Kategorier
Allmänt

Intervju: Allt åt alla på “Rätten till staden känner inga gränser”-demonstration i Hamburg

Den 21a december 2013 arrangerades en stor demonstration av den autonoma rörelsen i Hamburg i solidaritet libyska flyktingar i staden, mot lyxrenovering av hyreshus i St Pauli och mot kommunens försök att omvandla det ockupera huset Rote Flora till någon slags kommunalt projekt. AÅA Malmö och Lund fixade en resa ner med ett tiotal aktivister från Skåne och Stockholm, för att hjälpa våra kamrater i Avanti med att arrangera ett Rätten till staden-block. Dagen slutade i ett våldsamt polisingripande och omfattande upplopp, och har varit en bidragande orsak till att mycket omdiskuterade “visitationszoner” upprättats på tre platser i Hamburg. 

AÅA webred: Varför var det demonstration? Vilka frågor stod på spel? Vad är den lokala bakgrunden?

Jonas: Det har pågått en rad olika kamper mot hyreshöjningar, om det offentliga rummet, mot gentrifiering och om ockuperade hus i Hamburg under flera år, vilket för kanske fem år sedan gav upphov till en kraftfull Rätten till staden-rörelse med rötter tillbaka till 80-talets ockupanter men med ett större socialt fokus. Rörelsen har fått stort genomslag inte bara i aktivist-scenen, utan även dragit in nya grupper i dessa kamper och på så sätt tvingar kommunens politiker att reagera. Samtidigt som detta har hänt i Hamburg – och många andra städer – har två kamper seglat upp i staden: för bevarande av det gamla och tyvärr tokigt slitna ockuperade huset Rote Flora, och för en grupp på runt 300 självorganiserade libyska krigsflyktingar att stanna och ges sociala rättigheter i väntan på uppehållstillstånd. Demonstrationen var ett försök att koppla ihop dessa två frågor genom att inordna dem i den större diskussionen om “rätten till staden”. Rätten till staden-aktivister har under sommaren jobbat kring båda dessa frågor, och inte minste frågan om Libyen-flyktingar har dragit enorma stöd-demonstrationer och satt en fantastisk press på de lokala politikerna. Demonstrationen den 21a var dock första gången som Rätten till staden inte bara länkade samman projekten genom att samarbeta med dem, utan genom att föra samman dem i samma demonstration. 

 

AÅA webred: Vad ville ni som organiserade aktivister bidra med, och hur?

Jonas: Vi ville gå i Rätten till staden-blocket eftersom det till stor del arrangerades av Avanti, en utomparlamentarisk socialistisk organisation vi har ett ganska utvecklat samarbete med sedan några år tillbaka. Som jag ser det är det som man kan bidra med i en den här typen av mobilisering oftast att vara någon handfull i en ganska tight och väl sammansvetsad grupp som helt enkelt bara tar det lugnt och gör som man bli tillsagd av demonstrationsledningen så gott det går. Som utomstående är det lätt att det blir fel när man ska ta egna initiativ utan att känna till alla lokala förhållanden, så då är det bra ha en stark struktur att inordna sig i. Vår grupp tog helt enkelt en kedja i början av demon och höll den så gått vi kunde tills demonstrationen splittrats upp. Vi är så klart intresserade av att lära oss mer av Rätten till staden nätverket, som ju är något av de politiskt mest intressanta som sker i Europa just nu – och inte minst kring hur de 300 libyerna har självorganiserat sig och vilken typ av stöd från aktivistgrupper som har fungerat och inte fungerat i relation till det. Eftersom förloppet blev så våldsamt var det svårt att göra detta, då Libyerna inte ens kunde komma in i demonstrationen – men det blev en del ganska spännande diskussioner senare på kvällen på de efterföljande stödfesterna och ett rave i det ockuperade kvarteret Gängeviertel…

 

Eftersom det var stora demonstrationer i Kärrtorp samma helg hjälpte vi en ultrasgrupp att översätta och fixa solidaritetsbanderoller på FC St. Paulis hemmamatch mot Karlsruhe, och vi gjorde även en liten hälsning från oss och våra värdar i Avanti med en gemensam solidaritetsbanderoll.

 

 

 

AÅA webred: Hur såg mobiliseringen ut? Hur var själva demonstrationen? Hur kändes det?

Martin: Mobiliseringen inför demonstrationen hade uppenbarligen varit stor. Vi hörde att det var kamrater från flera andra länder på plats, bland annat Polen och Holland. Demonstrationen var vad vi såg inte särskild lyckad. Eller det beror ju såklart vad man ville ha ut av den. Jag tror vi lyckades gå 20 meter. Vad vi fick höra senare så hade den främre delen av demonstration blivit attackerad, eller attackerade, polisen. Det var kanske 30 minuter av stenkastning och flaskkastning och sedan lyckades polisen splittra upp och säcka demonstrationen. Men delar av den splittrade demonstrationen genomförde sina egna demonstrationer. När klockan slog fem förklarades demonstrationen avslutad men det fanns flera mindre oroshärdar. 

 

 



AÅA webred
: Hur svarade polisen? Vad händer under dagen och kvällen? Hur såg styrkerelationerna ut?

 

Martin: Polisen hade uppenbarligen kraftsamlat inför demonstrationen. Vi har hört lite olika siffror om hur många som skulle varit i tjänst under dagen och kvällen från 2800 till 4000 extra kravallpoliser i tjänst. Däribland var en rad influgna specialförband från olika tyska delstater som brukar räknas som bäst i världen på upploppsbekämpning. Minst tvåtusen verkar vara en säker siffra. Polisen agerade hårt mot demonstrationen. Från där jag stod såg man inte mycket mer än att polisen attackerade in i sidorna på vårt block. Vi lyckades trycka tillbaka dom åtminstone två gånger innan blocket retirerade upp på en sidogata. Där blev vi stående i en timme eller mer.

Jonas: Polisen hade full koll på demonstrationen, i den mån det ens går att kalla det för en demonstration. I efterhand kan man se att polisen gick in i fronten på de första blocket när det bara hade gått 50 meter – det ledde så klart till bråk. Då stängde de av alla sidogator till alla block, så att inte fler folk kunde ansluta sig och började pressa på framifrån. Trots mycket, mycket hårdnackat motstånd av Flora-blocket pressades den främre delen långsamt tillbaka in blocken längre bak, och våran kedje-struktur började brytas sönder. Även om polisen i vissa perioder trycktes tillbaka av ett hårt bombardemang spelade de inte någon större roll i sammanhanget, eftersom det fanns ett antal “lager” av avspärrningar och varje gång en avspärrning pressades bak fanns det en ny som hindrade demonstrationen från att bryta sig ut. Polisen provocerade helt enkelt fram en konflikt de visste skulle leda till hårda kravaller förr eller senare på den plats som de hade valt ut, och kunde därför inte bara kontrollera läget i flera timmar utan också se till att flera tusen aldrig kunde ansluta sig till själva demonstrationen och att demonstrationen aldrig kunde gå. Samtidigt som detta hände pågick ganska hårda kravaller i andra delar av Hamburg, men det var inte förrän polisen försökte flytta ut demonstrationen från samlingsplatsen genom att öppna upp en avspärrning som de verkligen tappade kontroll över läget. Under natten präglades staden av hårda kravaller, men man kan tänka sig att det skulle blivit ännu värre om inte polisen så tydligt slagit sönder alla strukturer och tröttat ut en majoritet av de demonstranterna under eftermiddagens säckning….


AÅA webred:
Vad blir de politiska resultaten? Hur kommer detta påverka de olika kamperna och möjligheten till liknande framtida samarbeta och hur kommer det påverka arbetat med fler stora demonstrationer? Och vad är grejen med visitationszonerna som upprättats nu?

 

Jonas: För Flora så har det ju sedan länge varit en situation som påminner om Ungdomshuset i Köpenhamn. Politikerna vill mest bli av med problemet, och efter vad som hände med Köpenhamn är de beredda att kompromissa för att undvika att staden förknippas med återkommande upplopp som en hämnd för en eventuell vräkning. Exakt var förhandlingar ligger nu är svårt, då en del broar har bränts samtidigt som hotbilden blivit ännu mer tydlig. Med sossarna vid makten i Hamburgs senat så kan man nog räkna med någon slags politisk lösning, speciellt med tanke på att de är indragna i en konflikt med markspekulanten som köpte Flora för ca 10 år sedan – vilket ju påminner om Fadershusets konflikt med Köpenhamns kommun. Hur som helst kommer Floras officiella ägare behöva vinna över delstatssenaten om han ska göra något med huset, eftersom det är de som kontrollerar polisen – och det kan bli svårt.

 

Däremot blev det ju uppenbart hur svårt det var att föra samman kamper med väldigt olika dynamik och formad av helt olika politiska kulturer i samma demonstration. Även om ingen på ett strategiskt plan egentligen ville ha upplopp – eftersom det skulle göra det svårare att avsluta förhandlingar om Flora och dra legitimitet från de andra sociala kamperna – var det oundvikligt. Och fastän Flora-kampanjen behövde Rätten till staden-nätverket för att få en breddad mobilisering och Rätten till staden-nätverket såg Rote Flora som en oerhört viktig fråga, blev det uppenbart att hur lätt det var för polisen att provocera demonstrationen till att övergå i kravaller, och vilket en oerhörd repressionssapparat polisen har att sätta in i sådana situationer, kommer göra det svårt för fler liknande samarbeten Så även om en stark hotbild har skapats och folk är oerhört arga på polisen, är de politiska splittringen mellan olika grupper kring mycket större än förut. Det kommer bli ett problem.

 

Visitationszonerna innebär att ett gammalt polisbeslut återupplivats som ger polisen rätt att kräva id och visitera personer utan brottsmisstanke. Som förevändning har ett angrepp på en polisstation i St Pauli en vecka efter demonstrationerna, där poliser utan skydd fick gatstenar kastade på sig – något som eventuellt verkar vara en ren lögn. Zonerna har kombinerats med massiva polisinsatser vid spontana protester mot polisens repression efter den 21a, så det blir ett sätt att omöjliggöra en politisk kritik av situationen – och det är ju ett reellt problem.

 

Martin: Dom här visitationszonerna är verkligen ett tecken på att politikerna är desperata.

 

AÅA webred: Tack för informationen, vi ser fram emot att höra mer om utvecklingen i Hamburg i framtiden.

 

[Efter en rad protester och hot om en juridisk process har visitationszonerna upphävts av polisen själva, den 13 januari 2014.]


 

Kategorier
Malmö

Reserapport från Hamburg

Under helgen 9-11 november reste en grupp från Allt åt Alla Malmö och Lund till Hamburg för att träffa våra kamrater i Avanti och delta i en demonstration på temat ”Stoppa Hyresvansinnet” (Mietenwahnsinn stoppen).

Avanti är en tysk antikapitalistisk organisation som funnits sedan 1989 och har idag lokalgrupper i 8 tyska städer. Avanti har ett öppet och odogmatiskt men samtidigt militant arbetssätt som vi tycker är inspirerande.
Organisationen har under några år varit drivande i att skapa ett nätverk som länkar samman olika enfrågegrupper under parollen ”Rätten till staden” i bland annat Hamburg, och de har kämpat mot hyreshöjningar, gentrifiering, bostadsspekulation, nedgångna förorter, och för självförvaltade allmänna sociala rum i staden.

Sättet de har organiserat sig har lyckats föra samman flera olika, specifika mindre grupper till en större kraft som satt en enorm press på lokala politiker att börja bygga hyreslägenheter till låginkomsttagare och därmed gjort det till den viktigaste valfrågan i förra lokala valet.

Minst lika viktigt har varit lokala kamper om allmänningar som att starta och försvara mötesplatsen Centro Sociale, dra i gång ett fungerande stadsodlingsprojekt i Karoviertel, satt upp och egna anslagstavlor för politisk ”kvartersinformation”, drivit framgångsrika kampanjer mot att bebygga parker och varit en del av rörelsen som försvarat och legitimerat ett stort antal husockupationer (där det viktigaste har varit ockupationen av kvarteret Gängeviertel som pågått i två år).

Allt åt alla i Malmö och Lund har under flera år haft ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte med Avanti och andra grupper inom Rätten till staden-nätverken, eftersom vi intresserat oss för samma frågor och hoppats kunna lära oss av varandras kamper. Mer än att visa att det är möjligt att kämpa till sig nya rättigheter till staden om man organiserar sig brett, odogmatiskt och radikalt, har vi kunnat lära os en mängd praktiska saker av att hjälpa varandra med mobiliseringsarbete.

Inför den årliga demonstration mot ”hyresvansinne”, som sammanföll med att det var 25 år sedan barrikader restes vid Haffenstrasse, valde en grupp fAÅA-aktivister att åter besöka Hamburg, för att hjälpa till med demonstrationen och umgås och diskutera med våra kamrater.

På fredag eftermiddag tog vi tåget till Hamburg, något som går förvånansvärt snabbt , cirka 5 timmar – alltså ungefär som att resa till Stockholm.Väl på plats hjälpte vi till att måla färdigt några banderoller samt umgås med våra tyska vänner och planera vår insats inför morgondagen.

Följande morgon slöt vi upp på samlingsplatsen och hjälpte Avanti att ta täten i demonstrationen, hålla i banderoller och flaggor och dela ut informationsblad om läget i staden. Demonstrationen hade på grund av välkomnande attityd ett stort stöd i Hamburgs breda vänster med ett antal olika block uppstyrda av olika grupper i olika storlekar, men det framgick ändå tydligt att det var den utomparlamentariska vänsterns agenda som stod i centrum. På grund av ett hektiskt, defensivt antifascistiskt arbete de senaste halvåret hade nätverket inte gjort ett lika stort förarbete som föregående år, och det kom ”bara” ca 4000 personer på demonstrationen.

Halvvägs genom demonstrationen gick det ut information om att flera hus höll på att ockuperas – vilket firades med konfetti och bengaliska eldar. Vår grupp sökte sig, när vi inte längre var behövda i demonstrationen, till ett av husen. Det var då redan helt omringat av ett mycket stort antal kravallpoliser, och det fanns tyvärr inte mycket att göra för att bistå husockupanterna. Istället återvände vi till demonstrationen som så småningen avslutades på Hafenstrasse, som är en gata med ett stort antal ockuperade hus. Hela denna helg pågick där 25års-firandet av de husockupationerna, det anordnades pubar, fester, filmvisningar och föredrag. Även här höll människor igång gatuaktivism med bl.a. brinnande barrikader, som flera gånger tvingade polisen att rycka in och på så sätt drog bort resurser från deras insatser mot de ny-ockuperade husen. Tråkigt nog avhystes dock de nya ockupationerna i alla fall.

Efter en lång dag med en fet demo och bra utbyte med Avanti gick vi och la oss och följande dag tog vi tåget hem till Skåne igen, nöjda med vår egen insats och glada över gästfriheten som våra tyska kamrater visat och den spännande rörelse de har.

När Allt åt alla först fick kontakt med Avanti var vårt mål att skapa ett internationellt kontaktnät för samarbete och utbyte av erfarenheter utifrån liknande lokalt förankrade kampers perspektiv. Med finanskrisen urartning i vår omedelbara närhet och den allt mer desperata situationen i södra Europa har vi tvingats inse att ett internationellt utbyte kring lokala frågor bara kan utgöra en aspekt av ett sådant samarbete. När våra direkta grannländers befolkning spelas ut mot varandra med överhetens allt mer öppet rasistiska retorik och våldsamma politik är behovet större än någonsin av att återskapa den internationella solidaritet som steg för steg har monterats ned av nyliberalismen.

Krisens auktoritära nedskärningspolitik håller på att söndra europa och kväsa all framtidstro och kampvilja, men den gemensamma kampen mot denna politik kan också föra oss närmare. Detta kräver ett utökat lokalt motstånd och konkreta segrar, men också att kamp länkas samman och koordineras över gränser som under det pan-europeiska strejkuppropet den 14 november. Om inte de som står i frontlinjen idag får stöd lyckas rida ut stormen är våra möjlighet att sätta oss upp mot överheten när krisen blir akut här obetydlig.

Tillsammans arbetar vi nu med en rad projekt för att delta i stärkande av ett internationellt utbyte och ökad solidaritet mellan grupper i de länder som krispolitiken nu värst drabbar och de platser som ännu är inne i en tidig fas av nedskärningarna. Mobiliseringen till banktroikans möte i Frankfurt i våras och Agora-mötet i Madrid nu i höstas var de första stegen – och fler liknande internationella mobiliseringar planeras i dagsläget i såväl norra som södra Europa, och kanske senare i andra delar av världen. Vår enda chans att besegra Valutafonden och EMU, och vår enda chans att skapa en generation av solidariska människor, är om lokala gräsrotsgrupper förs samman och agerar tillsammans över gränserna. Vi hoppas att vår samarbete kan utgöra en liten del av en sådan utveckling.

För ett kämpande europa! För en framtid värd att tro på!

Allt åt alla Malmö/Lund

 

Kategorier
Allmänt Malmö

Utökat samarbete med Avanti

Under mer än två års tid har Allt åt alla i Malmö och Lund haft kontakt med den tyska organisationen Avanti. Avanti grundades 1989 och verkar i nio tyska städer och inom nätverket Interventionistische Linke (IL). I Hamburg har Avantis verksamhet fyra kärnområden: eurokrisen, miljöpolitik, arbete inom nätverket Rätten till staden samt antifascism.

Nätverket Rätten till Staden är en stor paraplyorganisation som organiserar vitt spridda grupper och föreningar i Hamburg. Tillsammans kämpar de för rätten till staden – mot hyreshöjningar, oseriösa hyresvärdar, marknadsintressenas dominans på bostadsmarknaden liksom i stadsrummet. Nätverket har under sina första år lett till en rad framgångar, inte minst har de skapat ett ökat tryck att bygga billiga bostäder i Hamburg-regionen.

Vi har besökt Avanti i Hamburg flera gånger och delat erfarenheter, framtidsplaner, deltagit i demonstrationer mot spekulation och hyreshöjningar, aktioner mot gentrifiering i stadsdelen Schanze, stött deras strukturer under antifascistiska blockader i Hamburg och Rostock och varit med i Frankfurt på demonstrationer mot Eurokrisen. Dessutom har vi arrangerat föredrag om våra erfarenheter i klasskampen när vi besökt våra kamrater, samt bjudit in Avanti att berätta om sina perspektiv på öppna möten i Malmö och Lund.

För oss i söder som har nära till Hamburg är det naturligt att fortsätta och utveckla kontakterna. Under juli månad besökte därför en större grupp från Avanti Malmö och Lund, för ett diskussionsmöte om stadsdelsorganisering, motstånd i krisen europa och fortsatta framtida samarbeten över nationsgränserna. Utöver en mycket trevlig helg med flera sociala aktiviteter och skapandet av nya kontakter togs några beslut om att hur vi kan utveckla vårt transnationella arbete som vi hoppas ska märkas i framtiden.