Kategorier
Allmänt

Solidaritet med EU-migranterna: Sammanfattning av insatser & insamling

10420269_834102359965811_1659591900344130860_n

I två månader har Allt åt Alla Umeå genom en arbetsgrupp arbetat med frågor som rör EU-migranters situation i Umeå. Här sammanfattar vi vad vi gjort hittills, vilka erfarenheter vi dragit av det, samt hur ni kan göra för att stödja oss såväl praktiskt som ekonomiskt.

Det senaste året har kåkstäder åter växt fram på Umeås bakgårdar. I skjul, under vindskydd och i bilar sover människor i alla åldrar, samtidigt som temperaturerna sjunker.
De flesta har bosatt sig här efter att ha lämnat hopplösa sociala förhållanden i andra EU-länder. En fattigdom som på inga sätt är ny, men som snabbt gjort sig synlig på nya platser.

I början av oktober bildade vi i Allt åt Alla Umeå, efter att ha varit i kontakt med föreningen RUNG och besökt migranternas bosättningar, en (självständig) arbetsgrupp för praktisk och politisk solidaritet i situationen.
Vi väljer att inte passivt se på när kommunen med hjälp av illvilliga juridiska tolkningar ansvarsbefriar sig från att hjälpa utsatta som bor i samma stad som oss.

Hur har vi jobbat med situationen hittills?

Från Allt åt Alla Umeås sida har vi samarbetat med andra aktörer, i synnerhet Föreningen RUNG (som bla sköter facebooksidan ”Hjälp Västerbottens tiggare”) men även genom den samordning som Pingstkyrkan har fått kommunala medel för att driva. Genom dessa olika samarbeten har en rad små och stora problem lösts, akuta situationer hanterats och hjälp tillhandahållits.
Vi har även, utifrån diskussioner i vår egen grupp, valt att lägga fokus på en serie konkreta frågor som vi mer aktivt jobbar med. Dessa är sjukvård, bostad och mötesplats/mat.

1. Sjukvård

10427317_10152413334513671_7244073240111160802_n

Sedan början av september har vi försökt samordna ett sjukvårdsteam, vars syfte är att ge grundläggande omvårdnad, identifiera problem och hjälpa individer i kontakt med sjukvården. Sjukvårdsteamet består av sjuksköterskor, läkare, sjuksköterskestudenter samt läkarstudenter – såväl medlemmar som icke-medlemmar i Allt åt Alla Umeå. Målsättningen är att göra reguljära besök på de platser där individer ur gruppen bor, för att kunna tillhandahålla mediciner, göra enklare undersökningar, samtala och erbjuda hjälp vid kontakter med den statliga sjukvården. Detta arbete är, som många nog förstår, emellertid förenligt med en del kostnader, vilket vi återkommer till nedan. Sjukvårdsinsatserna har utan tvivel gjort skillnad, men att ge arbetet långsiktig struktur tar såväl tid och kraft, och är i hög grad en fråga om att lära genom att misslyckas. Att involvera nya i insatserna tar tid eftersom det delvis är en fråga om förtroende hos de som ska motta hjälpen men vi är i ständigt behov av att utvidga sjukvårdsteamet för att inte trötta ut enskilda aktiva. Kontakta oss på umea@alltatalla.se om du vill hjälpa till (oavsett vilken form av sjukvårdskunskap du besitter) så kontaktar vi dig så snart vi har tid och möjlighet.

2. Rätten till bostad

10710815_10152534960246312_5137996259606695802_n

Rätten till bostad är ett grundläggande statligt åtagande, inskrivet i grundlagen. Vi anser det i denna situation, som för så många andra Umebor, vara av avgörande betydelse för att kunna få grundläggande förutsättningar att skapa sig ett liv i staden. Vi anser därmed även att det är under all kritik att stora grupper människor, inklusive sjuka äldre och barn, idag bor i husvagnar – ofta utan el – på parkeringsplatser i vår stad. Genom detta fokus jobbar vi såväl politiskt som praktiskt med starkt fokus på bostadsfrågan. Det innebär att vi dels söker efter konkreta boendealternativ, men även att vi söker pressa politiker att agera för att denna grundläggande rättighet ska tillgodoses.
Att jobba med bostadsfrågan är emellertid problematiskt. Det råder i Umeå Kommun svår bostadsbrist, med långa kötider för lägenheter såväl i allmännyttan som hos privata värdar. Dessutom väljer Umeå kommun att konsekvent sälja ut fastigheter som inte innehåller ”kommunala kärnverksamheter”, alternativt låter dem stå tomma i väntan på försäljning, vilket gör att antalet potentiella kommunala byggnader med omvandlingsmöjligheter passande målgruppen över tid blir färre. Vi ser på många sätt att bostadsfrågan är en diskussion som måste få större strukturella lösningar, eftersom allt större grupper drabbas av en ohållbar lokal utveckling i sammanhanget.

För fördjupad inblick i vår syn på frågan, läs våra texter ”Rätten till bostad ska vara villkorslös” och ”Svaret kan bara vara en globalisering underifrån

3. Mötesplats & mat

10678800_827478193941186_6608377736939449146_n

Tillgången till mat är, precis som kläder, ett behov av skiftande nivå såsom vi upplevt situationen hittills. Under hösten har vi emellertid spridit information på en rad språk inklusive rumänska/romani om den mat- & fikaallmänning där vi tillsammans tillhandahåller just gratis mat och fika på lördagar mellan 14.00 och 18.00. I samband med fikaallmänningarna har vi även försökt använda våra lokaler som en mötesplats för att (tillsammans med föreningen RUNG) visa film, tillhandahålla kläder och mötas för att lösa olika vardagliga och konkreta problem. Även i detta fall finns grundläggande problem. Många av migranterna tigger under de tider som fikaallmänningen äger rum, vilket gör att endast vissa (de som av olika anledningar inte tigger den dagen) haft möjlighet att ta del av resursen. En del av vår långsiktiga utvärdering är hur vi kan jobba med formatet så att det i högre grad möter behov, utan att det tar sådan kraft att det blir ohållbart i längden.

Hur ser vår ekonomi ut?

Att göra sociala insatser är på olika vis förenat med omkostnader. Vi bestämde därför tidigt efter bildandet av vår arbetsgrupp, att vi skulle lägga upp en tydlig plan för hur vi hanterar dessa på ett transparent och konsekvent sätt.
Utifrån denna diskussion bestämde vi oss för att, som grupp, göra utlägg upp till ett tak på 15 000 kronor fram till den 31 november 2014. Pengarna skulle i synnerhet användas till sjukvårdsinsatserna, och relaterade behov.

Idag, den 28 november, uppgår våra utlägg till 14 447 kr.

Pengarna har använts till:
(1) Grundläggande sjukvårdsutrustning – stetoskop, pox, örontemp, blodtrycksmanchett, såromläggningsmaterial, desinfektionsmaterial, skydds- & sanitetsutrustning mm
(2) Mediciner
(3) Betalning av hyreskostnader på camping för individer vars hälsosituation är direkt avhängig tillgång till el och tak över huvudet
(4) El-element och liknande utrustning av samma skäl som nämnda i punkt 3
(5) Vid enstaka tillfälle järnrik mat till person med järnbrist.

Insamling:

Vi utlyser idag, fredag 28 november, en insamling för att återfå dessa utlägg. Detta är en förutsättning för att vi på sikt ska kunna fortsätta med dessa insatser.
Taket för insamlingen är 14 447 kr. När/om vi fått in dessa pengar under tidsfristen kommer vi åter göra samma utlägg under 2 månader, följt av en ny insamling.
Tidsfristen för insamlingen är 2 veckor, det vill säga fram till den 11 december 2014.
Vi kommer den 4 samt 11 december rapportera hur mycket pengar vi samlat in via vår hemsida och andra informationskanaler.

Pengar sätts in till Allt åt Alla Umeås bankgiro nr 589-6642, märk insättningen ”migranter”.

—–
Tidigare inlägg från arbetsgruppen:
Om EU-migranternas situation i Umeå
Hur jobbar vi med EU-migranternas situation i Umeå?
Aktion utanför kommunstyrelsen för ”rätten till bostad”
Rätten till bostad ska vara villkorslös
Svaret kan bara vara en globalisering underifrån

Kategorier
Allmänt

Umeå: ”Rätten till bostad ska vara villkorslös”

Den här debattartikeln är skriven av medlemmar i Allt åt Alla Umeås arbetsgrupp kring frågor som rör EU-migranters situation i staden. Den författades under andra hälften av oktober och skickades till en lokal tidning, som emellertid valt att inte publicera den. Texten ska läsas som en slags utgångspunkt för en längre diskussion som vi vill föra i Umeå om ”rätten till bostad”.

—-
Vi anser att rätten till bostad ska vara en villkorslös social rättighet som väger tyngre än enskilda individers möjlighet att öka sina rikedomar genom fastighetsägande. Det borde inte vara konstigare än att många av oss anser att rätten till sjukvård eller tillgången till natur- och grönområden ska omfatta alla och inte underordnas kapitalets krav på ständigt ökade vinster.

Ändå förs idag en politik som innebär att något så grundläggande som tillgången till tak över huvudet – till ett hem – underkastas enskildas vinstintressen. Denna politiska prioritering gör att många av oss tvingas in i ständiga flyttkaruseller i jakt på nya andra- och till och med tredjehandskontrakt. Tusentals människor sover utomhus varje natt i våra städer. Som en logisk följd av detta förhållande byggs åter kåkstäder i utkanten av våra planerade bostadsområden, med levnadsförhållanden som vi hoppades skulle ha förpassats till historiens soptipp.

I Umeå har situationen för EU-migranterna länge varit ohållbar, men med vinterns ankomst kommer den för allt fler bli en akut fråga om överlevnad. Umeå kommun och dess politiska majoritet har inte tagit tillvara på tiden och utformat en genomarbetad plan för detta faktum, utan istället bollat frågan vidare till ideella krafter. Den hållningen är både skrämmande och oacceptabel. Kommunen vill göra ansvarsfrågan till en fråga om medborgarskap istället för att fokusera på de akuta behov som finns inom kommunens gränser. Det är en osolidarisk ståndpunkt, dold bakom byråkratiska argument om att ”vi” inget kan göra. Dessutom rimmar den illa med det faktum att vår ekonomi idag i andra sammanhang ständigt sägs vara beroende av att arbetskraften och kapitaltillgångarna är geografiskt rörliga. Så accepteras och förstärks en globalisering på de rikas villkor där klassklyftorna åter vidgas samtidigt som skyddsnäten står allt sämre anpassade för att möta behoven hos de fattigaste.

Solidariteten med EU-migranterna är för oss mer än välgörenhet. Hemlöshet, tiggeri och tältläger är extrema uttryck för en allmän utveckling där krav på ökad tillväxt och rörlighet betyder att allt fler förlorar i trygghet och framtidschanser. När maktlösheten inför den politiska och ekonomiska utvecklingen sprider sig, riktas ilskan lätt mot de allra mest utsatta grupperna. Istället för en diskussion om hur världens rikedomar ska ge så många som möjligt ett bra liv, får vi en diskussion som fokuserar på att utesluta vissa ur samhällsgemenskapen.
På så sätt döljs faktumet att vi lever i ett klassamhälle – en ojämlik relation där vissas välstånd och kontroll förutsätter andras fattigdom och underordning.

Vi menar istället att nyckeln till att utmana och vända denna utveckling i en riktning där rättigheter och resurser fördelas jämlikt är att vi organiserar oss lokalt.
För det första innebär detta att vi ska kräva att Umeå kommun tillgodoser människors akuta behov istället för att gömma sig bakom byråkratiska regelverk. Andra kommuner, som Göteborg och Linköping, har visat att det är fullt möjligt att tolka regelverken annorlunda i syfte att genomdriva mer aktiva insatser. Genom att agera kan kommunen skapa sig en position där man i nästa steg kan ställa krav på andra att följa ens exempel. Tillsammans stärker man på sikt sin makt att kräva att högre instanser skapar lösningar för mer övergripande fördelning.

Att ställa krav räcker dock inte i sig. Vi måste också fortsätta att organisera oss tillsammans med våra grannar, såväl de som har ett boende som de som idag bor i tält och bilar, för allas rätt till bostad. Vi tror nämligen att dessa gemenskaper på sikt är en garanti för att även vi själva ska kunna stärka våra rättigheter, och få större del av samhällets resurser. Genom gräsrotsorganisering i bostadsområdena möjliggörs dessutom skapandet av nya gemensamma tillgångar. Dessa ger oss inte bara möjlighet att stärka våra röster, utan innebär också en mer direkt möjlighet till omfördelning efter behov till de som är mest utsatta här och nu.