Under årets stadskampsvecka anordnade Allt åt Alla Malmö ett föredrag och samtal kring stadsdels- och kvartersorganisering. Vi tittade bakåt och lyssnade på tidigare erfarenheter och vi spanade framåt på vilka möjligheter och hinder som finns.

Vissa delar av Malmö har haft en stark tradition av stadsdelsorganisering med aktiva och drivande boende som visat intresse av att påverka sin vardag genom gemensam kamp. En medlem som tidigare var aktiv i Autonomt Motstånd, en föregångsorganisation till Allt åt Alla, talade om deras erfarenheter av stadsdelsorganisering på sent 90-tal och tidigt 2000-tal. Hen berättade om de aktioner som genomfördes. Organiseringen skedde kring frågor i vår vardag, så som sopsortering i närområdet. Metoderna, exempelvis en kollektiv insimning till Bo01-utställningen, var enkla men slagkraftiga. Hen talade om praktiker och teorier, lyckade kamper och sådana som varit svårare. Mönstret känns igen. Fienden var densamma då som nu men har vårt sätt att bo, leva och verka i staden förändrats och hur påverkar det våra metoder?

Presentationen utmynnade i ett gemensamt samtal om dagens områdesorganisering. Boenden i samma stadsdelsområden knöt kontakter med varandra och information om pågående kamper spreds. Vi pratade om problem i våra trapphus och vad vi skulle kunna göra åt dem. Hur kämpar vi mot höjda hyror och hur lär vi känna våra grannar idag? Vi talade om svårigheterna med att få kontakt med människor i sin vardag och problemet med osäkerheten på bostadsmarknaden som leder till en minskad ork/lust att arbeta aktivt. Vi tror att man skall bygga långvarig organisering som kan användas kollektivt och som är oberoende av avflyttning och inflyttning. Vi diskuterade även hur olika typer av kamper påverkar områdets status och i förlängningen hyrorna.

Föredraget inspirerade och diskussionen organiserade. Vi har nu två grupper som just formerat sig och som arbetar med just stadsdelsorganisering, en på Sofielund och en i Kirseberg. Vi tror att dessa kamper kommer att vara nyttiga och att det är en kamp i tiden. För när parlamenten befolkas av liberaler och fascister, när makten flyttas längre och längre ifrån medborgarna får vi själva skapa våra maktpositioner och själva organisera oss och det gör man bäst där man står. Ditt kvarter, din stadsdel, din skola, din arbetsplats – det är där förändringen börjar och det är där kampen står.