Kategorier
Allmänt

Stadsblad: Stad i ljus nr 1

Detta är det första numret av vad vi hoppas blir en lång utgivning av stadsbladet Stad i ljus. I det här numret riktar vi fokus mot bostadssituationen för oss Uppsalabor – hur är det tänkt att vi ska kunna bo någonstans egentligen? Allt längre kötid till allt dyrare hyresrätter eller allt osäkrare lån till allt dyrare bostadsrätter och villor möter oss alla.

Stad i ljus är ett blad av och för Uppsalabor, utgivet av förbundet Allt åt Allas Uppsalagrupp. Vi skriver om
saker som händer i vår stad och som berör oss alla. Vad vi framför allt vill göra är att skriva om de konflikter som vi alla är en del av, vare sig vi vill eller inte. Vilka är det egentligen som tjänar på de förändringar som pågår? Vilka är det som får betala för dem? Vad finns det för alternativ? Vi tycker oss ha sett en utveckling där vi får allt mindre gemensamma resurser, allt större klassklyftor och allt mindre inflytande över våra egna liv.

Med detta och framtida nummer hoppas vi bidra till en diskussion om hur vi Uppsalabor kan ta makten över de områden vi bor i. Har du en fråga eller åsikt om det här bladet? Kontakta oss på uppsala@alltatalla.se.

Ladda ned första numret här: Stad i ljus nr 1

Kategorier
Malmö

Triangeln hotar

Våren 2010 lanserade vi i Malmö en symbol. En knuten näve i vilken det går att utläsa en stadskarta. Det kan vara vilken stad som helst men det är den stad som vi kämpar i.

Med vår retorik för vi fram vårt perspektiv. Vi säger att ”Staden är vår” och ”Malmö är inte deras att sälja” för att visa att vi ser det som vår stad och därmed vår att bestämma över. Vi vet att vi kämpar i underläge. Vi vet att vi inte har makten över varken politiken eller kapitalet i Malmö. Vi vet att när vi lyfter problem och föreslår förändringar riskerar vi att frågan blir omhuldad av någon med makt, och att dessa kan utnyttja det för sin egen vinning. Sydsvenskan säger att de vill bidra till en bättre bild av Malmö, deras intresse är naturligtvis också att bygga sympatier för sitt eget varumärke. Vi har kartlagt Malmös ekonomiska segregering, Sydsvenskan publicerade liknande material. Vi spred information om hur skattebetalare subventionerar vinster i Folkets park och säsongen senare ändrade man på mycket av det som är direkt synligt för besökarna (men naturligtvis inte det stora problemet, att skattepengar subventionerar privata företag).

Vi spelar inte på samma arena som kommunen och företagarna, vi har inte det som spelar någon roll: Vi har inga pengar att investera för att utmanövrera. Ändå framställs vi som hotfulla. Särskilt mot handel och shopping. När vi anordnade en stadskampsvecka i maj skickade handlarna ut detta till affärerna:

Märk att de tagit information från Ockupationsfestivalen tre år tidigare!! En festival som ägde rum i bara Lund och med uttalat syfte att ockupera tomma hus, inte affärer.

Nu, tillbaka till vår knutna stadskartenäve. Låt oss presentera en annan bild:

Läs texten. Vi, om några, känner igen retoriken. Vi ser det hot som kapitalintresset brukar se i oss. Vi ser hur en mäktig spelare i Malmö, ett företag som fått chansen att definiera utseendet på stor yta: Köpcentret utvidgas, fler parkeringsplatser byggs, fler förväntas kunna ta bilen dit (betyder det att vi aldrig kommer få se en bilfri Södra förstadsgata? Trots nya citytunneln i samma kvarter?). Är detta, om något, inte ett hot mot småhandlarna? Om handlarna är rädda att deras affärer ska gå omkull om vi krossar ett skyltfönster, så borde verkligen Triangelns hot utlösa oro över framtiden.

Därför skickar vi nu den här hälsningen till Malmös handlare:

Varning! Triangeln tänker ta över stan!

Det är viktigt att komma ihåg att detta företag/dessa köpcentran inte har en riktad hotbild emot dig som person. Deras uppsåt är oftast att ta över egendom/slå ut konkurrerande handel. Köpcentrat Triangel har på sin hemsida och i sin marknadsföring aviserat ”2013 tar vi över staden”.
Ur deras planer framgår att man uppmanar till masskonsumtion och att få alla dagligen 100 000 (!!!) passerande människor att handla BARA där.

I Malmö är det särskilt området kring Södra förstadsgatan/Möllevången som är aktuellt.
Polismyndigheten är informerad. Vi uppmanar alla butiker i dessa områden att besöka Triangel.se för att läsa på om planerna, samt ha en beredskap för vad som eventuellt kan hända din butik.

Kategorier
Evenemang

Föredrag: Praktiska tips om hur man räddar grönområden i städer

Lunds kommuns borgerliga allians håller just nu på att planera för exklusiva bostadsrätter i Borgareparken på Norra Fäladen. Lunds mest välanvända stadsdelspark kommer att förstöras om inget görs. Kommunen ser planerna som en del av en större förtätning som ska bygga ett nytt Lund, men framtidens städer måste byggas på rättvisa och gemenskap.

Att pressa samman de fattigaste stadsdelarna ännu mer och ödelägga dess gemensamma ytor och parker får inte bli lösningen på stadens katastrofala bostadssituation. Som en del i arbetet för att rädda Borgareparken bjuder Allt åt Alla in Nils-Erik Norby, biolog från Småland, som deltagit i framgångsrika protester vid flera liknande fall.

Allt åt alla Lund står för en lägesrapport om kampen om parken och efter Nils-Eriks föredrag pratar vi om hur vi kan gå vidare i arbetet med att försvara Borgareparken.

Föredraget äger rum söndagen 17 juni kl 16.00 på ABF-lokalen vid stationen (Bangatan 10)

Vi bjuder på kaffe och te.

Arr: Allt åt Alla Lund, i samarbete med ABF-Lund och facebookgruppen ”Rör inte Borgarparken!”

Kategorier
Allmänt

Fortsatta protester mot bygget i Borgareparken

Bygget i Borgareparken har varit en hel del på tapeten sedan nätverket ”Rör inte Borgareparken” bildades för några veckor sedan. Bland annat har det affischerats och delats flyers på fäladen, och spridits längre flygblad på Kalaset (i parken), en grillfest fixats och ett antal insändare skrivits och skickats till tidningar (varav en av våra och två av nätverket publicerats). Nu senast uppvaktade byggnadsnämnden på sitt möte av sex personer ur nätverket som dök upp med banderoll, plakat och flygblad, och vi planerar något betydligt större till det möte där detaljplan för Borgareparken kommer att diskuteras.

fAÅA-Lund och dess medlemmar har slutit upp i nätverket eftersom parken ju ligger oss nära om hjärtat, men vi planerar även lite egna aktiviteter inom kort. Boka in kalendern på söndagen den 17e, då det blir föredrag om att rädda parker och ändra grönområden utifrån flera framgångsrika erfarenheter runt om i Sverige. Eventuellt kommer ”Rör inte Borgareparken” ha planeringsmöte efteråt. Exakt tid och plats kommer inom kort. Håll utkik på vår hemsida och facebook.

Kategorier
Allmänt

Stadskampsveckan 2012: En sammanfattning

Mellan den 7-13 maj genomfördes Stadskampsveckan för tredje året i rad. Över 40 aktiviteter genomfördes i Stockholm, Umeå, Malmö, Lund, Göteborg, Nyköping och Uppsala; stadsvandringar, filmvisningar, debatter, studieträffar, möten mellan grupper som organiserar sig i sina bostadsområden, aktioner, mikroallmänningar, demonstrationer, massplankningar och mycket mycket mer. Här sammanfattar vi de aktiviteter som genomfördes under årets vecka stad för stad. Nästa år är vi förhoppningsvis ännu fler städer, nätverk, organisationer och kvarter som deltar!

Umeå

I Umeå planerades och genomfördes stadskampsveckan för andra året i rad. Vår ambition var att sammankoppla och anhopa de praktiska aktiviteter och teoretiska diskussioner som följer vår verksamhet under resten av året.
Veckan började med första delen i en två dagars diskussionsträff om Umeås pågående stadsomvandling under titeln: ”Umeå under omvandling till kreativ stad – men för vem?”. Som diskussionsunderlag användes en text av geografen David Harvey med titeln ”Från storskalighet till entreprenörskap”, men på plats fanns även en lokal akademiker – Madeleine Eriksson, för att hålla ett kort inledningsföredrag om textens bärande teser. Efter föredraget delades de cirka femton närvarande upp i tre mindre grupper för att diskutera hur vi kan förstå Umeås stadsutveckling utifrån de beskrivna förklaringsmodellerna för den idag dominerande stadsplaneringen. Vi pratade om hur människor trängs undan när stadsdelar rustas upp (gentrifiering), hur vi kan förstå funktionen bakom prestigeprojekt som Kulturväven, vad stora fastighetsägare som Balticgruppen spelar för roll och liknande. Träffen hölls på Kulturhuset Klossen, beläget mitt i miljonprogramsstadsdelen Ålidhem där många av våra egna medlemmar är bosatta.

Under tisdagskvällen fortsatte måndagens diskussionstema med lite större fokus på begrepp som ”kreativa städer”, ”gentrifiering” och Umeås stundande Kulturhuvudstadsår 2014. Vi använde en text av italineraren Matteo Pasquinelli – ”Kreativa ruiner” som nyligen publicerades i svensk översättning av Tidningen Brand (nr 2/2012). De tio deltagarna diskuterade uppdelade på två mindre grupper kring försöken att göra städer till moderna tjänsteekonomier, vad kultur innebär, varför Umeå helt plötsligt börjat värdesätta kulturen och vill marknadsföra sig som ”kulturstad”, hur inlandet påverkas av stadsutvecklingen, hur uppdelningen mellan fin- & fulkultur ser ut i vår samtid och mycket mer. Även denna träff skedde på Kulturhuset Klossen på Ålidhem.

På onsdagen hade vi ingen faktisk aktivitet. Istället passade vi på att släppa en granskande rapport om Umeås stadsomvandling, som uppföljning på studieträffarna dagarna innan. Rapporten är en genomgripande granskning av Umeås stadsplanering via styrdokument, översiktsplaner, fördjupningsplaner, uttalanden från politiker och liknande under namnet ”Umeå under omdaning – en granskning av Umeås planerade framtid”. Texten fungerar lite som en fortsättning på den granskning av biblioteksflytten som vi släppte under hösten 2011 och ett försök att koppla samman olika processer och tendenser i en helhetsbild, och därtill diskutera skeden av kamp och möjligheter till framtida kamp för en rättvisare stad. Vi skickade också ut ett pressmeddelande till lokala medier vilket genererade reportage i SR P4 Västerbotten (länk).

Torsdagskvällen tillbringades även den på kulturhuset Klossen. Tanken var att sitta tillsammans, samtala och under avslappnade former tillverka olika affischer att sätta upp i vårt närområde. Idag präglas våra offentliga utrymmen i allt högre grad av kommersiella budskap, i synnerhet platser vi är tvugna att spendera passiv tid på som busshållplatser och på kollektivtrafik. Vårt syfte med torsdagens praktiska träff var i första hand inte att kritisera denna kommersiella utbredning i sig, utan snarare att diskutera hur dessa platser rent praktiskt skulle kunna användas för en gemensam kommunikation, horisontellt mellan t ex grannar i ett bostadsområde. Hur kan vi använda det offentliga rummet för att folkbilda, sprida idéer och kunskap mellan oss? Den praktiska delen av träffen bestod alltså i att konkretisera detta genom att skapa olika former av bildlig kommunikation för att sätta upp på platser som busskurer, och på så vis exemplifiera alternativ till reklamen. En hel bunt affischer gjordes med allt från roliga/trevliga bilder till mer folkbildande texter med t ex lokal kvartershistoria.

På lördagen och söndagen avslutades årets vecka med att vi slog upp vårt partytält i en park utanför centrum i stadsdelen Ålidhem. Där erbjöd vi, i vad som får godtas som bra väder på våra breddgrader i tidigt maj, hjälp med att fixa sin cykel. Tillsammans med boende i området så byttes det däck, lagades punkteringar, justerades styren med mera. Sammanlagt så var vi kring 75 personer som kom och gick under de två dagarna. En del kom för att skruva på sin cykel, andra kom för att bara hänga ut och fika det gratisfika som vi i Allt åt Alla, och andra boende i området, tagit med. Vi fick också möjligheten att lyssna på musik då en av kvarterets boende tog med sig en hemmabyggd bärbar musikanläggning. Video från cykelverkstaden: http://vimeo.com/42091705

Sammanfattningsvis så är vi väldigt nöjda med årets stadskampsvecka. Vi har fått mer energi trots att vi jobbat en hel del för att få det här att gå ihop och bli så bra som det blev.

Är du intresserad av att veta mer om oss och vad vi har planerat att göra i Umeå härnäst så skickar du ett mail till umea@alltatalla.se eller kontaktar oss via twitter eller Facebook.

Stockholm

Det sammanhållande temat för Stadskampsveckan i Stockholm blev gentrifiering. Staden ska växa med 800 000 invånare – ett helt Göteborg – till år 2030. Detta kommer innebära en enorm stadsomvandling, som kommer förändra hela stadens struktur och sammansättning. Vi ägnade veckan med att försöka få ett grepp kring denna förändring.

På måndagen på Hemliga Trädgården hade vi en öppen studiecirkel där vi läste Stockholms olika dokument, den nya regionalplanen och Stockholmsvisionen 2030. Fram trädde en bild av hur central de nya infrastruktursatsningarna (motorleden Förbifart Stockholm samt spårvägen Citybanan) är för att öppna upp nya ytor där staden kan växa. Målet är att skapa ett flerkärnigt Stockholm och dessutom få större delar av Mälardalsregionen att bli nya pendlarorter till Stockholm. För att locka kapitalinvesteringar till Stockholm krävs ett långtgående offentligt-privat partnerskap, dvs att staten/staden genom skattepengar underlättar företagsetablering genom forskningssamarbeten, utbygd infrastruktur, låga arbetsgivaravgifter och skapandet av ”klusterzoner” för olika företagsgrenar eller industrier (datakluster i Kista, medicinsk forskning och ”life science” i Solna, designcentrum i Telefonplan/Liljeholmen).

På tisdagen höll Brand i ett välbesökt panelsamtal på Konsthall C i Hökarängen, där nya numret om gentrifering presenterades. Paneldeltagarna betonade att det var viktigt att lyfta gentrifieringsdiskussionen ur en självspäkande identitetspolitik, gentrifiering handlar inte om hur vi genom kultur och gemenskap gör områden attraktiva, utan om hur byggbolag, markägare och stadsplaneringen medvetet omvandlar staden för att kunna öka kapitalackumulationen, få ut mer ränta ur områden genom nybyggnationer, kvarterslyft, renoveringar eller ombildningar. Det är först när vi har dessa politiska och ekonomiska drivkrafter klara för oss, som vi kan börja diskutera hur vi vänder kultursatsningar, stadens dialogsamtal och mötesplatser till redskap för motstånd. Samtalet finns upplagt här: http://soundcloud.com/motkraft/brand-p-konsthall-c

Diskussionen om kulturens politiska ekonomi fortsatte på onsdagen med Rasmus Fleischers föredrag på Teater Tribunalen i Centrum för Marxistiska Samhällsstudiers (CMS) regi. Föredraget finns upplagt här: http://soundcloud.com/marionettfilm/fleischer

På söndagen togs stadsomvandlingen och stadsexpansionen upp utifrån bostadssituationen. Linje17s kampanj Rätt att bo och CMS höll ett panelsamtal på TUR-teatern i Kärrtorp om de olika vågorna av ombildningar och utförsäljningar av allmännyttan (först i innerstan, sedan förstaden och till sist ytterförorten) som skett de senaste tio åren, hur det har ökat bostadsbristen och klassegregationen i staden. När ombildningarna nu börjar mattas av har istället allmännyttan börjat sälja av stora delar av sitt bestånd till privatvärdar, i områden där ombildningarna röstats ned. Diskussionen handlade även om den dubbla beskattning boende i allmännyttan utsätts för, i och med att de allt mer marknadsanpassade hyrorna drar in stora vinster som sedan plöjs in i den vanliga kommunala budgetten istället för att återinvesteras i allmännyttan. Det är genom vinsterna i allmännyttan som infrastruktursatsningarna i staden ska bekostas.

Diskussion i all ära, men ett mer pedagogiskt sätt att visa på stadsomvandlingarna är att ge sig ut i staden och faktiskt studera dem på plats. Detta gjordes i form av en stadsvandring på Södermalm – den innerstadsdel som i det längsta gjorde motstånd mot gentrifieringen. Genom att vandra mellan de olika hus som varit ockuperade mellan 1977-1990 berättade guiderna om hur Söder såg ut på den tiden och vilken stadsomvandling som man då lyckades stoppa. Stadens dolda motståndshistoria trädde fram för våra ögon, vi fick en inblick i att stadens utseende inte bara är format av stadsomvandlingsplanerna från ovan utan även av motståndskamperna underifrån. Om Ockupationsstadsvandringen visade på en annan stad genom dess historia, gjorde Mossutställningar det motsatta med sin busstur runt Stockholms nya produktiva klusterzoner. Bussturen genomfördes som ett event, en framtidsresa till 2090, där deltagarna fick visionera om en annan sorts stad och andra mellanmänskliga relationer i staden och föreställa sig hur 2012 blev en brytpunkt – och vilka tendenser i staden som ledde fram till denna stadsutopi 2090. Ett kreativt och lekfullt sätt att börja granska staden och stadsrörelser med andra glasögon.

Viktigast under stadskampsveckan var självklart aktionerna, de konkreta återtagandena av det offentliga rummet – stadsrörelsens förmåga att fylla stadens ickeplatser, ockupera dem och göra dem till gemensamma platser. Stadskampsveckan inleddes med Utopikarnevalen – där hundratals ungdomar tog gatorna i besittning i ett karnevalsupptåg som ringlade sig fram genom innerstaden. Veckan avslutades med en annan karnevalisk parad, Linje17-paraden – där utklädda och skramlande barn och vuxna från de olika tunnelbanestationerna på sydlinjen vandrade från sina stationer för att sammanstråla i den hotade Bagisskogen. Se DNs fotoreportage här. Under veckan tog nätverket Linje19 tillbaka Högdalens centrum och förvandlade till ett vardagsrum, med soffor, tébjudning och samtal. Och Allt åt alla Stockholm genomförde en flygbladsutdelning och aktion utanför vårdcentralen Serafen, som reats bort av borgarna. Är det inte bisarrt när det kostar mindre att köpa en vårdcentral än en etta på samma plats i innerstan? Se video här. http://www.youtube.com/watch?v=hWE3hB3ruvs

Stadskampsveckan var inte ensam om att diskutera staden. Även på andra aktiviteter utanför veckans program skedde en febril verksamhet med rätten till staden som gemensamt tema: de olika linje- och förortsnätverken hade en träff för förortssamordning, Planka.nu deltog i ett samtal om den feministiska staden på Feministiskt forum, Tribunal12 hölls på Kulturhuset och Folkets hus & parker höll tillsammans med Folkrörelsernas kulturfrämjande en bussresa där Allt åt alla fick vara värdar.

Årets Stadskampsvecka hade det mest omfattande programmet sedan starten och en större bredd av deltagande organisationer än tidigare år. Men det finns mycket som går att förbättra till nästa år. Framför allt vill vi få ett tätare samarbete med de nya rörelserna i miljonprogrammen, förortsorganiseringens andra ben. Gentrifieringsdiskussionen missar en viktig bit om vi inte väger in inte bara de områden som staden satsar på, utan även de som staden låter förfalla. Till nästa år måste vi lyfta detta perspektiv på den delade staden (dual city) och ytterligare stärka motståndet mot den klassegregerade staden.

Uppsala

Vi bestämde oss för att delta i stadskampsveckan relativt sent, men fick ändå ihop ett program. Bokcafé Projektil är alltså ett socialistiskt bokcafé som varit öppet i en dryg månad. Mitt i stan, insprängd bland nyöppnade shoppinggallerior, finns alltså numera ett embryo till ett socialt center och en utgångspunkt för motstånd. Hela vår existens är i någon mening ett brott med inriktningen på Uppsalas stadsutveckling.

Veckan inleddes på onsdagkvällen med en visning av ”behandla oss inte som djur”, dokumentärfilmen om Pantrarna i Göteborg. Publiken kunde även donera pengar till den insamling som Motkraft startat för att kunna mastra ljudet på filmen och distriburera den.

På torsdagen berättade en av de aktiva i Hyresgästföreningen i Gränby om lyxrenoveringarna och de kraftiga hyreshöjningar som drabbat de boende där. Fenomenet är inte isolerat till Gränby utan kommer förmodligen drabba andra delar av Uppsala. Avslutningsvis, på söndagen, hölls ett öppet möte med  gruppdiskussioner med en inledning om gentrifieringens orsaker och en presentation om Uppsalas utveckling i sin helhet.

Vi är nöjda med veckan och vi tror att att vi sått frön till fortsatt organisering kring kamper i staden. Nästa år hoppas vi ha ett större program!

Göteborg

Under statskampveckan 2012 intog Allt åt alla Göteborg en rent organisatorisk roll och genomförde själva inte några aktioner eller föredrag. Istället var vårt mål att koppla samman stadens pågående kamper. Detta skedde antingen genom att vi lät aktionsnätverk inom olika delar av staden komma i kontakt med varandra eller genom att påvisa sambanden mellan olika typer av problem som bidrar till städernas ojämlikhet.

Vi inledde stadskampveckan med ett föredrag av sociologen Helena Holgersson som pratade om gentrifiering och hur det ter sig i Göteborg. Holgersson pratade om begreppets historia och om hur det ursprungligen var en del av ett kritiskt perspektiv men med tiden har det kommit att bli något som vissa röster talar om i positiv ton. I Göteborg blir detta tydligt när kommunpolitiker talar om den kommande stadsdelen Kvillebäcken som ett försök att ändra social karaktär på området runt omkring Ramberget genom att låta centrum röra sig över bron. Vidare diskuterades det koloniala Älvstranden Kvillebäckens reklamfilm för nya Kvillebäcken och HSBs hemsida www.hisingenftw.se. Bägge försök att på ett reklamaktigt sätt lansera stadsdelen som något som kan få en annan samhällsklass att flytta dit. En viktigt poäng att ta med sig från föredraget är att kritiskt granska begrepp som ”social hållbarhet” och ”blandstad”. Odefinierad begrepp som ofta blir verktyg för att försöka hävda att det går att driva en bostadspolitik som alla tjänar på men som allt som oftast är en bostadspolitik där centrala delar av stan förändras och endast blir tillgängliga för rika invånare medan dem fattiga måste flytta längre och längre ut.

Stadskampsveckans andra punkt ägde rum under torsdagen och handlade om kamper mot bostadsbolag som på olika sätt missbrukar sin verksamhet till de boendes förtret. Hit hade vi bjudit in Aktion mot Bovista som är verksamma i en av Göteborgs mer segregerade förorter Bergsjön, där bostadsbolaget Bovista, som ägs av en bank i Luxemburg, systematiskt låter lägenheter förfalla (mögel, fuktskador, dysfunktionella badrum och så vidare) utan att några avdrag ges på hyrorna för den befolkning som har en hög grad av analfabetism (och därmed kan antas vara ovetande om sina rättigheter som boende). Vi hade också bjudit in Nätverket Pennygången som bor och är verksamma i närförorten Högsbo, där bostadsbolaget Stena fastigheter, del av Stenakoncernen, stegvis meddelat om upprustningar av lägenheter och senare om chockhöjning av hyrorna. Efter insamlade enkätundersökningar har det framkommit att närmare 75 % av de boende inte kommer att ha råd att bo kvar om renoveringarna går igenom. De båda nätverken har planer på att efter vår stadskampvecka fortsätta att arbeta tillsammans för att utbyta möjliga strategier och erfarenheter i sina kamper, som ändock skiljer sig radikalt vad gäller så väl plats i staden, faktiska problem och organisationsformer.

Under fredagen visade vi dokumentärfilmen ”Behandla oss inte som djur” som skildrar organisationen Pantrarnas kamp i och för Biskopsgården på Norra Hisingen. Filmen skildrar å ena sidan hur socialdemokratiska och moderata kommunpolitiker i samförstånd omfördelar resurser som missgynnar ungdomar i Biskopsgården (konkret genom nedlagda fritidsgårdar), men också på repression i form av en förhöjd närvaro av polisiära insatser och övervakningskameror som installerats på godtyckligt vis (genom åberopande av ansökningstillstånd för helt andra platser inom stadsdelen). Pantrarna trycker hårt på att en omorientering måste komma till stånd, från dessa reaktiva åtgärder till förebyggande åtgärder i form av ett återinförande av välfärdsinstitutioner. Men filmen skildrar också den organisatoriska verksamhet som Pantrarna driver för ungdomarna genom att anordna olika aktiviteter i de fall där kommunen kommer till korta. Detta öppnad vidare för en intressant diskussion och konflikt som gäller engagemangets och det ideella arbetets komplementerande funktion, där verksamheter som egentligen ska skötas kommunalt nu sker som ett slags gratisarbete. Denna typ av frågor diskuterades i ett efterföljande samtal mellan Pantrarna och Allt åt alla.

Vi avslutade veckan med att ta oss utanför vår föredragslokal. Tillsammans med planka.nu genomförde en massplankning från Centralstationen till Gamlestaden. Syftet med detta är att belysa att stadskamp och rätten även handlar om hur vi rör oss mellan olika stadsdelar. Allt eftersom staden växer och människor och funktioner sprids över en större yta så blir det allt viktigare att kollektivtrafiken tillgängliggörs för alla. Planka.nu driver frågan om en gemensamt ägd och skött kollektivtrafik där alla resurser används för att göra resan så bra som möjligt för dem som arbetar med resan och den som reser. Det ställer vi oss helt bakom.

Väl i Gamlestaden hade vi anordnat en stadsvandring i området. Många kom till vandringen och en övervägande del av dem som deltog bodde i området (eller närliggande områden). Höll i stadsvandringen gjorde Anders som berättade om områdets ursprung och historia och därefter hur det planeras förändras över dem kommande åren. Vandringen tog inledningsvis upp dem viktigaste grundläggande begreppen som gentrifiering och bortträngning för att förstå förutsättningarna för stadskamp. Det här är begrepp som så klart följt med oss hela veckan men dem fick ännu konkretare betydelse då dem tog upp i miljöer där dem verkligen är aktuella i. Gamlestaden har likt många andra gentrifierade stadsdelar sitt ursprung som en arbetarstadsdel som präglats av stark social tillhörighet och misär. För kommunen har Gamlestadens rykte som ett ruffigt område tidigare varit ett problem, man försökte bygga om området till något som inte skulle se ut som en del av den centrala staden, till en förort helt enkelt. Idag har man dock en annan syn på stadsdelen, nu skall det centrala läget exploateras och en blandstad (också ett begrepp som förekommit tidigare i veckan) med centrumkänsla skall etableras. I den här centrumkänslan får dock inte alla samhällsmedborgareplats. Föreningen Fastighetsägare i Gamlestaden har bildats och dem trycker hårt på att området skall kännas tryggt, detta innebär i förlängningen att vissa typer av människor inte längre skall verka i området. Anders visar statistik på tydlig minskning i antalet socialbidragstagare minskat i området, något som nog inte skall förklaras med att färre får bidrag utan istället att dem tvingas flytta från sina tidigare hem. Även antalet invandrare har minskat i området. Tydliga exempel på bortträngning av vissa grupper till förmån för andra.

Sammanfattningsvis är vi i stort nöjda med uppslutning, slutsatser och frågor, men satsar på att själva ha en centralare funktion nästa år. Är du intresserad av att verka inom de områden som Allt åt Alla Göteborg är aktiva inom, tveka inte på att kontakta oss via gbg@alltatalla.se

Malmö

Lördag 5:e maj:
Folkets Parks framtid. Månadsdemonstration och samtal.
Vi tjuvstartade Stadskampsveckan med diskussion kring Folkets Park som vi lät sammanfalla med vår månatliga demonstration mot nedskärningar i, och utförsäljning av det gemensamt ägda. En person i Allt åt alla Malmö höll i en enklare föreläsning för att ge en kort historieskrivning av Folkets Park och om situationen i dagsläget. Bland annat talades det om det kommersiella övertagandet av markyta som vi anser har skadat parkens traditionella funktioner – det är inte längre en öppen och tillgänglig plats för alla. Vi mötesdeltagare samtalade sedan vidare om vad vi vill att parken ska vara och vad den ska inrymma. Detta ledde till intressanta diskussioner, vilket i sin tur gav idéer och uppslag kring hur vi kan och hur vi vill utveckla Folkets Park till att bli just en ännu mer tillgänglig plats för alla. Det lyftes upp flera vettiga idéer såsom bättre grillmöjligheter och att gå från nuvarande fokus som främjar vinstdrivande verksamhet. Vi kom även fram till att det är bra att följa upp tidigare kamper: Vilka frågor har lyfts? Har vi vunnit något? En del av det vi i Allt åt alla Malmö kritiserade med parkens skötsel förra året har förändrats till det bättre. Den stora frågan kvarstår dock: Vem är parken till för?

Måndag 7:e maj:
Älska kollektivtrafiken!
Planka.nu och Allt åt alla samlades på centralstationen i Malmö för en mindre manifestation och flygbladsutdelning. Vi ville med denna dags aktivitet lyfta fram fördelarna med en avgiftsfri kollektivtrafik. Samtidigt fick vi ut information om de negativa konsekvenser som fortsatt utförsäljning av kollektivtrafiken får för oss pendlare och resenärer: Då dessa förändringar har vinstsyfte som primärt mål och inte en skyldighet gentemot folket att tillgodose behovet av en om inte gratis, så billig och välfungerande, kollektivtrafik, leder det dessvärre både till försämringar och dyrare priser. Dagen ansågs som lyckad då väldigt många flygblad delades ut, och gav upphov till många givande samtal och diskussioner. Vissa som vi mötte blev till och med eggade till att ta egna initiativ för att arbeta vidare med frågan. Många ville ha med sig fler än ett flygblad för att kunna dela vidare själva.

Tisdag 8:e maj:
Stadsvandring på Möllevången.
Med Marcelo Olivares i spetsen begav vi oss på en resa genom ”Möllan”. Under en promenad ackompanjerad av Marcelos nyanserade berättande fick vi ett historiskt perspektiv att implementera på dagens situation i samma område. Vi informerades både om folkförflyttningar inom området sedan 1900-talets början och om Malmös tid som industristad. Dessutom så fick vi veta hur röstande i olika val reflekterades i var på Möllevången de bodde! I vissa fall var skillnaden i röstandet stort, trots att det kan vara bara en enda gata som skiljer människorna åt. Ett tydligt exempel är vid korsningen Sofielundsvägen/Claesgatan, där vi kan se att på ena sidan av vägen, som utgörs av hyresrätter, röstade betydligt fler rött än på andra sidan gatan där det istället bara är bostadsrätter. I bostadsrätterna bor i hög utsträckning äldre etniska svenskar med pension från ett sammanhållet yrkesliv. I hyresrätterna på andra sidan gatan däremot, bor fler unga vuxna, studenter och socialt utsatta personer och med större etnisk och kulturell mångfald. Både SD och den övriga högern är påtagligt mer representerade bland de som bor i bostadsrätter på Möllevången. Mycket mer berättades under vandringen, som upplevdes likt en härlig berättelse, och som öppnade ögonen för nya sätt att uppleva och se på Möllan. Det var oundvikligt, till sist, att konstatera att Möllan har lidit, och tyvärr fortfarande genomlider, stora förluster i och med den gentrifierings-politik som bedrivs. Vi stannade till på ett antal platser där invånarnas engagemang lett till konkreta resultat, bl.a. hur kampen för en ny park ledde till uppstarten utav Möllevångsgruppen. Utöver allt detta så kunde vi inte undgå den vackra arkitekturen i området faktiskt en gång byggdes för arbetare att hyra men nu börjat trängas undan av nya, dessutom väldigt fula, bostadsrätter. Ungefär ett trettiotal personer medverkade i promenaden. Mycket lyckat och givande tycker vi i Allt åt alla Malmö, som återigen vill framföra ett stort tack till Marcelo!

Onsdag 9:e maj:
Klassmotsättningar i staden. Aktionsdag!
Detta arrangemang lever ännu och arbetas fortfarande med. Tanken är att alla som vill berätta om en klassmotsättning de upplever i staden, ska få ett utrymme för att nå ut med sin berättelse. Konflikten illustreras med en bild och tillhörande kortfattad skriven eller inläst text. Alla uttrycksformer går bra så länge vi kan göra dem tillgängliga via internet! Det går fortfarande att skicka in bidrag så sammanställer vi så småningom. Sitter du och trycker på en klassmotsättning som du behöver eller vill få ur dig?
Maila oss på: malmo@alltatalla.se

Filmkollektivet RåFILM var också med och arbetade på samma tema. RåFILM undersökte både i intervju-form och teckning hur gentrifieringen upplevs och hur vi själva eventuellt har en roll i den. Svaren som RåFILM samlat på sig kommer att publiceras som en kortfilm baserad på intervju-materialet. Detta görs i samband med att vi i Allt åt alla publicerar våra egna och andras subjektivt upplevda klassmotsättningar. Stort tack till RåFILM för ert medverkande!

Torsdag 10:e maj:
Om hyresrätten.
Pål Brunnström gav oss denna afton en givande inblick i hur bostadspolitiken har sett ut sen slutet av 60-talet fram till idag. Med bl.a. statistik över byggnadstakt styrktes tesen om att en försämrad bostadspolitik ökar klassklyftorna: Sedan 70-talet har byggandet av hyresrätter i princip helt upphört. Samtalet kretsade kring bostadspolitiken generellt och hur det blivit svårare att påverka den. Vi pratade även mycket om hur den lett till en mer otrygg boendesituation för många och gett utrymme för en svart bostadsmarknad att växa fram jämte den lagliga. Bostad är, tack och lov, en social rättighet i Sverige men med dagens bostadspolitik uppstår dilemman: När kommunala hyresrätter inte finns att tillgå så vänder sig de sociala myndigheterna till den privatägda marknaden. Det leder till att vi skattebetalare får betala hyresvärdarnas ockerpriser. Många fler problem väcktes: Papperslösa utnyttjas, vi har sämre påverkanskraft och en sämre möjlighet för oss som individer att driva vår rätt gentemot hyresvärdar. Vi tackar Pål för hans kunskapsutjämning på området!

Lördag 12:e maj:
Tribunal 12.
Vi närvarade på Tribunal 12, en slags sken-rättegång som ställde den politiska och ekonomiska makten inför rätta för alla brott mot människor i Europa. Dessa brott består främst i hur vi behandlar flyktingar och andra migranter som utsätts för systematiska kränkningar och lever under sämsta tänkbara levnadsförhållanden. I ”rättegången” deltog många kända personer, som författaren Henning Mankell, framstående forskare och läkare med insikt i frågorna. Det står mer om bakgrunden till detta event på Tribunal12.org.

Vi i Allt åt alla Malmö var i alla fall på plats i Malmö där livesändningen från den riktiga tribunalen på Kulturhuset i Stockholm visades på bioduk.

Vi passade på att dela ut flygblad om skjutningarna i Malmö ur ett klassperspektiv som motvikt till den populistiska linjen som bara ser det som ett resultat av ”misslyckad invandrings-politik”. Flygbladet handlade även om hur det kan vara att leva som papperslös.

Söndag 13:e maj:
Stadsvandring i papperslösas Malmö
Stadskampsveckan avslutades med att Aktion Mot Deportation bjöd på stadsvandring till platser som illustrerar livet för människor som lever gömda och otrygga i Malmö. Vandringen gick från Möllevångstorget via bland annat sjukhuset, tågstationen Triangeln och Davidshalls torg för att avslutas i Folkets Park. Det pratades bland annat om situationen för papperslösa i akutvården, som i Malmö är något bättre än på andra ställen där det inte alls är självklart att alla ska ha tillgång till akutvård men även här går det inte alltid smärtfritt. När det kommer till psykvården kan det paradoxalt bli så att man får sitt faktiska behov uppfyllt (uppehållstillstånd) först när man är totalt nedbruten som människa. Det talades om flyktingförvaren som finns över hela Europa, där människor stängs in i väntan på att kunna deporteras, om den ökande kriminaliseringen genom polisens praktik och medias retorik och farorna med det. Det gavs exempel på hur sexism och partiarkala strukturer hakar i den extra prekära situation det innebär att leva som gömd i landet. Men det talades också om positivt motstånd: om hur papperslösa organiserar sig fackligt med registermetoden inom SAC i Stockholmsområdet; eller hur ett fall löste sig genom att en gränspolis hjälpte en avvisad man att korsa gränserna för att kunna rädda sitt barn. Polisen sade sedan upp sig.

Vi passade på att sätta upp affischer som efterfrågade Tobias Billströms hemliga adress i Malmö. Det hela avslutades i Folkets Park, en plats där många samlas för att fira med vänner och familj i de fall de till slut fått uppehållstillstånd.

Till sist ett stort tack till alla som hjälpt till, medverkat och närvarat under Stadskampsveckan. Även tack till alla er som stannat upp i er egen vandring i staden och pratat vitt och brett om allt möjligt. Både om innehållet i respektive flygblad och om annat i stort. Framförallt era egna berättelser och funderingar. Vi ses!

Allt åt alla Malmö 

Nyköping

I Nyköping höll allaktivitetshuset Magasinet öppet hus två dagar. Det deltagardrivna och icke-kommersiella aktivitetshuset är resultatet av två ockupationer i staden. Det hölls även en uppskattad förhandsvisning av ”Behandla inte oss som djur” om Pantrarna i Göteborg. Veckan avslutades med en stadsfest på Stora Torget.

Vi gjorde torget mer färgglatt med hjälp av vimplar, gatukritor, såpbubblor och glitter. Vi hade även en fiskedamm som var väldigt uppskattad av förbipasserande barn. Vi bjöd på kaffe, mackor och chokladbollar. Vi tog oss rätten att sätta vår kreativitet och prägel på torget.

Tanken var väl helt enkelt att det var dags att vi tog vårt utrymme. Torget är allas och vi ska utnyttja det. Det är en offentlig plats. Det behöver inte vara ett stelt ställe där man bara passerar. En kan faktiskt umgås och hänga på det. Låta det skapas av alla som brukar det.

Lund

I år arrangerade Förbundet Allt åt Alla Lund (tidigare Virvelvinden) för första gången någonsin stadskampsveckan här i staden. Vi började veckan med att hålla ett infomöte på norra Fäladen om kommunens utförsäljning av Borgareparken som för tillfället är en fråga som berör många som bor uppe på norra Fäladen, och som vi i Allt åt Alla Lund valt att arbeta med. Vi arrangerade även ett föredrag med Eric Clark, professor i kulturgeografi, med titeln ”Social polarisering och plundringen av den urbana allmänningen”.

Nästa dag visade vi en dokumentär om Detroit, ”Requiem for Detroit”, och en medlem i Allt åt Alla höll ett föredrag om Detroits utveckling i anslutning till dokumentären. Vi visade också en trailer för en kommande film om Grace Lee Boggs. Veckans sista aktivitet, grillfesten i Borgareparken blev dessvärre inställd på grund av att det regnade.

Kategorier
Allmänt

Insändare i Sydsvenskan 16/5

Stoppa utförsäljningen av parken!

Borgareparken på Norra Fäladen är ett av Lunds mest använda grönområden. Det ligger inklämt mellan det stora studentområdet Delphi, hyresrätterna på Magistratsvägen och Sankt Hans Gränd, de stora bostadsrättsområdena på Skarpskyttevägen och Fredslyckan och ett fint, men tätbebyggt radhusområde från Miljonprograms-epoken. Borgareparken är alltså inte bara en viktig oas i ett en tätbebyggd del av staden – det är också en viktig mötesplats där olika människor som bor på olika vis i norra Lund kan träffas och använda parken tillsammans.

Kommunen håller nu, med de borgerliga partierna i spetsen, på att försöka sälja ut delar av vår park. På några års sikt vill de höja ”tätheten”, alltså antalet invånare per kvadratmeter, på norra Fäladen med runt 10%. Det innebär att mycket måste byggas. En del av dessa planer är bra och kommer att bidra till att göra Lund och Norra Fäladen bättre för alla oss som bor här. Det behövs mer billiga bostäder i Lund för att minska trycket på stadens kaotiska bostadsmarknad, men inte till vilket pris som helst.

En del av byggplanerna är alltså inte bra för alla. Att ”öka tätheten” på platser där folk redan har gott om plats – områden som präglas av stora villor med stora trädgårdar – är en sak. Men att ”öka tätheten” i områden som redan präglas av trångboddhet och där grönytor blir en avlastning för de som bor där på liten yta och med trånga gårdar, är inte bra. Att det dessutom handlar om att slumpa bort kommunens mark till privata aktörer som sedan säljer den vidare som svindyra bostadsrätter nischade mot ett fåtal rika pensionärer – servicelägenheter som enligt byggherren kan komma att kosta så mycket som 2.5-3 miljoner – är inte vägen framåt för Lund eller Norr.

Byggplanerna är än så länge inte långt gånga, högerpolitikerna måste få igenom både detaljplan och bygglov innan något kan hända. Dessutom måste de vinna ett val om två år, vilket säkert kan bli svårt om dessa galenskaper kommer upp på agendan. Det är därför det borde gå att stoppa plundringen och utförsäljningen av Borgareparken. Det kräver att folk går samma och sätter sig på tvären, bygger allianser och jobbar förutsättningslöst för att uppnå detta mål. Men det är möjligt. Om vi kämpar tillsammans kan vi vinna över byggplanerna och kommunen. Men då är det dags att vi sätter igång nu direkt.

Johan Lundgren,
Boende på Norra Fäladen och medlem i Allt åt alla

Kategorier
Allmänt

Angående förtätningsplanerna för Norra Fäladen 4:1

Förbundet Allt åt Alla Lund (Virvelvinden) har tagit del av det aktuella planprogrammet för Norra Fäladen 4:1 och del av Kvarteret Bullerbyn. Vi framför i egenskap av intresseförening med säte i Lund, och kontinuerlig verksamhet på det område planerna berör, följande yttrande.

Vi anser att det finns tre grundläggande problem med planprogrammet för Norra Fäladen 4:1, och vi kommer att verka inom och utanför den officiella planeringsprocessen för att se till att dessa problem löses på de sätt som Fäladsborna anser bäst.

1. Byggandet av billiga hyreslägenheter är en oerhört viktig fråga och vi känner alla till historier om hur bostadsmarknaden inte fungerar för majoriteten av befolkningen i vår stad. Planer på nya hyresrätter är därför alltid välkomna, men om man ser på de bostäder som byggts i Lund på den senaste tiden handlar de snarare om att marknadsföra och göra staden ”finare” (till exempel Nya Magasinet, Brandstationen, Södra Vägen), eller om att slumpa bort kommunala resurser till privata aktörer för att locka till sig investeringar (som till Paulsson Fastigheter nu senast). Om det rör sig om att ge bort värdefull kommunal mark till vrakpriser eller om dyra kommunala skrytbyggen tänkta för en exklusiv minoritet av befolkningen kommer vi att starkt att motsätta oss alla former av byggande. Bygg billigt, och anpassa bostäderna för oss vanliga lundabor som mest behöver lägenheter, istället för att bygga ”för småhusägare” som ska ”skapa flyttkedjor”.

2. Planprogrammet talar om en ”förtätning” av Norra Fäladen de kommande åren, som skulle innebära att ytterligare nästan 2000 människor kommer att bo på samma yta som idag. Norra Fäladen är redan ett tätbebyggt område, och även om byggandet av billiga hyresrätter i Lund är oerhört viktigt, anser vi att kommunens planerare bör försöka förtäta mer glesbebyggda delar av Lund först. Till exempel är Annehem, just norr om Norra Fäladen, ett enormt nybyggt, villaområde med rejält tilltagna enfamiljshus och stora trädgårdar till varje bostad. Uppenbarligen har kommunen inte ställt några krav på täthet i sin planering där. Att ha gott om rum där man bor, att ha offentliga lokaler som räcker till för befolkningen och att inte behöva trängas på bussen och i jakt på parkeringsplatser är en klassfråga. Bygg höghus hos de rika först, börja sedan planera för att ”förtäta” miljonprogrammen om det fortfarande behövs mer lägenheter.

3. Precis som Socialdemokraterna på Norr har påpekat är Borgareparken en viktig grönyta för oss på Norra Fäladen. Omvandlingar av kommunal mark som nu används fritt av allmänheten till privata tomter får inte ske hur som helst! Om det ska byggas i parken måste det röra sig om kommunalt ägda hyresrätter som är utformade så att de i allra minsta mån tar upp de allmänna ytorna i parken, och inte kräver staket eller stängsel för att de boende ska kunna leva ett bra liv utan överdriven insyn eller andra störningar. All mark som inte direkt upptas av byggnader eller dess omedelbara omgivning måste bevaras som kommunalt ägd parkmark, så att eventuella framtida fastighetsägare inte kan ta delar av Borgareparken i privat besittning genom att uppföra staket längs en allt för omfattande tomtgräns. Samma sak gäller med gator, trottoarer, cykelvägar, gångstigar, lekplatser och liknande – den ska fortsätta vara kommunägd för att skydda parkens allmänna karaktär!

Medlemsmötet för Virvelvinden (Förbundet Allt åt alla Lund) 31/1 2012,


Kategorier
Material

Gentrifiering—Exemplet Karlskronaplan

Texten som PDF.

Texten är ett exempel på nyliberaliseringen av boende och bostadspolitiken. Boende är underordnad en ekonomisk politik med fastighetsspekulation och avkastning. Idag handlar det inte om en social politik med mål om ett bra boende på de boendes villkor.

Rätt till bostad eller en investeringsmöjlighet?

Jag fick höra om en ombildning av hyresrätter till bostadsrätter på Karlskronaplan vid Folkets Park i Malmö, där jag genom Hyresgästföreningens tidning fick följa de boendes kamp mot fastighetsägaren som ville renovera och ombilda lägenheterna till bostadsrätter. Ungefär hälften av lägenheterna var tomma då några nya kontrakt inte skrevs. De boende som fanns kvar ville inte, och hade inte råd, att köpa lägenheterna.

Artikelserien tog slut innan något definitivt besked hade kommit. Själv kom jag kom in i processen när de renoverade lägenheterna låg ute till försäljning. Trots dialog om att de boende eventuellt skulle kunna fortsätta, hyra och styra renoveringsgraden låg alla lägenheterna ute till försäljning. Alla lägenheter var dessutom totalrenoverade till att se ut som lägenhetshotell vid en badstrand. 1997 hade ägaren köpt fastigheten för 5,5 miljoner.

Tio år senare, 2007, såldes fastigheten som bostadsrätter för 36,7 miljoner. Dessa lyxiga bostadsrätter hade bara något år innan varit hyresrätter tillgängliga för människor utan högre inkomster i arbetarklasstadsdelen Södra Innerstaden i Malmö.

Jag gjorde en studie som sökte förklaring för processen i teorier om värdegap som är etablerade inom gentrifieringsforskningen, men sällan i svenska sammanhang. Den bygger på något så enkelt att en fastighet har olika värden beroende på upplåtelseformen vilket skapar ett värdegap som en fastighetsspekulant, ägare eller boende lockas att ta till sig genom att ombilda till bostadsrätter.

De sociala konsekvenserna kan variera beroende på hur ombildningen går till och gentrifieringen kan ta längre eller kortare tid. Jämför detta exempel där arbetarklassen kastas ut och deras bostäder säljs direkt som topprenoverade bostadsrätter till marknadspris med att de boende själva ombildar till ett förmånligt pris, eventuellt renoverar och kanske fem år senare säljer till någon till marknadspris. I exemplet ovan är de sociala aspekterna av utvecklingen i huset åsidosatta, de boendes hem, liv, trygghet och rättigheter. Jag beräknade att fastighetens värde som hyreshus var cirka 10 miljoner kronor. Det var alla de miljonerna som fanns i en ombildning som fick bestämma husets och de boendes öde.

Den urbana fronten

Det är många faktorer som gör att detta kan ske. Det handlar till stor del om en tvådelad bostadsmarknad med helt olika villkor. Hyresnivåerna hålls relativt stabila jämfört med skenande bostadsrättspriser. När dessutom ett ägt boende får än mer förmåner genom till exempel olika skatteavdrag höjer det priserna än mer vilket leder till en allt mer polariserad bostadsmarknad, större värdegap och till slut en allt mer segregerad stad uppdelad i fattiga i hyresrätter i vissa stadsdelar och rika i bostadsrätter och villor i andra stadsdelar. Många varnar för denna utveckling i Sverige och att tydliga tendenser för detta finns.

Bostadsrättspriserna i centrala Malmö har stigit kraftigt under 2000-talet. En ökning av vissa typer av välbetalda jobb i centrum och stor inflyttning av människor med önskan om att bo centralt kommer ofta på tal när man beskriver denna utveckling.

Dessa brukar kallas de konsumerande aktörerna. Men man ska inte glömma bort de aktörer som ”skapar” dessa nya bostäder, det vill säga fastighetsägare, kreditgivare, byggherrar med flera. Dessa brukar kallas de producerande aktörerna.

Vad man kan kalla ”samarbetet” mellan nya mer inkomststarka invånare med en viss efterfrågan och fastighetsaktörer som servar dessa med ”nya” bostäder beskriver gentrifieringsforskaren Neil Smith för ”the urban frontier”. Denna front rör sig fram i de gamla centrala delarna och exploaterar både de slitna gamla husen och invånarna och den kultur som finns där. När vissa områden har erövrats (i Malmö till exempel Rörsjöstaden och Davidshall) då fortsätter den till nya. En dag kommer den till Karlskronaplan.

Detta vet vissa fastighetsinvesterare men kanske inte de boende.

Vi blir varor på en marknad

Det jag menar med en nyliberalisering av boende är hur det blir allt mer varugörande, det blir allt mer till en vara i ett kapitalistiskt system och tankesätt. Där sker också en krock mellan de gamla och de nya invånarna. Bostadsrätter kräver en syn på boende där man är beredd att ta ett lån på kanske någon miljon för att få bo.

Man ska dessutom gärna ha koll på finanspolitik och räntenivåer. Detta vet de nya invånarna, men kanske inte de gamla. Ska man behöva ta ett lån på 1, 5 miljoner för att få bo i sin tvåa på Karlskronaplan? Den nyliberala utvecklingen innebär att kapitalismen tränger in i sfärer och delar av våra liv på ett sätt som den tidigare inte gjort. Det som tidigare i högre grad kontrollerats genom en välfärdspolitik med socialt ansvar ligger nu i händerna på marknadskapitalismens regler.

Det finns en stor oro för att arbetarstadsdelen Möllevången i Malmö med sin kulturrikedom ska genomgå en gentrifieringsprocess liknande det jag beskrivit. De studier som gjorts har sagt att en gentrifieringsprocess inte ägt rum, att nya invånare med högre inkomster inte flyttar in. Dels på grund av att det inte har ägt rum några ombildningar av lägenheter till bostadsrätter. Detta presenteras ofta som en nyckelfaktor.

Min studie 2008 visade att detta faktiskt har startat. 2005-2007 ombildades 258 lägenheter av boende. Några få hade ombildats redan 2004. Innan dess ombildades bara ett mindre antal lägenheter på 1980-talet. 2006 ombildades en fastighet av fastighetsägaren liknande fallet på Karlskronaplan. Men detta redovisas inte i den officiella statistiken. Både ombildningarna på Möllevången och fastighetsägare som ombildar till bostadsrätter i Malmöär trender som startade 2005.

Standardhöjande hyror är en annan trend just nu, inte minst på Möllevången. Detta är dock inte något som jag vet har studerats. Men det finns behov av det. Liksom en ombildning så kan en hyreshöjning på cirka 50 procent skapa nya förutsättningar för boende på Möllevången och kan, inte minst på sikt, leda till en gentrifieringsprocess där den ekonomiska tröskeln till boende blir så hög att många människor och hushåll inte kommer in i stadsdelen. Kanske kan inte ens de som bor på Möllevången idag känna sig säkra om sådana metoder som exemplet på Karlskronaplan fortsätter vara möjliga.

Den nära framtiden

En utveckling av Folkets Park till en allt mer kommersialiserad och regionalt marknadsförd attraktion samt Citytunnelns lokalisering ett stenkast från Möllevångstorget är starka strukturer som påverkar utvecklingen av stadsdelen och villkor för att få bo och driva verksamheter. Är lägenheterna väl ombildade till bostadsrätter så kan dessa faktorer leda till en stigning av boendepriser som är svår att stoppa. Det finns en stor avsaknad av sociala konsekvensbeskrivningar av projekt som en citytunnelstation liksom en avsaknad av att utveckla Folkets Park och stadsdelen i stort efter de boendes villkor. En kamp för att pumpa in andra värden i utvecklingen av Möllevången som utmanar de nyliberala värdena måste stärkas. Detta måste göras genom bland annat aktion, debatt och kunskapsutbyte. Både mellan stadsdelens boende och verksamma internt och gentemot andra delar och grupper i samhället, inte minst de producerande aktörerna som påverkar stadsutvecklingen, det vill säga fastighetsägare, spekulanter, politiker och planerare.

Johan Lindström

Kategorier
Allmänt

Lyckad stadskampsvecka i Umeå

Stadsdelskampsveckan i Umeå

Mellan den 2-8 maj arrangerades stadskampsveckan i en rad svenska städer. I Umeå var målsättningen att sammanlänka existerande kamper, koppla samtid till historia samt skapa embryon till nya kamper i, och om stadsrummet. Under veckan skedde en rad möten, flygbladsutdelningar, föreläsningar, diskussioner, fester och mycket mer inom ramen för veckan i Umeå.

Under måndagen mötte ett 80-tal personer upp på Hamrinsberget för att umgås och lyssna på musik. Hamrinsberget är ett populärt utsiktsberg i närheten av sjukhuset som hotas av exploatering. Berget används ofta för spontana fester, gratisarrangemang och ses i allmänhet som en allmänning. Liksom vid tidigare tillfällen arrangerades fest och spelning under namnet ”bevara hamrinsberget”. En trevlig måndagskväll trots bara några få plusgrader och hotande regnmoln.

På tisdagens program låg ”boendemöte för hyresgäster på Ålidhem”. Ålidhem är en stadsdel i sydöstra Umeå som byggdes under miljonprogramsåren 1965 – 1975 och är ungefär till hälften bestående av vanliga hyreslägenheter, till hälften studentlägenheter även om två kvarter med bostadsrätter även finns i området. Ålidhem har varit plats för en rad historiska stadskamper som ”Dungenkravallerna” och Hyresstrejken 1973. I området bor många av Förbundet allt åt alla Umeås medlemmar idag. Boendemötet hade som målsättning att skapa diskussioner om problem som följer med positionen som hyresgäst samt möjligheterna att skapa gemenskap i området samt möjligheten att gå i konflikt när problem uppstår. Ett tiotal personer mötte upp på Kulturhuset Klossen som är beläget i områdets centrum och två lokala projekt startades upp innan mötets slut.

 

Stadsdelskampsveckan i Umeå

Under onsdagen skedde ett allmänt möte kring erfarenheter om stadskamp på bokcafé Pilgatan. Cirka 20 personer närvarade på kvällen som började med en föreläsning med historieperspektiv på stadskamp lokalt i Umeå. Kvällen kretsade sedan kring personliga erfarenheter, gentrifieringsproblem, diskussioner om möjligheter att skapa förutsättningar för en fungerande stadskamp mm.

 

Vid lunchtid på torsdagen skedde en lite annorlunda protest utanför stadsbiblioteket i Umeå. Stadsbiblioteket väntas flyttas till ett nytt kulturhus i samband med att Umeå blir EU:s kulturhuvudstad 2014, en flytt och ett projekt som skapat stort motstånd bland Umeåborna vilket därmed också gjorde frågan central i programmet för stadskampsveckan vid flera tillfällen. På torsdagen hade ett tiotal personer maskerat sig till företrädare för det lokala näringslivet. Man hängde upp en banderoll utanför biblioteket med texten ”Balticgallerian”, en anspelning på faktumet att de idag centrala bibliotekslokalerna väntas bli en shoppinggalleria vid flytten. Flygblad delades sedan ut signerade Baltic C och Umeågruppen, en omskrivning av Balticgruppen (Det stora fastighetsbolag som äger stora delar av Umeås innerstad) och Umeå C (Centrumnäringslivets intresseorganisation som varit drivande i exploateringen av centrum i kommersiell riktning). Många mottagare av flygbladen reagerade starkt innan de insåg ironin. Här finns en länk till P4 Västerbottens reportage om protesten där även flygbladets innehåll finns i sin helhet. Även Västerbottens Kuriren hade en notis under rubriken ”Ögonblicket”.

På fredagen lanserades ett bostadsprojekt som medlemmar i Förbundet allt åt alla Umeå arbetat med under våren. Projektet heter ”Hem jävla Hem” och har ambitionen att vara en interaktiv vittnesbok, en kanal, för hyresgäster i Umeå att kommunicera kring problem och konflikter med koppling till situationen som hyresgäst. Lanseringen skedde dels via internet, dels via flygbladsutdelningar i bostadsområdena Mariehem och Ålidhem.

Umeås stadskampsvecka avslutades på det självstyrda musikhuset Verket under lördagen. Dagen började med bokbygge inför det bokblock som planeras till den demonstration som hålls mot flytten av stadsbiblioteket i Umeå den 14/5. Bokblocket har tidigare förekommit främst vid student- & antinedskärningsprotester i Storbritannien och på kontinenten. När vi nu protesterar mot en flytt av en omtyckt biblioteksverksamhet känns tillfället ypperligt för detta koncept att synas i Sverige. Efter bygget av de stora kartongböckerna bjöds mat samtidigt som en medlem i Förbundet allt åt alla Umeå höll en längre föreläsning om bakgrunden till flyttplanerna av biblioteket samt den proteströrelse som växt fram det senaste halvåret. Efter detta hölls även en föreläsning om lokalen Verket som var plats för dagens arrangemang. Ett självstyrt musik- & aktivitetshus som i år firar 5 år.
Kvällen avslutades med fest och musik från banden Bakslag och Lycka till!

Vi tackar alla de som hjälpt till, diskuterat, protesterat, delat flygblad, spelat med band på olika arrangemang, lagat mat och på andra sätt skapat en bra stadskampsvecka i Umeå 2011.