Kategorier
Allmänt

Endast en stor strävan: Bostad och inkomst åt alla!

Som svar på bostadsbristen i Umeå gläntar nu allt fler politiska partier på dörren till en möjlig utförsäljning av allmännyttans äldre bestånd. En åtgärd som emellertid snarare skulle förvärra än förbättra den bostadspolitiska situationen i Umeå. Vi vill flytta fokus från bostaden som en vara, till att utgöra en grundläggande rättighet, och tittar här på framväxande rörelser i Italien för inspiration.

Umeå är, precis som många andra svenska städer, en stad med allt svårare bostadsbrist. Under lång tid har bostadsbyggandet släpat efter befolkningsutvecklingen, och vidgat glappet mellan tillgång och efterfrågan. Men problemet är större än så. Under de senaste decennierna har hyrorna successivt stigit mer än de boendes disponibla inkomster. I klartext innebär detta att en allt större del av de boendes inkomster går till att betala hyran.

Nybyggnationerna förstärker, snarare än motverkar, denna tendens. De nya husens hyresnivåer är för många av oss i princip omöjliga att betala med dagens inkomstnivåer. Nybyggnationerna riskerar dessutom att trissa upp hyrorna än mer på omkringliggande fastigheter, när området i fråga livas upp och framställs som mer attraktivt. Umeå använder idag ett hyressättningssystem som kallas ”poängen” där bland annat Umebornas attityder gentemot olika områden används för att värdera hyresnivåerna. Även tillgång till kollektivtrafik, närhet till butiker, lekparker, parker och liknande används för att bedömma hur höga hyrorna ska vara i ett visst område – vid sidan om lägenhetens standardnivå.

Ännu ett problem träder fram bland de hus som byggdes under miljonprogramsåren 1965 – 1973 och som i de flesta fall tillhör allmännyttiga Bostaden AB. Husens grundkäggande underhåll släpar efter och renoveringsbehoven är idag på många håll akuta. Detta kunde Bostaden planerat inför genom att spara kapital. Istället har Umeå Kommun år ut och år in tagit ut vinst ur bolaget som flyttats för att täcka upp hål i nämndernas budgetar. Smällen får hyresgästerna nu i många fall ta genom hyreshöjningar som ytterligare höjer trösklarna på den lokala bostadsmarknaden. I ett kvarter som Matematikgränd på Ålidhem har hyrorna stigit cirka 20 % under en femårsperiod med kopplingar till renoveringarna.

Så, hur tänker sig Umeås politiker lösa bostadsbristen? Allt mer tyder på att privatiseringar av allmännyttan står högt på listan över förslag. Sedan några månader utreder Bostaden AB själva en utförsäljning av 600 – 1000 bostäder i det äldre beståndet. Allianspartierna är tydliga med att de stödjer en sådan utförsäljning, medan Socialdemokraterna säger både ja och nej, med stor sannolikhet för att slippa gå till val på ett stöd till utförsäljningen. Vänsterpartiet har å sin sida uttalat skarp kritik mot planerna.

Vad innebär en privatisering?

Genom att privatisera delar av det äldre beståndet hoppas Bostaden AB frigöra resurser för nybyggnationer och fortsatta renoveringar. En lösning som hotar att ytterligare öka ojämlikheten i Umeå. Som vi sett vid andra nybyggnationer kommer priserna på de nya bostäderna bli höga och därmed otillgängliga för den fattigare delen av stadens befolkning. Men det stannar inte där: De fastighetsägare som köper det äldre beståndet måste på något sätt skapa sig profit ur köpet. De köper inte av välgörenhetsskäl och saknar den sociala funktion som allmännyttan på pappret fortfarande ska prioritera. Eftersom det äldre beståndet har stora renoveringsbehov är sannolikheten stor att de (likt andra fastighetsägare i de flesta svenska städer) genomför lyxrenoveringar där kostnaden läggs på hyresgästerna genom gigantiska hyreshöjningar. Ett annat alternativ är att bostäderna på sikt ombildas till bostadsrätter för en snabb avkastning. Bostaden kan förvisso kontrollera vem de säljer till, men de kan inte kontrollera att dessa aktörer inte säljer vidare eller hur de väljer att förvalta bostäderna på sikt. Exemplen från tidigare privatiseringar i Umeå liksom i andra städer är tillräckligt alarmerande för att skapa oro.

Vi anser därför att sannolikheten är stor att en privatisering leder till en drastisk minskning av billiga hyresrätter, med omfattande bortträningseffekter mot fattiga umebor. Visionen om ”femkilometersstaden” som Umeå kommun har riskerar att bli ett medelklassreservat där de fattiga tvingas ut i nya periferier bortom nuvarande stadsmiljö. Låt oss vara tydliga: Detta är en politik som fråntar resurser från de redan fattigaste och överför dem till de rikaste. En fråntagandets politik som ökar klassklyftorna och cementerar dom ytterligare i stadsmiljön.

Rätten till bostad – våra hem är ingen handelsvara!

Låt oss sluta låtsas som att det inom marknadens ramar finns en lösning på bostadsfrågan. En tilltagande bostadsbrist kan inte lösas genom avyttrandet av idag (relativt) billiga hyresrätter och byggandet av nya dyrare. Vi vill istället prata om ett fundamentalt skifte i synen på boendet: från vara till rättighet.
Rättigheten till ett hem måste triumfera rätten för enskilda kapitalister att öka sina tillgångar. En fråga döljs dessutom i debatten om bostadsbristen – spekulationen. Faktum är att vi i Umeå, precis som i många andra städer, ser hur hemlösheten växer samtidigt som fastigheter står tomma när fastighetsägarna spekulerar på marknaden. I vissa fall rivs fullt fungerande bostäder för att lämna plats åt lyxigare varianter när ägarna vill ta tillvara på ett ökande markvärde. ”Förädling”, kallar dem själva det.

Rätten till bostad är för oss inte en paroll om ökat bostadsbyggande. Det är en uppmaning till praktiskt motstånd, till aktiv handling. Ett erkännande av bostadssituationen som en arena för klasskamp där vi gemensamt måste agera för att förstärka våra rättigheter till bostäder i konflikt med fastighetsägarnas intressen i att tjäna pengar. Denna intressekonflikt existerar i vår vardag vare sig vi väljer att förhålla oss aktivt eller passivt till den.

Una sola grande opera: Casa e reddito per tutti

I Italien har de senaste åren en helt ny social rörelse börjat växa fram, bortom den ”gamla vänstern”, bortom parlamenten. I konfrontation med den ekonomiska krisens nedskärningspaket har självständiga sociala center, bostadsockupanter, kulturutövare, motståndare till vattenprivatiseringar och bybor som bekämpar ett höghastighetsjärnvägsbygge i landets nordliga delar gått samman. De samlas under parollen ”Una sola grande opera: Casa e reddito per tutti” – Endast en stor strävan: bostad och inkomst åt alla!

Ett generellt krav på en helt ny färdriktning, en stig mot ett samhälle där inkomst och bostad ses som garanterade rättigheter. På en ockuperad gammal teater i Rom samlas rörelsen för stormöten där taktiker och strategier successivt utvecklas för att vandra åt samma håll. Rörelsen är inte en passiv kampanj – tvärt om är dess bas en livaktig konfrontation med de krafter som söker använda krisen för att utöka ojämlikheten. Kravet förverkligas av rörelserna i nuet genom skapandet av allmänningar, motstånd mot privatiseringar, försök att genomdriva konstitutionella förändringar och få till folkomröstningar om olika sakfrågor. Tomma byggnader ockuperas för att skapa nya sociala center, men framförallt för att tillhandahålla bostäder till de familjer som varje dag vräks från sina hem.

Vi tror att bostadsdiskussionen i Umeå, och andra svenska städer, måste gå i en liknande riktning. Anledningen är enkel: De klassiska partierna och dess institutioner erbjuder oss idag ingen lösning på problemet. De erbjuder oss bara val mellan olika mer eller mindre dåliga alternativ där ojämlikhetens tilltagande är ett alltjämt närvarande faktum. Nya EU-regler omöjliggör i allt högre grad progressiva lösningar för de länder som inte vill riskera omfattande bötesbelopp på grund av brott mot konkurrenslagstiftningarna. Jämlikhetssträvande politik görs därmed olaglig. Detta faktum kan emellertid inte hindra oss från att göra motstånd och söka stärka våra rättigheter. Tillsammans kan vi flytta fram våra positioner och på så sätt tvinga marknadskrafterna att anpassa sig efter en situation där våra behov ständigt står i första rummet.

Kategorier
Allmänt

Allt åt Alla Umeå: Kalender för maj

Maj 2014 är precis som denna vårmånad brukar vara i Umeå, en fullspäckad tid av aktivitet. Här är en sammanställning av de offentliga aktiviteter vi håller under månaden. För mer detaljerad information, håll utkik på vår facebooksida eller här på alltatalla.se

Kategorier
Allmänt

Tre arrangemang på Socialistiskt forum Umeå 2014

Den 3 maj går Socialistiskt Forum av stapeln i Umeå, denna gång i Universitetets lokaler från 10.00 till 18.00.
Under dagen kan besökaren helt gratis ta del av panelsamtal, föreläsningar, workshops, bokbord och mycket därtill.

Vi i Allt åt Alla Umeå deltar på lite olika sätt på forumet:

——————–

Föreläsning: Stadsomvandlingen i Umeå
11.00

Umeå genomgår just nu en stadsomvandling som saknar like i stadens historia. Nya översiktsplaner har antagits, korvvagnar likriktas, höghusen reser sig ur marken, stadsbiblioteket ska flyttas, kulturdriven tillväxt är det ny mantrat, ett ”vackert ansikte” mot älven byggs, Apberget har rivits, kulturlokaler trängs bort från centrum med mera.

Föreläsningen är en genomgång av processer och projekt kopplade till stadsomvandlingen och i vilken mån vi kan förstå de olika delarna som del i en större helhet.

——————–

Workshop: Vad är en allmänning? 
10.00

Efter en kort, introducerande presentation av allmänningens funktion, den historiska kopplingen mellan det allmänna och kapitalismens tidiga stadier samt Allt åt Alla Umeås verksamhet med allmänningar, samtalar vi i mindre grupper kring frågor såsom vad det allmänna är och kan vara och allmänningarnas/det allmännas begränsningar.

——————–

Fikaallmänning på Socialistiskt forum
Arrangör: Allt åt Alla Umeå tillsammans med alla besökare under forumet!

Varje lördag under våren har det varit fikaallmänningar på Klossen på Ålidhem, enligt principen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Den 3 maj flyttar fikaallmänningen till Socialistiskt forum!

Alla som vill tar med sig och lämnar fika och alla som vill ha får ta för sig av det som finns (även de som inte lämnat in något), utan att det kostar några pengar. Har du inte med dig något ätbart denna gång, kanske du kan ha det en annan. Och alla kan (efter ork och lust) hjälpas åt med allt: diskning, bordstorkning, kaffekokning o s v. På så sätt skapar vi en allmänning, en plats och en tillgång där vi inte är anställda och kunder med varandra; där vi inte byter utan delar; där vi sköter saker gemensamt. Istället för att leka affär, bygger vi upp ett annat sätt att organisera vardagssysslorna tillsammans.

I samband med fikaallmänningen kommer också en presentation att hållas om vad allmänningar är och om varför de är viktiga. Så oavsett om du tar med dig nåt att bjuda på (glöm inte ingredienslista) eller ej: kom förbi och ta en fika!

——————–

Dessutom håller vi bokbord med klistermärken, böcker, pamfletter, info och lite annat. Forumet har en mängd andra intressanta programpunkter där till, som vi rekommenderar att ni kollar in. Vi ses den 3 maj!

Kategorier
Klipp

Rädda Borgarparken – förtäta Professorsstaden istället!

Aktion i Professorsstaden mot orättvisa förtätningar.

Det är skillnad på folk och folk. När man förstör parker och gröna ytor i miljonprogrammen är det ingen utom oss som bryr sig. Men när man pratar om att bygga i de rikas områden tar det hus i helvete.

Vi som inte vill göra bostadskarriär, vi som bara vill ha någonstans att bo – oss kan man trampa på utan konsekvenser. Allmännyttans bostadsområden blir trängre och trängre, gråare och gråare och mer och mer tätbefolkade men ingen skulle någonsin få för sig att inkräkta på villaägarnas områden och deras perfekta gräsmattor. Vi som inte har egna trädgårdar behöver våra parker mycket mer än de som redan äger hundratals kvadratmeter gräsmatta. Vi som bor i hyresrätter äger istället gemensamt våra parker.

I Tunaområdet där Professorsstaden ligger är det gott om både privata och offentliga grönytor, trots att området ligger mitt i stan och ”vinsterna” på att förtäta skulle vara skyhöga. Men på platser som Klostergården, Norra Fäladen och Linnero – platser som redan från början var byggda som tätat bostadsområden – pressar nu kommunen in ny bebyggelse utan att ta hänsyn till behoven hos de hyresgäster som finns. När boende försöker hitta alternativa platser att bygga på i utkanten på områdena istället för mitt i våra gemensamma parker blir svaret konsekvent att det inte går – då kommer de nya höghusen för nära villor i områden bredvid.

Vi i Allt åt alla har i flera år engagerat oss mot stadens orättvisa förtätningsprojekt, och försökt påvisa hur dessa är baserade på en institutionell inställsamhet till de mer bemedlade lundaborna och ett förakt för Lunds arbetarklassområden. Eftersom budskapet inte verkar gå hem hos politikerna när vi använder flygblad, insändare och demonstrationer tänkte vi att det var dags med ett praktiskt experiment. Vi skapade därför ett fejkat förtätningsprojekt i Professorsstaden, och precis som vi hade förväntat oss tog det hus i helvete innan de inblandade insåg att det var en bluff. När vi protesterar i våra områden möts vi bara av förakt och blir kallade bråkmakare, men när borgarna reagerar så är det ”marknaden” som talar genom ”engagerade bostadsägare”. Vi vägrar leva i en stad och ett samhälle som gör skillnad på folk och folk, där demokratisk kontroll över stadsplanering konsekvent riggas för de som redan har.

Vi kommer att fortsätta att kämpa mot alla förtätningar av våra områden som bygger på inhägnande och förstörandet av gemensamma ytor, för en rättvis stadsutveckling och för arbetarklassens makt över sin livsmiljö och i slutändan hela samhället. Vi kommer att fortsätta ta striderna även om det hotar marknadsvärdet på de besuttnas lyxvillor. Därför säger vi: ”Rädda Borgarparken – Förtäta Professorsstaden!”

Allt åt alla Lund, 21 april 2014 

 

Kategorier
Klipp Media Stockholm

Den Röda Tråden: Höjda röster, hårda strider och hörda krav. 2014-03-05

Inför 8 mars lyfte vi fram en feministisk stafettpinne. Den andra vågens feminism har nu pågått i närmare 50 år – men hur mycket har vi lärt av varandra? Vad har kvinnokampen resulterat i och hur har den förändrat samhället?
Och hur för vi – med de erfarenheterna i ryggen – kvinnokampen vidare idag?

För att tala om dessa frågor möts fyra feminister från fyra organisationsprojekt i fyra olika tider.

Videoklipp från föredragen:

Susanna Municio

Sofia Karlsson

Maria-Pia Boëthius

Margareta Garpe

Debatt

Kategorier
Malmö

Jimmie är inte välkommen i Malmö

För exakt en månad sedan stod vi samlade utanför akuten i Malmö, utan att veta om våra knivhuggna kamrater innanför väggarna skulle överleva natten. Våra kamrater, skadade och söndrade av nazister. Nazister sprungna ur samma ideologi som Sverigedemokraterna med idéer om att ställa grupper mot varandra, om att skylla samhällets brister på de svaga, om att olika människor är olika värda och har olika rättigheter till vård, skola och omsorg. Med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen banades en väg för grupper med liknande idéer, såsom Svenskarnas parti. Sverigedemokraterna sätter en slips på rasismen och gör den legitim. När de själva står för att driva hetsen mot papperslösa eller så kallade ”svenskfientliga” kan de luta sig tillbaka i plenisalens mjuka stolar och fördöma ”politiskt våld”, det finns andra som tar vid där Sveridemokraterna slutar. Det är i symbios som rasister och fascister växer sig starka i Sverige och Europa. Det är med högerextrema populister som Sverigedemokraterna som förtrupp som de riktigt obehagliga fascisterna erövrar ny mark. Det är på grund av den bilden av Sverige som Jimmie Åkesson försöker sprida som nazister känner sig motiverade att gå ut och försöka mörda feminister.

Och idag ska Jimmie Åkesson besöka samma akut som vi stod utanför den gången med våra vänners blod på våra kläder. Detta är inget annat än ett hån och en provokation. På samma sätt som nazisterna kommer knivbeväpnade till Möllan, kommer Jimmie Åkesson beväpnad med ett falskt leende till Malmöakuten för att provocera fram en reaktion, en konflikt. Det är inget annat än en attack. Han kommer hit oinbjuden och ovälkommen. Den oro som han sprider leder till risker för patienter och vårdarbetare. Jimmie Åkesson kommer inte till Malmö för att han bryr sig. Han kommer inte hit för att tala med människor eller för att få insikt i en sjukvårdsarbetares vardag – han är inte välkommen till Malmö. Detta har såväl sjuksystrar som brandmän gjort helt klart. Jimmie Åkesson kommer till Malmö för att han vill provocera; han vill skapa oro, rädsla och en pseudodebatt om ”yttrandefrihet” och utmåla sig själv och sitt parti som offer. Genom att agera på ett sådant sätt flyttas fokus från Sverigedemokraternas faktiska politik till de som protesterar mot dem.

Men att vara tyst är inget alternativ. Vi vägrar tystas. Deras förklaring om att papperslösa tär på vården eller att det är invandrarnas fel att välfärden brister är en rasistisk och grovt felaktig lögn. Det vet vi alla och speciellt vårdarbetarna. Problemet är inte flyktingar eller socialister, utrikesfödda eller antirasister. Problemet är politikerna som med sin utförsäljning av vårt gemensamma dränerar välfärden på resurser. Genom nedskärningar och privatiseringar kastar kommun och landsting pengar på kapitalister, våra pengar. Det är inte som Jimmie påstår en fråga om knappa resurser utan en fråga om fördelning av resurser. Vi har så att det räcker till alla. Alla! Vi skulle kunna öppna gränserna i morgon, dela ut medborgarskap på torgen och ge fri vård till alla om vi bara fördelade våra resurser på ett jämlikt sätt. Men istället låter politikerna riskkapitalister, stafettläkare och bemanningsföretag profitera på var och en i nöd, var och en i behov av vård. Det leder till att man måste göra skillnad på människor och människor. Vi delas upp i lönsamma och olönsamma individer, och patientsäkerheten kan inte längre garanteras. Det är det verkliga hotet mot vården.

Vi vet vad som är fel och vi vet vad vi behöver. Vi behöver en välfungerande vård dit alla är välkomna, där alla arbetar under drägliga former med dräglig lön och reellt inflytande över sin vardag. Vi behöver en ansvarsfull hantering av våra gemensamma resurser och vi behöver sluta stoppa pengar i fickan på olika vårdbolag. Vi behöver inte Jimmie och hans nazistiska svans på våra samhällsinrättningar och vi behöver inte Sverigedemokraterna i kommun, landsting eller riksdag.

Rasister har inget i Malmö att göra, det visade vi för en månad sedan då vi samlade fler än 10 000 Malmöbor och massor av solidaritet från hela världen.
Så, en sista gång Jimmie: DU ÄR INTE VÄLKOMMEN I MALMÖ! Malmö är inte en scen för ditt spektakel eller ett utrymme där du kan provocera fram PR till ditt parti! Malmö är en stad för alla, en stad för solidaritet och mångfald, en stad som vägrar tystas, en stad som står enade mot rasism och fascism.

KÄMPA MALMÖ!

Kategorier
Malmö

Vårt tal från Ockupera Universitets manifestation

Innan den senaste månadens omskakande händelser deltog Allt åt alla Malmö i manifestationen ”Rör inte vårt studiemedel”, som skedde 27/2 utanför Moderaternas Kansli på Lilla Torg, och anordnades av Ockupera Universitet Skåne.

Regeringen kom sedan efter stora protester dra tillbaka sitt förslag.

Här är vårat tal från manifestationen. För en kämpande studentrörelse!

Hej.

Jag är aktiv i Förbundet Allt åt Alla i Malmö, och är en av alla de i min generation som har skyfflats runt i Sverige på jakt efter arbete, kärlek, studier. Efter tio år av osäkra, kortsiktiga och slitsamma anställningar, som i långa perioder präglats av att pengarna aldrig räcker, har jag nu börjat på studera.

En högre utbildning tillgänglig för alla, oavsett klassbakgrund är en av historiens största civilatoriska landvinningar. Studiemedel ger en trygghet och en fast grund, utan extra stress. Utan att behöva söka extra jobb, jobb som oftast inte finns. Har man erfarenhet av pengabrist är skräcken här för att skuldsätta sig väldigt närvarande… och avskräckande.

Man lägger alltså ett förslag med större lånedel, så att det ska framstå som en fråga om personlig investering. Men det här handlar inte om den enskilde studenten, utan om hela samhället. När jag läste på nätet om det här förslaget läste jag även att system liknande det svenska förutom funnits i USA och på andra ställen i Europa. Där har utvecklingen gått som följande.

”1. Lånedelen av studiemedlen utökas med små steg tills det att bidraget avskaffas.

2. Någonstans där på vägen införs små ansökningsavgifter, för att antagningssystemet ska bli mer effektivt och förhindra ’okynnesansökningar’.

3. Antalet veckor med studiemedel förkortas.

4. Små symboliska studieavgifter tas ut, ’men det kommer ha liten effekt på den breddade rekryteringen eftersom lånen är förmånliga’.

5. Högre studieavgifter tas på ämnen som ’inte ger anställningsbarhet’.

6. 20 år senare motsvarar studieavgifterna hela kostnaden för utbildning. Systemet påstås fortfarande vara jämlikt eftersom underrepresenterade studenter som är duktiga kan få några av de få stipendium och ’förmånliga lån’ som ges.

7. Lånen och stipendierna som gavs till underrepresenterade studenter ges numera ut av företag och privata organisationer. De ’statliga’ lånen ges ut av ett företag som tjänar på studenternas lån och villkoren är bedrövliga.”

Det här är inte paranoia. Detta är en utveckling som är inbyggd i vårt samhälle, i den permanenta krisen som vi lever i. Som den store svenske poeten Doulas Léon sa: ”Vi har en regim i det här landet som inte vill oss väl”. Politikerna och deras företagarvänner bör inte beskrivas som ansvarstagande, men som gräshoppsvärmar, som rånarband som slaktar och plundrar den rikedom som vi har skapat genom generationer.

De går hårt åt skola, äldrevård, sjukvård… men högskola och universitet är mer känsligt. Här börjar de mer försiktigt. För att det är en sån uppenbar spottloska i ansiktet, för att det handlar om så explicit klasshat. ”Håll er utanför universiteten. Du ska slita och dö precis som dina föräldrar, oavsett vad för talanger och vad för drömmar du har.”

Och så får de skriva vår historia och beskriva och tolka samhället ifred.

Som sagt, det här handlar inte bara om studentens plånbok, men hela samhället. Därför är det viktigt att vi säger ifrån nu, att motståndet börjar nu. Och att vi gör det tillsammans. Att vi gör det för att alla våra vänner ska ha förutsättningar för att studera, och för hur stort våra barn och småsyskon ska få lov att drömma.

 

Kategorier
Göteborg Klipp Media

Unionen

27 mars spärrade vi av fackförbundet Unionens kontor i Göteborg under parollen ”Unionen <3 slaveri”.
Nyheten att Unionen investerat aktier i flera olika bemanningsföretag fick oss att se rött. Vi i Förbundet Allt Åt Alla Göteborg har ett bra tag bedrivit kamp mot bemanningshelvetet och därför gav vi fackförbundet Unionen en läxa som ni kan läsa på vårt flygblad.Vi omringade kontorshuset med avspärrningsband med trycket ”Varning osäkert arbete pågår”, höll upp skyltar och delade flygblad.
Vi säger: Avskaffa bemanningsföretag!