Kategorier
Malmö Material

Studiecirkel: Städer, regler, och motstånd

Under hösten kommer Allt åt alla Malmö att studera och diskutera staden, och dess möjligheter för motstånd. Den första delen av studiecirkeln är två träffar bestående av Allt åt alla Uppsalas kompendium om kapitalism och stadsomvandling. I denna del kommer vi fördjupa vår förståelse tillsammans för hur kapitalismen omformar våra städer och vilka utmaningar det medför för oss som bor i dem.

Kompendium: https://minfil.com/W852x6i7b7/Kapitalism-och-stadsomvandling_pdf

Datum för de första träffarna:

18 Oktober. Vid detta tillfälle läser vi ur kompendiet:
S. 2 – FRÅN STORSKALIG PLANERING TILL ENTREPRENÖRSKAP av David Harvey

samt

S. 13 – NEW GLOBALISM, NEW URBANISM: GENTRIFICATION AS GLOBAL URBAN STRATEGY av Neil Smith, 2002

8 November. Vid detta tillfälle läser vi ur kompendiet:

S.28 – MULTITUDE AND METROPOLIS av Antonio Negri, 2002

Samt

S.34 – ATT GÖRA GEMENSAMMA RUM av Samira Ariadad & Rasmus Fleischer, 2010

Alla träffar äger rum på Spånnehusvägen 62B klockan 18:00

Del två av studiecirkeln kommer utgå ifrån strategier och motståndsformer i en urban miljö. Vad har andra gjort tidigare? Vad har fungerat? Och vad har vi att lära av CIA? Såväl konkreta strategier för motstånd som inspirerande exempel utlovas. Datum och läsning för studiecirkelns andra del publiceras senare.

 

Kategorier
Material

Bortom arbetslinjen – Fritidslinjen!

I månadens nummer av Nöjesmagasinet City (PDF-länk, s.45) skriver medlemmar i Allt åt Alla Umeå om arbetskritik och kampen för en fritidslinje.


———-

Bortom arbetslinjen – fritidslinjen!
Ibland känner man att helgen knappt hunnit börja, innan måndagmorgonen kommer igen. Väckarklockorna kallar till ännu en veckas tjänstgöring i arbetssamhället. Den som knatar till jobbet suckar och längtar redan till nästa helg. Längtar bort. Fem dagars flyktdrömmar i veckan.
Jobben kan vara olika, men känslan känns igen. Det är inte konstigt att undra varför vi jobbar. För många är arbetet allt för ofta en i sig värdelös syssla. Det är ett medel för att nå andra mål: Försörjning och kanske nåt trevligt att unna sig ibland. Vi jobbar för att vi måste. Men för andra är vårt arbete en källa till svällande vinster, som är grunden detta samhälle står på. Just därför blir det så viktigt att hålla oss arbetande, faktiskt det viktigaste.
Alla riksdagspartier ordar om att politikens högsta uppgift är att ”skapa jobb” och att driva en ”arbetslinje”. Vi får lära oss att livets mening är att vara lönsam. Vi måste bidra till tillväxten, ha ett jobb. Men inom den ”fulla sysselsättning” som de snackar om, krävs motsägelsefullt nog också en ordentlig dos arbetslöshet, som ska hålla nere lönerna. Samtidigt straffas och åtgärdas arbetslösa i olika program som om det var fel på oss. Vurmen för arbetet slutar dock inte där. Statsminister Reinfeldt vädrade för ett tag sedan sin obehagliga framtidsvision: Vi ska jobba tills vi fyller 75! Våra gamla, värkande kroppar ska för vinsternas skull stanna kvar på arbetsplatserna så länge det bara går.
De får dystopin att låta nödvändig, oundviklig, men vi skulle lika gärna kunna göra motsatsen; jobba ofantligt mycket mindre. Tänk bara på alla maskiner som befriat oss från en massa tunga arbeten. Varför ersätta dem genom att hitta på nya, onödiga jobb att sucka inför varje morgon? Det vore ju mycket rimligare att bli befriade istället. Det är hög tid att lägga ner arbetslivet och sätta käppar i hamsterhjulet.
Vi borde alltså tala om hur vi ska jobba mindre. Här har kvinnorörelsen drivit frågan om sextimmarsarbetsdagen som en väg framåt. Något sådant skulle för den enskilde frigöra tio timmar från varje veckas 40 arbetstimmar. Det är mer än en hel arbetsdag av ledighet! Men vi tycker att det är ett blygsamt krav; vi borde sikta högre. I dag bestäms vad vi gör av vad som går att tjäna pengar på. Utrymmet för självförverkligande är magert när (de allt osäkrare) anställningarna hämmar. Men om vi vägrar att vara lönsamhetens slavar, återtar det som tillhör oss och delar på det nödvändiga arbete som blir kvar, skulle vi få ett överflöd av fritid. Möjlighet att odla ens intressen, umgås med vänner och familj och göra fler saker tillsammans med grannarna. Vi skulle kunna engagera oss i mängder av gemensamma projekt. Frivilligt. Kanske är det något för kulturhuvudstaden Umeå att fundera över. För att ”skapa jobb” är ju en urbota korkad och tråkig idé, om man tänker efter.
När din själ skrumpnar av väckarklockans oljud eller i väntan på jobb-sms:et, minns att du är långt ifrån ensam; minns att förändring kommer genom kamp. Det får vara slut med att stå ut! Vi drömmer om ett samhälle bortom arbetet, så låt oss börja med att ta tillvara på vår gemensamma längtan efter mindre jobb och mera liv. Istället för arbetslinjen, en fritidslinje!

 

Kategorier
Allmänt Material

Virvelvelvindenbladet nr 33 (våren 2013) klart

Vill du dela ut där du jobbar, pluggar eller bor?  Hör av dig till oss eller skriv ut själv!  [.PDF]

Här under är texterna i Virvelvindenbladet #33

 

Cheferna och politikerna har skapat sjukvårdskrisen

Nästan alla som bor i Skåne idag vet att det råder en kris på Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö. I januari 2013 gick arbetsmiljöverket ut och sa att pressen på akutpersonal i Lund var så stor att akuten hade riskerats att stängas som arbetsplats om det hade varit ett vanligt företag. I början av januari varnade anonym vårdpersonal på akuten i Malmö för att patientsäkerheten var i fara. Regionspolitikerna och de högsta chefernas svar på den här krisen är konstigt nog inte att tillsätta mer personalresurser till SUS. Nä, sa Jan Eriksson, lösningen är inte mer resurser, utan innebär att vårdpersonalen ska jobba effektivare och att man under slutet av januari skulle genomföra ett ”projekt”. Projektet gick ut på att man skulle öka ”genomströmningen” och ta bort ”flaskhalsar” – det vill säga skriva ut patienter snabbare.

Mycket av det här sättet att prata om vård – ord som flaskhalsar, ”produktionseffektiviseringar”  och genomströmning – har regionspolitikerna och de högsta sjukhuscheferna hämtat från konceptet LEAN production. LEAN är en modell som används inom den japanska bilindustrin och som i korthet går ut på att låta de anställda ständigt arbeta i permanent kris. Där lät man underbemanna vissa uppgifter för att få folk att stressjobba snabbare och för att få folk att ständigt tänka utanför ”boxen” för att lösa krisen. I SUS egen LEAN-satsning har det handlat om att man under de senaste åren dragit ner på personal (minst 350 tjänster försvann 2012), minskat antalet sjukhussängar och haft vikarie- och anställningstopp.

Det här har lett till att flera vårdarbetare som Virvelvinden har pratat med varken har tid att äta eller ta rast under sina arbetspass, att de går till jobbet med ständig magont på grund av stressen, att de hela tiden tvingas att jobba över flera timmar varje arbetsdag, och att avbryta sina ledigheter när kollegor ringer för att någon ordinarie blivit sjuk.

***

Global strejkvåg i sjukvården

I Sverige finns det en spridd uppfattning om att det enda sättet att påverka vård-läget är genom politiska manifestationer. Men det finns gott om exempel på hur sjukvårdspersonal själva sätter press på de ansvariga direkt på sin arbetsplats. På SUS har städare som varit med i Syndikalisterna genomfört flera strejker. I Norrland har personal på nedläggningshotade vårdcentraler ockuperat och tagit över sin arbetsplats tillsammans med lokalbefolkningen. Även runt om i världen finns det gott om exempel från de senaste årens globala nedskärningsvåg som visar hur vårdarbetare tagit strid för sina och sina patienters rättigheter.

Det kanske bästa exemplet är från förra vintern i Kanada, ett land med en relativt stark offentlig sektor precis som Sverige. Efter månader av fruktlösa förhandlingar och olika strejkhot valde runt 1000 vårdarbetare i Edmonton att utan varsel strejka ”vilt”. Efter bara några timmars vild strejk hade politiker skrivit på det avtal som facket officiellt hade krävt under ett år.

Men det är inte bara i Kanada som finanskrisen nedskärningar har mött motstånd av de som jobbar på sjukhus. För ett år sedan strejkade tusentals sjuksköterskor i Israel mot nedskärningar och eftersläpande löner i 17 dagar.  I Madrid ockuperade vårdpersonal sjukhus som hotades med privatiseringar med ett överväldigade stöd från allmänheten. I Mozambique strejkade syrror och doktorer tillsammans mot dåliga arbetsförhållanden för en månad sedan och Kenya gick mer än 25 000 sjuksköterskor ut i en fem veckors strejk för säkrare anställningsformer, ökad personaltäthet och rätten till ett eget fack.

Massuppsägningar, sjuksköterskestudenternas löneuppror och de politiska protesterna på SUS har visat att vägen ur en situation som inte är hållbar. Från sjukhus runt om i världen kan lära vi oss att allmänhetens stöd till vårdarbetare gör att det går att ta ett steg till. Strejker, ockupationer och oberoende masskamp har på ställe efter ställe tvingat de ansvariga till förhandlingar, och i vissa fall gett klara segrar. Motstånd lönar sig!

***

Sjukvårdskrisens hjältar!

Hjältar: Städarna på USiL

Städarna på USiL som punktstrejkade den 20 februari mot den omänskliga arbetsbelastningen!

Hjältar: De 34 sjuksystrarna

De 34 sjuksystrarna på Barnintensiven i Lund som satt ner foten mot ett nytt ”poängavtal” som innebar att de skulle förlora flera tusen i månaden. Du kan stödja dom och alla andra som jobbar på SUS genom att gå med i Facebookgruppen ”Stöd våra sjuksköterskor”.

Hjältar: Inte under 24 000 uppropet!

Sjuksköterskestudenter har gått samman sagt att ingen av dom kommer att ta ett jobb under 24 000! Genom att mobilisera medstudenter och stötta varandra i att hålla på lönekravet har man blivit ett hot mot de stora sjukhusens försök till lönedumpningar!

Hjältar: Läkarstudenterna hotar med strejk!

I protest mot den försämrade utbildningskvaliteten och arbetsmiljön inom sjukvården hotar nu Medicinska Föreningen Lund-Malmö med en
dagars strejk!

***

Den skånska sjukvårdskrisens skurkar!

Skurk 1: Pia Kinhult – ordf. i Regionstyrelsen

Pia är den högst ansvariga regionspolitikern i Skåne. Pia tar 80 000 kr varje månad i arvode. Pia och hennes kompisar i femklövern är bland annat ansvarig för nedskärningarna på 300 miljoner, skattesänkningarna och flytten av operationerna i Landskrona. Istället för vård, vill Pia lägga mer pengar på marknadsföring av region Skåne. 2012 kostade marknadsföringen av region Skåne 74 miljoner.

Telefon: 044-309 31 29
pia.kinhult@skane.se

Skurk 2: Jonas Rastad – Regionsdirektör

Jonas är den nye Regionsdirektören. Jonas har en lön på 160 000 kr per månad. Innan han kom till Skåne var han landstingschef i Västerbotten, där tjänade han bara 120 000 kr i månaden (2011). I Västerbotten skar Jonas ner vårdplatserna med 10%, under ett års tid. Det gjorde att Jonas blev så impopulär att han var tvungen att flytta. Sedan hösten är han till region Skåne. Till SDS kommenterar han uppgifterna: ”Så jag har redan fått torpedstatus.”

Telefon: 044-309 39 25

jonas.rastad@skane.se

Skurk 3: Jan Eriksson – Sjukhusdirektör SUS

Jan tillträdde i maj 2012. En av Jans första prioriteringar var att betala en konsultbyrån 1 miljon kr för utvärdera styrelsens ”sammansättning”. Det är för övrigt samma konsultbyrå som kommer att utvärdera akutens ”flödesprojekt” under februari. Jan har under hösten 2012 fortsatt att driva ”effektiviseringar” på SUS. Det vill säga: anställningstopp, vikariestopp och färre sjukhusplatser. Jan har under hela hösten och vintern och hela tiden sagt till medierna att sjukhuset inte behöver mer personalresurser – utan att personalen måste arbeta effektivare.

***

Det händer i mars
8:e mars, demonstration,  kl. 18.30, Stortorget i Lund, samlas vi som har tröttnat på sjukvårdskrisen bakom banderollen ”Lundabor mot nedskärningar”. Vi går tillsammans med övriga organisationer för fira Internationella Kvinnodagen!

8:e mars, demonstration, Ta natten tillbaka! kl 21.00 Möllevångstorget, Malmö. Alla som har erfarenhet av att leva som kvinna är välkomna att delta. Demonstrationen är kvinno- och transseparatistisk.

16:e mars, demonstration, Rädda Vården samlar Skåne för att protestera mot nedskärningar, privat vård och flyttkaoset inom sjukvården Lördagen den 16 mars Clemenstorget, Lund kl 11.00 Gamla kyrkans grund, Landskrona kl 11.00
S. Triangelstationen, Malmö kl 11.30 www.raddavarden.nu

Kategorier
Material

PDF: Slå tillbaka! 92 – 94

1992 – 1994 gavs tidningen Slå Tillbaka!, en ”frihetlig socialistisk lokaltidning”, ut i Uppsala. Där kan man läsa om den ekonomiska krisen, protester mot skolnedläggningar, nedskärningar i kollektivtrafiken och mycket annat. Teman som (tyvärr) är aktuella än idag.Totalt gavs fem nummer ut. Vi tycker tidningen är inspirerande och har därför digitaliserat alla fem nummer och gjort dem tillgängliga för eftervärlden. Mycket nöje!

Länkar:

Slå tillbaka! 1/92
Slå tillbaka! 2/92
Slå tillbaka! 1/93
Slå tillbaka! 2/93
Slå tillbaka! 1/94

Kategorier
Material

Kvartersbladet Gemensamt! nr 8

Ännu ett nummer av vårt kvartersblad ”Gemensamt!” är ute och cirkulerar bland boende på Ålidhem. Bladet släpptes i samband med vår Bokbytarallmänning på Klossen den 19/1-2013 och hade därför tema kring ”information”.

Bladet går att läsa som PDF här:
gemensamt_8

Kategorier
Allmänt Material

PDF: ”Arbetarklassens boende”

Allt åt alla Uppsala har under hösten digitaliserat och sammanställt texten Arbetarklassens boende skriven av Mats Franzén.

Arbetarklassens boende är en historisk genomgång över hur Uppsalas arbetarområden utvecklats under 1900-talet. Läs om hur Fyrisån och järnvägen har fungerat som en gräns för det klassuppdelade Uppsala, om hur nya områden vuxit fram och om vad som skiljer dagens boende från gårdagens. Våra kvarter har en historia som är värd att uppmärksamma.

Texten skrevs på 1990-talet och handlar om åren 1920 – 1980, och vad som hänt sedan dess saknas alltså. Samtidigt väcker texten frågor om åt vilket håll Uppsala är på väg idag. Var ska människor ha råd att bo i tider av lyxrenoveringar och hyreshöjningar? Vilka byggs de nya stadsdelarna för?

Texten publicerades ursprungligen i boken Arbetarstaden Uppsala från 1996.

Texten går att ladda ner här.

Kategorier
Material

Cirkelunderlag: ”Skapandet av de urbana allmänningarna”

Onsdag den 19 september håller Allt åt Alla Umeå en studieträff (mer information här) på en essä av David Harvey med titeln ”The Creation of the Urban Commons” vilken återfinns som kapitel i boken ”Rebel Cities” (som redan finns som PDF här). Denna text har – i sann allmänningsanda – befriats av anonyma piratöversättare från sin kunskapsinhägnad  komplett med färdiga frågeställningar. Håll till godo!

Den svenska översättningen finns som PDF här.

Här är översättarnas frågeställningar (som även återfinns i slutet av PDF-dokumentet):

1. Vad är skillnaden mellan det gemensamma, det privata och det offentliga?
2. Vilka (urbana) allmänningar kan vi se exempel på i vår egen stad och Sverige idag? Finns det andra som funnits tidigare men försvunnit över tid?
3. David Harvey kritiserar Garett Hardins klassiska text om ”Allmänningens Tragedi” och menar att problemet snarare är en ”kapitalets tragedi”. Hur tänker han? Håller du med?
4. Harvey är även kritisk mot en vänster som sätter allt sitt hopp till lokal autonomi och decentralisering. Han menar att detta tvärtom är en tydlig tendens för hur nyliberalismen tar sig praktiska uttryck och pekar på behovet av centraliserade strukturer. Har han rätt eller fel?
5. I ett av textens exempel visar Harvey hur upprustningen av en park leder till ökade fastighetsvärden och på så sätt tränger bort människor från den specifika platsen. Han är kritisk till skapandet av stadsparker i allmänhet och menar att möjligheterna till allmänningsskapande snarare minskar än ökar. Stämmer det?
6. Hur kan vi skapa nya urbana allmänningar på den plats vi bor? Vad kan vi lära oss av exempel från landsbygden och andra platser på jorden?
7. Harvey menar att vi ibland måste hägna in allmänningar för att skydda dom mot en rovgirig kapitalism. Han skiljer därmed på allmänningar som inhägnas av de delaktiga gentemot en yttre kraft. Håller du med? Är verkligen en allmänning fortfarande gemensam om den är avgränsad, inte tillgänglig för alla?
8. Mot textens slut hävdar Harvey att det är nödvändigt att alla sociala rörelser låter idén om allmänningarna integreras i sin verksamhet, om än på rätt sätt. Hur kan det gå till i praktiken? Hur kan vi göra det i våra egna sammanhang?
Kategorier
Allmänt Material

Gemensamt nummer sex är ute!

På vår senaste cykelverkstadsallmänning så passade vi på att släppa det sjätte numret av vårat blad ”Gemensamt”. Temat för det här numret är arbetslöshet.

”Vid varje riksdagsval är det en fråga som alltid ligger högt på agendan: Frågan om jobben.
De olika riksdagspartierna försöker med alla medel visa att just de är de bästa på att
skapa fler arbetstillfällen. ”En röst på oss är en röst för full sysselsättning” hörs från partierna.
Vad de däremot sällan talar särskilt högt om är att full sysselsättning inte betyder
att ingen ska vara arbetslös. Det är faktiskt tvärtom, arbetslöshet är en förutsättning för
vad politikerna kallar full sysselsättning.”

Vi tar gärna emot synpunkter på texten och på bladet i allmänhet, maila i så fall umea@alltatalla.se.

Läs bladet här: Gemensamt nummer sex (pdf)

Kategorier
Material

Virvelvelvindenbladet nr 32 (sommaren 2012) klart

Här är texterna som fanns med i vårt blad #32 som vi har delat ut i sommar. Den hittas även i PDF här.

***

Borgareparken = vår trädgård

I februari 2012 kom det till min kännedom att politikerna äntligen fått ändan ur vagnen och ska börja bygga fler lägenheter i Lund – efter tio år av bostadsbrist.  Ett krav som många av Lunds sociala rörelser, så som studentrörelsen och ockupations-rörelsen krävt.  Men när jag fick veta var några av de nya lägenheterna ska ligga blev jag förvånad. Politikerna i tekniska nämnden (Christer Wallin m.fl.) har nämligen bestämt att man ska bygga i Borgareparken på Norra Fäladen. En park som idag används till musikfester, grillfester, fotboll, boxning och hundrastning med mycket mera. För många av oss som bor i hyresrätterna kring Fäladstorget och saknar egen trädgård är Borgareparken vår trädgård. Inte nog med det så kommer byggnationerna också kräva att man tar bort en bit av en skolgård som ligger i anslutning till parken.

Lund har de senaste åren haft en enorm bostadsbrist. Speciellt för studenter och ungdomar som velat flytta hemifrån  men också för barnfamiljer med vanliga löner. Nu vill politikerna i den borgerliga majoriteten lösa det problemet med “förtätning”. Som ett led i denna förtätning vill man alltså  sälja ut en del av Borgareparken och Svenshögsskolans skolgård för att bygga bostadsrätter.

Förtätningen på Norra Fäladen kommer att betyda att vi blir fler som ska dela på mindre grönyta –  när det blir fler i stadsdelen och parkytan och skolgård bara minskar. När man istället borde vända blicken mot andra delar av Lund där det är desto glesare bebyggt – där det bor rika människor.

Christer Wallin (m), ordf. i tekniska nämden har under hela våren hävdat i tidningarna att ingenting är bestämt ännu. Men det krävs ingen Nobelpristagare för att se vad han har i kikaren med bostadsrätter  och “förtätning” av våra områden.

***

Ärendet Borgareparken – det händer under hösten

Ungefär så här tror nätverket “Rör inte Borgareparken” att ärendet kring Borgareparken kommer att drivas i höst.

1. Upprättadet planförslaget (politiskt ställningstagande). I dagsläget är det byggnadsnämnden som är ålagd att upprätta planförslaget. Nätverket “Rör inte Borgareparken”  tror att den borgerliga majoriteten kommer vilja göra det så tidigt som möjligt under hösten. Nätverket “Rör inte Borgareparken”kommer att protestera redan den 23 augusti, kl 15.45, i samband med Byggnadsnämdens möte.

2. Plansamråd. Efter att planförslaget är antaget kommer det att arrangeras ett samråd. Det tidigare samrådet som hölls under vintern 2011-2012 gällde bara “planprogrammet”och inte planförslaget. Under samrådstiden har sakägare myndigheter, förvaltningar och intresseorganisationer rätt att skriva yttranden.

3. Politiskt ställningstagande. Efter plansamrådet ska byggnadsnämnden ta ytterligare ett politiskt ställningstagande.

4. Utställning. Utställning kommer troligtvis att ske i stadshallen och/eller på Stadsbiblioteket under minst två månader. Den som vill lämna synpunkter på planförslaget ska göra det skriftligen under utställningstiden.

5. Antagande av planen (politiskt ställningstagande). Efter utställning av planen kommer  ett sista politiskt ställningstagande att ske.

6. Prövning/Överklagan. Efter att planen är antagen finns det fortfarande möjlighet att överklaga till Länsrätten och Regeringen. När detaljplanen väl är laga antagen efter prövning och överklagande, kommer den ligga till grund för ett bygglov. Bygglovet går också att överklaga.

Vad kan du göra?
Är du med i en organisation eller förening ska ni gå in på www.norrafaladen.se och skriva under “Rör inte Borgareparkens” upprop. Skriv yttranden. Under samrådet och utställningen kan ni skriva yttrande och samrådsinlagor.  Protestera i samband med Byggnadsnämndens möten och politiska ställningstaganden! Skriv insändare i tidningarna!

***

Motstånd lönar sig!

Den borgerliga majoriteten på Gotland ville bebygga Södra hällarna – men gotlänningarna protesterade och vann!

Under 2008 -2010 ville den borgerliga majoriteten på Gotland bebygga naturområdet Södra Hällarna. Här följer en intervju med Nils, biolog och vänsteraktivist på Gotland, som var med och räddade Södra Hällarna.

1). Berätta om Södra Hällarna i Visby och varför ni ville försvara dom? 
Precis i Visbys utkant, i den mosaik av alvarmark, äldre lövskog, barrskog, klippor och stränder som Södra hällarna utgör finns över 100 rödlistade arter av insekter, kärlväxter, svampar och fåglar. Thomsonkägelbiet som finns vid Södra hällarna finns idag inte kvar någon annanstans i världen än på Gotland.
Södra hällarna är ett mycket viktigt strövområde för människor i Visby och är beläget i direkt anslutning till tätorten. Det storslagna landskapet vid Södra hällarna, med 20 meter höga klippor ned mot havet, tillhör alla Visbybor och ska inte stängas av för att bli bostadsrätter.

2) Vilken typ av saker gjorde ni för att vinna mot den politiska majoritetens planer? 
Vi samlade in de namn som krävdes för att fullmäktige tvingades ta ställning till om en folkomröstning om Södra hällarnas framtid skulle genomföras. Denna fråga väckte en debatt som var viktig för oss även om det inte blev någon folkomröstning. Vi ordnade föreläsningar för allmänhet och politiker om områdets naturvärden. CD-skivor med bilder på olika rödlistader arter skickades till hela kommunfullmäktige. Glad Påskkort med en uppmaning att bevara området skickades till hela fullmäktige. Vi serverade glögg och pepparkakor till allmänheten i Visby centrum och berättade om vår kamp. Vid återkommande naturguidningar under olika årstider visade vi olika arter vid Södra hällarna för allmänheten.

3) Vad blev resultatet av er kamp? 
MP, V och S gick till val på att inte bebygga Södra hällarna. MP, V och S vann valet 2010 och beslutade omgående att uppfylla sitt vallöfte. Sedan dess pågår en process under ledning av Region Gotlands kommunekolog för att kunna inrätta ett kommunalt naturreservat. I maj 2012 har Regionfullmäktige beslutat att avsätta medel som krävs för att genomföra de åtgärder som kommunekologen föreslagit för att kunna inrätta ett naturreservat. Bland annat så ska biltrafik hindras i området och en del vägar ska därför stängas av. Delar av området ska också åter bli betesmark för att gynna de arter som behöver bete och markstörningar för att kunna finnas kvar vid Södra hällarna.

Kategorier
Material

Podcast från Eric Clark’s föreläsning under stadskampsveckan

Eric Clark, professor i kulturgeografi vid Lunds Universitet, höll en föreläsning om den ojämlika utvecklingen i svenska städer. Föreläsningen gick igenom hur nyliberalismen de senast 20-30 åren tillåtits att gå bärsärkagång genom våra gemensamma institutioner och med våra gemensamma tillgångar. Vidare diskuterades hur aspekter av våra städer som helt tillåtits stå utanför penning-relationer, så som stadens offentliga rum har gått från att vara ”allmänningar” som skapats och fritt använts av stadsinvånarna till att bli en handelsvara på en marknad.

Föreläsningen hölls på ABF Lunds lokal den 9e maj 2012 som en del av Förbundet Allt åt allas stadskampsvecka.

[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/tracks/46831008″ iframe=”true” /]

Kategorier
Material

Omvandlingen av stadsdelen Ålidhem

Stadsdelen Ålidhem, ett av de områden i Umeå som byggdes under miljonprogrammet, genomgår just nu vad som inte kan beskrivas på något annat sätt än med termen omvandlingsprocess. Vad innebär detta för oss som bor i området och vilka är de bakomliggande drivkrafterna för den omfattande förändring vi står i startgroparna av?

Ålidhem byggdes till största del under det så kallade miljonprogrammet mellan 1965–73 och planerades geografiskt utifrån närheten till å ena sidan det framväxande universitetet och å andra sidan, Norrlands universitetssjukhus (NUS) som idag är Umeås största arbetsplats. Till sin karaktär har stadsdelen hela tiden bestått i en blandning av vanliga hyresrätter, studentlägenheter och en mindre andel bostadsrätter. I den ursprungliga planeringen byggdes stadsdelen för 8500 invånare, varav lite mindre än hälften – 3500 – studenter. Här byggdes vid sidan av bostäder också ett centrum, Folkets hus/ungdomsgård, en värmeverksanläggning och två skolor, en för årskurserna 1–5 och en 6–9. Mellan i princip varje kvarter låg ett dagis vilket både visar på dåtidens barntäthet i stadsdelen men troligen i viss mån att barngrupperna var mindre.

Stadsdelen kom med tiden, precis som de flesta stadsdelar byggda under denna epok, att klassas som ”problemområde”. Man kan ifrågasätta innebörden av ett sådant rykte, men det finns ett värde i att nämna detta för att förstå den utveckling som Ålidhem tycks ta under 2000-talet, och framförallt under vårt nuvarande årtionde. Att en skolstrejk utbröt på Kolbäcksskolan vid millennieskiftet, bland annat i missnöje med allt för stora skolklasser, kan emellertid ge en fingervisning om barnkullarnas storlek fram till relativt nyligen.

Vid sidan av höjdpåbyggnad av hus i studentkvarteren Historiegränd och Pedagoggränd, två nya kvartersbyggen på Magistervägen och Laboratorvägen bestående av tio huskroppar, samt vissa uppfräschningar av bostadsrättskvarteren på Biologi- & Kemigränd har Ålidhem in på 2000-talet varit sig relativt likt i bebyggelse- och boendesammansättning.

En ny inramning av stadsdelen
När 2010-talet närmar sig tycks dock en rad faktorer sammanfalla som ska komma att påverka Ålidhem och oss som bor här. Det första som sker är beslutet att lägga ner Ålidhemsskolan, d v s högstadieskolan (6–9) p g a minskande elevunderlag och bygga samman denna med Kolbäcksskolan (F–5) till en F–9 skola. Själva beslutet fattas 2005, alltså bara fem år efter strejken på Kolbäcksskolan, och 2010 invigs den nya skolan. Även stadsdelsbiblioteket som tidigare låg i högstadieskolan i anslutning till Ålidhems centrum, flyttar till den nya skolan. Parallellt med denna marginella förändring som tyder på en minskad andel barn i stadsdelen, antar Umeå kommun en övergripande tillväxtlinje om att bli 200 000 invånare fram till år 2050. Man börjar också anta en serie fördjupningsplaner till den allmänna översiktsplanen för stadsplaneringen med fokus på befolkningstillväxten. Som vi tidigare nämnt såväl i vår kortdokumentär ”Den nyliberala staden” som i kvartersbladet Gemensamt! nr 3/januari 2012, har Umeås utveckling allt mer förflyttats från ett synsätt som utgår från att i första hand bygga för att tillgodose medborgarnas behov, till en utveckling där man ser staden som ett företag i konkurrens med andra företag om att locka turister, inflyttare och investeringar. Med Ålidhem i fokus märks detta när vi analyserar hur Umeå kommun väljer att beskriva stadsdelen för potentiella inflyttare via umea.se :

”Den genomsnittlige Ålidhemsbon vaknar lite senare än övriga invånare i Umeå, men har å andra sidan gått och lagt sig      samtidigt som…

… grannarna på Gimonäs äter sin frukost. Gårdagens grillkväll och efterföljande pubrunda på campus slutade i en uppsluppen korridorfest med ett gäng utbytesstudenter. Nu lockar mat och något läskande från Centa eller ÅC, som Ålidhems centrum kallas i folkmun.

Hit kommer alla.. Med många bekanta ansikten och pratstunder drar handlandet lätt ut på tiden, men vad gör det? Det finns ännu gott om tid innan dagens föreläsning börjar. Med mat i magen rör sig sedan Ålidhemsbon mot universitet, och hälsar glatt mötande på vägen som haft den stora oturen – morgonföreläsning. En vanlig dag börjar kvart över ett, men slutar aldrig innan midnatt.”

Liknande låter det på Universitetets egen beskrivning av olika stadsdelar:

         ”Ålidhem är Umeås studentområde nummer ett! Ca 4 km från centrum och 1,5 km från universitetet. Större delen av området är byggt på 60- och 70-talen. Här bor många studenter, så bli inte förvånad om det pågår en fest i vartannat hus på lördagskvällarna.”

Dessa beskrivningar torde vara främmande för den cirka hälft av Ålidhemsborna som inte är studenter. Men bilden är inte bara ett fall av verklighetsförfalskning från kommunorganisationen i sig – framförallt påvisar den vilken bild man har som ambition att förmedla och vilken inriktning man ser som önskvärd för området långsiktigt när man lockar nya invånare. En sak är tämligen säker: Exempelvis en småbarnsförälder som planerar en flytt till Umeå och läser dessa beskrivningar kommer med stor sannolikhet att välja bort Ålidhem om möjligheten finns. Ambitionen att planera blandade områden ur en socialpolitisk synvinkel tycks försvinna till förmån för en planering där olika områden nischas för olika grupper i en större ambition att locka inflyttare. Ingenstans tycks en konsekvensberäkning av detta homogeniseringsprojekt (alltså en likriktning av områdets befolkningsunderlag; att alla som bor i stadsdelen ska tillhöra samma kategoriseringar socialt och/eller ekonomiskt, t ex studenter) finnas från kommunens sida.

Nybyggen och en hållbar stadsdel
I det mer konkreta tar två stora projekt vid från Bostadens (Umeås allmännyttiga bostadsbolag) och Umeå kommuns sida. Under julhelgen 2008 brinner en hel gård i hyreskvarteret på Geografigränd ner till grunden. När Bostaden beslutar att bygga upp kvarteret sker en rad genomgripande strukturförändringar; de större familjelägenheterna försvinner till förmån för endast ettor, tvåor och treor vilka i sig är små i kvadratmeterstorlek, husen klimatanpassas (mer om det snart!), och de nya hyrorna blir avsevärt högre än i de gamla husen (cirka 30–35 %). Broschyren som marknadsför de nya lägenheterna tecknar knappast en bild av målgruppen som de låginkomsttagare av varierad etnisk bakgrund som i allmänhet kännetecknar befolkningen på Ålidhem; istället tycks det vara en urban, miljömedveten medelklass som önskas.

Det andra som sker, samtidigt som planerna klargörs för nya Geografigränd, är lanseringen av en satsning under namnet ”Hållbara Ålidhem”, i vilken alltså ovan beskrivna projekt utgör en beståndsdel. Med hjälp av ett visst ekonomiskt tillskott från EU vill Umeå kommun påbörja en satsning för att anpassa Ålidhem till att bli ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart område – allt enligt gängse hållbar-utvecklingsdogm. Man påbörjar 2009 vad man från Bostadens sida kallar en ”dialog” med oss Ålidhemsbor för att få synpunkter om hur vi uppfattar vårt område, och vad vi ser för behov. Under sommaren håller politikerna ett jippo på en innergård i hyreskvarteret Matematikgränd, (i princip) helt utan närvaro av boende, för att inviga de så kallade pilot- & referenshusen som utgör den första fasen i renoveringsprojektet för miljöanpassning. Om satsningen med solenergipaneler, isolering och renoverade lägenheter ses som lyckat (i termer av minskad energiförbrukning) kommer delar av beståndet gå samma väg, är tanken. Under 2011 släpps också en slutrapport för själva boendedialogen via projektets hemsida. Stor fokus läggs vid begreppet ”social hållbarhet”, vilket konkret handlar om att göra området ”tryggare” och ”säkrare” för de boende genom en rad åtgärder; t ex små parkprojekt, bättre gatubelysning, moderniserad skyltning och liknande. Beträffande t ex eventuella hyreshöjningar, förändringar av boendesammansättningen och liknande nämns intet. Detta trots att ”standardhöjande åtgärder”, vilket är ett faktum i t ex miljöanpassningen på Matematikgränd, är en faktor som ligger till grund för hyreshöjningar enligt det hyressättningssystem – ”Poängen” – som tillämpas i Umeå. Enligt en artikel i Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra från maj 2011 har hyran höjts med 5 % i pilothuset sedan renoveringen hittills men en full finansiering enligt gällande principer skulle kunna innebära en hyreshöjning på mellan 30 och 50 procent. Något som i så fall även skulle gälla för de övriga elva hus som ska renoveras och anpassas med samma metoder.

Renoveringar & hyreshöjningar – Vem har råd att bo?
I augusti 2011 påbörjas ännu en stor förändring för boende på Ålidhem, denna gång i hyreskvarteret Språkgränd. Informationen är knapphändig, men hyresgäster i de första tre trappuppgångarna informeras att ett stambyte (byte av rören i huskroppen) ska genomföras varpå man samtidigt tänker renovera badrummen. Denna förändring ska enligt ett pressmeddelande på Bostadens hemsida, signerat två månader efter påbörjat arbete, genomföras på hela Språkgränd 20–41 och pågå fram till 2013. I januari 2012 meddelar Bostaden via sin hemsida, och Hyresgästföreningen via ett brev till sina medlemmar, att Bostaden begär 3,8 % i hyreshöjning för att finansiera renoveringsbehovet. Detta trots att Bostaden redan idag är ett av fem allmännyttiga bolag som tar ut procentuellt mest vinst av sina hyresgäster och har en årlig vinst det senaste året på över 60 miljoner kronor. Ann-Sofi Tapani, VD för Bostaden menar att de idag tar ut mindre än riksgenomsnittet för just renoveringar, 152 kr per m2 vilket nu alltså ska höjas till 167 kr per m2 . Den stora allmänna vinsten motiverar Bostaden med att finansiering av nybyggen behövs. Vad som sällan diskuteras i detta sammanhang är varför vi som för närvarande är hyresgäster ska bekosta Umeås generella bostadsbyggande, snarare än att alla boende i staden deltar i finansieringen, t ex via skatteintaget. Med nuvarande metod förväntas vi acceptera hyreshöjningar för att bekosta bostadsbyggen åt andra samtidigt som t ex en villaägare slipper.

Något som inte heller framgår med någon större tydlighet är faktumet att fler hyreshöjningar lär följa med renoveringsprojektet. Den höjning som nu sker förebyggande motiveras alltså med behov att bekosta renoveringen i sig. Men renoveringen av badrummen utgör även en så kallad ”standardhöjning” vilket inräknas som en variabel i just hyresnivån vid förhandlingarna. När renoveringarna så väl är genomförda kommer alltså Bostaden med största sannolikhet begära ytterligare en höjning på några procent för att lägenhetens standard höjts. Att sia i hur stor denna höjning kan komma att bli är omöjligt, men det finns exempel från liknande projekt i andra städer som kan ge en fingervisning.

Sent under hösten 2011 släppte Hyresgästföreningen en rapport skriven av Sara Westin, forskare vid institutet för Bostads- & Urbanfrågor vid Uppsala Universitet. I rapporten har hon undersökt just snarlika renoveringsprojekt i Uppsala och förorter till Stockholm med fokus på konsekvenserna för hyresgästerna, samt hyresgästernas åsikter. I de granskade områdena har bostadsbolagen förvisso även renoverat kök, vid sidan av badrum i samband med stambyte, men de begärda hyreshöjningarna efter standardhöjningen har i vissa fall uppgått till så mycket som 60 %. I flera fall har detta, av vad som kan tyckas vara logiska skäl, skapat omfattande konflikter med de boende. Sara Westin beskriver hur stambyten allt oftare används som förevändning för att samtidigt höja standarden på lägenheterna, och på så sätt höja ett områdes standard och bostadsbolagets avkastning på lägenheterna. I denna förevändning är termer som ”trygghet” och ”säkerhet” ofta bärande då dessa i allmänhet ses som positivt laddade och därför försvårar kritik av projekten. Här finns alltså en slående likhet med hur Bostaden marknadsfört projektet Hållbara Ålidhem under just sådana epitet, vilket vi tidigare nämnt i denna artikel. Det går självfallet inte dra några direkta slutsatser av huruvida renoveringarna följs av likartade chockhöjningar av hyran på Språkgränd som Westin beskriver i andra städer. I en artikel som granskar renoveringarna säger emellertid Sven-Olov Lindström som är förhandlare för Bostaden att det skulle kunna handla om 5 – 10 %. Huruvida detta är inklusive eller exklusive nuvarande höjning på 3,8 % framgår inte. För en av våra medlemmar som bor i området skulle en hyreshöjning på 10 % innebära 490 kr i månaden, eller nästan 6000 kronor om året för en tvåa på cirka 70 m2.

Varför och för vem förändras Ålidhem?
Att miljonprogrammets bestånd i allmänhet, och Ålidhem i detta fall, lider av omfattande behov av renovering torde för de flesta hyresgäster vara en självklarhet. I Allt åt Alla Umeå har vi under det senaste året påbörjat ett självundersökande projekt, just med detta syfte under namnet ”Hem jävla hem” där utgångspunkten varit de problem vi upplevt i våra egna bostäder. Att de flesta hyresgäster gläds över ett nytt badrum är alltså sannolikt, och inte heller det vi väljer att fästa kritik gentemot. Samma sak gäller försöken att klimat- & hållbarhetsanpassa städer och bostadsområden. Ambitionen i detta fall är viktig, rent av nödvändig för framtiden. Det gäller såväl i hänsyn till klimatproblemen och växthusutsläppen som i det konkreta för hyresgästerna som troligtvis ges ökad trivsel med t ex bättre isolerade lägenheter utan kalldrag vid fönster- & dörrlister.

Det som emellertid är intressant att fästa uppmärksamheten på är hur dessa processer, medvetet eller omedvetet, riskerar att omvandla boendesammansättningen på Ålidhem genom att tränga bort de med låga inkomster till förmån för mer köpstarka grupper. Trots att de olika renoveringsprojekten med sannolikhet kommer föranleda stora hyreshöjningar saknas helt diskussion och riskberäkning om huruvida vi som idag bor här kommer att ha råd att bo kvar i framtiden – något som visat sig vara ett centralt problem i de områden Sara Westin undersökte i Uppsala och Stockholm.

Men det är, som vi med tydlighet visat, inte bara i renoveringarna i sig en omvandlingsprocess märks av. Tvärtom tycks den i viss mån sanktioneras av Bostaden och Umeå kommun genom försöken att medvetet nischa området för att locka vissa grupper, främst studenter och mer köpstarka unga vuxna samtidigt som vanliga låginkomsttagare och barnfamiljer trängs bort ur själva bilden av vem som passar in i områdets marknadsföring. En process som förändrar områdets karaktär, även inräknat alla de tendenser vi hittills uppmärksammat, är något som sker över långt tid – kanske längre än ett decennium. Det kan därför, i vardagen, vara svårt att sätta fingret på vad som händer trots att förändringen sker så nära oss. En omvandling av Ålidhem likt den som riskerar att följa med kraftigt höjda hyror och nischad marknadsföring mot vissa specifika grupper innebär i praktiken en tilltagande segregation såväl här som på andra platser dit de i bilden av Ålidhem icke-önskvärda med tiden hamnar. Det följer tydligt den allmänt gällande nyliberala formen av stadsplanering, och innebär samtidigt att de socialpolitiska ambitionerna blir sekundära i förhållande till försöken att skapa ekonomisk tillväxt. Att detta samtidigt sker under förevändning av begrepp som ”social hållbarhet” kan i sammanhanget tyckas vara närmast ironiskt.

Det vi som bor på Ålidhem bör fråga oss är i vilket syfte våra bostäder renoveras, och vårat område klimatanpassas. Vem är den framtida Ålidhemsbon? Vi vill uppenbarligen att våra lägenheter ska renoveras, men är vi beredda och har vi råd att finansiera det hela på hyran?

Det finns gott om exempel på hyresgäster som i liknande situationer valt att organisera sig, och som vunnit över såväl de bildliga omvandlingsförsöken som över de mer konkreta försöken att trissa upp hyrorna. Är vi beredda att ta upp den kampen om vårt eget område?

Kategorier
Material

Kvartersbladet Gemensamt! (nr 3/jan 2012)

Kvartersbladet Gemensamt! är Allt åt Alla Umeås blad som delas ut till boende, främst i vanliga hyresrätter, på Ålidhem. I dagarna trycktes nr 3/januari 2012 med tema; Umeås stadsomvandling & översiktsplaner. Om du vill dela bladet i ditt eget kvarter är det bara att skriva ut PDF-filen.

Utdrag ur texten ”Umeå förändras – men för vem och varför?”:

Förhoppningen som finns med denna strategi är att pengar genom investeringar och turister ska flöda in i kommunens kassa och dessa pengar ska komma kommunens invånare till del. Men det är ytterst tveksamt om detta kommer ske. Att satsa på att marknadsföra sig själv som kommun är inte en engångsinvestering. Även om ett kulturhus är byggt så lär det snart behövas ett nytt prestigeprojekt för att inte hamna efter andra städer. Ett värre, men mycket möjligt, scenario är att dessa satsningar inte lockar de investeringar och turister som kommunen hoppas. Då kommer Umeås invånare själva få betala för stora, dyra projekt som aldrig var skapade för dem.

En fördjupad version av texten i bladet kommer att publiceras här på alltatalla.se för de som vill veta mer!
Klicka på länken nedan för att se bladet som PDF:
gemensamt_03