Kategorier
Allmänt

Hur jobbar vi med EU-migranternas situation i Umeå?

Sedan några veckor tillbaka har vi en arbetsgrupp som jobbar kring frågor som rör EU-migranternas situation här i Umeå.

Vår utgångspunkt har varit att diskutera bostaden som en social rättighet för de som rent faktiskt är bosatta i staden. Men vi har även, och i synnerhet tillsammans med föreningen RUNG som driver facebooksidan Hjälp Västerbottens tiggare, försökt etablera praktiska solidaritetsinsatser för de av våra grannar som sover i tält, bilar och husvagnar.

(1) Sjukvårdsutbildade inom Allt åt Alla Umeå har tillsammans med utomstående (sjuksköterskor, läkare och andra med vårderfarenhet) försökt strukturera upp en resurs för omvårdnad, rådgivning och kostnadshjälp i anslutning till sjukvård i sammanhanget.

(2) Den fikaallmänning som vi sedan länge etablerats på Kulturhuset Klossen, lördagar mellan 14-18, är nu även en matallmänning. Överskottet körs varje vecka till de platser där EU-migranterna bor, men försöket går även ut på att tillgängliggöra sociala mötesplatser för individerna i denna situation.

(3) Vi försöker, parallellt med en teoretisk undersökning av frågor kring ”rätten till bostad”, delta i sökandet efter praktiska lösningar på akuta boendesituationer.

Det är idag för tidigt att utvärdera funktionen i dessa solidaritetsinsatser, framförallt då situationen av sin natur ständigt förändras på olika vis. Vi kommer emellertid under hösten att successivt berätta i mer allmänna termer vad vi valt att göra och hur vi upplever att det fungerat. I det skedet kommer vi även att tydliggöra hur utomstående kan stödja just våra projekt. Har ni frågor går det utmärkt att skriva till oss i PM här på facebook, eller maila umea@alltatalla.se, så svarar vi så fort vi kan.

Kategorier
Allmänt

Umeå2014: Stadsmarknadsföring eller kultursatsning?

Kultursatsning eller kulturmaskerad stadsmarknadsföring? Allt åt Alla Umeå har granskat var kulturhuvudstadens pengar tog vägen och samtidigt kollat läget för den långsiktiga finansieringen av stadens kulturverksamheter. Vi kan idag avslöja att nästan 60 procent av den totala budgeten för Umeå2014 gått till marknadsföring, administration och arrangemang av marknadsföringskaraktär.

Umeå skulle bli kulturhuvudstaden som lärt sig av tidigare städers misstag. Här skulle det lokala kulturlivet få hela kakan för att långsiktigt bygga upp sina verksamheter. Ingen central arrangörsgrupp skulle existera och kultur skulle inte köpas in utifrån. När vi granskat siffrorna för kulturhuvudstadensårets sammanlagda budget på 185 miljoner kronor är dock verkligheten en annan.

Pengarna har gått till marknadsföring

Cirka 57 % av utgifterna, över 100 miljoner kronor, har gått till administration, marknadsföring och egna arrangemang såsom Caught by Umeå-turnén och årstidsinvigningarna. På sistnämnda kategori har nästan 60 miljoner kronor lagts – 22 miljoner mer än de 38,6 miljoner som det samlade fria kultur- och föreningslivet fått dela på. Den absolut största enskilda budgetposten står den första invigningsceremonin i Rådhusparken för. Den trumfar till exempel alla de arrangemang Norrlandsoperan, som är den största institutionella vinnaren, fått bidrag för med åtskilliga miljoner.
Vi har i vår granskning även valt att göra en uppdelning mellan offentligt ägda institutioner och det fria föreningslivet (till vilket vi även räknat enskilda konstnärer). I den första kategorin hittar vi kulturinstitutioner ägda av kommun, stat och landsting såsom Norrlandsoperan, museerna, bibliotek, kommunal musikskola och liknande. I den andra kategorin har vi självständiga föreningar, även om många av dessa erhåller olika former av offentliga stöd även utanför kulturhuvudstadsåret.

Kategorin institutioner har delat på 39,5 miljoner kronor utbetalade mellan 2012-2014. Aktörerna i kategorin är relativt få, och har fått relativt sett stora bidrag för sina projekt. Mest har, som sagt, Norrlandsoperan fått som för en rad olika projekt landar på en sammanlagd summa om cirka 15 miljoner. I denna kategori återfinns även Kulturhuvudstadsutskottets utbetalningar till kommunens egna enskilda projekt och nämnder/förvaltningar.

Föreningslivet – många har delat på liten tårtbit

Vad har då föreningslivet fått? Umeå2014:s konstnärlige ledare Fredrik Lindegren upprepar gärna att över 100 föreningar fått dela på cirka 80 miljoner kronor. Det är en sanning med modifikation i detaljerna. Institutionerna borträknade har föreningar och enskilda aktörer fått samsas om 38,6 miljoner kronor mellan 2012-2014. Majoriteten av de aktörer Lindegren nämnder har fått en kulturskjuts på 20 014 kr, vilka sammanlagt utgör en mindre summa än till exempel den musikfestivalen UxU festival fått. Sammanfattningsvis kan man konstatera att många delat på lite, i motsats till den institutionella kategorin där få delat på ungefär samma summa.

Det bör här tilläggas att sökta pengar från kulturhuvudstadsutskottet villkorats hårt i dess formmässiga karaktär. Kulturaktörerna har i princip uteslutande fått bidrag för att göra evenemang i motsats till att till exempel långsiktigt bygga upp sina verksamheter genom internutbildningar, inköp av infrastruktur eller skapande av nya lokaler. Som vi tidigare visat har tvärtom kulturell verksamhet centraliserats till Kulturväven, samtidigt som ett flertal enskilda lokaler försvunnit i stadsomvandlingens kölvatten.

Kulturens långsiktiga finansiering

I vår granskning har vi, vid sidan av kulturhuvudstadsårets budget, även granskat situationen för kulturens långsiktiga finansiering i Umeå. Frågan har varit högaktuell de senaste åren, i och med ökade hyreskostnader i samband med Kulturvävens tillkomst liksom kärva ekonomiska prognoser. I början av 2013 kom även Umeå kommuns egen internrevision med hård kritik mot bristen på långsiktig planering och budgetering. En kritik som gällde å ena sidan finansieringen av Kulturväven, å andra sidan finansiering av en utlovad avtrappning av bidragen från kulturhuvudstadsutskottet till olika kulturaktörer.

Vad gäller Kulturväven är resultatet känt. Med tiden har de storslagna visionerna om sammanvävda kulturella verksamheter och dygnet-runt-öppet kokats ner till ett minimum. De ökade hyreskostnaderna har, tillfälligt, lagts på kommunstyrelsen i 2014 och 2015 års kommunala budgetar. Vad gäller öppettider blir de i bästa fall samma som på nuvarande stadsbibliotek, och inga medel har i dagsläget tillförts för det så kallade ”vävandet”, eller för att utveckla biblioteksverksamheten i den riktning som man pekade ut i visionerna. Frågan om finansiering av verksamhetsutveckling och ökade verksamhetskostnader i Kulturväven är, för att vara tydliga, idag inte löst och våra farhågor att dessa pengar på sikt kommer tas från finansiering av övrig kulturverksamhet kvarstår därför.

Hur ser det då ut med utlovad avtrappning av bidrag till olika föreningar och festivaler efter 2014? Vi kan krasst konstatera att inga pengar tillförts kulturnämnden i budget för 2015 samtidigt som en rad utfärdade löften finns från kulturhuvudstadsutskottet till enskilda projekt och föreningar. Hur Kulturnämnden ska lösa även dessa kostnadsökningar inom nuvarande budgetramar är, än så länge, okänt då Kulturnämnden ännu inte lagt sin specificerade budget för kommande år. Klart är emellertid att de, precis som i fallet med Kulturväven, måste tas någonstans ifrån, vilket gör risken stor för att andra delar av kulturlivet får ta smällen.

Slutsatsen är att kulturhuvudstadsåret skapat ökade förväntningar liksom reellt ökade kostnader, som nu ska rymmas inom en budget utan ramökningar. På så sätt är det påkallat att säga att den ”stupeffekt” som talats om efter 2014 nu kommer att drabba det lokala kulturlivet.

Kategorier
Allmänt

”Lögnen”

Den här korta texten är ett försök att skapa en vandrande berättelse. En historia som sprids över staden för att hindra lögnen från att etablera sig som sanning. Sprid den på facebook, twitter, skicka in den i en modifierad form som insändare, skriv ut den och lägg på fikabordet på ditt jobb, häng upp den i ditt trapphus. Kort och gott: Hjälp till att sprida den.

Vad händer på sikt med demokratin i en kommun där politiker och tjänstemän taktiskt försöker upprepa en lögn så många gånger att den blir en sanning?
Vi står med denna elefant i kommunhuset som ingen vill låtsas om:

Man sa att Apberget aldrig varit en del av planeringsarbetet för Rådhusesplanadens omgestaltning. Vi frågade gång på gång på gång om fastighetsägarna och handlarna haft något att säga till om, om de fått tycka till om just Apberget, om man haft möten med dom. Vi frågade om det fanns ritningar och skisser framtagna för hur esplanaden skulle komma att se ut.

De svarade; Nej. Inget av detta existerar. Dialogen är förutsättningslös. Arbetet som påbörjats handlar om trottoarstråken medan mittenstråket är en ”blank page”. Även Balticgruppen sa: ”Vi har inte yttrat en åsikt om Apberget och har inget med dess rivning att göra”. Tekniska nämnden arrangerade en dialog till en kostnad av 200 000 kronor vars kärna var att konsekvent undanhålla information. Inte av misstag, utan med stor medvetenhet eftersom den specifikt efterfrågades gång på gång, på gång.

Sen kom grävet. Grävet som avslöjade lögnen. Vi fick se skisserna som funnits i månader på en öppen esplanad mot torget. Ritningar och protokoll från möte efter möte med fastighetsägare vars uttryckliga syfte varit att diskutera Apberget. Bilden trädde fram av månader av arbete med mittstråkets gestaltning, förberedelser för Apbergets rivning.

Men ingenting hände. Lögnen fortsätter upprepas, som om ingenting har hänt. Som om dokumenten och skisserna inte existerade. Inga tjänstemän fick repressalier, inga politiker avgick från sina uppdrag. Hur är det möjligt? Vi återupprepar detta faktum, för att lögnen inte ska få bli en historisk sanning.

Kategorier
Allmänt

Att gemensamt bygga ett apberg i staden

Längs gågatan kommer tvåtusen umebor gående i antifascistisk solidaritet och med facklor i händerna. När de når fram till Rådhustorget ställer de sig, i vanlig ordning, framför den plats där torget möter Rådhusesplanaden. Här, på den jordplätt som idag markerar var det rivna Apberget en gång stod, har någon eller några byggt en egen kopia av den traditionella talarstolen – upplyft i höjd på staplar av lastpallar.
I bakgrunden av det snart folkfyllda torget, nedanför kulturhuvudstadens glashus, står kommunens tillfälliga ersättningsscen bortglömd i det mörka, kalla regnet.

Under den knappa timmen där på torget i lördags genomfördes en dubbeltydig manifestation om rätten till staden. Å ena sidan den solidaritetsvilja som formellt samlat oss där – mot fascisters ökande försök att genom hot och våld ta gaturummet i anspråk för att skapa otrygghet och minska vissa gruppers och individers rörelseutrymme i staden. Å andra sidan denna rent praktiska markering mot hur gemensamma platser tas ifrån oss genom en politik som undertrycker vissa intressen till förmån för andra.

Apberget har sedan läckan om den stundande och sedermera genomförda rivningen, kommit att bli en symbol över en politisk ordning där medborgarnas intressen i staden allt mer sätts på undantag. Som vi tidigare beskrivit handlar inte konflikten i huvudsak om platsen i sig – utan i högre grad om de bristande demokratiska processerna i planeringen kring den stadsomvandling som pågår. I avsaknaden av verkliga dialoger och inflytande från de som faktiskt använder dessa platser, har politiker och tjänstemän med tydlighet missbedömt platsens betydelse för vissa umebor.

Mycket har sagts och skrivits under de månader som nu passerat sedan grävskoporna skyfflade bort stenar och talarstol från platsen. Tjänstemän och politiker har avslöjats med lögner om både det ena och det andra under debattens gång, men har trots detta lyckats klamra sig fast vid sina positioner. Dessa debatter är uppenbarligen viktiga, men det som hände i lördags är kanske än viktigare.

Att ta sig rätten till staden
Kring en facebooksida, en hemsida och en twitter-hashtagg har en anonym grupp samlats under namnet #apanfattas. Metoden är lika enkel som genial: de uppmanar umebor att, precis som de gjort sedan mitten av 1980-talet, gå till den plats där Apberget låg för att tillsammans käka lunch. På detta sätt tas platsen på ett konkret sätt i anspråk för att belysa just de behov och begär som vi anser borde forma planeringen av stadsrummet. Det står i full motsättning till tanken om att skapa en mer ”attraktiv stad” genom intima samarbeten mellan kommun, handlare och fastighetsägare; om att skapa en plats där folk konsumerar så mycket som möjligt.
När man vid lördagens demonstration även åsidosatte den ordning som Umeå kommun försökt upprätta, och återskapade platsen med en tillfällig talarstol, utvidgade man detta praktiska motstånd. Apbergets funktioner skapas och återskapas, oavsett vad planerarna försöker göra med platsen. Detta är att ta sig rätten till staden, att agera efter principer om en ”urban allemansrätt” – de som använder en plats ska också ha inflytande över dess eventuella omformningar. Det behöver i slutändan inte handla om majoritetsvilja, utan om att tillgodose behov och begär även hos smala, svaga medborgarintressen och ge dessa en självklar plats i stadsrummet; att bygga en stad där så många som möjligt känner att deras specifika intressen syns och tillåts styra bredvid en mångfald andra – snarare än att ständigt underordnas krassa ekonomiska intressen.

Exemplet med cykelbron vid Strömpilen
I början av 2000-talet pågick en seglivad och tyst konflikt mellan boende i de sydöstra stadsdelarna och Umeå kommun. På Gimonäs, nere vid Kolbäcksvägen, hade en ”naturlig” gångpassage uppstått. Istället för att gå flera kilometer av omvägar bort till den enda verkliga gång- och cykelpassagen från stadsdelarna till Strömpilsplatsen, gick boende rakt över Kolbäcksvägen och järnvägen för att komma ner mittemellan Komatsu Forests fabrik och Ica Maxibyggnaden.
Umeå kommun ansåg att denna gångväg var farlig och satte sedermera upp stängsel mellan bilvägen och järnvägen för att stänga passagen och leda människorna bort till cykelvägen vid dammen.

Bilden visar med nedre pil var konflikten om passagen skedde. Den övre pilen visar var Umeå Kommun tyckte att boende skulle passera istället.

Detta skulle emellertid visa sig vara lättare sagt än gjort. Gång på gång klippte boende i området upp stängslet för att öppna passagen, och gång på gång slöt kommunen igen den. I tysthet pågick konflikten i veckor, månader, år. Boende vägrade helt enkelt att finna sig i planeringen, och tog sig rätten att omforma staden efter sina behov.

Tillslut gav Umeå kommun upp och inledde diskussionerna om en verkligt planerad genomfart för gång- och cykeltrafik på platsen. Idag går, som många av er vet, en hög och lång bro ner från Gimonäs till Strömpilen, just på denna plats. Vad som föranledde dess uppförande är emellertid sådant som sällan kommer fram i kommunala pressmeddelanden. Konflikten är ett pedagogiskt exempel på hur en sådan metod som nu används av #apanfattas kan tvinga planerare och politiker att anpassa sig efter människors behov, oavsett vilka riktlinjer som formellt styr genom till exempel översiktsplaner och andra vägledande dokument.
Egentligen ser vi detta hela tiden, i synnerhet kring dragningar av just gång- och cykelvägar. Platserna i staden är många genom åren där man först planerat en väg för att sedan finna sig i en situation där människor istället passerar över en gräsmatta eller rakt över en bilväg – för att därefter tvingas anpassa planeringen.

Låt #apanfattas bli en bred mobilisering för platsens återupprättande som social mötespunkt och demokratisk funktion i staden. Men låt även exemplet vara framträdande för hur vi ska använda stadsrummet generellt, när vi vill ta oss rätten till staden – som gemensamt borde vara vår.

Läs även Allt åt Alla Stockholms text om kvartersorganiserad antifascism, apropå lördagens demonstration, ”rätten till staden” och händelserna i Kärrtorp de senaste veckorna:
https://alltatalla.se/allmant/grannsamverkan-mot-nazism

Kategorier
Allmänt

I de rikas utopia

På torsdag, den 24 oktober, slår Balticgruppens nya shoppingcentrum ”Utopia” upp portarna i en grandios invigning. Vad som av vissa beskrivs som en utopi är för många Umebor den raka motsatsen – en dystopi. Gallerians namnval och marknadsföring har på många sätt blivit en perfekt representation över baksidorna med den stadsomvandling som pågått sedan Umeå utnämndes till Europeisk kulturhuvudstad för fem år sedan.

En stadsomvandling som bäst går att förklara som att gemensamma platser, verksamheter och resurser fråntas oss och förs över till det privata. Å ena sidan väldigt konkret; genom att icke-kommersiella- & offentliga mötesplatser trängs undan när hotell och gallerior ska byggas. Detta blev extra tydligt när Apberget revs tidigare i höst för att dra rör in i Utopiagallerian, och med stor ovisshet om vad som ska ske med platsen i framtiden. Å andra sidan har vi faktumet att skatteutbetalningarna riktas om; från att ha betalat verksamhet och lokalsubventioner till att genom olika former av samverkan överföras till vinstdrivande företag, via till exempel hyra, som till Balticgruppen i fallet med kulturväven. De pengar som till exempel idag indirekt subventionerar ett 50-tal amatörkulturella föreningar i Sagateatern, kommer efter vävens uppförande flyttas rakt ner i Christer Olssons (Balticgruppens VD) fickor.

Den dystopiska gallerian blottlägger även med största tydlighet klassklyftorna och de konflikter som följer dessa. Med de ”takhus” ovanpå gallerian, som i praktiken utgör ett så kallat gated community med astronomiska prisnivåer, fulländas bilden av en stad som byggs för vissa på bekostnad av andras behov och möjligheter. Som en symbol för ojämlikhet placerar sig överklassen på en gigantisk piedestal mitt i centrum. Därifrån kan de se ner på oss, när vi utslitna passerar till kollektivtrafiken eller parkeringshusen efter en arbetsdag på byggarbetsplatserna, i de stressiga snabbmatsrestaurangerna, vid städvagnen och så vidare. När reklamaffischen för gallerian skrattar oss i ansiktet i det kyliga senhöstmörkret klockan halv sju på morgonen blir det relevant att ställa oss frågan; För vem bygger vi det här?

Det är inte konsumenten, eller ens konsumtionen vi vänder oss emot. Vi delar upplevelsen och ”behovet” att shoppa nya kläder, prylar och gott käk för att – i alla fall för en stund – få lite glädje för det slit vi tvingas till på våra jobb. Vi vet att shoppingen är ett av de bättre tillgängliga substituten för verkliga gemenskaper och relationer i ett samhälle som aktivt fråntar oss dessa, och sätter upp hinder för att vi ska kunna etablera nya.
Istället riktar vi blicken mot ett produktionssätt baserat på exploatering, där ett fåtal köper vår arbetskraft för att tillskansa sig mer värde och hålla hjulen i snurr – oavsett om det berikar eller raserar samhället.

Vi riktar blicken mot stadsomvandlingens konkreta funktion och konsekvens. Mot det som fråntas oss när dessa hotell och gallerior ska uppföras – som mötesplatser, välfärd och resurser. Mot vardagen för de byggarbetare som riskerar sina liv och sin hälsa på de byggarbetsplatser som politikerna visar upp när det ska stoltseras med lokal tillväxt och lockas nya investerare. Vi riktar blicken mot faktumet att denna ”utopi” är en utopi för de rika, i meningen att vi andra kommer berika dem än mer när vi tvingas sälja vår arbetskraft i deras klädaffärer och snabbmatshak. Vi riktar blicken mot en politisk ekonomi där jobbskapande och tillväxtjakt blivit ett självändamål för politiska makthavare från vänster till höger – helt utan diskussion om arbetets innehåll och välståndets fördelning.

Kampen om Umeå är således en kamp mellan det privata och det gemensamma – allmänningarna. Den konflikten gäller varje gata, varje kvarter, varje byggnad. Den står mellan en framtid av mer fritid, möjligheten till gemenskap och självförverkligande, eller en framtid med allt tyngre arbetsbörda, alltmer fråntagande och relationer som präglas av att vi köper saker av varandra.

Kategorier
Allmänt

Därför ska inga stenar flyttas

Så, vad är grejen med det där Apberget egentligen? Varför är det så viktigt att stoppa rivningen av en gammal stentrappa med glassfläckar och måsskit?

I måndags, den 8 september, läcktes nyheten att Apberget ska rivas redan kommande vecka. Tjänstemännen hade då vetat om detta i två veckor, politikerna i en, men valt att inte informera umeborna. Detta trots att den offentliga mötesplatsen är kanske Umeås lokalt mest kända landmärke – för de flesta stadens absoluta mittpunkt. Det borde inte råda något tvivel om saken, när namnet till och med användas för att representera en ”mötesplats” när Umeå under 00-talet fick ett eget internetcommunity på webbadressen apberget.se.

Så vad är anledningen till all denna hast, och till undanhållandet av information? Precis bredvid Apberget, längs med Rådhusesplanadens översta del, bygger just nu fastighetsbolaget Balticgruppen en gigantisk shoppinggalleria med tillhörande hotell och takradhus i vad som kan betraktas som Umeås första ”gated community”. Gallerian – ”Utopia” som den har kommit att döpas till – invigs i en första etapp i slutet av oktober. För att detta ska vara möjligt behöver nya rör läggas under gatan (Rådhusesplanaden) utanför, så att sprinklersystemet kan sättas i bruk. Planen från kommunens sida var enligt dom själva först att göra en provisorisk dragning runt Apberget, men detta visade sig både dyrt och tekniskt svårt. I detta läge ställs tjänstemän och politiker inför ett val: göra en ordentlig dragning runt Apberget vilket därmed innebär att gallerian får invigas senare, eller panikriva en av Umeås mest klassiska sociala mötesplatser i det offentliga. Låt oss vara tydliga med att det första alternativet aldrig funnits på kartan.

Så kan vi ännu en gång berätta historien om hur kommunen sålde ut umebornas intressen och sidosatte den demokratiska processen för att tjäna näringslivet och i förlängningen den så kallade tillväxten. Istället för att gå ut med information, hålla dialog och förankra planerna i politiskt fattade beslut tillåts tjänstemän genomföra först och fråga sen – med politikernas goda minne ska tilläggas.

Fråntagande och entreprenörskap
Vi har många gånger tidigare påtalat hur vi globalt, men även lokalt i Umeå, genomgått ett skifte från att tidigare planera utifrån medborgarnas behov, till att nu planera för understödja företag, locka nya investerare.  Det märks väl i Kulturvävenprojektet där beslut om bygge inklusive flytt av ett älskat stadsbibliotek togs utan i princip någon offentlig debatt, och där resultatet är ett massivt överförande av resurser från umeborna till privat vinst i och med att huset gemensamt ägs av Umeå Kommun och Balticgruppen.  I den planerade rivningen av Apberget märks det, som synes, minst lika väl.  Denna utveckling innebär inte bara att ”nya” resurser investeras i en sådan riktning; det innebär likväl att det vi redan har,  fråntas oss, för att skapa värde åt privata intressen.

Demokrati?
Såväl i fallet med Kulturväven, som nu med Apberget är bristen på transparens och offentlig debatt påtaglig. Den vanliga demokratiska processen där förslag läggs fram, förankras i dialog och debatt för att i slutändan beslutas i de politiska församlingarna, sätts fullständigt ur spel. Det kan tyckas bero på ansvarslösa individer, arroganta politiker – men tendensen är likadan i andra städer, ja över hela världen. När politikens främsta uppgift blir att marknadsföra staden, understödja företagande och locka nya investerare blir verkligt medborgarinflytande ett hinder – smuts på fasaden. Vi ser, inte minst med kulturhuvudstadsåret, hur behovet av en fasad av samtycke blir allt viktigare. Det är den enhetliga bilden av ett Umeå som vill mer, där alla drar åt samma håll, som ska locka kapital just till denna plats. Skiljelinjerna mellan partierna blir inte bara allt mer otydliga i och med detta; de framhäver faktiskt själva aktivt att de tar långsiktigt ansvar för den ekonomiska politiken. De kallar detta ”umeandan” – garanten för att vi, oavsett kommunstyre, får samma övergripande ekonomiska politik. Så kan även Moderater och Socialdemokrater i ansvarstagandets och tillväxtens namn sitta i Tekniska Nämnden och gemensamt blockera en öppen politisk process som inkluderar medborgarna före förändringarna genomförs.

Att rädda ett apberg
För många av oss är Apberget en social mötesplats i det offentliga rummet, kanske till och med en allmänning som gemensamt formas av de som använder den för sina behov och begär. En plats att hänga med vänner, käka mat och kolla in folk på stan. En plats att utöva demokrati, i dess verkliga bemärkelse, genom protester, minnesstunder och manifestationer. För andra är det en ful stentrappa med måsskit och intorkad mjukglass. En funktionalistisk stenkoloss. Det spelar mindre roll. Apberget, som gemensamt motstånd, är en plats som representerar en vägran mot en politik där medborgarnas intressen och behov ständigt står tillbaka, ofta fråntas, för att skapa värde åt privata företag. En plats som kan representera en verklig demokrati, i skarp kontrast till allt vanligt förekommande bristfälliga och dolda politiska processer.
En utpost som säger; det här är vår stad, det är vi som bestämmer, det är dags att ni lyssnar på oss.
Därför ska inga stenar flyttas.

Kategorier
Allmänt

Apberget rivs när ny Galleria byggs!

Detta är ett pressmeddelande från Allt åt Alla Umeå, måndag 9 september 2013.

Ikväll kommer tusentals personer samlas till en politisk manifestation vid Apberget, en älskad social mötesplats i det offentliga rummet och en scen för demokratiskt utövande. Det kommer med stor sannolikhet vara sista gången. I tystnad har nämligen Umeå kommun och Tekniska nämnden låtit Balticgruppen planera en rivning av scenen, i samband med markarbete i anslutning till den nya shoppinggallerian ”Utopia”.
Förslag som kunnat undvika en rivning av Apberget har konsekvent stötts åt sidan vilket innebär att den inom cirka en vecka kommer jämnas med marken. Denna process är ett smärtsamt tydligt exempel på privata aktörers växande inflytande över planeringen av stadsrummet, på bekostnad av umebornas möjlighet att gemensamt och demokratiskt gestalta de platser där de har sin vardag, lever sina liv. Apberget är för många en viktig social mötesplats i det offentliga rummet i en tid då dessa blir allt färre. Det är därtill en plats byggd för att ge plats åt protester och demokratiskt utövande i stadsrummet, med ett starkt värde. Bristen på offentlig debatt och försöken att dölja rivningen innan den är ett faktum är en tydlig signal till oss umebor att enskilda privata företags ekonomiska intressen väger betydligt tyngre än demokrati och umebornas behov. Det är oacceptabelt, och bör omedelbart stoppas.Kontakt: umea@alltatalla.se

 

Kategorier
Evenemang

Umeå: Program för Stadskampsveckan 2013

För fjärde året i rad arrangeras i flera svenska städer en stadskampsvecka. I Umeå är vi med för tredje gången. Tanken är att lyfta upp och belysa konflikter som sker i staden, sammanlänka dessa och peka på vägar framåt. En annan stad är möjlig! En stad av verklig demokrati, med en gemensam välfärd. Stadskampsveckan är en öppen identitet- vem som helst får delta genom programpunkter, aktioner, manifestationer, insändare i tidningarna och vad som känns relevant. Hör av er så lägger vi till info om det ni vill göra i vårt program!

Här följer info om våra egna programpunkter:

Måndag 6 maj:
Föreläsning – ”Varför skapa allmänningar?”. Medlemmar i Allt åt Alla Umeå berättar om det vi kallar ”allmänningar” som vi sysslar med inom ramarna för vår kvartersorganisering på Ålidhem. 18.00 i Kloungen på Kulturhuset Klossen, Ålidhem.
http://www.facebook.com/events/242871239189531/

Tisdag 7 maj:
Föreläsning: ”Korvkriget”. Johannes Samuelsson kommer och berättar om konflikten kring arbetsmiljön för en korvgubbe som blev till en fråga om stadens gestaltning. 18.00 i Kloungen på Kulturhuset Klossen, Ålidhem.
https://www.facebook.com/events/381866961929562/

Onsdag 8 maj:
Föreläsning – ”Striden om Pajalas allmännytta”. Markus Forsberg från Nätverk för allmännyttan i Pajala kommer och berättar en solskenshistoria om en strid som vanns! 18.00 i Kloungen på Kulturhuset Klossen, Ålidhem.
http://www.facebook.com/events/553420554698127/

Torsdag 9 maj:
Bio om staden – info kommer! 12.00 – 22.00 i Stormen, Kulturhuset Klossen på Ålidhem.

Fredag 10 maj:
info kommer

Lördag 11 maj:
Allmänning: ”Klädbytardag”. Återigen slår vi upp dörrarna till en klädbytardag på Ålidhem där allt är gratis, av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov! 12.00 (inlämning kläder från 09.00) på torget, Kulturhuset Klossen på Ålidhem
http://www.facebook.com/events/323559737770942/

Söndag 12 maj:
Allmänning: ”Gemensam cykelverkstad” – återigen öppnar vi vår gemensamma cykelverkstad för säsongen på Ålidhem. Kom och meka med din cykel eller hjälp andra! Från 11.00 i parken utanför Ålidhem centrum
http://www.facebook.com/events/362037733915304/

Kategorier
Evenemang

Presentation: Lärdomar från fAÅA-Umeås experiment med urbana allmänningar

Kort presentation från en kamrat från Allt åt allas Umeå-avdelning om hur de jobbat med att försvara, utveckla, kartlägga och skapa ny allmänningar i staden. Allmänningar är gemensamma resurser fritt tillgängliga för brukar-kretsen utan direkta eller indirekta penga-utbyten. Exempel på allmäninngar är bibliotek, parker, ockuperade hus, öppna cykelfixarställen, ockuperade hus, klädbytardagar eller icke-kommersiella informationskanaler…

Allmänningar skapas i alla former mänsklig samvaro, men kapitalismen tenderar att antingen förstöra dom (för att de konkurrerar med marknadens utbud av varor), ”inhägna” dem (och tvinga människor för att betala för det som de själv har skapat som kollektiv) eller att använda dem för att sänka priser på arbetskraft och på så sätt öka exploateringen av människors arbete.

Hur kan vi kämpar om kontroll över våra liv genom att ta makten över skapandet och tillhandahållet av gemensamma resurser direkt idag? Och kan detta vara en del av större process av revolutionär samhällsomvandling? Allt åt alla Umeås erfarenheter utgör grunden för en diskussion om revolutionär socialistisk strategi i en epok av akut kapitalistisk kris.

Den 29 januari kl 17:30

India DäckStora Algatan 3 Lund
Facebook
Kategorier
Evenemang

Studieträff: ”Inte i vårt namn!”

Denna cirkelträff skulle ägt rum den 14 november 2012 men ställdes in och kommer därför ske nu den 6 februari 2013.

Som vi ofta återkommer till pågår i Umeå just nu en stor stadsomvandling. Få kan undgå hur nya bostadsområden uppstår, hur hela centrum känns som en byggarbetsplats, hur verksamheter flyttas och beslut överklagas. Umeå ska bli 200 000 invånare till år 2050, en tillväxtstrategi förankrad i idén om ”kulturdriven tillväxt”, med start i kulturhuvudstadsåret 2014. Umeå expanderar, hyror höjs och nya förutsättningar uppstår. Men samtidigt avbefolkas inlandet allt jämnt, en process tätt sammanhängande med Umeås tillväxt. I Dorotea, Åsele och i andra inlandskommuner gör befolkningen uppror mot indragna vårdplatser och minskade ambulanstillgångar.

Vi har påbörjat ett försök att undersöka dessa processer med noggrant. Vilket Umeå är på väg att växa fram? Hur relaterar staden till sin regionala omgivning? För vem byggs denna stad? Vilka kan hamna i kläm? Den 17/10 och 31/10 (event: http://www.facebook.com/events/352805571462359/) diskuterade vi kring dessa två tidigare rapporter ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria” och ”Umeå under omdaning”.

Nu vill vi fortsätta detta arbete genom att granska Umeås omvandling ur nya infallsvinklar. Vi vill – tillsammans med vänner, grannar och kamrater – skapa en berättelse om Umeå, en kritik, men också en idé om hur vi kan skapa en bättre stad!

Onsdag den 6 februari bjuder vi in till diskussionsträff. Vi läser texten ”Inte i vårt namn” (Not in Our Name), ett anti-gentrifieringsmanifest (*) publicerat av sociala rörelser som verkar i Hamburg och som med tiden skrivits under av ett myller av stadsaktivister, kulturarbetare, akademiker och stadsbor. Med utgångspunkt i detta fortsätter vi våra diskussioner om Umeås stadsutveckling, och hur vi kan gå vidare!

Texten finns här på svenska:
http://alarmsthlm.com/2010/02/23/434/

…och här på engelska:
http://www.signandsight.com/features/1961.html

6 februari
18.00, Kulturhuset Klossen på Ålidhem

* Gentrifiering – En process där boende i en stadsdel trängs bort och rikare grupper flyttar in.

Kategorier
Evenemang

Studiecirkel: Den globala kapitalismens rum (Umeå)

Är inte du också less på att ingenting längre verkar gå att förändra? Ständigt får vi höra hur vi måste anpassa oss till den internationella konkurrensen, som vore det en naturlag. Det behövs tillväxt och det måste attraheras kapital – först då kommer allt bli bra. Men hur ska allt kunna bli bra i en värld av ojämlikhet? Är inte de ”lösningar” som (alltid) presenteras mest ett sätt att vidga avståndet mellan de besuttna och de obemedlade? Vilka öppningar finns det för andra alternativ?

För att förstå vad som sker här kan vi inte bara stirra på vad vi har direkt framför ögonen, utan vi måste också blicka tillbaka i historien samt studera vad som händer på andra håll på jordklotet. Därför ska vi ta oss igenom David Harveys bok ”Den globala kapitalismens rum” (Tankekraft förlag, 2009).

Vi läser ett kapitel per diskussionsträff, vilket betyder att det blir tre träffar totalt då boken är uppdelad i tre fristående kapitel:
1. Nyliberalismen och klassmaktens återupprättande
2. På väg mot en teori om ojämn geografisk utveckling
3. Nyckelordet ”rum”

Datum för träffarna:

Första träffen: onsdagen den 28 november
Andra träffen: onsdagen den 12 december
Tredje träffen: [bestäms senare]

Tid och plats:

Klockan 18.00, Kulturhuset Klossen på Ålidhem.

 

Texten går att ladda ned här: http://bayfiles.com/file/sZjj/timGs6/denglobalakapitalismensrum.pdf

Gratis är gott, men Tankekraft förlag som har gett ut boken är väl värda att stödja med sina surt förvärvade slantar så gå in på www. tankekraft.com och lägg en beställning (de har en massa annat godis också!)

Frågor till texten kommer upp här några dagar innan första träffen.

Facebookevent: https://www.facebook.com/events/164780736998171/

Kategorier
Allmänt

Gemensamt! nummer 7 har sett dagens ljus!

Det sjunde numret av Allt åt alla Umeås kvartersblad Gemensamt! släpptes i samband med en klädbytarallmänning som vi arrangerade i bostadsområdet Ålidhem 10/11.

Du laddar ner bladet här

Detta nummer handlar om Umeå kommuns syn på stadsdelen Ålidhem och vilka konsekvenser det kan få. Vi förklarar även kortfattat vår syn på organisering. Även en kortare förklaring om vad gentrifiering är samt datum för våra kommande aktiviteter.

Studieträffen 14/11 är dock inställd och texten kommer att läsas efter nyår. Håll koll på hemsidan så missar du inte när.