“Det finns ingen etisk konsumtion under kapitalismen” är en refräng de flesta nog hört nån gång. Men det är något med det som skaver. Kanske främst för att det förutsätter en märklig förståelse av etik byggd på en dogmatisk syn på gott och ont. Om vi istället tänker lite som Simone de Beauvoir kan vi använda en etisk kompass som pekar mot mänsklig frigörelse. Låt oss nu gå till botten med detta!

Konsumtion är som vi alla vet en rätt stor del av våra liv under kapitalismen. I konsumtionssamhället blir vår vardag till en lång serie av val, så som vilken mat som ska ätas, vilka kläder som ska bäras, vilka prylar som ska köpas, osv. Hur vi navigerar dessa ständiga val baseras på en massa olika parametrar, inte sällan är pengar en avgörande faktor. Samtidigt lever vi också i en djupt orättvis värld, fylld av förtryck och exploatering av människor, djur och natur. Därför fylls våra val av en etisk dimension.

Många som är aktiva i politiska projekt inom vänstern, i bred bemärkelse, förhåller sig dock ofta något skeptiskt till att koncentrera sig för mycket på de val man kan göra som konsument. Tveksamheten ligger i en analys av makt där konsumentens val har så pass liten förmåga att faktiskt påverka samhällets orättvisor att det helt enkelt inte är värt mödan att lägga en massa energi på att konsumera “rätt” hela tiden. En annan relevant kritik är att ett fokus på konsumtion förflyttar ansvar från företag till enskilda individers val.

Det är också så att friheten att välja mellan produkter på en marknad är den frihet som den nyliberala kapitalismen premierar. Att genom konsumtion förverkliga sig själv och producera sin egen individualitet är helt centralt för hur den moderna kapitalismen skapar subjekt. Därför är misstänksamheten mot detta område utan tvekan befogad. Men trots det ställs vi inför val i vardagen som kräver både etiska och politiska överväganden och om man inte tar dessa på allvar tror jag vår förmåga att navigera större politiska landskap påverkas negativt.

Varför är etik viktigt i förhållande till politik? Det är kanske snarare det som är den större frågan i det här sammanhanget. För att svara på det har jag vänt mig till Simone de Beauvoir och den existentialistiska etik om mänsklig frihet hon tar fram i boken För en tvetydighetens moral. [1]

En sak ska man ha klart för sig, Beauvoir avskydde alla läror, system och ideologier som försöker dölja hur komplex världen verkligen är. Hon såg i princip all föregående moralfilosofi som försök att släta över motsägelser och paradoxer. “Feghet lönar sig inte. Dessa förnuftiga metafysiska system, dessa tröstande moraler som de vill invagga oss i, framhäver bara den förvirring vi lider av.” Istället för att släta över dem utgår hennes egen etik från vår existens motsägelser och paradoxer, det vill säga från tvetydigheten. Existentialismens mest grundläggande tvetydighet är att våra liv definieras av att vi alla ska dö. Eller som Jean Paul Sartres formulerade det i Varat och intet, människan är “detta vara, vars vara är att inte vara.”

Beauvoirs betraktelser från 1940-talet, färgade av att ha genomlevt andra världskriget, är än idag en svidande aktuell kritik av all form av dogmatism och alla försök att släta över vår ofrånkomligt komplexa värld.

Enligt existentialismen är varje människa kastad in i världen vid en tid och plats som ett fritt subjekt, vilket kan kallas för en “ontologisk” eller ursprunglig frihet. Men Beauvoir fokuserar i sin etik på en annan typ av frihet och ofrihet som uppstår mellan människor genom vårt handlande. “Att vilja vara moralisk och att vilja vara fri är samma sak.” En vanlig feltolkning är att existentialismen är en individualism. Men Beauvoirs idé om frihet är i själva verket en kollektiv affär. Enligt henne går det nämligen inte att själv uppnå frihet för sig själv. Frihet är istället något som bara är möjligt genom att agera för andra människors frihet och att vilja andras frihet är det högsta målet med hennes etik. ”Att rikta sig mot en öppen framtid, genom att försöka förlänga sig genom den andres frihet.”

Det tvetydiga i den här viljan till andras frihet är att den kräver val som också begränsar andras frihet. Förtryckaren kan kanske i vissa fall omvändas till att sluta förtrycka men det är inte ovanligt att man tvingas frihetsberöva eller undanröja förtryckaren för att frita de förtryckta. Men denna tvetydighet existerar också på en mer abstrakt nivå eftersom alla val har sina begränsningar. Det finns inte en handling som går att utföra som skulle resultera i alla människors omedelbara frigörelse. Människan behöver välja vems frihet hen ska agera för och att göra det tar förstås tid – vilket vi inte heller har särskilt mycket av.

Kärnan i Beauvoirs etik är helt enkelt att vi måste göra det bästa av en hopplös situation. Om vi vill vara fria är vi tvungna att göra val för att frigöra så många andra människor som möjligt, trots att vi aldrig kommer lyckas frigöra alla.

Men hur var det då med de där valen vi gör i vår vardag och är det verkligen så att det inte finns någon etisk konsumtion under kapitalismen?

All konsumtion under kapitalismen kommer ur produktion byggd på olika sorters förtryck och mänsklig ofrihet. Om man förstår ”etisk konsumtion” som något helt och hållet rent och fläckfritt, ja då existerar inget sånt under kapitalismen. Men om man istället ser etik ur det existentialistiska perspektiv som vi beskrev här ovanför, då innebär istället ”etisk konsumtion” det som till största grad värnar andras frihet. Och sådana val går att göra under kapitalismen även om de aldrig är perfekta eller tillräckliga.

Vad kan vi i så fall säga om bojkotter? Krav på bojkott kommer ofta från politiska rörelser som exempelvis kämpar mot apartheidstater som Sydafrika eller Israel. Men isolerad till den politiska rörelsens medlemmar blir bojkotten sällan effektiv. Den måste bli till ett aktivt val som massvis av människor gör i sin vardag för att bli framgångsrik, vilket också till viss del var fallet i kampen mot apartheid i Sydafrika. Det är ett etiskt val att bojkotta Israel för att man då handlar med en förhoppning om palestinsk frigörelse. Oavsett om det valet resulterar i att du köper nån annan produkt som gynnar en annan förtryckare finansiellt så har du gjort ett etiskt val. Du har försökt agera för andra människors frihet baserat på den information du har. Huruvida en bojkott sen är effektiv är också sekundärt. Bojkotter har historiskt varit viktiga verktyg i politiska kamper, även om de kanske sällan varit den avgörande faktorn. Framförallt är det ett sätt att bygga stöd för en fråga genom att uppmana till något alla kan göra och genom det skapa en starkare politisk rörelse. Det effektivaste sättet att bygga en stor bojkott är inte att enbart basera det på ett politiskt argument som “gör detta för att förändra detta”. Istället bör man komplettera det politiska med ett etiskt argument, “gör detta för att det är rätt”.

Att i rätt lägen försöka få människor att gör något enkelt i sin vardag kan också vara en effektiv taktik i politiska kampanjer där man använder massaktivering för att uppnå sina mål. Till exempel skulle det kunna vara en kampanj som Don’t pay eller en avgiftsstrejk i kollektivtrafiken där man uppmanar massvis av människor att på egen hand göra något i sin vardag.

Det måste också nämnas att Beauvoirs existentialistiska etik inte kan begränsas till att bara handla om konsumtion även fast det har varit den här textens fokus. Etik i bemärkelsen “agera för andra människors frigörelse” är ett projekt som måste genomsyra hela livet och skapar ett fundament för ens politiska engagemang. Jag argumenterar inte för detta etiska tillvägagångssätt för att jag tror det i sig självt kan skapa någon större förändring i samhället, särskilt inte om man bara pratar om konsumtion. Men genom att försöka applicera det i sin vardag upplever jag att det förändrar ens sätt att tänka, även kring val som känns små och obetydliga. Det blir en kompass att navigera efter och som hjälper en när man behöver fatta verkligt svåra beslut.

Det var allt – frihet är att agera för mänsklig frigörelse.

Källor:
[1] Simone de Beauvoir (1947), För en tvetydighetens moral. Översättning Mats Rosengren, Daidalos, Göteborg, 2018.

2024-10-18