Så, vad är grejen med det där Apberget egentligen? Varför är det så viktigt att stoppa rivningen av en gammal stentrappa med glassfläckar och måsskit?
I måndags, den 8 september, läcktes nyheten att Apberget ska rivas redan kommande vecka. Tjänstemännen hade då vetat om detta i två veckor, politikerna i en, men valt att inte informera umeborna. Detta trots att den offentliga mötesplatsen är kanske Umeås lokalt mest kända landmärke – för de flesta stadens absoluta mittpunkt. Det borde inte råda något tvivel om saken, när namnet till och med användas för att representera en ”mötesplats” när Umeå under 00-talet fick ett eget internetcommunity på webbadressen apberget.se.
Så vad är anledningen till all denna hast, och till undanhållandet av information? Precis bredvid Apberget, längs med Rådhusesplanadens översta del, bygger just nu fastighetsbolaget Balticgruppen en gigantisk shoppinggalleria med tillhörande hotell och takradhus i vad som kan betraktas som Umeås första ”gated community”. Gallerian – ”Utopia” som den har kommit att döpas till – invigs i en första etapp i slutet av oktober. För att detta ska vara möjligt behöver nya rör läggas under gatan (Rådhusesplanaden) utanför, så att sprinklersystemet kan sättas i bruk. Planen från kommunens sida var enligt dom själva först att göra en provisorisk dragning runt Apberget, men detta visade sig både dyrt och tekniskt svårt. I detta läge ställs tjänstemän och politiker inför ett val: göra en ordentlig dragning runt Apberget vilket därmed innebär att gallerian får invigas senare, eller panikriva en av Umeås mest klassiska sociala mötesplatser i det offentliga. Låt oss vara tydliga med att det första alternativet aldrig funnits på kartan.
Vi har många gånger tidigare påtalat hur vi globalt, men även lokalt i Umeå, genomgått ett skifte från att tidigare planera utifrån medborgarnas behov, till att nu planera för understödja företag, locka nya investerare. Det märks väl i Kulturvävenprojektet där beslut om bygge inklusive flytt av ett älskat stadsbibliotek togs utan i princip någon offentlig debatt, och där resultatet är ett massivt överförande av resurser från umeborna till privat vinst i och med att huset gemensamt ägs av Umeå Kommun och Balticgruppen. I den planerade rivningen av Apberget märks det, som synes, minst lika väl. Denna utveckling innebär inte bara att ”nya” resurser investeras i en sådan riktning; det innebär likväl att det vi redan har, fråntas oss, för att skapa värde åt privata intressen.
Demokrati?
Såväl i fallet med Kulturväven, som nu med Apberget är bristen på transparens och offentlig debatt påtaglig. Den vanliga demokratiska processen där förslag läggs fram, förankras i dialog och debatt för att i slutändan beslutas i de politiska församlingarna, sätts fullständigt ur spel. Det kan tyckas bero på ansvarslösa individer, arroganta politiker – men tendensen är likadan i andra städer, ja över hela världen. När politikens främsta uppgift blir att marknadsföra staden, understödja företagande och locka nya investerare blir verkligt medborgarinflytande ett hinder – smuts på fasaden. Vi ser, inte minst med kulturhuvudstadsåret, hur behovet av en fasad av samtycke blir allt viktigare. Det är den enhetliga bilden av ett Umeå som vill mer, där alla drar åt samma håll, som ska locka kapital just till denna plats. Skiljelinjerna mellan partierna blir inte bara allt mer otydliga i och med detta; de framhäver faktiskt själva aktivt att de tar långsiktigt ansvar för den ekonomiska politiken. De kallar detta ”umeandan” – garanten för att vi, oavsett kommunstyre, får samma övergripande ekonomiska politik. Så kan även Moderater och Socialdemokrater i ansvarstagandets och tillväxtens namn sitta i Tekniska Nämnden och gemensamt blockera en öppen politisk process som inkluderar medborgarna före förändringarna genomförs.
Att rädda ett apberg
För många av oss är Apberget en social mötesplats i det offentliga rummet, kanske till och med en allmänning som gemensamt formas av de som använder den för sina behov och begär. En plats att hänga med vänner, käka mat och kolla in folk på stan. En plats att utöva demokrati, i dess verkliga bemärkelse, genom protester, minnesstunder och manifestationer. För andra är det en ful stentrappa med måsskit och intorkad mjukglass. En funktionalistisk stenkoloss. Det spelar mindre roll. Apberget, som gemensamt motstånd, är en plats som representerar en vägran mot en politik där medborgarnas intressen och behov ständigt står tillbaka, ofta fråntas, för att skapa värde åt privata företag. En plats som kan representera en verklig demokrati, i skarp kontrast till allt vanligt förekommande bristfälliga och dolda politiska processer.
En utpost som säger; det här är vår stad, det är vi som bestämmer, det är dags att ni lyssnar på oss.
Därför ska inga stenar flyttas.