Kategorier
Allmänt

Antirepressionsfonden: Solidaritet är något du kan hålla i din hand

Rättssystemet fungerar inte enbart som en hjälpande institution för de som utsatts för brott utan syftar också till att upprätthålla den rådande ordningen. Det är vad som förstärker äganderätten och vad som bekämpar den organisering som utmanar denna ordning utomparlamentariskt. Av den anledningen kan kollektivt politiskt handlande mot fascism, sexism och kapitalism leda till juridiska konsekvenser för enskilda personer. Antirepressionsfonden syftar till att erbjuda ett skydd för den enskilde, garanterat av den politiska rörelse vi alla är en del av.

Som komplement till lokala insamlingar för dömda kamrater syftar fonden till att erbjuda en långsiktig grundtrygghet för vänstern att falla tillbaka på vid behov. Fonden administreras av förbundet Allt åt alla och finns också till för alla, organiserade eller ej, som åker dit i sin politiska kamp.

Fonden ska hjälpa aktivister som fått rättsliga påföljder till följd av ett kollektivt handlande, men där de juridiska konsekvenserna ålagts ett fåtal. Detta betyder att man inte kan räkna med ekonomiskt stöd om man på eget bevåg genomför en handling som medför en straffrättslig dom. Fonden ska uppmuntra till massmilitans och kollektiv aktion snarare än individuellt handlande. Detta ska dock ses som riktlinjer och är inte bindande. Fonden ska gynna rörelsen generellt, såväl de som med sina kamrater strider i sin vardag utan koppling till ett specifikt förbund eller organisation.

För mer information se: http://fonden.alltatalla.se

Kategorier
Klipp Malmö Media

Allt åt allas tal i Ystad den 9:e november 2017

https://youtu.be/fyX49UuKXBI

Den 9:e november deltog vi på en demonstration för att minnas Kristallnatten i Ystad. Tillsammans med kamraterna i Skånes Unga Byggare, Ung Vänster Ystad, Vänsterpartiet Ystad, SSU Ystad och Ung i Sverigedemonstrerade vi genom centrala Ystad. Tillsammans satte vi ner foten mot nazismen i Skåne men också för att visa att vi tillsammans kan stoppa och ändra det som sker i vårt samhälle!

Nedan följer talet i sin halthet:

Idag har vi samlats här i Ystad för att minnas nazismens fasansfulla dåd. Minnas Kristallnatten 1939 judiska synagogor och butiker vandaliserades. Minnas att judar arresterades, deporterades och mördades i hundratal. Ikväll minns vi alla nazismens offer, men uppmärksammar också de våldsamma krafter som återigen växer här i Skåne.

Här i Ystad försökte nazister bränna ned en kommunpolitikers hem. Detta fick honom att avgå från sina uppdrag i rädsla för att nazisternas terror även skulle drabba hans familj. Runt om i Skåne har flyktingboenden brunnit de senaste åren. Prideparader och demonstrationer har attackerats. Detta är inget annat än nazistisk terror, som vi alltid måste motarbeta.

Att protestera mot nazism och rasism idag, innebär dock inte bara att stå upp och protestera mot renodlade nazistiska organisationer som Nordiska Motståndsrörelsen. Idag drivs den rasistiska agendan på flera nivåer. Regeringens inskränkningar och reducering av asylrätten till en fråga om volymer och kostnader är en annan typ av de rasistiska tendenser vi ser i vårt land. På liknande sätt som dagens diskussioner om flyktingmottagande, debatterades det under 40-talet om vi i Sverige skulle ta emot judiska flyktingar. Efteråt har det hetat att man här i Sverige inte kände till nazisternas förföljelse och förintelse. Detta är inte sant. Man visste mycket väl vad som skedde, lika väl som vi idag vet hur många flyktingar som dör på Medelhavet.

De inskränkningar vi har sett de senaste åren i asylrätten är en skam för de styrande politikerna. Regeringen gick snabbt från att högtidligt skandera om att inte bygga murar till att införa gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd. Idag utvisar de folk till krig, tortyr och förföljelse. Ska de om 50 år återigen säga att de inte visste?    

MEN, vi är många som vet vad som sker här just nu och som gör motstånd mot den inhumana och rasistiska flyktingpolitiken, såväl som mot den nazistiska rörelsen. Vi ser idag växande asylrättsrörelser och antirasistiska rörelser runtom i landet. Afghanska ungdomar kämpar för att få stanna i Sverige. Irakiska flyktingar har i månader protesterat utanför migrationsverket i Malmö mot att bli tillbakaskickade till en osäker framtid. 10 000 personer blockerade NMR:s marsch i Göteborg. Vi demonstrerar här i Ystad idag. Alla vi måste fortsätta att hålla ihop och stödja varandra och andra sociala rörelser. FÖR tillsammans kan vi skapa motstånd och visa på alternativ…. mot både den nazistiska terrorn och mot den politik som leder till människors död. Det är så vi bäst hedrar och minns de som föll offer för nazisternas kristallnatt 1939.

Kategorier
Allmänt Göteborg Kvinnofront Malmö Stockholm

Uttalande angående Inga Nazister i Göteborg

Igår deltog förbundet Allt åt alla med deltagare från flera lokalgrupper på den antinazistiska demonstrationen som arrangerades i Göteborg. Först vill vi som förbund tacka alla som mobiliserat och arbetat för att motståndet skulle bli så här stort och slagkraftigt. Ett stort tack till alla kamrater och aktivister i Göteborg, vilka hjältar!

Vi vill samtidigt säga tack till alla som vägrade ge nazisterna en centimeter utrymme på våra gator och torg. Nazisterna har själva utropat fiasko och vi kan inte annat än att hålla med. Deras påstådda styrkeuppvisning blev ett totalt misslyckande. Detta gläder oss och vi är imponerade av den kollektiva styrka som vi tillsammans uppvisat.

Vi demonsterar alltid mot fascismen och dess organiserade uttryck. NMR är en av de mest aktiva grupperna inom svensk nutida fascism och har ett våldsamt förflutet. Deras aktion igår handlade om att göra anspråk på ett fysiskt och politiskt utrymme för att vinna mark och “erövra Göteborg”. Att inte ens ta sig till sin startpunkt kan nog knappast ses som ett erövrande, hur välvilligt man än tolkar gårdagen. Vi vet att vi vann igår, och att alla demonstrationsdeltagares olika metoder och taktiker för att göra det svårt för nazisterna att demonstrera var viktiga delar i denna seger. Vi släpper inte ögonen på NMR och minns att deras taktik med spontana och oannonserade tåg genom våra städer är något som de själva antytt att de kommer återgå till. Det är därför upp till oss att bygga antifascistiska strukturer och närvaro för att motarbeta detta. Det ska inte vara lätt att vara nazist, någonstans, någon gång.

Vår tanke igår var att agera tillsammans för att störa och blockera nazisternas marschväg. Vi hade baddjur med oss som hjälpte oss att komma fram men också för att visa glädje och motstånd. Inget säger väl antifascism som en knallgrön krokodil? Vi såg många andra fantasirika, spontana och roliga metoder för att störa nazisterna och är så jävla stolta över den stora rörelse vi tillhör. Tillsammans kan inget stoppa oss! Idag firar vi vår seger, och imorgon fortsätter kampen för det solidariska samhälle vi vill se. Tack Göteborg!

Kategorier
Allmänt Stockholm

Best of polisen 2014

Under året som gått har polisen och rättsväsendet utmärkt sig genom en ovanligt intensiv uppvisning i klantighet, brutalt våld och utstuderad repression. Vi har samlat ett par av de mest hårresande bottennappen från 2014.

Vill du dela tidslinjen kan du använda den här länken:http://goo.gl/HNW97q

Tagna var för sig kan dessa händelser tyckas bisarra, men betraktade som en helhet träder ett  mönster fram. Det är ett, delvis självpåtaget och delvis beordrat, politiskt uppdrag vi ser — maskerat som brottsbekämpning. När polisen genomföra utvidgade kontroller av flyktingar eller slår till mot demonstranter som visar sin avsky mot nazistmöten agerar de politiskt. Med sitt juridiska våldsmonopol och sina rutinmässigt nedlagda internutredningar har de ett ansenligt inflytande.

Vi är trötta på att möta våldsamma politiska motståndare. 2015 hoppas vi på ett år utan batonger, hästar och knivar. Men oavsett hur det blir kommer vi fortsätta kämpa. Vi låter oss inte kuvas eller skrämmas till tystnad. Vi vägrar att leva på knä.


 

Kategorier
Allmänt

Ett ”STORT TACK”

Idag gick Polisen i Uppsala län ut med ett ”STORT TACK” till åhörarna vid Jimmie Åkessons besök i Uppsala. Ett tack för att de respekterade yttrandefriheten.

Vi var många som i förmiddags samlades för att fylla staden med ljudet av antirasism och solidaritet. Vi samlades för att visa att vi inte tänker acceptera att vår stad, våra gator och torg, fylls av rasistisk propaganda. Vi möttes av en gigantisk polisstyrka som hade spärrat av stora delar av innerstaden där alla som ville passera tvingades till kroppsvisitering. Lappar hade satts upp för att bokstavligen skrämma människor till tystnad. Hela området var fyllt av poliser. Minsta burop, nyckelskrammel eller höjda röster bemöttes med hot om gripande. Några blev också gripna för detta.

Polismakten visade tydligt att de är beredda att tysta hela staden för att låta Sverigedemokraterna sprida sin rasistiska propaganda. Trots skrämseltaktiken och den massiva polisinsatsen visade Uppsalaborna att Åkesson inte har något här att hämta. Vi buade, skrek och skramlade – tillsammans.

Så vi i Allt åt Alla Uppsala vill också gå ut med ett ”STORT TACK”. Ett tack till alla som, runt om i hela Sverige, tar sig ut på gatorna och vägrar låta sig tystas. Den antirasistiska rörelsen verkar överallt där den visar sig mötas av en allt aggressivare polismakt. Kavallerichocker, godtyckliga gripanden och kreativa tolkningar av de egna befogenheterna verkar bli allt vanligare från polisens sida. Samtidigt blir rörelsen större och större, de som aktivt gör motstånd mot fascismen blir allt fler. När vi är många – och många är vi – blir de rädda. Och fler ska vi bli.

Kampen fortsätter!

Kategorier
Malmö

En lyckad konsert

Återigen fick Jimmie åka hem med svansen mellan benen.

Enligt en intervju meddelar han att ” i Malmö blev jag irriterad, jag kunde inte ens höra mig själv tänka”.

Vi kommer aldrig låta våra torg bli en plattform för rasister. Med skön klang, bullrigt buande och skramlande cymbaler körde vi bort sverigedemokraterna. Tillsammans är vi starka och vi är Malmö. Men idag var en dag bland många andra. Sverigedemokraterna kommer fortsätta vara aktiva fram till valet i september och vi kommer fortsätta att visa att de inte är välkomna i Malmö, varken på våra arbetsplatser eller på våra gator.

Kategorier
Malmö

Jimmie är inte välkommen i Malmö

För exakt en månad sedan stod vi samlade utanför akuten i Malmö, utan att veta om våra knivhuggna kamrater innanför väggarna skulle överleva natten. Våra kamrater, skadade och söndrade av nazister. Nazister sprungna ur samma ideologi som Sverigedemokraterna med idéer om att ställa grupper mot varandra, om att skylla samhällets brister på de svaga, om att olika människor är olika värda och har olika rättigheter till vård, skola och omsorg. Med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen banades en väg för grupper med liknande idéer, såsom Svenskarnas parti. Sverigedemokraterna sätter en slips på rasismen och gör den legitim. När de själva står för att driva hetsen mot papperslösa eller så kallade ”svenskfientliga” kan de luta sig tillbaka i plenisalens mjuka stolar och fördöma ”politiskt våld”, det finns andra som tar vid där Sveridemokraterna slutar. Det är i symbios som rasister och fascister växer sig starka i Sverige och Europa. Det är med högerextrema populister som Sverigedemokraterna som förtrupp som de riktigt obehagliga fascisterna erövrar ny mark. Det är på grund av den bilden av Sverige som Jimmie Åkesson försöker sprida som nazister känner sig motiverade att gå ut och försöka mörda feminister.

Och idag ska Jimmie Åkesson besöka samma akut som vi stod utanför den gången med våra vänners blod på våra kläder. Detta är inget annat än ett hån och en provokation. På samma sätt som nazisterna kommer knivbeväpnade till Möllan, kommer Jimmie Åkesson beväpnad med ett falskt leende till Malmöakuten för att provocera fram en reaktion, en konflikt. Det är inget annat än en attack. Han kommer hit oinbjuden och ovälkommen. Den oro som han sprider leder till risker för patienter och vårdarbetare. Jimmie Åkesson kommer inte till Malmö för att han bryr sig. Han kommer inte hit för att tala med människor eller för att få insikt i en sjukvårdsarbetares vardag – han är inte välkommen till Malmö. Detta har såväl sjuksystrar som brandmän gjort helt klart. Jimmie Åkesson kommer till Malmö för att han vill provocera; han vill skapa oro, rädsla och en pseudodebatt om ”yttrandefrihet” och utmåla sig själv och sitt parti som offer. Genom att agera på ett sådant sätt flyttas fokus från Sverigedemokraternas faktiska politik till de som protesterar mot dem.

Men att vara tyst är inget alternativ. Vi vägrar tystas. Deras förklaring om att papperslösa tär på vården eller att det är invandrarnas fel att välfärden brister är en rasistisk och grovt felaktig lögn. Det vet vi alla och speciellt vårdarbetarna. Problemet är inte flyktingar eller socialister, utrikesfödda eller antirasister. Problemet är politikerna som med sin utförsäljning av vårt gemensamma dränerar välfärden på resurser. Genom nedskärningar och privatiseringar kastar kommun och landsting pengar på kapitalister, våra pengar. Det är inte som Jimmie påstår en fråga om knappa resurser utan en fråga om fördelning av resurser. Vi har så att det räcker till alla. Alla! Vi skulle kunna öppna gränserna i morgon, dela ut medborgarskap på torgen och ge fri vård till alla om vi bara fördelade våra resurser på ett jämlikt sätt. Men istället låter politikerna riskkapitalister, stafettläkare och bemanningsföretag profitera på var och en i nöd, var och en i behov av vård. Det leder till att man måste göra skillnad på människor och människor. Vi delas upp i lönsamma och olönsamma individer, och patientsäkerheten kan inte längre garanteras. Det är det verkliga hotet mot vården.

Vi vet vad som är fel och vi vet vad vi behöver. Vi behöver en välfungerande vård dit alla är välkomna, där alla arbetar under drägliga former med dräglig lön och reellt inflytande över sin vardag. Vi behöver en ansvarsfull hantering av våra gemensamma resurser och vi behöver sluta stoppa pengar i fickan på olika vårdbolag. Vi behöver inte Jimmie och hans nazistiska svans på våra samhällsinrättningar och vi behöver inte Sverigedemokraterna i kommun, landsting eller riksdag.

Rasister har inget i Malmö att göra, det visade vi för en månad sedan då vi samlade fler än 10 000 Malmöbor och massor av solidaritet från hela världen.
Så, en sista gång Jimmie: DU ÄR INTE VÄLKOMMEN I MALMÖ! Malmö är inte en scen för ditt spektakel eller ett utrymme där du kan provocera fram PR till ditt parti! Malmö är en stad för alla, en stad för solidaritet och mångfald, en stad som vägrar tystas, en stad som står enade mot rasism och fascism.

KÄMPA MALMÖ!

Kategorier
Allmänt Stockholm

Femfrontskrig mot nyfascismen

 

Knivhuggen i ryggarna på våra kamrater i Malmö är inte enbart ett fysiskt angrepp på lokala antirasister och feminister. De svartklädda och maskerade nazister som stormade Linje17 mot rasisms manifestation är inte ensamma i sitt angrepp på den lokala stadsorganiseringen i Kärrtorp. Attackerna är större än så. Hotet från nyfascismen ligger inte enbart i gatuvåldet, utan i den bredare reaktion som dessa angrepp kommer att ingå i. Då attackerna görs till redskap för mäktigare krafter att slå mot vänstern, får små våldsamma högersekter ett oproportionerligt stort handlingsutrymme att påverka samhällsutvecklingen. Gatuvåldet utgör bara en liten komponent i ett frontalangrepp på många nivåer.

Utifrån Kärrtorp och Möllevången går det att identifiera fem parallella nivåer av angrepp mot vänstern. Fem nivåer som hämtar kraft ur varandra och samverkar. Ett antifascistiskt försvar och en offensiv vänsterpolitik måste kunna svara på alla plan samtidigt. Och varje nivå kräver olika taktiker och metoder. Detta är utmaningen för oss: att kunna föra ett femfrontskrig efter nazistattacker som den vi råkade ut för efter 8 mars.

1. Gatufascismen

Den första nivån är det fysiska angreppet från nynazistiska våldsgrupper. De försöker genom små nattliga aktioner injaga fruktan och skapa rädsla i vänsterns strukturer. Vi ska känna oss osäkra inför att röra oss i staden och våra förorter, vara rädda när vi lämnar våra lokaler på kvällarna och titta oss en extra gång genom fönstret innan vi går hemifrån. Det kräver inte mycket resurser för att terrorisera stadsdelar eller utsätta lokaler för påfrestning. En liten dedikerad grupp slagskämpar kan lätt få även en massdemonstration att skingras genom att angripa med brutalitet, sammanhållning och överraskning. Sådana attacker har varit fascismens kännetecken ända sedan 1920-talet och de syftar till att slå sönder strukturer och sammanhang där vänstern (i dess breda bemärkelse, som emancipativa rörelser och sociala kamper) blir kollektiv. Terrorns syfte är att atomisera och splittra, göra oss isolerade och utelämnade. I brist på mötesplatser, torg, kvarter, strukturer och lokaler kan vi inte vara en rörelse, eller ens en klass, utan blir till ensamma individer.

Därför är antifascism självförsvar. Men vilken form av självförsvar? Specialiserade antifascistiska aktionsgrupper kan svara med samma mynt och skapa samma osäkerhet i extremhögerns strukturer – men de aktionerna kommer inte återskapa den gemenskapsförlust eller återupprätta en trygghet och självtillit i våra strukturer. Därför är de breda manifestationerna, både snabba spontana och stora massdemonstrationerna, så viktiga för oss. Då kommer vi återigen tillsammans och bryter isoleringen. Varje antifascistisk samling, kulturfestival, minnesstund, social aktivitet eller manifestation hjälper oss att återknyta till varandra och känna styrkan i vår mångfald. De antifascistiska manifestationerna är därför en nödvändighet och ska inte tolkas som några symboliska feelgood-jippon. De kan förvisso inte ersätta organisering i vår vardag, men de är livsnödvändiga för oss efter varje angrepp.

2. Nätmobben

Den andra nivån av attack sätts in direkt efter den första. Denna nivå handlar om hela den propagandaapparat dagens extremhöger byggt upp, främst via sociala alternativmedia. Direkt efter angreppen börjar de pumpa ut sin version av händelserna för att rama in och tolka det som skett. Artiklarna på extremhögerns sidor, från Realisten och Nordfront över till Fria Tider, Nya Tider, Exponerat, Dispatch International och Flashbacks underforum, använder sig av historierevisionismens metoder – överflyttade från förintelseförnekelse till att sättas in mot nutida händelserna. Om det finns en svag punkt i de angripnas berättelse byggs hela angreppet kring den: så blev vittnesuppgifter om att ett 20-tal personer setts springa mot knivnazisterna i Malmö ett bevis för att mordförsöket i själva verket var en vänsterattack. De undergräver offren genom karaktärsmord. De utsattas vittnesmål döms ut som partiska och avfärdas, oberoende vittnen tillskrivs politiska åsikter och avfärdas och medias granskningar tillskrivs en politisk agenda och avfärdas. Den person som hamnade i koma efter mordförsöken i Malmö fick sin Facebooksida genomkammad efter citat som kunde användas mot honom för att ”bevisa” att han själv var våldsverkare. Ett foto på Ta natten tillbaka-demonstrationens affisch användes som ”bevis” på att feminister inte är fredliga. En länk på Linje17s hemsida till organisationen Forix ”bevisade” att de var en frontorganisation för Muslimska brödraskapet. Genom lösryckta citat, halmgubbar, antydningar, överdrifter och halvsanningar kan en annan bild målas upp som stämmer in i en övergripande konspirativ berättelse om mainstreammedias maskopi med en ”våldsvänster” riktad mot ”vanliga svenskar”. Den högerextrema attacken slutar därför inte med en aktion – aktionen är dess startpunkt.

Utspelen inriktas framför allt mot att undergräva legitimiteten i de breda manifestationerna. De förklarar att det verkliga problemet är denna antirasistiska samhällsreaktion, på grund av de ”krafter” som finns bakom dem, verkar i dess ”skugga” – de antirasistiska protesterna blir ett större samhällshot än det nazistvåld de reagerar mot. Det vi såg efter mordförsöken i Malmö var hur enkelt nazisternas rapportering kan få fäste i etablerad media. Därför är det viktigt att efter attackerna snabbt samla in vittnesuppgifter och annat material som visar vad som verkligen hände. Information som vi internt inom vänstern tar för självklar kan mycket väl vara okänd för journalister. Vi står alltså inför den otacksamma uppgiften att efter att själva ha blivit angripna göra journalisternas jobb för att få en objektiv nyhetsrapportering. I detta spelar både pr-arbete och våra egna informationskanaler en viktig roll. Annars riskerar vi en situation där poliser och nazister bestämmer bilden av attackerna.

3. Gudfadern i Riksdagen

Här tar det tredje angreppet vid. På den tredje nivån verkar Sverigedemokraterna. Formellt tar de avstånd från våld och nazism. Men de kan aldrig nämna extremhögern i en enda mening utan att avsluta med att det är ”extremvänstern som är det egentliga problemet”. Sverigedemokraterna är blinda på höger öga och tiger om det högerextrema våldet – och börjar först yttra sig när det sker antirasistiska motreaktioner, genom att kritisera dessa. De använder gärna sig själva som slagträ, säger att de gärna skulle delta i manifestationerna om de var ”konsekventa och fördömde allt politiskt våld och extremism”. Nazismens särart förringas, istället används den urvattnade kålsuparteorin för att Sverigedemokraterna ska kunna rentvå sig själva – utan att tappa sin målgrupp. Återigen är måltavlan vänstern, att slå fast att de antirasistiska manifestationerna är de verkliga intoleranta tillställningarna. Det bidrar aktivit till att bagatellisera och avpolitisera de högerextrema våldsdåden, från Peter Mangs seriemord och Anders Breiviks massmord till Svenska motståndsrörelsens och Svenskarnas partis attacker. Dessa våldsdåd är gjorda av ”psykiskt sjuka individer” eller skedde som ”svar på vänstervåld”. Sverigedemokraterna försöker i varenda diskussion därför göra ett lappkast och rikta om strålkastarna mot vänstern som problemet och hotet.

4. Kålsuparliberalerna

Sverigedemokraterna är inte ensamma i denna manöver. Här sker den fjärde nivån av angrepp – även den riktad mot de antirasistiska manifestationerna. Denna nivå handlar om den offentliga debatten på de borgerliga ledarsidorna. Efter både Kärrtorp och Malmö ägnades stor ledarplats åt att marknadsföra kålsuparteorin och ställa krav på arrangörerna att hålla de antirasistiska manifestationerna ”opolitiska” och isolera den radikala vänstern ifrån dem. På så vis försöker de mästrande sätta upp ramarna för hur ett antirasistiskt arbete ska få bedrivas, avgränsa vilka som får ingå och smeta ner vänstern med extremismstämpeln. Även på denna nivå får alltså de nazistiska våldsdåden, efter det pliktskyldiga fördömandet, fungera som en anledning att angripa vänstern. Det verkliga syftet med de liberala ledarartiklarna och kålsuparteorin är att skapa en uppdelning mellan ”goda” och ”onda” antirasister, en splittring in i de antirasistiska manifestationerna. Varje organisatör ska avkrävas förklaringar och tvingas till avståndstaganden. När antirasistiska organisationer vägrar spela med i detta spel riktas elden mot den etablerade partivänstern för att den ska lämna besmittade” sammankomster, manifestationer och antirasistiska forum.

De tidigare nivåerna lägger grunden för denna. Men här handlar det om ett mer utpräglat åsiktskrig. För att bemöta det måste vi undergräva deras argument. Men lika viktigt är det att vi har en förankring i lokala antirasistiska arbeten – där kan vi bygga en organisatorisk bas som gör det omöjligt att exkludera oss.

5. Avståndstagarvänstern

Detta leder oss till den femte nivån. Med dessa krav från borgerligt håll på den antirasistiska rörelsen faller delar av partivänstern i den fälla som gillrats för dem. De försöker förekomma kritiken genom själv vara först och mest högljutt fördöma, utesluta eller utestänga. Detta kräver att de tar initiativ och skaffar sig hegemoni över den antirasistiska rörelsen, för att ha möjlighet att avgöra vilka som får ingå och vilka som ska uteslutas. Men de stora manifestationer som nu hållits, från REVA-protesterna och manifestationerna mot SD:s inträde i Riksdagen till dagens massmöten efter nynazisternas gatuaktioner i Umeå, Kärrtorp och Malmö, har inte organiserats av partivänstern. Detta förstärker deras ängslighet och de vet inte vilket ben de ska stå på: om de ska ansluta sig till manifestationerna för att inte lämnas utanför en massrörelse eller om de ska föregå den borgerliga kritiken genom att vara först i sina avståndstaganden och inleda utrensningar. Ofta spelar de med i det borgerliga projektet att skapa den falska uppdelningen av goda/onda antirasister. Samtidigt har de radikala antifascisterna oftast inte förstått hur de själva används som slagträ av borgerliga politiker mot partivänstern och bortsett från det skruvstäd partivänstern placerats i.

Varje nazistiskt angrepp har följs av attacker på de fyra andra nivåerna – samtliga riktas mot den antirasistiska rörelsen. Vi får därför inte stirra oss  blinda på nazistvåldet, utan måste se hur våldsdåden blir en kugge i  ett större maskineri som sätts i verket för att skada vänstern. Att som efter Kärrtorp och Möllevången  fokusera allt för mycket på att nazisterna bemöttes fysiskt kan i  värsta fall innebära att vi står försvarslösa mot attacker på andra  plan. Antifascistisk kamp kräver att vi verkar på samtliga  nivåer. Och även om alla kräver sin speciella taktik måste vi ha en  strategi som svarar mot hur de interagerar med varandra. Vårt slagfält är ett femfrontskrig.

/ Förbundet Allt åt alla Stockholm

Kategorier
Allmänt Evenemang

En antifascistisk kris? Internationell konferens 11-13 april 2014, Berlin.

Detta är en inbjudan till en internationell antifascistisk konferens som vi kommer att delta i, förhoppningsvis representerade med flera punkter. Översättning AÅA-Lund.

 En antifascistisk kris? Europas högermarsch

Marine Le Pens antisemitiska och högerextrema Front National och de holländska högerpopulisterna under ledning av Geert Wilders är i full fart med att bilda en allians mot Europa. I Storbritannien agiterar UK Independence Party mot migranter och kräver landets utträde ur EU. I Polen ser vi en ny fascistisk rörelse ta form, i ett försök att ta efter ungerska Jobbik, med huliganer och högerextrema som bas. Grekiska Gyllene Gryning har länge varit det tredje största partiet i landets oppinionsundersökningar. Och i februari genomfördes en folkomröstning i Schweiz där man, med en knapp majoritet av rösterna, tog ställning mot ”massmigration” .

Det står klart att nationalism och rasism växer sig allt starkare efter Eurokrisens utbrott. Högerextrem omgruppering Även i Tyskland hörs samma melodi. Landets största nazistparti, NPD, försöker att ta sig ur sin strategiska återvändsgränd genom att driva kampanjer mot flyktinförläggningar. Det nya ”Alternativ för Tyskland” är ett parti som samlar både radikaler, nyliberala motståndare till Euron och högerextrema krafter. Visserligen har inget parti till höger om kristdemokraterna ännu blivit starkt nog att stabilisera sig på delstatsnivå, men vi ser gång på gång försök att kanalisera rädslor för en tysk kis i en rasistisk och nationalistisk riktning. Det finns ingen hejd på de öppet rasistiska uttalande som förekommer i allt från debatter om vägtullar för utlandsregistrerade bilar till kommunpolitikers ständiga ängslan för att dränkas i en ström och bulgariska och romska migranter, även om Bayerns konservativa krafter framstår som speciellt drivande i detta projekt. Antifascismens nya utmaningar I Tyskland och andra länder gör nyfascister och högerpopulistiska partier sig redo. Överallt i Europa använder de krisen för att omgruppera sig.

Med tanke på Eurokrisen, och den sociala ödeläggelse som följt i dess spår, utgår dessa grupperingar från att de har bra förutsättningar för att stärka det nationalistiska och xenofoba diskussionsklimat som råder. Den antifascistiska rörelsen har haft svårt att analysera denna europeiska högervridning. Hur kan vi tolka en extremhöger i förändring? Vilka effekter får den sociala situation som krisen skapat? Var ska vi fokusera vårt arbete? Vilka fungerande motstrategier finns? I Tyskland har dessa frågor i huvudsak diskuterats på en lokal och regional nivå. Nu ser vi fram emot ett upplivande och produktivt utbyte med antifascister från andra europeiska länder! Konferensen i Berlin Konferensen “Antifa in der Kriese?!” (En antifascistisk kris?) ger oss tillfälle för ett sådant utbyte. Tillsammans med er och aktivister från andra europeiska länder diskuterar vi det rådande läget för den antifascistiska rörelsen och krisens effekter. Vi börjar under fredagskvällen med en internationell paneldebatt om rasistisk mobilisering och olika antifascistiska erfarenheter i Europa, med deltagare från Grekland, Ungern, Sverige och Frankrike.

På lördagskvällen ligger fokus på situationen i Tyskland. Under rubriken ”En antifascistisk kris?” samtalar representanter från olika grupper, inklusive NGOs och fackföreningar, om vilka utmaningar som finns för den antifascistiska rörelsen. På lördags- och söndagsförmiddagarna hålls mer detaljerade workshops om en rad frågor. Aktivister från bland annat Balkan, Grekland, Polen, Spanien och Skandinavien rapporterar om läget i deras respektive land. Det kommer att hållas workshop om ”Nationalsocialistisch Untergrund och antifascismen”, ”Alternativ för Deutschland”, ”Antifascism på landsbygden: mellan flykt och överlevnad”, ”Antifascistisk historieskrivning”, ”Protester mot flyktingförläggningar”, ”Ungdomar i antifascismen”, ”Antifascism som arbete eller aktivism”, ”Historiska segrar för antifa-rörelsen” och ”Antifascism och feminism”.

Mer info kommer efter hand på www.antifa-kongress.org 

Kategorier
Allmänt Evenemang Malmö

KÄMPA MALMÖ—Antifascism är självförsvar

Demonstration den 16/3 klockan 14:00 från Möllevångstorget med anledning av nazistattacken på internationella kvinnodagen. Vi låter oss inte skrämmas till tystnad utan står upp mot nazisterna. Kom! Alla behövs! #kämpashowan
(mer info kommer efter hand)

Kommande demonstrationer/manifestationer i kronologisk ordning
HELSINGBORG onsdag 12 mars kl. 18 Gustav Adolfs torg
HAMBURG fredag 14 mars kl. 19 S-Bahn Sternschanze (Vorplatz des SC Sternschanze)
ÄLMHULT lördag 15 mars kl. 13 Torget
VÄSTERÅS lördag 15 mars kl 13 Bäckby fotbollsplan
STOCKHOLM lördag 15 mars kl 15 Medborgarplatsen
GÖTEBORG söndag 16 mars kl. 14 Järntorget
MALMÖ söndag 16 mars kl 14 Möllevångstorget

Kategorier
Allmänt

Kämpa Showan! (sve/eng)

(Se english version below)

Sent igår kväll attackerades ett flertal personer i centrala Malmö av nazister från Svenskarnas parti. Detta skedde just efter en nattlig manifestation mot kvinnovåld avslutades vid tolvslaget på Möllenvångstorget på Internationella kvinnodagen. En person vårdas nu på intensiven med svåra skallskador och ytterligare tre personer har ådragit sig knivskador i armar och lunga, bland annat en medlem i förbundet Allt åt Alla. Nazisterna hade hela kvällen letat efter offer i närheten av 8 marsfesten på Moriska paviljongen i Folkets park. Attacken var med andra ord ingen slump.

Angreppet mot demonstranterna kan inte heller ses som en isolerad händelse. Den anlagda branden mot Kvarnby folkhögskola i oktober 2013 var startskottet för en upptrappning av det nazistiska våldet i Malmö. Vänsterlokaler har utsattas för klotter och fönsterkross och en 16-årig SSU-medlem attackerades i januari av två män som varnade henne för att sprida sina åsikter. På ett flertal andra orter har nazister identifierats när de registrerat demonstrationsdeltagare under Internationella kvinnordagen.

Den svårt skadade 25-åring som nu vårdas nedsövd på sjukhus är en ledande gestalt i kampen mot homofobi och rasism inom fotbollsvärlden, och hängiven Malmö FF-supporter. Han har bland annat varit med och grundat “Fotbollssupportrar mot homofobi”. På grund av det hängdes han ut av den till Svenskarnas parti knutna hemsidan Realisten för en tid sedan.

Enligt uppgifter från personer på plats var Andreas Carlsson, en högt uppsatt medlem i Svenskarnas parti, delaktig i mordförsöket. Han sågs attackera feministerna med kniv. Andreas Carlsson är en av medlemmarna från Svenskarnas parti som reste ner till Kiev som “Ukrainafrivillig” för att stödja partiet Svobodas insatser i maktövertagandet. På Realisten har han rapporterat från den svenska nationalistdelegationens insats. Några av delegationsdeltagarna har stannat för att enligt egna uppgifter “ta värvning av ukrainska armén”, medan Carlssons grupp återvände till Sverige bara någon dag innan 8 mars.

Säkerhetspolisen chefsanalytiker Ahn-Za Hagström hävdade den 8 mars att ”ser ingen ökad avsikt eller förmåga att begå politiskt motiverade brott när de kommer hem”. (SR.se 8 mars) Samma kväll attackerade nazisterna. Utrikesminister Carl Bildt förklarade i P1:s torsdagsintervju att Svenskarnas partis systerparti Svoboda är ”europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra”. Detta bagatelliserande och normaliserande av fascistiska partier har fått Svenskarnas parti och deras “Ukrainafrivilliga” att tro de har frikort i sitt våldsutövande.

Inte bara Säkerhetspolisen, utan även den ordinära polisen har ignorerat det högerextrema våldet, genom att utmåla mordförsöket som ett “gängbråk” mellan “motståndare på respektive ytterkant”. Det här sker mindre än ett halvår efter att Polisen ignorerat varningar om att ett annat nazistiskt parti, Svernska Motståndsrörelsen, planerade att attackera den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp.

Det framgår med all önskvärd tydlighet att det fascistiska hotet mot Sverige och Europa, mot enskilda individer och sociala rörelser, inte tas på allvar. Varken regeringen, SÄPO eller Polisen har kunnat presentera en tydlig eller sammanhängande strategi mot detta.
Fascistisk våld får aldrig reduceras till ungdomsbråk eller ytterlighetsfenomen, som i exempelvis Birgitta Ohlssons statliga extremistutredning. Då missar man det politiska maktfaktor fascistiska partier blivit i Europa, den skjuts det ger motsvarande partier på hemmaplan och bortser från allvaret i de vapenträningar och gatukampsfärdighet svenska högerextremister fått under sina resor och besök hos Jobbik i Ungern, Svoboda i Ukraina och Gyllene Gryning i Grekland de senaste månaderna.

Idag står de för våldet på gatorna. I september ställer de upp i riksdagsvalet.

/ Förbundet Allt åt alla

IN ENGLISH

Late last night several people were attacked in central Malmö by members of the fascist Svenskarnas Parti (Swedes Party). They were on their way home after having taken part in celebrations for International Women’s Day.

The incident occurred just after a nighttime demonstration against violence against women finished up at around midnight on Möllenvångstorget (a square in the heart of a multicultural and left wing district of Malmö). One person is now in intensive care with serious head injuries and a further three have suffered knife wounds to the arms and lung, amongst which was a member of Allt åt Alla Malmö. The nazis had been searching for potential victims the entire evening in the vicinity of the March 8th Festival at Moriska pavilion in Folketspark. The attack was, in other words, no coincidence.

The attack on the 8th of March demonstrators can’t be seen as an isolated incident. The arson attack on Kvarnby peoples high school in October 2013 was only the beginning of an escalation in nazi violence around Malmö. Left wing locales and premises have been exposed to graffiti and broken windows. In January a 16 year old member of SSU (Sweden’s Socialdemocratic Youth organisation) was attacked by two men, warning her about spreading her views. In several other places and cities nazis have been identified registering participants in demonstrations during International Women’s Day.

The seriously injured 25 year old, who is currently being cared for in a sedated state in hospital, is a leading figure in the fight against racism and homophobia in the football world, a SAC member and devoted supporter of Malmö FF. He also helped to found ”Football fans against homophobia”. Based on this, he has been recently hung out on the Swedes Party linked website ‘Realisten’.

According to witnesses at the scene, a high ranking member of the Swedes Party – Andreas Carlsson, was involved in the attempted murder. He was seen attacking feminists with a knife. Andreas Carlsson is one of the members of the Swedes Party who travelled down to Kiev as ”Ukrainafrivilliga” (Ukraine Volunteers) to support the Svoboda party’s efforts in taking power. On Realisten he has reported on the Swedish Nationalist delegation’s operation.Some of the delegations participants have stayed, according to their own reports, ”to enlist in the Ukrainian army”, while Carlsson’s group returned to Sweden only a few days before the 8th of March.

The Security Services’ (Säpo) chief analyst Ahn-Za Hagström claimed on the 8th of March that they ”see no increased intention or capability of committing politically motivated crimes when they get home.” (SR.se March 8th) That same evening the nazis attacked. Foreign Minister Carl Bildt said in a recent interview on Swedish Radio’s P1 channel that the Swedes Party’s sister party Svoboda are ”European democrats who work for values that are ours”. This minimization and normalization of fascist parties has given the Swedes Party and their ”Ukraine Volunteers” the belief that they have a free pass for their violent acts.

Not only the Security Service, but also the ordinary police have ignored the far-right violence, by depicting the murder attempt as a ”gang war” between ”opponents on opposite fringes”. This comes less than half a year after police ignored warnings that a similar nazi party, Svernska Motståndsrörelsen (The Swedish Resistance Movement), planned to attack the anti-racist demonstration in Kärrtorp.

It is abundantly clear that the fascist threat against Sweden and Europe, against individuals and social movements, is not taken seriously. Neither the government, the security services nor the police have been able to present a clear and coherent approach towards this. Fascist violence should never be reduced to youth fights or extreme phenomena, such as, Birgitta Ohlsson’s government extremist investigation. Then one misses the powerful political force that the fascist parties in Europe have become, the impetus it gives the corresponding parties at home in Sweden and ignores the seriousness of the weapons training and street fighting skills Swedish right-wing extremists have gained during his travels and visits with Jobbik in Hungary, Svoboda in Ukraine and the Golden Dawn in Greece these last few months.

Today, they stand for violence in the streets. In September, they stand for parliamentary elections.

/ Förbundet Allt åt Alla

Kategorier
Stockholm

Polisen försöker dela oss

Kärrtorp, lördag förmiddag: Nätverket Linje 17 har bjudit in till funktionärsmöte inför söndagens stora demonstration. Runt ett bord sitter ett tjugotal personer och lyssnar till polisen, som är där för att informera och svara på frågor. Många av deltagarna känner oro: kommer nazisterna att attackera igen?

Överraskande nog börjar polisen varna för en helt annan grupp som väntas komma. ”Förortskids” kallar han dem. ”Om man ser till vilka artister som ska spela förstår ni kanske vad jag menar. Det är mycket hiphop som attraherar de här kidsen”. Tydligen finns uppgifter om ungdomar “utifrån” som vill “bränna bilar och sånt”. Polisen är noggrann med att understryka att det inte rör sig om några meningsmotståndare, utan bråkstakar som attraheras av hiphop och våld.

Problemet enligt Polisen är att skivbolaget Redline hjälpt till att arrangera en gratis lineup med Sveriges största hiphopartister. Detta ger manifestationen ytterligare styrka och förhoppningsvis drar det ännu fler deltagare. Varför skulle det vara ett problem? Och varför kände sig polisen så säker, att han utan att blinka kunde göra kopplingen hiphop – förort – bråkiga ungdomar och brända bilar? Att Polisen öppet pekar ut hiphopen, en till stor del ickevit subkultur, som en samhällsfara är kanske inte förvånande, givet de rasistiska skandaler som skakat poliskåren på sistone. I deras värld är steget inte långt från “invandrarkultur” till våldsamt upplopp.

Polisens sätt att uttrycka sig var alltså ingen felsägning. I somras publicerades Metodhandbok för samverkan mot social oro, en manual för att engagera civilsamhället i polisarbete som syftar till att slå ner oroligheter. Här talar man ogenerat i termer av goda och onda krafter. De goda är de som hjälper till att hålla ordning, alltså de som väljer att kuva sig för polisen. De onda är mer svårdefinierade, eftersom att de utgörs av alla okontrollerbara element. Exempelvis artisterna kring Redline Recordings faller, enligt rapporten, under den senare kategorin. Inte för att de vill ha kaos, men för att de kritiserar samhället och ordningsmakten och därför kan ge legitimitet åt ”bråkmakare”.  Målet med polisens varningar är att få nätverk som Linje 17 att isolera grupper som polisen inte gillar.

Alla förortsbor behövs. Om vi splittrar oss förhandlar vi bort den bredd som är nödvändig i en antirasistisk rörelse. Sedan i söndags har något tagit form som Polisen vill hänga in och kontrollera, genom att försöka definiera ett yttre hot, så kallade ”förortskids”. För dem är Redline ett hot, för oss är det ett samhällskritiskt skivbolag som samlar flera av Sverige idag största artister och därmed en självklar del av kampen.

Vi kan varken låta antirasismen vara en exklusiv kamp, tillskriven vissa men inte andra, eller låta Polisen uppställa formerna i vilka den får föras.

Tomik, Alija, Amina 

Allt åt alla Stockholm – En del av funktionärsgruppen på lördagens demonstration i Kärrtorp.