Kategorier
Allmänt Göteborg Malmö Media Stockholm

Vad hände på 8:e mars?

Nedan följer rapporter från Allt åt allas aktiviteter i Göteborg, Malmö och Stockholm på den 8:e mars 2018.

 

Göteborg

Allt åt Alla Göteborg deltog i den 8e mars demonstration med andra socialistiska organisationer under parollen “Tillsammans är vi starka”. Vi valde att lyfta BB ockupationen i Sollefteå med vår banderoll och stötta kampen för en trygg förlossningsvård

Kvällen den 9e mars gick Allt åt Alla Göteborgs kvinnor och transpersoner i Ta Natten Tillbaka demonstration för att ta tillbaka stadens gator och kräva trygghet från patriarkatet, transfobi och heterosexism.

Malmö

Allt åt alla Malmö var med och arrangerade feminism underifrån. Demonstrationen drog mellan 500 och 700 deltagare.  Allt åt alla hade ett block tillsammans med den kurdiska ungdomsorganisationen med parollen ”Från Afrin till Malmö – Kvinnokampen är global”.

På kvällen den 10:e mars deltog medlemmar i den årliga ta natten tillbaka demonstrationen.

 

Stockholm

Kvinnofront och Allt åt alla Sthlm gick i strejkblocket i den stora demonstrationen i Sthlm som avgick från Norra Bantorget. Blocket var i solidaritet med SAC:s kvinnostrejk, som i sin tur var i solidaritet med den fackliga kampen i Sydafrika. Senare under kvällen var kvinnofront med i Ta Natten Tillbaka-tåget som i år arrades av Revolutionär Pride Sthlm

Kategorier
Allmänt Evenemang Göteborg Malmö Stockholm

Fira 8:e mars med Allt åt alla!

8:e mars är den internationella kvinnodagen. Dagen för att minnas den lång kampen för jämlikhet som förts i generationer. Tillsammans minns vi gamla kamper och blickar framåt mot nya!

Nedan följer en rad olika arrangemang som Allt åt alla deltar i eller är med och arrangerar den 8:e mars. Häng med!

Göteborg

Allt åt alla Göteborg kommer delta i det antikapitalistiska blocket som är en del av demonstrationen anordnad av 8:e marskommittén

Event: https://www.facebook.com/events/2427436077481563/
Samling: 17:30
Plats: Gustav Adolfstorg

Den 9:e mars kommer även Allt åt alla Göteborgs icke-män delta i en ta natten tillbaka demonstration.

Event: https://www.facebook.com/events/1525532397542261/
Samling: Klockan 20:00 Plats: Götaplatsen

Malmö
Allt åt alla Malmö är med och arrangerar feminism underifrån.
Samling: 17:30
Plats: Möllevångstorget
Event: https://www.facebook.com/events/220551108512750/

Allt åt alla Malmös icke-män kommer också delta i en ta natten tillbaka demonstration den 10:e mars.
Samling: kl. 21:00 Plats: Möllevångstorget
Event: https://www.facebook.com/events/2018825285055299/

Stockholm

Allt åt alla kvinnofronten och Allt åt alla Sthlm kommer delta i den feministiska strejken. Efter en dag av strejk samlas de på kvällen 17:30 vid Brantingmonumentet på Norra Bantorget kl 17.30 och går sedan tillsammans till Norra Latin där de ansluter till 8:e mars-kommitténs stora demonstration: https://www.facebook.com/events/166502070797073/

Event: https://www.facebook.com/events/411872485900712/

Efter demonstrationen uppmanar de alla icke-män att delta i ta natten tillbaka demonstrationen som börjar 21:00.
Samling: 21:00 Plats: Tjärhovsplan

 

Vi ses på gatan!

/Förbundet allt åt alla

 

Kategorier
Malmö

Ett år senare, ett år starkare

Skåne mot rasism, på väg mot demonstration mot SvP. Limhamn 2014
                                        (bild: Victor Pressfeldt)

 

Ett år senare
I dagarna har ytterligare domar från rättegångarna rörande händelserna i Limhamn kommit. Vi tas tillbaka ett år i tiden, en tid av intensiv antirasistisk mobilisering. Den 24 augusti 2014 hade det nazistiska Svenskarnas Parti, som en del av sin valrörelse inför riksdagsvalet senare på hösten, utlyst ett möte på Limhamns torg. Mötet mötte av förklarliga skäl  stort motstånd. Många var vi som ansåg att SvP hade förbrukat sin rätt till att använda det offentliga rummet sedan de nästan dödat och allvarligt skadat fyra feminister och antifascister på Möllevången 8 mars samma år. Därför ansåg vi, som en del av Skåne mot Rasism, det fullt rimligt att utlysa en blockad som syftade till att stoppa deras valmöte. Kodexen var en välbeprövad konfrontativ ickevålds-metod. Genom att gemensamt hålla ihop i en massa blockera nazisterna och på så sätt stoppa dem från att nå torget. Trots den uttalade icke-våldsliga metoden gick polisen hårt fram. Många skadades allvarligt och greps. Nu har sammanlagt 11 personer dömts för brott i samband med händelserna.

Vår stratergi och polisens taktik
Som utomstående är det lätt att tro att polisens agerande gentemot blockaden var ett resultat av en våldsspiral mellan demonstranter och polis. Det ironiska är att det är precis tvärtom, och det är inte första gången detta sker. Under de senaste 20 åren är det uppenbart att polisens våld har varit kraftigare gentemot grupper som inte använt våld för att försvara sig själva. Ett exempel är Ockupationsfestivalen i Lund 2009 som liksom aktuell blockad var uttalat icke-våldsam.  Den hade samma typ av kodex, med den uttalade metoden att ta sig förbi polisen utan att använda våld. Polisen försökte däremot med våld slå tillbaka ockupanterna och då dessa inte backade, stegrade polisen sin nivå ytterligare.

Det finns fler exempel. Porrblockaderna 1998, Reclaim the Streets i Malmö 2000 och Ekofin-mötet i början av 2001. Anledningen till att polisen är brutalare gentemot icke-våldsaktioner än sammanhang där upplopp ligger närmare till hands är enkel. En demonstration, blockad eller aktion som inte har förberett sig på att möta våld drar sig undan, splittras eller omvandlas till ett upplopp som reaktion på polisens våld. En blockad eller aktion som istället haft ”att hålla ihop” som sin tydligaste tanke, står istället kvar så långt som möjligt och polisen försöker använda mer och mer våld för att upplösa massan. Under blockaden på Limhamns torg kunde vi se detta i praktiken. Polisvåldet möttes inte av stenkastning eller brandbomber. Massans svar var istället att åter sluta sig och närma sig polisen utan koordinerat våld. Åklagarens linje i åtalen mot de 11 åtalade (från Limhamn) har byggt på att försöka bevisa att ett våldsamt upplopp ägt rum. Vi som var där kan vittna om att så inte var fallet. Vi kan istället berätta om att vi först under flera timmar försökte stå i vägen för nazisterna så att de inte skulle kunna  komma in på torget, och när det inte lyckades så försökte vi, så gott det gick, att störa ut mötet och på det sättet blockera det från att få någon effekt.

Att den sista timmen utvecklades så som den gjorde berodde på att polisen tog till allt grövre metoder för att försöka skingra oss. Icke-våldskodexen följdes så långt att folk riskerade livet, något vi inte tycker hör hemma på en demonstration i Sverige. Om planen hade varit annorlunda, om syftet från oss hade varit ett upplopp, hade utfallet varit helt annorlunda. Nu var det inte så. Limhamn höll inte på att rämna ner i Öresund och staden höll inte på att falla i ockupanters händer. Det var bara folk som vägrade backa och ge utrymme åt en nazistisk grupp.

Politiska agendor
Att det finns en  politisk agenda bakom åtalen känns minst sagt uppenbart. Polisens agerande  under blockaden kritiserades kraftigt från olika håll, flera  anmälningar gjordes och krav på utredningar lyftes. Att få så många demonstranter som  möjligt dömda för brott begångna under den dagen är oerhört viktigt för  polisens trovärdighet. Skulle alla gått fria skulle det bevisligen inte funnits ”fog” för den kritiserade insatsen. I och med domarna har polisen lättare kunnat motivera att situationen rättfärdigade ett rytteri  som upprepade gånger red över folk som låg på marken. Talande nog  har samtliga anmälningar mot polisen lagts ned och ingen utredning har sett dagens ljus. Vi kan naturligtvis inte säga att vi är förvånade då merparten av anmälningar mot polisen som regel läggs ned utan vidare utredning.

Hot mot högern
De senaste åren har en stark antirasistisk rörelse växt fram. Från att ha gått från en sluten, mer militant, rörelse som fokuserade på enskilda nazister har en bred massa anslutit sig till protester, möten, blockader och demonstrationer för att motarbeta normalisering av rasism. I takt med att Sverigedemokraterna vuxit, att fler rasistiska grupper uppkommit i deras kölvatten, att fascistiska partier och grupper har fått inflytande i många europeiska länder, och sist men inte minst att hotet från nazistiska organisationer blivit påtagligt i och med attackerna i Malmö och Kärrtorp, har fler och fler anslutit sig till en växande antifascistisk rörelse. På många håll i Europa har alternativ till den fascistiska världsbilden samtidigt vunnit mark, och starka vänsterrörelser har vuxit fram i hårt krisdrabbade länder. Även vi är en del av detta. Vi jobbar inte bara mot rasism, vi kämpar också för villkorslös rätt till bostad, mer resurser till vården, för rätten att strejka och mot höjda hyror. Vi är ett hot mot den höger som själva varit med och berett vägen för en växande främlingsfientlighet, med sin krisåtstramningspolitik, nedskärningar, privatiseringar och försämringar för oss som arbetar.

Vi står för en annan agenda, vi vill bygga ett samhälle på jämlikhet och fördelning av makt och resurser. Vi säger ”Skyll på de rika, näringslivet, arbetsköparna och politikerna” när rasisterna säger ”Skyll på invandrarna”. Vi säger ”omfördela” istället för ”skär ner” . Naturligtvis är detta ett hot mot dem som har mycket att förlora. Därför är det viktigt för dem att döma oss som bråkstakar och upploppsmakare.

Ett år starkare
Vi vet att polisens agerande alltid kommer gå i linje med det klassamhälle de beskyddar, och att ett kapitalistiskt samhälle aldrig kommer kunna leverera riktig rättvisa. Det kommer dröja länge innan bilderna av våra överridna och slagna kamrater  suddas bort från näthinnorna. Att 11 personer dessutom fått betala den blodiga polisinsatsen med månader av sitt liv frihetsberövade är helt orimligt.  Vad vi också vet är att polishästar, batongslag och pepparsprej trots allt inte har lyckats att trycka tillbaka vår rörelse. Det gångna året har vi fortsatt den antirasistiska kampen, folk har slutit upp och firat en hejdundrandes 8:e mars, vi har stöttat hemlösa EU-medborgare, organiserat i vårt närområde, stöttat kurdiska socialister och inte minst gått man ur huse för att visa praktisk solidaritet med folk på flykt. Vi har vuxit istället för att dra oss tillbaka. Nazister kan knivhugga oss, polisen kan rida över oss, rätten kan döma oss – men det kommer aldrig att kunna krossa oss.

/Förbundet Allt åt Alla Malmö

 

Läs även texten vi skrev för ett år sedan:

https://alltatalla.se/malmo/lardomar-fran-limhamn

Kategorier
Allmänt

Uppsala: För en transfeministisk klasskamp

En del av det åttonde mars-arrangemang som Allt åt Alla Uppsala deltog i var en anslagstavla där transpersoner kunde dela med sig av tips, lifehacks och erfarenheter. Vi vet att ”transinkludering” i sådana här sammanhang ofta betyder att en transperson får föreläsa för en grupp cispersoner om transfrågor. Därför är det viktigt för oss att skapa sammanhang där transpersoner ses som politiska subjekt i sin egen rätt och där en får möjlighet att kommunicera med varandra istället för att arbeta utåtriktat. Translagstavlan är skapad av transpersoner i Allt åt Alla Uppsala, som ett smidigt sätt att dela och samla erfarenheter som kan vara värdefulla.

Vi betraktar skapandet av detta utrymme som en del av en process för att utveckla vårt arbete med transfeministiska frågor. Nedan har vi sammanställt en del av de meddelanden som deltagare lämnade under dagen. Det finns hemsidor och grupper som arbetar mer fokuserat med transfrågor specifikt, och många av dessa tips står säkert att finna där, men vi vill ändå publicera det vi fått in. Detta eftersom vi tycker att det är orimligt att transfrågor har tenderat att vara isolerade från vår övriga kamp. Vi hoppas kunna nå ut till transpersoner som ännu inte är organiserade eller inte har tillgång till plattformar där den här typen av information delas.

Vi i Allt åt Alla Uppsala tror på en transkamp som bygger på att transpersoner kräver sin rätt och formar sin egen agenda. Vi tror på en transkamp där vi gemensamt skapar det vi behöver och tar det vi vill ha. Vi tror på en transkamp som kommer ur våra materiella behov och förutsättningar. Transkampen behöver vara förankrad i klassorganisering och klasskampen behöver vara för alla.

 

Några tips

”Om du har ont om cash och behöver en binder för att lindra din kroppsdyfori så finns det organisationer som ger bort binders gratis mot fraktkostnaden. Morf’s binderutbyte är den enda jag vet som postar till sverige. Ni som har pengar, överblivna binders eller båda kan donera till organisationer som håller på med detta – av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov som en brukar säga.”

”Det finns massa info om hur en tränar för att uppnå den sortens kropp en vill ha. Särskilt transpersoner som vill ha mer maskulint kodade drag kan få stora fördelar av rätt sorts träning. Googla på ftm traning guides så finns det skitmycket info. Det finns också en person i stockholm som jobbar med att lära transpersoner att träna på ett effektivt sätt för att uppnå den sortens kropp en vill ha.”

”Otroligt bra att slippa bli utsatt för fittkonst på 8mars eller i huvudtaget! Fittkonst tenderar ju att reproducera en biologisk könsbinär som många ickebinära och andra transpersoner är levande bevis på att den inte existerar. Plus att fittkonst i och med detta ger sjukt dåliga sunkvibbar.”

”Centrum för andrologi och sexualmedicin (CASM) på karolinska i stockholm har transutredningar som är gjorda för ickebinära, och en kan få behandling där oavsett var en bor. Det softa med den utredningen är att en slipper känna sig tvungen att lajva binär för att få behandling, vilket annars är en rätt vanlig grej. Vanliga läkare kan skriva en remiss dit eller så kan en kontakta dem på egen hand.”

transformering.se har en superbra guide till dina rättigheter som transperson i vården, värt att kolla på om du har känt dig felaktigt behandlad eller om du vill veta i förväg vad du har för rättigheter vid läkarbesök och sånt”

”Om du tycker det är jobbigt att komma ut själv men vill vara ute så kan du be en kompis du litar på att komma ut åt dig och rätta dina pronomen när vänner säger fel. Då kan din kompis sköta grovjobbet åt dig och du behöver inte ens vara närvarande om du inte vill! Tänk på att bestämma i förväg hur ni vill att det ska fungera i olika situationer så att ni inte råkar outa den andra för personer som den inte vill bli outad för. Skitbra att kunna ta fighten åt varandra istället för att behöva göra det själv.”

”min bästa grej har varit att snacka ihop mig med mina transkompisar om vilka problem vi har gemensamt och om vi kan hjälpa varandra för att göra något åt dem ihop. skitfint att bara veta att en kanske kan vara på väg till nånting bättre tillsammans och så” 

Kategorier
Malmö

Feminism underifrån- organisering är vår styrka

Feminism underifrån! välkomnar alla till en vecka full av kamplust, gemenskap och firande av internationella kvinnodagen 8 mars!

Som en del av Feminism underifrån! kan vi nu presentera hela veckans program. Programpunkterna återfinns efter texten.

Vi lever i en galen tid med högervindarna blåsande hårt kring knuten. Oavsett färg på sittande regering kan vi konstatera att de senaste åren inneburit en rad försämringar av kvinnors villkor. Vi har sett privatiseringar som tömt vår offentliga sektor på resurser. Idag går pengarna till vinst i privata företag istället för fler undersköterskor, mindre barngrupper eller en utjämning av löneklyftorna mellan olika yrkesgrupper. En politik där näringslivet får diktera villkoren kommer alltid betalas av kvinnor som får arbeta gratis i hemmen när det offentliga sviker.

Vi har sett skattesänkningar som resulterat i försämrad vård för alla, men i synnerhet för kvinnor. Vi har vridit tillbaka klockan när de som föder barn återigen riskerar sina liv, en situation som vi hoppades var död och begraven för hundra år sedan. Det är också en majoritet kvinnor som arbetar i den numer privat-offentliga sektorn som enligt högern varken är värda högre löner eller en minskad arbetsbelastning.

Vi har upplevt en ökande otrygghet i olika offentliga rum. Vi har tvingats se våldtäktsman efter våldtäktsman frias av det alltmer förvrängda rättsystemet. Det blåbruna hatet mot kvinnor och transpersoner i allmänhet, och feminister i synnerhet, har eskalerat. Vi trakasseras på nätet så fort vi uttrycker vår åsikt, eller bara i stort sett existerar. Vi attackeras på gatan för att vi kämpar för en rättvisa värd namnet.

Vi är alltmer rättslösa i ett samhällsklimat som är kallare än Malmös snålblåst.
Det finns en klick som tjänar på att splittra oss med hjälp av rasism, transfobi, homofobi och sexism. En revolutionär feminism står för allt som är dess motsats. Vi vet att den feministiska kampen är ett stort hot mot dem som tjänar pengar på vårt arbete och våra behov. En enad arbetarklass är den värsta mardrömmen för de som äger och har makt. Att vår feministiska kamp står som motpol till den fascistiska högervåg som sveper över Europa fick vi dyrt erfara förra året då kämpande feminister i Malmö blev attackerade av nazister.

Men vi sörjer inte – vi organiserar oss! Vi tänker inte gå som förlorare ur den kamp som pågår mellan ett å ena sidan alltmer konservativt, rasistiskt och sexistiskt samhälle, och å andra sidan en värld där vi står enade och bygger vårt samhälle på gemenskap och jämlikhet.
Ett system där staten ständigt skyddar kapitalet kommer aldrig någonsin kunna leverera någon förändring på riktigt. Regering, riksdag och näringsliv må kalla sig feminister när de pratar kvotering i bolagsstyrelser eller annat trams som gynnar ett fåtal individer på den stora arbetande massans bekostnad. Det är inte vad vi kallar feminism. Feminism är kamp och organisering – vi har vunnit segrar förr och vi kommer göra det igen. Det är vi som driver de feministiska frågorna framåt, på jobbet, i hemmet och i det offentliga rummet. Vi är feminism på riktigt – vi är Feminism underifrån!

Vi bjuder in er alla att delta i kampen! Nu är det tid att organisera sig. Vi har sett så många fantastiska exempel på feministisk klasskamp de senaste åren, låt oss fira ännu fler barnmorskeuppror, sjuksköterskeuppror, hemtjänstuppror! Låt oss fira fler antirasister på arbetsplatser runtom i landet som visar att vi håller ihop mot splittring och rädsla! Vi tänker kämpa för mer fritid och mindre arbete och för vår rätt till trygghet i det offentliga rummet. Vi tänker kämpa för kollektiva lösningar av det obetalda arbetet, vi kämpar för en socialistisk feminism.

Feminism underifrån! presenterar en vecka full av kamplust och framtidstro – nu kör vi!
Feminism underifrån! är en partipolitiskt och religiöst obunden samling av politiskt organiserade grupper. Vi tror på att förändring åstadkoms underifrån, av de som berörs av frågorna och genom lokal organisering.

VECKOSCHEMA

Tisdag 3 mars:
Välkomna på föreläsning om kämpande kvinnor före oss!
Föreläsaren är sociologen Eva Schmitz som har forskat om kvinnorörelsen i flera perioder och fokuserat på produktivt arbete, kvinnors arbetsförhållanden och strejker såväl som reproduktivt arbete och rättigheter. Efter föreläsningen finns det tid för frågor. Innan och under föreläsningen finns det riktigt gott kaffe från Amalthea. Kom och inspireras till kamp!
Amalthea bokkafé, Kristianstadsg. 41, kl. 19.00-21.00

Onsdag 4 mars:
HBTQ-panelen
Vi har samlat organiserade HBTQ-personer i den utomparlamentariska vänstern för ett samtal och debatt om hur vi kan föra kampen vidare och hur vi kan locka fler att organisera sig.
Klurar du också på hur vi kan bli bättre och utvecklas i framtiden?
Kom, lyssna och diskutera med oss!
På Kvarnby Folkhögskola, Industrigatan 4, kl. 19-21

Torsdag 5 mars:

Kampen söker kämpar! Organisationer söker aktivister!
Föreläsning, kl 18.00: Klasskamp och feminism. Malmögruppen Mangla blandar teori med praktiska exempel på hur vi kan föra en feministisk klasskamp.

Under kvällen kommer olika feministiska-socialistiska grupper i Malmö presentera sig själva. Grupperna kommer även att berätta om hur de arbetar feministiskt och hur de aktivt försöker främja feminismen i gruppen. Efter presentationerna kommer det att finnas möjlighet att prata, diskutera och få mer information av grupperna.

Kvällen kommer att avrundas med ett öppet samtal om Kvinnokliniken, kl 20.00
Förbundet Allt Åt Alla undersöker Malmöbornas erfarenheter av Kvinnokliniken med anledning av personal och patienters vittnesmål om hur resursbristen under lång tid försämrat arbetsmiljön och underminerat patientsäkerheten.
Vi bjuder på presentationer med utopiska och visionära inslag för att sedan följa upp av smågruppssamtal kring fikabord. Vi hoppas att många kontakter kommer att knytas samt att gemensamma mål och strategier kan formuleras.
För en vård värd att tro på!

Tillsammans vill vi skapa en kväll med plats för frågor och möten. Olika grupper kommer mellan föredragen presentera hur de jobbar feministiskt, tider är hålltider, men vi börjar kl 17.30 och avslutar ca 21.30

På Moriska Paviljongen från kl. 17.30 till ca 21.30

Fredag 6e mars:
FESTA MALMÖ!
Feminism underifrån presenterar stolt den stora feministfesten 2015!
365 dagar av kamp.
Nog förtjänar vi en ruskigt fenomenalt fantastisk fest!
Kom och njut av några av Malmös, Sveriges, ja till och med hela världens bästa akter. Kärlek, pepp, kamp och musik tills natten tar slut.
Den här kvällen äger vi! Klubben, scenen, golvet, natten.
Allt är vårt!

Med fötterna på jorden dansar vi mot himlen.
För kampen. Mot patriarkatet.
Moriska Paviljongen kl. 22-03
Förköp finns för 100 kr, i dörren 120 kr

Lineup:

LIVE:

♀♀FAM♀♀
DAM DUTCHESS: MC MELODEE, MC SHEDNEY RUFFIN, D-LUZION
FEMTASTIC: AYLA SHATZ, DAYDAY, DJ EKA SCRATCH

OLD

DJS:

JOHANNA RITSCHER (FEMTASTIC)
MAJA GOFFE
SUDOROSA SOUND
FRIDA IRAVE
CLUB MAMMA

VFX: TJACKIE SHAUN
fler DJ:s tillkommer!

Lördag 7 mars:
Vi stödjer och uppmuntrar:
Ta Natten Tillbaka!
Alla nätter och gator ska tillhöra oss.
Tillsammans blir vi ännu starkare och vi ger fan aldrig upp.
Denna natt för vi vår kamp gemensamt, i frånvaro av cis-män.
Det handlar om våra liv, vi gör det för oss och vi gör det tillsammans.
Håll ihop! Hårt mot hårt, vår vrede – er sorg!

Trans- och kvinnoseparatisk demonstration
Samling 22.00 Möllevångstorget

Nattcafe Glassfabriken
Bakom varje framgångsrik demo står en syjunta.
Feminism underifrån! bjuder in till en stillsam afton på café Glassfabriken där vi målar flaggor och peppar inför söndagens demonstration, en kan fixa till sin ansiktsbonad till Ta natten tillbaka-demonstrationen eller bara lyssna på bra musik.
Vi kommer att ha material till flaggor och basics till masker. Ta gärna med dig extra tyg, glitter, färger eller vad du nu vill ha!
Feministkarta utlovas samt Glassfabrikens bästa hamburgare och fika, så varmt välkomna på häng!
Vi ses!

ps: som vanligt är Glassfabriken drogfritt. Alla är välkomna! Kl. 20.00-00.00

Söndag 8e mars:
Demonstration – Organisering är vår styrka!
Vi vill tillsammans känna och visa vår styrka i en demonstration den 8:e mars. I en härlig blandning av feminism, konfetti, socialism och firande kommer vi att gå genom Malmö och uppmärksamma feministiska kamper. Demonstrationen är en avslutning på Feminism underifrån’s vecka och en återstart på en feministisk tradition!
Samling 11.30 Möllevångstorget

femunder-affisch-a2

Kategorier
Allmänt

Berättelser från vårdpersonal

Under 8 mars 2013 gick Förbundet Allt åt alla Lund (Virvelvinden) bakom nätverket Lundabor mot Nedskärningar banderoll ”Stöd vår sjukhuspersonal” i V:s  8:e mars demonstration. De senaste veckorna har fAÅA-Lund uppmärksammat vårdpersonalens klasskamp på SUS och sjukvårdskrisen i Skåne, bland annat genom att dela ut Virvelvindsbladet utanför sjukhuset men också genom att arbeta inom olika nätverk kring sjukhuset, såsom Rädda Vården och Lundabor mot Nedskärningar.

Lundabor mot Nedskärningar har de senaste veckorna arbetat med att samla ihop berättelser från vårdpersonal. Berättelser som lästes upp under 8 mars.

Här följer dom berättelser som Lundabor mot nedskärning har samlat ihop:

Sjuksköterska Lund:

”Anställningsstoppet har framförallt drabbat underskötersketjänsterna på min avdelning. Vi är flera underskötersketjänster back på vår avdelning sen de senaste månaderna. Sjukskötersketjänsterna har vi lyckats få dispens för. Dom förstår inte hur viktigt det är med undersköterskor på avdelningarna. Som sjuksköterska kan det hända att jag måste sitta flera timmar varje dag med rapporter, journaler, risk- och konsekvensanalyser, eller spendera jättemycket tid i telefon för att få tag i rätt läkare. Då är det oerhört viktigt att vi har undersköterskor ut på avdelningen som ser patienterna.

Man önskar att man hade mer tid. Att göra mer saker. Att få upp fler patienter ur sängarna. Lägga mer energi på att lyckas lista ut vad just den personen vill ha att äta. När det är riktigt hektiska dagar så handlar det bara om hålla näsan över vattenytan och bara att hålla patienterna vid liv och ge dom dom mediciner de behöver ha. Men att man inte kan göra så mycket mer. Ens stolthet i arbetet försvinner lite för att man inte känner att ”idag har vi gjort ett bra jobb”. Även om man vet att det man har gjort är det man hunnit med och kunnat. Hela januari, december och under typ hela hösten körde vi på hög varv. Då bestod rasten i att man fick trycka i sig en smörgås stående över en diskbänk.

Under de senaste månaderna har de stängt flera av avdelningar. Det generella med att de stänger ner de här avdelningarna är ju att det tjänar pengar. Men det försvinner vårdplatser. Dom patienter som borde ha legat på dom avdelningarna man stängt ner blir alltid utslussade på avdelningar där det finns plats. Dom hamnar på avdelningar där de inte ska ligga egentligen. Där personalen inte har vana eller erfarenhet att jobba med just den biten som de söker för. Och så får vi leta reda på en läkare som springer runt på tio andra avdelningar på ett arbetspass och som har femton olika patienter på olika avdelningar. Det är ju det som blir konsekvensen. Så har det varit jätte länge. Det behövs öppna fler avdelningar.  Men det knäppa är ju att de stängt ner avdelningar. Men det måste ju ingå i den här idén att man hela tiden vill maxa. Att det inte ska kunna stå vårdplatser ”tomma” utan då måste de fylls. Och då fyller vi dom med fel patienter. Och då har vi produktionen igång hela tiden. Vi gör ju verkligen vårt bästa. Vi gör ett jättebra jobb. Men det blir ju diverse problem när vi saknar rätt erfarenhet, vana eller kompetens.

Men det ligger ju helt i linje med det som Jan Eriksson gick ju ut och pratade om. Det här projektet som man genomförde i slutet av januari som skulle lösa allting. Projektet skulle löpa under två veckors tid. Och då skulle alla avdelningar hela tiden rapportera in hur många patienter de hade och vilket vårdtryck de hade. Vilket handlade om att utnyttja alla avdelningar till max. Vilket ledde till att alla patienter som kom in via akuten direkt kunde få en vårdplats direkt. Så att dom inte skulle sitta som nån ”propp” på akuten. Och det gjorde man genom att minutiöst kontrollera alla avdelningar. Det var ju det hela projektet handlade om. Det är ju ett jättekonstigt projekt egentligen för då accepterar man ju att patienter hamnar på fel avdelningar med fel medicinisk kompetens. Man kan ju inte vilja sträva efter ha en bra vård i så fall. Det kan ju inte vara syftet överhuvudtaget. Syftet är ju bara att maxa.

När Jan Eriksson tillträdde fick vi höra att han hade med sig en siffra från Göteborg på hur mycket patienter det skulle vara per personal. Och den siffran hade de använt till att spara in i Göteborg. Men när man applicerade den siffran i Lund på flera avdelningar så visade det sig att vi redan låg lägre än den siffran. Vi har alltså redan alltså fler antal patienter per personal än vad de hade i Göteborg under besparingstider. Så då satte man sig och räknade ut nya siffror som var ännu lägre. Det är mycket som talar för att det kommer tightas åt ännu mer. Siffrorna tar inte hänsyn till något. De ser bara patienter och personal. Man ser inte vilken typ av patienter det är. Man tänker inte överhuvudtaget. Man ser bara kallt på siffror. Personal kontra patienter kontra siffror. På min avdelning ska man nu bygga ut antalet vårdplatser. Men det finns inte med beräkningen alls att personalen ska ökas. Medan vi alla som jobbar inser att fler patienter inte kommer att funka om man inte ökar personalen.

***

Sjuksköterska i Stockholm:

“Jag jobbar 38.75 timmar i veckan, 3-skift. I mitten av januari beslutade medicinklinikens ledning att utöka antalet vårdplatser på den avdelning där jag jobbar med fyra. Vi fick blankt nej till att utöka bemanningen, trots att situationen på avdelningen var enormt pressad redan innan utökningen av vårdplatser.

Jag undrar hur många politiker som skulle ställa upp på de arbetsvillkor vi var tvungna att jobba under efter smärtlindring vid ett flertal tillfällen. Jag skulle gärna vilja att någon kom och berättade för hans förtvivlade fru varför jag inte kom trots att hon sagt till flera gånger. Jag kunde nämligen inte förklara, hennes blick sade allt och jag skämdes för mycket för att kunna komma med ursäkter.

Hon var tvungen att uthärda sin älskades lidande om och om igen den natten. Jag hoppas att hon om några år åter igen minns deras 40 år de fick tillsammans innan de förskräckliga dygnen kom som för alltid skiljde dem åt. Jag önskar så att någon kunde förklara för mig hur jag ska kunna bära allt detta. Att inte räcka till, att ständigt vara för sen, att inte kunna ge det som socialstyrelsen kräver av mig som legitimerad sjuksköterska. Jag slår ner blicken och skäms varje dag på jobbet. Kan någon berätta vad jag har att skämmas för? Jag jobbar många skift utan mat eller vatten, utan att sitta ner, utan att kunna gå på toaletten. Jag jobbar dygnets alla timmar och får rejäla sömnproblem som följd. Varför gör vi detta, alla vi som uthärdar?

För att vi älskar vårt jobb när det flyter, när vi har tid, när vi känner att vi har kunnat finnas där för någon i en liten liten stund av deras liv. För möten mellan människor, för medmänsklighet och värme som nästan bara uppstår i vårdande situationer och som är så oändligt dyrbara. Vad händer med vårt samhälle om vi realiserar vården, reducerar den till ett löpande band där det mänskliga mötet rationaliseras bort då den inte har ett marknadsvärde? Finns det någon som kan stoppa detta vansinne? Jag hoppas det, än så länge har jag hopp. Jag går till mitt jobb och hoppas att det snart blir bättre. Vad annat kan jag göra?”

***

Sjuksköterska i Landskrona:

 

“Idag är det 47 dagar sedan vi, personalen på Operationsenheten på Lasarettet i Landskrona, fick beskedet att Operationsenheten på Lasarettet i Landskrona skulle förlora 4000 operationer och i princip läggas ned.

Det har varit 47 dagar av smärta, av sorg, av ångest och oro. Men det har även varit 47 dagar av stolthet, av kollegial solidaritet och av kärlek till arbetskamrater och arbetsplatsen. Det har även, för min del i alla fall, varit 47 dagar av förundran och av glädje när vår kamp stöttats av så många ”utomstående”, som tröstat, som kommit med tips och idéer, men främst bara funnits där som en påminnelse om att vi är inte ensamma. För vi ÄR inte ensamma! Tillsammans kan vi få till en förändring. Tillsammans kan vi bryta maktmissbruket och slakten av den skånska sjukvården.

Den vetskapen, att vi inte är ensamma i vår kamp, har hjälpt mig många gånger när det hade varit så lätt att bara ge upp, att ge f*n i alltihop och dra till Norge och strunta i den skånska sjukvården. Men så har jag tänkt steget längre. Jag har tänkt på min älskade mamma som kanske kommer att behöva den skånska sjukvården, på mitt älskade barn som jag vill ge en trygg och säker välfärd i framtiden och jag har tänkt på alla dem som är utlämnade, som inte har den utökningen. Jag skulle gärna ha tagit några med mig den natten när en äldre kvinna bröt foten på väg till toaletten så att de kunde förklara för henne varför hon var tvungen att drabbas av detta. Hon hade ringt på klockan många gånger, hon var väldigt kissnödig, men jag var upptagen i ett annat rum och hann inte komma och ge henne det stöd hon behövde. Hon ville inte kissa på sig, men kanske är det det jag ska råda mina patienter att göra nu när jag omöjligt har tid att tillgodose allas behov.

Samma natt fick en patient i livets slutskede med svåra cancersmärtor vänta i upp till en timme panågra anhöriga, som inte kan slåss för sina rättigheter. Det finns ett ordspråk: bättre fly än illa fäkta. Men jag vill inte fly! Jag vill inte ge upp, även om det har varit nära vid ett par tillfällen. Idag kom belöningen för att jag inte har gett upp, för att jag vägrat ge upp.

Idag, 47 dagar efter beskedet att Operationsenheten på Lasarettet i Landskrona skulle förlora 4000 operationer och i princip läggas ned, kom ett nytt besked. Beskedet från Förvaltningsrätten löd enligt media: ” Förvaltningsrätten förbjuder Region Skåne att genomföra beslutet tills de överklaganden som kommit in till Förvaltningsrätten har prövats i sak”. I dagsläget har det kommit in 117 st. överklagningar till Förvaltningsrätten. Det sägs att det är enastående, fantastiskt och näst intill ett rekord.

Men jag firar inte bara Förvaltningsrättens beslut med mitt glas champagne, jag firar även att jag tror att det finns politiker i Region Skåne som inte sover lika bra som tidigare i natt, att det finns politiker i Region Skåne som frågar sig vad som egentligen hände, att det finns politiker i region Skåne som börjar inse vilken öm tå de trampade på! För jag är övertygad om att vi har gett politikerna i Region Skåne en smäll på käften i dag i och med Förvaltningsrättens beslut. Om det leder till en knockout vet jag inte, men chansen finns! Än är inte jag i alla fall uträknad och jag hoppas att vi ger Femklövern i Region Skåne en match de sent ska glömma!”

***

Sjuksköterska i Stockholmsområdet

”Dagens sjuksköterskor (även läkare, undersköterskor och annan vårdpersonal) har fått nog. Vi går redan på knäna och vi kämpar för att ge patienterna plats, ge dem vård i rätt tid, ge dem tid överhuvudtaget; alltså ge dem den omvårdnad de behöver. Vi blöder när vi inte kan garantera patientsäkerheten. Vi lider med patienterna när vårdnivån blir fel. Vi blir färre medan patienterna blir fler, äldre och sjukare. Dagens sjuksköterskor slutar på sina arbetsplatser p.g.a. usel löneutveckling på sikt och en allt sämre arbetsmiljö. Vissa slutar därför att de helt enkelt inte orkar med samvetsstressen och den svårighet det är idag att upprätthålla något slags yrkesheder. När man försöker ge allt för att bedriva god vård, men när det inte räcker. När man slagit knut på sig själv i alltför många år, men inte får gehör för det. Hur ska man dessutom kunna utvecklas i sitt yrke i en positiv riktning?

Dessutom inser nog vem som helst att sjuksköterskan inte mår bra av att arbeta på det här sättet, det går ut över både arbetsliv och privatliv. Vi är inga robotar och vi har också familjer, sjuksköterskeyrket är inget kall! Däremot så ger vi sällan upp, vi kämpar på rätt länge i motvind. Som arbetande inom sjukvården önskar jag ofta att det fanns fler beslutsfattare ovanför mig som skulle vilja granska och sätta något slags kvalitetsstämpel på sjukvården. Jag önskar också att jag fritt kunde få skriva avvikelser, alltså berättelser om situationer som jag anser vara direkt kritiska vad gäller krav på patientsäkerhet, arbetsmiljö och organisation, som jag fick adressera till vem som helst inom den organisation jag själv arbetar inom.

Men framför allt så kräver jag att min höjda röst får höras, att mina klapprande tofflor märks, att jag själv får synas och slippa bli behandlad som fullständigt anonym och utbytbar i offentlighetens ljus. Jag är en människa jag också, en vårdgivare och en vårdtagare. Och jag går inte med på att behandlas som en produkt i dagens konsumtionssamhälle. Jag talar för många när jag säger att det handlar om att säkerställa patientsäkerheten i dagens sjukvård på flera olika nivåer. Jag talar samtidigt för många när det handlar om att bry sig om de direkta vårdgivarnas säkerhet i dagens sjukvård. Det sistnämnda gäller arbetsmiljö, hälsa, stöd och status. Jag är tvärsäker när jag säger att vi gör allt vi kan idag för att hjälpa oss själva och våra behövande. Men vi behöver mer stöd. Så hjälp oss.”

 

Kategorier
Allmänt Material

Virvelvelvindenbladet nr 33 (våren 2013) klart

Vill du dela ut där du jobbar, pluggar eller bor?  Hör av dig till oss eller skriv ut själv!  [.PDF]

Här under är texterna i Virvelvindenbladet #33

 

Cheferna och politikerna har skapat sjukvårdskrisen

Nästan alla som bor i Skåne idag vet att det råder en kris på Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö. I januari 2013 gick arbetsmiljöverket ut och sa att pressen på akutpersonal i Lund var så stor att akuten hade riskerats att stängas som arbetsplats om det hade varit ett vanligt företag. I början av januari varnade anonym vårdpersonal på akuten i Malmö för att patientsäkerheten var i fara. Regionspolitikerna och de högsta chefernas svar på den här krisen är konstigt nog inte att tillsätta mer personalresurser till SUS. Nä, sa Jan Eriksson, lösningen är inte mer resurser, utan innebär att vårdpersonalen ska jobba effektivare och att man under slutet av januari skulle genomföra ett ”projekt”. Projektet gick ut på att man skulle öka ”genomströmningen” och ta bort ”flaskhalsar” – det vill säga skriva ut patienter snabbare.

Mycket av det här sättet att prata om vård – ord som flaskhalsar, ”produktionseffektiviseringar”  och genomströmning – har regionspolitikerna och de högsta sjukhuscheferna hämtat från konceptet LEAN production. LEAN är en modell som används inom den japanska bilindustrin och som i korthet går ut på att låta de anställda ständigt arbeta i permanent kris. Där lät man underbemanna vissa uppgifter för att få folk att stressjobba snabbare och för att få folk att ständigt tänka utanför ”boxen” för att lösa krisen. I SUS egen LEAN-satsning har det handlat om att man under de senaste åren dragit ner på personal (minst 350 tjänster försvann 2012), minskat antalet sjukhussängar och haft vikarie- och anställningstopp.

Det här har lett till att flera vårdarbetare som Virvelvinden har pratat med varken har tid att äta eller ta rast under sina arbetspass, att de går till jobbet med ständig magont på grund av stressen, att de hela tiden tvingas att jobba över flera timmar varje arbetsdag, och att avbryta sina ledigheter när kollegor ringer för att någon ordinarie blivit sjuk.

***

Global strejkvåg i sjukvården

I Sverige finns det en spridd uppfattning om att det enda sättet att påverka vård-läget är genom politiska manifestationer. Men det finns gott om exempel på hur sjukvårdspersonal själva sätter press på de ansvariga direkt på sin arbetsplats. På SUS har städare som varit med i Syndikalisterna genomfört flera strejker. I Norrland har personal på nedläggningshotade vårdcentraler ockuperat och tagit över sin arbetsplats tillsammans med lokalbefolkningen. Även runt om i världen finns det gott om exempel från de senaste årens globala nedskärningsvåg som visar hur vårdarbetare tagit strid för sina och sina patienters rättigheter.

Det kanske bästa exemplet är från förra vintern i Kanada, ett land med en relativt stark offentlig sektor precis som Sverige. Efter månader av fruktlösa förhandlingar och olika strejkhot valde runt 1000 vårdarbetare i Edmonton att utan varsel strejka ”vilt”. Efter bara några timmars vild strejk hade politiker skrivit på det avtal som facket officiellt hade krävt under ett år.

Men det är inte bara i Kanada som finanskrisen nedskärningar har mött motstånd av de som jobbar på sjukhus. För ett år sedan strejkade tusentals sjuksköterskor i Israel mot nedskärningar och eftersläpande löner i 17 dagar.  I Madrid ockuperade vårdpersonal sjukhus som hotades med privatiseringar med ett överväldigade stöd från allmänheten. I Mozambique strejkade syrror och doktorer tillsammans mot dåliga arbetsförhållanden för en månad sedan och Kenya gick mer än 25 000 sjuksköterskor ut i en fem veckors strejk för säkrare anställningsformer, ökad personaltäthet och rätten till ett eget fack.

Massuppsägningar, sjuksköterskestudenternas löneuppror och de politiska protesterna på SUS har visat att vägen ur en situation som inte är hållbar. Från sjukhus runt om i världen kan lära vi oss att allmänhetens stöd till vårdarbetare gör att det går att ta ett steg till. Strejker, ockupationer och oberoende masskamp har på ställe efter ställe tvingat de ansvariga till förhandlingar, och i vissa fall gett klara segrar. Motstånd lönar sig!

***

Sjukvårdskrisens hjältar!

Hjältar: Städarna på USiL

Städarna på USiL som punktstrejkade den 20 februari mot den omänskliga arbetsbelastningen!

Hjältar: De 34 sjuksystrarna

De 34 sjuksystrarna på Barnintensiven i Lund som satt ner foten mot ett nytt ”poängavtal” som innebar att de skulle förlora flera tusen i månaden. Du kan stödja dom och alla andra som jobbar på SUS genom att gå med i Facebookgruppen ”Stöd våra sjuksköterskor”.

Hjältar: Inte under 24 000 uppropet!

Sjuksköterskestudenter har gått samman sagt att ingen av dom kommer att ta ett jobb under 24 000! Genom att mobilisera medstudenter och stötta varandra i att hålla på lönekravet har man blivit ett hot mot de stora sjukhusens försök till lönedumpningar!

Hjältar: Läkarstudenterna hotar med strejk!

I protest mot den försämrade utbildningskvaliteten och arbetsmiljön inom sjukvården hotar nu Medicinska Föreningen Lund-Malmö med en
dagars strejk!

***

Den skånska sjukvårdskrisens skurkar!

Skurk 1: Pia Kinhult – ordf. i Regionstyrelsen

Pia är den högst ansvariga regionspolitikern i Skåne. Pia tar 80 000 kr varje månad i arvode. Pia och hennes kompisar i femklövern är bland annat ansvarig för nedskärningarna på 300 miljoner, skattesänkningarna och flytten av operationerna i Landskrona. Istället för vård, vill Pia lägga mer pengar på marknadsföring av region Skåne. 2012 kostade marknadsföringen av region Skåne 74 miljoner.

Telefon: 044-309 31 29
pia.kinhult@skane.se

Skurk 2: Jonas Rastad – Regionsdirektör

Jonas är den nye Regionsdirektören. Jonas har en lön på 160 000 kr per månad. Innan han kom till Skåne var han landstingschef i Västerbotten, där tjänade han bara 120 000 kr i månaden (2011). I Västerbotten skar Jonas ner vårdplatserna med 10%, under ett års tid. Det gjorde att Jonas blev så impopulär att han var tvungen att flytta. Sedan hösten är han till region Skåne. Till SDS kommenterar han uppgifterna: ”Så jag har redan fått torpedstatus.”

Telefon: 044-309 39 25

jonas.rastad@skane.se

Skurk 3: Jan Eriksson – Sjukhusdirektör SUS

Jan tillträdde i maj 2012. En av Jans första prioriteringar var att betala en konsultbyrån 1 miljon kr för utvärdera styrelsens ”sammansättning”. Det är för övrigt samma konsultbyrå som kommer att utvärdera akutens ”flödesprojekt” under februari. Jan har under hösten 2012 fortsatt att driva ”effektiviseringar” på SUS. Det vill säga: anställningstopp, vikariestopp och färre sjukhusplatser. Jan har under hela hösten och vintern och hela tiden sagt till medierna att sjukhuset inte behöver mer personalresurser – utan att personalen måste arbeta effektivare.

***

Det händer i mars
8:e mars, demonstration,  kl. 18.30, Stortorget i Lund, samlas vi som har tröttnat på sjukvårdskrisen bakom banderollen ”Lundabor mot nedskärningar”. Vi går tillsammans med övriga organisationer för fira Internationella Kvinnodagen!

8:e mars, demonstration, Ta natten tillbaka! kl 21.00 Möllevångstorget, Malmö. Alla som har erfarenhet av att leva som kvinna är välkomna att delta. Demonstrationen är kvinno- och transseparatistisk.

16:e mars, demonstration, Rädda Vården samlar Skåne för att protestera mot nedskärningar, privat vård och flyttkaoset inom sjukvården Lördagen den 16 mars Clemenstorget, Lund kl 11.00 Gamla kyrkans grund, Landskrona kl 11.00
S. Triangelstationen, Malmö kl 11.30 www.raddavarden.nu

Kategorier
Evenemang

8 Mars-Nattcafé på Smålands Nation

På torsdag är det Internationella Kvinnodagen, och det vill Smålands Nation uppmärksamma genom att bjuda in till nattcafé!Klockan 19.00 slår vi upp portarna och bjuder in till diskussion och umgänge. Det kommer att serveras mat till den hungrige för en billig slant.

Klockan 20.00 hålls ett föredrag om queer och marxism för alla som är intresserade!

Klockan 21.00 visar vi den romantiska dramakomedin Itty Bitty Titty Committee från 2007 av Jamie Babbit. Filmen handlar om den unga Anna som efter ett uppbrott med sin flickvän och ett misslyckande på college möter Sadie, som introducerar henne till den radikala feministgruppen Clits in Action.

Arrangerat av: Smålands jämlikhetsutskott, SUF Lund, Virvelvinden och Första Linjen
————————–————————–————————–——————

This thursday, it’s International Women’s day, and to celebrate this Smålands invites you to a nightcafée!

At 19.00 we open our doors and invites you in for discussion and interaction. We will serve food for the hungry ones for a cheap buck!

At 20.00 there will be a lecture with the topic ”Queer and marxism” for all interested

At 21.00 we show the romantic drama-comedy Itty Bitty Titty Committee from 2007 by Jamie Babbit. The movie is about young Anna whom after breaking up with her girlfriend and failing college meets Saide, who introduce her to the radical feministgroup Clits in Action.

Hosted by: Smålands equality committee, SUF Lund, Virvelvinden and Första Linjen

Smålands Nation | Kastanjegatan 7 | 046-120680

https://www.facebook.com/events/264474393631958/
Kategorier
Malmö

Samtal och samkväm på Garaget

På lördagen inför internationella kvinnodagen den 8 mars arrangerade Förbundet Allt åt Alla en dag med föredrag och fika på Garaget i Malmö.

Dagen innehöll flera föredrag med tema; staden ur ett klass- och genusperspektiv. Vi fick höra aktionsgruppen Mangla berätta och dela med sig av deras visioner och praktiska förslag till förändring i vardagen, genom att samordna hemarbetet i flera hushåll. Genusvetaren Birgitta Ohlsson berättade i sin föreläsning hur staden planerats efter behoven av en liten minoritet, och hur man genom statistik och intervjuer kan se mönster kring upplevd trygghet i offentligheten ur ett genus- och klassperspektiv.

 

Planka.nu och Ebba Nilsson höll ett gemensamt föredrag om vår kollektivtrafik. Här berättar Planka om deras rapport Trafikmaktordningen och deras arbete för en fri kollektivtrafik och kamp mot bilism. Planka och Ebba Nilsson synliggör klassambanden kring människors resvanor. Högavlönade (flest män) reser i högre utsträckning med bil medan lågavlönade kvinnor och män reser kollektivt. Planka kritiserar även att ojämlikheten uppmuntras av folkvalda ledare. Det sker när resurser och investeringar läggs på framkomlighet för bilar istället för ordentliga satsningar för utbyggnad eller upprustning av befintlig infrastruktur för vår gemensamma kollektivtrafik.

Till fika och kaffe kunde man under dagen få lyssna på Trio Ståltand, ett Malmöbaserat band som spelar vemod i valstakt. Som sista och kanske mest eftertraktade punkt på dagordningen kom serietecknaren Liv Strömkvist till Garaget och läste upp sin senaste serie Arbetslinjen, som beskriver hur eftervärlden kommer att betrakta dagens nyliberala styre.

Ett stort tack till alla föreläsare och deltagare som valde att komma till Garaget den 5 Mars!

 

Kategorier
Evenemang Malmö

Inför internationella kvinnodagen: Klass—Stad—Kön


Inför internationella kvinnodagen sätter naturligtvis ”Allt åt alla” ljuset på de viktigaste frågorna i vår stad. Det blir en heldag med klass- och genusperspektiv på stadsplanering.

Gästar gör
Birgitta Andersson, forskare i kulturgeografi och genus.
Våra kollektiva chaufförer Planka.
Den kreativa separatistiska aktivistgruppen Mangla.
Liv Strömkvist, en av Malmös roligaste serietecknare.

Tid
5 mars, 12:00 – 18:00

Plats
Garaget
Lönngatan 30
Malmö