Husockupation har varit ett viktigt verktyg för den utomparlamentariska vänstern i många år och har med framgång använts både för att skapa uppmärksamhet kring politiska frågor och för att de facto skapa nya viktiga platser i staden. I Sverige har det funnits flera vågor av ockupationer, varav den senaste ägde rum runt 2010 då mängder av hus togs över av ockupanter runt om i landet. Nu har det inte funnits  någon ockupationsrörelse att tala om på länge. Vissa menar att en sådan rörelse  inte längre är möjlig på grund av polisens repression och försvagningen av “aktivistvänstern”. Andra ser helt enkelt inget värde i metoden. Den var populärare när rörelsen hade en mer radikal och militant framtoning.

Nu har ockupationen, trots alla nejsägare, gjort comeback i Göteborg! De senaste månaderna har Allt åt alla Göteborg med vänner tagit över flera lokaler i staden för att skapa öppna platser för kultur och politik. Vi har alltså redan bevisat att det går att ockupera hus. Men vilket värde har det? Kan vi använda metoden för att göra mer än att bara tillfredställa revolutionsromantiker?

En stad man inte längre kan leva i

Idag faller kapitalismen in i en allt djupare kris. Gamla sanningar luckras upp och även om samhället genomsyras av pessimism och politisk depression är folk överens om att saker inte kommer kunna fortsätta vara som de varit.

Det kan inte ha undgått någon i Göteborg att stora affärskedjor och hotell tar upp en allt större del av utrymmet i staden. Det kapitalistiska systemet är ingen nyhet men marknadens hårdnande grepp om staden kan man både känna och se. Marknaden kväver oss. Snart kan vi varken bo, många har inte kunnat det på ett bra tag, eller röra oss fritt i staden.

Folk blir mer och mer alienerade.  Många upplever inte att de är en del av staden, bara att de kan konsumera den. Att vara exempelvis göteborgare blir mer en fråga om att köpa varan Göteborg av de fastighets- och nöjesföretag som äger staden än att faktiskt höra hemma här. Ni känner igen problembeskrivningen.

För hyresgäster ökar hyrorna och för bostadsrättsägare räntorna. För de som vill engagera sig i den fria kulturen och göra något blir läget hela tiden värre. Lägre bidrag, mer restriktioner och högre hyror för alla alternativa kulturscener.

Truckstop Alaska fick 2019 ge vika efter påtryckningar. Fraggelberget vräktes samma år. Idag hotas inte bara ideella verksamheter som Viktoriahuset utan också institutioner som Konstepidemin. Situationen blir alltmer desperat, syret tar slut och den fria kulturen kvävs.

En debatt om detta har länge bubblat under ytan men i och med att Drömmarnas Monument upprättades på Götaplatsen har frågan om vår tillgång och rätt till stadens utrymmen gjort inmarsch i den allmänna diskussionen.

Vi vill väcka agens hos människor. Här har vi ett perfekt tillfälle. Vi kan visa folk hur den enda lösningen är att ta situationen i sina egna händer genom att expropriera expropriatörerna och ta över deras lokaler! Om de inte tänker låta oss ha några utrymmen och dessutom tvingar ut oss från de som redan finns har vi inget annat val än att själva skapa nya.

Det är inte bara rätt, utan det enda alternativet, många kommer att förstå detta. Situationen har verkligen blivit desperat och folk är trötta på Göteborgs Stads förljugna retorik om framtidens Göteborg. Reklamerna för nybyggda områden och hotell som pryds av omänskligt glada människor måste få ett radikalt svar. Konflikten måste fram i ljuset

Vi måste skapa nya erfarenheter

I den utomparlamentariska vänstern har folk varit oerhört försiktiga de senaste åren. Det gäller många saker men minnena av att ta över platser blir alltmer avlägsna för varje dag.

Idén att vi kan kämpa och segra på egna villkor måste återupplivas.

Att lyfta ockupationen som ett kampmedel kommer bli ett sätt att flytta fram positionerna i många frågor. Både kultur och bostad berörs av allt detta.

Det arbetarklassen inte har kan den ta, det som inte finns kan arbetarklassen bygga, det är arbetarklassen som skapat allt av värde. Kapitalisterna tvingar sig på oss och vi behöver inte acceptera det. Man kan kalla dessa sanningar  floskler men de sammanfattar vad vi vill få folk att tycka. Ockupationen är en medvetandegörande handling.

Läget för kultur och föreningslivet i Göteborg är akut. Det kommer snart inte finnas något att försvara när de få platser som fortfarande finns bara fortsätter att ersättas med  glaslådor som blir hotell och kontor. Om vi vill ha utrymmen i staden, om vi vill kunna göra arbete som direkt angriper gentrifieringen, är det nu eller aldrig.

2024-01-15