Ingen har gått oberörd av Covid-19:s spridning, effekter, efterföljande rädslor och nyetablerade rutiner. Vi har fått se de hemska konsekvenserna av det nuvarande samhällets organisation. Möjligheter har skapats, men hur tar vi tillvara på dem? Hur blickar vi framåt som rörelse?

Enda sättet att bekämpa det virus som sprider sig runt om i världen är att avstå från all social interaktion. Ensamhet och känsla av social isolering är dock inget nytt i vårt samhälle. Det beror på den nyliberala styrning som genomsyrar den politiska och ekonomiska maktens utövande. Nyliberalismens ackumulationsregim – en av kapitalismens strategier för ansamlandet av kapital – producerar också alla som är en del av samhället.

Den nyliberala ackumlationsregimen har medfört en ökad omfördelning av offentliga medel till den privata marknaden och ökad utsatthet både vad gäller arbete och bostad. De medborgare som produceras under nyliberalismen bör därför vara självständiga, entreprenöriella och oändligt uthålliga individer; egentillräckliga enheter som inte behöver det omkringliggande samhället. Du är din egen lyckas smed!

En tydlig effekt av detta är den ökande psykiska ohälsan bland unga, som helt har växt upp under den nyliberala eran. De saknar skyddsnät och är i en ständig kamp mot varandra eftersom allting handlar om konkurrens på marknaden. Eftersom alla förväntas vara blott individer har de bara sig själva att skylla om de skulle må dåligt. De saknar känslan av kollektivitet och gemenskap som hade kunnat stötta dem. I undersökningar kring mående bland unga där ungdomar själva fått ange orsaker till psykisk ohälsa nämner de bland annat just detta – ökad individualisering och krav på självständighet.

Statistiken visar att viruset är långt ifrån blint för strukturellt förtryck. I en rapport från Folkhälsomyndigheten som gjordes i april i år visas att utlandsfödda är överrepresenterade i statistiken av covid-smittade. Svensk-somalier är en av grupperna som då stod för 4.8 procent av registrerade fall men utgör endast 1 procent av befolkningen. Människor födda i Irak utgör cirka 1.5 procent av Sveriges befolkning men står för runt 4 procent av bekräftade coronafall. En annan undersökning från fackförbundet Kommunal visar att äldreboenden med färre anställda och fler timvikarier klarat sig sämre än boenden med fler fasta anställningar.

En färsk rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin visar att risken att dö i Covid-19 är fyra gånger så hög för låginkomsttagare som för höginkomsttagare. Med små marginaler har man inte råd att förlora inkomsten, och med osäkra anställningar har man inget stöd om man gör det. Men är det något vi har lärt oss detta året är det att näringslivet ska räddas till varje pris – oavsett vad det mänskliga priset blir.

Isolering är coronas nuvarande vaccin, men vi har även isolerats från våra medmänniskor och välfärdsstaten. Trots alla riktlinjer om hur vi kan förhindra smitta, har vi lämnats helt utan riktlinjer för hur vi ska få ihop våra liv i denna nya pandemiverklighet. Vem ser till att våra mediciner hämtas ut? Vem kan stanna hemma? Vem ser till att vi kan handla mat? Vem ser till att vi får en skälig inkomst efter att ha blivit permitterade från våra osäkra anställningar? Vi är lämnade att klara oss själva.

Arbetet i Granne till Granne handlar om att inte bara finnas som skyddsnät, utan att bygga motmakt och gemensamt skapa det vi behöver för att tillgodose våra behov och drömmar.

När staten efter år av nyliberal politik saknar ambition och förmåga att vara det stöd som behövs under en kris tar vi det utrymmet för att bygga egna strukturer. Det handlar om att hitta former för att bygga en bygga en gemenskap där vi tillsammans skapar lösningar på våra uppkomna behov.

Granne till Granne Malmö är en grupp som startades av oss i Allt åt alla Malmö i mars 2020 med syfte att vara en sådan lösning och fylla det utrymme som har uppstått. Vi startade upp gruppen för att hjälpa de som på olika sätt är självisolerade, och för att skapa en plattform för de som vill hjälpa att hitta till varann. Vi har tillsammans med alla frivilliga i gruppen engagerat oss genom att efter förmåga erbjuda hjälp med att t.ex. handla mat åt varandra, gå ut med hunden och annat som fyller de behov som isoleringen skapar. I vår Facebook-grupp har vi sedan gruppens start samlat över 1600 frivilliga. Hjälpförfrågningarna administreras av en samordningsgrupp ur Allt Åt Alla Malmö. Sedan gruppens uppstart har vi genomfört mer än hundra ärenden. Personer som behöver hjälp kontaktar oss via telefon eller via PM till Allt Åt Alla på Facebook. De som vill hjälpa till kan gå med i gruppen Granne till Granne Malmö, där vi har lagt ut ärendena.

Vi går på tvärs med den individualiserade tiden – vi tror att svaret på krisen som uppstått måste ha sin grund i lokalsamhället och ett stärkt kollektivt omhändertagande i ett solidariskt samhälle. I den ensamhet som vi försattes i – när statens strategi varit isolering – finns också möjlighet till gemenskap. Pandemins paradox har varit att isoleringen också skapar ömsesidigt beroende, och vår egen kapacitet att självorganisera har blivit helt central. När vi startade upp Granne till Granne ramlade medlemmarna i facebookgruppen in; människor ville hjälpa varandra, ville lösa problem, ville göra skillnad. Det är människor som inte kände varandra sedan tidigare. Ibland hjälper samma personer varann, och när de senare har bildat egna band använder de inte längre Granne till granne som mellanled. I mitten av en pandemi skapas nya band i Malmö mellan grannar som dessförinnan varit främlingar.

Arbetet i Granne till Granne handlar om att inte bara finnas som skyddsnät, utan att bygga motmakt och gemensamt skapa det vi behöver för att tillgodose våra behov och drömmar. Vi har inte de ekonomiska resurserna att bli fria från staten, men vi har möjlighet att skapa rörelse som kan blicka bortom de nuvarande samhället.

I Granne till Granne har vi lyckats fånga upp den enorma kraft som fanns i civilsamhället och som fortsätter att finnas. Eftersom varje litet ärende som kom in till gruppen kunde spridas till olika personer lyckades vi också mobilisera och engagera många. Och eftersom uppgifter varit så pass enkla behöver ingen bränna ut sig. Alla kunde delta på sina villkor. I den rörelse som skapats under pandemin – där du ena veckan kan vara förkyld och därmed isolerad och andra veckan vara den som hjälper en annan isolerad – finns en öppning för ömsesidighet. Genom den rörelsen fastnar inte solidariteten i välgörenhetens uppdelning mellan behövande och samarit, utan istället har vi skapat en gemenskap där vi hjälpts åt att hjälpa varandra.

Initiativet har slutligen belyst en viktig pelare i varför vi engagerar oss i vänsterrörelsen, nämligen kollektivets betydelse för vår överlevnad och välmående. Det är högst väsentligt att kunna bibehålla kollektivet som en praktisk motståndskraft mot det nyliberala samhället som curlar oss till individuella öar. Genom Granne till Granne har vi skapat sociala band som kan ligga till grund för nya kollektiva rörelser och bygga broar mellan de öar nyliberalismen förvisat oss till.