Kategorier
Allmänt

Uppsala: Transgender Day of Visibility

Idag är det Transgender Day of Visibility, en dag som är till för att belysa transpersoners liv och verklighet och som har växt fram ur en transrörelse som är trött på att inte synas eller komma till tals. Vi i Allt åt Alla Uppsala tänkte uppmärksamma denna dag genom att prata lite om det som ofta kallas “transinkludering”. Vi vet alla att optimalfallet såklart är att vi transpersoner sätter vår egen agenda och för vår kamp med stöd av våra andra förbundskamrater, snarare än att vi “inkluderas” på någons nåder. Samtidigt är det svårt att ta plats i en rörelse som inte är en trygg miljö, och det är detta som den här texten ämnar hantera.

Att vara trans är på många sätt att förnekas rätten till sig själv av sin omgivning. Att vara trans är ofta att inte veta om ens närstående ens kommer att låta en vara kvar ibland dem, och om de gör det, ifall de kommer bry sig om ens namn och pronomen eller om de kommer envisas med sin rätt att inte respektera en. Att vara trans är att behöva leva med andras dumma frågor, dumma prioriteringar och dumma åsikter. Ibland är det att bli verbalt eller fysiskt trakasserad. Det här är problem som även existerar i vår rörelse.

Även om vi har byggt miljöer där våld mot transpersoner inte förekommer så finns det mängder av saker som gör ens varande som transperson i rörelsen svårt. Det går inte att hålla reda på hur många gånger vi har organiserat separatistiskt på olika sätt och det slentrianmässigt har blivit benämnt som “kvinnoseparatism”. Även när sådana rum har varit uttalat trans- och kvinnoseparatistiska händer det att personer framhärdat sin rätt att benämna gruppen som “vi kvinnor”, och en måste bråka sig till att ens få betraktas som en del av det sammanhang en själv varit med och skapat. Om en inte är öppen med att vara trans kan en mötas av resonemang av typen “ja det är ju bra att inkludera transpersoner i teorin men det är ju bara något en säger, det händer ju extremt sällan att en transperson faktiskt är med”. Vad svarar en ens på sådant?

Vi transpersoner vet såklart om att även ni som inte är trans är uppväxta i en cisnormativ värld. Vi vet att en behöver övning för att uppnå något sorts vana i hur en ska hantera detta. Vi skulle vilja föreslå att den övningen börjar äga rum nu. Rent statistiskt så känner alla minst en transperson. Rent statistiskt så innehåller din lokalgrupp redan någon som är trans, oavsett om den är öppen med det eller inte. För att vi ska kunna formulera en kamp där vi tar vad vi ska ha så behöver vår rörelse vara en plats där vi vet med säkerhet att vi kommer bli respekterade och inte råka illa ut om vi är öppna transpersoner. Den säkerheten kan inte komma ur vad en får anta ska föreställa en outtalad överrenskommelse om att vi är en transinkluderande rörelse. Den måste komma ur praktik.

Därför är här lite tips både till lokalgrupper och till privatpersoner:
Visa att ni bryr er mer än att bara slänga till ett pliktskyldigt “trans- och” före benämningen av era separatistiska grejer. Posta om transfrågor på era facebooksidor och dylikt ibland. Läs på om trans. Prata inte om kön som binära. Säg ditt eget pronomen och fråga om nya medlemmars pronomen i enrum (pronomenrundor i grupper som inte känns helt trygga kan vara jobbigt eftersom en antingen måste komma ut eller ljuga då). Alltså allas pronomen, det vill säga inte bara personer ni tror kan vara trans. Respektera folks pronomen och namn. Rätta andra när de säger fel. Säg åt andra när de pratar eller skämtar om transpersoner på ett respektlöst sätt.

Vi kan inte göra anspråk på att vara en feministisk rörelse som jobbar för arbetarklassens intressen om vi inte ens kan hantera att det finns delar av arbetarklassen som inte har eller identifierar med det kön de tillskrevs vid födseln. Vi har ännu inga konkreta svar på hur transkamp förs bäst, men vi vet med säkerhet att vi heller aldrig kan hitta några i en rörelse som inte är trygg för oss. Därför är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Kategorier
Allmänt

Uppsala: För en transfeministisk klasskamp

En del av det åttonde mars-arrangemang som Allt åt Alla Uppsala deltog i var en anslagstavla där transpersoner kunde dela med sig av tips, lifehacks och erfarenheter. Vi vet att ”transinkludering” i sådana här sammanhang ofta betyder att en transperson får föreläsa för en grupp cispersoner om transfrågor. Därför är det viktigt för oss att skapa sammanhang där transpersoner ses som politiska subjekt i sin egen rätt och där en får möjlighet att kommunicera med varandra istället för att arbeta utåtriktat. Translagstavlan är skapad av transpersoner i Allt åt Alla Uppsala, som ett smidigt sätt att dela och samla erfarenheter som kan vara värdefulla.

Vi betraktar skapandet av detta utrymme som en del av en process för att utveckla vårt arbete med transfeministiska frågor. Nedan har vi sammanställt en del av de meddelanden som deltagare lämnade under dagen. Det finns hemsidor och grupper som arbetar mer fokuserat med transfrågor specifikt, och många av dessa tips står säkert att finna där, men vi vill ändå publicera det vi fått in. Detta eftersom vi tycker att det är orimligt att transfrågor har tenderat att vara isolerade från vår övriga kamp. Vi hoppas kunna nå ut till transpersoner som ännu inte är organiserade eller inte har tillgång till plattformar där den här typen av information delas.

Vi i Allt åt Alla Uppsala tror på en transkamp som bygger på att transpersoner kräver sin rätt och formar sin egen agenda. Vi tror på en transkamp där vi gemensamt skapar det vi behöver och tar det vi vill ha. Vi tror på en transkamp som kommer ur våra materiella behov och förutsättningar. Transkampen behöver vara förankrad i klassorganisering och klasskampen behöver vara för alla.

 

Några tips

”Om du har ont om cash och behöver en binder för att lindra din kroppsdyfori så finns det organisationer som ger bort binders gratis mot fraktkostnaden. Morf’s binderutbyte är den enda jag vet som postar till sverige. Ni som har pengar, överblivna binders eller båda kan donera till organisationer som håller på med detta – av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov som en brukar säga.”

”Det finns massa info om hur en tränar för att uppnå den sortens kropp en vill ha. Särskilt transpersoner som vill ha mer maskulint kodade drag kan få stora fördelar av rätt sorts träning. Googla på ftm traning guides så finns det skitmycket info. Det finns också en person i stockholm som jobbar med att lära transpersoner att träna på ett effektivt sätt för att uppnå den sortens kropp en vill ha.”

”Otroligt bra att slippa bli utsatt för fittkonst på 8mars eller i huvudtaget! Fittkonst tenderar ju att reproducera en biologisk könsbinär som många ickebinära och andra transpersoner är levande bevis på att den inte existerar. Plus att fittkonst i och med detta ger sjukt dåliga sunkvibbar.”

”Centrum för andrologi och sexualmedicin (CASM) på karolinska i stockholm har transutredningar som är gjorda för ickebinära, och en kan få behandling där oavsett var en bor. Det softa med den utredningen är att en slipper känna sig tvungen att lajva binär för att få behandling, vilket annars är en rätt vanlig grej. Vanliga läkare kan skriva en remiss dit eller så kan en kontakta dem på egen hand.”

transformering.se har en superbra guide till dina rättigheter som transperson i vården, värt att kolla på om du har känt dig felaktigt behandlad eller om du vill veta i förväg vad du har för rättigheter vid läkarbesök och sånt”

”Om du tycker det är jobbigt att komma ut själv men vill vara ute så kan du be en kompis du litar på att komma ut åt dig och rätta dina pronomen när vänner säger fel. Då kan din kompis sköta grovjobbet åt dig och du behöver inte ens vara närvarande om du inte vill! Tänk på att bestämma i förväg hur ni vill att det ska fungera i olika situationer så att ni inte råkar outa den andra för personer som den inte vill bli outad för. Skitbra att kunna ta fighten åt varandra istället för att behöva göra det själv.”

”min bästa grej har varit att snacka ihop mig med mina transkompisar om vilka problem vi har gemensamt och om vi kan hjälpa varandra för att göra något åt dem ihop. skitfint att bara veta att en kanske kan vara på väg till nånting bättre tillsammans och så”