Under de tolv månader som gått sedan vi sist samlades på Sergels torg har motstånd fyllt Stockholms gator på fler sätt än vi kunnat ana. De tolv som väntar oss innan nästa första maj är från denna stund upp till oss att formge.

Mot Tesla pågår i talande stund den längsta svenska strejken på 80 år. De internationellt sett unika stridsåtgärderna visar att motstånd mot den otyglade nyliberalismen består, kokande runtom i landet. Men jag står inte här och sjunger LO-kollektivets lovsång, även om vi gärna ser Tesla förlora. Nej, låt oss istället tala om striden mot Tesla i termer av internationell solidaritet, som en strid mot den gröna kapitalismens myt:

Och även i Tyskland gör man motstånd: det råder en enorm kampanj mot utbyggnaden av Teslas “Giga-fabrik” som skulle ta en yta motsvarande 154 fotbollsplaner i anspråk och innebära skövling av lika mycket skog. Men skogsockupationer och sabotage har satt käppar i Teslas hjul, och ett åläggande i tysk domstol har tvingat fabrikens planering till uppehåll. Precis som Tesla är en global aktör så är alltså även motståndet mot deras arbetarfientliga och miljöfarliga verksamhet världsomspännande.

Och som alltid är det även i Teslas fall arbetare och ursprungsbefolkningar, miljö och klimat som betalar priset för myten om den gröna kapitalismen:

I Kongo och Madagaskar arbetar män, kvinnor och barn under fruktansvärda förhållanden för att utvinna metaller till Teslas bilbatterier.

I Chile och Argentina där merparten av all litiumutvinning sker, förbrukas stora mängder grundvatten och farligt restavfall släpps ut. Men vad gör det, när litium är en huvudkomponent i elbilsproduktionen.

När den gröna omställningen tillåts ske på kapitalismens villkor befrämjas vår svenska levnadsstandard medan exploateringen i Chile och Argentina fortgår; i Kongo och Madagaskar. Men motståndet växer än, och klimatrörelsen står idag som förebild i den internationella solidaritet som Socialdemokratins fackföreningsrörelse försummat.

Våra kamper existerar inte i ett vakuum, och striden för arbetare, klimat och fred står mot gemensamma opponenter. Allianser behöver byggas mellan alla oss som den svenska fascistregeringen utnämnt till fiender: civilsamhället, granskande media, aktivister och meningsmotståndare har alla dragits med över kanten, med våra medborgerliga fri- och rättigheter på spel. Men vad hjälper det att misströsta: Plötsligt är vi flera miljoner starka. Låt oss bygga motstånd i detta gemensamma fiendskap, en enad front emot fascismen.

En klasskamp utan gränser handlar i grunden om att vägra låta oss bli isolerade, från våra grannar, våra kollegor, från våra internationella kamrater. Denna första maj river vi det som separerar…