Sjukvårdskrisens skurkar del 3: Pia Kinhult

 

Runtom i Skåne kräver demonstranter, vårdpersonal och patienter att dom ansvariga för den skånska vårdkrisen ska avgå. Men vilka är egentligen dom ansvariga? Allt åt Alla fortsätter chefs- och politikersafarin för att besvara frågan. Den här gången möter vi ingen mindre än regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult. Pia tjänar 80 000 kr i månaden och är därmed bland de högst arvoderade landstingsråden i Sverige.

Pia Kinhults semantiska problem

Pia har under det senaste året lindat in sig i en rad kontroverser när hon blivit konfronterad om nedskärningarna. Under hösten 2012 la femklövern fram ett nytt sparpaket på 290 miljoner på SUS. Men sparpaketet var inget sparpaket, om man ska tro Pia. Till tidningen Skånskan sa hon att det hela var ett semantiskt missförstånd:
“Det handlar om ett semantiskt problem. På Golvet, ute i sjukvården omtolkas effektiviseringar till besparingar.” Det är alltså i effektiviseringarnas namn som Pia har underbudgeterat sjukvården. Samtidigt som man har underbudgeterat verksamheterna så har man lagt över ansvaret för att hålla sig till de krympande budgetarna på sjukhusen och för verksamheterna själva (klinikerna, avd. etc.), man har därmed tvingat avdelningarna och klinikerna att bli sina egna nedskärare. På SUS resulterade det i att sjukhusdirektören Jan Eriksson införde ett anställningsstopp för hålla sig till Pia och femklöverns budget. Mellan augusti 2012 och mars 2013 beräknas det ha försvunnit det cirka 600 tjänster, till följd av anställningsstoppet. I den berömda Sydnytt intervjun som Pia gick från, tog Sydnytt upp ytterligare 600 tjänster som skulle försvinna från SUS under 2013. Samtidigt som Pia, Rastad och Jan Eriksson skurit ner tjänster, har de också skurit ner antalet vårdplatser. Under de senaste två åren har det försvunnit minst 142 vårdplatser. I samband med ”flyttkaosets” hopslagningar och flytt av operationer kommer det försvinna ytterligare vårdplatser och tjänster inom hela sjukvården i Skåne. Samtidigt har man marknadsanpassat, privatiserat och konkurrensutsatt verksamheter – allt i namnet av ”effektiviseringar”, ”valfrihet” och ”kvalitet”. För att genomdriva allt detta har Pia och hennes kollegor i femklövern anställt ett antal torpeder på toppositioner med höga löner. Torpeder som Jonas Rastad, Jan Eriksson och Harald Roos. Det är detta som har lett till vårdkrisen och det är samtidigt detta som är vårdkrisen.

New Pia Management och LEAN healthcare

Historien om nedskärningarna på SUS och inom Region Skåne är som hämtat ur en skolbok om New Public Management och LEAN Production. Varje gång som Pia fått frågor om vårdkrisen har hon hela återkommit till ”kvalité”. Att den skånska vården skulle hålla hög kvalité – samtidigt som nedskärningarna alltså resulterar i dödsfall. När Pia pratar om begreppet kvalité betyder det alltså inte samma sak som för alla oss andra. Nä, Pias kvalitetsbegrepp är åh ena sidan hämtat från den japanska bilindustrin, där man under 1970-talet lyckades tillverka lika mycket bilar som man gjorde i USA fast med bara hälften så mycket arbetskraft, till lika god kvalité som amerikanska biltillverkare. Hemligheten var att man hade en permanent underbemanning – management by stress – och därmed en permanent kris som bilmontörerna tvingades lösa. Samma goda kvalité lyckades man säkert hålla – om man ville behålla jobbet. LEANs kvalitetsmått gällde alltså bilar och biltillverkning, där mottagaren var bilkunden. Men det gällde som sagt bilar. Men vård är väl någonting annat…? Eller? Nä, inte om du frågar Pia Kinhult. Därför att Pias kvalitets begrepp är också hämtat också hämtat från New Public Mangement, där patienten eller brukaren av vård är ”kund” och där ett sjukhus är ett företag. Att Regions Skåne har fått samma chefskultur som bilindustrin ­– med högavlönade torpeder – är alltså ingen slump. Och när ett sjukhus blir som ett företag, då måste ”varan” kunna mättas mot andra ”företags” (sjukhus) ”varor”. Där varje verksamhet måste kunna mättas, efter hur många patienter man kan ta emot så snabbt som möjligt med så lite vårdtid som möjligt – med minsta möjliga personalresurser.

De försöker undfly sitt ansvar

Ytterligare en komponent i dessa två managementfilosofier är att dom som fattar besluten inte verkar behöva ta något ansvar. För åh ena sidan så fattar man besluten om budget eller t.ex. flytten av operationer på en central nivå, åh andra sidan har man decentraliserat ansvaret för hålla den underfinansierade budgeten till enskilda avdelningar och kliniker. Frågar man Kinhult om nedskärningarna kommer hon att säga att man måste vända sig till Jonas Rastad eller Jan Eriksson, om hon ens svarar alls. Frågar man Rastad eller Eriksson kommer de att säga att man endast utför femklövers direktiv och att man måste vända sig till Pia Kinhult. Men det vanligaste är dock att politikerna inte svarar alls eller låtsas vara helt ovetande om den pågående vårdkrisen: ” I mediebilden ser det så mörkt ut.” (Kinhult juni 2013) ”Jag är kanske lomhörd…” (Katarina Erlingsson augusti 2013). Ytterligare ett sätt att slippa ta ansvar för det man har gjort är att försöka rikta uppmärksamheten någon helt annanstans. Varför prata om vårdkrisen i Skåne 2013 när man kan prata om innovationer i Skåne 2030?

Vi kan tvinga dom att ta ansvar

De senaste två åren har inte bara kantats utav nedskärningar – de har också kantats av motstånd. Från Dorotea i norr till Skåne i söder. I februari samlades cirka fyratusen människor i olika demonstrationer runt om i Skåne för att protestera mot flyttkaoset, nedskärningarna och privatiseringarna. Personalen på BIVA, i Lund lyckades till sist vinna tillbaks sitt avtal som SUS-ledningen försökte ta ifrån dom. ”24 000 kr”-upprorets demonstrationerna har avlöst varandra. Flera politiker har tvingats ta ”time-out” eller gå ut och be om ursäkt för respektlösa kommentarer de fällt om vårdpersonal. Under våren har flash-mobs samlats utanför flera sjukhus i Skåne för att protestera. Vårdpersonal, politiska aktivister och en mobiliserad allmänhet har knutit band och börjat agera tillsammans. Av allt detta måste man konstatera att motstånd lönar sig! Vi kan avtvinga dom svar och vi kan tvinga dom att ta dom till eftergifter!