Kategorier
Allmänt Göteborg Malmö Media Stockholm

Vad hände på 8:e mars?

Nedan följer rapporter från Allt åt allas aktiviteter i Göteborg, Malmö och Stockholm på den 8:e mars 2018.

 

Göteborg

Allt åt Alla Göteborg deltog i den 8e mars demonstration med andra socialistiska organisationer under parollen “Tillsammans är vi starka”. Vi valde att lyfta BB ockupationen i Sollefteå med vår banderoll och stötta kampen för en trygg förlossningsvård

Kvällen den 9e mars gick Allt åt Alla Göteborgs kvinnor och transpersoner i Ta Natten Tillbaka demonstration för att ta tillbaka stadens gator och kräva trygghet från patriarkatet, transfobi och heterosexism.

Malmö

Allt åt alla Malmö var med och arrangerade feminism underifrån. Demonstrationen drog mellan 500 och 700 deltagare.  Allt åt alla hade ett block tillsammans med den kurdiska ungdomsorganisationen med parollen ”Från Afrin till Malmö – Kvinnokampen är global”.

På kvällen den 10:e mars deltog medlemmar i den årliga ta natten tillbaka demonstrationen.

 

Stockholm

Kvinnofront och Allt åt alla Sthlm gick i strejkblocket i den stora demonstrationen i Sthlm som avgick från Norra Bantorget. Blocket var i solidaritet med SAC:s kvinnostrejk, som i sin tur var i solidaritet med den fackliga kampen i Sydafrika. Senare under kvällen var kvinnofront med i Ta Natten Tillbaka-tåget som i år arrades av Revolutionär Pride Sthlm

Kategorier
Malmö

Allt åt Alla Malmös tal på solidaritetsdemonstration för Afrin

Tal av Allt åt Alla Malmö på solidaritetsdemonstration för Afrin, 27 januari 2018.
Hela världen höll andan när den ostoppbara Islamska staten blev krossad vid Kobane. Hela världen såg med förvåning när YPG och YPJ inte bara stoppade, utan också fördrev den Islamska staten ut ur Rojava.
De mäktiga herrarna i Ankara, Moskva och Washington kunde inte förstå hur detta förföljda, bespottade och nedtryckta folk kunde göra det ingen annan lyckats med. Deras vapen mot IS var inte gas, förföljelse och tortyr. Deras mål var inte renlärighet, lydnad eller etnisk homogenitet. Istället visade PYD att det fanns en annan väg ur det helvete som skapades i Syrien för 6 år sedan. För ur ruinerna och alla fallna kamrater kom ett hopp om ett annat samhälle: Ett tillåtande, öppet, fritt och jämlikt samhälle. Ett samhälle som inte styrdes av diktatorer från vare sig Damaskus, Tehran eller Ankara utan som styrdes av vanliga människor, folk som du och jag! Det här är grunden till det fruktansvärda som händer i Afrin idag: vare sig Assad, Trump, Putin eller Erdogan kan acceptera att det inte är dem som bestämmer. Det finns inget som de är så fruktansvärt rädda för som att vanligt folk får makten. För att stoppa det är de beredda att mörda, lemlästa och bomba.
I mil mätt så är det långt till Afrin, men genom sin frihetsskapande praktik är de våra nära grannar i tanken. Våra egna fysiska möjligheter att hjälpa är små men vi kommer göra allt i vår makt för att inte låta det som nu sker, ske i tystnad: Afrin och Rojava står inte ensamma! Den Svenska regering ska veta att historien kommer se på dem med den djupaste avsky om de väljer att passivt stå och se på det som nu händer. Så till utrikesminister Margot Wallström säger vi nu: det är dags att sluta uttrycka “oro” och vara “bekymrad” över utvecklingen. Det är dags att vara tydlig med vilken sida du, och regeringen står på; Står den svenska staten tillsammans med de folk som bygger ett samhälle med grund i frihet, ekologi, pluralism och feminism? Eller på en djupt konservativ och auktoritär stat sida, vars soldater öppet gör facisthälsningar över de mördades kroppar i Afrin idag? Ifall regeringen tror på sina egna fina ord om rättvisa och jämlikhet så är det dags att vara tydlig i det här och att visa det i handling. Att göra allt som står i deras makt för att stoppa det grymma brott som nu sker i Afrin. Vi kräver därför att:
– Turkiska ambassadören skickas ut ur Sverige.
– All dialog om NATO-medlemskap avbryts.
– YPG och YPJ beväpnas.
Afrin, vi ser vad som händer och vi står med er! Ni har visat oss en annan väg. För en framtid värd att tro på!
Kategorier
Malmö

Ett år senare, ett år starkare

Skåne mot rasism, på väg mot demonstration mot SvP. Limhamn 2014
                                        (bild: Victor Pressfeldt)

 

Ett år senare
I dagarna har ytterligare domar från rättegångarna rörande händelserna i Limhamn kommit. Vi tas tillbaka ett år i tiden, en tid av intensiv antirasistisk mobilisering. Den 24 augusti 2014 hade det nazistiska Svenskarnas Parti, som en del av sin valrörelse inför riksdagsvalet senare på hösten, utlyst ett möte på Limhamns torg. Mötet mötte av förklarliga skäl  stort motstånd. Många var vi som ansåg att SvP hade förbrukat sin rätt till att använda det offentliga rummet sedan de nästan dödat och allvarligt skadat fyra feminister och antifascister på Möllevången 8 mars samma år. Därför ansåg vi, som en del av Skåne mot Rasism, det fullt rimligt att utlysa en blockad som syftade till att stoppa deras valmöte. Kodexen var en välbeprövad konfrontativ ickevålds-metod. Genom att gemensamt hålla ihop i en massa blockera nazisterna och på så sätt stoppa dem från att nå torget. Trots den uttalade icke-våldsliga metoden gick polisen hårt fram. Många skadades allvarligt och greps. Nu har sammanlagt 11 personer dömts för brott i samband med händelserna.

Vår stratergi och polisens taktik
Som utomstående är det lätt att tro att polisens agerande gentemot blockaden var ett resultat av en våldsspiral mellan demonstranter och polis. Det ironiska är att det är precis tvärtom, och det är inte första gången detta sker. Under de senaste 20 åren är det uppenbart att polisens våld har varit kraftigare gentemot grupper som inte använt våld för att försvara sig själva. Ett exempel är Ockupationsfestivalen i Lund 2009 som liksom aktuell blockad var uttalat icke-våldsam.  Den hade samma typ av kodex, med den uttalade metoden att ta sig förbi polisen utan att använda våld. Polisen försökte däremot med våld slå tillbaka ockupanterna och då dessa inte backade, stegrade polisen sin nivå ytterligare.

Det finns fler exempel. Porrblockaderna 1998, Reclaim the Streets i Malmö 2000 och Ekofin-mötet i början av 2001. Anledningen till att polisen är brutalare gentemot icke-våldsaktioner än sammanhang där upplopp ligger närmare till hands är enkel. En demonstration, blockad eller aktion som inte har förberett sig på att möta våld drar sig undan, splittras eller omvandlas till ett upplopp som reaktion på polisens våld. En blockad eller aktion som istället haft ”att hålla ihop” som sin tydligaste tanke, står istället kvar så långt som möjligt och polisen försöker använda mer och mer våld för att upplösa massan. Under blockaden på Limhamns torg kunde vi se detta i praktiken. Polisvåldet möttes inte av stenkastning eller brandbomber. Massans svar var istället att åter sluta sig och närma sig polisen utan koordinerat våld. Åklagarens linje i åtalen mot de 11 åtalade (från Limhamn) har byggt på att försöka bevisa att ett våldsamt upplopp ägt rum. Vi som var där kan vittna om att så inte var fallet. Vi kan istället berätta om att vi först under flera timmar försökte stå i vägen för nazisterna så att de inte skulle kunna  komma in på torget, och när det inte lyckades så försökte vi, så gott det gick, att störa ut mötet och på det sättet blockera det från att få någon effekt.

Att den sista timmen utvecklades så som den gjorde berodde på att polisen tog till allt grövre metoder för att försöka skingra oss. Icke-våldskodexen följdes så långt att folk riskerade livet, något vi inte tycker hör hemma på en demonstration i Sverige. Om planen hade varit annorlunda, om syftet från oss hade varit ett upplopp, hade utfallet varit helt annorlunda. Nu var det inte så. Limhamn höll inte på att rämna ner i Öresund och staden höll inte på att falla i ockupanters händer. Det var bara folk som vägrade backa och ge utrymme åt en nazistisk grupp.

Politiska agendor
Att det finns en  politisk agenda bakom åtalen känns minst sagt uppenbart. Polisens agerande  under blockaden kritiserades kraftigt från olika håll, flera  anmälningar gjordes och krav på utredningar lyftes. Att få så många demonstranter som  möjligt dömda för brott begångna under den dagen är oerhört viktigt för  polisens trovärdighet. Skulle alla gått fria skulle det bevisligen inte funnits ”fog” för den kritiserade insatsen. I och med domarna har polisen lättare kunnat motivera att situationen rättfärdigade ett rytteri  som upprepade gånger red över folk som låg på marken. Talande nog  har samtliga anmälningar mot polisen lagts ned och ingen utredning har sett dagens ljus. Vi kan naturligtvis inte säga att vi är förvånade då merparten av anmälningar mot polisen som regel läggs ned utan vidare utredning.

Hot mot högern
De senaste åren har en stark antirasistisk rörelse växt fram. Från att ha gått från en sluten, mer militant, rörelse som fokuserade på enskilda nazister har en bred massa anslutit sig till protester, möten, blockader och demonstrationer för att motarbeta normalisering av rasism. I takt med att Sverigedemokraterna vuxit, att fler rasistiska grupper uppkommit i deras kölvatten, att fascistiska partier och grupper har fått inflytande i många europeiska länder, och sist men inte minst att hotet från nazistiska organisationer blivit påtagligt i och med attackerna i Malmö och Kärrtorp, har fler och fler anslutit sig till en växande antifascistisk rörelse. På många håll i Europa har alternativ till den fascistiska världsbilden samtidigt vunnit mark, och starka vänsterrörelser har vuxit fram i hårt krisdrabbade länder. Även vi är en del av detta. Vi jobbar inte bara mot rasism, vi kämpar också för villkorslös rätt till bostad, mer resurser till vården, för rätten att strejka och mot höjda hyror. Vi är ett hot mot den höger som själva varit med och berett vägen för en växande främlingsfientlighet, med sin krisåtstramningspolitik, nedskärningar, privatiseringar och försämringar för oss som arbetar.

Vi står för en annan agenda, vi vill bygga ett samhälle på jämlikhet och fördelning av makt och resurser. Vi säger ”Skyll på de rika, näringslivet, arbetsköparna och politikerna” när rasisterna säger ”Skyll på invandrarna”. Vi säger ”omfördela” istället för ”skär ner” . Naturligtvis är detta ett hot mot dem som har mycket att förlora. Därför är det viktigt för dem att döma oss som bråkstakar och upploppsmakare.

Ett år starkare
Vi vet att polisens agerande alltid kommer gå i linje med det klassamhälle de beskyddar, och att ett kapitalistiskt samhälle aldrig kommer kunna leverera riktig rättvisa. Det kommer dröja länge innan bilderna av våra överridna och slagna kamrater  suddas bort från näthinnorna. Att 11 personer dessutom fått betala den blodiga polisinsatsen med månader av sitt liv frihetsberövade är helt orimligt.  Vad vi också vet är att polishästar, batongslag och pepparsprej trots allt inte har lyckats att trycka tillbaka vår rörelse. Det gångna året har vi fortsatt den antirasistiska kampen, folk har slutit upp och firat en hejdundrandes 8:e mars, vi har stöttat hemlösa EU-medborgare, organiserat i vårt närområde, stöttat kurdiska socialister och inte minst gått man ur huse för att visa praktisk solidaritet med folk på flykt. Vi har vuxit istället för att dra oss tillbaka. Nazister kan knivhugga oss, polisen kan rida över oss, rätten kan döma oss – men det kommer aldrig att kunna krossa oss.

/Förbundet Allt åt Alla Malmö

 

Läs även texten vi skrev för ett år sedan:

https://alltatalla.se/malmo/lardomar-fran-limhamn

Kategorier
Malmö

Fotoreportage och tal från storslagen feministisk demonstration

Den 6 december gick ungefär 250 feminister genom Malmö under parollen ”VÅR TID, VÅR KROPP, VÅR RÖST” i en demonstration som vi i Förbundet Allt Åt Alla Malmö arrangerade. Vi gick sjöng tillsammans, gick till Kvinnokliniken under talkören ”det gäller våra liv, det gäller våra barn, mera plats och mer personal” och stack ner skyltar med krav i rabatten utanför entrén. Vi dränktes i konfetti och glitter vid Stadshuset där vi pratade om arbetstidsförkortning, makten över arbetet och en fritid värd att tro på. Avslutningsvis gick vi till Tingsrätten och protesterade mot ett rättsväsende som legitimerar sexuellt våld. Där utfördes en aktion med röda handavtryck i målarfärg på mark och väggar med symboliken ”ni har blod på era händer”. Det hela var storslaget.

Här följer talen i sin helhet och bilder från demonstrationen.

6 dec 1 6 dec 2 6 dec 3 6 dec 4

Talet som hölls vid Kvinnokliniken

Min mamma har berättat att när jag föddes, för 35 år sedan, så fick nyblivna mödrar vara kvar på bb en vecka efter förlossningen. När jag födde mitt första barn för 6 år sedan fick vi stanna två och ett halvt dygn. När mitt andra barn föddes var vi kvar 24 timmar. När min syster födde sitt tredje barn fick de åka hem efter 6 timmar. På tåget hem började hon störtblöda och fick åka ambulans tillbaka till sjukhuset. Många kvinnor kan berätta liknande historier från tiden före, under eller efter sin förlossning.

Region Skåne har de senaste åren kontinuerligt dragit in resurserna till vården. Detta gäller inte bara Kvinnokliniken. Sedan 2012 har mer än 300 vårdplatser försvunnit på de skånska sjukhusen. Nedskärningar drabbar alla men det är framförallt redan nedvärderade grupper som drabbas värst. För kvinnokliniken har detta lett till färre vårdplatser, förlossningskador och ökad stress för de anställda. Ett ord som ofta har beskrivit vardagen för patienter och vårdarbetare på Kvinnokliniken är kaos. Orimlig stress för personalen går ut över patienterna i form av otrygghet, ökade komplikationer och dödsfall. Sluta marginalisera hälften av befolkningen.

6 dec 5 6 dec 6 6 dec 7 6 dec 8

Talet som hölls vid Stadshuset

Äntligen lördag! Ända sen i måndags har jag räknat ner! Så mycket som inte hunnits med under 40-timmarsveckan, ärenden och åtaganden staplas på hög. Istället för att njuta av min lediga dag stressar jag mig igenom den. Jag tror inte jag är ensam.

För snart hundra år sedan krävde arbetarklassen i Sverige 8 timmars arbetsdag – hur länge ska vi vänta med nästa steg?! Produktiviteten ökar hela tiden, i samma takt som vi slits ut. Det är en ekvation som inte går ihop! Varför ska vi jobba mer och mer under ett högre och högre tempo, när arbetslösheten stadigt stiger och teknologiska utvecklingar gör att arbetsuppgifter inte längre behöver utföras av människor?!

Arbetstiden är en klasskampsfråga, en folkhälsofråga och inte minst är den en kvinnofråga. Vi kvinnor arbetar i hög utsträckning ofrivillig deltid, men fortsätter jobba gratis när vi kommer hem, med barn, hushåll, familj, relationer… Inte nog med att vi blir bestulna på vår tid, vår ekonomi är radikalt mycket sämre än männens. En arbetstidförkortning hade gett oss betalt för den heltid vi redan jobbar, gratisarbetet inräknat. Vi står här tillsammans vid stadshuset där Malmös politiker sitter och bestämmer över våra liv. Vi utmanar er Malmö stad! Inför halverad arbetstid med bibehållen lön i alla era verksamheter! Vi har råd med detta, vi ser hur resurserna samlas på hög i företagsledarnas, riskkapitalisternas och toppolitikernas fickor. Vi har råd med detta, för vi har inte råd med den modell vi är slavar under idag. Utbrändhet, stress, depressioner, självmord är fenomen som stadigt ökar i arbetslinjens Sverige. Malmöpolitiker, visa att ni menar allvar med att ni vill skapa ett jämställt och jämlikt Malmö!

Vi vill ha en radikal arbetstidsförkortning, men det är inte nog. Framförallt vill vi ha ett samhälle där allas arbete värderas lika. Ett samhälle där arbetet inte måste stå i motsats till fritid, utan där arbete är något vi gör tillsammans och som vi äger både makten över och resultatet av! Vi tänker kämpa för en fritid som är värd att tro på; en fritid som inte behöver stå i motsats till arbetet. En arbetstidförkortning är ett nödvändigt steg i rätt riktning, mot en värld som präglas av solidaritet och gemenskap, en värld där vi delar på tiden, arbetet och frukterna utav det. För en värld där vi får lov att vara hela människor, både under arbetet och efter. För en framtid och en fritid värd att tro på!

6 dec 9 6 dec 10 6 dec 11 6 dec 12

Talet som hölls vid Tingsrätten

Det är tidigt 90-tal och jag går på lågstadiet. Jag hör på radion om en man som fått sin dom mildrad eftersom hans våldtäktsoffer, en 3-årig flicka, inte gjort tillräckligt med motstånd. Jag vill spränga världen i bitar, för vad fan förväntar sig dessa högutbildade vuxna domarna att en 3-årig flicka ska göra för motstånd mot en 5 gånger så tung man? Och vad skulle motsatsen betyda? Att hon ville? Jag trodde lagen var tydlig, sex med barn är förbjudet.

Det är sent 90-tal och jag går på högstadiet. Min kompis blir våldtagen. Och när hon någon dag senare kommer till fritidsgården. När hon väljer att inte låta förövaren begränsa hennes utrymme, att inte bli rädd för natten. När hon vill helas ibland vänner, då börjar illvilliga röster höras. Att inte kan väl hon ha blivit våldtagen, hon som inte rädd stannar hemma, isolerar sig och låter depressionen ta henne?

Det är 2014 och det känns som 1804. Domstolarna slår rekord i fantasifulla tolkningar och bisarra domstolsbeslut gällande sexualbrott. De premierar fantasifulla förklaringar: de friar mannen som själv erkänner att kvinnan han våldtog upprepade gånger sa nej och sluta, eftersom han förklarar det med att han trodde de lekte tvärtomleken, lite BDSM-style.

Lagman Ralf G Larsson har förkunnat och försvarat domstolsbeslutet i media med att om tanken inte slog mannen att kvinnan inte ville bli våldtagen, då är han ingen förövare.

Så nu vill jag fråga lagman Ralf G Larsson, att om tanken inte slår mig, att affärsinnehavaren tvärs över gatan inte vill ge bort sina grejer, då är det ok för mig att ta?

Fortsätter vi jämförelsen med andra brott, så har de senaste åren friande domar för våldtäkt ökat till 36%, att jämföra med i genomsnitt 5% för andra brottstyper. Och då får vi inte ens med alla förundersökningar som läggs ned och alla som inte anmäler våldtäkt för att de inte litar på att rättsväsendet kan förvalta deras historia – en traumatiserad, förnedrad människa i kris, vill inte bli mer förnedrad.

Vi vill idag säga, till alla lagmän och domare som varit med och fattat dessa idiotiska domstolsbeslut, att ni har blod på era händer. Ni är personligt ansvariga för att återtraumatisera offrena och ni sanktionerar genomförandet av framtida våldtäkter. Ni sprider de attityder som min 13-åriga kompis fick möta på fritidsgården.

Åh andra sidan, om vi tolkar lagen på ert sätt, så kan vi väl tryggt förlita oss på att gå fria den dag vi sparkar en förövare i skrevet – för vi hade inte förstånd att förstå att han ville ha sina pungkulor kvar?

Till alla domare och lagmän därute, ni ska veta att vi har en okränkbar rätt till våra egna kroppar, vårat jag. Skärpning domare! Ge oss en framtid att tro på, ett rättsväsende att lita på. Där en våldtäkt är en våldtäkt och en förövare är en förövare.

Kategorier
Malmö

Vår tid, vår kropp, vår röst

vtvkvr-affisch-webFölj med Förbundet Allt Åt Alla på en storslagen feministisk demonstration genom Malmö den 6:e december!

 

Vi tar makten över VÅR TID!
Psykisk ohälsa kopplat till stress och otillräcklighetskänslor skjuter i höjden. Är det så konstigt, frågar vi oss, när vi måste lönearbeta eller  befinna oss i nån arbetsmarknadsåtgärd hela dagarna och sen fortsätta arbeta med barn och hushåll när vi kommer hem? När ska vi njuta av livet, leka och vårda våra relationer? När ska vi ta det lugnt, när ska vi slappa och sova? Vi vill se arbetstidsförkortning på jobbet, skrotade tvångsåtgärder och kollektiviserade former för arbete med barn och hem. Vi vill se robotar som gör allt tungt och tråkigt jobb och att tiden som det frigör tillfaller oss själva! Malmö stad, varför inte visa att ni kan bättre än Göteborg – inför halverad arbetstid i hela er verksamhet!

Vi tar makten över VÅR KROPP!
Politiker och myndigheter skiter i våra kroppar. Region Skånes vårdslakt har drabbat vårdarbetare och patienter oerhört hårt, och friande våldtäktsdomar har hela året sagt till oss att det är vårt eget fel när vi blir utsatta för sexuellt våld. Vi vill inte tveka inför att bli gravida och föda i staden där vi bor för att förlossningsskadorna ökar lavinartat och barn måste födas i bilar, skrubbar och korridorer! Vi accepterar inte fler dödsfall till följd av platsbrist på sjukhusen! Och vi bestämmer själva när, hur och om vi vill ha sex!

Vi tar makten över VÅR RÖST!
Splittrade och tystade hörs vi inte. Våra vardagar skildras aldrig på teve. Våra nej är inte riktigt nej, och beslut som påverkar våra liv fattas hela tiden ovanför våra huvuden. Men när vi går samman blir vi en dånande stämma som hörs över hela Malmö!

Vi samlas vid station Triangelns södra uppgång kl 14 den 6e december och tillsammans går vi till Kvinnokliniken, Stadshuset och Tingsrätten. Vi håller en symbolisk manifestation på var och en av dessa tre platser i vår stad som är arenor för konflikter om vår tid, vår kropp och vår röst.

Kategorier
Allmänt

Ett ”STORT TACK”

Idag gick Polisen i Uppsala län ut med ett ”STORT TACK” till åhörarna vid Jimmie Åkessons besök i Uppsala. Ett tack för att de respekterade yttrandefriheten.

Vi var många som i förmiddags samlades för att fylla staden med ljudet av antirasism och solidaritet. Vi samlades för att visa att vi inte tänker acceptera att vår stad, våra gator och torg, fylls av rasistisk propaganda. Vi möttes av en gigantisk polisstyrka som hade spärrat av stora delar av innerstaden där alla som ville passera tvingades till kroppsvisitering. Lappar hade satts upp för att bokstavligen skrämma människor till tystnad. Hela området var fyllt av poliser. Minsta burop, nyckelskrammel eller höjda röster bemöttes med hot om gripande. Några blev också gripna för detta.

Polismakten visade tydligt att de är beredda att tysta hela staden för att låta Sverigedemokraterna sprida sin rasistiska propaganda. Trots skrämseltaktiken och den massiva polisinsatsen visade Uppsalaborna att Åkesson inte har något här att hämta. Vi buade, skrek och skramlade – tillsammans.

Så vi i Allt åt Alla Uppsala vill också gå ut med ett ”STORT TACK”. Ett tack till alla som, runt om i hela Sverige, tar sig ut på gatorna och vägrar låta sig tystas. Den antirasistiska rörelsen verkar överallt där den visar sig mötas av en allt aggressivare polismakt. Kavallerichocker, godtyckliga gripanden och kreativa tolkningar av de egna befogenheterna verkar bli allt vanligare från polisens sida. Samtidigt blir rörelsen större och större, de som aktivt gör motstånd mot fascismen blir allt fler. När vi är många – och många är vi – blir de rädda. Och fler ska vi bli.

Kampen fortsätter!

Kategorier
Allmänt Evenemang Malmö

KÄMPA MALMÖ—Antifascism är självförsvar

Demonstration den 16/3 klockan 14:00 från Möllevångstorget med anledning av nazistattacken på internationella kvinnodagen. Vi låter oss inte skrämmas till tystnad utan står upp mot nazisterna. Kom! Alla behövs! #kämpashowan
(mer info kommer efter hand)

Kommande demonstrationer/manifestationer i kronologisk ordning
HELSINGBORG onsdag 12 mars kl. 18 Gustav Adolfs torg
HAMBURG fredag 14 mars kl. 19 S-Bahn Sternschanze (Vorplatz des SC Sternschanze)
ÄLMHULT lördag 15 mars kl. 13 Torget
VÄSTERÅS lördag 15 mars kl 13 Bäckby fotbollsplan
STOCKHOLM lördag 15 mars kl 15 Medborgarplatsen
GÖTEBORG söndag 16 mars kl. 14 Järntorget
MALMÖ söndag 16 mars kl 14 Möllevångstorget

Kategorier
Allmänt

Nolltaxa den bästa enhetstaxan – Protester mot höjda busspriser

Upplands Lokaltrafik och Uppsalas politiker har åter beslutat om en höjning av busspriserna i Uppsala. Enligt förslaget kommer stadskortet att höjas från 525 kr till 790 kr, alltså en höjning på 50%. Förslaget behandlas i landstingsfullmäktige den 4:e februari. Ännu en gång försvåras alltså vardagen för alla oss som är beroende av kollektivtrafiken och Uppsala blir en dyrare och krångligare plats att leva i. Priset på bussresor var redan tidigare ett av de högre i landet. Politikerna pratar gärna om kollektivtrafiken som en viktig del av staden och UL har sedan 2010 haft som mål att fördubbla antalet resenärer på 10 år. Trots detta mål har de gång på gång höjt biljettpriserna.

Inför det senaste förslaget har Uppsalaborna börjat protestera. Det har startats en facebooksida, skrivits insändare och en manifestation planeras om ett par veckor. Förslaget som det ser ut nu ska självklart stoppas, men det räcker inte. En stad värd att bo i förtjänar mer än så. Det enda vettiga alternativet idag är en gemensamt finansierad och avgiftsfri kollektivtrafik, alltså nolltaxa. Helt utan stadskort, biljettsystem och kontrollanter. Att resa kollektivt borde vara en rättighet, men det rådande systemet som bygger på att alla människor ska betala en och samma avgift oavsett inkomst är djut orättvist. De rikare får bättre möjligheter att använda kollektivtrafiken. Uträkningar visar att bara de med en månadsinkomst över 75 000 kr i månaden skulle betala mer än i dagsläget. Dessutom skulle avgiftsfri kollektivtrafik ge miljövinster (då fler skulle byta bil mot buss) och bättre arbetsmiljö för chaufförerna som slipper kontrollera biljetter. Vi skulle få ett öppnare, rörligare och mindre segregerat Uppland.

När vi deltar i protesterna som mot det aktuella förslaget är det viktigt att minnas att detta varken är den första eller sista prishöjningen. Politikerna och UL har denna gång gjort allt de kunnat för att ställa de som bor på landsbygden mot de som bor inne i Uppsala, genom att paketera det hela som en enhetstaxa. I längden förlorar vi alla på de ständiga prishöjningarna och en allt dyrare kollektivtrafik. Mot UL:s försök till splittring önskar vi oss ett enat Uppland för nolltaxa. Vi håller dessutom med UL om att det är viktigt med enkla och enhetliga system. Därför måste vi tillsammans driva kravet på en avgiftsfri kollektivtrafik, den enda enhetstaxan värd namnet!

Läs mer:

Plankning i Uppsala

Manifestation: Stoppa prishöjningen i Uppsala stadstrafik!

Facebook: Stoppa den nya busstaxan i Uppsala

Namninsamling: Stoppa den nya busstaxan i Uppsala

Kampanj: Behåll stadskortet

Kategorier
Allmänt

Upprop – ”Rätten till staden känner inga gränser”

Den kommande helgen åker medlemmar i Förbundet Allt åt Alla till Hamburg för att demonstrera för det ockuperade huset Rote Flora, och i samband med det undertecknar vi även detta upprop, här översatt till svenska.

 

Rätten till staden känner inga gränser!

Med en internationell och rikstäckande mobilisering kallar det ockuperade huset Rote Flora till en demonstration den 21 december mot vräkningshotet som står riktat mot huset, för att bevara Esso-husen och för Lampedusa-flyktingarnas rätt att stanna. Vi undertecknade detta upprop med vårt brokiga och högljudda block i demonstrationen för att på ett bestämt sätt understryka kravet på ett socialiserat offentligt rum, som tillhör alla. Därför säger vi: Rätten till staden känner inga gränser!

 

”Rights are not given, they’re taken!“

Rätten till staden är bara värd något om den gäller alla människor. Rätten till staden innebär att alla människor undantagslöst har rätt att bestämma var och hur de vill leva. Oavsett vilket kvarter, vilken stad, vilket land eller vilken världsdel det gäller. Oavsett om vi bor i hyresrätter, om vi lever i alternativkulturella frizoner eller har tvingats fly från våra hem. Oavsett hur länge vi har varit här eller var vi kommer ifrån. Vi menar att människors rätt till stadsrummet inte kan förverkligas så länge den rätten villkoras med begrepp som ”illegal invandring”,”tolerans” eller uppmaningar till ”integration”. Vi vill inte att någon ska ”integreras” i det rådande systemet. Vi vill inte heller att någon människa ska ”tolereras”. Istället vill vi kalla till en öppen gemenskap där vi utifrån gemensamma premisser utformar hur vi lever och verkar tillsammans. Styrkan i Rätten till staden-rörelsen ligger i kombinationen av att kunna erkänna våra utgångspunkter som olika, samtidigt som vi kan hitta och uppfinna gemensamma ytor för kamp.

 

”Freedom of movement, Freedom to stay!”

Det går inte en dag utan att kampen mot den europeiska asylpolitiken och för de 300 Hamburgska Lampedusa-flyktingarna fortsätter. Denna våg av antirasistiska protester mot politiken som Hamburgs senat driver hade inte varit möjlig utan flyktingarnas fantastiska självorganisering. Detta är mer än en reaktion på den senaste tidens rapporter om dödsfall vid EU:s yttre gränser. Solidariten med ”Lampedusa i Hamburg”-rörelsen bärs fram av idén om lika rättigheter för alla, men den växer även ur erfarenheter människor som bor här har av att begränsas till att fungera som ekonomiska objekt. När staden i allt högre grad överges åt marknaden och vinstdrivna aktörer blir också vi som bor i den allt mer bedömda efter ekonomiska kriterier. De som staden inte längre kan rymma till följd av ständigt ökande hyror och levnadsomkostnader, de som inte passar in i stadens sanerade rum eller har för lite pengar eller ”fel” ursprung görs osynliga och trängs ut i stadens periferi; bortom tunnelbanor och pendlingskorridorer.

 

Ockupera hus, socialisera boendet!

Det är inte bara på gatorna som den sociala uppdelningen av stadsborna syns allt tydligare. Samtidigt som många bor i lyxiga mångmiljonvillor växer de fattigas områden, och de allt fler människor som ingen bryr sig får klara sig bäst de kan i tältläger eller på gatan. En institutionell rasism formar hela bostadsmarknaden, med mäklare och hyresvärdar som väljer bort människor med ”utländska” efternamn. Det räcker inte med att bygga ett par tusen nya lägenheter. Vi måste ifrågasätta en kapitalistiska organisering av boende från grunden. För oss innebär detta till exempel att förstå hus och lägenheter som allmänningar, att sätta kontrollen av bostäderna i de boendes händer, att utveckla mekanismer bortom marknaden och staten för att fördela tillgången på bostäder utifrån människors behov.

 

ESSO-husen: Enade vi stå – splittrade vi falla! 

Ett annat exempel på bostadsmarknadens profitinriktade logik är ESSO-husen i St Pauli. I decennier har byggnaderna misskötts och förfallit, och nu har politiker bakom lykta dörrar gett rivningslov på begäran av ett bayerskt bostadsbolag. Ett brett och spretigt motståndet har tagit form för att bevara och rusta upp husen, samt för att förhindra skapandet av dyra bostadsrätter. Hyresgästerna har vägrat lämna kvarteret och än så länge lyckats stanna kvar i husen. I detta motstånd finns en konflikt som ställer hela staden på spel! Vem är det egentligen som får bestämma över en plats? Därför kräver vi medbestämmande och transparens nu! Frågan är långt ifrån över, vilket visar på att konflikten går betydligt djupare än att bara handla om just ESSO-husen.

 

Deras säkerhet är inte vår!

Den ekonomiska galenskap som löper längs med dessa och andra sprickor i staden bygger på att profitörernas säkerhet garanteras. De som inte frivilligt flyttar från sitt hem blir överkörda av repression. Först individualiseras motståndet genom lagar och domstol, därefter vräks de boende var för sig . Den som ser ”främmande” ut kuvas och kriminaliseras genom rasprofilering samt polisens visitationszoner, och tvingas avstå från sina medborgerliga rättigheter. Allt för att skydda de som tjänar på den rådande ordningen. Nedstängningen av EU:s och Tysklands gränser riktar sig uttryckligen mot de överflödiga och oönskade vars situation från första början orsakats av västvärldens utrikespolitiska och ekonomiska agenda. EU-program som Frontex och Eurosur är inte till för att förhindra att människor drunknar längs gränserna, deras syfte är att med militära metoder garantera avskärmning och avvisning av flyktingar. Klarar flyktingarna trots detta att ta sig till Europa tvingas de genom Dublinförordningen till en andra intern flykt genom hela den europeiska kontinenten.

 

Utformningen av staden och gränserna följer samma ekonomiska logik. Därför är vi är övertygade om att vi måste koppla ihop kamperna om städerna med kampen för global rörelsefrihet. Vi demonstrerar därför den 21 december för att alla människor i denna stad – med eller utan pass – själva ska få bestämma var och hur de vill leva.

 

Staden tillhör alla! 

Riv upp EU:sDublinavtal II + III, Frontex och Eurosur! 

Öppna upp Europa! 

Ingen profit på vår hyresavi! 

Socialisera boendet! 

Rote Flora och Esso-husen är här för att stanna!

 

Signed by

Förbundet Allt åt Alla; AK *Kate; Anarchistische Gruppe/Rätekommunisten; Arbeitskreis Lokale Ökonomie e.V.; Assoziation A; Arbeitskreis Umstrukturierung Wilhelmsburg; AStA der Hochschule für Angewandte Wissenschaften; Avanti – Projekt undogmatische Linke; BaSchu e.V.; Bewohner*innenPlenum Hafenstraße; BFS-Jugend Zürich; Bündnis Mietenwahnsinn stoppen; Bündnis Schlaflos in Hamburg – Mietenwahnsinn stoppen; Café Creisch (Uni Hamburg); Centro Sociale; Dachverband autonome Wohnprojekte Hamburg; DIE LINKE – Landesverband Hamburg; DGB Jugend Hamburg; Fanclub Alte Schule Sankt Pauli; FelS – Für eine linke Strömung; Filmclub Moderne Zeiten – Hafenvokü; Flüchtlingsrat Hamburg e.V.; Frappant e.V.; FSR Germanistik (Uni Hamburg); FSR Sozialwissenschaften (Uni Hamburg); Gängeviertel e.V.; Initiative Esso-Häuser; InSeL für Selbstbestimmtes Lernen Hamburg; internationale sozialistische linke; Interventionistische Linke; Kontrabar (HAW Hamburg); La Datscha (Potsdam); Leerstandsmelder Hamburg; Linksjugend [’solid] Soltau; Medibüro Hamburg; Multi Press; musikbewegtbilder; Nachbarschaftstreffen Holstenstraße; Netzwerk für den Erhalt des Sternschanzenparks; Park Fiction Komitee; PRP – Projekt Revolutionäre Perspektive; Ragazza e.V.; Schwabingradballett; SDS* Hochschulgruppe (Uni Hamburg); Solidarität mit Migrant*Innen (Lüneburg); SOS St. Pauli; Sprachraum/Café Exil; Stadtteilinitiative Münzviertel; T-Stube (Uni Hamburg); ver.di Jugend Hamburg; Plenum des Wagenplatzes Zomia; St.Pauli-Manifest – Wir sind mehr; Wohnprojekt Bahnhofstraße e.V.; Wohnprojekt Gure Etxea; Wohnprojekt Jägerpassage; Wohnprojekt Villa Magdalena K.

 

Kategorier
Evenemang Stockholm

Högskolan är till salu – demonstrera mot privatiseringen!

Den 14 november demonstrerar vi mot regeringens förslag om att öppna för privatisering av högskolor och universitet. Under täcknamnet ”stiftelsereform” vill de öppna upp för privata aktörer och studieavgifter. Vi är mot en privatisering av den högre utbildningen. Vi vill heller inte att resurser ska läggas på att vidare utreda frågan. Vårt universitet är till salu, nu stoppar vi försäljningsplanerna!

Vi ses kl 18 utanför Gamla stans tunnelbana (Mälartorget). Tillsammans går vi sedan till utbildningsdepartementet! Samtidigt kommer demonstrationer att hållas i andra delar av landet.

Bra debattartiklar på ämnet: 
http://www.dn.se/debatt/centrala-universitetsvarden-hotas-av-bolagiseringsiden/
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-svenska-studenter-ska-rakna-poang-inte-pengar/

Kategorier
Malmö

Reserapport från Hamburg

Under helgen 9-11 november reste en grupp från Allt åt Alla Malmö och Lund till Hamburg för att träffa våra kamrater i Avanti och delta i en demonstration på temat ”Stoppa Hyresvansinnet” (Mietenwahnsinn stoppen).

Avanti är en tysk antikapitalistisk organisation som funnits sedan 1989 och har idag lokalgrupper i 8 tyska städer. Avanti har ett öppet och odogmatiskt men samtidigt militant arbetssätt som vi tycker är inspirerande.
Organisationen har under några år varit drivande i att skapa ett nätverk som länkar samman olika enfrågegrupper under parollen ”Rätten till staden” i bland annat Hamburg, och de har kämpat mot hyreshöjningar, gentrifiering, bostadsspekulation, nedgångna förorter, och för självförvaltade allmänna sociala rum i staden.

Sättet de har organiserat sig har lyckats föra samman flera olika, specifika mindre grupper till en större kraft som satt en enorm press på lokala politiker att börja bygga hyreslägenheter till låginkomsttagare och därmed gjort det till den viktigaste valfrågan i förra lokala valet.

Minst lika viktigt har varit lokala kamper om allmänningar som att starta och försvara mötesplatsen Centro Sociale, dra i gång ett fungerande stadsodlingsprojekt i Karoviertel, satt upp och egna anslagstavlor för politisk ”kvartersinformation”, drivit framgångsrika kampanjer mot att bebygga parker och varit en del av rörelsen som försvarat och legitimerat ett stort antal husockupationer (där det viktigaste har varit ockupationen av kvarteret Gängeviertel som pågått i två år).

Allt åt alla i Malmö och Lund har under flera år haft ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte med Avanti och andra grupper inom Rätten till staden-nätverken, eftersom vi intresserat oss för samma frågor och hoppats kunna lära oss av varandras kamper. Mer än att visa att det är möjligt att kämpa till sig nya rättigheter till staden om man organiserar sig brett, odogmatiskt och radikalt, har vi kunnat lära os en mängd praktiska saker av att hjälpa varandra med mobiliseringsarbete.

Inför den årliga demonstration mot ”hyresvansinne”, som sammanföll med att det var 25 år sedan barrikader restes vid Haffenstrasse, valde en grupp fAÅA-aktivister att åter besöka Hamburg, för att hjälpa till med demonstrationen och umgås och diskutera med våra kamrater.

På fredag eftermiddag tog vi tåget till Hamburg, något som går förvånansvärt snabbt , cirka 5 timmar – alltså ungefär som att resa till Stockholm.Väl på plats hjälpte vi till att måla färdigt några banderoller samt umgås med våra tyska vänner och planera vår insats inför morgondagen.

Följande morgon slöt vi upp på samlingsplatsen och hjälpte Avanti att ta täten i demonstrationen, hålla i banderoller och flaggor och dela ut informationsblad om läget i staden. Demonstrationen hade på grund av välkomnande attityd ett stort stöd i Hamburgs breda vänster med ett antal olika block uppstyrda av olika grupper i olika storlekar, men det framgick ändå tydligt att det var den utomparlamentariska vänsterns agenda som stod i centrum. På grund av ett hektiskt, defensivt antifascistiskt arbete de senaste halvåret hade nätverket inte gjort ett lika stort förarbete som föregående år, och det kom ”bara” ca 4000 personer på demonstrationen.

Halvvägs genom demonstrationen gick det ut information om att flera hus höll på att ockuperas – vilket firades med konfetti och bengaliska eldar. Vår grupp sökte sig, när vi inte längre var behövda i demonstrationen, till ett av husen. Det var då redan helt omringat av ett mycket stort antal kravallpoliser, och det fanns tyvärr inte mycket att göra för att bistå husockupanterna. Istället återvände vi till demonstrationen som så småningen avslutades på Hafenstrasse, som är en gata med ett stort antal ockuperade hus. Hela denna helg pågick där 25års-firandet av de husockupationerna, det anordnades pubar, fester, filmvisningar och föredrag. Även här höll människor igång gatuaktivism med bl.a. brinnande barrikader, som flera gånger tvingade polisen att rycka in och på så sätt drog bort resurser från deras insatser mot de ny-ockuperade husen. Tråkigt nog avhystes dock de nya ockupationerna i alla fall.

Efter en lång dag med en fet demo och bra utbyte med Avanti gick vi och la oss och följande dag tog vi tåget hem till Skåne igen, nöjda med vår egen insats och glada över gästfriheten som våra tyska kamrater visat och den spännande rörelse de har.

När Allt åt alla först fick kontakt med Avanti var vårt mål att skapa ett internationellt kontaktnät för samarbete och utbyte av erfarenheter utifrån liknande lokalt förankrade kampers perspektiv. Med finanskrisen urartning i vår omedelbara närhet och den allt mer desperata situationen i södra Europa har vi tvingats inse att ett internationellt utbyte kring lokala frågor bara kan utgöra en aspekt av ett sådant samarbete. När våra direkta grannländers befolkning spelas ut mot varandra med överhetens allt mer öppet rasistiska retorik och våldsamma politik är behovet större än någonsin av att återskapa den internationella solidaritet som steg för steg har monterats ned av nyliberalismen.

Krisens auktoritära nedskärningspolitik håller på att söndra europa och kväsa all framtidstro och kampvilja, men den gemensamma kampen mot denna politik kan också föra oss närmare. Detta kräver ett utökat lokalt motstånd och konkreta segrar, men också att kamp länkas samman och koordineras över gränser som under det pan-europeiska strejkuppropet den 14 november. Om inte de som står i frontlinjen idag får stöd lyckas rida ut stormen är våra möjlighet att sätta oss upp mot överheten när krisen blir akut här obetydlig.

Tillsammans arbetar vi nu med en rad projekt för att delta i stärkande av ett internationellt utbyte och ökad solidaritet mellan grupper i de länder som krispolitiken nu värst drabbar och de platser som ännu är inne i en tidig fas av nedskärningarna. Mobiliseringen till banktroikans möte i Frankfurt i våras och Agora-mötet i Madrid nu i höstas var de första stegen – och fler liknande internationella mobiliseringar planeras i dagsläget i såväl norra som södra Europa, och kanske senare i andra delar av världen. Vår enda chans att besegra Valutafonden och EMU, och vår enda chans att skapa en generation av solidariska människor, är om lokala gräsrotsgrupper förs samman och agerar tillsammans över gränserna. Vi hoppas att vår samarbete kan utgöra en liten del av en sådan utveckling.

För ett kämpande europa! För en framtid värd att tro på!

Allt åt alla Malmö/Lund

 

Kategorier
Allmänt

Stadskampsveckan 2012: En sammanfattning

Mellan den 7-13 maj genomfördes Stadskampsveckan för tredje året i rad. Över 40 aktiviteter genomfördes i Stockholm, Umeå, Malmö, Lund, Göteborg, Nyköping och Uppsala; stadsvandringar, filmvisningar, debatter, studieträffar, möten mellan grupper som organiserar sig i sina bostadsområden, aktioner, mikroallmänningar, demonstrationer, massplankningar och mycket mycket mer. Här sammanfattar vi de aktiviteter som genomfördes under årets vecka stad för stad. Nästa år är vi förhoppningsvis ännu fler städer, nätverk, organisationer och kvarter som deltar!

Umeå

I Umeå planerades och genomfördes stadskampsveckan för andra året i rad. Vår ambition var att sammankoppla och anhopa de praktiska aktiviteter och teoretiska diskussioner som följer vår verksamhet under resten av året.
Veckan började med första delen i en två dagars diskussionsträff om Umeås pågående stadsomvandling under titeln: ”Umeå under omvandling till kreativ stad – men för vem?”. Som diskussionsunderlag användes en text av geografen David Harvey med titeln ”Från storskalighet till entreprenörskap”, men på plats fanns även en lokal akademiker – Madeleine Eriksson, för att hålla ett kort inledningsföredrag om textens bärande teser. Efter föredraget delades de cirka femton närvarande upp i tre mindre grupper för att diskutera hur vi kan förstå Umeås stadsutveckling utifrån de beskrivna förklaringsmodellerna för den idag dominerande stadsplaneringen. Vi pratade om hur människor trängs undan när stadsdelar rustas upp (gentrifiering), hur vi kan förstå funktionen bakom prestigeprojekt som Kulturväven, vad stora fastighetsägare som Balticgruppen spelar för roll och liknande. Träffen hölls på Kulturhuset Klossen, beläget mitt i miljonprogramsstadsdelen Ålidhem där många av våra egna medlemmar är bosatta.

Under tisdagskvällen fortsatte måndagens diskussionstema med lite större fokus på begrepp som ”kreativa städer”, ”gentrifiering” och Umeås stundande Kulturhuvudstadsår 2014. Vi använde en text av italineraren Matteo Pasquinelli – ”Kreativa ruiner” som nyligen publicerades i svensk översättning av Tidningen Brand (nr 2/2012). De tio deltagarna diskuterade uppdelade på två mindre grupper kring försöken att göra städer till moderna tjänsteekonomier, vad kultur innebär, varför Umeå helt plötsligt börjat värdesätta kulturen och vill marknadsföra sig som ”kulturstad”, hur inlandet påverkas av stadsutvecklingen, hur uppdelningen mellan fin- & fulkultur ser ut i vår samtid och mycket mer. Även denna träff skedde på Kulturhuset Klossen på Ålidhem.

På onsdagen hade vi ingen faktisk aktivitet. Istället passade vi på att släppa en granskande rapport om Umeås stadsomvandling, som uppföljning på studieträffarna dagarna innan. Rapporten är en genomgripande granskning av Umeås stadsplanering via styrdokument, översiktsplaner, fördjupningsplaner, uttalanden från politiker och liknande under namnet ”Umeå under omdaning – en granskning av Umeås planerade framtid”. Texten fungerar lite som en fortsättning på den granskning av biblioteksflytten som vi släppte under hösten 2011 och ett försök att koppla samman olika processer och tendenser i en helhetsbild, och därtill diskutera skeden av kamp och möjligheter till framtida kamp för en rättvisare stad. Vi skickade också ut ett pressmeddelande till lokala medier vilket genererade reportage i SR P4 Västerbotten (länk).

Torsdagskvällen tillbringades även den på kulturhuset Klossen. Tanken var att sitta tillsammans, samtala och under avslappnade former tillverka olika affischer att sätta upp i vårt närområde. Idag präglas våra offentliga utrymmen i allt högre grad av kommersiella budskap, i synnerhet platser vi är tvugna att spendera passiv tid på som busshållplatser och på kollektivtrafik. Vårt syfte med torsdagens praktiska träff var i första hand inte att kritisera denna kommersiella utbredning i sig, utan snarare att diskutera hur dessa platser rent praktiskt skulle kunna användas för en gemensam kommunikation, horisontellt mellan t ex grannar i ett bostadsområde. Hur kan vi använda det offentliga rummet för att folkbilda, sprida idéer och kunskap mellan oss? Den praktiska delen av träffen bestod alltså i att konkretisera detta genom att skapa olika former av bildlig kommunikation för att sätta upp på platser som busskurer, och på så vis exemplifiera alternativ till reklamen. En hel bunt affischer gjordes med allt från roliga/trevliga bilder till mer folkbildande texter med t ex lokal kvartershistoria.

På lördagen och söndagen avslutades årets vecka med att vi slog upp vårt partytält i en park utanför centrum i stadsdelen Ålidhem. Där erbjöd vi, i vad som får godtas som bra väder på våra breddgrader i tidigt maj, hjälp med att fixa sin cykel. Tillsammans med boende i området så byttes det däck, lagades punkteringar, justerades styren med mera. Sammanlagt så var vi kring 75 personer som kom och gick under de två dagarna. En del kom för att skruva på sin cykel, andra kom för att bara hänga ut och fika det gratisfika som vi i Allt åt Alla, och andra boende i området, tagit med. Vi fick också möjligheten att lyssna på musik då en av kvarterets boende tog med sig en hemmabyggd bärbar musikanläggning. Video från cykelverkstaden: http://vimeo.com/42091705

Sammanfattningsvis så är vi väldigt nöjda med årets stadskampsvecka. Vi har fått mer energi trots att vi jobbat en hel del för att få det här att gå ihop och bli så bra som det blev.

Är du intresserad av att veta mer om oss och vad vi har planerat att göra i Umeå härnäst så skickar du ett mail till umea@alltatalla.se eller kontaktar oss via twitter eller Facebook.

Stockholm

Det sammanhållande temat för Stadskampsveckan i Stockholm blev gentrifiering. Staden ska växa med 800 000 invånare – ett helt Göteborg – till år 2030. Detta kommer innebära en enorm stadsomvandling, som kommer förändra hela stadens struktur och sammansättning. Vi ägnade veckan med att försöka få ett grepp kring denna förändring.

På måndagen på Hemliga Trädgården hade vi en öppen studiecirkel där vi läste Stockholms olika dokument, den nya regionalplanen och Stockholmsvisionen 2030. Fram trädde en bild av hur central de nya infrastruktursatsningarna (motorleden Förbifart Stockholm samt spårvägen Citybanan) är för att öppna upp nya ytor där staden kan växa. Målet är att skapa ett flerkärnigt Stockholm och dessutom få större delar av Mälardalsregionen att bli nya pendlarorter till Stockholm. För att locka kapitalinvesteringar till Stockholm krävs ett långtgående offentligt-privat partnerskap, dvs att staten/staden genom skattepengar underlättar företagsetablering genom forskningssamarbeten, utbygd infrastruktur, låga arbetsgivaravgifter och skapandet av ”klusterzoner” för olika företagsgrenar eller industrier (datakluster i Kista, medicinsk forskning och ”life science” i Solna, designcentrum i Telefonplan/Liljeholmen).

På tisdagen höll Brand i ett välbesökt panelsamtal på Konsthall C i Hökarängen, där nya numret om gentrifering presenterades. Paneldeltagarna betonade att det var viktigt att lyfta gentrifieringsdiskussionen ur en självspäkande identitetspolitik, gentrifiering handlar inte om hur vi genom kultur och gemenskap gör områden attraktiva, utan om hur byggbolag, markägare och stadsplaneringen medvetet omvandlar staden för att kunna öka kapitalackumulationen, få ut mer ränta ur områden genom nybyggnationer, kvarterslyft, renoveringar eller ombildningar. Det är först när vi har dessa politiska och ekonomiska drivkrafter klara för oss, som vi kan börja diskutera hur vi vänder kultursatsningar, stadens dialogsamtal och mötesplatser till redskap för motstånd. Samtalet finns upplagt här: http://soundcloud.com/motkraft/brand-p-konsthall-c

Diskussionen om kulturens politiska ekonomi fortsatte på onsdagen med Rasmus Fleischers föredrag på Teater Tribunalen i Centrum för Marxistiska Samhällsstudiers (CMS) regi. Föredraget finns upplagt här: http://soundcloud.com/marionettfilm/fleischer

På söndagen togs stadsomvandlingen och stadsexpansionen upp utifrån bostadssituationen. Linje17s kampanj Rätt att bo och CMS höll ett panelsamtal på TUR-teatern i Kärrtorp om de olika vågorna av ombildningar och utförsäljningar av allmännyttan (först i innerstan, sedan förstaden och till sist ytterförorten) som skett de senaste tio åren, hur det har ökat bostadsbristen och klassegregationen i staden. När ombildningarna nu börjar mattas av har istället allmännyttan börjat sälja av stora delar av sitt bestånd till privatvärdar, i områden där ombildningarna röstats ned. Diskussionen handlade även om den dubbla beskattning boende i allmännyttan utsätts för, i och med att de allt mer marknadsanpassade hyrorna drar in stora vinster som sedan plöjs in i den vanliga kommunala budgetten istället för att återinvesteras i allmännyttan. Det är genom vinsterna i allmännyttan som infrastruktursatsningarna i staden ska bekostas.

Diskussion i all ära, men ett mer pedagogiskt sätt att visa på stadsomvandlingarna är att ge sig ut i staden och faktiskt studera dem på plats. Detta gjordes i form av en stadsvandring på Södermalm – den innerstadsdel som i det längsta gjorde motstånd mot gentrifieringen. Genom att vandra mellan de olika hus som varit ockuperade mellan 1977-1990 berättade guiderna om hur Söder såg ut på den tiden och vilken stadsomvandling som man då lyckades stoppa. Stadens dolda motståndshistoria trädde fram för våra ögon, vi fick en inblick i att stadens utseende inte bara är format av stadsomvandlingsplanerna från ovan utan även av motståndskamperna underifrån. Om Ockupationsstadsvandringen visade på en annan stad genom dess historia, gjorde Mossutställningar det motsatta med sin busstur runt Stockholms nya produktiva klusterzoner. Bussturen genomfördes som ett event, en framtidsresa till 2090, där deltagarna fick visionera om en annan sorts stad och andra mellanmänskliga relationer i staden och föreställa sig hur 2012 blev en brytpunkt – och vilka tendenser i staden som ledde fram till denna stadsutopi 2090. Ett kreativt och lekfullt sätt att börja granska staden och stadsrörelser med andra glasögon.

Viktigast under stadskampsveckan var självklart aktionerna, de konkreta återtagandena av det offentliga rummet – stadsrörelsens förmåga att fylla stadens ickeplatser, ockupera dem och göra dem till gemensamma platser. Stadskampsveckan inleddes med Utopikarnevalen – där hundratals ungdomar tog gatorna i besittning i ett karnevalsupptåg som ringlade sig fram genom innerstaden. Veckan avslutades med en annan karnevalisk parad, Linje17-paraden – där utklädda och skramlande barn och vuxna från de olika tunnelbanestationerna på sydlinjen vandrade från sina stationer för att sammanstråla i den hotade Bagisskogen. Se DNs fotoreportage här. Under veckan tog nätverket Linje19 tillbaka Högdalens centrum och förvandlade till ett vardagsrum, med soffor, tébjudning och samtal. Och Allt åt alla Stockholm genomförde en flygbladsutdelning och aktion utanför vårdcentralen Serafen, som reats bort av borgarna. Är det inte bisarrt när det kostar mindre att köpa en vårdcentral än en etta på samma plats i innerstan? Se video här. http://www.youtube.com/watch?v=hWE3hB3ruvs

Stadskampsveckan var inte ensam om att diskutera staden. Även på andra aktiviteter utanför veckans program skedde en febril verksamhet med rätten till staden som gemensamt tema: de olika linje- och förortsnätverken hade en träff för förortssamordning, Planka.nu deltog i ett samtal om den feministiska staden på Feministiskt forum, Tribunal12 hölls på Kulturhuset och Folkets hus & parker höll tillsammans med Folkrörelsernas kulturfrämjande en bussresa där Allt åt alla fick vara värdar.

Årets Stadskampsvecka hade det mest omfattande programmet sedan starten och en större bredd av deltagande organisationer än tidigare år. Men det finns mycket som går att förbättra till nästa år. Framför allt vill vi få ett tätare samarbete med de nya rörelserna i miljonprogrammen, förortsorganiseringens andra ben. Gentrifieringsdiskussionen missar en viktig bit om vi inte väger in inte bara de områden som staden satsar på, utan även de som staden låter förfalla. Till nästa år måste vi lyfta detta perspektiv på den delade staden (dual city) och ytterligare stärka motståndet mot den klassegregerade staden.

Uppsala

Vi bestämde oss för att delta i stadskampsveckan relativt sent, men fick ändå ihop ett program. Bokcafé Projektil är alltså ett socialistiskt bokcafé som varit öppet i en dryg månad. Mitt i stan, insprängd bland nyöppnade shoppinggallerior, finns alltså numera ett embryo till ett socialt center och en utgångspunkt för motstånd. Hela vår existens är i någon mening ett brott med inriktningen på Uppsalas stadsutveckling.

Veckan inleddes på onsdagkvällen med en visning av ”behandla oss inte som djur”, dokumentärfilmen om Pantrarna i Göteborg. Publiken kunde även donera pengar till den insamling som Motkraft startat för att kunna mastra ljudet på filmen och distriburera den.

På torsdagen berättade en av de aktiva i Hyresgästföreningen i Gränby om lyxrenoveringarna och de kraftiga hyreshöjningar som drabbat de boende där. Fenomenet är inte isolerat till Gränby utan kommer förmodligen drabba andra delar av Uppsala. Avslutningsvis, på söndagen, hölls ett öppet möte med  gruppdiskussioner med en inledning om gentrifieringens orsaker och en presentation om Uppsalas utveckling i sin helhet.

Vi är nöjda med veckan och vi tror att att vi sått frön till fortsatt organisering kring kamper i staden. Nästa år hoppas vi ha ett större program!

Göteborg

Under statskampveckan 2012 intog Allt åt alla Göteborg en rent organisatorisk roll och genomförde själva inte några aktioner eller föredrag. Istället var vårt mål att koppla samman stadens pågående kamper. Detta skedde antingen genom att vi lät aktionsnätverk inom olika delar av staden komma i kontakt med varandra eller genom att påvisa sambanden mellan olika typer av problem som bidrar till städernas ojämlikhet.

Vi inledde stadskampveckan med ett föredrag av sociologen Helena Holgersson som pratade om gentrifiering och hur det ter sig i Göteborg. Holgersson pratade om begreppets historia och om hur det ursprungligen var en del av ett kritiskt perspektiv men med tiden har det kommit att bli något som vissa röster talar om i positiv ton. I Göteborg blir detta tydligt när kommunpolitiker talar om den kommande stadsdelen Kvillebäcken som ett försök att ändra social karaktär på området runt omkring Ramberget genom att låta centrum röra sig över bron. Vidare diskuterades det koloniala Älvstranden Kvillebäckens reklamfilm för nya Kvillebäcken och HSBs hemsida www.hisingenftw.se. Bägge försök att på ett reklamaktigt sätt lansera stadsdelen som något som kan få en annan samhällsklass att flytta dit. En viktigt poäng att ta med sig från föredraget är att kritiskt granska begrepp som ”social hållbarhet” och ”blandstad”. Odefinierad begrepp som ofta blir verktyg för att försöka hävda att det går att driva en bostadspolitik som alla tjänar på men som allt som oftast är en bostadspolitik där centrala delar av stan förändras och endast blir tillgängliga för rika invånare medan dem fattiga måste flytta längre och längre ut.

Stadskampsveckans andra punkt ägde rum under torsdagen och handlade om kamper mot bostadsbolag som på olika sätt missbrukar sin verksamhet till de boendes förtret. Hit hade vi bjudit in Aktion mot Bovista som är verksamma i en av Göteborgs mer segregerade förorter Bergsjön, där bostadsbolaget Bovista, som ägs av en bank i Luxemburg, systematiskt låter lägenheter förfalla (mögel, fuktskador, dysfunktionella badrum och så vidare) utan att några avdrag ges på hyrorna för den befolkning som har en hög grad av analfabetism (och därmed kan antas vara ovetande om sina rättigheter som boende). Vi hade också bjudit in Nätverket Pennygången som bor och är verksamma i närförorten Högsbo, där bostadsbolaget Stena fastigheter, del av Stenakoncernen, stegvis meddelat om upprustningar av lägenheter och senare om chockhöjning av hyrorna. Efter insamlade enkätundersökningar har det framkommit att närmare 75 % av de boende inte kommer att ha råd att bo kvar om renoveringarna går igenom. De båda nätverken har planer på att efter vår stadskampvecka fortsätta att arbeta tillsammans för att utbyta möjliga strategier och erfarenheter i sina kamper, som ändock skiljer sig radikalt vad gäller så väl plats i staden, faktiska problem och organisationsformer.

Under fredagen visade vi dokumentärfilmen ”Behandla oss inte som djur” som skildrar organisationen Pantrarnas kamp i och för Biskopsgården på Norra Hisingen. Filmen skildrar å ena sidan hur socialdemokratiska och moderata kommunpolitiker i samförstånd omfördelar resurser som missgynnar ungdomar i Biskopsgården (konkret genom nedlagda fritidsgårdar), men också på repression i form av en förhöjd närvaro av polisiära insatser och övervakningskameror som installerats på godtyckligt vis (genom åberopande av ansökningstillstånd för helt andra platser inom stadsdelen). Pantrarna trycker hårt på att en omorientering måste komma till stånd, från dessa reaktiva åtgärder till förebyggande åtgärder i form av ett återinförande av välfärdsinstitutioner. Men filmen skildrar också den organisatoriska verksamhet som Pantrarna driver för ungdomarna genom att anordna olika aktiviteter i de fall där kommunen kommer till korta. Detta öppnad vidare för en intressant diskussion och konflikt som gäller engagemangets och det ideella arbetets komplementerande funktion, där verksamheter som egentligen ska skötas kommunalt nu sker som ett slags gratisarbete. Denna typ av frågor diskuterades i ett efterföljande samtal mellan Pantrarna och Allt åt alla.

Vi avslutade veckan med att ta oss utanför vår föredragslokal. Tillsammans med planka.nu genomförde en massplankning från Centralstationen till Gamlestaden. Syftet med detta är att belysa att stadskamp och rätten även handlar om hur vi rör oss mellan olika stadsdelar. Allt eftersom staden växer och människor och funktioner sprids över en större yta så blir det allt viktigare att kollektivtrafiken tillgängliggörs för alla. Planka.nu driver frågan om en gemensamt ägd och skött kollektivtrafik där alla resurser används för att göra resan så bra som möjligt för dem som arbetar med resan och den som reser. Det ställer vi oss helt bakom.

Väl i Gamlestaden hade vi anordnat en stadsvandring i området. Många kom till vandringen och en övervägande del av dem som deltog bodde i området (eller närliggande områden). Höll i stadsvandringen gjorde Anders som berättade om områdets ursprung och historia och därefter hur det planeras förändras över dem kommande åren. Vandringen tog inledningsvis upp dem viktigaste grundläggande begreppen som gentrifiering och bortträngning för att förstå förutsättningarna för stadskamp. Det här är begrepp som så klart följt med oss hela veckan men dem fick ännu konkretare betydelse då dem tog upp i miljöer där dem verkligen är aktuella i. Gamlestaden har likt många andra gentrifierade stadsdelar sitt ursprung som en arbetarstadsdel som präglats av stark social tillhörighet och misär. För kommunen har Gamlestadens rykte som ett ruffigt område tidigare varit ett problem, man försökte bygga om området till något som inte skulle se ut som en del av den centrala staden, till en förort helt enkelt. Idag har man dock en annan syn på stadsdelen, nu skall det centrala läget exploateras och en blandstad (också ett begrepp som förekommit tidigare i veckan) med centrumkänsla skall etableras. I den här centrumkänslan får dock inte alla samhällsmedborgareplats. Föreningen Fastighetsägare i Gamlestaden har bildats och dem trycker hårt på att området skall kännas tryggt, detta innebär i förlängningen att vissa typer av människor inte längre skall verka i området. Anders visar statistik på tydlig minskning i antalet socialbidragstagare minskat i området, något som nog inte skall förklaras med att färre får bidrag utan istället att dem tvingas flytta från sina tidigare hem. Även antalet invandrare har minskat i området. Tydliga exempel på bortträngning av vissa grupper till förmån för andra.

Sammanfattningsvis är vi i stort nöjda med uppslutning, slutsatser och frågor, men satsar på att själva ha en centralare funktion nästa år. Är du intresserad av att verka inom de områden som Allt åt Alla Göteborg är aktiva inom, tveka inte på att kontakta oss via gbg@alltatalla.se

Malmö

Lördag 5:e maj:
Folkets Parks framtid. Månadsdemonstration och samtal.
Vi tjuvstartade Stadskampsveckan med diskussion kring Folkets Park som vi lät sammanfalla med vår månatliga demonstration mot nedskärningar i, och utförsäljning av det gemensamt ägda. En person i Allt åt alla Malmö höll i en enklare föreläsning för att ge en kort historieskrivning av Folkets Park och om situationen i dagsläget. Bland annat talades det om det kommersiella övertagandet av markyta som vi anser har skadat parkens traditionella funktioner – det är inte längre en öppen och tillgänglig plats för alla. Vi mötesdeltagare samtalade sedan vidare om vad vi vill att parken ska vara och vad den ska inrymma. Detta ledde till intressanta diskussioner, vilket i sin tur gav idéer och uppslag kring hur vi kan och hur vi vill utveckla Folkets Park till att bli just en ännu mer tillgänglig plats för alla. Det lyftes upp flera vettiga idéer såsom bättre grillmöjligheter och att gå från nuvarande fokus som främjar vinstdrivande verksamhet. Vi kom även fram till att det är bra att följa upp tidigare kamper: Vilka frågor har lyfts? Har vi vunnit något? En del av det vi i Allt åt alla Malmö kritiserade med parkens skötsel förra året har förändrats till det bättre. Den stora frågan kvarstår dock: Vem är parken till för?

Måndag 7:e maj:
Älska kollektivtrafiken!
Planka.nu och Allt åt alla samlades på centralstationen i Malmö för en mindre manifestation och flygbladsutdelning. Vi ville med denna dags aktivitet lyfta fram fördelarna med en avgiftsfri kollektivtrafik. Samtidigt fick vi ut information om de negativa konsekvenser som fortsatt utförsäljning av kollektivtrafiken får för oss pendlare och resenärer: Då dessa förändringar har vinstsyfte som primärt mål och inte en skyldighet gentemot folket att tillgodose behovet av en om inte gratis, så billig och välfungerande, kollektivtrafik, leder det dessvärre både till försämringar och dyrare priser. Dagen ansågs som lyckad då väldigt många flygblad delades ut, och gav upphov till många givande samtal och diskussioner. Vissa som vi mötte blev till och med eggade till att ta egna initiativ för att arbeta vidare med frågan. Många ville ha med sig fler än ett flygblad för att kunna dela vidare själva.

Tisdag 8:e maj:
Stadsvandring på Möllevången.
Med Marcelo Olivares i spetsen begav vi oss på en resa genom ”Möllan”. Under en promenad ackompanjerad av Marcelos nyanserade berättande fick vi ett historiskt perspektiv att implementera på dagens situation i samma område. Vi informerades både om folkförflyttningar inom området sedan 1900-talets början och om Malmös tid som industristad. Dessutom så fick vi veta hur röstande i olika val reflekterades i var på Möllevången de bodde! I vissa fall var skillnaden i röstandet stort, trots att det kan vara bara en enda gata som skiljer människorna åt. Ett tydligt exempel är vid korsningen Sofielundsvägen/Claesgatan, där vi kan se att på ena sidan av vägen, som utgörs av hyresrätter, röstade betydligt fler rött än på andra sidan gatan där det istället bara är bostadsrätter. I bostadsrätterna bor i hög utsträckning äldre etniska svenskar med pension från ett sammanhållet yrkesliv. I hyresrätterna på andra sidan gatan däremot, bor fler unga vuxna, studenter och socialt utsatta personer och med större etnisk och kulturell mångfald. Både SD och den övriga högern är påtagligt mer representerade bland de som bor i bostadsrätter på Möllevången. Mycket mer berättades under vandringen, som upplevdes likt en härlig berättelse, och som öppnade ögonen för nya sätt att uppleva och se på Möllan. Det var oundvikligt, till sist, att konstatera att Möllan har lidit, och tyvärr fortfarande genomlider, stora förluster i och med den gentrifierings-politik som bedrivs. Vi stannade till på ett antal platser där invånarnas engagemang lett till konkreta resultat, bl.a. hur kampen för en ny park ledde till uppstarten utav Möllevångsgruppen. Utöver allt detta så kunde vi inte undgå den vackra arkitekturen i området faktiskt en gång byggdes för arbetare att hyra men nu börjat trängas undan av nya, dessutom väldigt fula, bostadsrätter. Ungefär ett trettiotal personer medverkade i promenaden. Mycket lyckat och givande tycker vi i Allt åt alla Malmö, som återigen vill framföra ett stort tack till Marcelo!

Onsdag 9:e maj:
Klassmotsättningar i staden. Aktionsdag!
Detta arrangemang lever ännu och arbetas fortfarande med. Tanken är att alla som vill berätta om en klassmotsättning de upplever i staden, ska få ett utrymme för att nå ut med sin berättelse. Konflikten illustreras med en bild och tillhörande kortfattad skriven eller inläst text. Alla uttrycksformer går bra så länge vi kan göra dem tillgängliga via internet! Det går fortfarande att skicka in bidrag så sammanställer vi så småningom. Sitter du och trycker på en klassmotsättning som du behöver eller vill få ur dig?
Maila oss på: malmo@alltatalla.se

Filmkollektivet RåFILM var också med och arbetade på samma tema. RåFILM undersökte både i intervju-form och teckning hur gentrifieringen upplevs och hur vi själva eventuellt har en roll i den. Svaren som RåFILM samlat på sig kommer att publiceras som en kortfilm baserad på intervju-materialet. Detta görs i samband med att vi i Allt åt alla publicerar våra egna och andras subjektivt upplevda klassmotsättningar. Stort tack till RåFILM för ert medverkande!

Torsdag 10:e maj:
Om hyresrätten.
Pål Brunnström gav oss denna afton en givande inblick i hur bostadspolitiken har sett ut sen slutet av 60-talet fram till idag. Med bl.a. statistik över byggnadstakt styrktes tesen om att en försämrad bostadspolitik ökar klassklyftorna: Sedan 70-talet har byggandet av hyresrätter i princip helt upphört. Samtalet kretsade kring bostadspolitiken generellt och hur det blivit svårare att påverka den. Vi pratade även mycket om hur den lett till en mer otrygg boendesituation för många och gett utrymme för en svart bostadsmarknad att växa fram jämte den lagliga. Bostad är, tack och lov, en social rättighet i Sverige men med dagens bostadspolitik uppstår dilemman: När kommunala hyresrätter inte finns att tillgå så vänder sig de sociala myndigheterna till den privatägda marknaden. Det leder till att vi skattebetalare får betala hyresvärdarnas ockerpriser. Många fler problem väcktes: Papperslösa utnyttjas, vi har sämre påverkanskraft och en sämre möjlighet för oss som individer att driva vår rätt gentemot hyresvärdar. Vi tackar Pål för hans kunskapsutjämning på området!

Lördag 12:e maj:
Tribunal 12.
Vi närvarade på Tribunal 12, en slags sken-rättegång som ställde den politiska och ekonomiska makten inför rätta för alla brott mot människor i Europa. Dessa brott består främst i hur vi behandlar flyktingar och andra migranter som utsätts för systematiska kränkningar och lever under sämsta tänkbara levnadsförhållanden. I ”rättegången” deltog många kända personer, som författaren Henning Mankell, framstående forskare och läkare med insikt i frågorna. Det står mer om bakgrunden till detta event på Tribunal12.org.

Vi i Allt åt alla Malmö var i alla fall på plats i Malmö där livesändningen från den riktiga tribunalen på Kulturhuset i Stockholm visades på bioduk.

Vi passade på att dela ut flygblad om skjutningarna i Malmö ur ett klassperspektiv som motvikt till den populistiska linjen som bara ser det som ett resultat av ”misslyckad invandrings-politik”. Flygbladet handlade även om hur det kan vara att leva som papperslös.

Söndag 13:e maj:
Stadsvandring i papperslösas Malmö
Stadskampsveckan avslutades med att Aktion Mot Deportation bjöd på stadsvandring till platser som illustrerar livet för människor som lever gömda och otrygga i Malmö. Vandringen gick från Möllevångstorget via bland annat sjukhuset, tågstationen Triangeln och Davidshalls torg för att avslutas i Folkets Park. Det pratades bland annat om situationen för papperslösa i akutvården, som i Malmö är något bättre än på andra ställen där det inte alls är självklart att alla ska ha tillgång till akutvård men även här går det inte alltid smärtfritt. När det kommer till psykvården kan det paradoxalt bli så att man får sitt faktiska behov uppfyllt (uppehållstillstånd) först när man är totalt nedbruten som människa. Det talades om flyktingförvaren som finns över hela Europa, där människor stängs in i väntan på att kunna deporteras, om den ökande kriminaliseringen genom polisens praktik och medias retorik och farorna med det. Det gavs exempel på hur sexism och partiarkala strukturer hakar i den extra prekära situation det innebär att leva som gömd i landet. Men det talades också om positivt motstånd: om hur papperslösa organiserar sig fackligt med registermetoden inom SAC i Stockholmsområdet; eller hur ett fall löste sig genom att en gränspolis hjälpte en avvisad man att korsa gränserna för att kunna rädda sitt barn. Polisen sade sedan upp sig.

Vi passade på att sätta upp affischer som efterfrågade Tobias Billströms hemliga adress i Malmö. Det hela avslutades i Folkets Park, en plats där många samlas för att fira med vänner och familj i de fall de till slut fått uppehållstillstånd.

Till sist ett stort tack till alla som hjälpt till, medverkat och närvarat under Stadskampsveckan. Även tack till alla er som stannat upp i er egen vandring i staden och pratat vitt och brett om allt möjligt. Både om innehållet i respektive flygblad och om annat i stort. Framförallt era egna berättelser och funderingar. Vi ses!

Allt åt alla Malmö 

Nyköping

I Nyköping höll allaktivitetshuset Magasinet öppet hus två dagar. Det deltagardrivna och icke-kommersiella aktivitetshuset är resultatet av två ockupationer i staden. Det hölls även en uppskattad förhandsvisning av ”Behandla inte oss som djur” om Pantrarna i Göteborg. Veckan avslutades med en stadsfest på Stora Torget.

Vi gjorde torget mer färgglatt med hjälp av vimplar, gatukritor, såpbubblor och glitter. Vi hade även en fiskedamm som var väldigt uppskattad av förbipasserande barn. Vi bjöd på kaffe, mackor och chokladbollar. Vi tog oss rätten att sätta vår kreativitet och prägel på torget.

Tanken var väl helt enkelt att det var dags att vi tog vårt utrymme. Torget är allas och vi ska utnyttja det. Det är en offentlig plats. Det behöver inte vara ett stelt ställe där man bara passerar. En kan faktiskt umgås och hänga på det. Låta det skapas av alla som brukar det.

Lund

I år arrangerade Förbundet Allt åt Alla Lund (tidigare Virvelvinden) för första gången någonsin stadskampsveckan här i staden. Vi började veckan med att hålla ett infomöte på norra Fäladen om kommunens utförsäljning av Borgareparken som för tillfället är en fråga som berör många som bor uppe på norra Fäladen, och som vi i Allt åt Alla Lund valt att arbeta med. Vi arrangerade även ett föredrag med Eric Clark, professor i kulturgeografi, med titeln ”Social polarisering och plundringen av den urbana allmänningen”.

Nästa dag visade vi en dokumentär om Detroit, ”Requiem for Detroit”, och en medlem i Allt åt Alla höll ett föredrag om Detroits utveckling i anslutning till dokumentären. Vi visade också en trailer för en kommande film om Grace Lee Boggs. Veckans sista aktivitet, grillfesten i Borgareparken blev dessvärre inställd på grund av att det regnade.