Kategorier
Evenemang Malmö

Amalthea bokcafé och allt åt alla bjuder in till: Renovering eller renovräkning?

Renovering eller renovräkning?

Den 7 mars gästas vi av Dominika Polanska som är docent i sociologi vid Institutet för Bostadsforskning. Hon ska hålla ett föredrag om den forskning som finns kring renoveringar i Sverige och fokusera specifikt på den forskning som tar vara på hyresrättsinnehavares perspektiv. Dominika kommer gå igenom det vi vet från forskningen, det vi ännu inte vet, och presentera den forskning som finns och tar vara på hyresrättsinnehavares perspektiv. Hon kommer också kort berätta om den forskning hon bedriver tillsammans med Åse Richard i Uppsala och Stockholm och fokusera på de härskartekniker som hyresvärdar använder sig av vid renovering samt presentera olika sätt hyresrättsinnehavare gjort motstånd.
Föredraget avslutas med en gemensam diskussion.

Vi kommer även att ha gruppen Möllan åt alla på plats som kort berättar om sitt arbete i Malmö.

Datum:  7/3 

Tid: 19:00-20:30

Plats: Amalthea Bokcafé (Kristianstadsgatan 41c, 21435 Malmö)

FB-event: https://www.facebook.com/events/1603836889663401/

Föredraget arrangeras i samarbete med ABF

Kategorier
Evenemang Malmö

Felanmälnings-dropin och samtal om bostadspolitik

Välkommen på gemensam felanmälningsträff! Är du hyresgäst i en fastighet ägd av Heimstaden? Är du också trött på att aldrig få dina felanmälningar åtgärdade? Då är detta träffen för dig!

Kom förbi och lämna av eller skriv ihop din felanmälan, snacka om hur det ser ut i just ditt hus och om hur vi kan stödja varandra som grannar när vi försöker få hyresvärden att åtgärda saker vi anmält.

Tanken är att samla in så många felanmälningar vi kan och vid ett senare tillfälle, som en offentlig sammankomst, lämna över dessa till Heimstaden med lite pompa och ståt.

Tyvärr blev dagens samtal instället. Vi kommer istället visa två filmer på ungefär 5 minuter styck om olika bostadskamper runtom i världen som vi sedan diskuterar ihop. Välkommen!

Plats: Amalthea Bokkafé, Kristianstadsgatan 41
Tid: 7/2, 18:00-20:00.

Kategorier
Evenemang Malmö

Felanmänings-drop-in mot Heimstaden

Välkommen på gemensam felanmälningsträff! Är du hyresgäst i en fastighet ägd av Heimstaden? Är du också trött på att aldrig få dina felanmälningar åtgärdade? På att ringa och jaga rätt person och bli bollad fram och tillbaka? Trött på att höra att det inte är trasigt nog, att du säkert medvetet haft sönder det, eller helt enkelt att det kostar för mycket att laga det som är trasigt i din lya? Då är detta träffen för dig!

Kom förbi och lämna av eller skriv ihop din felanmälan, snacka om hur det ser ut i just ditt hus och om hur vi kan stödja varandra som grannar när vi försöker få hyresvärden att åtgärda saker vi anmält.

Tanken är att samla in så många felanmälningar vi kan och vid ett senare tillfälle, som en offentlig sammankomst, lämna över dessa till Heimstaden med lite pompa och ståt. Låter det som en bra idé, eller har du synpunkter på hur denna ”aktion” kan utformas? Kom då och utbyt idéer den 24/1! Självklart är även du som inte bor hos Heimstaden välkommen att vara med.

I oktober började Möllanbor och hyresgäster ha möten för att diskutera hur vi kan vända utvecklingen kring Heimstadens smyghöjningar av hyrorna i vårt område. Trots gigantiska vinster på varje krona som vi betalar i hyra är Heimstadens investeringar vad gäller innergårdar, lägenheter och allmänna utrymmen minimala. Däremot så totalrenoverar de lägenheter när människor flyttar ut och höjer hyrorna med flera tusenlappar. I slutändan är vi rädda för att vi som bor på Möllan idag inte kommer ha råd med hyrorna i vårt eget område. Detta är en utveckling som vi vill sätta stopp för! Den här kollektiva felanmälningsaktionen är ett resultat av idéer som kom upp på ett av dessa möten.

Plats: Amalthea Bokcafé (kristianstadsgatan 41c)
Tid: 24 januari kl 18.00 – 20.00

Kategorier
Allmänt

Diskussion om gentrifiering hölls i Umeå

10676223_904157092939962_337310553618029977_n

Den 26 mars höll Allt åt Alla Umeå den första i en rad studieträffar med fokus på kunskapsutjämning mellan aktiva i stadens rörelser.
Temat för kvällen var ”Gentrifiering”, med starkt fokus på lokala erfarenheter och betraktelser.
Efter en kort introduktion som gav en översikt om begreppets innebörd, och de olika sätt som det används på, delades deltagarna upp i mindre grupper för att diskutera.

Eftersom vi missade att lägga upp information här på hemsidan i förväg (den gick ut genom framförallt facebook) så lägger vi nu i efterhand upp upplägget här, dels av arkiveringsskäl, dels för att andra ska kunna använda frågeställningarna och läsunderlaget.

—————–

*ENGLISH BELOW*
Detta är första delen i en varje månad återkommande serie diskussionsträffar på olika ämnen eller i sakfrågor med närhet till förbundet Allt åt Alla Umeås verksamhet. Träffarna fokuserar på kunskapsutjämnande diskussion mellan deltagarna, och kräver inga förkunskaper.

—————-
VAD ÄR GENTRIFIERING?
De senaste åren har förändringar i stadens bebyggelse – såväl i Umeå som i resten av Sverige och världen – allt oftare diskuterats med hjälp av begreppet ”gentrifiering”.

Ordet härstammar från engelskans ”gentry” (ungefär; fint folk) och syftar på en viss typ av förändring där de som bor på eller använder en plats trängs bort, och ersätts med en rikare grupp användare eller boende.

Vad kan vi lära oss av att diskutera begreppet gentrifiering? Händer det här i Umeå?

Diskussionsträffen kräver _inga förkunskaper_ och inleds med en 15 minuter kort föreläsning. Därefter diskuterar vi i lagom stora grupper med utgångspunkt i fem frågor.

—————–
FRÅGOR:

1. Hur skapas gentrifiering? Beror den på att hippa, medelklassmänniskor som gillar latte flyttar in i ett fattigt område? Orsakas den av en viss typ av kommunal stadsplanering? Sätts den igång av fastighetsägare som jagar högre vinster?

2. Kan vi se exempel på gentrifiering här i Umeå och Västerbotten? Ge konkreta exempel! (Tänk på både offentliga rum, bruks/butikslokaler och bostäder)

3. Vad är skillnaden mellan gentrifiering och andra former av stadsbyggande/renoveringar osv? Är all nybyggnation gentrifiering?

4. Hur kan en se att ett område eller en gata är på väg att gentrifieras innan det är ett fullbordat faktum?

5. Hur kan boende, butiksägare, brukare av platser, föreningar som driver lokaler osv motverka gentrifiering när de riskeras att drabbas (bli bortträngda) av den?

——————-
LÄSTIPS FÖR NYFIKNA:
Alexander Berthelsen – ”Gentrifiering bortom Capuccinon: http://tidningenbrand.se/brand/nummer-2-2012-delad-kunskap-delad-stad/gentrifiering-bortom-cappucinon/

Catharina Thörn – ”Perifer mark blir urban front”:
https://www.arkitekt.se/perifer-mark-blir-urban-front/

Catharina Thörn – ”Om gentrifiering och segregering” (VIDEO):

——————–
ENGLISH:
This is the first in a serie of monthly discussions addressing different subjects in coherence with the activities of Allt åt Alla Umeå.
The sessions will be focused on equalization of knowledge among the participants, and no previous experience is needed.

WHAT IS GENTRIFICATION?
In previous years the transformations of cities – in Umeå as well as other parts of Sweden and globally – have been discussed using the word ”gentrification”.

Gentrification is any facet of urban renewal that inevitably leads to displacement of the occupying demographic.

What could we learn from discussing gentification? Do we see it in Umeå?

No previous knowledge of the subject is needed to participate in the session, which will begin with a 15 minutes short lecture (though held in Swedish). We will thereafter discuss in smaller groups using five questions.
(Questions will soon be translated here into english)

QUESTIONS:

1. How is gentrification done? Does it happen because hip, middle class citizens who enjoy latte’s move inte a poor neighborhood? Does it happen because of certain kinds of municipal city-planning? Does is when land- and property-owners seek higher profits from rent extraction?

2. Do we see examples of gentrification in Umeå and Västerbotten? Please provide examples (think about public space, use-spaces/shops and housing)

3. What is the different between gentrification and other forms of urban renewal/renovations? Can we call all forms of urban renewal, gentrification?

4. How does one see that a street, block or housing-area is about the get gentrified before the process is done?

5. How could tenants, shopowners, users of spaces, civic organizations etc work against gentrification when they are at risk to be dispossessed?

Kategorier
Evenemang Malmö

Vi öppnar upp staden – Entré är vårt!

Förbundet Allt åt Alla Malmö ställer frågorna: Vem är det som bestämmer vad som byggs i staden? Och hur många köpcenter tål egentligen Malmö?

Vad är det första som möter en nyanländ i Malmö? Är det en vacker park, ett levande kvarter, ett torg med rörelse? Är det ett bibliotek eller en lummig allé? Nej, när man först åker in i Malmö norrifrån möts man av Entré; En fem våningar hög kloss i betong och glas. Entré är ett 55 000 kvadratmeter stort köpcenter som säger ”Välkommen till Malmö: shoppingstaden.”

Men bilden av Malmö som en shoppingstad är falsk, hur gärna näringslivet än vill framställa staden som sådan. Entré står i princip tomt och i konkurens med alla de andra köpcentrumen i vår stad erbjuder det inget av nytta. Under Stadskampsveckan kommer vi i Förbundet Allt åt Alla att öppna upp staden och visa hur ett alternativt Malmö, en stad för alla, hade kunnat se ut. Ett Malmö där invånarna skapar sin egen stad efter sina egna behov. Ett Malmö för alla där vi alla får plats och får ta plats, där shoppingkassen inte är biljetten till våra gemensamma utrymmen.

Redan 1968 öppnade Malmös första köpcentrum, Mobilia. Sedan dess har många tillkommit och vi är nu uppe i knappa tiotalet stora gallerior. Efter det att Emporia byggdes ute i Hyllie och öppnade med sina 93 000 kvadratmeter kände många köpcenter att de låg i lä. Störst vinner är devisen och för att locka kunderna och köpkraften började flera köpcenter sina ombyggnader för att komma ikapp Emporia; Entré på Värnhem byggs om för nästan 300 miljoner svenska kronor, Mobilia är mitt uppe i en expanderingsfas, Caroli byggs om och har till och med lagt beslag på kyrkan så att denna i framtiden kommer att ingå i konsumtionspalatset. Risken för överetablering, alltså att företag slåss om kunder som inte finns, är redan förbi. Den är redan här och så även samhällsskadan som detta för med sig. Den här utvecklingen är del i en större tendens där mer och mer i samhället inhägnas och privatiseras – men vi i Allt åt Alla menar att utvecklingen självklart kan vändas.

När företagen går ut och stoltserar med 93 000 kvadratmeter planerad för konsumtion måste vi fråga oss vad den ytan hade kunnat användas till i stället. Vad trängs undan? Vad finns det inte utrymme för i en stad med så många köpcentrum? Varje kvadratmeter köpcenter är en kvadratmeter mindre för parker, simhallar, bostäder, fritidsgårdar, kooperativa fik, aktivitetslokaler och allt annat vi önskar oss. Malmö är vår stad och det är vi invånare som bör bestämma om högsta prioritet bör ges till vår fritid eller till investerarnas vinstmarginaler. Tyvärr är det tydligt var Malmö stads prioriteringar ligger. I år hölls en namninsamling för att låta bygga en simhall på Värnhem, där Entré nu ligger. Insamlingen fick en förhållandevis god respons och många skrev upp sig, Malmö har trots allt väldigt få simhallar och lider inte direkt brist på köpcenter. Malmö stad ordnade en fika mellan den ansvarige för namninsamlingen och det tyska Commerz Real, som äger Entré. Det blev ett snabbt nej och inte mer med det. Kommunen har för länge sedan gjort sig av med allt ansvar då de sålde marken till privata intressen.

Vi kan se att stadsplanering inte längre är ett demokratiprojekt och en slags resursfördelning i staden, men att det istället handlar om att planera för konsumtion. Kommuner planerar ofta vad som ska byggas i samråd med privata intressen (kapitalister), och skippar demokratisk dialog och transparens till förmån för snabba beslut. En tydlig effekt av detta är att kommunernas tjänstemän får göra uppföljningsutvärderingar av konsekvenserna istället för att som tidigare analysera konsekvenserna innan ett beslut. Men detta är en utveckling som kan vändas. Dels genom politiska beslut som skapar utrymme för bostäder och gemensamma platser, dels genom att vi organiserar oss och skapar rum där vi kan mötas och arbeta för förändring.

På lördag skapar vi ett sådant rum på Entré. Som avslutning på årets Statskampsvecka kommer vi att trolla bort Entré. Vi möts på Värnhemstorget klockan 14:00 och under 15 minuter visar vi vad vi invånare hellre vill göra med de platser som köpcentrumen idag upptar. Vi kommer att ta oss det utrymme som vi anser självklart tillhör oss. Vi kommer att bryta mot de osynliga reglerna som säger att staden är en plats för konsumtion och inte en plats för lek, körövningar, roller-derby, utomhusbio eller spontana bokbyten. Under 15 minuter kommer Entré tillhöra Malmös invånare och under de 15 minuterna kommer vi att vara fria att göra vad vi vill… samtidigt drömmer vi om ett samhälle där de här femton minuterna dras ut till en livstid.

Vi öppnar upp staden — Staden är vår!

Förbundet Allt åt Alla Malmö

Kategorier
Evenemang Göteborg Malmö Stockholm

Stadskampsveckan 2014 – Vi öppnar upp staden!

Program för Stadskampsveckan 2014 (12-18 maj).

LUND

Staden som arena för klasskonflikter
Torsdag 15 maj 17.30-19.00
Smålands nation, Kastranje g 7
Föreläsning med Allt åt alla Lund om hur vi kan förstå hur de stora klasskonflikterna i staden hänger samman. Hur stadsdelskamperna om grönytorna i miljonprogrammen, kampen om resurser i vården och studentkampen mot stiftelsereformen alla tre kan förstås i relation till en generell trend av fråntagande i klasskampen. Samtidigt kan dessa konflikter också förstås som en generell trend av motstånd i staden. Under föreläsningen diskuterar Allt åt alla Lund också vilka förutsättningar ”fråntagandet” skapar för en vänster som vill delta i klasskampen.
Se mer här.

MALMÖ

Förbundet Allt åt Alla Malmö presenterar ännu en spännade stadskampsvecka.

Tillsammans diskuterar vi staden och hur dess utformining påverkar oss och begränsar oss. Det är allt för tydligt att stadsplanering inte handlar om reella behov hos invånare utan snarare behovet hos tyska kapitalister, rotlösa politiker och människor som inte ens bor i staden (turister), en stad där ekonomiska intressen går före gemensamma.

Genom både praktisk aktion, teoretisk diskussion och erfarenhetsutbyte från andra fortsätter vi kämpa för ett Malmö för alla och ett Malmö där vi som bor här tar vår plats och skapar våra egna avtryck i staden som vi alla älskar.

Under 2014 års stadskampsvecka kommer vi bl.a att få höra om den politiska sprängkraften i en hög med stenar och som avslutning kommer vi tillsammans att trolla bort ett av stadens köpcentrum…

Facebookevent.

Stadsdelsorganisering
Tisdag 13 maj Kl.19 -21
Kontrapunkt Västanforsg. 21
Är du trött på att värden höjer hyror år efter år utan att få du får någonting tillbaka?
Är du trött på att känna dig främmande inför dom du lever nära?
Vill du ta striden?
Som grannar är vi starkare när vi kämpar tillsammans!
Vi hälsar välkomna till en kväll med tema grannskapskamp.
Kamrater som tidigare varit organiserade i Autonomt Motstånd berättar om sina erfarenheter av kvartersorganisering i Malmö.
Föredraget följs av öppen diskussion om hur vi kan kämpa tillsammans, inspirerade av tidigare erfarenheter och utifrån den verklighet vi möter idag.

Föreläsning med Alberto Altes
Torsdag 15 maj Kl.18 – 19.30
Amalthea bokkafé, Kristianstadg. 41C
Vilken roll spelar medborgarna i att utforma stadens rum och ytor?
Den frågan ställer vi oss när Allt åt alla bjuder in Alberto Altes, som är bland annat arkitekt, forskare och föreläsare på Arkitekthögskolan i Umeå, för att föreläsa.
Altes kommer att reflektera över de samtida förhållandena i Umeå som genom vilka vi kan tolka och förstå stadsomvandlig och se vart utvecklingen leder. Han kommer sedan föreslå sätt vi kan skapa och omforma staden och stadsrummet utifrån våra behov och begär genom etableringen av anarkistiska allmäningar.
Altes är delansvarig för ”Laboratory of Immediate Architectural Intervention” (LiAi) genom vilken han driver sina studenter att involvera sig i frågor och konflikter kring stadsrummet. Hans föreläsning kommer att inkludera exempel på arbete och forkning kring staden, stadsrummet och allmäningar utfört av LiAi.
Vi på Allt åt alla hoppas att det här kommer ses som en uppladdning och inspiration inför lördagens aktivitet.
Föreläsningen kommer att hållas på engelska och görs i samarbete med Amalthea Studieförbund och ABF.

Vi öppnar upp staden – 15 minuter av drömmar och gemenskap
Lördag 17 maj KL. 14
Värnhemstorget
Staden är allas, men det märks mindre och mindre. Vart tar alla allmänna ytor i staden vägen, i form av parker och torg?
En del försvinner bakom köpcentrumens stängda fasader, fasader som breder ut sig och tar över större och större del av vår stad.
Kom med och förvandla under 15 minuter ett köpcenter till vad du vill att det ska vara.
Vad behövs i staden?
Fler parker, simhallar, fotbollsplaner, körövningställen, dagis, fritidsgårdar, cykelverkstäder…

GÖTEBORG

Förbundet Allt åt Alla vill med Stadskampsveckan belysa och sätta i sammanhang de olika kamper som pågår runt om i staden. Dessa kamper kan framstå som orelaterade till varandra, men handlar när man tittar närmare på det om i grunden samma saker. Vi kan bli starkare om vi ser det gemensamma i våra enskilda kamper och ser oss som delar av samma helhet.

Årets stadskampsvecka kommer fokusera på lokala kamper samt specifikt på en a(u)ktion vid Älvrummet

Framför operan i Göteborg så ligger Älvrummet, som på sin presenteras som ”ett helt hus tillägnad utvecklingen av Göteborg”. Huset och verksamheten ägs av stadsbyggnadskontoret och det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB. Den dagliga driften sköts av ett företag som heter Coor Service Management. De som träffar besökare är anställda via bemanningsföretaget Academic Work.

I rummet kan man titta på modeller av hur Göteborg kommer att ”utvecklas” och se ut i framtiden. Då och då anordnas också debatter och samtal där medborgare påstås bjudas in för att framföra sina synpunkter på hur stadsplaneringen i Göteborg fungerar. I själva verket är rummet ett museum för hur mark- och fastighetskapitalisters intressen ständigt prioriteras framför de som bor i Göteborg. Älvrummet har ingen information om hur segregerad Göteborg som stad är, hur bostadsbristen ska bekämpas, hur nedgångna fastigheter ska kunna renoveras utan att de som idag bor där tvingas flytta. Trots att Göteborg har gjort sig internationellt känd för att vara en delad stad är Älvrummet ett rum som aktivt väljer att inte fokusera på stadens allvarliga och brådskande frågor. Stadsbyggnadskontoret, Älvstranden Utveckling och Coor Service Management vill inte synliggöra stadens sociala klyftor, trots att social hållbarhet sägs vara en av grundpelarna för arbetet med stadsutveckling.

Älvrummet är ett showroom där varumärket Göteborg visas upp och säljs. Där presenterar staden ”hur Göteborg marknadför sig på fastighets- och investerarmässan i Cannes” under rubriken ”Vem i hela världen vill bygga i Göteborg?”. Personalen uppmanas av sina uppdragsgivare (för de är inte anställda) att undvika kritiska debatter med besökare. Guiderna utbildas inte om stadens sociala och ekonomiska situation. Ambitionen är inte att ta stadens boendes synpunkter på allvar utan istället att besökare ska ”komma ut nyfikna”. Som om vårt boende och vår stad är en vara som vi ska bli sugna på att köpa, eller kanske tillåta att stadsbyggnadskontoret och Älvstranden Utveckling att fortsätta sälja?

Vi vet en del av Göteborg vi är sugna på att sälja, Älvrummet! Kom till vår utauktionering av Älvrummet den 17:e maj kl 13!

Facebookevent för hela veckan.

TISDAG 13 maj: Biskopsgårdens framtid pratar om sin kamp i Biskopsgården.
Syndikalistiskt Forum
Klockan 18:00.
Mat, kaffe/té och fika kommer finnas så ta med kontanter!

ONSDAG 14 MAJ: Aktion och avspärrning av bemanningsföretag.
Vi möts i Brunnsparken, vid Johannastatyn 18.00 för att sedan spärra av flera kontor i området med band och texten ”Varning osäkert arbete pågår”. Bland annat Proffice, Manpower och Addeco har sina kontor kring Brunnsparken. Vi kommer också ha skyltar med texten ”Bemanningshelvetet”, vårt flygblad med det påhittade bemanningsföretaget Uniflax, västar och skyddshjälmar. Alla som vill delta är välkomna!
Johannastatyn, Brunnsparken
Klockan 18.00

TORSDAG 15 maj: Aktionsworkshop inför lördag samt diskussion kring det problematiska med Älvrummet.
Syndikalistiskt Forum
Klockan 18:00
Mat, kaffe/té och fika kommer finnas så ta med kontanter!

LÖRDAG 17 maj: Förbundet Allt åt Alla Göteborg bjuder in till en utförsäljning av Älvrummet och andra onödiga företag som kommunen väljer att pumpa in pengar i.
Älvrummet klockan 13:00.

UMEÅ

Mellan den 12 och 18 maj pågår Stadskampsveckan i Stockholm, Malmö, Lund, Uppsala, Göteborg, Umeå och flera andra städer. Därför passar vi på att slå på stort och kör tre parallella mikroallmänningar på Klossen denna lördag.

1. Som vanligt håller vi fikaallmänningen öppen. De som kan ta med fika att bidra med får göra det, och resultatet tillfaller alla som vill fika.

2. Vi arrangerar en leksaksallmänning efter samma princip som kläd- & bokallmänningarna. Alla tar med vad de har att avvara, och alla får ta efter behov även om man inte bidragit med något. Exakta tider för inlämning etc kommer!

3. Återigen fixar vi cyklar tillsammans i parken utanför Klossen. Ta med cykeln och få hjälp att laga den, eller kom förbi och hjälp andra! Mer info om exakta tider kommer.

11.00 – 17.00
Kulturhuset Klossen, Ålidhem
17 maj, 2014.

Facebookevent
.

Boendemanifestation mot nazism på Umedalen
Tisdag 13 maj
Busshlp ”Löftets gränd”, 19.00

Kvinnohusockupationen i Umeå 1983
Onsdagen 14 maj, kl 18.00.
Kulturhuset Klossen, Ekonomistråket 6

Våren 1983 ockuperade en grupp kvinnor en gammal gul träkåk nere vid älven i Umeå. Efter år av sega förhandlingar ville de sätta ytterligare press på kommunen i kampen för ett Kvinnohus i staden.

Under stadskampsveckans onsdag (14/5) besöker Kerstin Norlander oss på Kulturhuset Klossen för att berätta om ockupationen och erfarenheterna den skapade. Norlander är doktor i Ekonomisk historia samt lektor vid Umeå centrum för genusstudier (UCGS) och var drivande i kampen för ett kvinnohus på 1970- & 80-talet.

Föreläsningen är gratis, och vi bjuder på fika!

/ Allt åt alla Umeå

https://www.facebook.com/events/316947268454774

STOCKHOLM

Förbundet Allt åt Alla vill med Stadskampsveckan belysa och sätta i sammanhang de olika kamper som pågår runt om i staden. Dessa kamper kan framstå som orelaterade till varandra, men kan när man titta närmare visa sig handla om i grunden samma saker. Vi kan bli starkare om vi ser det gemensamma i våra enskilda kamper och sätter oss själva som delar i samma helhet. Vi är en rörelse, och detta syftar stadskampsveckan till att belysa. Inte minst handlar det om att utöka och stärka de faktiska kopplingarna inom denna stadskampsrörelse vi på olika sätt utgör delar av.

Bittra strider har utspelat sig i staden det senaste året. Vi ser hur ambitionerna att skapa ett ”attraktivt” Stockholm (”i världsklass”) fortsätter att strama åt livsutrymmet för det stora flertalet av stadens invånare. Samtidigt som spekulanter och kapital rör sig obehindrat ser vi hur människor avhyses, såsom i fallet med EU-migranterna den senaste tiden. REVA-projektet har visat sig fortleva, register över folkgrupper har uppdagats och rasister tar plats och ton både i riksdag och på gatan. Och så tycks de tillåtas göra då vi ser en normalisering av SD samtidigt som de polisiära ”insatserna” mot gatufascisterna är av snarast stödjande karaktär.

Samtidigt ser vi också massiva mobiliseringar som sker på kort tid, vi ser hur både gymnasieelever, läkare och brandmän sätter ner foten mot rasisternas närvaro. Stadskampen idag innefattar både en strävan att göra våra områden trygga, öppna och levbara, och en strävan att öka vår direkta makt över de områden där vi bor. Således kämpar vi både mot fascisternas närvaro, som vill splittra och skrämma oss, och mot de stadsomvandlingsprocesser som köper upp våra områden, höjer våra hyror eller tvingar oss att ta stora privata lån för att köpa loss våra lägenheter.

Invigning av Stadskampsveckan – på NK!
Lördagen 10 maj, kl 14.00
Nordiska Kompaniet, Hamngatan 18

Våren är här och det är åter dags för Stadskampsveckan! Denna årliga festival har sedan flera år belyst de strider som utkämpas för rätten till staden. I år är Stadskampsveckan viktigare och mer akut än någonsin.

Vi ser hur ambitionerna att skapa ett ”attraktivt Stockholm i världsklass” fortsätter att strama åt livsutrymmet för det stora flertalet av stadens invånare. Samtidigt som spekulanter och kapital rör sig obehindrat ser vi hur människor trakasseras och avhyses, såsom i fallet med EU-migranterna den senaste tiden, hur det offentliga rummet uppslukas av inglasade och sterila gallerior.

Men allt är inte som vanligt! Nytt för i år är att vi har valt att förlägga Stadskampsveckans invigning på Nordiska Kompaniet (NK). Roligt tycker vi, även om vi är något förvånade. Det är första gången ett företag av NK:s kaliber sponsrar Stadskampsveckan, och vi är mycket tacksamma för denna oväntade räddning. Vi har i elfte timmen insett att allmännyttans, ideella föreningarnas och folkrörelsernas tid är förbi. Det har därför varit nästintill omöjligt att hitta en bra lokal för invigningen.

Det kommer finnas tilltugg och champagne, det kommer hållas brandtal, det kommer spridas konfetti, glam och flärd. Det kommer vara samhällsomstörtning. Ta chansen att få vara med om ett unikt tillfälle i svensk autonom vänster-historia!

Bjud in de ni vet vill vara med om detta historiska ögonblick. Helst då ingen som har att göra med NK, de är så stressade inför den stora invigningen att vi ABSOLUT inte vill störa!

Facebookevent.

Konstkuppen
Söndagen 11 maj kl. 14:30
Cyklopen, T-Högdalen.

För ett år sedan så förvandlade Planka.nu sitt kontor till ateljé. Tillsammans med en grupp konststuderande, ett par kompisar, en handfull barn, ett gäng hangarounds, några äldre damer samt flera av Stockholms tyngsta gatukonstnärer tillverkades omkring 100 konstverk på nedplockade reklamaffischer som vi sedan satte upp i tunnelbanan. Alltifrån Solanas-citat och vardagspolitiska budskap till lolcats och klassiska naturskildringar fick ersätta de trötta reklamaffischerna.

Denna gång hjälper vännerna i Linje19 och Cyklopen till och bjuder in till en reklamfri heldag i konstens tecken. Vi syns på kulturhuset Cyklopen söndagen den 11:e maj klockan 14.30 och gör konst på baksidan av reklamaffischer, sen går vi gemensamt ut och sätter upp! Inga förkunskaper krävs, vi kommer att stå för reklamaffischer att måla på, pennor, saxar, lim, målarfärg och sprayburkar.

Gillar du graffiti? Skissa upp en målning på reklamen!
Tycker du om collage? Klipp och klistra ihop en egen tavla!
Har du inga idéer? Vänd på reklamen och häng dit en penna, så får någon annan chansen att uttrycka sig!

/ Planka.nu, Cyklopen och Nätverket Linje19

Facebookevent.

Militanta undersökningar
Söndagen 11 maj, kl 15.00-20.00
Hemliga Trädgården, Johannesbergsgatan 6, 12635 Stockholm, Sweden

Den militanta undersökningen är en metod som blev känd genom den autonoma arbetarrörelsen i Italien, men som har sina rötter längre tillbaka i tiden. Det var bara på fabriksgolvet, bland arbetarna, som kampen kunde ta sin utgångspunkt. Den militanta undersökningen, en undersökning som är riktad mot verklig förändring och som bygger på deltagande, kommer ur insikten att ingen klasskamp kan nå framgång utan att vara solitt grundad i arbetarklassen. I stället för att börja schematiskt i ett program eller en teori, så tar den avstamp i erfarenheterna, de personliga erfarenheterna, som sätts i spinn och uppgår i en gemensam, politiserad erfarenhet.

”Militanta undersökningens syfte är inte att förstå eller beskriva, dess syfte är inte att sätta ord eller synliggöra. Målet är att förändra. Undersökningen är bara ett moment i ett organisatoriskt arbete, att lyfta – ofta osynliga och isolerade – praktiker och hjälpa dem uppnå kollektiva sammanhang. I det steget blir det personliga politiskt.” (Brandtal, ur Brand nr.2, 2014)

När de gamla parollerna dött, dogmerna klingar falskt och tolkningarna fastnat i det förgångna så är det dags att återgå till det verkliga. Kanske är vi många som förnimmer ett bultande behov av en politisk praktik och aktivism som ligger verkligheten nära och som är inriktad på konkret förändring? Eller kanske är det just vår verklighet som är hindret, och att våra metoder för undersökning samtidigt måste låta oss bryta med denna verklighet – om inte annat för att uppnå klar sikt?

Vi samlas på Hemliga trädgården för att diskutera vad den militanta undersökningen kan ge oss idag, vilka som är våra viktigaste undersökningsområden och vilka frågor som ska ställas (samt HUR de ska ställas) till vår utsugande omgivning för att vi ska kunna lokalisera den punkt dit vi laddar vårt välriktade slag. Vi samlas för att rannsaka oss själva, våra erfarenheter och upptäcker hur våra erfarenheter är genomsyrade av det samhälle vi lever i. Vi samlas för att spåra vägen från det personliga till det politiska.

”det är skillnaden mellan verkligt revolutionär politik och bara förment revolutionär, dvs opportunistisk politik: att vi utgår från det objektiva läget, de objektiva villkoren, från proletariatets faktiska situation, massornas situation i metropolerna – vartill hör att folket ner genom alla skikt och från alla håll befinner sig i systemets grepp och under dess kontroll. opportunisterna utgår från proletariatets alienerade medvetande – vi utgår från alienationen såsom ett f a k t u m och från detta faktum härleder sig frigörelsen som en n ö d v ä n d i g h e t.” (tal av Ulrike Meinhof i moabit, september 1974, under rättegången på grund av fritagningen av Andreas Baader)

Med oss under eftermiddagen kommer vi ha Nina Jeppsson från Jordbro Stadsteater, Mattias Forshage från Surrealistgruppen, och konstnären Ruben Wätte.

Upplägget ser ut så här:
• Allmän presentation av militanta undersökningen
• De medverkandes presentation av sina specifika praktiker och undersökningen av staden på olika sätt
• Smågruppsvandringar i området
• Återsamling för storgruppsdiskussion och avrundning

Förhoppningsvis kommer vi kunna servera något ätbart till självkostnadspris.

/ Tidningen Brand och Allt åt alla

Facebookevent.

Fristad Stockholm
Måndag 12 maj, kl 18.00
Plats: TUR-teatern i Kärrtorp.

Kom och snacka om fristäder! Presentation, snack och workshop.

Ta med cash om du har några! Det kommer finnas vegankäk och fika. De som lagat och bakat har inga pengar därför tar vi betalt för käket så att de kan tjäna ihop lite.

Stockholm är en sluten stad för den som inte har papper, personnummer och pengar. När du vill bli medlem någonstans behöver du ett personnummer, vill du gå in någonstans måste du nästan alltid kunna köpa något, eller i alla fall se ut att ha råd med det. Fan om du vill pissa i den här staden behöver du ha en tia att betala med. Vill du ta dig runt i staden behöver du ha råd med ett SL-kort, plankar du är det bäst för dig att du ser svensk ut annars riskerar du att fastna i en ”inre utlänningskontroll”. Den så kallat fria rörligheten för med sig ett batteri av inre gränskontroller som gör en del av oss mindre rörliga än någonsin.

Vi måste prata om och ändra på det här. Vi måste aktivt öppna fristäder där vi är. Ditt vardagsrum kan bli en fristad genom att en som inte har någonstans att bo får sova där. Din idrottsklubb eller kulturförening kan bli en fristad genom att aktivt bjuda in och ta emot medlemmar utan krav på personnummer och pengar, din butik eller ditt café kan bli en fristad genom att ha en gratishörna eller ha bjudkaffe en dag i veckan, din tidning kan bli en fristad genom att låta papperslösas röster ta plats på sina egna villkor.

Arr: Ingen människa är illegal Stockholm
Facebookevent.

Det är vi som är EU-migranterna
Måndagen 12 maj, 18.00.
Plats: Skarpnäcks folkhögskola, Horisontvägen 26

Solidaritet för 17 och Skarpnäcks folkhögskola bjuder in samtal. Lyssna till och prata med två personer från Rumänien som försörjer sig som tiggare i Stockholms södra förorter. Hur är situationen i deras hemtrakter? Vad är det som leder till att en människa åker till Sverige, långt bort från familj och sociala nätverk för att försörja sig som tiggare? Vad är deras perspektiv på situationen i Europa och drömmar om framtiden.

Lyssna till Solidaritet för 17 som berättar om sitt arbete tillsammans med hitresta EU-migranter. Om upprinnelsen till arbetet och deras politiska visioner.

Filmaren Antonie Frank visar en kort film som skildrar vräkningen av rumäner från boendet i Helenelund.

Arrangemanget är samarbete mellan Solidaritet för 17 och Skarpnäcks folkhögskola med medel från Arvsfonden inom projektet Inkludera Mera. www.inkluderamera.se

/ Solidaritet för 17
Facebookevent

Den röda tråden: Våra kampers stad – Stadskamp i Stockholm från 60-talet till idag 
Tisdagen 13 maj kl 18.00
Biograf Tellus, Vattenledningsvägen 46, T-Midsommarkransen

Stockholm har alltid varit en omstridd plats. Det har pågått en intensiv kamp om rätten till staden, rätten till bostäder, mötesplatser och tillgång till det offentliga rummet. Från 60-talets stadsomvandlingar, rivningarna av Klara, Almstriden, innerstadslyften, motorvägssatsningarna, kontorisering och gentrifiering över till dagens förortskamper. Vi kommer försöka avtäcka denna motståndshistoria och lyfta fram lärdomarna.

Hur kunde en stadsdelsorganisering i femton stadsdelar uppstå på 70-talet? Hur lyckades man bilda en bred allians av folkrörelser mot motorlederna runt Stockholm på 90-talet? Hur bemötte man de första och andra vågorna av privatiseringar och utförsäljningar av Stockholms allmännytta och gemensamma tillgångar?

Med panelsamtal och filmvisning lyfter vi stafettpinnen vidare och gör en kunskapsöverföring för att hålla Stockholms motståndsådra levande, från kvarter till kvarter, decenium till decenium, generation till generation.

/ Den röda tråden – i samarbete med Allt åt alla

Gemenskaper i konversation – Smygläsning av Stadsomvandlingsparlör

Tisdag 13 maj kl. 18.00
Cigarrvägen 14, Hökarängen

18.00 Soppa och bröd.
19.00 Smygläsning ur SIFAVs kommande Stadsomvandlingsparlör. Fler läsningar under kvällen.

I Konsthall C:s långtidsundersökning Hållbarhet – vad menar vi? ryms en längtan att bygga långvariga relationer med samarbetsparter som Konsthallen redan nu har, liksom med nya vänner. Vi vill öppna för detta genom att starta upp utbyten och samtal, där vissa är publika på Konsthall C under maj 2014. Sørfinnset skole/the nord land, Trampolinhuset, Kuratorisk Aktion, Ensayos, Sunshine Socialist Cinema, SIFAV och Mustarinda Association. Alla dessa långsiktiga försök, vill verka och vara prefigurativt. I slutet av maj har vi också en möjlighet, träffa konstkollektivet Atis Rezistans från Port au Prince i Haiti. Våra egna och andra sammanhang blir för oss en källa och en möjlighet till analys, i en situation där välfärdsstaten tvingas bort, på platser där den tidigare funnits. Parallellt skapas andra artificiella gemenskaper, uppifrån konstruerade och marknadsförda som frivilliga. Men samtidigt pågår också genuina försök att hitta andra gemenskaper, som kan fylla behov som inte tillgodoses av det vi tidigare kallade det allmänna. Det komplexa sambandet mellan sänkta skatter och välgörenhets- och frivilligorganisationer, är en fråga som vi gärna dryftar och hur vi undgår de nyliberala strategiernas utvinning av alltmer kapital, ju mer vi jobbar gratis. Detta är en utställning som byggs gemensamt över tid och på enklast möjliga vis.

/ Söderorts Institut för Andra Visioner
Facebookevent.

När staden äter sig själv – Ghost fordism och urban kannibalism
Onsdagen 14 maj kl 18.00
Konsthall C, Cigarrvägen 14, T-Hökarängen

En studiekväll på Konsthall C om städernas utveckling i krisens spår. Det senaste året har en rad protester brutit ut direkt kopplade till stadsomvandlingar, megaprojekt och stadsupprensning – från Istanbul till Sao Paolo. I kväll ser vi närmare på vad gentrifieringen, förtätningarna och stadslyftens andra sida är? Medan vissa stadsdelar ska göras hippa och marknadsvärdet höjs, vilka områden lämnas utanför och ses inte som värda att satsa på? Var sker förslumningen, lämnas tomma köpcentrum och ödetomter i en stad med skriande behov av billiga bostäder och lokaler? När stadens resurser töms på megaprojekt, skrytbyggen och arenor, vilka områden lämnas resurslösa?

Alex Berthelsson (bloggen Popvänster, Planka.nu) och Ana Betancour (arkitekt och mediaaktivist) inleder och vi läser sedan tillsammans Matteo Pasquinellis text ”

. Och diskuterar hur vi kan ockupera stadens övergivna platser, fylla dem med liv igen och göra dem till fästen för en urban motmakt.

Visionärt kartläggande och konspirativt utforskande.

Arr: Allt åt alla i samarbete med Popvänster

Facebookevent.

Teatro Valle Occupato
Torsdagen 15 maj kl 21.00
Teater Tribunalen, Hornsgatan 92, Stockholm

Teatro Valle är en teater i Rom som ockuperades 2011. Teatern har blivit internationellt känd som ett experimentellt rum för nya sociala, politiska och kulturella praktiker som idag cirkulerar kring idéer om direkt demokrati och allmänningar. Den 14 juni 2011 ockuperades Teatro Valle. I Rom är det stor brist på bostäder samtidigt som många hus står tomma. En våg av ockupationer går därför genom Rom. Teatro Valle ligger i centrum av Rom där nästan ingen har råd att bo. Att ockupera Valle är att frigöra en plats i centrum av staden dit människor kan komma utan att behöva konsumera och för att kunna dela och skapa ny kultur. Teatro Valle har en mängd praktiker den beror av. Det är genom människors relationer som platsen får liv. Eftersom teatern från början var tänkt som ett torg är det ett politiskt rum där allmänningar äger rum; en öppen plats för relationer, motsättningar, delande och konflikter. Samtalet kommer att hållas mellan Valeria Colucci och Luca Franc som kommer direkt från Rom till Teatertribunalen för att berätta om hur en teater kan fungera som en allmänning (common). Samtalet kommer att vara på engelska.

Se hela festivalprogrammet här.

Manifestation: Stockholmsupproret
Lördagen 17 maj, kl. 12:00
Sergels torg

Demonstration på Sergels torg lördagen den 17 maj kl 12.00. Upprop till alla medborgare och grupper som förfäras över den hårdhänta och okänsliga exploateringen av Stockholm hittills en av världens vackraste huvudstäder! Vi är inte emot bebyggelse men vi vill att stadens tillväxt ska ske med eftertanke, varsamhet och lyhördhet för stadens unika värden – en god stad för alla åldrar och en enastående turistattraktion.

På många platser i Stockholm pågår förändringar i känsliga stadsmiljöer. Det byggs vid stränder, på naturmark och i parker. Mark på innergårdar för lekytor och skolgårdar offras. Kulturhistoriskt intressanta hus rivs, värdefulla träd fälls, påbyggnader på befintliga hus och nya höghus ändrar stadens silhuett och karaktär i känsliga miljöer. Kulturvärden och t.o.m riksintressena för kulturmiljön sätts på undantag! De offentliga platserna försvinner eller privatiseras.

/ Stockholmsupproret, Rädda Slussen, Rädda Årstafältet mfl.
Facebookevent.

BOSTADSVRÅLET – NATIONELLT BOSTADSPOLITISKT FORUM I STOCKHOLM

Bostadsvrålet är ett brett nätverk av lokala föreningar runt om i landet som har gått samman för att lyfta behovet av en social bostadspolitik, göra bostadsfrågan till en av de högst prioriterade frågorna inför höstens riksdagsval och sedan se till att politikerna håller vad de lovat.

Nu bjuder vi in till Bostadspolitiskt forum – en mötesplats för föreningar som arbetar med frågor som rör nyproduktion, upprustning, utförsäljningar och ombildningar av allmännyttan. Under två dagar i maj kommer det arrangeras workshops, panelsamtal, kulturinslag och debatter om bostadspolitik och lokal organisering i Tensta konsthall.

Här träffar ni andra föreningar från hela landet, utbyter erfarenheter och får ännu mer på fötterna för att fortsätta arbetet hemma i ert bostadsområde.

Facebookevent.

LÖRDAG

INTRODUKTION kl 10-10.15
Bostadsvrålet – en lägesrapport om bostadskrisen

SKIFTE I BOSTADSPOLITIKEN – HUR HAMNADE VI HÄR? kl 10.30-12
Inbjudna: Irene Molina, Eric Clark, Ida Borg och Martin Hofverberg
Moderator: Clara Lindblom
Arrangör: Bostadsvrålet

ÖKAT MEDBORGARINFLYTANDE I SAMHÄLLSPLANERINGENkl kl11-11.45
Inbjudna: Hyresgästföreningen Järva (Sthlm), Nätverket Järvas Framtid (Sthlm) och Staden vi vill ha (Gbg)
Arrangör: Hyresgästföreningen region Stockholm

PECHA KUCHA – ARKITEKTUR LÖSER UNGAS BOENDE kl 12.30-13.15
Inbjudna: Jagvillhabostad.nu (Sthlm), Okidoki Arkitekter (Gbg), Belatchew Arkitekter (Sthlm), White Arkitekter (Sthlm)
Arrangör: Sveriges Arkitekter

ARBETE MOT LYXRENOVERINGAR kl 12.30-13.15
Inbjudna: Biskopsgårdens framtid (Göteborg) och arbetsgruppen för Barkassvägen/Lidingö (Stockholm)
Arrangör: Hyresgästföreningen Gränby (Uppsala)

HYRESRÄTTEN – SÅ FUNKAR DET! kl 13-13.45
Föreläsning av Martin Hofverberg från Hyresgästföreningen region Stockholm

BOSTADSPOLITIK FRÅN 1900 FRAM TILLS IDAG kl 13-13.45
Föreläsning av Ola Nylander (Chalmers, Göteborg)

INTERNATIONELL UTBLICK kl 13.30-14.15
Inbjudna: Teatro Valle (Rom) och Stealth (Belgrad)
Arrangör: Allt åt alla

“TENSTA MUSEUM: RAPPORTER FRÅN DET NYA SVERIGE” kl 14-14.30
Guidning av utställningen
Arrangör: Tensta Konsthall

ORTEN ORGANISERAR SIG kl 15-16.15
Inbjudna: Pantrarna (Göteborg), Street Gäris (Sthlm) mfl
Moderator: Shadé Jalali
Arrangör: Bostadsvrålet

SÖNDAG

STRIDEN OM PENNYGÅNGEN kl 10-11.15
Arrangörer: Nätverket Pennygångens framtid (Göteborg), Hyresgästföreningen Västra Sverige

”JAG ÄR FAN EN PANTER” kl 10-12
Dokumentärfilm om Pantrarnas arbete i Biskopsgården i Göteborg. Filmen följs av ett samtal med Nätverket Linje 19

JENNY WRANGBORG kl 11.30 – 11.50
Poesiuppläsning av Jenny Wrangborg

STADSDELSLYFT GOES GENTRIFIERING kl 12.30- 13.45
Inbjudna: Catharina Thörn, Maryam Fanni
Moderator: Erik Persson
Arrangör: Allt åt alla (Stockholm)

LIVEABLE CITIES kl 12.30-13.15
Föreläsning av Urbanisma

DISKUSSION OM DISKRIMINERING PÅ BOSTADSMARKNADEN kl 13.30-14.15
Inbjudna: Centrum mot rasism, SSCO, RFSL Stockholm
Arrangör: Malmö mot diskriminering

BOSTADSPOLITIK – HUR SKULLE EN AKTIV BOSTADSPOLITIK KUNNA SE UT FÖR ATT FÅ GÅNG BYGGANDET? kl 13.30-14.15
Inbjudna: Clara Lindblom (Hyresgästföreningen), Hans Lind (KTH)
Arrangör: Kvinnors Byggforum

“TENSTA MUSEUM: RAPPORTER FRÅN DET NYA SVERIGE” kl 14-14.30
Guidning av utställningen
Arrangör: Tensta Konsthall

ATT BYGGA FÖR ALLA kl 14-14.45
Inbjudna: PRO och Förbundet för unga rörelsehindrade
Arrangör: jagvillhabostad.nu

HUR GÅR VI VIDARE? Kl 15-16.15
Inbjudna: Nätverk som deltagit under helgen – anmäl gärna intresse till info@bostadsvralet.nu!
Arrangör: Bostadsvrålet

ÖPPEN SCEN
Under båda dagarna kommer det dessutom att finnas en öppen scen där besökare och deltagare själva kan ta ordet och berätta om olika frågor som känns viktiga att lyfta.

Med reservation för en del ändringar. Fler programpunkter tillkommer.

Hela programmet ligger uppe på www.bostadsvralet.nu.

En dag för Husby och Järva – ett år efter kravallerna

Lördagen 24 maj, kl. 12:00
Plats: Husby torg och Husby träff

Unga och gamla eldsjälar i Norra Järva Stadsdelsråd, Rats teater och Husby kulturkvarter anordnar den 24 maj ett år efter kravallerna en dag om vad Husby och Järva vill och kan.

Preliminärt tidsschema:
11.45-12.15 Musikinvigning med Rrriot Samba på torget vid t-banan
12.15 Hej och välkomna av alla arrangörer
12.30-12.45 Talkör av StreetGäris mfl möter filmpubliken som kommer med t-banan, arr. RATS teater
12.30 Knattebio i biblioteket varje halvtimme, arr. Husby kulturkvarter
13.00-13.45 Antigones dagbok, mobildrama som går runt i Husby med start utanför biblioteket – premiär mobilappsfilm med unga i Husby, arr. RATS teater
13.00-hela eftermiddagen på torget, informationsbord, mat, deltagande kulturevenemang, arr lokala föreningar och partier
14.00-15.00 Spaning Vårt Husby – utställning, mingel och ev. öppen mick i Husby träff, arr. Norra Järva Stadsdelsråd
15.00-16.30 Hur ska segregationen brytas och alla tillförsäkras jobb och likvärdig utbildning? – utfrågning/debatt med Stockholms stads politiker, ev. varvat med korta filsekvenser ur filmen från t-banan, arr. Norra Järva Stadsdelsråd
15.00-16.00 Barnfilfestival i Kulturskolan, åk 5 & 6, arr. Husby kulturkvarter
16.30 El Sistema barnkör på torget, arr. El Sistema
17.00-18.00 Rector ungdomsgårds ungdomsfilm i Kulturskolan, arr. Husby kulturkvarter
18.00-19.00 På min gata, teaterpremiär i Husby träff med LED-skärm och högtalare på torget, om kravallerna utifrån en orolig mors perspektiv med bl a Gunilla Röhr och Stockholmssymfoniker, arr RATS teater
19.30-00.00 Kulturkväll i Husby träff med unga Järvas musiktalanger, poeter, filmare och Stefan Sundström

Samtidigt arrangerar kl 12.00-16.00 Svenska Bostäder en familjedag i Husbyparken med ponnyridning, hoppborg och kaffe mm – med uppträdande av Mojje kl 14.00

/ Norra Järva Stadsdelsråd
Facebookevent.

Kategorier
Allmänt

Tre arrangemang på Socialistiskt forum Umeå 2014

Den 3 maj går Socialistiskt Forum av stapeln i Umeå, denna gång i Universitetets lokaler från 10.00 till 18.00.
Under dagen kan besökaren helt gratis ta del av panelsamtal, föreläsningar, workshops, bokbord och mycket därtill.

Vi i Allt åt Alla Umeå deltar på lite olika sätt på forumet:

——————–

Föreläsning: Stadsomvandlingen i Umeå
11.00

Umeå genomgår just nu en stadsomvandling som saknar like i stadens historia. Nya översiktsplaner har antagits, korvvagnar likriktas, höghusen reser sig ur marken, stadsbiblioteket ska flyttas, kulturdriven tillväxt är det ny mantrat, ett ”vackert ansikte” mot älven byggs, Apberget har rivits, kulturlokaler trängs bort från centrum med mera.

Föreläsningen är en genomgång av processer och projekt kopplade till stadsomvandlingen och i vilken mån vi kan förstå de olika delarna som del i en större helhet.

——————–

Workshop: Vad är en allmänning? 
10.00

Efter en kort, introducerande presentation av allmänningens funktion, den historiska kopplingen mellan det allmänna och kapitalismens tidiga stadier samt Allt åt Alla Umeås verksamhet med allmänningar, samtalar vi i mindre grupper kring frågor såsom vad det allmänna är och kan vara och allmänningarnas/det allmännas begränsningar.

——————–

Fikaallmänning på Socialistiskt forum
Arrangör: Allt åt Alla Umeå tillsammans med alla besökare under forumet!

Varje lördag under våren har det varit fikaallmänningar på Klossen på Ålidhem, enligt principen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Den 3 maj flyttar fikaallmänningen till Socialistiskt forum!

Alla som vill tar med sig och lämnar fika och alla som vill ha får ta för sig av det som finns (även de som inte lämnat in något), utan att det kostar några pengar. Har du inte med dig något ätbart denna gång, kanske du kan ha det en annan. Och alla kan (efter ork och lust) hjälpas åt med allt: diskning, bordstorkning, kaffekokning o s v. På så sätt skapar vi en allmänning, en plats och en tillgång där vi inte är anställda och kunder med varandra; där vi inte byter utan delar; där vi sköter saker gemensamt. Istället för att leka affär, bygger vi upp ett annat sätt att organisera vardagssysslorna tillsammans.

I samband med fikaallmänningen kommer också en presentation att hållas om vad allmänningar är och om varför de är viktiga. Så oavsett om du tar med dig nåt att bjuda på (glöm inte ingredienslista) eller ej: kom förbi och ta en fika!

——————–

Dessutom håller vi bokbord med klistermärken, böcker, pamfletter, info och lite annat. Forumet har en mängd andra intressanta programpunkter där till, som vi rekommenderar att ni kollar in. Vi ses den 3 maj!

Kategorier
Allmänt

Möte om renoveringar i Gränby

Konflikterna kring hyreshöjningar i samband med renoveringar i Kvarngärdet och Gränby i nordöstra Uppsala har nu pågått i åtta år och ser inte ut att vara på väg att mattas av. Medlemmar i Allt åt Alla Uppsala deltog kvällen den 26 mars i ett öppet möte på Gränbyskolan. Mötet arrangerades av en mängd lokala hyresgästföreningar med anledning av de omfattande renoveringar som Rikshem håller på att genomföra i Gränby och de kraftiga hyreshöjningar de passar på att införa i samband med det. Uppemot hundra personer kom på mötet, de flesta boende i Gränby eller Kvarngärdet men även några från andra områden i staden.

Mötet inleddes med ett anförande av stadsforskaren Sara Westin, som bland annat forskat om hur sådana här renoveringsprojekt blir för hyresgäster. Hon menade att de ofta kännetecknas av skendemokratiska processer. Ansvaret läggs i praktiken på individuella hyresgäster som efter alla avregleringar på hyresmarknaden blivit alltmer utelämnade och sårbara. Därefter berättade en diakon vid Vaksala församling om de sociala konsekvenserna som hyreshöjningarna får i området. När människor drivs från sina hem i samband med dramatiskt höjda hyror skapar det väldigt mycket oro, inte minst då människor ofta bott i området i årtionden och är djupt rotade. Goda grannrelationer bryts, barn måste byta skola eller dagis, äldre har ibland svårt att genomföra själva flytten. Höjningarna påverkar även det sociala livet för de som blir kvar, då goda grannar försvinner och samhörigheten i kvarteret med dem.

En representant från den ideella föreningen Barnombudsmannen i Uppsala pratade om bristen på analys av konsekvenser för barn i samband med den här sortens projekt. Barn kan inte göra sina röster hörda på samma sätt som vuxna, men är ofta de som drabbas särskilt hårt då den sociala miljön byts ut. Vuxnas oro förs även över på deras barn, till exempel om man tvingas byta bostad. Det borde enligt Barnombudsmannen alltid göras barnkonsekvensanalyser i samband med större förändringar i staden.

Därefter öppnades mötet upp för inlägg från besökarna. Många tog tillfället i akt att berätta om hur de drabbas av hyreshöjningarna. Det berättades bland annat att i de första husen som renoverats i Gränby, etapp 1 av hela projektet, har ungefär hälften av de boende behövt flytta. Många som bor i etapp 2 och 3 redan har nu börjat flytta ut i förväg, då de vet att de inte kommer att ha råd att bo kvar. ”Jag har blivit erbjuden bostad i Enköping istället, men jag känner ingen där. Det är här jag hör hemma, det är här mina vänner bor” berättade en person. ”Jag och min dotter jobbar båda två, men efter renoveringen går hela min lön går till hyran. Vi lever bara på en lön egentligen”, berättade en annan. ”Jag flyttade in nu nyligen och min man som är målare upptäckte direkt en massa fel på lägenheten, det blev en lång lista”, berättade en person som också sa att hon ”kände sig blåst”.

Vissa undrade hur det fungerar när hyresvärden vill att de ska godkänna renoveringarna och de nya hyrorna. Går det att vägra att skriva på? ”Det Rikshem gör är rena utpressningen, de som vägrar skriva på får högre hyra”, berättade en representant för hyresgästföreningen Gränby. De protester som de boende genomfört hittills har gjort att det nu finns flera nivåer av renoveringar att välja på, med olika stora hyreshöjningar, men de som inte skriver på ett godkännande av renovering får en högre nivå när Rikshem driver igenom beslut i hyresnämnden. På så sätt får de det att se ut som att de boende själva valt renoveringarna, när det i praktiken inte finns något val eftersom hyresnämnden i princip alltid står på fastighetsägarens sida.

Andra pratade om motstånd mot höjningarna. ”Vårt mål måste vara att alla som vill ska få bo kvar”, menade en annan representant för den lokala hyresgästföreningen i Gränby. ”Jag var med 2006 när det började på Kvarngärdet, det har bara varit samma skit, om och om igen. Inget har hänt. Vi måste göra något större om vi ska få stopp på det!” menade en mötesdeltagare och fick kraftiga applåder till svar. En annan person frågade vilken sida hyresgästföreningens tjänstemän var på egentligen, ”på ett möte i Kvarngärdet menade en av er att hyrorna i Kvarngärdet var för låga tidigare! Ska inte ni stå på hyresgästernas sida?”

Vi i Allt åt Alla Uppsala känner oss inspirerade av att ha sett glöden i Gränbyskolans aula, både bland gränbybor och folk från andra områden. Det är vår övertygelse att andra områden i Uppsala står på tur för hyreshöjningar och att vi uppsalabor har ett gemensamt intresse i att sätta stopp för detta. En segregerad stad med höga boendekostnader drabbar oss alla, vare sig det är vi själva, våra anhöriga eller våra grannar som måste flytta, bo för trångt eller rent av inte få någon bostad alls. Attacken på de boende i Kvarngärdet och Gränby är en attack på oss alla. När kommunfullmäktige inte skyddar oss från giriga hyresvärdar, utan tvärtom säljer oss till dem, blir det upp till oss själva att stå upp för vår rätt till bostad och vår rätt till kvarteren vi bebor.

Läs mer: Var ska vi bo när staden blir ett varumärke?

Bakgrund: Dyra renoveringar tvingar många att flytta

 

 

 

Kategorier
Stockholm

Vid fort Europas inre gränser

Vad är det som händer?
Stockholms kommun har beslutat att avhysa hundratals EU-migranter från en ödetomt i Högdalen. Kronofogden har hotat att riva lägret måndagen den 17/2 och under veckan som gått har majoriteten av de som bott där därför flyttat till andra delar av staden. Vilka är motiven till avhysningen?
Det moderata socialborgarrådet Anna König Jerlmyr uppger att vräkningen sker av ”humanitära skäl”. Fredrik Jurdell, avdelningschef på Socialtjänsten, kallar bosättningen ”ovärdig” men medger i nästa andetag att de boende saknar de ekonomiska resurser som ger tillgång till andra alternativ. Att vräkningen skulle vara ett sätt att förbättra den humanitära situationen för de människor som varit hänvisade till egensnickrade skjul under vintern är givetvis ett absurt påstående. Tvärtom fungerar vräkningen som ett sätt att omöjliggöra en redan svår livssituation. Värdiga boendeformer erbjuds inte, däremot betalda hemresor för migranterna, som i de flesta fall är rumänska medborgare. I egenskap av EU-medborgare kan de inte deporteras, därför hittar kommunen andra sätt att göra livet så svårt som möjligt för dem. Målet är att de självmant återvänder hem. Rumänien är ett av EU:s fattigaste länder och för minoritetsgrupper som romer är situationen allra svårast. 84% av de rumänska romerna lever utan tillgång till rinnande vatten, el eller avlopp enligt en EU-undersökning. Arbetslösheten är nära hundraprocentig. Socialförvaltningen uppskattar att 90% av de hemlösa EU-migranter som befinner sig i Stockholm är romer. På vilket sätt underlättar Jerlmyr för dessa människor?

Den ”fria” rörligheten
De som bott i kåkstäderna i Högdalen befinner sig i en situation som är knuten till ekonomiska och politiska skeenden som utspelar sig på en rad olika nivåer: EU, Rumänien, Sverige, Stockholm. Den vackra frasen om fri rörlighet inom Europeiska unionen ekar idag tomt för de flesta – den rättigheten är förbehållen kapitalet. För romer och papperslösa migranter är realiteten en annan: den inre gränskontrollens. Det svenska REVA-arbetet blev synligt för allmänheten för ett drygt år sedan, då polisen kontrollerade icke-vita resenärers identitetshandlingar i Stockholms tunnelbana. Polisens uppenbart rasistiska arbetsmetoder väckte stark avsky. Romers utsatthet i Sverige blev också tydlig när det uppdagades att polisen upprättat ett register över romer och resande, omfattande tusentals människor, även avlidna personer och barn. REVA och avhysningen av lägret i Högdalen visar på samma process: vår stad har blivit arena för en rasistisk och cynisk politik som är uppkopplad mot EU.

Kriminaliseringen av fattigdom
Rumäniens ambassadör i Sverige, Raduta Machate, gick nyligen ut i en debattartikel och yrkade för ett tiggeriförbud i Sverige. Tiggeri är illegalt i Rumänien och en rad andra EU-länder, vilket enligt Machate underlättar ”integrationen” av romer och gör dem mer anställningsbara. Kriminalisering av fattigdom och bestraffning av tiggeri har djupa historiska rötter i Europa. På 1500-talet instiftades rigorösa straff i England, där lösdrivare piskades, stympades och brännmärktes. I Frankrike infördes en liknande lagstiftning på 1700-talet och även i Sverige har fattigdom bemötts med repression och tvångsarbetsåtgärder. Fattigvårdsauktioner, där barn såldes som arbetskraft till högstbjudande, förbjöds så sent som 1918 i Sverige. Kriminalisering av fattigdom är en metod som syftar till att tvinga fram arbete ur motvilliga kroppar, och utplåna de kroppar som inte är arbetsföra. Det är ett fenomen med en mörk och våldsam historia. Den pågående europeiska nedmontering av välfärden skapar förutsättningar för återkomsten av en sådan hård och bestraffande hållning till fattigdom, där sociala problem blir föremål för polisiära insatser, vilket vi sett i brasilianska favelor och franska banlieus de senaste åren. Beslutet att tredubbla polisnärvaron i Rinkeby och Tensta, samt rivningen av lägret i Högdalen, är oroande tecken till en liknande utveckling i Sverige.

En ren stad
Stockholm genomgår just nu omfattande omvandlingsprocesser, med den uttalade ambitionen att förvandla staden till en attraktiv och konkurrenskraftig storstadsregion. ”Ett Stockholm i världsklass” är den slogan man valt för projektet. Kapital och köpstarka invånare ska lockas hit genom bl.a. privatiseringar och utförsäljningar av bostadsbeståndet samt byggen av arenor och gallerior. Inflytandet över stadsplanering och utveckling flyttas allt längre från de boende själva, och de grupper som drabbas hårdast är de med minst tillgångar, som trängs allt längre bort från stadens centrum i takt med gentrifieringen. Varför är det så viktigt för Stockholms kommun att driva bort egendomslösa människor från en ödetomt i Högdalen? Är det ett försök att städa bort misär och fattigdom från stadsbilden i ett Stockholm i världsklass? I en stad där rätten till bostad är satt på undantag och där allt fler tvingas ta stora banklån för att kunna slå sig ned finns det en risk att något händer med solidariteten och omtanken. Bostadsrättsägarnas intressen knyts till kvadratmeterpriser och områdets attraktivitet blir av ekonomiska skäl viktig att upprätthålla. Läger för hemlösa EU-migranter eller boenden för ensamkommande flyktingbarn höjer inte marknadspriserna i ett område – risken är att det tvärtom sänker dem. Att polisen och andra myndigheter behandlar romer, papperslösa och icke-vita människor som kriminella element riskerar att förstärka och driva på en utveckling där vissa betraktas som icke-önskvärda eller belastande. Söderortsbornas engagemang för EU-migranterna i Högdalen, som kommit till uttryck via en rad initiativ till bland annat kläd- och pengarinsamlingar för att underlätta den svåra situationen, visar att det finns krafter som är starkare än det ekonomiska egenintresset. Det är dock viktigare än någonsin att uppmärksamma de effekter bostadspolitiken och stadsplaneringen i Stockholm får – hur skillnader mellan människor etableras och förstärks. Att solidarisera sig är att se till att alla behövande räknas in, inte pekas ut. Det är att kämpa mot segregering och rasism, för allas rätt till staden.

Kategorier
Evenemang Stockholm

Staden på tvären – Stadskamp i södra förorterna

En kunskapsöverföring mellan de södra förorterna.
Linje 17 möter Linje 19 möter Linje 18 – utan att passera innerstan!

DEN BORTTRÄNGDA STADEN
MÅNDAG 17 FEBRUARI 18.00
KAFÉ T, TUR-TEATERN KÄRRTORP

Med surdeg och neon ska förorten lyftas? Maryam Fanni och Elof Hellström från Söderorts Institut För Andra Visioner berättar om gentrifieringen av Hökarängen på linje18. Nu ska modellen med Hållbara Hökarängen exporteras till linje17 för att göra ett stadsdelslyft. Ett lyft där bara vissa av invånarna ryms, där vissa ska trängas undan och andra mer köpstarka flyttas in. ”Från sunkförort till trendigt centrum” utropade Mitt i Söderort stolt om Hökarängssatsningen. För vem förändras stadsdelarna? Vad kan de boende på linje17 lära sig av vad som skett på linje18?

Öppen diskussion om stadsdelsorganisering på Linje17. Alla välkomna!

DEN SOLIDARISKA STADEN
MÅNDAG 24 FEBRUARI 19.00
CYKLOPEN, HÖGDALEN

Hur hjälper man hemlösa EU-migranter, branddrabbade grannar eller motverkar nazistiska attacker i området där man bor? Nätverket Linje17 har genom lokal organisering lyckats bygga en solidarisk inbördes hjälp i sin förort. Efter den fantastiska manifestationen i Kärrtorp kommer nu aktivister från Linje17 och berättar om sina erfarenheter. Hur kan självorganiserad solidaritet på Linje19 se ut? Hur knyter vi samman praktisk antirasism och grannsamverkan?

Öppen diskussion om stadsdelsorganisering på Linje19. Alla välkomna!

DEN BEBODDA STADEN
ONSDAG 26 FEBRUARI 18.00
(Lokal kommer) GUBBÄNGEN

Behövs ett stadsdelsnätverk på gröna linjen 18 mot Farsta? Hur kan man organisera sig i kvarteren vi bor i med våra grannar, för att stärka de boendes inflytande över sina områden? Nätverket Linje19 har lyckats organisera centrumstrejker, protesterat mot utförsäljningarna av allmännyttan, stört REVA-kontroller och hjälpt hemlösa EU-migranter i sitt område. De för vidare sina erfarenheter och berättar tips för lokalorganisering.

Öppen diskussion om stadsdelsorganisering på Linje18. Alla välkomna!

Arr: Allt åt Alla Stockholm

Kategorier
Allmänt

Upprop – ”Rätten till staden känner inga gränser”

Den kommande helgen åker medlemmar i Förbundet Allt åt Alla till Hamburg för att demonstrera för det ockuperade huset Rote Flora, och i samband med det undertecknar vi även detta upprop, här översatt till svenska.

 

Rätten till staden känner inga gränser!

Med en internationell och rikstäckande mobilisering kallar det ockuperade huset Rote Flora till en demonstration den 21 december mot vräkningshotet som står riktat mot huset, för att bevara Esso-husen och för Lampedusa-flyktingarnas rätt att stanna. Vi undertecknade detta upprop med vårt brokiga och högljudda block i demonstrationen för att på ett bestämt sätt understryka kravet på ett socialiserat offentligt rum, som tillhör alla. Därför säger vi: Rätten till staden känner inga gränser!

 

”Rights are not given, they’re taken!“

Rätten till staden är bara värd något om den gäller alla människor. Rätten till staden innebär att alla människor undantagslöst har rätt att bestämma var och hur de vill leva. Oavsett vilket kvarter, vilken stad, vilket land eller vilken världsdel det gäller. Oavsett om vi bor i hyresrätter, om vi lever i alternativkulturella frizoner eller har tvingats fly från våra hem. Oavsett hur länge vi har varit här eller var vi kommer ifrån. Vi menar att människors rätt till stadsrummet inte kan förverkligas så länge den rätten villkoras med begrepp som ”illegal invandring”,”tolerans” eller uppmaningar till ”integration”. Vi vill inte att någon ska ”integreras” i det rådande systemet. Vi vill inte heller att någon människa ska ”tolereras”. Istället vill vi kalla till en öppen gemenskap där vi utifrån gemensamma premisser utformar hur vi lever och verkar tillsammans. Styrkan i Rätten till staden-rörelsen ligger i kombinationen av att kunna erkänna våra utgångspunkter som olika, samtidigt som vi kan hitta och uppfinna gemensamma ytor för kamp.

 

”Freedom of movement, Freedom to stay!”

Det går inte en dag utan att kampen mot den europeiska asylpolitiken och för de 300 Hamburgska Lampedusa-flyktingarna fortsätter. Denna våg av antirasistiska protester mot politiken som Hamburgs senat driver hade inte varit möjlig utan flyktingarnas fantastiska självorganisering. Detta är mer än en reaktion på den senaste tidens rapporter om dödsfall vid EU:s yttre gränser. Solidariten med ”Lampedusa i Hamburg”-rörelsen bärs fram av idén om lika rättigheter för alla, men den växer även ur erfarenheter människor som bor här har av att begränsas till att fungera som ekonomiska objekt. När staden i allt högre grad överges åt marknaden och vinstdrivna aktörer blir också vi som bor i den allt mer bedömda efter ekonomiska kriterier. De som staden inte längre kan rymma till följd av ständigt ökande hyror och levnadsomkostnader, de som inte passar in i stadens sanerade rum eller har för lite pengar eller ”fel” ursprung görs osynliga och trängs ut i stadens periferi; bortom tunnelbanor och pendlingskorridorer.

 

Ockupera hus, socialisera boendet!

Det är inte bara på gatorna som den sociala uppdelningen av stadsborna syns allt tydligare. Samtidigt som många bor i lyxiga mångmiljonvillor växer de fattigas områden, och de allt fler människor som ingen bryr sig får klara sig bäst de kan i tältläger eller på gatan. En institutionell rasism formar hela bostadsmarknaden, med mäklare och hyresvärdar som väljer bort människor med ”utländska” efternamn. Det räcker inte med att bygga ett par tusen nya lägenheter. Vi måste ifrågasätta en kapitalistiska organisering av boende från grunden. För oss innebär detta till exempel att förstå hus och lägenheter som allmänningar, att sätta kontrollen av bostäderna i de boendes händer, att utveckla mekanismer bortom marknaden och staten för att fördela tillgången på bostäder utifrån människors behov.

 

ESSO-husen: Enade vi stå – splittrade vi falla! 

Ett annat exempel på bostadsmarknadens profitinriktade logik är ESSO-husen i St Pauli. I decennier har byggnaderna misskötts och förfallit, och nu har politiker bakom lykta dörrar gett rivningslov på begäran av ett bayerskt bostadsbolag. Ett brett och spretigt motståndet har tagit form för att bevara och rusta upp husen, samt för att förhindra skapandet av dyra bostadsrätter. Hyresgästerna har vägrat lämna kvarteret och än så länge lyckats stanna kvar i husen. I detta motstånd finns en konflikt som ställer hela staden på spel! Vem är det egentligen som får bestämma över en plats? Därför kräver vi medbestämmande och transparens nu! Frågan är långt ifrån över, vilket visar på att konflikten går betydligt djupare än att bara handla om just ESSO-husen.

 

Deras säkerhet är inte vår!

Den ekonomiska galenskap som löper längs med dessa och andra sprickor i staden bygger på att profitörernas säkerhet garanteras. De som inte frivilligt flyttar från sitt hem blir överkörda av repression. Först individualiseras motståndet genom lagar och domstol, därefter vräks de boende var för sig . Den som ser ”främmande” ut kuvas och kriminaliseras genom rasprofilering samt polisens visitationszoner, och tvingas avstå från sina medborgerliga rättigheter. Allt för att skydda de som tjänar på den rådande ordningen. Nedstängningen av EU:s och Tysklands gränser riktar sig uttryckligen mot de överflödiga och oönskade vars situation från första början orsakats av västvärldens utrikespolitiska och ekonomiska agenda. EU-program som Frontex och Eurosur är inte till för att förhindra att människor drunknar längs gränserna, deras syfte är att med militära metoder garantera avskärmning och avvisning av flyktingar. Klarar flyktingarna trots detta att ta sig till Europa tvingas de genom Dublinförordningen till en andra intern flykt genom hela den europeiska kontinenten.

 

Utformningen av staden och gränserna följer samma ekonomiska logik. Därför är vi är övertygade om att vi måste koppla ihop kamperna om städerna med kampen för global rörelsefrihet. Vi demonstrerar därför den 21 december för att alla människor i denna stad – med eller utan pass – själva ska få bestämma var och hur de vill leva.

 

Staden tillhör alla! 

Riv upp EU:sDublinavtal II + III, Frontex och Eurosur! 

Öppna upp Europa! 

Ingen profit på vår hyresavi! 

Socialisera boendet! 

Rote Flora och Esso-husen är här för att stanna!

 

Signed by

Förbundet Allt åt Alla; AK *Kate; Anarchistische Gruppe/Rätekommunisten; Arbeitskreis Lokale Ökonomie e.V.; Assoziation A; Arbeitskreis Umstrukturierung Wilhelmsburg; AStA der Hochschule für Angewandte Wissenschaften; Avanti – Projekt undogmatische Linke; BaSchu e.V.; Bewohner*innenPlenum Hafenstraße; BFS-Jugend Zürich; Bündnis Mietenwahnsinn stoppen; Bündnis Schlaflos in Hamburg – Mietenwahnsinn stoppen; Café Creisch (Uni Hamburg); Centro Sociale; Dachverband autonome Wohnprojekte Hamburg; DIE LINKE – Landesverband Hamburg; DGB Jugend Hamburg; Fanclub Alte Schule Sankt Pauli; FelS – Für eine linke Strömung; Filmclub Moderne Zeiten – Hafenvokü; Flüchtlingsrat Hamburg e.V.; Frappant e.V.; FSR Germanistik (Uni Hamburg); FSR Sozialwissenschaften (Uni Hamburg); Gängeviertel e.V.; Initiative Esso-Häuser; InSeL für Selbstbestimmtes Lernen Hamburg; internationale sozialistische linke; Interventionistische Linke; Kontrabar (HAW Hamburg); La Datscha (Potsdam); Leerstandsmelder Hamburg; Linksjugend [’solid] Soltau; Medibüro Hamburg; Multi Press; musikbewegtbilder; Nachbarschaftstreffen Holstenstraße; Netzwerk für den Erhalt des Sternschanzenparks; Park Fiction Komitee; PRP – Projekt Revolutionäre Perspektive; Ragazza e.V.; Schwabingradballett; SDS* Hochschulgruppe (Uni Hamburg); Solidarität mit Migrant*Innen (Lüneburg); SOS St. Pauli; Sprachraum/Café Exil; Stadtteilinitiative Münzviertel; T-Stube (Uni Hamburg); ver.di Jugend Hamburg; Plenum des Wagenplatzes Zomia; St.Pauli-Manifest – Wir sind mehr; Wohnprojekt Bahnhofstraße e.V.; Wohnprojekt Gure Etxea; Wohnprojekt Jägerpassage; Wohnprojekt Villa Magdalena K.

 

Kategorier
Allmänt

Q&A: Kritiken mot Umeå2014 och stadens omvandling

Om drygt två veckor tar Umeå över titeln som Europas kulturhuvudstad tillsammans med Riga. Det sker i ett sammanhang av lokal ekonomisk kris, men samtidigt en enorm byggboom som omformar hela stadens centrum i grunden. I och med att många tidningar publicerar granskningar av satsningens konsekvenser gör vi här en enklare ”Frågor och svar” för kritiken mot kulturhuvudstadsåret och den stadsomvandling som pågår i dess spår.

1. Vad är kärnan i kritiken mot kulturhuvudstadsåret?

Kritiken riktar sig inte mot evenemanget, programåret i sig. Snarare riktar den sig mot den generella utvecklingslinje som Umeå passar på att anta genom att bära titeln som ”kulturhuvudstad”. Idén om att staden ska ha en ”kulturdriven tillväxt” där kulturen ska användas som en motor för att locka investeringar och på sikt nå det utstakade målet att bli 200 000 invånare. Den konkreta innebörden av denna tillväxtstrategi är paradoxalt nog att kulturlokaler trängs ut ur stadskärnan eller aktivt flyttas för att ge plats åt shopping, hotell, kontor och dyra bostäder.

2. Umeå kommun säger att man varit noggranna med att undvika tidigare kulturhuvudstäders misstag och därför satsat hårt på ”medskapande” och ”öppen källkod” i hur man utformat satsningen. Stämmer inte det?

Det är precis här politiker och tjänstemän försöker blanda bort korten. De dialoger man haft med kulturutövare har explicit berört deltagande i programmets utformning, vilka evenemang som tillsammans får stöd för att forma kulturhuvudstadsåret som jippo. När det emellertid kommer till den andra delen som är omöjlig att särkoppla från kulturhuvudstadsåret – stadsomvandlingen – har Umeå kommun varit allt annat än ”medskapande”. Beslut har tagits helt utan att föregås av offentlig debatt, man har försökt hota kritiker inom de egna institutionerna till tystnad, konstverk har censurerats och diskussionen om det offentliga rummet har skett i icke-offentliga rum i intimt samråd med fastighetsägare. Man kan säga att de djupare förändringarna, som får långsiktiga konsekvenser för Umeå som stad och dess invånare, är de där dialog och debatt saknats.

3. Är verkligen stadsomvandlingen att se som ett uttryck för Umeås satsning på att vara kulturhuvudstad i EU?

Både ja och nej. Utvecklingen mot en mer privatiserad stad har pågått sedan slutet av 1990-talet med en rad olika linjebeslut som skapat intimare kopplingar mellan kommunorganisation och privat näringsliv. Umeå har även antagit nya översiktsplaner som har en betydande del i den här utvecklingen, där de gamla hindrat förutsättningarna för en del av de projekt som nu genomförs. Kulturhuvudstadssatsningen är emellertid en central del i denna utvecklingslinje. Dels för att ett sådant jippo väntas locka turister, investeringar och nyinflyttare, men även för att det skapat den skjuts som satt stadsomvandlingen i praktik – där det kommunalt aktiva beslutet att bygga kulturväven är ett nyckelprojekt liksom idén att omforma det offentliga rummet så att det ska vara fint till kulturhuvudstadsåret. De hotell som just nu byggs har ju i sig även en drivkraft i den förväntade besökarström som väntas i och med kulturhuvudstadsåret. Umeå har därtill antagit en strategi om att ha ”kulturdriven tillväxt” för att nå 200 000 invånare 2050, ett mål som har tydlig koppling till titeln som kulturhuvudstad. Man kan fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget mellan en politiskt driven stadsomvandling och en politiskt initierad kulturhuvudstadssatsning. Svaret är nog dock att båda är delar av samma tendens, att de båda är en symbios.

4. Det sägs att det är en liten grupp kulturutövare som främst protesterar, ett särintresse. Är det så?

Nej, vi vill hävda att det är ett fult sätt att förminska kritiken som finns i Umeå mot den politiska och ekonomiska utvecklingen. Frågan om stadsbibliotekets flytt, som varit en av de största konflikterna kopplat till kulturhuvudstadsåret och stadsomvandlingen, är utan tvivel ett exempel på att det inte är så. Folkbiblioteken i Umeå har årligen 1,4 miljoner besökare i en kommun med strax under 120 000 invånare. När VK gjorde en riktig opinionsundersökning kring biblioteksflytten visade sig en majoritet av umeborna vara emot en flytt, vilket även märks i bibliotekets egna utredningar. Vi tror att det är vanskligt att dra en tydlig skiljelinje mellan ”kulturutövare” å ena sidan och ”vanligt folk” å den andra. Sedan är det självklart att personer med kopplingar till specifika mötesplatser och föreningar syns mer i den mediala bilden av konflikterna då de på ett mer konkret sätt hamnar i rollen som företrädare för motståndet. Det gäller ju i synnerhet personer som är anknutna till Scharinska villan, Verket, Sagateatern och andra föreningar/mötesplatser som drabbats av stadens omvandling.

5. Vad handlar kritiken mot flytten av stadsbiblioteket om?

Beslutet att flytta Umeå stadsbibliotek från dess nuvarande plats på centrums absoluta mittpunkt vid Rådhusesplanaden/Vasaplan till Kulturväven fattades i praktiken av kommunens närings- & planeringsutskott i december 2010, utan i princip någon seriös offentlig debatt i förväg. Detta trots att det månaderna innan varit val. Kortfattat kan man sammanfatta kritiken som att det geografiska läget blir sämre, att anknytningen till busstorget Vasaplan försvinner vilket minskar gruppen ”slinka-in-besökare” som ej aktivt besöker bibliotek, att lokalerna blir mindre sett till hur mycket böcker som ryms, att man skiljer folkbiblioteket och statens depå åt, vilka idag ligger i samma lokal, att hyreskostnaderna ökar avsevärt vilket riskerar att gå ut över verksamheten, samt inte minst att den gemensamma mötesplats som biblioteket utgör försvinner från en så central plats i staden, dessutom till förmån för kommersiella intressen. Under de föregående åren hade nämligen näringslivets organisationer Umeå C och Svensk handel aktivt utövat påtryckningar att få bort biblioteket för att öppna upp Rådhusesplanaden som handelsstråk. Man sade att biblioteksbyggnaden utgjorde en ”död fasad” mot gatan som hindrade handeln.

Den samlade bilden är alltså att det för stadsbiblioteket som verksamhet är en avsevärd försämring. Denna kritik lyftes våren 2011 efter att beslutet fattats, och en konfliktfylld offentlig debatt följde. Trots detta fattade Kulturnämnden det formella flyttbeslutet i maj samma år. Idag vet vi att kritikerna hade fog för, i princip alla sina farhågor.

6. Vad handlar den övriga kritiken mot bygget av Kulturväven om?

Kulturväven är ett skrytbygge, eller ”prestigeprojekt” som kommunen kallar det. Ett landmärke för att ”sätta Umeå på kartan”. Det byggs tillsammans med fastighetsbolaget Balticgruppen – kommunen äger 50 % och Balticgruppen 50 %. När man bestämde att uppföra det fanns inga som helst önskemål från kulturlivet om ett sådant projekt, och man hade ingen aning om vad som skulle ligga där förutom stadsbiblioteket som man alltså valde att flytta. Hyresnivåerna i kulturväven är enorma och kommunen ska i 25 år (utan möjlighet att dra sig ur) hyra 15 000 kvm i byggnaden, som också innehåller ett salutorg, en konferensdel och ett hotell i Balticgruppens regi. För detta har budgeteringen varit extremt oklar från Umeå kommuns sida. Farhågorna har främst varit att projektet ska gå ut över endera övriga kulturbudgeten eller andra delar av stadens omkostnader som vård, skola, omsorg, vägunderhåll, socialtjänst och liknande. Det handlar helt enkelt om att man överför pengar från verksamhet och välfärd till hyreskostnader som i förlängningen tas ut i vinst av ett privat fastighetsbolag, eftersom projektet har ett avkastningskrav på 10 % per år. Kulturvävens funktion är inte att lyfta kulturlivet, det är att i ett projekt visa att staden satsar på att växa, för att i nästa steg locka fler investerare, turister och inflyttare till staden.

7. Okej, men detta med det så kallade Apberget då? Det var väl bara en ful stentrappa och scen, varför bråkar folk om den?

Det är ett faktum att Apberget hade en betydande funktion för många umebor, oavsett platsens estetiska utseende. Den användes för att träffa kompisar, hänga, käka mat men också som klassisk slutpunkt för demonstrationer och manifestationer. Att den som vissa säger var ”skräpig” är ju just ett tecken på hur använd den var. Men konflikten handlade inte i första hand om platsen i sig utan om tillvägagångssättet att riva den. Informationen kom inte från kommunen utan läckte en (1) vecka innan genomförandet till oss i Allt åt Alla Umeå som sedermera gick ut med den till media. Det har med tiden blivit uppenbart, som många anat, att planeringen av rivandet grundat sig i en intim dialog med fastighetsägare och näringsidkare längs med esplanaden, för att bättre anpassa den för handel. Detta följer spåren från bibliotekskonflikten, där (som vi beskrivit ovan) näringslivet utövade påtryckningar av samma typ. Trots att flera bevis framkommit på att planeringen gått till på detta vis har politiker och tjänstemän konsekvent vägrat att erkänna det. I grund och botten handlar alltså frågan mer generellt om hur och för vem det offentliga rummet omformas. Vi såg även en liknande diskussion 2011 kring enhetliggörandet av korvvagnarna.

8. De som protesterar känns mest som bakåtsträvare. De säger nej till allt och tror att det blir bra bara det är precis som det alltid har varit. Är det inte bra att staden utvecklas?

Att vara emot en form av ”utveckling” betyder inte att man vill att allt ska fortsätta vara som det är, eller ens gå ”bakåt”. Tvärtom finns det ju massor av olika sätt att ”utveckla” en stad. Vi tycker att detta sätt att argumentera är direkt antidemokratiskt eftersom dess funktion är att kväsa antagonistiska idéer för vilken framtid vi vill skapa, snarare än argumentera mot en specifik verklig ståndpunkt. För oss som vill ha en mer gemensam stad, som planeras utifrån de behov och begär som finns hos de som lever sina liv här, blir det också nödvändigt att motsätta sig projekt och förslag som går i motsatt riktning – som privatiserar stadsrummet, fråntar oss platser. Vi erkänner den ”utveckling” som nu sker som ideologisk – den drivs av ett visst intresse och specifika uppfattningar, snarare än av oföränderliga, naturliga förutsättningar.