Under de senaste åren har Allt åt allas allt mer etablerade mediekanaler fokuserat på att rikta sina budskap utåt och det här har sammanfallit med att de nationella diskussionerna inom förbundet blivit färre och fattigare, utanför specifika träffar och konferenser ute i köttvärlden. Vi behöver inte lägga alltför stor vikt vid om det finns något samband mellan de här två utvecklingarna, och många inom förbundet känner nog att de ändå kan skatta sig lyckliga, fullt medvetna om hur det kan se ut för grupper som är allt för innåtriktade. Trots det är det synd att vi har så få diskussioner utanför våra möten. För det är värt att understryka: vi vill inte ha en rörelse utan interna debatter. Det vore förödande för vår ideologi och vår demokrati. För att skapa idéer och utveckla vårt arbete behöver vi ifrågasätta. Vi vill alltid ha någon mån av spänning, någon mån av konflikt inom förbundet!

Konstruktiva konflikter

Alla konflikter eller meningsskiljaktigheter behöver inte urarta. Den allmänna förståelsen av debatt är antagligen främst formad av två fenomen. Det första är de mediala debatter med inbjudna deltagare som framförallt statlig media arrangerar, och det andra är debatter på sociala medier. I båda fallen finns det en inneboende idé om att debatterna har vinnare och förlorare, och att diskussionen handlar lika mycket om att trycka ner motståndaren som att kunna skapa argument för sin sak. Det behöver så klart inte vara så, en debatt kan lika gärna vara som ett panelsamtal, ett tillfälle för alla deltagare att gemensamt utforska en fråga eller ett ämne även om alla inte tycker lika.

Att delta i interna diskussioner ger tillfälle att utveckla och sätta ord på våra tankar. Som förbund så utbildar det oss, och hjälper oss att skapa en gemensam identitet. Det här borde vara extra viktigt för de som driver linjen att stärka Allt åt alla på det nationella planet. För att det ska fungera behöver meningsutbyten vara tillgängliga för alla att ta del av, och argument som inte dokumenteras glöms snart bort.

Skriv en artikel i svärm istället för att sitta där och tjuvhålla på alla dina smarta åsikter!

Här är ett tillfälle för oss i redaktionen att slå på den egna trumman, eftersom den skrivna artikelformen fortfarande är ett av de bästa sätten att föra diskussioner så att de blir tillgängliga för många. Det är svårt att förvänta sig av folk att de ska rota igenom hundratals timmar av podd eller kilometer av chattloggar – med medföljande pajsande – för att kunna ta del av vad folk har sagt.

När det sista arbetet har utförts på det här numret av Svärm så är det trots allt bara en handfull röster som kommer till tals när Svärm publicerar ett nytt nummer. Läsaren bör därför inte förstå de artiklar som publiceras som summan av Förbundet Allt åt allas åsikter. Se det istället som toppen av isberget i en organisation där det finns lika många politiska viljor som det finns medlemmar.

Som medlem i förbundet har man ofta anledning att vara stolt, vi gör massa bra grejer och vi säger massa smarta grejer och det finns ingen annan organisation som vår! Men för den sakens skull får man inte bli bekväm och tro att allt bara rullar på av sig själv. Särskilt inte då de livliga diskussioner vi ändå har, när vi årligen samlas för kongress, ofta visar på åsikter som går kraftigt isär. Allt åt alla har definitivt stor förbättringspotential och vi måste våga utmana varandra och möta varandra för att skapa något nytt, ni vet utveckling genom “tes, antites och syntes” som någon tysk nörd sade en gång.

Så skriv gärna en artikel och skicka in till redaktionen om ni har en åsikt om vad förbundet gör, eller inte gör, och svara för all del gärna på artiklar som ni inte håller med om. Vi lovar att korrekturläsa bort alla personangrepp och slag under bältet. Det är såklart bara att betrakta som en stor komplimang om någon reagerar på ens artikel, så man behöver inte oroa sig för att trampa någon på tårna genom att gå i polemik.

Om vi ska kunna utmana den kapitalistiska världsorningen måste vi först våga utmana oss själva!