Rapport från Frankfurt, 18 mars.
De fick inte fira ifred. Vi kraschade invigningsfesten av Europeiska centralbankens nya skrytbygge genom blockader och demonstrationer. Vårt Europa, från etablerade parlamentariska vänsterpartier och fackföreningar till militanta anarkistiska celler, lyckades göra gemensam sak mot kapitalets Europa.
Alltsedan i höstas, sedan förberedelserna av den årliga Blockupyfestivalen i november, har Allt åt alla deltagit i Blockupys internationella koordineringsgrupp. I år försökte vi skapa en större svensk närvaro i mobiliseringen och arrangerade därför samtalskvällar om Blockupy samt bussresor till Frankfurt. Det internationella deltagandet har detta år varit häpnadsväckande. Busslaster sammanstrålade från Italien, Belgien, Danmark, Frankrike, Österrike och många andra länder.
Vad var det som hände?
På ett sätt hade vi redan vunnit: till följd av Blockupymobiliseringen hade invigningen reducerats från en storslagen gala till ett kafferep alla helst ville slippa. Mario Draghi fick anlända i helikopter till ECB och invigningstalet hölls för ett tiotal personer alltmedan ilskan kokade utanför glasbyggnadens väggar. Vi ville stänga ner centralbanken, men polisen insisterade på att stänga ner hela staden.
Redan innan soluppgången på onsdagen samlades tusentals människor på olika håll i Frankfurt. De fem blocken, eller ”fingrarna” som de också kallas, hade alla samma mål, men använde olika metoder. Tillsammans ville man stänga centralbankens verksamhet för en dag. Ostbanhof, blockerat. Flößerbrücke, blockerat. Hanauer Landstraße, blockerat. Därefter, den obligatoriska katt och råtta-leken mellan polis och aktivister. Det undantagstillstånd som alla fruktade uteblev i år. Istället, en massiv och total belägring av staden med hjälp av cirka tiotusen svart- och grönklädda, maskerade och tungt utrustade poliser. Förbundsrepublikens alla vattenkanoner uppställda runt fortet och en militariserad stad.
Vid niotiden på morgonen omringade polisen det blå blocket vid Uhlandstrasse. Hundratals italienska kamrater säckades av polisen och arresterades en masse – men utanför inhägnanden samlades inom kort en massiv solidaritetsblockad med krav på frigivning. Efter några timmar släpptes nästan alla – inklusive några av oss. I skrivande stund sitter en kamrat fortfarande häktad i Frankfurt.
På eftermiddagen gick IG Metall tillsammans med flera fackförbund i Tyskland och Europa (inklusive italienska FIOM) för första gången ut på gatorna i Blockupy. I den stora eftermiddagsparaden mellan Römer-torget och Opernplatz deltog över 25 000 demonstranter. Demonstrationen bestod av många sektioner men för första gången någonsin frontades Blockupy av enbart kvinnor. Provocerande nog åtföljdes demonstrationen av två led tungt uniformerade poliser, som gick på vardera sidan om tåget.
Varför åkte Allt åt alla?
Att med fysiska medel stänga ner centralbanken är förstås nästintill omöjligt. Trojkans nyliberala åtstramningspolitik är mer än en stål- och glaskonstruktion i Frankfurts finanskvarter. Samtidigt är Blockupy mer än bara blockader. Det huvudsakliga målet med Blockupy är att forma en bredare och starkare vänster, som kan kämpa tillsammans på ett transnationellt fält av sociala kamper, och som har en egen idé om vad ett Europa bortom kvävande åtstramningspolitik kan vara. I år hade aktionen en särskild betydelse i och med Syrizas seger i det grekiska valet och andra framgångar runt om i Europa. Konflikten har skärpts mellan nedskärningspolitikens genomdrivare och motståndare.
Dagen efter mobiliseringen arrangerades ett möte om social strejk på universitetet i Bockenheim. Strejkmötet var förlagt i anslutning till blockaden för att visa på krispolitikens effekter på arbetsmarknaden och på våra liv – men också för att synliggöra att motstånd koordineras och att organiseringen fortgår runtom i Europa. Vid mötet var basfack och organisationer från hela Europa representerade. Här kan nämnas det autonoma basfacket ADL i Italien, OZZ Inicjatywa Pracownicza i Polen och arbetare från Angry Workers och Amazon i Tyskland. Allt åt alla deltog i mötet tillsammans med SAC och SUF.
Under Blockupyfestivalen i november initierades en workshop om social strejk – som en möjlighet till fortsatt koordinering av transnationella kamper. I Italien genomfördes den 14 november en social strejk då över 60 städer gick ut på gatorna – men aktioner genomfördes också i England och Tyskland. I januari i Rom hölls ett efterföljande internationellt möte angående den sociala strejken, då också Allt åt alla närvarade som organisation tillsammans med deltagare från hela Europa.
Paradoxalt nog kan vi säga att löftet som ligger i namnet Blockupy inte helt och hållet infriades. ECB:s huvudkontor stängdes inte igen. Når tårgasen gått ur luften och vattnet torkat på gatorna kunde ingångarna till byggnaden åter öppnas. Men det egentliga och större syftet var redan för början ett annat: att skapa en rörelse.
Vi vet att utmaningen nu inte enbart ligger i att producera symboliska ögonblick utan att på vardaglig basis organisera oss och knyta samman våra kamper. Blockupy utgör i sig inte en enskild händelse – ett nytt utrymme för sociala rörelser har öppnats. Framöver planeras en större diskussionshelg i september om den sociala strejken, men också kommande internationella möten under sommaren om hur vi på ett transnationellt plan kan organisera oss.
Den 18 mars var inte enbart invigningsdagen för ett skrytbygge, det var också årsdagen för Pariskommunen. Tillsammans visade vi vilka krafter vår rörelse besitter – tillsammans fortsätter vi kampen varje dag, direkt och bortom gränser.