Den 12/9 deltog Allt åt all Stockholm i Linje 17s manifestation för säkra flyktvägar. Manifestationen var en del av Euoropean Day of Action for Refugees och Micke från förbundet höll detta tal:
Den mest grundläggande rättigheten en människa har, är rätten att fritt röra sig dit hon vill. Det anses så kränkande att hindra någons rörelsefrihet att frihetsberövande används som straff för grov brottslighet i alla världens länder.
Fram till första världskriget hade många europeiska länder fri invandring. Det stod alltså var och en fritt att bosätta sig var helst de ville. Efter första världskriget ville Nationernas förbund, föregångaren till FN, se en återgång till de regler som gällde innan kriget men så skulle det inte bli. Strax kom i stället andra världskriget och ländernas gränser slöt sig ytterligare. Efter andra världskriget och järnridåns framväxande över Europa kom även utvandringen att begränsas på några håll. 136 människor miste livet när de försökte fly över Berlinmuren från Öst- till Västtyskland. Än i dag finns länder som inte låter sina medborgare fritt lämna landet. Dessa länder har kommit att utgöra sinnebilden för en diktatur. ”Vad är det här? Bor vi i Nordkorea?”, frågar sig folk retoriskt när någon frihet anses begränsad.
Artikel 13 i FNs deklaration om mänskliga rättigheter slår fast rätten till rörelsefrihet:
1.Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.
2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.
Det finns dock ingen principiell skillnad mellan att begränsa människors rätt att flytta sig genom att hindra dem att lämna ett land, eller genom att hindra dem från att träda in i ett annat. Det är ingen skillnad på att låsa dörren från utsidan, eller låsa den från insidan. Dörren är lika låst. De människor som dör när de försöker korsa Medelhavet i en ranglig båt är lika döda som de som sköts vid Berlinmuren.
Det går inte att renhårigt och moraliskt hållbart att hävda att det är rätt att låsa dörren från den ena sidan, men inte från den andra. Varje människa måste beredas rätten att fritt bosätta sig var hon vill, alldeles oberoende av vad detta kostar eller vem som måste maka på sig för att alla ska få plats. Det är nämligen inte en ekonomisk fråga. Rätten att fritt få röra sig vart en vill är större än alla ekonomiska frågor om vinst och förlust. Rätten att rösta med fötterna och bosätta sig där det passar bäst för den enskilda individens livsituation är avgörande för att ett fritt och demokratisk samhälle ska kunna existera. Om en majoritetsbefolkning fattar beslut som begränsar minoriteters rättigheter, om naturkatastrofer tvingar folk att fly sina hem, om en diktatur förtrycker sin befolkning eller om ekonomiska avgöranden gör det nödvändigt att flytta måste det avgörandet vara upp till varje person. Var någon ska bo är ett beslut som bara kan fattas av den personen.
Vi vill förstås se en värld helt utan gränser, men även inom ramen för nationalstaten Sverige måste det genomföras nödåtgärder:
Sverige måste för det första skrota tillämpningen av Dublinförordningen, den som flytt till Sverige måste få stanna i Sverige och inte riskera att skickas tillbaka till något annat EU-land
För det andra måste Sverige måste utfärda humanitära visum på alla ambasader så att människor kan ta sig hit med reguljärflyg och -färgor.
För det tredje måste Sverige åka och hämta människor i flyktingläger och krigsområden som inte har möjlighet att ta sig hit för egen maskin. Detta görs enklast genom att kraftigt höja antalet kvotflyktingar Sverige tar emot.
Inga nationer och inga gränser kan tillåtas sätta stop för människors frihet att fritt bosätta sig var helst de vill.
Tack för mig.