Kategorier
Evenemang Stockholm

Operation dicken: Kukmätning med Pär Ström

Måndagen den 5 mars kl 18.00 har den svenska antifeminismens frontfigur Pär Ström kallat till en pubträff på Charles Dickens i Stockholm. Han bjuder in stort: ”Alla genus- och jämställdhetsintresserade är varmt välkomna!”, skriver han på sin blogg. Naturligtvis känner vi oss träffade! Vi hörsammar härmed denna inbjudan och tar tillfället i akt att reda ut ett och annat missförstånd. En skara kränkta herrar som träffas för att planera hur de ska störta det ”feministiska mansförtrycket” i Sverige motsvarar kanske inte riktigt vår bild av en diskussion för genus- och jämställdhetsintresserade.

De får inte tjuvstarta 8 mars utan oss. Därför vill vi med vår närvaro låta det bli en riktig diskussion!

Att mäta kuk med Pär Ström och Pelle Billing är inte en enkel sak, det fordrar förberedelse. Syster, häng på dig lösskägget och mustaschen! Broder, damma av den rosa galaklänningen, så går vi och diskuterar jämställdhet med antifeministerna. Cross och trans mot deras svart och vitt!

Män ska vara män, kvinnor ska vara kvinnor. Så tänker de. Olika världar, med olika roller – men formellt jämställda. Det är de strömska jämställdisternas mantra. Det passar sig bara inte att kvinnor blir poliser. Och millimeterrättvisa ska gälla inom jämställdhet: ska det få finnas kvinnojourer (dessa lömska propagandacentraler) så måste lika mycket resurser gå till mansjourer, ska det finnas genusstudier (statsfeministisk propaganda) så måste det finnas mansstudier.

Hur kan vi ens tala om kvinnor som misshandlas i hemmet – när det finns snubbar som får stryk utanför korvgrillen? Och i familjen är det i själva verket kvinnan som bestämmer, detta matriarkat där männen jagas bort från sina barn, förvägras rätten att vab:a, ta ut sin föräldraledighet och sköta hushållsarbete. Med ryt och rut ska kvinnorna drivas ut ur denna bastion. Så lyder jämställdisternas klagosång. Feminismen har gått för långt – nu är det männen som är förtryckta. Feministerna måste alltså stoppas.

Pubmötena brukar ske en gång i kvartalet och organiseras av mansgurun Pär Ström, Timbrokusinen Den Nya Välfärdens jämställdhetsansvarig. Denna gång har han även besök av sin skånska vapendragare Pelle Billing. Även kommentarfältherrarna i Moderatmännen, kända för sitt drev mot Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet, har lovat att dyka upp. Därmed är Sveriges kvinnohatande nobless samlad.

Må överläggningarna bli kreativa! Välkommen – i jämställdhetens namn!

/ Förbundet Allt åt alla Stockholm – en fraktion av SCUM.

Facebookevent.

Kategorier
Allmänt

Om renoveringarna på Språkgränd

Ålidhem står just nu i startgroparna för flera stora upprustningsprojekt, liksom många andra områden byggda under miljonprogramsåren i Sverige. På Språkgränd specifikt finns just nu en rad tecken på att renoveringarna kan föranleda stora hyreshöjningar. Onsdag 22 februari delar vi därför ut ett extra kvartersblad med fokus på dessa frågor till alla cirka 500 hushåll i kvarteret. Detta inlägg samlar texter, artiklar och andra länkar för de Språkgrändsbor som vill läsa mer om det som händer.

Kvartersbladet Gemensamt nr 4/feb 2012 på temat går att läsa här: Gemensamt_04

Här finns vårat videoflygblad som tar upp frågan. Sprid gärna!
Här finns en längre artikel om ”Omvandlingen av Ålidhem” som tar upp alla upprustningsprojekt.
Här hittar ni Hyresgästföreningens rapport om renoveringar av miljonprogrammet, skriven av Sara Westin.
Här finns en videoföreläsning från Hyresgästföreningen som tar upp det viktiga i rapporten.
Här finns Tidskriften Västerbottens nummer med artikel om hyresstrejken på Ålidhem 71-72 som PDF (sid.13-22)

Sveriges Radio har berört renoveringarna och risken för hyreshöjningar här, här och här.

Viktigt tillägg 2012-02-22:
Bostaden AB och Hyresgästföreningen har förhandlat klart om den första höjningen. D v s den Bostaden AB vill ha för att finansiera renoveringarna. Slutresultatet är ett snitt på 3,1 % för alla hyresgäster. Höjningarna införs i två etapper – 1 april samt 1 oktober. Dessutom avgiftsbeläggs parkeringsplatser mm i större utsträckning. De (vi) som bor i de områden som renoveras kan alltså inom något år vänta oss ännu en höjning pga själva standardhöjningen.  Läs mer i bladet eller ovanstående information. Källa: VK. Bostadens egen information finns här.

Förbundet allt åt alla Umeå är en allmänpolitisk lokalgrupp i förbundet allt åt alla. En stor del av vår organisering sker kring Ålidhem då många av våra medlemmar är bosatta här. Flera medlemmar är också bosatta på Språkgränd. 

Kategorier
Allmänt Stockholm

Överklassafari: Hängde du med i svängarna?

När en diskussion stormar som mest är det inte alltid lätt att hänga med. I samband med överklassafarin till Solsidan var förmodligen det hela nästan omöjligt att överskåda om man t ex var utan kontakt med media under bara några dagar. Artiklarna, blogginläggen, krönikorna, ledarsticken, debattartiklarna och TV- & Radioinslagen går att räkna i flera hundratal från den första artikeln om polisanmälan i Nacka-Värmdöposten i mitten av januari. Här kommer därför en ordentlig sammanställning i kategorier av allt som skrivits, eller ja – allt vi kunnat rota rätt på, på nätet det vill säga.

Nyhetsartiklar före:
Överklassafari har polisanmälts (Nacka-Värmdö Posten)
Överklassafari till Solsidan anmäld (Aftonbladet)
Överklass-safari polisanmäld (Svenska Dagbladet)
”Överklassafari” till Solsidan polisanmäld (Dagens Nyheter)
Överklassafari polisanmält (Stockholms fria)
Överklassafari polisanmäld (Arbetaren)
Vänsteraktioner skuggar Solsidan (Nacka-Värmdö Posten)
Överklassafari väcker het debatt (Dagens Nyheter)

Nyhetsartiklar efter:
Överklassafari upprörde känslor på Solsidan (Nacka-Värmdö Posten)
Överklassafarin väcker upprördhet (Dagens Nyheter)
Forskare: Klass är på väg tillbaka! (Dagens nyheter)
Klassresa till Solsidan (Aftonbladet)
Skuggor över Solsidan (Arbetaren)
Safari hos överklassen väckte uppmärksamhet (Arbetaren)
KD-topp efterlyste underklass-safari (TT/Aftonbladet)
Klassresan som alla snackar om (Expressen)
Överklassafari på Solsidan möttes av äggkastning (Svenska Dagbladet)
Överklassafari utsatt för äggkastning (DagensPS.se)
Vanartiga skitiga barn (Sveriges radio)
KD-topps tankar på ”underklassafari” får känslorna… (Dagens Nyheter)
FP-politikern: Samhällsklass väljer man själv (Alliansfritt Sverige)
Safari hyllad & Hånad (Nacka-Värmdö posten)
Många i KD gillade Rylanders inlägg (Sveriges Radio)
”Vi borde vara mer intresserade av självkritik” (Intervju med Göran Greider, Journalisten)

Krönikor/Ledare:
Klasshat leder ingenstans (Malin Lernfeldt, Göteborgs Posten)
Värmen på Solsidan bara på låtsas (Aftonbladet Kultur)
Bussburen klasskamp kör av vägen (Svenska Dagbladet, ledarsidan)
Åk på Safari (Henrik Bredberg, Sydsvenskan)
Mellan två världar (Patrik Lundberg, Helsingborgs Dagblad)
Klasskampen uppskjuten på obestämd tid (Svenska dagbladet, ledarsidan)
Klassamhällets Kulturgeografi (Ann Ighe, Ord & Bild)
Bortklemad eller fattig (Patricia Lorenzoni, Norstedts)
Dalta inte med hatarna (Corren, ledarsidan)
Först kom safarin till underklassen (Svenska Dagbladet, Kultur)
Klass 2 (Arbetarbladet, ledarsidan)
Baksidan med Solsidan (Kristin Lundell, Svenska Dagbladet kultur)
Borgerlighetens utsökta förakt (Aftonbladet, ledarbloggen)
Klasshatet (Axess, blogg)
Odla ditt klasshat! (Blekinge Läns tidning, ledarsidan)
Att ligga sked med hin håle (Hela Gotland, ledarsidan)
Ropen skalla, Safari åt alla! (Lördagskolumn, DN Sthlm)
Bussresa med parollen ”Odla ditt manshat” (Hela Gotland, Krönika av Jenny Persson)
Starta under- medel & överklassafaris (Johan Hakelius, Krönika, Aftonbladet)
Ett farligt experiment i praktiskt grupphat (Peter Wolodarski, Dagens nyheters ledarsida)
Välgörenhet blir vårens accessoar (Ann Heberlein, Krönika i Sydsvenskan)
Ofrihetens resenärer (Smålandsposten, ledarsidan)
Fattiga utsätts ständigt för mediesafari (Göran Greider, Krönika i Metro)
Klassafari från Solsidan till Malmö (Göran Greider, Dalademokratens ledare)
Men Benke (Krönika, Arbetarbladet)
Ulla! min Ulla! (Expressen Kultur)
Klasskampen om tiden (Heidi Avellan, Sydsvenskan)
Alla vill inte bli direktörer (Tidningen NU)
Bra att vi pratar om klass igen (Lisa Magnusson, Metro)
På gränsen till cynism (Maria Küchen, Sydsvenskan)
Pappas pengar träffar rätt (Helsingborgs Dagblad, Kultur)
Debatten måste vara öppen (Kaj Schueler, Svenska Dagbladet)
Reinfeldts grepp problem för demokratin (Elin Grelsson, Göteborgs Posten)
Uppblossande klasshat (Kristianstadsbladet, Lars Westerberg)
Hatattack mot klasshat (Efter arbetet, ledarsidan)
Klassföraktets tid (Flamman)
Pappas Pengar (Dagens nyheter, kultursidan)
Överklassafari inifrån (Nina Åkestam, Resumé)
Rättvisemärkt (Svenska Dagbladet, kultur)
Klasshat – Ja tack! (Jenny Högström, Helsingborgs Dagblad Kultur)
Klasskillnader på dagordningen (Arbetaren, ledarsidan)
Bussresan på allas läppar (Arbetaren, ledarsidan)
Överklassafari & Geografi (Mats Widgren, Kulturgeografiska institutionen, Shlms uni)
Barnens överklassafari (Krönika, Dalarnas tidning)
KD är välkomna på underklassafari hos Verklighetens folk (Ung Vänster storstockholm)
En guidad tur i klassamhället (Ung Vänsters förbundsstyrelse via Ungvanster.se)
En Glimt av den andra världen (LO-tidningen)
Klasshaten och vikten av reaktion (Kolumn, Västerviks-tidningen)
Solsidan Revisited (Expressen, Kultur)
TV Romantiserar sociala skillnader (Expressen, ledarsidan)
Provocerande safari, men klassklyftorna är ett problem (Värmlands Folkblad, ledarsidan)
Människosafari – Med rätt att snoka (Krönika, Möllan.nu)
Safari genom rikemansland (LP/Löpet)
Folkpartiet i Haninge (SUF Södertörn via suf.cc)
Det pyr när orden avkodas (Krönika, Dagens Arbete)
Den nya överklassafarin (Cirkus Stockholm, krönika)
Vi måste prata klass (Folket, ledarsidan)
Särintressen, klasshat & annat aktuellt (Krönika, Internationalen)
Klasskamp för kidsen (Tiden, kultur)
Syna de rikaste på jorden (Göran Greider, Aftonbladet Kultur)
Vårkänslan avund (Corren, Ledarsidan)

Debattartiklar:
Hatisk Överklassafari bekämpar inte fattigdom (Aaron Modig, KDU, Newsmill)
Högern upprörs mer över bussresa än av klassamhället (Stefan Lindborg, Newsmill)
Hat har inte hjälpt oss göra klassresan (flera skribenter från Moderaterna, Newsmill)
Kortslutning i debatten om boendesegregationen (Michael Gentile, Newsmill)
Replik: Överklassafarin är en del av klasskampen (Allt åt Alla Stockholm, SvD Ledarsidan)
En klassresa utan kompass (Alice Teodorescu, Skånskan Opinion)
Dags att plocka fram en liberal klassanalys (LUF:s ordförande m fl, GP Debatt)
Upprörs inte över safarin! (Ung vänster, Nacka-Värmdöposten Debatt)
Fler Safariresor att göra i Nacka (Insändare, Nacka-Värmdöposten)
Utomordentligt omdömeslöst! (Insändare, Gefles Dagblad)
Rika personer är inte som vi (Insändare, Värmlands Folkblad)
SSU odlar klasshat i Borås (Debatt, Borås Tidning)

Metadiskussion/humor:
Medelklassafari allt populärare (Svenskbladet)
Inte bara skratt på ojämn stå-uppkväll (Corren)
”Förvånande att det väcker så starka känslor” (Resumé)
Därför fick vi stort genomslag (Resumé)
Veckans nyord: Överklassafari (Språktidningen)
Månadens ord: Överklassafari (Retoriksidan)
Sveland toppar listan (Arbetarbladet Kultur)
Allt åt alla: Medierna tog mycket kraft ur oss (Dagens Opinion)

Diskussionstrådar på internetforum:
Överklassafari (Familjeliv)
Aftonbladet hänger ut våra barn! (Familjeliv)
Överklassafari! (Flashback)
Bussresa till Överklassens Saltsjöbaden… (Flashback)
Överklassafari i Nacka (Hamsterpaj)
Överklassafari (Emocore.se)
Överklassafari! (Frida.se forum)
Överklass-safari (Fragbite)
KD-topp har tankar på underklassafari (Kolozzeum Forum)
Allt åt alla – en resa för klasshatare (snatta.nu forum)
Överklassafari (Allt för Föräldrar)

Twitter-hashtags:
#Överklassafari 
#Klasshat

Blogginlägg (ett axplock):
Fler borde åka på Sightseeing (Lasses blogg)
Överklassafari (Rickard Söderberg)
Safari (Your no Different to me)
Allt åt Alla (Kommunisternas blogg, drivs av SKP)
Seanser & Överklassafari (Grefve Grijshufvuds grubblerier)
Överklassafari (GoodBadGirl)
Annars blir det som på Skånes djurpark (Håkans blogg)
Jag trodde liksom det var mer som… (Från hjärtat av Stockholm)
Klasskamp och klassresor Sverige 2012 (Peter Andersson)
Klassiska Klass (Croby.se)
Det segregerade Sverige (Kultur & Kritik)
Överklassafari & Klasshat (Svensson)
Om klasshat, klasskamp, klassfiender (Adam Cwejman, ordförande LUF)
Det vi alla har gemensamt (Kawa Zolfagary, Nyheter 24)
Det hade varit omöjligt att ordna en enda… (Barbros bostadsblogg, Ordf Hyresgästföreningen)
Överklass-safari (Shabnamns blogg, Radio ett)
Klasshat med Dagens nyheter (Skumrask)
Ett farligt experiment (Erik Berg, Approximation)
Överklassafari är lysande satir (Röda Berget)
Överklassafari (Röda Malmö)
En man som är en tankevurpa (Whinar)
Odla ditt klasshat. (Arsinoe)
Från 145 Norsborg till 133 Saltsjöbaden (Frances)
Lite mer av klasskamp skulle inte skada (Annarkia)
Reiche gucken gehen: Upperclass safari in Stockholm (Entdinglichung, tyska)

Artiklar på andra språk samt i utländsk media:
’Upper-class safari’ angers Stockholmers (The Local)
Ny klassekamp (Fri fagbevagelse)
The return of the class system in Sweden (Nordstjernan)
Ökat klasshat är en dålig väg att gå (Ålandstidningen, ledarsidan)
Swedes organize first human safari (Joe.ie)
Safari explores Wealth Devides (Radio Sweden, Sveriges Radio)
Maintaning Sweden’s equal society (BBC World)
Wealthy Local Residents Are Not To Happy… (Business Insider)
Safari Urbain (Courrier)
Stockholmis tehakse klassiviha… (Delfi)
Ruotsin rikkaat luokkasefareista… (Talouselämä)
The Class War Tour… of Sweden (Wall Street Journal)
Class safari shocks Stockholm snobs (IceNews)
The 1 % Safari (The Right Sphere)
Disparity tourism in Sweden (The Christian Science Monitor)

Radioinslag:
Åka på safari till Solsidan (Metropol 93,8 – Sveriges Radio)
’Odla klasshatet!’ uppmaning till besökare.. (Ring p1 – Sveriges radio)
Överklassafari till Saltsjöbaden (Studio Ett – Sveriges Radio)
Mediaspanarna #23 (Umeå Universitet, journalistutb.)
Att gilla olika (Nyhetskrönikan P4 Kronoberg)
Om klasshat (Nina Björk, radiokrönika – Gomorron Världen, Sveriges Radio)
Överklassafari med Deniz Yusuf (Morgonpasset i P3, Sveriges Radio)
Welcome to our hood (Morgonpasset i P3, Sveriges Radio)
Häller Deniz bara bensin på lågorna? (Morgonpasset i P3, Sveriges Radio)
Allt åt alla hos Aschberg (Radio ett)
Arbetarklassen på Safari hos rika (Tankesmedjan i P3, Sveriges Radio)
På jakt efter Sundsvalls solsida, finns den? (P4 Morgon Västernorrland, Sveriges Radio)
Överklassafari (Gomorron Östergötland, Sveriges Radio)
TV bjuder på underklassafari (Tankesmedjan i P3, Sveriges Radio)

TV-inslag:
Allt åt alla debatterar överklassafari… (SVT Gomorron Sverige)
TV4 följde med på kontroversiellt överklassafari (TV4, Nyhetsmorgon)
Överklassafari till Solsidan (TV4 Nyheterna)
”Klasskillnaderna i Sverige är alldeles för små” (SVT Debatt, eftersnack)
Nyhetsmorgon: Nyhetspanelen (TV4, Nyhetsmorgon)
Rapport följde med på Överklassafari (SVT Rapport)
Aron Modig bortgjord av Fisksätrabo (SVT Debatt via Youtube)
Överklassafari i Kvällsöppet (TV4 Kvällsöppet e02,  cirka 40 min in)

Kategorier
Allmänt Malmö

Månadsdemonstrationer – mot nedskärningar och utförsäljningar, allt åt alla!

Den 3:e mars klockan 15.00 är det dags för månadsdemonstration nummer 2. Vi samlas på Möllevångstorget och går mot stationen Triangeln. Mot utförsäljning av kollektivtrafik – för gemensamt ägande av det gemensamt nödvändiga. 

Kollektivtrafiken är vårt gemensamma färdmedel. Trots namnet – kollektiv trafik – har inte alla tillgång till den. Även den ska nämligen vara, som politikerna säger, lönsam. När politiker släpper in privata aktörer gör det inte kollektivtrafiken mer tillgänglig, inte billigare för resenärerna och skatten får fortsätta bära de oundvikliga kostnaderna.

Det finns en del av kollektivtrafiken som politikerna tycker ”måste” vara kvar i regional, kommunal eller statlig regi och det är de tunga driftskostnaderna. Dessa ska betalas av skatt medan företag ska kunna nyttja infrastrukturen för vinst – som de gör på att vi resenärer betalar ännu en gång för att få resa på de spår vi betalt för att bygga och betalar för att underhålla.

Kollektivtrafiken är vi alla beroende av. Vi behöver den för att ta oss till våra jobb och arbetsgivarna behöver den för att arbetarna ska kunna komma till jobbet. Vi som inte har arbete behöver den för att kunna söka jobb, åka till högskola och Komvux. Så det är ju självklart att staden behöver välfungerande kollektivtrafik. Det är ju också uppenbart nu att det är vad som ska satsas på för att rädda klimatet. Om vi ska nå dit måste kollektivtrafiken vara tillgänglig för alla!

Så låt inte politikerna leka med det gemensamt skapade. Vi samlas kl.15 på Möllevångstorget och tar med material för att göra enklare plakat som vi kan ta med till Triangelstationen där vi lämnar vårt budskap. Sälj inte ut!

——————————————————————————————————————————————————

Den 4:e februari demonstrerade malmöbor mot de planerade nedskärningarna på SUS. Då gick vi, med plakat i händerna och ett gott humör till MAS. Här ser ni lite bilder:

Kategorier
Klipp

Ett meddelande till boende på Språkgränd

En liten videofilm med information till boende på Språkgränd, Ålidhem i Umeå angående renoveringar och medföljande hyreshöjningar.

 

Kategorier
Material

Omvandlingen av stadsdelen Ålidhem

Stadsdelen Ålidhem, ett av de områden i Umeå som byggdes under miljonprogrammet, genomgår just nu vad som inte kan beskrivas på något annat sätt än med termen omvandlingsprocess. Vad innebär detta för oss som bor i området och vilka är de bakomliggande drivkrafterna för den omfattande förändring vi står i startgroparna av?

Ålidhem byggdes till största del under det så kallade miljonprogrammet mellan 1965–73 och planerades geografiskt utifrån närheten till å ena sidan det framväxande universitetet och å andra sidan, Norrlands universitetssjukhus (NUS) som idag är Umeås största arbetsplats. Till sin karaktär har stadsdelen hela tiden bestått i en blandning av vanliga hyresrätter, studentlägenheter och en mindre andel bostadsrätter. I den ursprungliga planeringen byggdes stadsdelen för 8500 invånare, varav lite mindre än hälften – 3500 – studenter. Här byggdes vid sidan av bostäder också ett centrum, Folkets hus/ungdomsgård, en värmeverksanläggning och två skolor, en för årskurserna 1–5 och en 6–9. Mellan i princip varje kvarter låg ett dagis vilket både visar på dåtidens barntäthet i stadsdelen men troligen i viss mån att barngrupperna var mindre.

Stadsdelen kom med tiden, precis som de flesta stadsdelar byggda under denna epok, att klassas som ”problemområde”. Man kan ifrågasätta innebörden av ett sådant rykte, men det finns ett värde i att nämna detta för att förstå den utveckling som Ålidhem tycks ta under 2000-talet, och framförallt under vårt nuvarande årtionde. Att en skolstrejk utbröt på Kolbäcksskolan vid millennieskiftet, bland annat i missnöje med allt för stora skolklasser, kan emellertid ge en fingervisning om barnkullarnas storlek fram till relativt nyligen.

Vid sidan av höjdpåbyggnad av hus i studentkvarteren Historiegränd och Pedagoggränd, två nya kvartersbyggen på Magistervägen och Laboratorvägen bestående av tio huskroppar, samt vissa uppfräschningar av bostadsrättskvarteren på Biologi- & Kemigränd har Ålidhem in på 2000-talet varit sig relativt likt i bebyggelse- och boendesammansättning.

En ny inramning av stadsdelen
När 2010-talet närmar sig tycks dock en rad faktorer sammanfalla som ska komma att påverka Ålidhem och oss som bor här. Det första som sker är beslutet att lägga ner Ålidhemsskolan, d v s högstadieskolan (6–9) p g a minskande elevunderlag och bygga samman denna med Kolbäcksskolan (F–5) till en F–9 skola. Själva beslutet fattas 2005, alltså bara fem år efter strejken på Kolbäcksskolan, och 2010 invigs den nya skolan. Även stadsdelsbiblioteket som tidigare låg i högstadieskolan i anslutning till Ålidhems centrum, flyttar till den nya skolan. Parallellt med denna marginella förändring som tyder på en minskad andel barn i stadsdelen, antar Umeå kommun en övergripande tillväxtlinje om att bli 200 000 invånare fram till år 2050. Man börjar också anta en serie fördjupningsplaner till den allmänna översiktsplanen för stadsplaneringen med fokus på befolkningstillväxten. Som vi tidigare nämnt såväl i vår kortdokumentär ”Den nyliberala staden” som i kvartersbladet Gemensamt! nr 3/januari 2012, har Umeås utveckling allt mer förflyttats från ett synsätt som utgår från att i första hand bygga för att tillgodose medborgarnas behov, till en utveckling där man ser staden som ett företag i konkurrens med andra företag om att locka turister, inflyttare och investeringar. Med Ålidhem i fokus märks detta när vi analyserar hur Umeå kommun väljer att beskriva stadsdelen för potentiella inflyttare via umea.se :

”Den genomsnittlige Ålidhemsbon vaknar lite senare än övriga invånare i Umeå, men har å andra sidan gått och lagt sig      samtidigt som…

… grannarna på Gimonäs äter sin frukost. Gårdagens grillkväll och efterföljande pubrunda på campus slutade i en uppsluppen korridorfest med ett gäng utbytesstudenter. Nu lockar mat och något läskande från Centa eller ÅC, som Ålidhems centrum kallas i folkmun.

Hit kommer alla.. Med många bekanta ansikten och pratstunder drar handlandet lätt ut på tiden, men vad gör det? Det finns ännu gott om tid innan dagens föreläsning börjar. Med mat i magen rör sig sedan Ålidhemsbon mot universitet, och hälsar glatt mötande på vägen som haft den stora oturen – morgonföreläsning. En vanlig dag börjar kvart över ett, men slutar aldrig innan midnatt.”

Liknande låter det på Universitetets egen beskrivning av olika stadsdelar:

         ”Ålidhem är Umeås studentområde nummer ett! Ca 4 km från centrum och 1,5 km från universitetet. Större delen av området är byggt på 60- och 70-talen. Här bor många studenter, så bli inte förvånad om det pågår en fest i vartannat hus på lördagskvällarna.”

Dessa beskrivningar torde vara främmande för den cirka hälft av Ålidhemsborna som inte är studenter. Men bilden är inte bara ett fall av verklighetsförfalskning från kommunorganisationen i sig – framförallt påvisar den vilken bild man har som ambition att förmedla och vilken inriktning man ser som önskvärd för området långsiktigt när man lockar nya invånare. En sak är tämligen säker: Exempelvis en småbarnsförälder som planerar en flytt till Umeå och läser dessa beskrivningar kommer med stor sannolikhet att välja bort Ålidhem om möjligheten finns. Ambitionen att planera blandade områden ur en socialpolitisk synvinkel tycks försvinna till förmån för en planering där olika områden nischas för olika grupper i en större ambition att locka inflyttare. Ingenstans tycks en konsekvensberäkning av detta homogeniseringsprojekt (alltså en likriktning av områdets befolkningsunderlag; att alla som bor i stadsdelen ska tillhöra samma kategoriseringar socialt och/eller ekonomiskt, t ex studenter) finnas från kommunens sida.

Nybyggen och en hållbar stadsdel
I det mer konkreta tar två stora projekt vid från Bostadens (Umeås allmännyttiga bostadsbolag) och Umeå kommuns sida. Under julhelgen 2008 brinner en hel gård i hyreskvarteret på Geografigränd ner till grunden. När Bostaden beslutar att bygga upp kvarteret sker en rad genomgripande strukturförändringar; de större familjelägenheterna försvinner till förmån för endast ettor, tvåor och treor vilka i sig är små i kvadratmeterstorlek, husen klimatanpassas (mer om det snart!), och de nya hyrorna blir avsevärt högre än i de gamla husen (cirka 30–35 %). Broschyren som marknadsför de nya lägenheterna tecknar knappast en bild av målgruppen som de låginkomsttagare av varierad etnisk bakgrund som i allmänhet kännetecknar befolkningen på Ålidhem; istället tycks det vara en urban, miljömedveten medelklass som önskas.

Det andra som sker, samtidigt som planerna klargörs för nya Geografigränd, är lanseringen av en satsning under namnet ”Hållbara Ålidhem”, i vilken alltså ovan beskrivna projekt utgör en beståndsdel. Med hjälp av ett visst ekonomiskt tillskott från EU vill Umeå kommun påbörja en satsning för att anpassa Ålidhem till att bli ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart område – allt enligt gängse hållbar-utvecklingsdogm. Man påbörjar 2009 vad man från Bostadens sida kallar en ”dialog” med oss Ålidhemsbor för att få synpunkter om hur vi uppfattar vårt område, och vad vi ser för behov. Under sommaren håller politikerna ett jippo på en innergård i hyreskvarteret Matematikgränd, (i princip) helt utan närvaro av boende, för att inviga de så kallade pilot- & referenshusen som utgör den första fasen i renoveringsprojektet för miljöanpassning. Om satsningen med solenergipaneler, isolering och renoverade lägenheter ses som lyckat (i termer av minskad energiförbrukning) kommer delar av beståndet gå samma väg, är tanken. Under 2011 släpps också en slutrapport för själva boendedialogen via projektets hemsida. Stor fokus läggs vid begreppet ”social hållbarhet”, vilket konkret handlar om att göra området ”tryggare” och ”säkrare” för de boende genom en rad åtgärder; t ex små parkprojekt, bättre gatubelysning, moderniserad skyltning och liknande. Beträffande t ex eventuella hyreshöjningar, förändringar av boendesammansättningen och liknande nämns intet. Detta trots att ”standardhöjande åtgärder”, vilket är ett faktum i t ex miljöanpassningen på Matematikgränd, är en faktor som ligger till grund för hyreshöjningar enligt det hyressättningssystem – ”Poängen” – som tillämpas i Umeå. Enligt en artikel i Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra från maj 2011 har hyran höjts med 5 % i pilothuset sedan renoveringen hittills men en full finansiering enligt gällande principer skulle kunna innebära en hyreshöjning på mellan 30 och 50 procent. Något som i så fall även skulle gälla för de övriga elva hus som ska renoveras och anpassas med samma metoder.

Renoveringar & hyreshöjningar – Vem har råd att bo?
I augusti 2011 påbörjas ännu en stor förändring för boende på Ålidhem, denna gång i hyreskvarteret Språkgränd. Informationen är knapphändig, men hyresgäster i de första tre trappuppgångarna informeras att ett stambyte (byte av rören i huskroppen) ska genomföras varpå man samtidigt tänker renovera badrummen. Denna förändring ska enligt ett pressmeddelande på Bostadens hemsida, signerat två månader efter påbörjat arbete, genomföras på hela Språkgränd 20–41 och pågå fram till 2013. I januari 2012 meddelar Bostaden via sin hemsida, och Hyresgästföreningen via ett brev till sina medlemmar, att Bostaden begär 3,8 % i hyreshöjning för att finansiera renoveringsbehovet. Detta trots att Bostaden redan idag är ett av fem allmännyttiga bolag som tar ut procentuellt mest vinst av sina hyresgäster och har en årlig vinst det senaste året på över 60 miljoner kronor. Ann-Sofi Tapani, VD för Bostaden menar att de idag tar ut mindre än riksgenomsnittet för just renoveringar, 152 kr per m2 vilket nu alltså ska höjas till 167 kr per m2 . Den stora allmänna vinsten motiverar Bostaden med att finansiering av nybyggen behövs. Vad som sällan diskuteras i detta sammanhang är varför vi som för närvarande är hyresgäster ska bekosta Umeås generella bostadsbyggande, snarare än att alla boende i staden deltar i finansieringen, t ex via skatteintaget. Med nuvarande metod förväntas vi acceptera hyreshöjningar för att bekosta bostadsbyggen åt andra samtidigt som t ex en villaägare slipper.

Något som inte heller framgår med någon större tydlighet är faktumet att fler hyreshöjningar lär följa med renoveringsprojektet. Den höjning som nu sker förebyggande motiveras alltså med behov att bekosta renoveringen i sig. Men renoveringen av badrummen utgör även en så kallad ”standardhöjning” vilket inräknas som en variabel i just hyresnivån vid förhandlingarna. När renoveringarna så väl är genomförda kommer alltså Bostaden med största sannolikhet begära ytterligare en höjning på några procent för att lägenhetens standard höjts. Att sia i hur stor denna höjning kan komma att bli är omöjligt, men det finns exempel från liknande projekt i andra städer som kan ge en fingervisning.

Sent under hösten 2011 släppte Hyresgästföreningen en rapport skriven av Sara Westin, forskare vid institutet för Bostads- & Urbanfrågor vid Uppsala Universitet. I rapporten har hon undersökt just snarlika renoveringsprojekt i Uppsala och förorter till Stockholm med fokus på konsekvenserna för hyresgästerna, samt hyresgästernas åsikter. I de granskade områdena har bostadsbolagen förvisso även renoverat kök, vid sidan av badrum i samband med stambyte, men de begärda hyreshöjningarna efter standardhöjningen har i vissa fall uppgått till så mycket som 60 %. I flera fall har detta, av vad som kan tyckas vara logiska skäl, skapat omfattande konflikter med de boende. Sara Westin beskriver hur stambyten allt oftare används som förevändning för att samtidigt höja standarden på lägenheterna, och på så sätt höja ett områdes standard och bostadsbolagets avkastning på lägenheterna. I denna förevändning är termer som ”trygghet” och ”säkerhet” ofta bärande då dessa i allmänhet ses som positivt laddade och därför försvårar kritik av projekten. Här finns alltså en slående likhet med hur Bostaden marknadsfört projektet Hållbara Ålidhem under just sådana epitet, vilket vi tidigare nämnt i denna artikel. Det går självfallet inte dra några direkta slutsatser av huruvida renoveringarna följs av likartade chockhöjningar av hyran på Språkgränd som Westin beskriver i andra städer. I en artikel som granskar renoveringarna säger emellertid Sven-Olov Lindström som är förhandlare för Bostaden att det skulle kunna handla om 5 – 10 %. Huruvida detta är inklusive eller exklusive nuvarande höjning på 3,8 % framgår inte. För en av våra medlemmar som bor i området skulle en hyreshöjning på 10 % innebära 490 kr i månaden, eller nästan 6000 kronor om året för en tvåa på cirka 70 m2.

Varför och för vem förändras Ålidhem?
Att miljonprogrammets bestånd i allmänhet, och Ålidhem i detta fall, lider av omfattande behov av renovering torde för de flesta hyresgäster vara en självklarhet. I Allt åt Alla Umeå har vi under det senaste året påbörjat ett självundersökande projekt, just med detta syfte under namnet ”Hem jävla hem” där utgångspunkten varit de problem vi upplevt i våra egna bostäder. Att de flesta hyresgäster gläds över ett nytt badrum är alltså sannolikt, och inte heller det vi väljer att fästa kritik gentemot. Samma sak gäller försöken att klimat- & hållbarhetsanpassa städer och bostadsområden. Ambitionen i detta fall är viktig, rent av nödvändig för framtiden. Det gäller såväl i hänsyn till klimatproblemen och växthusutsläppen som i det konkreta för hyresgästerna som troligtvis ges ökad trivsel med t ex bättre isolerade lägenheter utan kalldrag vid fönster- & dörrlister.

Det som emellertid är intressant att fästa uppmärksamheten på är hur dessa processer, medvetet eller omedvetet, riskerar att omvandla boendesammansättningen på Ålidhem genom att tränga bort de med låga inkomster till förmån för mer köpstarka grupper. Trots att de olika renoveringsprojekten med sannolikhet kommer föranleda stora hyreshöjningar saknas helt diskussion och riskberäkning om huruvida vi som idag bor här kommer att ha råd att bo kvar i framtiden – något som visat sig vara ett centralt problem i de områden Sara Westin undersökte i Uppsala och Stockholm.

Men det är, som vi med tydlighet visat, inte bara i renoveringarna i sig en omvandlingsprocess märks av. Tvärtom tycks den i viss mån sanktioneras av Bostaden och Umeå kommun genom försöken att medvetet nischa området för att locka vissa grupper, främst studenter och mer köpstarka unga vuxna samtidigt som vanliga låginkomsttagare och barnfamiljer trängs bort ur själva bilden av vem som passar in i områdets marknadsföring. En process som förändrar områdets karaktär, även inräknat alla de tendenser vi hittills uppmärksammat, är något som sker över långt tid – kanske längre än ett decennium. Det kan därför, i vardagen, vara svårt att sätta fingret på vad som händer trots att förändringen sker så nära oss. En omvandling av Ålidhem likt den som riskerar att följa med kraftigt höjda hyror och nischad marknadsföring mot vissa specifika grupper innebär i praktiken en tilltagande segregation såväl här som på andra platser dit de i bilden av Ålidhem icke-önskvärda med tiden hamnar. Det följer tydligt den allmänt gällande nyliberala formen av stadsplanering, och innebär samtidigt att de socialpolitiska ambitionerna blir sekundära i förhållande till försöken att skapa ekonomisk tillväxt. Att detta samtidigt sker under förevändning av begrepp som ”social hållbarhet” kan i sammanhanget tyckas vara närmast ironiskt.

Det vi som bor på Ålidhem bör fråga oss är i vilket syfte våra bostäder renoveras, och vårat område klimatanpassas. Vem är den framtida Ålidhemsbon? Vi vill uppenbarligen att våra lägenheter ska renoveras, men är vi beredda och har vi råd att finansiera det hela på hyran?

Det finns gott om exempel på hyresgäster som i liknande situationer valt att organisera sig, och som vunnit över såväl de bildliga omvandlingsförsöken som över de mer konkreta försöken att trissa upp hyrorna. Är vi beredda att ta upp den kampen om vårt eget område?

Kategorier
Evenemang Stockholm

No future? Sänk arbetstiden – Tillbaka till framtiden!

Tillbaka till framtiden är ett nätverk av organisationer som alla vill att framtiden inte bara ska handla om arbete. Vi strävar efter en progressiv framtid där basinkomst och arbetstidsförkortning är två självklara faktorer. Sänk arbetstiden, stärk fritidslinjen!

Samtidigt som Fredrik Reinfeldt håller i toppmötet No(rthern) Future Forum i Stockholm 8-9 februari för sina nordiska och baltiska kumpaner har vi lagt en aktionsvecka för att föra in arbetskritik och fritidslinjen i debatten.

Kampanjen Tillbaka till framtiden består av Förbundet Allt åt alla Stockholm, Brand, Prekariatet, Syndikalistiska ungdomsförbundet Stockholm, Syndikalistiska ungdomsförbundet Västerort, Tankesmedjan Konflikt, Planka.nu.

www.tillbakatillframtiden.nu
Twitter: nofutureforum
Facebook: Tillbaka till framtiden

RADIO PLANKA.FM
Sänder live på kvällarna under hela NoFuture-mötet. Streamad radio på planka.fm. Mellan 17.00-20.00. Varje kväll har sin egna värd.
Onsdag: förbundet Allt åt alla
Torsdag: Prekariatet
Fredag: Syndikalistiska ungdomsförbundet

TISDAG 7 FEBRUARI
FÖREDRAG: BORTOM ARBETSLINJEN – BORTOM ARBETET

@Teater Tribunalen, Hornsgatan 92, T-Zinkensdamm, kl 18.00

Den teknologiska utvecklingen mer än tredubblat arbetets produktivitet. Trots det har den arbetade tiden inte minskat. I flera länder ser vi istället hur den generella arbetstiden ökar, hur arbetet töms på mening och hur staten blir en allt viktigare aktör i strävan efter att ”skapa jobb”. Varför?

Inledning: Karin Bähler Lavér (Prekariatet), Edvin Frid (Centrum för marxistiska studier)
Medverkande:
Roland Paulsen, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet och författare till Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin.
Cecilia Höglund, Kvinnopolitiskt forum och Brand

Arr: Centrum för marxistiska samhällsstudier tillsammans med Tillbaka till framtiden

ONSDAG 8 FEBRUARI
MANIFESTATION: SÄNK ARBETSTIDEN – STÄRK FRITIDSLINJEN

@Svampen, Stureplan, kl 18.00.

Ärligt talat så äger du inte särskilt mycket av din tid. Den där kvarten du snoozar är en väckarklocka: det känns bra, men samtidigt fel. Du vill få lov att bestämma, men är också tvungen att komma i tid till arbetet. I samhällsdebatten kan det låta som att fler arbetade timmar och mer jobb är något alla vill ha. Det stämmer inte. De poltiker som samlas i Stockholm 8-9 februari för att diskutera hur du ska jobba längre har själva förmånliga pensionsvillkor. Det är vanligt folk som ska jobba mer. För hundra år sedan sänktes arbetstiden till 8 timmar per dag. Nu är det dags att sänka den igen.

Stoppa vuxenarbetet!
Människor stressar medan andra inte får någon chans att försörja sig. Rent skadliga yrken inom riskkapitalism och vapenexport bidrar till ökad sysselsättning. På tusentals kontor sitter folk av tiden och gör annat tills klockan äntligen slår fem. Arbetssamhället har stora problem. Istället för att tillsammans arbeta för gemensamma mål så säljer vi vår arbetskraft samtidigt som arbetslinjen upphöjs till religion. De flesta politiker sjunger samma visa: det är mer arbete, för fler och jobbskapande som gäller. En diskussion om vart vi ska saknas – och ett samhälle där fritid skulle maximeras istället för vinst avfärdas som utopiskt.

Arbetsresor är ångest
Sex timmars arbetsdag i all ära, men hur långt ska du behöva pendla till jobbet? I dagens trafikmaktordning ses långa resor som något positivt, och gränserna för hur långt du kan tvingas pendla flyttas hela tiden fram. Istället för att bygga tillgängliga samhällen så placeras jobb på ett ställe, bostäder i ett annat och mataffären i ett externt köpcentrum. Lokala nöjen och rekreation – som Aspuddsbadet – läggs ner till förmån för sovstäder där vi aldrig träffar varandra. Det hela slutar i en massa död tid och påtvingad ångestframkallande pendling istället för frivillig, roliga, resor. Så visst, sänk arbetstiden, men ge oss också högst 15 minuter väg till arbete, affärer och nöjen.

I ur och skur
Fritdslinjen är motsatsen till arbetslinjen. Istället för att sträva efter att människor ska jobba så länge som möjligt, eller sitta av arbetsdagar i Fas3 och arbetscenter, så vill vi leva istället. Politikerna på Northern Future Forum kommer inte att göra något åt saken så länge de inte tvingas till det.

Nu är det hög tid för Existensmaximum!

Arr: Tillbaka till framtiden

Facebook-event

TORSDAG 9 FEBRUARI
FÖREDRAG: FATTIGSVERIGE I NY TAPPNING

@Hallongrottan, Bergsundsgatan 25, T-Hornstull, kl 19.00

Susanna Alakoski stannar till i Hallongrottan på sin turné mot fattigdom och samtalar med Tankesmedjans Sara Hansson och Hallongrottans egna Lotta Vilde Wahl om varför det i dag ömmas för fattiga barn men inte fattiga vuxna. Trots vissa pittoreska skildringar har det aldrig varit charmigt och trivsamt med fattigdom, varken i det gamla fattigsverige eller nyfattigsverige. Det kommer bli en kväll fylld med ilska, bitsk humor à la Susanna & Sara, strategismidande för att vända den dåliga trenden av de ökande klyftorna mellan fattiga och rika och nedmonteringen av välfärdssverige.

Arr: Hallongrottan tillsammans med ABF

LÖRDAG 11 FEBRUARI
SEMINARIUM: NO FUTURE? – TILLBAKA TILL FRAMTIDEN

En dags rasande angrepp mot arbetslinjen!
@Fria Teatern, Högdalsplan 10, T-Högdalen, kl 13.00

Brand och Tillbaka till framtiden presenterar en heldag på Fria Teatern med diskussioner om arbetet, arbetssamhället och jobbpolitiken. Korta, eggande och intensiva anföranden, diskussionsinlägg och rasande angrepp mot arbetslinjen.

13.00
Samira Ariadad (Brand): Inledning – Framtidsfaran
Petter Nilsson (Centrum för Marxistiska Studier): Reformismens omöjlighet
Mikael Färnbo (Dagens Arena): Jobbpolitikens återkomst

14.00
Rebecka Bohlin: De osynliga på arbetsmarknaden
Prekariatet: Osäkra jobb, osäkra liv

15.00
Förorternas riksdag, Forix: Klassegregering – Förortsorganisering
Shabane Barot (förbundet Allt åt alla): Delad stad – Klassegregering

Arr: Brand och Tillbaka till Framtiden

SÖNDAG 12 FEBRUARI
FILM: FLICKORNA I DAGENHAM

@Kafe44, Tjärhovsgatan 46, T-Medborgarplatsen, Kl 15.00

Som avrundning på veckan visar SUF Stockholm filmen Flickorna i Dagenham. Efter filmen blir det diskussion och summering av veckan.

Arr: Syndikalistiska ungdomsförbundet

MÅNDAG 13 FEBRUARI
STUDIECIRKEL: FEMINISERINGEN AV ARBETET

@Konstfack, T-Telefonplan, kl 18.00

Prekariatet avslutar veckan med en öppen studiecirkel. Vi läser och diskuterar en text av Cristina Morini om exemplet Italien, kognitivt arbete och arbetets feminisering. Vi läser tillsammans, på plats. Inga förberedelser eller förkunskaper nödvändiga, men ta gärna med en egen kopia av texten. http://dl.dropbox.com/u/43877999/morini.pdf

Arr: Prekariatet.se

Kategorier
Malmö

Klasshat ovanifrån skördar offer på Malmös skuggsida

Just nu pågår en livlig debatt om den senaste tidens dödsskjutningar i Malmö. Den egentliga bakgrunden till situationen är Malmös nyliberala omvandling till en stad med allt mer omfattande ekonomiska och sociala klyftor. Trots det har diskussionen kretsat kring kortsiktiga och i stort verkningslösa utspel från såväl röda som blå politiker med krav på om ”hårdare tag”. Allt för länge har en politik som systematiskt gynnat de få på den stora massans bekostnad fortsatt i jakten på att skapa ett  nytt och ”attraktivt Malmö”. Detta trots att allt fler varningsklockor har ringt. Omvandlingen av staden mot en allt mer flexibel arbetsmarknad tänkt att tillgodose behoven hos en ”event-stad”  har blivit receptet på hur alla problem ska lösas, och har blivit den politiska elitens officiella ideologi. De makthavare som styrt Malmö mot djupare klassklyftor, fattigdom och segregering vägrar att se det uppenbara sambandet mellan stadens omvandling och den kriminalitet som frodas i det nya fattigmalmö, då insikter om deras eget ansvar skulle hota deras stadsomvandlingsprojekt.

Grundorsaken till den senaste tidens eskalerande våldsspiral är att en hel generation fått växa upp utan tro på framtiden. De vet hur deras förväntade framtid ser ut i stadens flexibiliserade låglönemarknad och att deras plats är att förbli sammanpressade i nedgångna hyresrätter med en ständigt ökande polisnärvaro som godtyckligt övervakar, trakasserar och förnedrar dem så fort de lämnar sina trångbodda hem. Inte konstigt att  de så lätt rekryteras som springpojkar och fotsoldater till stadens yrkeskriminella grupperingar. Denna ständigt växande rekryteringsbas är länken mellan gängen och det nya, kalla Malmö som uppstår i det ”attraktiva” centrums skugga.

Att det är en politik som leder till en allt mer uppdelad stad som är grundproblemet är uppenbart, men stadens politiker  söker desperat efter alla andra tänkbara förklaringsmodeller. Dessa ideologiska illusioner behövs för att slippa konfronteras med baksidan av sitt nyliberala projekt. Ett nästan parodiskt exempel på den bakoframvända fördelningspolitik som lagt grunden för ”det nya Malmö” är när man 2005 försökte ta pengar från projektet ”Välfärd för alla” och lägga på en delfinal i seglingstävlningen America’s Cup. Socialdemokraterna har också aktivt subventionerat privata näringsidkare i exempelvis Folkets park och Ribersborgs kallbadhus och låtit privata företag använda lokaler utan att betala hyror som motsvarar lokalens läge. Allt för att blidka företagen.

Vår stad har blivit konstruerad för att gynna finansbolag och vara attraktiv för företagares kortsiktiga vinstintressen. Malmös kommunala bostadsföretag, MKB har finaniserat skrytbygget Västra hamnen genom att ta pengar från bland andra Södra Innerstaden, Kroksbäck och Lindängen, med syfte att skapa vackra vyer till vykortet Malmö. Samtidigt som detta sker diskuteras Malmös nya stadsplan där vi, precis som vanligt, inte finns med. Staden planeras inte för oss som bor här, inte för oss som jobbar i Malmö, utan för entreprenörer och turister. Varumärket Malmö är det enda som är intressant för politikerna. Det är i den kontexten man ska förstå Illmar Reepalus retoriska fråga, ”När kommer oskyldiga skjutas?”. Ett uttalande som visar på det totala ointresset från våra politiker att bry sig om stadens egna invånare. Inte ens barn är oskyldiga. Vi lever i en stad där invånarna slutat vara intressanta förutom en gång i september vart fjärde år.

Den framtid som designers och musikproducenter vi alla blivit lovad  i den kreativa mötesplats Malmö utges för att vara, är uppenbarligen lögn. Barnfattigdomen i Malmö är högst i landet och ökar. Samtidigt som detta sker läggs allt mer pengar på att stimulera köpkraft hos utomstånde grupper. När staden ska förtätas är det arbetarområdena som får bli trängre. Arbetslösheten och den sociala misären växer sig kraftigare dag för dag. Trots att Malmö står vid randen till kollaps så är elitens lösningar hårdare polistag och tyngre straff.

Parallellt med detta sker några av de mest omfattande nedskärningarna i Malmös historia. 450 miljoner ska försvinna från vår vård och 500 personer ska få sparken, allt gjort utan dialog med facken. Detta klassvåld ovanifrån kommer skörda offer. Inte bland politiker eller företagare utan bland oss som bor i Malmö. När man är helt oförmögen att angripa grundproblemet hemfaller man lätt åt kosmetiska lösningar. ”Hårdare tag” är en nödvändig illusion, en helt rimlig lösning, för de som inte kan föreställa sig en meningsfull framtid för hela Malmö. I själva verket kommer hårdare tag att skapa ett ännu kallare samhällsklimat, där de sociala orsakerna till våldsvågen finns kvar men inkörsportarna till våldet står vidöppen när allt fler utsättas för godtycklig övervakning, skrämseltaktiker och förnedring av polisen och myndigheter.

Vi ser redan idag hur vår stad hamnar under belägring från polis. Vi har hamnat i korselden mellan kriminella gäng och polis, där vi förväntas ta ställning för den samhällsutveckling vi idag ser resultatet av. Vi ser samma utveckling idag som under 80-talet, när Malmö gick ner i en djup kris när den tunga industrin, inte minst Kockums, stängde ner fabrik efter fabrik. Socialdemokraternas ”lösning” var att omvandla vår stad till en plats för finanskapital, denna gången får vi inte blint lita på deras ”lösningar”.

Den enda hållbara lösningen är social och ekonomisk jämlikhet, men vi kan inte vänta på att någon ger oss det. Inga politiker kommer att fixa problemet med  en attraktiv stad omgiven av en allt mer sammanpressad och övervakad arbetarklass. Inga stadsplaner rymmer lösningar på våra verkliga problem. Inga byråkrater kommer i budgeten att prioritera våra behov framför lönsamhet. Det finns varken i deras intresse eller i deras tankevärld av lösningar. Vi kommer bara få vad vi behöver om vi själva kämpar för det, tillsammans.

För en framtid värd att tro på.

Kategorier
Allmänt

Angående förtätningsplanerna för Norra Fäladen 4:1

Förbundet Allt åt Alla Lund (Virvelvinden) har tagit del av det aktuella planprogrammet för Norra Fäladen 4:1 och del av Kvarteret Bullerbyn. Vi framför i egenskap av intresseförening med säte i Lund, och kontinuerlig verksamhet på det område planerna berör, följande yttrande.

Vi anser att det finns tre grundläggande problem med planprogrammet för Norra Fäladen 4:1, och vi kommer att verka inom och utanför den officiella planeringsprocessen för att se till att dessa problem löses på de sätt som Fäladsborna anser bäst.

1. Byggandet av billiga hyreslägenheter är en oerhört viktig fråga och vi känner alla till historier om hur bostadsmarknaden inte fungerar för majoriteten av befolkningen i vår stad. Planer på nya hyresrätter är därför alltid välkomna, men om man ser på de bostäder som byggts i Lund på den senaste tiden handlar de snarare om att marknadsföra och göra staden ”finare” (till exempel Nya Magasinet, Brandstationen, Södra Vägen), eller om att slumpa bort kommunala resurser till privata aktörer för att locka till sig investeringar (som till Paulsson Fastigheter nu senast). Om det rör sig om att ge bort värdefull kommunal mark till vrakpriser eller om dyra kommunala skrytbyggen tänkta för en exklusiv minoritet av befolkningen kommer vi att starkt att motsätta oss alla former av byggande. Bygg billigt, och anpassa bostäderna för oss vanliga lundabor som mest behöver lägenheter, istället för att bygga ”för småhusägare” som ska ”skapa flyttkedjor”.

2. Planprogrammet talar om en ”förtätning” av Norra Fäladen de kommande åren, som skulle innebära att ytterligare nästan 2000 människor kommer att bo på samma yta som idag. Norra Fäladen är redan ett tätbebyggt område, och även om byggandet av billiga hyresrätter i Lund är oerhört viktigt, anser vi att kommunens planerare bör försöka förtäta mer glesbebyggda delar av Lund först. Till exempel är Annehem, just norr om Norra Fäladen, ett enormt nybyggt, villaområde med rejält tilltagna enfamiljshus och stora trädgårdar till varje bostad. Uppenbarligen har kommunen inte ställt några krav på täthet i sin planering där. Att ha gott om rum där man bor, att ha offentliga lokaler som räcker till för befolkningen och att inte behöva trängas på bussen och i jakt på parkeringsplatser är en klassfråga. Bygg höghus hos de rika först, börja sedan planera för att ”förtäta” miljonprogrammen om det fortfarande behövs mer lägenheter.

3. Precis som Socialdemokraterna på Norr har påpekat är Borgareparken en viktig grönyta för oss på Norra Fäladen. Omvandlingar av kommunal mark som nu används fritt av allmänheten till privata tomter får inte ske hur som helst! Om det ska byggas i parken måste det röra sig om kommunalt ägda hyresrätter som är utformade så att de i allra minsta mån tar upp de allmänna ytorna i parken, och inte kräver staket eller stängsel för att de boende ska kunna leva ett bra liv utan överdriven insyn eller andra störningar. All mark som inte direkt upptas av byggnader eller dess omedelbara omgivning måste bevaras som kommunalt ägd parkmark, så att eventuella framtida fastighetsägare inte kan ta delar av Borgareparken i privat besittning genom att uppföra staket längs en allt för omfattande tomtgräns. Samma sak gäller med gator, trottoarer, cykelvägar, gångstigar, lekplatser och liknande – den ska fortsätta vara kommunägd för att skydda parkens allmänna karaktär!

Medlemsmötet för Virvelvinden (Förbundet Allt åt alla Lund) 31/1 2012,