Min spekulation är att människor är mer beroende av nyhetsmedia än någonsin tidigare. Tillgången på nyheter, på informationen, är större än vid något tidigare tillfälle och därför konsumerar vi också mer nyheter. Många kan vittna om svårigheterna att gå tillbaka till en annan, äldre värld där man inte hör från omvärlden regelbundet.
Nyhetsmedias förmåga att påverka hur vi uppfattar världen är överväldigande. Vi förstår världen utifrån vad andra människor säger om den, och de som har mest att säga är nyheterna.
Vi är många som har tytt oss till de liberala idéerna om medial anständighet och rättvisa, och som har närt en förhoppning om att sanningen på något sätt alltid kommer fram. De här förhoppningarna är krossade. Det är lätt att säga att de här värdena alltid varit ihåliga, för det är inte mycket som har förändrats på länge, men för många har den slutgiltiga ögonöppnare varit de traditionella mediernas oförmåga att på ett ens i närheten tillfredsställande sätt rapportera om folkmordet i Palestina och deras lojalitet till makten även när den nyliberala och fascistiska alliansen tar över i olika länder.
Förtroendet för traditionell liberal nyhetsmedia är urholkat och dess roll som tolkare av världen är utmanad. Det här är ett tillfälle; därför vill jag teckna konturerna av en nyhetsmedia som kan hjälpa oss att stöpa om det här samhället.

Objektivitet

Objektiv nyhetsrapportering existerar inte. Idén att det finns rent sakliga sätt att rapportera om något är en lögn. I bästa fall en vit lögn, i många fall är det en manipulativ lögn.
Den som vill beskriva den här världen, som är omöjlig för ens ett helt fotbollslag att greppa tag om, måste först välja vad den ska rapportera om och kanske framförallt vad den inte ska rapportera om. Därefter måste man välja ett perspektiv, även om de flesta tar sitt eget eller det allmänt vedertagna perspektivet som givet. Sen måste man välja ett språk, och tyvärr har vi inget exakt vetenskapligt språk, vi har bara en uppsjö av olika mänskliga uttryck. Det perfekta exemplet i vår samtid är så klart folkmordet som just nu pågår i Palestina. Om vi åsidosätter det omoraliska i att ens försöka förhålla sig objektiv till det som sker, så har etablerade medier blottat sina perspektiv och även den mest okritiska åskådaren har kunnat se deras lojaliteter genom att ta del av vad de väljer att rapportera om och hur de gör det.
Objektiv nyhetsrapportering kan inte förminskas till att vara enbart ett ouppnåeligt ideal som vissa godhjärtade ändå försöker nå, eftersom det också representerar den liberala idéen om att det finns en sanning som existerar bortom det mänskliga och bortom det politiska livet (det enda livet.). Borgerligheten som rör sig inom demokratins gränser är stora anhängare av myterna om objektivitet, sanning, effektivitet, som de ställer mot det subjektiva, det mänskliga och det demokratiska, eftersom de erbjuder vägar att begränsa både demokratiskt inflytandet och perspektiv som ifrågasätter den “objektiva” rådande ordningen.
Socialistisk media som använder sig av borgerlig medias “objektivitet” eller som går med på att debattera utifrån borgerlig medias förutsättningar bidrar med att stärka den borgerliga kulturella hegemonin i samhället, där borgerliga sanningar om vad som exempelvis är demokrati, frihet, rättvisa och välstånd tas för givna.
Om man vill kan man se socialistisk medias uppdrag som att skapa en ny objektivitet, även om jag personligen föredrar tanken på en tydlig subjektivitet som rycker fram sanningen bakom lager på lager av spelad saklighet. Men oavsett så måste socialistisk media ifrågasätta den borgerliga världsbilden genom att göra andra val när det kommer till vad den vill visa, med vems blick, vem som får komma till tals och med vilket språk som används för att beskriva världen.

Opartiskhet

Opartiskhet är till skillnad från objektivitet inte en omöjlighet, men det är ofta ett falskt ställningstagande. Att vägra ta ställning i en konflikt är att ta ställning för de existerande maktförhållandena. I regel är det att ta ställning för den starke, och så gott som alltid är det att ta ställning för den rådande ordningen. Opartiskhet är alltså något som i våra dagar är oförenligt med att vilja upplösa klassamhället, eller för den delen någon definition av rättvisa.
Socialistisk media behöver vara partisk, och här finns det ett par vägar att gå.
Till att börja med behöver den alltid ta parti för det mänskliga. Utöver det kan den välja. Den kan exempelvis vara lojal mot sin rörelse (rörelse i bred bemärkelse, helt enkelt sitt subjekts organiserade institutioner.). Ett annat perspektiv är att vara lojal mot sitt subjekt, den tilltänkta läsaren.

Läsare/Subjekt

I förhållande till en socialistisk nyhetsmedia så är subjektet den klass av människor som man önskar tala till. Det mest självklara subjektet för oss är arbetarklassen, men ett exempel på ett annat subjekt är stadsbon, ett subjekt som många av Allt åt allas poddar vänder sig till. Typiskt borgerliga subjekt är exempelvis väljare, medborgare eller svenskar, det är identiteter som bygger på en viss sorts relationer och som döljer de materiella förutsättningarna i vårt samhälle. Men låt oss vara ärliga, det är också breda subjekt för den som vill nå ut till många. Det går att föreställa sig exempel på mycket mindre grupper av önskade läsare, som människorna på en liten geografiskt avgränsad plats, eller alla människor på en specifik arbetsplats, eller människor som är engagerade i en specifik fråga. Självklart går det att ha flera olika subjekt.
Det är inte så enkelt att subjektet existerar där ute i världen, oberoende av allting som sker, utan det är sant att vi människor konstruerar våra subjekt genom att belysa och fokusera på en viss sorts relation; en viss sorts identitet.
Det är nyhetsmedias uppgift att skapa subjektet genom att få människor att identifiera sig med det, att få dem att känna sig hemma inom dess ramar och att relatera till andra människor som vi som subjekt bedömer är i en liknande situation. Ett annat sätt för oss att tala om detta är att bygga klassmedvetande. Ett tredje sätt är att säga att man skapar en gemenskap.
Det enklaste sättet att skapa subjektet är att benämna det. Ett annat sätt är att ta dess perspektiv. “Hur påverkar det här som har hänt vårdarbetarna? Hur påverkar det människorna som bor i förorterna?” Det finns en glädje och en styrka i att bli sedd, en känsla vi har för lite av bland de förtryckta klasserna när all media, medvetet eller omedvetet, vänder sig mot de liberala subjekten.
Det är svårt att driva nyhetsmedia utan att gå sin läsare till mötes. På något sätt så måste den som förmedlar nyheter ge det som läsaren vill ha genom att ge media som läsaren tycker har nyhetsvärde. Helt enkelt det som engagerar läsaren och som den vill veta mer om. Det innebär dock inte att media inte har makt över läsaren. I sin roll att bestämma om något är värt att ta upp och därefter hur det ska tolkas, så har de som rapporterar makt att tala till subjektet om vad som är intressant och vad som inte är det. Det här är ännu ett exempel på hur subjektet skapas.
Den här makten ska verkligen inte överskattas, eftersom det bevisligen är väldigt enkelt att helt missa sin läsare. Det är inte vår nyhetsmedias roll att stryka sina läsare medhårs och återskapa den gamla världen, men det kommer inte heller fungera om man konstant utmanar läsaren och inte relaterar till den. Den riktiga utmaningen blir att tala direkt till subjektet genom urval, perspektiv och språk och samtidigt visa upp världen i ett helt nytt sken.

Slutligen, några korta tankar

• Be aldrig om ursäkt. Det enda du är skyldig dina fiender är deras befrielse från sin egen klass. Vi sitter inte i samma båt. Polariseringen är inte direkt nödvändig, men den är oundviklig.
• Var regelbunden. Det här är tipset för alla som är i startgroparna för någon typ av medieprojekt. Människor vänder sig inte till källan som är bäst utan källan som är pålitlig.
• Vara tillgänglig. All media som försöker omvälva världen behöver vara tillgänglig. Språket behöver vara tillgängligt, formen behöver vara tillgänglig, men framförallt så behöver den vara gratis och lätt att ta del av. Information är så pass billigt idag att det är omöjligt att konkurrera på annat sätt, och hur kan man annars hoppas nå ut till andra än de som redan skriver under på ens vision? Alla diskussioner om finansieringsmodeller måste börja i frågan om tillgänglighet.

Jag vill egentligen inte att något jag skrivit ovan ska ses som en kritik mot existerande medieprojekt. Jag föredrar om folk som läser detta ser det som en inspiration. Jag vill avsluta med att berömma de framgångsrika medieprojekt som redan går i den riktning som jag försökt skissa ut här, som existerar både i och utanför vårt förbund. I takten med att vår rörelse växer är min förhoppning att fler tar steget mot en journalistik som är engagerande, mänsklig och som försöker att stöpa om samhället.

– 2025-07-29