Kategorier
Allmänt

Sjukvårdskrisens skurkar del 2: Jonas Rastad.

  Runtom i Skåne kräver demonstranter, vårdpersonal och patienter att dom ansvariga för den skånska vårdkrisen ska avgå. Men vilka är egentligen dom ansvariga? Allt åt Alla fortsätter chefs- och politikersafarin för att besvara frågan. Den här gången möter vi Regionsdirektören Jonas Rastad. Jonas är tidigare känd från en film som Allt åt Alla producerade […]

 

Runtom i Skåne kräver demonstranter, vårdpersonal och patienter att dom ansvariga för den skånska vårdkrisen ska avgå. Men vilka är egentligen dom ansvariga? Allt åt Alla fortsätter chefs- och politikersafarin för att besvara frågan. Den här gången möter vi Regionsdirektören Jonas Rastad. Jonas är tidigare känd från en film som Allt åt Alla producerade under våren 2013.

Flyttkaoset
Jonas har under våren varit i blåsväder på grund av ett ”omstruktureringsprogram”. Omstruktureringsprogrammet innebär att ett flertal förvaltningar slåss ihop. Vilket skulle underlätta för att tusentals operationer ska flyttas mellan sjukhusen, från bland annat Landskrona till Trelleborg och Kristianstad. Efter att mängder av protester från vårdpersonal och privatpersoner har Förvaltningsrätten beslutat att Jonas och produktionsutskottet inte får fatta såna här beslutet helt själva. Despoten Jonas som alltid vet bäst själv hävdar dock att dom visst borde få fatta de här besluten själva.

Rastad – den kringresande torpeden
Jonas Rastad var landstingschef i Västerbotten 2011-2012. Precis som i Skåne var Jonas uppgift i Västerbotten att skära ner. I Västerbotten rörde det sig om 150 miljoner. Under Jonas tid som landstingschef skar han ner 10% av alla vårdplatser i länet. Framförallt var det landsbygden i Västerbottens inland som blev drabbat. För dom boende på orten Dorothea blev ”effektiviseringarna” till ett stålbad när man insåg att Jonas ville ”effektivisera” bort ortens akutvårdsplatser och ambulansvård. Tills sist gick det så långt de boende på orten gick ut och ockuperade sin egen vårdstation i protest mot besluten. En ockupation som pågår än idag, och som är på god väg att lyckas pressa fram en folkomröstning i frågan. Om protesterna säger Jonas att: ”– Det är en livserfarenhet att möta en uppretad medborgararmé. Det var sjuhundra personer som var unisont aggressiva och negativa.” Efter bara ett års tid lämnade Jonas Västerbotten för nytt spännande erbjudande.

Rastad gör entré: ”Jag har redan fått torpedstatus!”
Under hösten 2012 klubbade den borgerliga majoriteten igenom ett nytt sparpaket för SUS – 390 miljoner kr. Pia Kinhult menade ju så klart man inte skulle ”spara” bort 390 miljoner – utan ”effektivisera bort 390 miljoner. Emellertid verkade det inte som att den dåvarande Regionsdirektören Sören Olofsson, som hade en lön på hela 175 000 kr i månaden, var tillräckligt effektiv för uppgiften. Efter en märkligt tyst mediedebatt tog Kinhult till sist bladet från munnen och sa att: ”Vi skiljs som vänner” när Olofsson slutade. Vem var då tillräckligt orädd, handlingskraftig och ”effektiv” för att sättas på platsen? Jo erbjudandet gick till Jonas Rastad.  Bland det första Jonas gjorde var att skämta i medierna om att han hade torpedstatus. Till tidningen Sydsvenskan sa han att ”Så jag har redan fått torpedstatus.” För det nya jobbet fick Jonas en rejäl löneförhöjning. I Västerbotten hade han bara 120,000 kr i månaden men som Regionsdirektör i Skåne skulle han nu få 160,000 kr i månaden. Plus en fallskärm värd 2,8 miljoner kr. På det nya jobbet i Skåne lyckades Jonas snabbt göra sig ovän med stora delar av den skånska vårdpersonal med kommentarer som: ”Av sjuksköterskans åttatimmarspass används tre timmar till onödiga åtgärder.”


I huvudet på Jonas Rastad 

Angående torpedryktet så sa också Jonas Rastad till tidningen Skånskan: ”I princip ska jag genomföra andra personers idéer och göra vad jag blir tillsagd.” Det stämmer ju visserligen in på arbetsbeskrivningen för en torped. Men Rastad har också visat sig vara en mycket ”kreativ” och väl uppdaterad torped. Jonas är nämligen väl insatt i ”LEAN”-production, eftersom han varit faktagranskare i ämnet. Jonas är dessutom något av en ”New public management”-profet. När Jonas tillträdde som Regionsdirektör var han helt övertygad om att det skulle gå att spara in de 390 miljonerna på SUS om bara sjukvårdspersonalen arbetade ”effektivare” och inte spenderade tre timmar av sin arbetsdag till ”onödiga” sysslor. En av dessa onödiga uppgifter menar Jonas är att ”Personal ägnar för mycket tid åt onödor, som att leta efter dokument.” Jonas ”kreativa lösning” på problemet var att göra samma sak som han hade gjort i Västerbotten: Nämligen starta ett flyttkaos. En av de nya ”strukturomvandlingarna” i Skåne gick ut på att specialisera ett antal avdelningar och sjukhus, och slå ihop 13 sjukhusförvaltningar till 4. I samma process förväntas också flera hundra tjänster försvinna inom Region Skåne. Specialiseringarna kommer att innebära att man flyttar och slår ihop avdelningar men det kommer inte att innebära tjänsterna eller bemanningsgraderna flyttar med.

Rastad & Co
Rastad och hans kumpaner är representanter för ett system där människor bara ses som pinnar i en statistik och där patienter ses som tärande kostnader. Ett ekonomiskt system som tappat bort att samhället faktiskt är till för människan och vården är till för oss alla. Ett ekonomiskt system där det inte är en självklarhet att vi ska kunna lita på att vi får bästa tänkbara vård om vi blir sjuka. Förutom Rastad och Pia Kinhult är det två andra skumraskfigurer som dyker i sammanhanget: Michael Sandin (m) och Yngve Petersson (mp) som utgör femklöverns majoritet i produktionsutskottet. Det är dom som har fattat beslutet om de stora flyttarna av operationerna från Landskrona. Och om man ska förstå flyttkaoset och ”strukturomvandlingarna” så måste förstå att det handlar om ett (borgar)klassintresse av så kallade ”effektiviseringar” . ”Effektiviseringarna” är ett försök att kräma ur så mycket ”produktivitet” och ”lönsamhet” ur varje vårdpersonal och patient som möjligt – till ett så lågt pris som möjligt – oavsett de verkliga kostnaderna för patienter och vårdpersonal.  Medan vårt klassintresse är det motsatta: bättre arbetsmiljö, högre löner, patientsäkerhet, verklig tillgänglighet och en vård värd namnet. Vad vi däremot inte behöver är att det delas ut miljonbonusar och fantasilöner till direktörer. Därför är det rätt att göra motstånd. Ockupera sjukstugan som i Dorotea, hota med massuppsägningar som på BIVA och protestera på alla möjliga tänkbara sätt. Vi är många som har fått nog! För en framtid värd att tro på.

Virvelvinden, Allt åt Alla Lund, juli 2013.