Den kommande helgen åker medlemmar i Förbundet Allt åt Alla till Hamburg för att demonstrera för det ockuperade huset Rote Flora, och i samband med det undertecknar vi även detta upprop, här översatt till svenska.
Rätten till staden känner inga gränser!
Med en internationell och rikstäckande mobilisering kallar det ockuperade huset Rote Flora till en demonstration den 21 december mot vräkningshotet som står riktat mot huset, för att bevara Esso-husen och för Lampedusa-flyktingarnas rätt att stanna. Vi undertecknade detta upprop med vårt brokiga och högljudda block i demonstrationen för att på ett bestämt sätt understryka kravet på ett socialiserat offentligt rum, som tillhör alla. Därför säger vi: Rätten till staden känner inga gränser!
”Rights are not given, they’re taken!“
Rätten till staden är bara värd något om den gäller alla människor. Rätten till staden innebär att alla människor undantagslöst har rätt att bestämma var och hur de vill leva. Oavsett vilket kvarter, vilken stad, vilket land eller vilken världsdel det gäller. Oavsett om vi bor i hyresrätter, om vi lever i alternativkulturella frizoner eller har tvingats fly från våra hem. Oavsett hur länge vi har varit här eller var vi kommer ifrån. Vi menar att människors rätt till stadsrummet inte kan förverkligas så länge den rätten villkoras med begrepp som ”illegal invandring”,”tolerans” eller uppmaningar till ”integration”. Vi vill inte att någon ska ”integreras” i det rådande systemet. Vi vill inte heller att någon människa ska ”tolereras”. Istället vill vi kalla till en öppen gemenskap där vi utifrån gemensamma premisser utformar hur vi lever och verkar tillsammans. Styrkan i Rätten till staden-rörelsen ligger i kombinationen av att kunna erkänna våra utgångspunkter som olika, samtidigt som vi kan hitta och uppfinna gemensamma ytor för kamp.
”Freedom of movement, Freedom to stay!”
Det går inte en dag utan att kampen mot den europeiska asylpolitiken och för de 300 Hamburgska Lampedusa-flyktingarna fortsätter. Denna våg av antirasistiska protester mot politiken som Hamburgs senat driver hade inte varit möjlig utan flyktingarnas fantastiska självorganisering. Detta är mer än en reaktion på den senaste tidens rapporter om dödsfall vid EU:s yttre gränser. Solidariten med ”Lampedusa i Hamburg”-rörelsen bärs fram av idén om lika rättigheter för alla, men den växer även ur erfarenheter människor som bor här har av att begränsas till att fungera som ekonomiska objekt. När staden i allt högre grad överges åt marknaden och vinstdrivna aktörer blir också vi som bor i den allt mer bedömda efter ekonomiska kriterier. De som staden inte längre kan rymma till följd av ständigt ökande hyror och levnadsomkostnader, de som inte passar in i stadens sanerade rum eller har för lite pengar eller ”fel” ursprung görs osynliga och trängs ut i stadens periferi; bortom tunnelbanor och pendlingskorridorer.
Ockupera hus, socialisera boendet!
Det är inte bara på gatorna som den sociala uppdelningen av stadsborna syns allt tydligare. Samtidigt som många bor i lyxiga mångmiljonvillor växer de fattigas områden, och de allt fler människor som ingen bryr sig får klara sig bäst de kan i tältläger eller på gatan. En institutionell rasism formar hela bostadsmarknaden, med mäklare och hyresvärdar som väljer bort människor med ”utländska” efternamn. Det räcker inte med att bygga ett par tusen nya lägenheter. Vi måste ifrågasätta en kapitalistiska organisering av boende från grunden. För oss innebär detta till exempel att förstå hus och lägenheter som allmänningar, att sätta kontrollen av bostäderna i de boendes händer, att utveckla mekanismer bortom marknaden och staten för att fördela tillgången på bostäder utifrån människors behov.
ESSO-husen: Enade vi stå – splittrade vi falla!
Ett annat exempel på bostadsmarknadens profitinriktade logik är ESSO-husen i St Pauli. I decennier har byggnaderna misskötts och förfallit, och nu har politiker bakom lykta dörrar gett rivningslov på begäran av ett bayerskt bostadsbolag. Ett brett och spretigt motståndet har tagit form för att bevara och rusta upp husen, samt för att förhindra skapandet av dyra bostadsrätter. Hyresgästerna har vägrat lämna kvarteret och än så länge lyckats stanna kvar i husen. I detta motstånd finns en konflikt som ställer hela staden på spel! Vem är det egentligen som får bestämma över en plats? Därför kräver vi medbestämmande och transparens nu! Frågan är långt ifrån över, vilket visar på att konflikten går betydligt djupare än att bara handla om just ESSO-husen.
Deras säkerhet är inte vår!
Den ekonomiska galenskap som löper längs med dessa och andra sprickor i staden bygger på att profitörernas säkerhet garanteras. De som inte frivilligt flyttar från sitt hem blir överkörda av repression. Först individualiseras motståndet genom lagar och domstol, därefter vräks de boende var för sig . Den som ser ”främmande” ut kuvas och kriminaliseras genom rasprofilering samt polisens visitationszoner, och tvingas avstå från sina medborgerliga rättigheter. Allt för att skydda de som tjänar på den rådande ordningen. Nedstängningen av EU:s och Tysklands gränser riktar sig uttryckligen mot de överflödiga och oönskade vars situation från första början orsakats av västvärldens utrikespolitiska och ekonomiska agenda. EU-program som Frontex och Eurosur är inte till för att förhindra att människor drunknar längs gränserna, deras syfte är att med militära metoder garantera avskärmning och avvisning av flyktingar. Klarar flyktingarna trots detta att ta sig till Europa tvingas de genom Dublinförordningen till en andra intern flykt genom hela den europeiska kontinenten.
Utformningen av staden och gränserna följer samma ekonomiska logik. Därför är vi är övertygade om att vi måste koppla ihop kamperna om städerna med kampen för global rörelsefrihet. Vi demonstrerar därför den 21 december för att alla människor i denna stad – med eller utan pass – själva ska få bestämma var och hur de vill leva.
Staden tillhör alla!
Riv upp EU:sDublinavtal II + III, Frontex och Eurosur!
Öppna upp Europa!
Ingen profit på vår hyresavi!
Socialisera boendet!
Rote Flora och Esso-husen är här för att stanna!
Signed by
Förbundet Allt åt Alla; AK *Kate; Anarchistische Gruppe/Rätekommunisten; Arbeitskreis Lokale Ökonomie e.V.; Assoziation A; Arbeitskreis Umstrukturierung Wilhelmsburg; AStA der Hochschule für Angewandte Wissenschaften; Avanti – Projekt undogmatische Linke; BaSchu e.V.; Bewohner*innenPlenum Hafenstraße; BFS-Jugend Zürich; Bündnis Mietenwahnsinn stoppen; Bündnis Schlaflos in Hamburg – Mietenwahnsinn stoppen; Café Creisch (Uni Hamburg); Centro Sociale; Dachverband autonome Wohnprojekte Hamburg; DIE LINKE – Landesverband Hamburg; DGB Jugend Hamburg; Fanclub Alte Schule Sankt Pauli; FelS – Für eine linke Strömung; Filmclub Moderne Zeiten – Hafenvokü; Flüchtlingsrat Hamburg e.V.; Frappant e.V.; FSR Germanistik (Uni Hamburg); FSR Sozialwissenschaften (Uni Hamburg); Gängeviertel e.V.; Initiative Esso-Häuser; InSeL für Selbstbestimmtes Lernen Hamburg; internationale sozialistische linke; Interventionistische Linke; Kontrabar (HAW Hamburg); La Datscha (Potsdam); Leerstandsmelder Hamburg; Linksjugend [’solid] Soltau; Medibüro Hamburg; Multi Press; musikbewegtbilder; Nachbarschaftstreffen Holstenstraße; Netzwerk für den Erhalt des Sternschanzenparks; Park Fiction Komitee; PRP – Projekt Revolutionäre Perspektive; Ragazza e.V.; Schwabingradballett; SDS* Hochschulgruppe (Uni Hamburg); Solidarität mit Migrant*Innen (Lüneburg); SOS St. Pauli; Sprachraum/Café Exil; Stadtteilinitiative Münzviertel; T-Stube (Uni Hamburg); ver.di Jugend Hamburg; Plenum des Wagenplatzes Zomia; St.Pauli-Manifest – Wir sind mehr; Wohnprojekt Bahnhofstraße e.V.; Wohnprojekt Gure Etxea; Wohnprojekt Jägerpassage; Wohnprojekt Villa Magdalena K.