Du ädla mö i handel,
jag är en man av vandel,
en första klassens sjökapten på London och Bordeaux,
där hajarna de slå.
Så skaldade Erik Axel Karlfeldt i sin dikt Sång med positiv från 1918. Kanske besvarar den delvis den fråga vi alla ställt sig sedan Tidöavtalet blev ett begrepp vi gärna undsluppit. Vad i hela fridens namn är vandel? I svenska akademins ordbok står att läsa om vandel: “oförvitlig livsföring i (yttre) moraliskt hänseende”. Onekligen en skrivning som knappast kännetecknar någon av medlemmarna i det så kallade Tidölaget, partiledarna bakom det berömda avtalet. I avtalet fastslås att möjligheten att utvisa utländska medborgare på grund av “bristande vandel” ska utredas.
“Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, […] missbruk, deltagande i […] miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”
Begreppet är inte helt nytt vare sig i lagstiftning eller politisk retorik. I en debatt i riksdagens första kammare 1938 talade riksdagsledamot Herr Sandström beundrande om en annan europeisk nation som kommit underfund med att “en nations styrka i själva verket är helt beroende av de enskilda medborgarnas sedliga vandel.” Debatten i fråga rörde en utredning om det offentliga nöjeslivet, i vilken bland annat möjligheten att förbjuda för ungdomen skadliga filmvisningar skulle utredas. Framförallt en viss typ av film pekades vid denna tidpunkt ut som skadlig.
Riksdagsledamot Fredrik Ström, socialdemokrat tillika tidigare kommunist, beskriver i debatten hur denna förhatliga filmgenres förråande och neddragande inflytande motverkar de kostnader samhället lägger ner på att fostra och kulturellt höja den svenska ungdomen. Så vilken är då denna sedeslösa typ av film? Jo, inget mindre än pilsnerfilmen.
Pilsnerfilmen uppstod i början av 30-talet i samband med att arbetslösheten var skyhög och den ekonomiska kris som följde av börskraschen 1929 ett faktum. Under dessa förutsättningar fanns ett behov av förströelse och pilsnerfilmen uppkom med inspiration från de tidiga folklustspelen. Pilsnerfilmen ska dock ej förväxlas med buskisen, som i sin natur är något mer vulgär och bondsk, eller farsen, i vilken handlingen främst kretsar kring en serie förvecklingar och dörrar som smälls. Förutom ett konstant flöde av brännvin och pilsner kännetecknas pilsnerfilmen av enkel humor, rättskaffens arbetare och ett orubbligt förakt för och drift med överheten.
Den film som brukar refereras till som pilsnerfilmernas pilsnerfilm, Pensionat Paradiset, kom ut året före nöjesutredningen tillsattes och kanske var det efter att ha sett den politikerna till slut fick nog. Så vad var det egentligen som fick alla självutnämnda moralpoliser att se rött?
I Pensionat Paradiset lyser möjligtvis pilsnern med sin frånvaro, men den som efterfrågar sedeslöshet behöver inte gå hem besviken. Thor Modéen spelar den rättrådige skräddaren Julius som efter att ha brutit sig in för att rädda det pensionat hans syster lämnat sin anställning hos i vredesmod och därmed lämnat strykjärnet på, blir förväxlad med föreståndarinnans svåger, den bejublade operasångaren Don Carlos. Innan Don Carlos i egen person till slut dyker upp och bluffen avslöjas hinner Julius stoppa en bedragare (en schajas), framföra ett enastående sång- och dansnummer iklädd rollen som “mexikanare” och få föreståndarinnan att förälska sig i honom. De fisförnäma semesterfirarna genomskådar givetvis inte bluffen och i sin roll som Don Carlos avslöjar skräddaren också borgerlighetens hyckleri och hur dess sociala koder bara är en illusion som kollektivt upprätthålls genom att ingen ifrågasätter dem. Dessutom innehåller filmen män i kvinnokläder som oundvikligen blir burdust förförda, kvinnor som dyker upp i fel rum iklädda endast underkläder och ett lyckligt slut i vilken arbetarklassens uppfinningsrikedom och rättskaffenhet givetvis belönas. Dessutom inmundigas litervis av “hojtarolja”, eller brännvin.
När utredningen över det offentliga nöjeslivet väl var klar i början av 40-talet konstaterades torrt att pilsnerfilmens storhetstid var över och därmed dess potentiellt skadliga inflytande på ungdomen och dess alkoholvanor. Men innan dess hann pilsnerfilmen representera en stor del av det såväl socialdemokratin som borgerligheten försökte stoppa. Pilsnerfilmerna kom trots allt bara tio år efter folkomröstningen om rusdrycksförbud, och dess romantiserande bild av brännvin kan snarast liknas vid den kultur som uppstått kring cannabis i åtskilliga amerikanska komedier. Pilsnerfilmen kan möjligtvis inte med dagens mått mätt anses vara särskilt progressiv, men den kom att ge uttryck för en friare sexualmoral som spreds bland de breda folklagren och gör ingen större skillnad mellan kvinnor och män. Pilsnerfilmen var därmed knappast att betrakta som uppbygglig, vilket vid en tidpunkt då begreppet armlängds avstånd i kulturpolitiken ännu var avlägsen, förstås väckte ilska bland politikerna. Genom sin drift med överheten kom även pilsnerfilmen att utmana den idé om samförstånd som präglade folkhemstanken.
Huruvida vi också kommer träda in i en ekonomisk kris snarlik 30-talets kris är ännu inte säkert. Vad vi dock vet säkert är att vi lever i en tid då behovet av förströelse är stort, inte minst efter flera år av pandemi. Parallellerna till 20- och 30-talen är därmed flera. Under luciadagen 2022 publicerade svenska medier två anmärkningsvärda nyheter. Den första gällde en planerad sagostund med dragqueens i Trelleborg, som stoppats av en högt uppsatt sverigedemokrat på grund av en påstådd negativ inverkan på barn. Att denna sagostund stoppades var dock bara ett led i det korståg Sverigedemokraterna bedrivit mot liknande sagostunder på folkbibliotek under hela hösten. Dessutom kom nyheten att en annan sverigedemokrat stoppat ett luciatåg från att framföras inför kommunfullmäktige i Bollnäs, då lucian identifierade sig som ickebinär. I det senare fallet var det dock inte några barn som skulle skyddas, utan snarare sverigedemokratens egen svaga konstitution. Detta är dock inte unikt för Sverigedemokraterna. Vi får inte glömma att den socialdemokratiska kulturministern Jeanette Gustafsdotter öppnade upp för ett förbud av gangsterrap 2021 då den påstods uppmuntra till kriminalitet.
Idén om kulturens skadliga verkningar som enbart kan stävjas genom förbud är därmed inte unikt för 30-talet. Dessutom står stora delar av det fria kultur- och föreningslivet inför flertalet hot i form av nedskärningar och negativ retorik. Kulturen är föremål för ett krig på flera fronter. I Göteborg ser vi hur kulturinstitutioner trycks undan och stängs ner till förmån för kommersiellt gångbar kultur, hur Folkteatern ersätts med Jill Johnson.
Etablissemanget vet att den som kontrollerar kulturen också kontrollerar människors tankar och värderingar. Genom att förbjuda och stoppa fria kulturyttringar stoppar man också människor från att bilda sig en egen uppfattning och formera motstånd mot de som styr. Genom kulturen kan vi precis som Thor Modéen ikläda oss rollen som Don Carlos och avmaskera det faktum att Sverige just nu styrs av schajasar. Det är därför det är viktigt att stoppa alla försök att förbjuda kulturyttringar och att låta vårt 20-tal präglas av vandel och sedeslöshet.
Så vilken var då nationen där man kommit underfund med att en nations styrka i själva verket är helt beroende av de enskilda medborgarnas sedliga vandel? Nazityskland förstås.
Källor:
Statens offentliga utredningar 1945 – Ungdomen och nöjeslivet
