräva allt åt alla inte litegrann åt några. Ingen är fri förrän alla är fria!

Athena Farrokhzad – Till 8 mars-demon i Stockholm

Hej kamrater.
Här kommer en hälsning till er från Malmös gator, där vi just nu tågar och skanderar i solen:

Jag ville skriva en dikt till oss, en dikt om oss, en dikt om att vi överlever, fast det inte var meningen att vi skulle, en dikt om bröd och rosor och eld, en dikt som kunde bära oss, genom striderna och nederlagen, jag ville skriva en dikt om systrars sång i den mörkaste av nätter, i den hårdaste av nätter.

Jag ville skriva inga pigor åt överklassen, jag ville skriva klipp en kuk, släng den på en snut, jag ville skriva manliga poeter, glöm vad de heter, jag ville skriva att vi tar natten tillbaka, att vi vägrar leva på knä, att vi vill ha sex på vår arbetsplats, att vi vill ha hela jävla bageriet.

Jag ville att livet det här samhället i bästa fall är skittråkigt, och ingen aspekt av det överhuvudtaget är relevant för kvinnor, att det för civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor bara återstår att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, och förstöra det manliga könet.

Jag ville skriva att vi är krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar, att vi är de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar och stjärnor utan svindel.

Jag ville att vi ska förstöra det som förstör oss, jag ville skriva att ingen är fri förrän alla är fria, jag ville skriva att antifascism är självförsvar, jag ville skriva att kampen fortsätter, att framtiden tillhör oss, att kvinnokamp är klasskamp.

Jag ville skriva en dikt till oss, en dikt om oss, en dikt om att vi överlever, fast det inte var meningen att vi skulle, sen kom jag på att den dikten redan är skriven, att det är vi, och alla de som kom före oss, och alla de som kommer efter oss som har skrivit den, att det är för att den dikten finns som jag lever, som jag kämpar, som jag skriver.

Tack kamrater, för att jag får kämpa vid er sida, för en värld som är oss värdiga. You are my sisters and I love you, someday all our dreams will come true, and until that day and for ever, I’m proud to be associated with you.

All kärlek, solidaritet och systerskap!
Feministiska arbetsgruppen
Allt Åt Alla Stockholm