Kategorier
Evenemang Stockholm

Feministiskt kafé med Allt åt Alla

Lever vi för att arbeta eller arbetar vi för att leva?
Många av oss har blivit överflödiga i arbetssamhället, och de som arbetar sliter ut sig 9-5, fem dagar i veckan, eller på osäkra, tillfälliga anställningar. Arbetskritiken lyser med sin frånvaro i det offentliga samtalet, som i stället handlar om att ”skapa jobb” – vilka jobb som helst, till vilka löner som helst. Arbete innebär inte bara att sälja en tjänst utan ett helt sätt att vara. Det är en feminisering av arbetet eftersom det främst präglar kvinnodominerade yrken. När känslor och personligheter investeras i ett arbete är arbete något som präglar hela våra liv, obetalt som betalt arbete. Arbetskritik måste vara feministisk arbetskritik.

Allt åt alla bjuder in till feministiskt kafé för samtal och performance om det patriarkala arbetssamhället, och alternativ till detsamma. Måste vi leva för att arbeta? Och vilket (vems?) arbete är det som avlönas i arbetssamhället? En tillbakablick på arbetarrörelsens historia visar hur det gick till när vissa typer av arbete blev osynligt och oavlönat. Inbjudna att föreläsa är Linn och Lisa från Allt åt Alla Uppsala och Kvinnopolitiskt Forum.

Under dagen kommer vi att hålla caféet öppet och det kommer att finnas soppa och fika.

Hoppas att vi ses!
/ Allt åt Allla

Schema för kafét:
15.30 – 17.00 Föreläsning av Lisa Ramquist och Linn Spross, forskare och aktivister i AåA. Om medborgarlön (vad händer när inkomst frikopplas från arbete?), respektive arbetskritik & familjekritik (hänger de ihop?). Följs av gemensam diskussion.
17.15 Performance
17.45 Diktuppläsning av Athena Farrokhzad
18.00 Filmvisning: Born in Flames

Kategorier
Evenemang Stockholm

Frukostblockad: Ge sossarna en lite jobbigare morgon

Vi jobbar skiten ur oss men ska ändå tvingas jobba mer. Studenter måste extrajobba, pensionsåldern höjas och sjuka skickas ut på arbetsmarknaden. Samtidigt når arbetslösheten rekordnivåer. I ett sådant läge borde vi fråga oss hur vi i framtiden kan sänka arbetstiden och samtidigt utveckla välfärden. Men istället tävlar riksdagspartierna i ge skatteavdrag åt rika och skitjobb åt fattiga. Värst är Socialdemokraterna som med parollen ”Vi vill ge lite fler en jobbigare morgon” lyckats kombinera partiideologernas arbetshets med sin havererade pr-apparat. Det är hög tid att vi sätter ner foten mot sånt här.

Det behövs nya perspektiv. Därför uppmanar vi alla att tillsammans med oss ge sossarna en lite jobbigare morgon på onsdag. Tillsammans samlas vi utanför deras partihögkvarter på Sveavägen 68 och informerar om #Fritidslinjen. Det blir en blockad av arbetskritik där ingen sosse ska komma in utan att först ta del av vårt budskap. En framtid värld att tro på byggs med mindre arbete och en rikare fritid.

Vi är inte rädda att ställa klockan på morgonen. Men inte för att gå till ett skitjobb. Som gamle Ernst Wigforss uttryckte det: ”Om målet med samhälls­utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” Alla kortsiktiga mål måste utgå från att minimera arbetstiden och dela på den nödvändiga arbetsbördan. Ifrågasätt vilka arbeten som överhuvudtaget behövs i ett samhälle!

Sossarna lovade oss en gång att hårt arbete och vinstdrivande företag skulle ge oss ett mänskligt samhälle. Det löftet kunde aldrig infriats. Vi har istället fått stress och sänkta löner. Därför väljer vi nu att chilla, ta ett djupt andetag och söka nya vägar. Mellan galleriorna finns icke-kommersiella verksamheter. En gemenskap som inte kräver pengar. När vi säger #Fritidslinjen är det den vi vill utveckla.

Alla är välkomna på onsdagens aktion. Ta med ett plakat, kanske ett eget flygblad eller en sliten soffa att sitta på. Skit i röstsedeln! Ett annat val är möjligt! Sossarna riskerar en mardrömsonsdag. Vi siktar på en ljusare morgondag.

  • Onsdag 16 oktober
  • 8.30
  • Socialdemokraternas hus, Sveavägen 68 i Stockholm
Kategorier
Evenemang

1 maj 2013: För fritidslinjen!

Skapa jobb? Nej! – vi ska avskaffa arbetssamhället och förverkliga Fritidslinjen!

Vi har aldrig behövt arbeta så lite som idag. Men ändå jobbar vi mer än någonsin! Produktivitetsökningar och teknikutveckling kommer oss inte till del – det är vinsterna som sväller. Istället för att få lön har vi tvingats ta allt större lån. Och det enda politikerna snackar om är att skapa jobb, att vi måste jobba mer, att vi måste sänka lönerna, att vi inte får vara sjuka! Det får vara slut med att stå ut!

Tillsammans reser vi kravet på en fritidslinje!
Nolltaxa i kollektivtrafiken, hyrestak, arbetstidsförkortning eller till och med en garanterad basinkomst (”medborgarlön”)? Allmänningar och en ny gemensam välfärd bortom staten och kapitalets logik och kontroll? Vilka krav kan vi resa för arbetets avskaffande och fritidens förverkligande?

Den 1 maj 2013 går vi för Fritidslinjen i Enad Vänsters tåg och visar att vi kan skapa och kräva en framtid värd att tro på.

BANDEROLL- & FLAGGMÅLNING:
Den 21 april 12.00 samlas vi på Klossen och gör årets fetaste Fritidslinjenbanderoller och flaggor, öppet för alla!

GÅ FÖR FRITIDSLINJEN PÅ 1 MAJ?
Vi går i Enad Vänsters tåg. Kolla efter den stora fritidslinjenbanderollen!

…och glöm inte att ta med dig dina grymmaste ord och sånger för rätten till fritid!

Länkar om arbetskritik och fritidslinjen:
Allt åt Alla Umeå – Bortom arbetslinjen, Fritidslinjen!
KreaturKreatur – En ful och dålig film om arbete (video)
Fredrik Virtanen – Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba 

Kategorier
Material

Bortom arbetslinjen – Fritidslinjen!

I månadens nummer av Nöjesmagasinet City (PDF-länk, s.45) skriver medlemmar i Allt åt Alla Umeå om arbetskritik och kampen för en fritidslinje.


———-

Bortom arbetslinjen – fritidslinjen!
Ibland känner man att helgen knappt hunnit börja, innan måndagmorgonen kommer igen. Väckarklockorna kallar till ännu en veckas tjänstgöring i arbetssamhället. Den som knatar till jobbet suckar och längtar redan till nästa helg. Längtar bort. Fem dagars flyktdrömmar i veckan.
Jobben kan vara olika, men känslan känns igen. Det är inte konstigt att undra varför vi jobbar. För många är arbetet allt för ofta en i sig värdelös syssla. Det är ett medel för att nå andra mål: Försörjning och kanske nåt trevligt att unna sig ibland. Vi jobbar för att vi måste. Men för andra är vårt arbete en källa till svällande vinster, som är grunden detta samhälle står på. Just därför blir det så viktigt att hålla oss arbetande, faktiskt det viktigaste.
Alla riksdagspartier ordar om att politikens högsta uppgift är att ”skapa jobb” och att driva en ”arbetslinje”. Vi får lära oss att livets mening är att vara lönsam. Vi måste bidra till tillväxten, ha ett jobb. Men inom den ”fulla sysselsättning” som de snackar om, krävs motsägelsefullt nog också en ordentlig dos arbetslöshet, som ska hålla nere lönerna. Samtidigt straffas och åtgärdas arbetslösa i olika program som om det var fel på oss. Vurmen för arbetet slutar dock inte där. Statsminister Reinfeldt vädrade för ett tag sedan sin obehagliga framtidsvision: Vi ska jobba tills vi fyller 75! Våra gamla, värkande kroppar ska för vinsternas skull stanna kvar på arbetsplatserna så länge det bara går.
De får dystopin att låta nödvändig, oundviklig, men vi skulle lika gärna kunna göra motsatsen; jobba ofantligt mycket mindre. Tänk bara på alla maskiner som befriat oss från en massa tunga arbeten. Varför ersätta dem genom att hitta på nya, onödiga jobb att sucka inför varje morgon? Det vore ju mycket rimligare att bli befriade istället. Det är hög tid att lägga ner arbetslivet och sätta käppar i hamsterhjulet.
Vi borde alltså tala om hur vi ska jobba mindre. Här har kvinnorörelsen drivit frågan om sextimmarsarbetsdagen som en väg framåt. Något sådant skulle för den enskilde frigöra tio timmar från varje veckas 40 arbetstimmar. Det är mer än en hel arbetsdag av ledighet! Men vi tycker att det är ett blygsamt krav; vi borde sikta högre. I dag bestäms vad vi gör av vad som går att tjäna pengar på. Utrymmet för självförverkligande är magert när (de allt osäkrare) anställningarna hämmar. Men om vi vägrar att vara lönsamhetens slavar, återtar det som tillhör oss och delar på det nödvändiga arbete som blir kvar, skulle vi få ett överflöd av fritid. Möjlighet att odla ens intressen, umgås med vänner och familj och göra fler saker tillsammans med grannarna. Vi skulle kunna engagera oss i mängder av gemensamma projekt. Frivilligt. Kanske är det något för kulturhuvudstaden Umeå att fundera över. För att ”skapa jobb” är ju en urbota korkad och tråkig idé, om man tänker efter.
När din själ skrumpnar av väckarklockans oljud eller i väntan på jobb-sms:et, minns att du är långt ifrån ensam; minns att förändring kommer genom kamp. Det får vara slut med att stå ut! Vi drömmer om ett samhälle bortom arbetet, så låt oss börja med att ta tillvara på vår gemensamma längtan efter mindre jobb och mera liv. Istället för arbetslinjen, en fritidslinje!